November - Malmö stad

Innan jag kom till Sverige var jag glad för att jag
skulle åka till ett nytt land och lära mig ett nytt språk.
Jag tänkte inte på hinder som stod i min väg. Men
när jag kom till Sverige var det olika saker.
Första saken som jag undrade över var hur jag skulle
lära mig svenska.
I början tyckte jag inte om att gå ut ensam och kände
mig som ett barn. Jag behövde hjälp och jag var med
min man hela tiden.
När jag skulle handla pratade min man med expediten,
men jag bara stod och lyssnade. Jag kände mig hopplös
och nedstämd.
En gång var jag tvungen att gå till läkare ensam, för att
min man var på jobbet. När jag var hos läkaren kom en
tolk och jag skämdes för att jag måste säga till tolken var
jag hade ont och tolken fick säga det till läkaren. Läkaren
sa till mig: ”Du måste lära dig svenska.” jag kände att
läkaren behandlade mig som om jag var ett barn. Jag
grät mycket och sa till min man: ”Jag vill resa tillbaka till
mitt hemland, jag kan inte leva här. Jag förlorar mina
drömmar här.”
Det var svårast när jag födde min son. På sjukhuset blev
jag inlagd en vecka och min man fick inte stanna med
mig hela tiden. En kväll hade jag mycket ont, så de
ringde till min man. Sedan kom han och hjälpte mig.
Vuxtidningen Södervärn November 2011 Sida 2
Barn på nytt
När min son blev ett år, bestämde jag mig för att
lämna honom på dagis och började skolan. I början
var det svårt för jag hade studerat till journalist i mitt
hemland och här i Sverige skulle jag studera igen,
som ett barn som skulle gå i skolan. Men det var
också roligt att jag skulle lära mig ett nytt språk.
Jag övade mig att uttala ord och meningar och läste
barnböcker med min son. Jag lyssnade på CD och sa
efter den. Jag tittade på svenska program på TV.
Nu läser jag Svenska B på gymnasiet och sedan vill
jag söka till universitetet.
Jag trivs bra i Sverige. Jag gillar att läsa böcker om
Sveriges kultur och lyssna på svensk musik.
När jag står mitt i trafiken och väntar på bussen, pratar
jag ibland med en svensk man. Vi pratar om vädret,
om barn eller om skolan.
Jag hoppas att jag uppnår mitt mål och kan jobba som
journalist här i Sverige i framtiden.
Nabeha