Spaning nr 4 2011 - Malmö stad
Spaning nr 4 2011 - Malmö stad
Spaning nr 4 2011 - Malmö stad
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Svårt men<br />
viktigt att<br />
tala om sex<br />
sidan 4<br />
Zainab<br />
– ett stöd<br />
för anhöriga<br />
sidan 10<br />
Stadsdelen<br />
som satsar<br />
salutogent<br />
sidan 17<br />
INOM VÅRD & OMSORG I MALMÖ STAD | NR 4/<strong>2011</strong><br />
Indra tar plats<br />
i äldreomsorgen<br />
sidan 14–15
2<br />
Anna-Lena Hesselroth Ny ansvarig utgivare för <strong>Spaning</strong>.<br />
Ett roligt och viktigt uppdrag!<br />
KRÖNIKAN<br />
Hej!<br />
Jag heter Anna-Lena Hesselroth. Jag har fått nya spännande<br />
uppdrag, ett av dem är att vara ansvarig utgivare för <strong>Spaning</strong>!<br />
Ett roligt och lite annorlunda uppdrag jämfört med<br />
vad jag vanligen gör på jobb. Jag har jobbat med personalfrågor på olika förvaltningar<br />
i <strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong> ända sedan jag utbildade mig till socionom i mitten<br />
av 80-talet. Under flera år arbetade jag i Södra Inner<strong>stad</strong>en med HR-strategiska<br />
frågor.<br />
En sak kan jag intyga – <strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong> är en stor arbetsgivare och har massor<br />
av möjligheter att erbjuda oss som anställda! En sak som belyser detta på ett<br />
fantastiskt bra sätt är vård- och omsorgsdagarna MMM, som just är avslutade.<br />
Jag blev så glad när jag gick runt och tittade på alla utställningar och lyssnade<br />
på seminarier – vilket engagemang det finns! Vi delar med oss av MMM på<br />
några sidor i detta nummer.<br />
<strong>Spaning</strong> ges ut av <strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong> och är<br />
en tidning för dig som arbetar eller vill<br />
arbeta inom vård och omsorg.<br />
Ansvarig utgivare Anna-Lena<br />
Hesselroth, telefon: 0768-934 898.<br />
Produktion Redaktionen.nu, Mikael<br />
Ringman, Maria Sehlin, Christina Bruun.<br />
Lisa Janzon, <strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong>.<br />
Grafisk form:<br />
Benny Mårtensson, www.gregory.se<br />
Fotograf: Peter Kroon, www.peterkroon.net<br />
Tryckeri: Holmbergs<br />
Beställ fler ex av tidningen på 040-34 21 10.<br />
SIDAN 10–11<br />
SIDAN 17<br />
SISTA SIDAN<br />
Vad tycker jag vi behöver satsa på? Lena Wetterskog berättade i förra numret<br />
av <strong>Spaning</strong> om hur ”Kompetensförsörjning vård och omsorg” startade och hur<br />
LPA, FoU-trainee, <strong>Spaning</strong> mm rullar på. Detta arbete kommer att fortsätta i<br />
samma anda. Det är viktigt att vi fortsätter att satsa på kompetensutveckling<br />
för att klara rekryteringsbehoven. Samtidigt måste vi hela tiden utvärdera och<br />
omvärldsspana för att veta att vi gör rätt.<br />
En viktig fråga framöver handlar om hur vi väcker intresse för vård och<br />
omsorg så fler söker till utbildningarna. Du som anställd i <strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong> kan<br />
hjälpa till genom att sprida goda exempel – du hittar flera här i tidningen.<br />
Till sist – att få arbeta med vård och omsorg känns väldigt roligt, spännande<br />
och hedrande.<br />
Anna-Lena Hesselroth,<br />
HR-strategiska avdelningen<br />
SIDAN 8<br />
SIDAN 4 SIDAN 6<br />
SIDAN 16<br />
SIDAN 14
Tema: MMM-dagarna<br />
”I natt jag drömde” med rörelser av Happykören<br />
i Södra Inner<strong>stad</strong>en. Bild: Peter Kroon<br />
Slumrande minnen<br />
väcks av sångerna<br />
Happykören är kören för demenssjuka – och glada! Här krävs ingen<br />
skön stämma, bara sångglädjen finns så kan man vara med.<br />
ören på minnesteamet Palmgatan i Södra<br />
Inner<strong>stad</strong>en startades i våras. Sex äldre personer<br />
kommer till sångstunderna en gång i<br />
veckan. När körsången ska börja sitter en man och<br />
håller sig för huvudet och en kvinna vet inte varför<br />
hon är där och vill gå igen. Någon säger ”Jag kan inte<br />
sjunga”. Men när musikövningarna väl startar är alla<br />
med på noterna. Efter uppvärmning av kropp och<br />
röst fylls rummet av ”I natt jag drömde”. När sången<br />
väl är igång finns inga minnesluckor längre, orden<br />
rullar ut och körsångarna blir gladare och gladare.<br />
– Det är så häftigt att se, säger Helene Persson<br />
som arbetar i minnesteamet.<br />
– När de går in så kan de vara ganska sura och<br />
vrånga men när de går härifrån är de stärkta och<br />
glada, det är helt otroligt vad musik kan göra, säger<br />
hon.<br />
För äldrepedagog Paula Kanerup handlar det<br />
mycket om att stötta och motivera deltagarna att<br />
vara med.<br />
– Det gäller att hjälpa dem se förbi hinder. De<br />
växer och blir stärkta av sången, musik är ett så bra<br />
redskap, säger Paula.<br />
– Det är rätt mycket dagsformen som styr hur<br />
sången går, berättar sångpedagogen Lisa Dunsö som<br />
ibland har ett styvt arbete att hålla ihop gruppen<br />
och få deltagarna att hitta rätt låt i sånghäftet.<br />
Hon letar sig fram till vilka låtar som fungerar.<br />
Engelska visor går inte alls och det får inte vara för<br />
modernt. Det får inte heller gå för snabbt för då<br />
hinner deltagarna inte med.<br />
– Det är härligt att se hur de kommer ihåg sångtexter<br />
när de har svårt med så mycket annat. Många<br />
”tystnar” med åren och här får de använda sin röst<br />
igen, säger Lisa.<br />
– De tycker verkligen om sångstunden, den har<br />
en sådan positiv inverkan.<br />
Då och då möter Palmgatan-kören upp <strong>stad</strong>ens<br />
andra Happykörer och uppträder inför publik.<br />
– Att uppträda och ta emot applåder är en bra<br />
kick för självförtroendet, säger sångpedagogen Lisa<br />
Dunsö.<br />
fAKtA: hAppyKÖReN<br />
Happykören startades på initiativ av Studieförbundet<br />
Vuxenskolan efter den engelska förlagan ”singing<br />
for the brain” som syftar till att lyfta det friska hos<br />
människor med minnessvårigheter.<br />
Happykören drivs av en sångpedagog på fyra<br />
olika dagcentraler i <strong>Malmö</strong>. Mellan sex och tio<br />
äldre med demenssjukdom deltar på varje ställe,<br />
anhöriga är också välkomna att vara med.<br />
3
4<br />
Tema: MMM-dagarna<br />
Svårt att<br />
tala om sex<br />
– men viktigt<br />
Att tala om sex är svårt. Att tala om sexhjälpmedel är ännu<br />
svårare. Men nödvändigt.<br />
– Det är vårt uppdrag. Vi arbetar med människors hälsa<br />
och där utgör den sexuella hälsan en viktig del, säger<br />
Katarina Flyckt, sjuksköterska på habiliteringen i <strong>Malmö</strong> stöd.<br />
n av habiliteringens uppgifter är att ge verksamhetsstöd<br />
till medarbetare i <strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong><br />
som arbetar med personer med funktionsnedsättning<br />
i personkrets 1 och 2 enligt LSS.<br />
Sedan förra året har samtal om sex och relationer<br />
varit ett möjligt inslag i verksamhetsstödet.<br />
Katarina Flyckt berättar inför åhörarna på<br />
MMM-dagarna att sex är en del av livet, också för<br />
personer med intellektuell funktionsnedsättning.<br />
Och deras sexualitet är något personalen måste förhålla<br />
sig till<br />
Arbetsterapeuten Jenny Hultqvist säger att det<br />
handlar om något så grundläggande som att ha tilllåtelse<br />
till sin sexualitet.<br />
– Ingen av oss skulle tillåta någon annan att ha<br />
synpunkter på hur, när eller med vem vi har sex.<br />
Personer på LSS-boenden är vana vid att föräldrar,<br />
personal och anhöriga har synpunkter på vem de<br />
träffar och hur ofta det sker. Hittills är det ingen<br />
av våra patienter som har berättat att de har full<br />
tillgång till sin partner. I grunden handlar det om<br />
omtanke, men det kan vara värt att fundera över<br />
vem som får göra vad, säger Jenny Hultqvist.<br />
– En patient berättar att partnern får lov att<br />
komma en gång i veckan, söndagar mellan klockan<br />
19 och 22. Då går de in på rummet. På gruppboendet<br />
vet alla vad som försiggår i rummet. Det är inte<br />
så lätt att ha ett lustfyllt sexliv på bestämda tider,<br />
säger sjukgymnasten Christina Hansson Ravanelli.<br />
När habiliteringen startade 2009 ingick det i<br />
sjuksköterskans Katarina Flyckts tjänstebeskrivning<br />
att ge rådgivning till patienterna om sex och<br />
relationer. Ett av samtalen ledde till att patientens<br />
LSS-boende ville diskutera samlevnadsfrågor på en<br />
arbetsplatsträff.<br />
Resultatet blev lyckat. Andra boenden och dagliga<br />
verksamheter hörde av sig och bad om samma<br />
vägledning.<br />
Ett koncept har vuxit fram. Det börjar med ett<br />
möte för att kartlägga arbetsgruppens behov och<br />
frågor. Därefter genomförs tre träffar med gruppen.<br />
SEXUELLT BETEENDE<br />
Katarina Flyckt, Jenny Hultqvist och Christina<br />
Hansson Ravanelli arbetar tvärprofessionellt.<br />
Christina Hansson Ravanelli har erfarenhet av<br />
samtal med patienter som rör det fysiska, kroppskännedomen.<br />
Jenny Hultqvist håller samtal utifrån<br />
arbetsterapeutens perspektiv.<br />
Vissa personer kan ha ett sexuellt beteende som<br />
provocerar andra boende eller medarbetare. Någon<br />
För våra personer kan det vara en möjlighet<br />
och ett hjälpmedel för att utöva sin sexualitet.<br />
vill titta på porrfilm varje kväll och vill ha hjälp att<br />
sätta igång DVD:n. En annan onanerar tio gånger<br />
om dagen.<br />
– I vissa extremfall blir onanin det enda sättet<br />
att kanalisera den ångest och oro. Då kan vi tala om<br />
andra sätt att slappna av, berättar Jenny Hultqvist.<br />
Andra blir rädda av att känna upphetsning och<br />
tror att hjärtklappningen de känner är ett tecken<br />
på hjärtinfarkt.<br />
Under träffarna i verksamhetsstödet började medarbetare<br />
ställa frågor om sexhjälpmedel för boende<br />
som kanske saknar partner eller som har en fysisk<br />
funktionsnedsättning som påverkar förutsättningarna<br />
att ha sex.<br />
– Vi insåg att om vi ville bemöta frågorna på<br />
ett professionellt sätt blev det nödvändigt att skaffa<br />
kunskaper om sexhjälpmedel. Vi gick helt enkeltt till<br />
några olika sexshoppar och berättade om vår målgrupp<br />
och vilken hjälp de kan behöva. Personalen<br />
var både förstående och hjälpsam, berättar Katarina<br />
Flyckt.<br />
Därför tar habiliteringen med sig sexhjälpmedel<br />
i verksamhetsstödet i sexuell hälsa. Det kan bli lite<br />
fnissigt till en början, men det får det lov att vara.<br />
– Det finns mycket laddning kring sexhjälpmedel<br />
och det är inte alltid så lätt att tala om. Men för<br />
våra personer kan det vara en möjlighet och ett hjälpmedel<br />
för att utöva sin sexualitet. Det finns ingen<br />
anledning för oss att lägga några värderingar på det.
Katarina Flyckt, Christina Hansson Ravanelli och Jenny<br />
Hultqvist på habiliteringen erbjuder verksamhetsstöd kring<br />
sexuell hälsa. Foto: Peter Kroon.<br />
Information om sexhjälpmedel är en del av<br />
samtalen kring sexuell hälsa. Foto: Peter Kroon.<br />
Vad har du gjort på<br />
MMM-dagarna?<br />
Frida Jönsson, Maria Tengkvist och Annica<br />
Nilsson, Oxievångs gruppboende:<br />
– Vi kommer från TAKK-kören, det var intressant.<br />
Och kul att teckna till musik, berättar Maria.<br />
– Tidigare idag lyssnade jag på ”Attityder och<br />
bemötande av sexualitet”. Den gav många funderingar<br />
kring hur vi hanterar den frågan på vår<br />
arbetsplats, säger Frida.<br />
– Jag var på ”Den goda måltiden”. Det var också<br />
jätteintressant, jag fick idéer som vi kanske kan<br />
jobba vidare med, säger Annica.<br />
Niklas Lundin, arbetar på<br />
LSS-boende i Centrum:<br />
– Idag har jag lyssnat på ett arbetstidsprojekt<br />
och fått en del funderingar på vad man skulle kunna<br />
göra på min arbetsplats. Sedan var jag på ”Attityder<br />
och bemötande av sexualitet”. Där sa de en sak jag<br />
tyckte var tänkvärd. Att sex är något alla har egna<br />
privata värderingar kring, men att man ska akta sig<br />
för att ta med sig de värderingarna in i arbetet. Där<br />
måste man ha en mer professionell inställning.<br />
Hanna Göransson och Samira Elmi, ledsagare.<br />
– Jag har varit ledsagare i tre år men det är första<br />
gången jag är med på något sådant som MMMdagarna.<br />
Som ledsagare är man annars inte så djupt<br />
inne i det som händer inom vård och omsorg, säger<br />
Samira.<br />
– Men det är intressant att ta del av diskussionerna.<br />
Man får en bra bild av så mycket som händer,<br />
säger Hanna.<br />
5
6<br />
Tema: MMM-dagarna<br />
Lina Hultin och Yvonne Wismar Fransson arbetar med att<br />
utveckla det sociala innehållet inom hemtjänsten. Projektet<br />
har stöd av statliga stimulansmedel. Foto: Peter Kroon<br />
De vill skapa en<br />
mer levande fritid<br />
Vad är en meningsfull fritid för en person med hemtjänst? Frågan ställdes av Yvonne<br />
Wismar Fransson och Lina Hultin på MMM-seminariet ”Bingo, boule eller bullfat?”.<br />
S juksköterskan<br />
Yvonne Wismar Fransson leder<br />
ett projekt för att öka det sociala innehållet<br />
i hemtjänsten, Lina Hultin är socionom och<br />
projektsekreterare.<br />
Med stöd av statliga stimulanspengar arbetar<br />
de med 150 hemtjänstmedarbetare (tio från varje<br />
<strong>stad</strong>sdel) och 50 biståndshandläggare samt de båda<br />
gruppernas respektive chefer.<br />
Under hösten pågår en omfattande utbildningssatsning.<br />
Målet är högt ställt, ett nytt, salutogent<br />
arbetssätt och en helhetssyn kring vårdtagarens<br />
behov.<br />
Yvonne Wismar Fransson säger att de sociala<br />
behoven är olika för varje person. För medarbetarnas<br />
del handlar det inte nödvändigtvis om att lägga<br />
ned mer tid.<br />
– Det handlar om ett förhållningssätt, något<br />
som ingår i det dagliga jobbet. Vi är väldigt duktiga<br />
på omvårdnad, att ge tabletter och lägga om sår.<br />
Många är bra även på den sociala biten, men hittills<br />
har det inte varit lika högt värderat, säger Yvonne<br />
Wismar Fransson.<br />
Redan att man som medarbetare funderar över<br />
hur jag utför mina insatser innebär att man har<br />
kommit en bra bit på vägen. Har jag det med mig<br />
ökar förutsättningarna för att jag bekräftar den äldre<br />
och kanske stannar upp i något som blir ett bra samtal,<br />
säger Lina Hultin.<br />
Danuta Satryan och Tighisti Tesfamichael är två<br />
av deltagarna i höstens utbildningar. Båda har blivit<br />
inspirerade och de har lärt sig mycket, också att de<br />
redan har arbetat salutogent i någon mån.<br />
– Man försöker bedöma situationen och hitta<br />
något som knyter kontakt. Jag brukar titta på väggarna,<br />
kanske finns där något att prata om, säger<br />
Danuta Satryan.<br />
– Foton är bra. Då kan man fråga, ’är det där<br />
dina barn? Man brukar hitta någonting att prata<br />
om, säger Tighisti Tesfamichael.<br />
ÖkAT SOCIALT INNEHÅLL I ORDINäRT BOENDE<br />
Projektet pågår till och med 2012. Under hösten har<br />
hemtjänstpersonal utbildats i tre block vid sex tillfällen:<br />
bemötande (bl a rollspel och drama), helhetssyn (bl a<br />
genomförandeplan) och praktiska aktiviteter (bl a guldstunder<br />
och sociala måltider).<br />
Biståndshandläggarna kommer att gå en utbildning<br />
i salutogen handläggning.
Vad har du gjort på<br />
MMM-dagarna?<br />
Mediah Idriz och Eva VIask, minnesteamet<br />
Södra Inner<strong>stad</strong>en:<br />
– Vi är här som utställare för att visa upp<br />
hur bra vårt försök fungerar med Laps Care<br />
och digitala nycklar i mobilen, berättar Eva.<br />
– Södra Inner<strong>stad</strong>en är enda <strong>stad</strong>sdel<br />
som arbetar med det här pilotprojektet. Jag<br />
tror det kan vara roligt för andra att se att<br />
det här faktiskt fungerar, säger Mediah.<br />
Farideh Ahmmadi och Eva Hylén,<br />
Vittlingens äldreboende:<br />
– Vi har hållit i ett seminarium, där vi<br />
berättar om vårt arbetstidsprojekt. Det var<br />
ganska nervöst innan, men det gick bra,<br />
säger Eva.<br />
– Det gick jättebra! Efter Evas presentation<br />
var jag med i rollspelet, som vi gjorde<br />
för att förklara hur det fungerar. Jag var inte<br />
alls nervös, det var kul!, säger Farideh.<br />
Marika stod<br />
upp för MMM<br />
Marika Carlsson är född i Skåne och har<br />
jobbat som undersköterska – utan tvekan<br />
var MMM-publiken helt perfekt för Marika<br />
Carlsson, som stod för underhållningen på<br />
eftermiddagen.<br />
De tog hem den<br />
första Guldgåsen<br />
...Och vinnaren är ….Riddargårdens hemtjänstgrupp!<br />
Det var sprättade kuvert och stor spänning när<br />
<strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong> under MMM-dagarna för första<br />
gången delade ut Guldgåsen. Och jubel och<br />
applåder när prisutdelaren Carina Nilsson läste upp<br />
Riddargårdens namn.<br />
– Det här ska vara lite som Oscarsgalan, sade<br />
kommunalrådet Carina Nilsson som i våras var med<br />
och instiftade Guldgåsen, ett inspirationspris till en<br />
hem tjänstgrupp ”som aktivt och i vardagen gör måltidsservice<br />
till en positiv del av dagen för brukare”.<br />
Riddargårdens hemtjänst i Rosengård var en av<br />
fyra hemtjänstgrupper som tävlade om priset.<br />
– Jag är väldigt stolt över att det blev vi, säger<br />
Ann-Kristin Isgren, sektionschef på Riddargården,<br />
som anser att måltidssituationen blivit mycket bättre<br />
sedan matdistribution ersattes av måltidsservice.<br />
På Riddargården lagar man mat tillsammans med<br />
de boende, som har måltidsservice som bistånd, en<br />
gång i veckan.<br />
– Då tar vi oss också tid till att sitta ned och äta,<br />
berättar Nadia Darwich.<br />
Varannan torsdag erbjuds istället vårdtagarna attkomma<br />
till Riddargården för att äta tillsammans.<br />
– Det är oerhört uppskattat. Många av de boende<br />
har inte så många möjligheter att träffa andra. För<br />
dem är detta en fest, säger Annika Blixt.<br />
Gruppen fick ett diplom i form av en akvarell av<br />
en spetsbergsgås (målad av den fågelskådande kocken<br />
Roy Blad). Dessutom ska gruppen få laga en måltid<br />
tillsammans med Peter J Skogström, Årets kock 2006.<br />
– Vilken grej. Det ska bli oerhört roligt, säger<br />
Annika Blixt.<br />
Juryns motivering: ”Riddargårdens hemtjänst har en<br />
helhetssyn kring brukarens matsituation. De strävar<br />
efter att göra varje måltid till en upplevelse för både<br />
kropp och själ. Fokus läggs på mat och social gemenskap.<br />
Utvecklingen av matsituationen är ett av de<br />
viktigaste områdena för denna hemtjänstgrupp.”<br />
De fick andra pris: Hemtjänst Monbijou i Centrum,<br />
Hemtjänst Ribersborg 2045 i Västra Inner<strong>stad</strong>en och<br />
Delsjögruppen i Hyllie.<br />
om guldgåseN<br />
Glada vinnare: Annika Blixt, Ann-Kristin Isgren,<br />
Eva Borgelin, Nadia Darwich, Victor Faudez och<br />
Mimosa Sadiko. Bild: Peter Kroon<br />
Priset har instiftats av kommunstyrelsen för att lyfta<br />
fram goda exempel och öka intresset för mat och<br />
måltider i hemtjänsten.<br />
7
8<br />
Förra året utreddes ett förslag om gemensam korttidsbemanning för hela <strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong> inom skola, förskola<br />
samt vård och omsorg. Förslaget stötte på motstånd och drogs tillbaka. Nu kommer istället lokala lösningar<br />
i flera <strong>stad</strong>sdelar. <strong>Spaning</strong> har tittat närmare på några av dem. Och konstaterar att ingen av <strong>stad</strong>sdelarna<br />
tror att bemanningsteam sparar några pengar. Det främsta skälet är att man vill förbättra sin rekrytering.<br />
Flexibelt team i Fosie<br />
Gruppboende inom LSS, hemtjänst, särskilt boende, mötesplats för äldre, demensboende,<br />
dagverksamhet, kvällspatrullen – kanske är det där Marie Svensson och Jenny Nordkvist<br />
Persson arbetar imorgon. Sedan i somras arbetar de i Fosies team för korttidsbemanning.<br />
13<br />
erfarna undersköterskor är beredda att<br />
med kort varsel fylla korttidsfrånvaro<br />
inom i stort sett alla verksamheter i<br />
Fosie inom LSS, hemtjänst och särskilt boende i<br />
hemtjänst.<br />
Arbetstiden varierar från 07.00 till 23.30 och de<br />
jobbar var tredje helg. Flexibilitet är gruppens nyckelord.<br />
Ibland vet de inte var de ska arbeta förrän<br />
samma dag, sektionschefen meddelar arbetsställen<br />
via mejl eller sms.<br />
Efter en förhandling mellan <strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong> och<br />
Kommunal får de 3000 kronor i flexibilitetstillägg<br />
varje månad, mot att de avsäger sig ersättning för<br />
övertid, mertid och förskjuten arbetstid.<br />
– Mottagandet på arbetsplatserna har varit<br />
över mina förväntningar. Alla har verkligen varit<br />
välkomnande. Men de vet ju också att jag är en fullvärdig<br />
kollega, att jag har all delegation och kan det<br />
som behövs, säger Marie Svensson.<br />
Jenny Nordkvist Persson sökte sig till beman-<br />
ningsteamet för att hon ville ”hoppa runt lite” och<br />
prova på nya saker.<br />
– Det känns fortfarande väldigt bra att komma<br />
till ett demensboende, där jag har lång erfarenhet<br />
och känner mig säker i min yrkesroll. Samtidigt<br />
är det kul att komma till LSS, där jag inte alls har<br />
varit tidigare. Där får jag lära mig nya saker. Jobbet<br />
innehåller nya utmaningar varje dag, säger Jenny.<br />
EN UTÖkNING PÅ GÅNG<br />
– Det fungerar fantastiskt bra, säger Eva<br />
Hall som i och för sig inväntar resultatet av en<br />
utvärdering. Men hon är redan så pass säker på korttidsteamets<br />
förtjänster att hon har börjat fundera på<br />
att utöka teamet med fler anställda.<br />
Eva Hall är för sin del nöjd med att det inte blev<br />
något centralt bemanningsteam. Hon tycker den<br />
lokala förankringen är viktig. Undersköterskorna i<br />
teamet lär känna alla arbetsplatser och blir i sin tur<br />
bekanta ansikten på dessa.<br />
Annika Gencel, Marie Svensson, Jenny Nordkvist Persson<br />
och Eva Hall i Fosie är nöjda med de första månaderna med<br />
bemanningsteamet för korttidsfrånvaro. Foto: Peter Kroon<br />
Trots teamet har det varit ungefär lika många<br />
timvikarier under hösten. Eva Hall förklarar det<br />
med att det pågår en omställning när det gäller<br />
korttidsplatser och tror att behovet av timanställda<br />
minskar inom kort, vilket är huvudsyftet med teamet<br />
för korttidsbemanning.<br />
– Timanställning är den sämsta anställningsform<br />
man kan ha. Den är inte bra för vårdtagaren, inte<br />
för arbetsplatsen, inte för de anställda.<br />
så häR fuNgeRAR det<br />
Teamets tjänster kan bokas först tre dagar i förväg<br />
och högst tre dagar åt gången. Detta för att resurserna<br />
inte ska kunna knytas upp långt i förväg.<br />
Medarbetarna i teamet arbetar enligt önskeschema<br />
över tolv veckor.<br />
Alla i teamet är tillsvidareanställda.
Kirseberg<br />
var först ut<br />
Kirseberg har varit igång med en organisation<br />
för korttidsbemanning sedan sommaren<br />
2010.<br />
Kirseberg var först ut av <strong>stad</strong>sdelarna när<br />
man redan förra året startade ett projekt med<br />
en chef som tog ansvar för all korttidsbemanning<br />
inom vård och omsorg. Målet var att höja<br />
kvaliteten och kostnadskontrollen inom korttidsbemanningen<br />
och skapa en enkel väg in till<br />
verksamheterna<br />
– Vi har fått en bättre kontroll över vilka som<br />
arbetar och när. En annan fördel var att semesterrekryteringen<br />
blev väldigt lyckad, säger<br />
sektionschefen Jörgen Fromark.<br />
De timavlönade bokas fortfarande av verksamheterna<br />
via vikariebanken.<br />
Centrum<br />
startar i<br />
februari<br />
Centrum räknar med att dra igång med en<br />
enhet för korttidsbemanning i februari.<br />
Jörgen Stoltz, HR-chef i Centrum, berättar att<br />
man har haft nära diskussioner med Limhamn-<br />
Bunkeflo och att <strong>stad</strong>sdelarnas förslag är i stort<br />
sett identiska. Det rör sig om enheter för korttidsbemanning<br />
inom skola, förskola och vård och<br />
omsorg.<br />
En skillnad är att Centrum organiserar sin<br />
enhet med två HR-konsulter och en assistent, i<br />
stället för tvärtom.<br />
– Vi startar som ett projekt som ska utvärderas<br />
efter ett år, berättar Jörgen Stoltz.<br />
ceNtRums mål:<br />
❋ Effektivisera och öka kvaliteten i<br />
rekryteringsprocessen.<br />
❋ Öka överblicken gällande LAS,<br />
företräde, lön mm.<br />
❋ Tydliggöra ansvaret för<br />
de timavlönade.<br />
❋ Öka möjligheten att minska<br />
andelen timavlönade.<br />
❋ Öka möjligheten att erbjuda<br />
ofrivilligt deltidsanställa önskad<br />
tjänstgöringsgrad.<br />
❋ Säkerställa att timavlönade har<br />
rätt kompetens och får rätt stöd.<br />
❋ Frigöra tid för verksamheterna<br />
och underlätta för verksamheterna<br />
att få tillgång till vikarier med rätt<br />
kompetens.<br />
❋ Bidra till att Centrum <strong>stad</strong>sdelsförvaltning<br />
och <strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong> ses<br />
som en attraktiv arbetsgivare.<br />
Ur Centrums förslag till enhet<br />
för korttidsbemanning<br />
Eva-Marie Dahlgren och Rudi Hedenus<br />
förbereder en enhet för korttidsbemanning<br />
i Limhamn-Bunkeflo. Foto: Peter Kroon<br />
Ny enhet bemannar<br />
bättre på kort tid<br />
– Timavlönade medarbetare får ingen kontinuerlig<br />
arbetsledning, ingen vidareutbildning, inga medarbetarsamtal,<br />
ingen trygghet.<br />
Det säger Rudi Hedenus, HR-chef i Limhamn-Bunkeflo,<br />
och påpekar att detta är en<br />
av de främsta anledningarna till att skapa en<br />
enhet för korttidsbemanning.<br />
Att antalet timavlönade ska bli färre är ett uttalat<br />
politiskt mål för 2012. Timvikarierna är många<br />
och kostar stora summor. Pengarna kan användas<br />
på ett effektivare och mer kontrollerat vis, menar<br />
Rudi Hedenus.<br />
– Att vara timvikarie är en temporär lösning från<br />
början som ofta övergår i en permanent anställning.<br />
Plötsligt har personen arbetat så länge att han eller<br />
hon omfattas av LAS-reglerna. Det är inget lyckat<br />
sätt att rekrytera på.<br />
Rudi Hedenus ledde utredningen om en central<br />
korttidsbemanningsenhet i <strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong>. Den<br />
utredningen lades dock på is. Därför har han tillsammans<br />
med HR-konsulten Eva-Marie Dahlgren<br />
tagit fram ett förslag till korttidsbemanning för<br />
Limhamn-Bunkeflo.<br />
Förslaget är att starta en enhet under HRavdelningen<br />
i februari/mars 2012, med Eva-Marie<br />
Dahlgren som chef samt två assistenter.<br />
Enheten ska försörja vård och omsorg, skola och<br />
förskola med personal när det gäller frånvaro i upp<br />
till 14 dagar. Det sker med såväl timavlönade som<br />
med en bemanningspool med månadsanställda.<br />
– Vi räknar med att bemanna i genomsnitt 60<br />
bokningar per dag, säger Eva-Marie Dahlgren, som<br />
blir arbetsledare för samtliga medarbetare.<br />
Några pengar räknar man inte med att spara.<br />
Merkostnaden för bemanningsenheten ligger på<br />
omkring en miljon kronor om året, något varje<br />
arbetsplats får vara med att betala genom ett<br />
pålägg för varje timme som bemannas genom<br />
bemanningsenheten.<br />
– Det är riktigt att det blir något dyrare för<br />
verksamheterna. De får även mindre inflytande över<br />
vilka vikarier som jobbar där, även om de självfallet<br />
kan önska sig en särskild person. Samtidigt<br />
slipper de all administration med korttidsvikarier<br />
och <strong>stad</strong>sdelen får en anställningsprocess med<br />
högre kvalitet. De flesta tycker nog att fördelarna<br />
överväger, säger Rudi Hedenus.<br />
9
10<br />
tätt INpå<br />
Namn: Zainab Wahab<br />
Bor: Segevång<br />
Ålder: 29 år<br />
Familj: Spridd över landet.<br />
Fritiden: Tränar Krav Maga (en kamsport med<br />
i<strong>nr</strong>iktning på självförsvar), läser, lagar mat med<br />
vänner.<br />
Engagemang: Arbetar för UN Womens lokalförening<br />
i <strong>Malmö</strong>, har också tagit initiativ till<br />
Arabic-Swedish language network – en språklig<br />
mötesplats för svensk- och arabisktalande.<br />
Vännerna säger om Zainab: Att jag är glad<br />
nästan hela tiden, fast det är svårare på vintern<br />
när det blir mörkt så tidigt. Därför tänder jag<br />
många ljus på kvällen. Och så tycker de nog att<br />
jag är äventyrlig. Vi är en grupp vänner som reser<br />
tillsammans och då drar jag med dem på fallskärmshopp<br />
och bungy jump och sånt.<br />
Nästa resa: Kanske Sydafrika.
Anhörigkonsulenten Zainab Wahabs bakgrund är ovanlig för<br />
en medarbetare inom vård och omsorg. Hon har studerat<br />
statsvetenskap och sociologi i Lund och läst IMER-programmet<br />
och internationella relationer på <strong>Malmö</strong> högskola.<br />
Ett krig fick henne att inse att hon ville arbeta<br />
med människor i behov av stöd.<br />
S ommaren<br />
bild: peter kroon<br />
2006 var hon på en månads semester<br />
i Libanon.<br />
Det var den månad då man absolut inte skulle<br />
vara där, berättar Zainab om den overkliga känslan<br />
att befinna sig mitt i ett krig.<br />
Liksom många andra flydde hon till bergen för<br />
att undvika granatattackerna mot Beirut. Där blev<br />
hon avskuren från möjligheterna att ta sig hem<br />
med de flyg och fartyg som evakuerade svenskar<br />
och andra nordbor. Plötsligt befann hon sig i en<br />
situation då inte längre grundläggande behov som<br />
tillgång till mat och vatten var självklarheter.<br />
Det var människor överallt. En del var gamla<br />
och sjuka. Närmaste brunn var fem kilometer<br />
bort. Vi var några stycken som började med cykeltransporter<br />
för att hämta vatten till dem som inte<br />
orkade gå och hämta vatten.<br />
Kriget mellan Israel och Hizbollah varade i 33<br />
dagar. Efteråt bestämde sig Zainab för att stanna<br />
kvar för att göra en insats. Hon talar arabiska och<br />
anmälde sig som volontär till ett hjälpprogram<br />
för familjemedlemmar som förlorat en anhörig<br />
i kriget.<br />
Efter en blixtsnabb utbildning fann hon<br />
sig en dag sitta i en ring med flera familjer<br />
som alla mist någon i kriget. Hon insåg<br />
att de där kursdagarna var ganska<br />
futtiga. Att de inte kunde förbereda<br />
henne för den verklighet hon<br />
mötte.<br />
– Det var många berättelser<br />
och djupa känslor. Så mycket<br />
sorg. Alla grät jättemycket.<br />
Jag kände mig liten och<br />
otillräcklig. Jag vet att jag<br />
pratade och att jag också<br />
grät, men minns inte ett<br />
ord jag sade. Efteråt kom<br />
flera personer och tackade och sa att det hade varit<br />
till stor hjälp att få prata och att jag hade varit ett<br />
så bra stöd.<br />
Hon arbetade som volontär i tre månader. Inte<br />
alla samtal gick lika bra, men efteråt kände Zainab<br />
att hon hittat något i sig själv. Att hon mådde<br />
bra av att våga sig på de allra svåraste samtalen.<br />
När hon var färdig med sin utbildning i<br />
<strong>Malmö</strong> började hon arbeta som behandlingsassistent<br />
för ensamkommande flyktingbarn. Därefter<br />
blev hon trygghetsvärd i Rosengård, en <strong>stad</strong>sdel<br />
hon då besökte för första gången. Hon stormtrivdes<br />
direkt.<br />
– Det finns mycket värme och kärlek i Rosengård.<br />
Alla som jobbar här är engagerade, annars<br />
blir de inte kvar här.<br />
Sedan slutet av 2009 är Zainab Wahab anhörigkonsulent<br />
i Rosengård. Just samtalen är hennes<br />
kanske viktigaste verktyg. I Rosengård kan man<br />
inte som i andra <strong>stad</strong>sdelar skicka brev till <strong>stad</strong>sdelens<br />
äldre och bjuda in till anhörigträff. Nästan<br />
ingen kommer.<br />
Zainab Wahab tycker det kan vara enklare att<br />
arbeta med äldre födda i Sverige. De vet vad anhörigstöd<br />
innebär och finner sällan något märkligt i<br />
att ta emot hjälp eller avlastning.<br />
I det mångkulturella Rosengård är det för<br />
många en självklarhet att man tar hand om varandra<br />
i familjen. Att beklaga sig och tycka det är<br />
jobbigt kan upplevas främmande, rentav ovärdigt.<br />
– Det är svårt att få igång anhöriggrupper i<br />
Rosengård. Här får jag jobba på individnivå och<br />
ta vara på möjligheten till spontana samtal. Här<br />
undviker man uttryck som stödsamtal, däremot<br />
kan man komma in till mig på Seniorum<br />
och ”bara prata lite” eller bjuda hem mig för att<br />
”dricka te en stund”.<br />
Zainab säger att det inte finns något bra ord<br />
för ”anhörigstöd” på arabiska. Begreppet existerar<br />
inte.<br />
Inte desto mindre är behovet stort.<br />
– Anhöriga känner sig ofta slitna., oavsett<br />
etnisk bakgrund, kanske har de skött sina närstående<br />
i många år. Och de får dåligt samvete när<br />
de inte riktigt orkar med. De har en jobbig situation,<br />
särskilt om de inte vågar tala om detta med<br />
någon. En viktig uppgift för mig är att förmedla<br />
att det är djupt mänskligt att känna som de gör<br />
och att det finns stöd att få.<br />
I Rosengård finns en omtyckt mötesplats,<br />
Seniorum. Där finns möjlighet för anhöriga att<br />
lämna närstående under några timmar. Eller att<br />
själva komma för att delta i någon av de sociala<br />
aktiviteterna. Ibland är det där de första kontakterna<br />
tas. Andra gånger får Zainab tips av en<br />
hemtjänstgrupp eller en biståndshandläggare.<br />
Förra året arbetade hon och en biståndshandläggare<br />
med uppsökande verksamhet i Herrgården<br />
till personer som var 70 år och äldre.<br />
I vår kommer hon och kollegan Agneta Stråhed<br />
i Kirseberg att genomföra en utbildning i<br />
grundläggande anhörigstöd till medarbetare i<br />
<strong>stad</strong>sdelarna.<br />
En av beståndsdelarna är att möta människor<br />
i kris.<br />
– Medarbetare på särskilda boenden och i<br />
hemtjänst kommer ibland i kontakt med anhöriga<br />
som uppfattas som otrevliga. I själva verket<br />
är de kanske oroliga, ledsna eller känner skuld.<br />
Jag hoppas att utbildningen kan leda till att jag<br />
får ännu en ingång till anhöriga i behov av stöd.<br />
bÖR blev sKA 2009<br />
Socialtjänstlagen slår sedan juli 2009 fast att<br />
kommuner SKA erbjuda stöd eller avlösning för<br />
att underlätta för de personer som vårdar en närstående<br />
som är långvarigt sjuk eller äldre eller<br />
stödjer en närstående som har funktionshinder.<br />
Det är en skärpning mot den tidigare skrivningen<br />
som talade om ”bör”.<br />
<strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong> arbetar med en plattform för<br />
anhörigstöd som bygger på tre delar:<br />
• Information<br />
• Samtalsstöd<br />
• Avlastningsformer<br />
11
12<br />
En kontaktperson<br />
är en medmänniska<br />
som har tid och lust<br />
att göra en insats på<br />
sin fritid cirka åtta<br />
timmar i månaden.<br />
Kontaktpersoner<br />
finns inom både<br />
LSS och socialtjänsten.<br />
Vad skiljer<br />
uppdragen åt? Vilka<br />
likheter finns? Möt<br />
Shahla och Hanna,<br />
två av <strong>Malmö</strong>s<br />
många engagerade<br />
frivilligarbetare.<br />
”Pia har blivit<br />
som en kompis”<br />
I<br />
sju år har Shahla Arvandi varit kontaktperson, de<br />
senaste fyra åren för Pia, en kvinna med en intellektuell<br />
funktionsnedsättning. Varannan måndag<br />
träffas de på någon lugn plats.<br />
– Pia trivs inte bland mycket folk. I dag kommer<br />
hon hem till mig. Vi pratar, stickar tröjor och spelar<br />
Memory. Hennes närminne är dåligt på grund<br />
av medicinen. Memory blir ett roligt sätt att träna<br />
minnet.<br />
Shahla kommer från Iran. För henne är det<br />
självklart att bry sig om sina medmänniskor.<br />
– Jag har alltid tyckt om att hjälpa folk. I vår<br />
kultur tar vi hand om våra äldre. Min man är väldigt<br />
positiv till kontakten. Pia är som en familjemedlem.<br />
Pia bor i en satellitlägenhet. Då är det lätt att<br />
man blir sittande bakom en stängd dörr, menar<br />
Shahla.<br />
– Alla behöver sociala kontakter. Pia har blivit<br />
som en kompis för mig. Ibland går vi i second<br />
handaffärer och tittar på gamla saker. På sommaren<br />
tycker vi om att vara i parken, sola och titta på<br />
blommor.<br />
Shahla var den första invandraren från Iran som<br />
blev kontaktperson enligt LSS. I dag är de många<br />
fler.<br />
– Jag berättade om uppdraget för vänner och<br />
bekanta och har säkert inspirerat andra. Nu är vi<br />
ett helt gäng persisktalande på träffarna för kon-<br />
taktpersoner. Vi som talar persiska ger små råd till<br />
varandra. Alla vill ju bli bättre hela tiden!<br />
Att hon är kontaktperson åt en svensk tjej är<br />
inget Shahla funderat över. Personkemin är viktigare<br />
än språket.<br />
– I början var det svårt att veta vad Pia ville. Jag<br />
kände mig osäker på om hon var nöjd. Nu när vi<br />
känner varandra är det lättare. Och vi är överens om<br />
att vara ärliga mot varandra.<br />
Ibland undrar Shahla vad Pia känner inför deras<br />
kontakt.<br />
– Jag frågar om hon börjar bli trött på att träffa<br />
samma person. Petra säger nej. Jag tycker ändå det<br />
är viktigt att vara tydlig med att det är hon själv<br />
som väljer.<br />
Oavsett om kontakten med Pia fortsätter eller<br />
ej vill Shahla vara kontaktperson.<br />
– Jag fortsätter nog som glad pensionär!<br />
vem?<br />
Namn: Shahla Arvandi<br />
Ålder: 55<br />
Arbetar som: Aktivitetsledare<br />
Arbetsplats: Café Mässen, daglig verksamhet<br />
kontaktperson för: Pia, 44 år<br />
Uppdrag enligt: LSS<br />
Shahla Arvandi har varit kontaktperson för<br />
personer inom LSS i fyra år. Bild: Peter Kroon<br />
KoNtAKtpeRsoN eNlIgt<br />
socIAltjäNstlAgeN<br />
(som gäller alla människor)<br />
För vem?<br />
Den som på grund av funktionshinder eller av<br />
andra skäl möter stora svårigheter i sin vardag,<br />
ofta orsakat av depression eller annan<br />
psykisk ohälsa.<br />
Uppdrag?<br />
Fungera som personligt stöd, bryta isoleringen,<br />
hjälpa den enskilde till meningsfull fritid,<br />
hjälpa till att boka läkarbesök, söka arbete,<br />
utbildning mm.<br />
KoNtAKtpeRsoN eNlIgt lss<br />
För vem?<br />
Den som omfattas av lagen om stöd och<br />
service för vissa funktionshindrade, som<br />
behöver sällskap och stöd för att komma ut på<br />
fritidsaktiviteter.<br />
Uppdrag?<br />
Vara en vän som man kan lita på och umgås<br />
med, en medmänniska som kan vara med på<br />
fritiden och ge råd i vardagen.
Hanna hade<br />
önskat mer stöd<br />
F ör<br />
två år sedan blev Hanna Bornäs kontaktperson<br />
åt Joakim, en 45-årig man med psykiska<br />
problem.<br />
– Eftersom jag läser till psykolog känner jag<br />
att jag kan bidra med något. Samtidigt är det en<br />
bra erfarenhet att lära känna någon som lever med<br />
psykiska problem. Det är otroligt givande att höra<br />
hans upplevelser av psykiatrin och att vara sjuk.<br />
– Ja, det är en win-win situation, intygar Joakim<br />
när han sitter hemma i Hannas kök och<br />
dricker kaffe.<br />
Första gången träffades de med socialtjänstens<br />
biståndshandläggare. Sedan har de klarat sig på<br />
egen hand. Det har inte alltid varit lätt..<br />
I början var kontakten trevande. Situationen<br />
var ny för båda två. Det tog tid att hitta ramarna.<br />
– När vi blev ovänner handlade det om oklara<br />
gränser. Jag hade svårt att skapa långvariga relationer<br />
och levde ett torftigt liv. Jag blev så beroende<br />
av Hanna, ringde henne stup i ett. I längden var<br />
det ohållbart. Vi har pratat mycket om det där,<br />
vad som är okej och inte.<br />
I dag är Joakim mycket mer självständig och<br />
tar stora steg framåt. Han har jobb och är med i<br />
föreningar.<br />
– Jag känner stor glädje inför det Hanna ger<br />
mig. I början lagade vi mat tillsammans, hon såg<br />
till att jag åt bra och började träna. Vi gick på vat-<br />
tengympa ihop. Det var bra!<br />
Nu besöker de utställningar, konserter och<br />
promenerar tillsammans i Pildammsparken.<br />
Som ny kontaktperson är det svårt att förstå<br />
vad man ger sig in på, menar Hanna. Hon önskar<br />
att hon haft mer stöd från kommunen.<br />
– Jag blev överväldigad när jag insåg att jag<br />
var så betydelsefull för Joakim. Gränsdragningen<br />
mellan uppdraget och privatlivet var suddig. Det<br />
hade varit skönt att träffa andra kontaktpersoner<br />
ibland, men jag har aldrig bjudits in till någon<br />
sådan träff.<br />
Hon önskar att fler människor med psykiska<br />
problem ska få en kontaktperson.<br />
– Insatsen kostar väldigt lite men höjer livskvalitén<br />
radikalt. Och vi lär oss massor av varandra,<br />
Joakim och jag!<br />
Joakim heter egentligen något annat.<br />
vem?<br />
Hanna Bornäs läser till psykolog och arbetar som<br />
kontaktperson inom socialtjänsten. Bild: Peter Kroon<br />
Namn: Hanna Bornäs<br />
Ålder: 28<br />
Studerar till: Psykolog<br />
Skola: Lunds universitet<br />
kontaktperson för: Joakim, 45 år<br />
Uppdrag enligt: Socialtjänstlagen<br />
Olika kontakt<br />
i SoL och LSS<br />
Det pågår en generationsväxling i<br />
<strong>Malmö</strong>. Nu rekryteras många unga<br />
kontaktpersoner.<br />
– Ideellt arbete har blivit hett,<br />
säger Per Voll som matchar kontaktpersoner<br />
med brukare inom LSS.<br />
A tt<br />
<strong>Malmö</strong> är en mångkulturell <strong>stad</strong> avspeglar<br />
sig tydligt. <strong>Malmö</strong>bor med rötter i Latinamerika,<br />
Iran och Irak, Libanon och på Balkan blir<br />
kontaktpersoner. Seriösa, plikt-trogna människor<br />
som gör ett bra jobb.<br />
För en person med intellektuell funktionsnedsättning<br />
och begränsat språk är det värdefullt att<br />
man talar samma språk. Annars väger intresse och<br />
personlighet tyngst.<br />
– Ingenting säger att Ali och Mohammed passar<br />
bättre ihop än Ali och Lars, resonerar Per.<br />
Kontakten kan se ut på många olika sätt. Två<br />
killar styrketränar ihop. Några tjejer rider tillsammans,<br />
andra lagar middag och lyssnar på Elvis. Steg<br />
för steg bryts isoleringen.<br />
– Först kanske man vågar gå ut och fika, sedan<br />
testa bio. En vacker dag klarar man att åka tåg. Till<br />
sist tar man flyget och reser iväg på semester.<br />
Det händer att brukare ringer och vittnar om hur<br />
mycket kontakten betyder.<br />
– Jag får höra ord som ”Jag vet inte vad jag skulle<br />
gjort utan Lena. Hon har räddat mitt liv”.<br />
Inom LSS arbetar tre personer kommunövergripande<br />
med att rekrytera kontaktpersoner.<br />
Samordnarna arrangerar träffar och ser till att uppdragen<br />
fungerar. Stadsdelarna har sedan det formella<br />
ansvaret.<br />
OLIkA REkRYTERING<br />
Inom socialtjänsten finns ingen motsvarande<br />
funktion. Varje <strong>stad</strong>sdel sköter sig själv. Vissa saknar<br />
kontaktpersoner helt och hållet, men inte<br />
Södra Inner<strong>stad</strong>en. Här rekryterar biståndshandläggare<br />
Anna Wikermark kontaktpersoner enligt<br />
Socialtjänstlagen.<br />
De som beviljas kontaktperson enligt SoL har<br />
ofta psykiska problem. Schizofreni och depression<br />
leder till att gamla vänner försvinner. Man kan<br />
behöva hjälp att boka och passa tider eller komma<br />
ut på en promenad.<br />
– Ofta handlar det om hjälp med konkreta saker,<br />
som att fylla i papper från myndigheterna eller söka<br />
jobb.<br />
Till skillnad från LSS ordnas inga träffar för kontaktpersoner<br />
i socialtjänsten.<br />
– Det vore säkert ett bra stöd. Jag vet faktiskt<br />
inte vad skillnaden beror på, säger Anna Wikermark.<br />
En annan olikhet gäller arvodets storlek. Som<br />
kontaktperson enligt LSS får man betalt utifrån svenska<br />
kommuner och landstings rekommendationer.<br />
Som kontaktperson enligt SoL kan ersättningen vara<br />
högre. Stadsdelen bestämmer beloppet. I vissa fall<br />
får man nästan dubbelt så högt arvode, upp till 1000<br />
kronor i månaden i stället för 535.<br />
13
14<br />
Indra – en i<br />
vårdteamet<br />
Visst är det mysigt när kramgoa hundar kommer på<br />
besök. På Lindängelunds vårdboende i Fosie går man<br />
steget längre. Här används hunden aktivt i vården.<br />
Varje fredag är Indra på plats och deltar entusiastiskt<br />
i rehabträningen.<br />
ndividi<strong>nr</strong>iktad träning med vårdhund är<br />
ett helt nytt grepp inom äldreomsorgen<br />
i Skåne. Sjukgymnast Maria Pernhage<br />
använder sig av FAR, fysisk aktivitet på<br />
recept, när hon ordinerar tid med Indra.<br />
– Vi är bara i upptakten men ser redan<br />
goda resultat, berättar Maria entusiastiskt.<br />
Sedan oktober kommer hundförare Åsa<br />
Malmberg med Indra till Lindängelund, där<br />
det finns ett demensboende för 20 äldre personer.<br />
Till skillnad mot vanliga besökshundar<br />
används vårdhunden i behandlingen.<br />
– Indra är en i teamet. Träningen är själva<br />
poängen, förklarar Maria Pernhage.<br />
Vårdhundar används sedan flera år inom<br />
LSS i <strong>Malmö</strong>, bland annat på Brandvakten,<br />
men metoden är ny i äldreomsorgen. Åsa,<br />
Indra och Maria arbetar med tydliga mål,<br />
till exempel lugna den som är orolig eller<br />
motivera till aktivitet. En viktig nyhet är att<br />
resultatet mäts.<br />
– Vi vill visa svart på vitt att arbetet med<br />
vårdhund gör skillnad. Ökar rörligheten?<br />
Blir balansen bättre? Det följs upp med tester.<br />
Minskar oron? Vi mäter blodtrycket före<br />
och efter och ser om antalet medicineringar<br />
med lugnande sjunker.<br />
Maria Dahlkvist, chef på avdelningarna<br />
Linden och Ängen på Lindängelund, ser fram<br />
emot utvärderingen.<br />
– Vi arbetar evidensbaserat. Med klara<br />
bevis på vinsterna finns förutsättning att<br />
utöka med fler vårdhundar.<br />
Än så länge är Åsa och Indra det enda<br />
vårdhundsekipaget inom äldreomsorgen i<br />
<strong>Malmö</strong>. Allt fler boenden visar intresse.<br />
– Insatsen stämmer väl överens med policyn<br />
om individcentrerad omsorg. Vi har bara<br />
sett början, säger Maria Dahlkvist.<br />
MALMÖMODELLEN<br />
I Sverige finns ingen enhetlig utbildning.<br />
För att garantera att alla hundar har vissa<br />
kunskaper pågår arbetet med en gemensam<br />
”<strong>Malmö</strong>modell”.<br />
– Vi tänker söka pengar för att starta en<br />
vårdhundsenhet och utbilda egna ekipage,<br />
säger Helen Hansson, vård- och omsorgschef<br />
i Fosie.<br />
– Daglig verksamhet, habilitering,<br />
demensvård – möjligheterna är oändliga.<br />
Vårdhundar behövs överallt!<br />
vAd äR eN våRdhuNd?<br />
En hund som utbildats till arbete inom vård<br />
och omsorg. Hunden tränas med sin förare.<br />
Tillsammans bildar de ett team. Hunden ska<br />
vara trygg, förutsägbar och pålitlig.<br />
Maria Dahlkvist, chef för avdelningarna Linden<br />
och Ängen, med hundförare Åsa Malmberg, sjukgymnast<br />
Maria Pernhage och vårdhunden Indra.
”Hundens namn<br />
kommer han ihåg”<br />
Indras svarta pepparkornsögon följer uppmärksamt<br />
allt som sker. Ett år gammal är han<br />
fortfarande under utbildning till legitimerad<br />
vårdhund, men redan van vid att människor<br />
ser ut och beter sig på många olika vis. Rullstol<br />
och rollator hanteras världsvant.<br />
Hans ägare Åsa Malmberg, hundfrälst sedan barnsben, arbetar<br />
till vardags på Jobb<strong>Malmö</strong> och tävlar med brukshund. Indra<br />
köptes för uppdraget i äldreomsorgen.<br />
– Min hund Kalas var uppskattad besökshund på Fosietorp och<br />
Heleneholm, men blev för gammal. Eftersom vård- och omsorgschefen<br />
Helen Hansson i Fosie var intresserad av att införa vårdhund skaffade<br />
jag Indra.<br />
Han är perfekt för uppdraget: Glad, nyfiken, öppen för nya kontakter,<br />
liten och nätt för att kunna hoppa upp i famnen på äldre<br />
människor som ofta är lite spröda.<br />
Åsa ser glädje och förväntan hos de demenssjuka.<br />
– Någon minns inte vad dottern heter, men hundens namn kommer<br />
han ihåg. En person som inte talat tidigare har börjat prata med<br />
Indra.<br />
Mellan 15 och 20 minuter jobbar Åsa och Indra aktivt med varje<br />
person. Träningen känns meningsfull med en pigg hund.<br />
– Indra lockar till rörelse. Det är roligare att kasta iväg en boll när<br />
han springer och hämtar den, kommer tillbaks och viftar på svansen.<br />
Hans entusiasm smittar.<br />
Ibland råkar Indra göra lite tokigt. Det är bra, säger Åsa.<br />
– Personer med demenssjukdom är ofta rädda för att misslyckas.<br />
Indra visar att det inte är så farligt att göra fel. Efter träningen blir det<br />
gosestund. Det är lugnande att känna värmen från Indras kropp<br />
och dra fingrarna genom hans mjuka päls.<br />
Ibland är det svårt att skapa en<br />
relation.<br />
– De boende måste tycka om samvaron<br />
med hunden. Vi i teamet är ju<br />
hundfrälsta, men i vår entusiasm får vi<br />
aldrig tvinga oss på någon. Det handlar<br />
om hänsyn till både brukare och<br />
hund. Vi backar direkt om det inte<br />
visar sig vara rätt insats.<br />
Personligt<br />
Namn: Indra<br />
Ålder: 1 år<br />
Ras: chinese crested powder puff<br />
Personlighet: gladlynt, öppen, tålig<br />
Tycker om att: leka gömme<br />
Lästips:<br />
Hund på recept – den<br />
professionella vårdhunden<br />
av Ingeborg Höök<br />
Hund för hälsa<br />
– vårdhundens ABC<br />
av Ingeborg & Linus Höök<br />
15
16<br />
Så granskas<br />
privata<br />
vård bolag<br />
Höstens debatt kring Caremas äldreboenden<br />
i Stockholm har väckt frågor om hur<br />
de privata bolagen i <strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong> granskas.<br />
<strong>Spaning</strong> tar hjälp av utrednings- och utvecklingssekreterare<br />
Bertil Siöström på <strong>stad</strong>skontoret<br />
för att reda ut begreppen.<br />
Hur stor andel av platserna på vårdboenden<br />
drivs av privata vårdbolag?<br />
– Runt 26-27 procent av platserna. <strong>Malmö</strong><br />
<strong>stad</strong> har inte fått in några klagomål som riktar<br />
sig mot Carema.<br />
Vem har ansvaret för vårdkvaliteten?<br />
– <strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong> har det yttersta ansvaret för<br />
den enskilde brukaren inom all vård och omsorg.<br />
Kommunen har även ansvar för att granska och<br />
följa upp verksamheterna.<br />
Hur görs granskningen?<br />
– Stadsdelsförvaltningarna granskar de privata<br />
vårdbolag som finns geografiskt inom respektive<br />
<strong>stad</strong>sdel.<br />
Vad innebär uppföljningen?<br />
– Stadsdelarna gör uppföljningsbesök utifrån<br />
avtalen för att se till att vårdbolagen uppfyller<br />
kraven. Stadsdelen kan till exempel följa upp<br />
bemanning, hur vårdbolagen hanterar klagomål<br />
och/eller händelserapportering. Även resultaten<br />
från brukarundersökningar följs upp. Om <strong>stad</strong>sdelsförvaltningen<br />
får synpunkter eller klagomål<br />
på vårdbolaget, måste vårdbolaget svara skriftligt<br />
om vilka åtgärder de vidtagit.<br />
Hur ofta sker detta?<br />
– Vanligtvis vartannat år, men även oftare vid<br />
behov. Det vanligaste är planerade besök men<br />
oanmälda uppföljningsbesök kan förekomma.<br />
Vilken roll har Socialstyrelsen?<br />
– Socialstyrelsen ska granska kommunerna<br />
så att de sköter sitt uppdrag. När Socialstyrelsen<br />
granskar en verksamhet kan både kommunen<br />
och det privata vårdbolaget få kritik.<br />
fAKtA<br />
<strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong>s avtal med privata bolag<br />
Vårdboende ..................................... 235<br />
Gruppboende, demenssjukdom ......... 222<br />
Stadsdelar, egen upphandling ........... 130<br />
Korttidsplatser ................................. 143<br />
Avtalen gäller med Attendo Care, Carema,<br />
Förenade Care, Kosmo, Sjöstjärnan, Villa<br />
Vånga vårdhem, Hyllie Park äldreboende.<br />
Antalet = platser som kan köpas in/avropas.<br />
Källa: <strong>stad</strong>skontoret<br />
äldreguiden<br />
ska bli bättre<br />
Lena Fröjdlund Göransson är planeringssekreterare i<br />
Rosengård, Lars-Åke Borgström är kvalitetscontroller på<br />
<strong>stad</strong>skontoret inom vård och omsorg i <strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong>. Båda<br />
tycker att Äldreguiden är ett bra verktyg.<br />
Det har funnits en del kritik mot att Äldreguiden<br />
inte är korrekt. Men det beror på<br />
att verksamheten inte lämnar korrekta uppgifter.<br />
I kvalitetsgruppen i <strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong>, där alla<br />
<strong>stad</strong>sdelar är representerade, diskuterar man nu frågorna,<br />
så att det blir ett gemensamt synsätt. Om alla<br />
tänker på samma sätt blir Äldreguiden mer korrekt.<br />
– Tanken med Äldreguiden är god. Även om<br />
den inte är helt korrekt i dag så indikerar ett högt<br />
betyg ändå att verksamheten är på rätt väg, säger<br />
Lars-Åke Borgström.<br />
I Rosengård har man i år för första gången<br />
arbetat vidare med resultaten. Lena Fröjdlund<br />
Göransson redovisade områdets resultat dels för en<br />
grupp chefer, dels för en grupp med politiker och<br />
pensionärer.<br />
– Det blev väldigt intressanta diskussioner båda<br />
gångerna. Äldreguiden talar om för oss hur vi ligger<br />
jämfört med andra.<br />
Frågorna kring kontinuitet, personalomsättning<br />
och delaktigheter är bra att diskutera.<br />
– Man kan diskutera var problem ligger och<br />
hur man kan arbeta vidare, säger Lena Fröjdlund<br />
Göransson som är övertygad om att Äldreguiden<br />
allt mer kommer att få rollen som diskussionsunderlag<br />
inom verksamheten.<br />
Äldreguiden kommer att utvecklas. Socialstyrelsen<br />
har bjudit in <strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong> att delta i processen.<br />
Lena Fröjdlund Göransson och Lars-Åke Borglund<br />
hoppas att Äldreguiden ska bli till större nytta för<br />
verksamheterna i <strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong>. Bild: Peter Kroon<br />
Lars-Åke Borgström ser dock inte dagens Äldreguide<br />
i första hand som ett kvalitetsverktyg, endast<br />
några frågor som delaktighet och genomförandeplaner<br />
ligger inom det området.<br />
Lena Fröjdlund Göransson hoppas att<br />
Äldre guiden så småningom kopplas ihop med<br />
brukarundersökningen, då blir den ett vassare<br />
instrument.<br />
– Vi måste ta Äldreguiden på allvar. Socialstyrelsen<br />
fortsätter att ge ut den oavsett vad vi tycker,<br />
säger Lena Fröjdlund Göransson.<br />
ÖppeN jämfÖRelse<br />
äldreguiden presenteras en gång per år av Socialstyrelsen.<br />
Den jämför kvaliteten på vård och omsorg<br />
inom bland annat delaktighet, uppföljning, bemanning,<br />
kompetens, boendemiljö, mat, samverkan och<br />
förebyggande arbete.<br />
Det är kommunernas egna svar som redovisas.<br />
Enheterna får betyg utifrån hur man hamnar<br />
jämfört med andra. Guiden vänder sig dels till<br />
anhöriga, dels till chefer och personal som kan<br />
använda den för att förbättra kvaliteten.<br />
Läs mer på: aldreguiden.socialstyrelsen.se<br />
<strong>Malmö</strong>s resultat ligger även på Komin.
Det salutogena synsättet ska genomsyra all vård och omsorg i Limhamn-Bunkeflo, har vård<br />
och omsorgs ledningsgrupp bestämt. Vad betyder det? Vi gav oss ut på salutogen spaning.<br />
å Mathildenborg samtalar planeringssekreteraren<br />
Anne Wolf med medarbetare från<br />
Trygghetshotellet och avdelningen Östan.<br />
Det salutogena synsättet utgår ifrån det friska,<br />
att personen man möter i första hand är en människa,<br />
i andra hand en vårdtagare. Anne Wolf påpekar<br />
att det inte behöver handla om några omfattande<br />
förändringar.<br />
– Det salutogena kan finnas i det lilla, att man<br />
gör eller säger något som hittar fram till individen,<br />
säger Anne Wolf.<br />
I oktober fick 300 medarbetare inom hemtjänst,<br />
särskilt boende och Trygghetshotellet<br />
äldreomsorg delta i en inspirationsdag om det salutogena<br />
arbetssättet i samarbete med vårdgymnasiet<br />
Rönnen.<br />
Nicole Lindström och Katrin Håkansson är med<br />
i en arbetsgrupp, som redan hade tagit fram ”en salutogen<br />
deklaration” för Trygghetshotellet. De berättar<br />
att de fick många nya idéer på inspirationsdagen.<br />
– Vi insåg att vi var bra på vissa saker, där vi utan<br />
att tänka på det har haft ett salutogent synsätt. Mottagandet<br />
till exempel, där är vi lyhörda för gästerna<br />
och vi anpassar vårt bemötande efter om de är pratsamma<br />
eller reserverade. Annat kan vi bli bättre på.<br />
Katrin Håkansson säger att utcheckningen är<br />
ett tydligt exempel.<br />
– Det kan vara en stor omställning som väntar<br />
när gästen åker hem och här kan vi göra mera för<br />
att överbrygga den. En sak vi börjat med är att vi<br />
frågar gästerna om vi får göra ett uppföljningssamtal<br />
några veckor efter hemkomsten. Syftet är att se<br />
om vi kunnat bidra till en ökad livskvalitet, säger<br />
Katrin Håkansson.<br />
SALUTOGENA MÅLTIDER<br />
Avdelningen Östan var en av dryga dussinet avdelningar<br />
i ett måltidsprojekt som leddes av dietisten<br />
Kristina Stefanovic Andersson med statliga stimulanspengar.<br />
Sektionschefen Margaretha Schönström<br />
filmade måltidsstunder. Därefter analyserades filmerna.<br />
Arbetet landade i en mer genomtänkt<br />
måltidssituation. Ett viktigt inslag var att de boende<br />
skulle vara mer delaktiga i måltiden, något som till<br />
en början av svårt att ändra på eftersom de boende<br />
var vana att bli serverade.<br />
Nicole Lindström, Anne Wolf, Katrin Håkansson, Ula<br />
Dahlqvist, Margaretha Schönström och Eva Thulin<br />
arbetar med ett salutogent synsätt. Bild: Peter Kroon<br />
Stadsdelen som<br />
satsar salutogent<br />
– Vid analysen av filmerna såg man hur den<br />
sociala interaktionen mellan de äldre ökade i takt<br />
med att de blev mer delaktiga i måltiden, säger Margaretha<br />
Schönström.<br />
Östan är mitt uppe i en omställning från särskilt<br />
boende till korttidsboende och har gjort<br />
erfarenheten att det salutogena synsättet inte är en<br />
engångsinsats, utan något som måste finnas och<br />
arbetas med hela tiden.<br />
– Det har varit svårt att hålla fast vid måltidsförändringarna<br />
nu när verksamheten ändras, tycker<br />
Ulla Dahlqvist, som arbetar på Östan.<br />
– Rom byggdes inte på en dag. Vi kommer att<br />
ta nya tag, säger Margaretha Schönström.<br />
sAlutogeNt syNsätt<br />
Begreppet myntades av Aaron Antonovsky och<br />
bygger på att personer med stark känsla av sammanhang<br />
(kasam) har goda förutsättningar att<br />
uppleva hälsa. Begrepp som meningsfullhet, begriplighet<br />
och hanterbarhet är viktiga för kasam.<br />
17
18<br />
Lena Johansson och Ingmar Hellfalk är några av<br />
nattsjuksköterskorna som gick över i en helt ny<br />
organisation i början av <strong>2011</strong>. Bild: Peter Kroon<br />
Ljusare för nattsjuksköterskor<br />
Den 14 mars infördes en ny organisation för nattsjuksköterskorna i <strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong>.<br />
Den föregicks av starkt motstånd från sköterskorna. Hur fungerar det idag? <strong>Spaning</strong><br />
besökte nattsjuksköterskorna ett halvår efter förändringen.<br />
lockan är 21.30. Lena Johansson och Ingmar<br />
Hellfalk har just börjat sina pass och<br />
har en arbetsnatt framför sig. Ett par besök<br />
finns inplanerade i början av kvällen och på morgonen.<br />
I övrigt vet de inte vad natten kommer att<br />
innebära.<br />
De håller till i en arbetslokal på baksidan av Folkets<br />
hus på Amiralsgatan. Åtta nattsjuksköterskor<br />
per pass, sex arbetar ute och två är kvar i lokalen<br />
och tar hand om inkommande samtal – en uppgift<br />
som rullar runt på alla i gruppen.<br />
RÅDGIVNING<br />
De som tar telefonpasset gör bedömningar utifrån<br />
samtalen med personal på vårdboenden och i<br />
hemtjänstgrupper. Räcker det med rådgivning eller<br />
krävs ett besök? I det senare fallet skickas uppdraget<br />
vidare till Lena och Ingmar eller någon av de andra.<br />
Lena och Ingmar berättar om oron inför omorganisationen.<br />
Nattsjuksköterskorna arbetade<br />
<strong>stad</strong>sdelsvis, Ingmar i Oxie, Lena i Kirseberg. De<br />
kunde sina områden, kände all annan nattpersonal<br />
och många av de boende. Att vård- och omsorgscheferna<br />
ville skapa en central grupp bröt mot det<br />
helhetstänkande de trodde på. Framför allt när den<br />
totala bemanningen samtidigt skulle minska.<br />
– Vi trodde inte alls att det skulle fungera, säger<br />
Lena Johansson. Men det blev bättre än vi trodde.<br />
RENODLAD SJUkVÅRD<br />
För första gången på länge har hon kollegor, andra<br />
sjuksköterskor, att diskutera och bolla funderingar<br />
med. Och så jobbar hon mer renodlat med<br />
sjukvård.<br />
– Vi sysslar helt enkelt med det vi är utbildade<br />
för, säger Ingmar Hellfalk som tidigare sysslade mer<br />
med omvårdnad. Nattsjuksköterskan var en av bara<br />
två personer i nattorganisationen i Oxie, och då<br />
måste man hjälpas åt med det mesta.<br />
– Nu har vi mer av en specialistfunktion. Vi<br />
överlåter åt andra att arbeta med omvårdnaden,<br />
säger Ingmar Hellfalk som samtidigt anser att han<br />
hade en fylligare bild tidigare.<br />
– Jag hade för det mesta förhandskunskaper om<br />
boende som jag hade användning av. Nu träffar jag<br />
oftast en person för första gången. Som sjuksköterska<br />
blir jag en akutkonsult och då blir det strikt<br />
somatiska bedömningar.<br />
Den nya organisationen fortsätter dock att vara<br />
geografiskt indelad. Ingmar arbetar i Oxie och<br />
Fosie, Lena i området Kirseberg, Rosengård och<br />
Husie.<br />
– Men om någon har mycket att göra hjälper vi<br />
förstås varandra, säger Lena.<br />
De tycker att det är mer att göra idag än tidigare,<br />
och menar att de gångna månaderna har visat<br />
att åtta nattsjuksköterskor är ett minimum (färre<br />
var uppe till diskussion tidigare).<br />
Nu är det framför allt arbetslokalen de är missnöjda<br />
med. Den ska fungera både som personalrum<br />
och arbetsplats för dem som svarar i telefon.<br />
– Där hoppas vi på en bättre lösning, säger<br />
Ingmar.
Samförstånd<br />
framför strid<br />
Hur gör man när man sjösätter en<br />
organisation som det varit mycket<br />
stridigheter kring?<br />
– Man gör det så bra som möjligt,<br />
är svaret från Eva Le Comte och<br />
Helen Palmqvist.<br />
Beslutet att samordna nattsjuksköterskorna i en central<br />
grupp fattades av vård- och omsorgscheferna.<br />
Eva Le Comte, sektionsschef på Södra Inner<strong>stad</strong>en<br />
och ansvarig för Bums, bemanningsenheten för<br />
sjuksköterskor, fick uppdraget att skapa den nya organisationen<br />
tillsammans med Helen Palmqvist, samordnare<br />
för nattsjuksköterskorna.<br />
Tidigare hade 13 sjuksköterskor arbetat varje natt,<br />
utspridda på <strong>stad</strong>sdelarna. De skulle ersättas med en<br />
central grupp, som arbetade med renodlade<br />
sjuksköterskeuppgifter.<br />
Flera arbetsgrupper förberedde den nya organisationen,<br />
men det var svårt att få nattsjuksköterskorna<br />
intresserade av att delta.<br />
– Det gjorde det hela mer besvärligt. Vi försökte lösa<br />
det genom att ta in andra sjuksköterskor i arbetsgrupperna,<br />
berättar Eva Le Comte.<br />
Helen Palmqvist säger att eftersom motståndet var<br />
så starkt, blev det extra viktigt att skapa något bra. Man<br />
behöll en <strong>stad</strong>sdelsnära organisation, med åtta sjuksköterskor<br />
per natt.<br />
– Vi gjorde flera händelse- och riskanalyser tillsammans<br />
och förberedde detta så bra vi kunde, säger Helen<br />
Palmqvist.<br />
Organisationsförändringen föranleddes av att<br />
vård- och omsorgscheferna 2009 utredde olika sätt<br />
att sänka kostnader. Men, påpekar Eva Le Comte,<br />
omorganisationen blev framför allt ett sätt att höja<br />
kvaliteten, effektivisera och förbättra arbetsmiljön i<br />
sjuksköterskearbetet.<br />
– Det här handlar inte så mycket om pengar. Tidigare<br />
fick sjuksköterskorna även utföra omvårdnadsarbete. Det<br />
får man nu hitta andra lösningar för i <strong>stad</strong>sdelarna.<br />
Att det till slut blev en lyckad förändring menar Helen<br />
Palmqvist till stor del beror på nattsjuksköterskorna själva.<br />
– När organisationen väl var på plats, jobbade de utifrån<br />
de förutsättningar som fanns. Min uppfattning är att<br />
sjuksköterskorna själva har kämpat på för att det ska bli<br />
så bra som möjligt, säger Helen Palmqvist.<br />
Samordningen ska utvärderas efter ett år. Då kommer<br />
man bland annat att granska statistik över insatser och<br />
därefter fatta beslut om fortsättningen.<br />
NyA oRgANIsAtIoNeN<br />
Nattsjuksköterskorna arbetar i sex bilar:<br />
❋ Husie/Rosengård & Kirseberg<br />
❋ Limhamn/Bunkeflo, två bilar<br />
❋ Centrum/Södra Inner<strong>stad</strong>en<br />
❋ Hyllie<br />
❋ Oxie/Fosie<br />
Danijing Yi och Åke Ekstedt spelar bingo. Bild: Peter Kroon<br />
koordinator skapar<br />
fler kulturaktiviteter<br />
Det är onsdag förmiddag. Dags för sällskapsspel avdelning<br />
4 på Söderkullahemmet. Bingo önskas. Danijing Yi delar ut<br />
brickorna.<br />
Maj-Britt Dahlkvist, Elsa Nilsson,<br />
Åke Ekstedt och Inga-Lisa Sehlin<br />
tar varsin bricka.<br />
– Femtifyra. Femma, fyra, börjar<br />
Danijing.<br />
Att någon aktivitet ska ske varje dag är<br />
målet på Fosies särskilda boenden. Fosie har<br />
i<strong>nr</strong>ättat en tjänst som kulturkoordinator där<br />
Anita Wikström arbetar för att öka det sociala<br />
innehållet på de särskilda boendena. På varje<br />
avdelning finns ett kulturombud som Anita<br />
Wikström håller kontakt med.<br />
– Fosie fick som flera andra <strong>stad</strong>sdelar<br />
i brukarundersökningen låga betyg när det<br />
gäller samvaro och aktiviteter. Jag arbetar för<br />
att sätta fart på kreativiteten hos personalen,<br />
att man kommer igång med aktiviteter<br />
med brukarna, berättar Anita Wikström och<br />
poängterar att förhållningssättet är salutogent<br />
och ska utgå från varje individs önskemål.<br />
Därför har Anita samtal med varje ny<br />
boende där hon tar reda på vad de kan tänkas<br />
göra. Uppgifterna samlar hon i en pärm<br />
som står på varje avdelning.<br />
I pärmen på avdelningen står att läsa att<br />
en av de boende är intresserad av sport och<br />
gärna följer större sändningar på TV. En<br />
kvinna tycker om skönlitteratur och kan läsa<br />
själv om texten är tillräckligt stor.<br />
På avdelning 4 är Danijing Yi kulturombud.<br />
– Det är bra att ha Anita. Hon kan hjälpa<br />
oss med material och annat man behöver. Till<br />
exempel hjälper hon oss när det är en film<br />
som de boende vill se. Det beställer hon.<br />
I dagrummet tar Maj-Britt hem första<br />
bingo rundan. Vinnaren får välja mellan en<br />
tandborste eller pappersnäsdukar.<br />
– Jag tar näsdukar. Det behöver man<br />
alltid.<br />
19
20<br />
Ett år med HRut<br />
Den 8 november 2010 ställde<br />
<strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong> om från PA till<br />
HR. <strong>Spaning</strong> har talat med<br />
några chefer i Södra Inner<strong>stad</strong>en<br />
om hur de upplevde<br />
det första året med HRut.<br />
pRocesseR I hRut<br />
HRut startade med tre processer för anställning, lön/<br />
arbetstid och rehabilitering. Det här ska ge digitala<br />
verktyg för cheferna. Flera nya processer är på gång.<br />
Arbete pågår i flera grupper kring arbetsmiljö, löneöversyn,<br />
omställning, rekrytering, korttidsbemanning<br />
och kompetens.<br />
vergången från personaladministration till<br />
human resources skulle inte bara handla om<br />
att byta lönesystem och fylla i semesterlistor<br />
digitalt. Utan också om ett nytt förhållningssätt till<br />
HR med aktiva HR-konsulter på förvaltningarna.<br />
– Men omställningen blev större än jag trodde.<br />
Det blev väldigt mycket system och lite förhållningssätt<br />
under det första året. Det mesta har<br />
handlat om att få systemet att fungera. Det är först<br />
nu jag känner att vi kan tala förhållningssätt. Nu<br />
har vi fått statistiken på plats och har fått tillgång till<br />
uppföljningsverktyg i HRutan, säger Carina Funeskog<br />
Göransson, HR-chef i Södra Inner<strong>stad</strong>en.<br />
De andra cheferna håller med. De första<br />
månaderna var jättejobbiga och vissa saker, som<br />
lönerapporteringen för timvikarierna, är fortfarande<br />
ett gissel. Så här löpte samtalet:<br />
Om medarbetarna<br />
dg: I förväg oroade vi oss mest för hur medarbetarna<br />
skulle klara av det. Men den delen har gått<br />
hur bra som helst.<br />
cj: Mitt intryck är att medarbetarna uppskattar<br />
möjligheten att kunna hantera semester och sjukfrånvaro<br />
hemifrån.<br />
gNb: Självservice har varit bra för att öka datorvanan.<br />
Allt som får medarbetarna att sätta sig vid<br />
datorn är positivt. I förlängningen blir det lättare<br />
att ta steget in i Origo och andra system. Det finns<br />
fortfarande de som tycker HRutan känns krånglig,<br />
men då tar de hjälp av varandra.<br />
Om det som varit bra<br />
sN: Jag tillhör dem som tycker att HRutan har<br />
underlättat mitt arbete som chef. Jag får en bra överblick<br />
över min administration och jag tycker att<br />
systemet är hyfsat lätt att hantera. Kopplingen till<br />
flexen fungerar också hur bra som helst.<br />
hh: Vissa saker går snabbare och är enklare än<br />
tidigare. Tidigare hade vi våra semesterkort som<br />
cirkulerade och skulle skrivas på. Det går mycket<br />
snabbare när vi kan attestera digitalt.<br />
gNb: Jag gillar rehabprocessen och den koppling<br />
som finns till vårt rehabprogram Adato.<br />
Om det som varit mindre bra<br />
cj: Det finns förstås flera fördelar med att ha fått<br />
en bättre överblick, men för mig har HRutan trots<br />
allt inneburit ett merarbete. Det jag gör, gjorde en<br />
assistent tidigare.
an<br />
Christin Jonsson, Hannele Holmqvist, Stig Nedavaska,<br />
Dennis Gustafsson och Gun Nilsson Burman berättar<br />
om sitt första år med HRut. Bild: Peter Kroon<br />
gNb: Tanken var att det skulle bli mindre blanketter,<br />
men jag har aldrig hanterat så mycket papper<br />
som nu. Och det beror på timlistorna som måste<br />
fyllas i manuellt.<br />
dg: Det är en miss att de timavlönade inte kan<br />
hanteras i HRutan. Det är ett steg tillbaka till åttiotalet.<br />
Det fungerade i Prima, vårt förra lönesystem.<br />
gNb: Eftersom det måste fyllas i en timlista från<br />
varje arbetsställe har vi sämre koll på timvikarierna.<br />
I princip kan en timavlönad jobba 70 timmar i<br />
veckan, jag vet ju inte vad som sker i nästa <strong>stad</strong>sdel.<br />
dg: Eller vilken lön de ger. Det borde förstås<br />
vara samma lön som gäller i hela <strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong>, men<br />
idag kan timavlönade ha olika lön i olika <strong>stad</strong>sdelar.<br />
DELTAGARNA I SAMTALET:<br />
SN: Stig Nedavaska, sektionschef Basen.<br />
DG: Dennis Gustafsson, sektionschef, två<br />
LSS-boenden.<br />
HH: Hannele Holmqvist, enhetschef, ordinärt boende,<br />
säbo och LSS.<br />
GNB: Gun Nilsson Burman, sektionschef hemtjänst.<br />
CJ: Christin Jonsson, vård- och omsorgschef.<br />
CFG: Carina Funeskog Göransson, HR-chef, deltog<br />
på telefon och kunde inte vara med på bilden.<br />
En <strong>stad</strong>sdel i förvandling med intressanta<br />
uppdrag. Det var vad som fick Ann-Kristin<br />
Blomberg och Jonas Tengsmar att söka sig till<br />
chefsjobb i Hyllie <strong>stad</strong>sdel.<br />
– Första intrycket är att det finns mycket<br />
kompetent personal här, säger Jonas Tengsmar.<br />
Ann-Kristin Blomberg är ny HR-chef och<br />
Jonas Tengsmar ny vård- och omsorgschef<br />
i Hyllie <strong>stad</strong>sdel. I Hyllie arbetar<br />
1800 personer, varav mer än hälften inom vård<br />
och omsorg.<br />
Ann-Kristin (AB) kommer senast från kulturförvaltningen<br />
i <strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong> där hon var<br />
kansli- och HR-chef. Jonas (JT) var tidigare<br />
vårdchef vid Akutcentrum vid SUS i <strong>Malmö</strong>.<br />
Varför sökte ni er hit?<br />
Ab: Det kändes spännande att arbeta med<br />
kärnverksamhet och helt ägna sig åt HR-frågor,<br />
här finns också en förändringsvilja som lockade.<br />
jt: Jag vill arbeta med frågor inom mitt<br />
kärnområde vård och omsorg, jag är utbildad<br />
sjuksköterska i grunden. Dessutom har jag en<br />
positiv bild av <strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong> sedan tidigare.<br />
Vad är ert första intryck?<br />
Ab: Jag möts väldigt positivt, nyfiket och<br />
välkomnande!<br />
jt: Jag är runt och träffar personal i olika<br />
verksamheter och börjar få en röd tråd. Trots att<br />
det är en ganska stor organisation ser jag att den<br />
hänger ihop och att det finns en kraft, en vilja<br />
att göra ett bra jobb. Medarbetarna gör ett fantastiskt<br />
arbete.<br />
Hur är en bra chef?<br />
Ab: Öppenhet är viktigt, dialog och lyhördhet<br />
likaså. Att våga!<br />
Nya i Hyllie: Ann-Kristin och Jonas. Bild: Peter Kroon<br />
Nya chefer i Hyllie<br />
jt: Att få med folk, att kunna entusiasmera,<br />
att lyssna.<br />
Vad vill ni förändra?<br />
Ab: Utveckla HR-arbetet i Hyllie så att det<br />
blir en naturlig och självklar del i verksamhetsutvecklingen.<br />
Öka samspelet mellan de olika<br />
verksamhetsdelarna så att vi drar nytta av hela<br />
organisationens kunskaper.<br />
Ab: HR:s roll är att stötta cheferna och skapa<br />
förutsättningar för att de ska känna sig trygga<br />
och kan bedriva ett gott ledarskap.<br />
jt: Jag vill att vi samarbetar mer över verksamhetsgränserna.<br />
Jag vill att vi ska vara mer<br />
proaktiva och att cheferna ska känna att de får<br />
ta mer ansvar, får mandat och vågar fatta beslut.<br />
Bra chefer utvecklar verksamheterna och sina<br />
medarbetare, de är nyckelpersoner.<br />
Hur ska vi klara framtiden?<br />
Ab: Jag tror det är viktigt att vi ser över hur vi<br />
organiserar arbetet, så vi frigör resurser så långt<br />
det är möjligt. Att skapa karriärvägar och olika<br />
former av utvecklingsvägar. Och att vi även tar<br />
bra hand om våra korttidsanställda, för den långsiktiga<br />
rekryteringen.<br />
jt: Det är viktigt med kompetensutveckling<br />
och att vi rekryterar rätt personer på alla plan.<br />
Vi ska vara den goda arbetsplatsen, där man fortsätter<br />
utvecklas.<br />
Vad tror ni om framtiden?<br />
jt: För Hyllie väntar en spännande framtid<br />
med Hyllievång som byggs med många nya<br />
bostäder och verksamheter. Det kommer att<br />
påverka <strong>stad</strong>sdelen mycket och kanske ge ett<br />
mer uttalat centrum. Jag tror nya Hyllievång<br />
kan lyfta hela <strong>stad</strong>sdelen!<br />
Namn: Ann-kristin Blomberg Jonas Tengsmar<br />
Bor: Lomma Kulladal (ligger i Hyllie).<br />
Ålder: 45 47<br />
Fritid: Familj och vänner. Familj, vänner och att snickra på sommarstugan.<br />
Läser just nu: Det broderade hjärtat. Solstorm och Ledarskapets Tao.<br />
21
22<br />
SPANINGAR<br />
De sista tanterna –<br />
från husmor till<br />
modeikon<br />
Fatima Brenner<br />
Det är inne med tanter i år! En av böckerna<br />
om Den Svenska Tanten som<br />
kommit ut i år är De sista tanterna –<br />
från husmor till modeikon av Fatima<br />
Brenner. Det är en vacker bok med<br />
över 200 sidor fyllda med kvinnokraft<br />
från förra seklet och kunskaper som<br />
kanske är på väg att försvinna? Tanten<br />
och köket, Tanten och jävlaranammat,<br />
Tanten och håret heter några av kapitlen.<br />
Boken är illustrerad med många foton.<br />
TIDNINGEN<br />
TIDNINGEN<br />
Om Sociala resursförvaltningen<br />
November <strong>2011</strong><br />
Från flykting till<br />
boendestödjare<br />
amir mirshekari kom till sverige som 14-åring.<br />
Nu stöttar han ensamkommande barn i konsten<br />
att bli självständiga. sidaN 12-13<br />
Ellen gick stärkt ur krisen<br />
kompeteNsceNter prostitutioN ger stöd åt anhöriga<br />
som lever i skuggan av sin partners sexmissbruk. sidaN 6-7<br />
Från kaos till kontroll<br />
maria tappade inflytandet över sin son och fick<br />
hjälp att hantera föräldraskapet av multisystemisk<br />
terapi (mst). sidaN 10-11<br />
kreativ fritid<br />
på Lss-boendet<br />
sidaN 16-17<br />
En tidning för<br />
dig som arbetar<br />
i <strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong><br />
hundliv på<br />
habiliteringen<br />
sidaN 20<br />
Kaffe med musik<br />
Karin BrunK-HolmqVist<br />
Det har kommit en ny bok av Karin<br />
Brunk-Holmqvist! Kaffe med musik heter<br />
den. Viola, Inez och Olga skrapar varsin<br />
lott från Branteviks idrottsförening, och<br />
det visar sig att Inez vinner en bussresa<br />
till en julmarknad i Tyskland. De bestämmer<br />
sig för att resa tillsammans, men<br />
resan blir naturligtvis fylld av dråpliga<br />
händelser. Karin Brunk-Holmqvist har<br />
blivit älskad för sina böcker om vanliga<br />
människor på Österlen, bland annat<br />
Potensgivarna och Rapsbaggarna.<br />
NY LäSNING OM SRF<br />
Sociala resursförvaltningen har gett ut en ny<br />
tidning, SRF-tidningen, som i reportage och<br />
notiser berättar om verksamheterna i SRF,<br />
<strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong>s färskaste förvaltning.<br />
Ett av syftena med tidningen är att öka<br />
kunskapen om Sociala resursförvaltningens<br />
verksamheter till berörda yrkesgrupper<br />
i <strong>stad</strong>sdelarna För vård och omsorg gäller<br />
det bland annat vårdare, sjukgymnaster,<br />
omsorgspedagoger, biståndshandläggare<br />
och personliga assistenter, berättar Kerstin<br />
Gossé, informatör på SRF.<br />
från Anni Söderlind på <strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong>sbibliotek<br />
Änglarnas svar<br />
steFan einHorn<br />
Änglarnas svar är en roman av Stefan<br />
Einhorn som handlar om Hanna som<br />
kommer till Sverige med de vita bussarna<br />
våren 1945. Hon utbildar sig<br />
till barnsköterska och får anställning i<br />
en familj. På ytan tycks livet gå vidare,<br />
men när fadern i familjen förälskar sig i<br />
Hanna, gör sig Hannas förflutna påmint.<br />
Först flera årtionden senare uppenbaras<br />
alla hemligheter Hanna dolde i sitt liv.<br />
Hundraåringen<br />
som klev ut genom<br />
fönstret och försvann<br />
Jonas Jonasson<br />
Hundraåringen som klev ut genom<br />
fönstret och försvann av Jonas<br />
Jonasson hör till de senaste årens<br />
riktiga storsäljare. Nu finns den att<br />
läsa även som lättläst bok, förkortad<br />
och bearbetad av Cecilia Davidsson.<br />
Historien om Allan Karlsson som rymmer<br />
från hemmet inför den förestående<br />
100-årsdagen har fått många att<br />
skratta, och finns nu tillgänglig för ännu<br />
fler – till exempel att läsa högt på ditt<br />
vårdboende!<br />
EXPERTER GÖR MALMO.SE LäTTLäST<br />
En del tycker att de vanliga texterna på malmo.se är krångliga och svåra att<br />
förstå. Därför finns flera av sidorna även på lättläst svenska. Översättningarna<br />
till lättläst görs av Informationsgruppen i daglig verksamhet för personer med<br />
funktionsnedsättning.<br />
De sex personerna i informationsgruppen har alla en funktionsnedsättning<br />
som gör att de har svårt att läsa och förstå vanliga texter. Därför är de också<br />
experter på lättläst. Tillsammans går de igenom texter på malmo.se och stryker<br />
under det de inte förstår. De tar reda på vad de svåra orden betyder och byter ut<br />
dem mot enklare ord. Sedan skriver de om texten i korta enkla meningar så att<br />
den blir lättare att läsa.<br />
Arbetet är tidskrävande och gruppen har börjat med att översätta de<br />
allmänna informationstexterna på malmo.se.<br />
Källa: malmo.se<br />
RECEPT: Julrecept från Roy Blad, kock på Husiegård<br />
Kall kasslerpaté med brunkål<br />
kALL kASSLERPATé<br />
(två avlånga sockerkaksformar)<br />
1– 1½ kg finmald fläskfärs,<br />
rik på fett<br />
7–8 dl fintärnad kassler<br />
1 dl vispgrädde<br />
½ dl hackad dill<br />
3 ägg<br />
lite ströbröd<br />
1 dl finhackad och<br />
lättfräst gul lök<br />
salt och mald vitpeppar<br />
efter smak<br />
GÖR SÅ HäR:<br />
Blanda samman samtliga ingredienser, avsluta<br />
med lite ströbröd som får svälla i smeten en<br />
stund i kylen.<br />
Ta en eller två avlånga socker kaksformar och<br />
klä dem med lätt uppblött bakplåtspapper.<br />
Häll i smeten och tryck ut luft rum i patén.<br />
Baka i vanlig ugn i ca 150 grader, gärna i<br />
vattenbad, i ca 45 min.<br />
Ta ut och känn om de är genombakta innan<br />
ni låter patéerna svalna i rumstemperatur en<br />
stund. Efter en timme kan ni lägga in den i kylen<br />
för ordentlig avsvalning. Då de är ordentligt kalla<br />
vänder ni upp dem på en skärbräda och skivar<br />
tunt. Servera med varm brunkål och ”himmakokta<br />
röbedor i go buljong”.<br />
BRUNkÅL<br />
(ca 10 personer)<br />
1½ kg vitkål<br />
1 stor gul lök<br />
1 bit rökt sidfläsk<br />
1½ dl ljus sirap<br />
2 lagerblad<br />
1 liter skinkspad eller<br />
kyckling buljong eller<br />
annan god köttbuljong<br />
1 tsk mald kryddpeppar<br />
och salt<br />
GÖR SÅ HäR:<br />
Strimla vitkål och lök fint. Bryn kål och<br />
lök i lite smör, bara så det får lite färg.<br />
Lägg det brynta i en rymlig kastrull<br />
och tillför alla övriga ingredienser förutom<br />
salt.<br />
Låt koka in på låg värme länge<br />
och väl, rör om emellanåt.<br />
Avsluta med att smaka av med<br />
salt och eventuellt mer sirap.<br />
God jul och<br />
smaklig spis!
Eva Lundberg leder arbetet med en ny vård- och<br />
omsorgsplan – ett brett arbete med flera arbetsgrupper<br />
och dialog med <strong>Malmö</strong>borna. Foto: Peter Kroon<br />
Ny plan för vård och omsorg<br />
Arbetet med en ny vård- och omsorgsplan för <strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong> startar under 2012.<br />
Eva Lundberg, chef för Avdelning vård och omsorg<br />
på <strong>stad</strong>skontoret, leder styrgruppen som ska dra<br />
upp riktlinjerna för framtidens vård och omsorg.<br />
Utmaningarna under de kommande tio åren<br />
är nya. För första gången på länge minskar gruppen<br />
äldre över 80 år (nio procent färre till 2017),<br />
medan de yngre pensionärerna blir fler.<br />
– Äldreomsorgen i <strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong> måste anpassa<br />
sig till en ny omvärld. Vi kommer att möta en målgrupp<br />
som är äldre och friskare, med en högre<br />
utbildningsbakgrund, en bättre ekonomi och en<br />
vana att ställa krav, säger Eva Lundberg som tror<br />
att fyrtiotalistgenerationen i högre grad väljer egna<br />
lösningar för hjälp med städning och inköp.<br />
– Många av fyrtiotalisterna har 25–30 friska<br />
år framför sig, där de kanske väljer att flytta flera<br />
gånger under tiden, i takt med att deras behov<br />
ändras.<br />
– Det ska bli spännande att fördjupa sig i de<br />
här frågorna i vård- och omsorgsplanen. Helt klart<br />
kommer det att ställa nya krav på äldreomsorgen,<br />
som i högre grad måste anpassas efter individens<br />
behov. Bara för att man blir äldre blir man inte<br />
gammal, säger Eva Lundberg.<br />
styRgRuppeN<br />
I styrgruppen ingår följande: Eva Lundberg, Ingela<br />
Kressander och Lisa Janzon (<strong>stad</strong>skontoret), vård-<br />
och omsorgscheferna Susanna Ramberg (Oxie)<br />
och Helen Hansson (Fosie), <strong>stad</strong>sdelschefen Inger<br />
Björkqvist (Limhamn-Bunkeflo) och förvaltningsdirektören<br />
Anneli Larsson (sociala resursförvaltningen).<br />
23
24<br />
Börje Lindblom och Slavica Rankic har utvärderat LPA,<br />
två år efter den första utvärderingen. Och betyget blir<br />
ännu högre i den nya undersökningen. Foto: Peter Kroon.<br />
LPA en succé –<br />
90 procent nöjda<br />
Ett par år har gått sedan de första LPA-studenterna blev klara. <strong>Malmö</strong> högskolas<br />
uppföljning visar att deltagarnas nöjdhet har vuxit med lite distans till utbildningen.<br />
procent av studenterna i LPA 1 och<br />
LPA 2 anser att utbildningen har<br />
inneburit att de har blivit bättre<br />
på att utföra sina arbetsuppgifter.<br />
– Det är en jättebra siffra, som faktiskt är högre<br />
nu än när vi gjorde den första undersökningen för<br />
två år sedan, säger Slavica Rankic, numera rektor på<br />
Rönnens gymnasium.<br />
Vid tiden för undersökningen arbetade hon på<br />
<strong>Malmö</strong> högskola där hon gjorde uppföljningen tillsammans<br />
med Börje Lindblom. Han tvekar inte<br />
att kalla <strong>Malmö</strong> <strong>stad</strong>-modellen av LPA för en succé<br />
och han ger några förklaringar till varför resultatet<br />
är så lyckat:<br />
❋ Cheferna har engagerats.<br />
❋ De pedagogiska handledarna är ”ovärderliga”.<br />
❋ LPA bidrar till den lärande arbetsplatsen.<br />
Börje Lindblom och Slavica Rankic menar att en<br />
nyckel till framgången är upplägget att engagera<br />
cheferna och de pedagogiska handledarna i en för-<br />
beredande kurs på <strong>Malmö</strong> högskola. Cheferna har<br />
känt sig engagerade i LPA och har kunnat ge stöd<br />
till sina medarbetare.<br />
– 90 procent av de studerande uppgav att de<br />
har fått stöd av sina chefer. Det är en rejäl ökning<br />
mot resultatet i tidigare studier, då 50 procent svarade<br />
samma sak. Det här bekräftar de kvarvarande<br />
effekterna av LPA, säger Börje Lindblom.<br />
UPPSkATTAD ROLL<br />
LPA rymmer en ny roll, pedagogiska handledare.<br />
De är undersköterskor och kollegor till de studerande.<br />
Deras uppgift är att fungera som pedagogiskt<br />
stöd för LPA-studerande. Omdömena från de<br />
studerande och cheferna är mycket positivt. De<br />
pedagogiska handledarna har varit motivationshöjande,<br />
kopplat samman teori och praktik och varit<br />
ett samtalsstöd för de studerande.<br />
– Tyvärr framstår inte uppskattningen lika<br />
tydligt för de pedagogiska handledarna. I undersökningen<br />
uttrycker de osäkerhet över sin roll. Endast<br />
60 procent säger att de vill fortsätta med uppdraget.<br />
Här menar jag att det finns en stor potential i att<br />
använda de pedagogiska handledarnas kompetens<br />
på ett bättre sätt, säger Slavica Rankic.<br />
Hon pekar på att LPA:s styrka, ett stort engagemang<br />
hos många personer, också är dess svaghet.<br />
– LPA är en mödosam process. Det är inget man<br />
kan göra halvhjärtat. Det blir sårbart när någon del<br />
inte fungerar, om någon av pusselbitarna inte finns<br />
där. LPA kräver tid och det måste man skapa förutsättningar<br />
för, säger Slavica Rankic.<br />
lpA 1–5<br />
Just nu pågår LPA 4 med 43 studerande. När de är<br />
klara till våren har 120 studerande gått igenom LPA.<br />
Hösten 2012 startar LPA 5 med omkring 25<br />
platser. Dessutom tillkommer ett förkortat LPA<br />
med studerande som redan i vinter läser delar av<br />
omvårdnadsprogrammet i Omvårdnadslyftet.