November - Malmö stad

www.malmo.se/komvuxsodervarn 

Vuxtidningen 

Södervärn 

Webbtidning av och för elever på Komvux Malmö Södervärn 

Årgång 3, Nummer 9, november 2011 Redaktörer: Susan Englund, Jennifer Sundberg Ansvarig utgivare: Torbjörn Hanö 

I det här numret: 

Barn på nytt 2 

Därför läser jag 

böcker 

Barns språkinlärning i 

det nya landet 

Insändare 4-7 

3 

3 

Ungdomars intressen 8 

Dikt 8 

Ung vision 9 

Elever på rätt spår 10 

Många elever i kö vid 

registrering 

11 

En tur till Palestina 12 

Sverige kontra mitt 

land 

Din personlighet från 

fis 

Boktips från 

biblioteket 

13 

14 

15- 

16 

Drömflickan 17 

Book tips from the 

library 

18- 

19 

A Childhod Memory 20 

A Clash of Cultures 21 

Moving to Sweden 22 

A bird in the hand is 

worth two in the bush 

23 

Journalist praktiserar på Vuxtidningen 

Jag heter Nabeha Shamma och föddes 

1985. Jag kommer från Palestina, är gift 

och har ett barn. Jag kom till Sverige 

2006 och bor i Malmö med min familj. 

På Anajah Universitetet i Palestina 

studerade jag till journalist. Under 

utbildningen gjorde jag praktik på ett 

presskontor. Där gjorde jag många 

intervjuer och skrev reportage. I Sverige har 

jag också gjort praktik på Folkets Hus i 

Sofielund. 

På Folkuniversitetet i Malmö studerade jag 

Sfi och fick bra betyg. Jag studerade 

grundläggande svenska som andra språk 

(D,E,F) på Komvux och fick betyget VG. Jag 

validerade också de utbildningar som jag 

har fått i mitt hemland. 

Nu studerar jag svenska B och sedan ska 

jag ansöka till Lund universitetet för att 

komplettera min utbildning. 

Ord från redaktionen: 

Nabeha är utbildad journalist och har 

praktiserat på Vuxtidningen 

Södervärn under hösten 2011. 

I det här numret av tidningen kan du 

läsa många av hennes texter. 

Nabeha återkommer som reporter för 

Vuxtidningen i nästa nummer. 

Vill du också medverka i tidningen? 

Kontakta 

susan.englund@pub.malmo.se

Innan jag kom till Sverige var jag glad för att jag 

skulle åka till ett nytt land och lära mig ett nytt språk. 

Jag tänkte inte på hinder som stod i min väg. Men 

när jag kom till Sverige var det olika saker. 

Första saken som jag undrade över var hur jag skulle 

lära mig svenska. 

I början tyckte jag inte om att gå ut ensam och kände 

mig som ett barn. Jag behövde hjälp och jag var med 

min man hela tiden. 

När jag skulle handla pratade min man med expediten, 

men jag bara stod och lyssnade. Jag kände mig hopplös 

och nedstämd. 

En gång var jag tvungen att gå till läkare ensam, för att 

min man var på jobbet. När jag var hos läkaren kom en 

tolk och jag skämdes för att jag måste säga till tolken var 

jag hade ont och tolken fick säga det till läkaren. Läkaren 

sa till mig: ”Du måste lära dig svenska.” jag kände att 

läkaren behandlade mig som om jag var ett barn. Jag 

grät mycket och sa till min man: ”Jag vill resa tillbaka till 

mitt hemland, jag kan inte leva här. Jag förlorar mina 

drömmar här.” 

Det var svårast när jag födde min son. På sjukhuset blev 

jag inlagd en vecka och min man fick inte stanna med 

mig hela tiden. En kväll hade jag mycket ont, så de 

ringde till min man. Sedan kom han och hjälpte mig. 

Vuxtidningen Södervärn November 2011 Sida 2 

Barn på nytt 

När min son blev ett år, bestämde jag mig för att 

lämna honom på dagis och började skolan. I början 

var det svårt för jag hade studerat till journalist i mitt 

hemland och här i Sverige skulle jag studera igen, 

som ett barn som skulle gå i skolan. Men det var 

också roligt att jag skulle lära mig ett nytt språk. 

Jag övade mig att uttala ord och meningar och läste 

barnböcker med min son. Jag lyssnade på CD och sa 

efter den. Jag tittade på svenska program på TV. 

Nu läser jag Svenska B på gymnasiet och sedan vill 

jag söka till universitetet. 

Jag trivs bra i Sverige. Jag gillar att läsa böcker om 

Sveriges kultur och lyssna på svensk musik. 

När jag står mitt i trafiken och väntar på bussen, pratar 

jag ibland med en svensk man. Vi pratar om vädret, 

om barn eller om skolan. 

Jag hoppas att jag uppnår mitt mål och kan jobba som 

journalist här i Sverige i framtiden. 

Nabeha

När jag var liten hade min pappa många och olika 

böcker. Jag tyckte om att läsa på fritiden. Många av 

våra grannar lånade böcker från min pappa. 

Min mamma och pappa hjälpte mig att läsa. De gav 

mig och mina syskon böcker att läsa och de bestämde 

att vi skulle sitta tillsammans en dag i veckan och 

berätta om vad boken handlade om. De gav oss 

presenter för att få oss att läsa böcker. 

När jag var ledig från skolan läste jag mycket, t ex Båt 

och havet, Rödluvan, Kahila och Domna. Den boken 

innehöll många sagor där djur talade. 

Nu läser jag olika böcker på arabiska, svenska och 

engelska för min son. Själv läser jag också mycket. 

Min favoritförfattare är Taha Hussain. Jag har läst 

många böcker av honom, t ex Dagarna, som är en 

självbiografi och Aforism Onsdagen, som är en bok i 

tre delar. 

Språk är livsviktigt. Det låter barnet 

kommunicera med sig själv och 

andra. Som tur är föds barn med ett 

intresse för språk och ljud. 

Föräldrar måste stimulera sina barns 

språkliga utveckling. I vissa situationer 

bör barn få två språk på samma gång, 

sitt modersmål och språket i det land han 

eller hon bor i. Det andra språket är lika 

viktigt som modersmålet. 


Därför läser jag böcker 

Jag tycker att det är viktigt att man läser. Böcker öppnar 

världen för människan. Man kan få information om 

andra folk. Världen blir som en liten by i boken. När 

man läser en bok, föreställer man sig händelserna. 

Böcker ger också information om tidigare civilisationer. 

Det finns en aforism på arabiska: ”Bästa vän i tiden är 

boken.” 

Nabeha 

Barns språkinlärning i det nya landet 

Jag tycker att det är bra om ditt 

barn lär sig ditt hemspråk och om 

ditt hemland, så att barnet förstår 

varifrån föräldrarna kommer. 

Barnet kommer att ha tid att lära sig 

svenska i skolan och med sina 

kompisar i alla fall. 

I min familj kommer vi att prata med 

vårt barn på serbiska, eftersom vi 

Barnet ska lära sig sitt nya språk för att 

anpassa sig till kulturella värden i det nya 

landet. Dessutom måste han eller hon 

lära sig andraspråket för att kunna få ett 

bra jobb och ett lyckligt liv, eftersom 

andraspråket blir hans eller hennes 

andra identitet. 

Elnaz 

tänker att när han åker till Serbien, 

kommer han att kunna förstå andra. 

Det är viktigt att man kan många olika 

språk. Språk hjälper en att lära känna 

världens kulturer och att träffa roliga 

människor. 

Dusan

Sfi-skola 

Jag tycker att Sfi-skolan behöver en större skola. 

Jag tycker inte att sommarlovet ska vara kort. 

Jag tycker inte att man måste ha intyg från sin doktor 

för att åka hiss. 

Jag tycker att det är bra att gå i skolan. 

Jag tycker inte om att mitt klassrum ligger på fjärde 

våningen. 

Jag tycker att man ska visa respekt för andra 

Jag tycker att vaktmästare är bra människor för de 

hjälper andra. 

Jag tycker att trappan i biblioteket är dålig för mig. 

Elev 

Gym på Sfi-skolor 

Jag tror att det blir bättre och effektivare att ha ett gym 

på varje SFI-skola. Det är inte bara för elever utan också 

för lärare. 

Det är ganska jobbigt för elever och lärare som arbetar 

flera timmar att koncentrera sig. Om de får en chans att 

träna blir de friskare och gladare. 

Det är viktigt för elever därför att en pigg elev lär sig 

mycket bättre och effektivare. 

Det kostar kommunen mycket pengar att ta hand om 

sjuka elever och lärare. Man får inte underskatta hur 

viktigt det är att motionera! 

Prosper 


Insändare 

Till politikerna 

Mitt namn är Senait. Jag bor i Malmö, i området 

Hermodsdal, och tycker om mitt område för jag har 

bott där i många år och har goda grannar. 

Jag vill att ni ska bygga en ny fotbollsplan i området 

för mina barn gillar att spela fotboll. Min son är tio år 

gammal och hans dröm är att bli fotbollsspelare. 

Han tränar fotboll varje dag på en fotbollsplan med 

konstgräs, som ligger 30 minuter hemifrån och jag 

har ingen koll på honom. Men om ni gör en 

fotbollsplan här i området, då kan jag se vad han gör 

och inte gör. 

Senait

Prövotid i svenskt medborgarskap 

Vi är några elever som studerar Sfi i Malmö. Vi har läst 

en artikel om Ilmar Reepalus förslag om prövotid i 

svenskt medborgarskap. 

Vi tycker inte att hans förslag är bra men vi tycker att det 

är bra att invandrare som gör allvarliga brott ska utvisas. 

Vi tycker också att Reepalu ska tänka på alla de 

invandrare som inte gör ett brott. Varför ska alla de vänta 

i två år extra på sitt medborgarskap? 

Vi tycker att det inte spelar någon roll med prövotid 

eftersom en person som vill göra brott kan göra det 

oavsett om det är två års prövotid eller mer. 

Vi tror istället att om Malmö stad skapar fler jobb och har 

fler aktiva poliser, är det en bättre lösning på att minska 

Malmös brottslighet. 

Klass SFI1C3 

Besök på Möllegården 

Vi åkte till Möllegården i Åkarp förra året. Det ligger 

mellan Malmö och Lund. Vi åkte buss 130 till Åkarp. 

Vi såg många redskap, lin, fårull och siden. Där 

fanns snoddar, kläder, skyltdocka, hattmakare, 

hornskedar, kjolar, vävnader, folkdräkter och 

smycken. 

Vi såg ett museum och drack kaffe, te och åt kakor. 

Jag tycker om studiebesöket, därför att jag blev 

orienterad om kultur, historia och traditioner i 

Sverige. 

Khadijeh 


Insändare 

Skilsmässa mellan par i Sverige 

Skilsmässor har blivit ganska vanliga i Sverige, men 

statistiken skiljer sig kraftig från land till land. 

I Sverige registreras 20 000 skilsmässor per år. 

Många av de som skiljer sig kommer från arabiska 

länder, redan efter tredje till fjärde året i äktenskapet. 

Men 2008 var dock genomsnittstiden för de makar 

som skildes 12 års äktenskap. 

Det är tragiskt när föräldrar skiljer sig. De tänker bara 

på att komma till Sverige, inte på sina liv eller på sina 

barns liv. Det kan bero på omognad, stress eller 

något annat . De glömmer sina barn i den ofta 

smärtsamma skilsmässoprocessen. 

Min åsikt är att det inte är fel att föräldrar skiljer sig, 

men de måste försöka att prata om varför de skiljer 

sig med sina barn och förklara det på ett bra sätt. 

Mina

Malmö är en fin stad 

Jag tycker att Malmö är jättefint. 

Jag tycker att Sveriges folk är trevliga. 

Jag tycker att skolorna har många möjligheter i Malmö. 

Jag tycker att alla känner sig fria i Malmö. 

Jag tycker att Malmö har fina grönområden. 

Jag tycker att Malmö är en jättefin och ren stad. 

Jag tycker att sjukvården är bra i Sverige. 

Jag tycker att barn har jättebra framtid i Sverige. 

Jag tycker att Malmös sjukvård fungerar för alla som bor 

i Malmö. 

Fariba 

Allt är inte bra 

Det finns mycket som är bra i Sverige, men allt är inte 

bra. 

I Sverige är vädret inte bra. Det är lång vinter och mycket 

kallt. 

När man vill gå till vårdcentralen, måste man först ringa 

och sedan boka tid. Ibland måste man vänta lång tid. 

Det finns många människor som är arbetslösa. 

Om man vill ta körkort i Sverige, måste man betala 

mycket pengar till trafikskolan. 

Muna 


Insändare 

Malmö är bäst 

Jag tycker inte att Malmö är Sveriges sämsta stad, 

eftersom det finns många fina platser i Malmö. 

Det bästa i Malmö är att det finns många billiga 

mataffärer. 

Jag tycker att skolorna är bra, så barnen har en 

framtid i Malmö. 

I Malmö finns många saker att göra både för barn 

och vuxna. På fritiden kan man promenera. Det 

finns många fina områden. Man kan också cykla 

eller träna. 

I Malmö finns det många trevliga människor. 

Det finns en fin strand och det finns många 

restauranger från alla länder. 

Shukran

Sjukvården behöver bli bättre 

Jag tycker att det är bättre att vården blir bättre i 

Sverige, eftersom man ibland blir mycket sjuk och inte 

kan vänta lång tid. 

Personalen måste snabbt kontrollera att den som har 

farligaste sjukdomen eller allvarlig skada kommer in 

först. 

Det är inte bra att man måste vänta så länge på röntgen, 

t ex 3-6 månader. 

I Sverige behövs fler läkare, sjuksköterskor, även privata 

läkare. 

Sivi 

Ramadan 

Jag tycker mycket om ramadan. Ramadan är den 

viktigaste månaden på året. Under den månaden har vi 

olika traditioner för muslimer. 

Varje dag i en månad fastar man. Vi kan inte äta förrän 

solen gått ned. När det blivit mörkt äter vi. Vi har 

almanacka där det står skrivet när vi ska äta och när vi 

ska sluta. 

Vi lagar mat, olika rätter för varje dag. Vi bjuder våra 

kompisar eller släktingar. 

Ramadan i Sverige är långa dagar på sommaren. Man 

blir trött och hungrig, och det vore roligt om man kunde 

vara ledig på ramadan. 

Kvinna i Malmö 


Insändare 

Man borde förbjuda hundar i stan 

Jag vill skriva om hundar för jag är mycket rädd för 

dem. 

Jag frågar mig alltid varför så många svenskar har 

hundar i sina lägenheter. De är smutsiga och stör. 

Ibland skäller de så mycket. Jag blir mycket stressad. 

Ibland lyder de inte sin ägare. Det blir farligt för då 

kan de bita någon. 

Hundar har olika storlek och färg. Hundar tycker om 

att någon leker med dem. I mitt hemland finns det inte 

människor som har hundar i sina lägenheter. Hundar 

är bara på gatan och vaktar. 

Jag tycker att hundarna ska vara på en speciell plats. 

Det är bättre för det finns många människor som är 

rädda för dem, och då blir också trottoarerna rena. 

Kvinna i Malmö 

Sjukvården i Malmö 

Jag tycker att sjukvården måste bli bättre. Det brukar 

oftast ta 6-7 timmar för att komma in på akuten och 

de flesta har inte tid att vänta så länge. 

Men det finns också en poäng där: De viktigaste 

måste såklart in före de som inte är så viktiga, och 

med det menar jag att de som har den farligaste 

sjukdomen eller allvarligaste skadan ska in först. 

Min åsikt är att väntetiderna ska minskas och att det 

behövs fler läkare. 

Jamila

Ungdomar har olika intressen. Samtliga tycker om 

att resa, för att de vill lära sig om olika kulturer 

och få en vilopaus från skolan . Andra tycker om 

action och trotsar alla odds och somliga är 

intresserad av läsning. 

Jag har pratat med några ungdomar om deras 

intressen. 

Karla ,18 år säger: ”Jag är intresserad av kampsport. 

På fritiden brukar jag träffa min pojkvän och min 

familj. Jag vill resa till Spanien. Jag älskar min 

mormor, eftersom hon är en stark kvinna.” 

Hon tillägger att man måste lära sig och få betyg för 

framtiden. 

Kim,18 år, säger att han är intresserad av japansk 

kultur. På fritiden brukar han festa med sina 

kompisar och bedriva hobbyer som till exempel att 

åka inlines. Han tycker att utbildning är viktig för 

framtiden. Kim tycker om Oliver som är en engelsk 

sångare och han är Kims idol. 

Andjela, som är 16 år, säger: ”Jag tycker om 

dataspel. Jag brukar träffa mina kompisar på fritiden. 

Vi fikar, promenerar och handlar. Jag vill resa till 

TILL MIN SON 

När du är borta från mig 

Blir jag orolig. 

Jag kan inte sitta stilla. 

Jag tittar efter dig fönstret. 

Jag lyssnar om du kommer. 

Jag känner mig ledsen och orolig. 

När du är borta från mig. 

Längtar jag efter dig 

Tills du kommer. 


Ungdomars intressen 

Dikt 

Nada 

Marocko eftersom det är ett fint land. Min dröm att jag 

blir advokat. Min mamma är min idol, eftersom hon lär 

mig många viktiga saker och tar hand om mig.” 

Kevin, 17 år, säger att han tycker om att spela fotboll. 

På fritiden brukar han träffa sina kompisar. På 

sommaren jobbar han ,eftersom han vill spara pengar 

och resa till sitt hemland, Portugal. 

”Jag tycker om att hjälpa de gamla människorna. Min 

idol är Ronaldo som är fotbollsspelare. Jag drömmer om 

att gifta mig och ha barn”, säger han. 

Nabeha

Vad är Folkets Hus? 

Sofielunds Folkets Hus ligger i den gamla Folkskolan i 

Sofielund. Huset byggdes 1902. Huset är en ideell 

förening som vill fungera som mötesplats/ kulturhus för 

invånarna i Sofielund och Södra innerstaden men även 

för invånarna i övriga Malmö. Huset är öppet för olika 

organisationer, föreningar, kulturarbetare o.s.v. 

Huset mål 

Husets mål är att fungera som samordnare för olika 

föreningar i området. Här pågår olika 

gruppverksamheter och kurser för såväl äldre som 

yngre. De arrangerar konstutställningar och 

kulturevenemang, läger för barn och ungdomar och 

sommarutflykter för barnfamiljer. 

Många projekt 

Det finns många projekt: Infokoop och Service, Ung 

Vision, Barn i stan, Sofielundsbladet, Radio Sofielund, 

konstutställningar, fotboll på storbild, filmvisningar och 

författaraftnar. 

Ung Vision är en förening för ungdomar. Ung Vision 

hjälper dem för att de ska assimileras in i det svenska 

samhället. 

Projekten utvecklar ungdomarnas färdigheter för att de 

ska kunna delta positivt i samhället. Projektet ger också 

arbetstillfällen för ungdomar. 

Här finns olika aktiviteter, t.ex. fotboll, basket, simning 

och utflykter. 

Föreningens medlemmar 

Jag har pratat med föreningens medlemmar om 

projektet. 

Kassem,39 år, arbetar som gruppledare: 

- Här gör vi många nyttiga saker. Jag visar ungdomarna 

och gör kontroll på deras uppgifter, säger han. 

Said, 15 år, säger : 

- Här arbetar jag på sommaren, och gör många roliga 

saker. Jag tycker att man måste jobba. När man jobbar 

blir man mera stark personligen. 


Ung vision 

Mohammad ,15 år, säger: 

- Jag gör många aktiviteter, t.ex. spelar fotboll, 

simmar och spelar på data. Vi städar här inne och på 

gården. Jag arbetar eftersom jag får pengar. Jag 

tycker om jobbet. 

Faduma, 23 år: 

- Jag jobbar fyra timmar om dagen. Jag jobbar som 

ungdomsledare. Jag tycker om basket och fotboll. 

Det finns ett samarbete mellan 

föreningsmedlemmarna och jag trivs med mina 

kamrater, säger hon. 

Abshir, 17 år, säger: 

- Jag tycker om fotboll. Vi går till Barn i stan, vi 

hjälper dem och spelar med barnen. Jag arbetar åtta 

timmar om dagen. Vi planerar tillsammans för våra 

olika aktiviteter. 

Nabeha

On the Right Track, är ett EU-projekt där deltagare 

från Sverige, Danmark, Belgien, Polen, 

Spanien och Turkiet deltar. De möttes i Odense 

i Danmark i september. 

Projektet handlar om vägledning, hur man ska 

få studerande att nå sina mål på snabbast sätt. 

Manal, Arshi,och Betty, som alla tre studerat på 

Komvux Malmö Södervärn, var med på mötet, där 

både lärare och studerande deltog. 

Arshi har bott i Sverige i tre år och har studerat Sfi 

och grundläggande kurser på Södervärn. Nu studerar 

hon Restaurang och Livsmedel på Lernia 

och jobbar extra med catering. Arshi, som kommer 

från Mumbai i Indien, har en utbildning från universitetet 

i ekonomi. 

- Jag anmälde mig själv till detta projekt för jag är 

nyfiken på andra länders system och traditioner. 

Och jag tycker om att prata med andra människor. 

Vi var cirka 20 studerande som diskuterade i 

grupp. Vi pratade om skolor i våra olika länder, 

vilka likheter och skillnader som finns. Vi jämförde 

också våra olika länder hur det fungerar med lagar 

och regler. 

Manal kom till Sverige från Sudan för tre år sedan 

och har också studerat Sfi och grundläggande kurser 

på Södervärn. Nu studerar hon Omvårdnadsprogrammet 

på Lernia. I Sudan studerade Manal 

datakunskap på universitetet. Hon har också prak- 


Elever på rätt spår 

tiserat som datalärare på Södervärn. 

- Jag vill gärna utveckla mig i Datorvetenskap och är intresserad 

av studievägledning, så jag ställde frågor om 

detta. Hur man söker, rutiner kring kurser 

och finansiering av studierna. 

Betty kom till Sverige från Ecuador för nio månader sedan. 

Hon är gymnasielärare i hemlandet och studerar nu 

Sfi på Södervärn. Hon har tidigare studerat i Tyskland. 

- Det var kul att träffa människor från alla dessa länder. Vi 

pratade om studier, språk och kulturer. Vi fick bra kontakt 

och är nu vänner på facebook. I Odense besökte vi bland 

annat H C Andersens hus och andra intressanta platser. 

Arshi, Manal och Betty vill gärna fortsätta i projektet. 

- Vi har fått kompisar från många länder, säger de. 

Projektet har nästa möte i Turkiet i april och sista mötet 

sker i Bryssel nästa år.

Komvux Malmö Södervärn är en skola för vuxna. 

Skolan har vuxenutbildningar på många olika nivåer: 

Sfi för de med invandrarbakgrund som är 

intresserade av att lära sig svenska, grundläggande 

eller gymnasiala kurser. En av skolans meriter är att 

man kan läsa både på dag- och kvällstid. 

Den 6:e oktober började registreringen för oktoberstarten 

2011. Men skolans problem är att de har för många 

sökande på ett begränsat antal platser. Många sökande 

har varken plats eller en aning om hur länge de ska 

vänta. 

Jag har pratat med några studerande och en av dem är 

Maha som är 28 år. Hon vill börja läsa svenska och 

engelska på grundnivå, men säger att hon inte har fått 

plats och vet inte om hon kommer att få någon heller. 

- Jag har chans att få jobb men föredrar att börja 

studera. Jag kan inte bestämma mig för om jag ska ta 

jobbet, för jag vet inte om jag kommer att få plats här den 

här terminen. Jag kan inte ta beslut och känner mig 

förlorad, säger hon. 

När jag frågar henne om hon har ansökt till en annan 

skola, svarar hon att hon inte har gjort det för hon har 

studerat Sfi här och trivs bra. Skolan ligger även väldigt 

nära hennes bostad. 

Manal, 32 år, tycker annorlunda än Maha och vill flytta till 

en annan skola. 

- Jag har studerat här sedan 2009 och vill gärna byta 

miljö och skapa andra kontakter för att utvecklas i mina 

studier. Jag vill studera till undersköterska och ser andra 

möjligheter på en annan skola, säger hon. 

Wael, 35 år, säger: 

- För sex månader sedan gjorde jag det nationella provet 

i svenska och klarade det, men min lärare registrerade 

mitt betyg för sent och det ledde till att jag inte fick en 

plats i Svenska A. Jag tvingades därför söka till en privat 

skola och började en distanskurs men har fortfarande 

inte fått resultatet. Om jag inte blir godkänd, kommer jag 

att vara tvungen att betala 3 400 kronor för att göra om 

kursen. 

Wael tillägger att han ännu inte fått plats på Komvux, 

eftersom han fortfarande är antagen på en annan skola. 


Många elever i kö vid registrering 

Ett misstag som inte var hans, har försenat hans studier 

sex månader han får vänta ytterligare i några månader 

innan han får plats. 

Soad, 30 år säger: 

- Det är tråkigt och jobbigt att vänta i kön. Skolan är full 

av elever som har väntat lång tid. Jag tror att det skulle 

bli bättre med ett annat sätt att registrera sig, till 

exempel att göra det på nätet eller genom SMS. 

Marta håller med Souad om att det borde finnas andra 

sätt att registrera sig och hon tillägger att hon har väntat 

två timmar i kön och hon är trött. Marta läser svenska på 

grundnivå och hon har fått plats den här terminen. 

Studie- och yrkesvägledare 

Odd Andreassen, som är studie- och yrkesvägledare, 

säger att skolan inte har tillräckliga resurser för att 

kunna ta emot det stora antalet sökande elever. 

Många av de elever som söker till Komvux gör det av 

anledningen att träffa sina kompisar som har samma 

modersmål, för att det ger en känsla av trygghet. Andra 

elever söker till Komvux för att de tycker att systemet är 

mer flexibelt än på andra skolor. 

Andreassen säger vidare att det är myndigheten i 

kommunen som bestämmer, och skolan har etablerats 

för ett visst antal elever. 

Han ber elever att söka till andra skolor där det finns 

platser, om de vill läsa oavbrutet. 

Nabeha

I somras reste jag med min lille son, som var två år 

gammal, till mitt hemland, Palestina, och det var en 

lång resa. Jag var mycket rädd för det var första 

gången som jag skulle resa själv och jag kände mig 

ensam och övergiven. 


En tur till Palestina 

När jag satt på flygplanet grät jag för att det var så länge 

sedan jag hade träffat min familj. Till Tyskland flög jag och 

där väntade jag en timme. Sedan flög jag till Jordanien och 

stannade en dag. Hela natten var jag vaken och tänkte på 

min familj. 

Klockan fem på morgonen började resan till Palestina. Jag 

ville nå fram snabbt, men det var en lång väg och det fanns 

många hinder. 

När jag nådde till Jaricho stad tvingades jag vänta i sex 

timmar, därför att judiska soldater undersökte de resande 

och sakerna som vi hade. Det var 50 plusgrader, barnen 

föll i gråt och människor var mycket trötta. 

När jag åkte från Jaricho till Nablus, som är min stad, fick 

jag många hinder och soldater tillät mig inte att resa vidare 

till Nablus. De sa till mig: ”Du kan inte resa till Nablus, 

vägen är stängd och det är förbjudet.” Så blev jag och 

andra människor tvungna att stanna kvar på vägen tills 

soldater öppnade den och tillät folk att gå. 

Till sist kunde jag nå Nablus men efter stor trötthet 

och stora umbäranden. 

Jag blev glad och glömde allt som hade hänt mig 

på vägen när jag mötte min familj. Det var tre år 

sedan jag hade varit i Palestina. Jag hälsade på 

mina släktingar och mina vänner, som jag var full 

av längtan efter att få se och sitta med. Där 

stannade jag i två månader. 

Det var både en svår och en trevlig resa och jag 

längtar efter att resa dit igen nästa sommar med 

min son och min man, även om det finns många 

hinder. 

Nabeha

Sverige det är bästa landet av alla Europas länder. 

Sverige är ett demokratiskt land och mitt land är en 

diktatur. Presidenten i mitt land är en fascistisk 

person som alla andra grupper som sitter vid 

makten. De tänker alltid på sina egna liv, men de 

tänker inte på fattiga människor. 

I mitt land är det bombexplosioner varje dag och många 

människor dör. Det är mycket farligt att leva där. I 

Sverige finns inte krig och alla människors har ett fredligt 

liv. När jag bor i Sverige förstår jag vad livet betyder men 

inte i mitt land. Det är stor skillnad mellan Sverige och 

mitt land. 

Efter 2014 ska NATOs militärer åka tillbaka hem och 

lämna alla stackares människor i Afghanistan ensamma. 

Kanske ska de vilda talibanerna komma till makten igen. 

Jag hoppas inte att NATOs militärer och FN lämnar 

Afghanistan ensamma, för den afghanska regeringen 

kan inte klara sig ensamma mot talibanerna. 

Nu är jag mycket bekymrad över vad som händer efter 

2014 i Afghanistan. Det afghanska folket svävar mellan 

liv och död nu. I mitt land finns många familjer där 

barnen inte lever ett riktigt liv. 

Det finns många hemlösa barn som sover på gatorna 

och inte har mat och kläder och inte har möjligheter att 

gå i skolan. Många hemlösa barn sover under parkerade 

bilar när det regnar och många barn dör på vintern när 

det är kallt ute. Barnen stjäl mat och andra saker som de 

behöver. Många barn blir våldtagna eller kanske injicerar 

de. 


Sverige kontra mitt land 

Ett barn i Sverige har många fler rättigheter än i mitt 

land. De har alltid rätt att ha en plats att bo på och 

de har rätt att gå i skolan. Här finns många 

kommunala skolor och friskolor. De får mat och 

böcker i skolan. 

Ett barn får inte jobba, men de jobbar i mitt land och 

många barn försörjer sin familj. De är förbjudet att 

slå barn i Sverige. Det är inte förbjudet att slå barn i 

mitt land och det finns många föräldrar och lärare 

som slår barnen. Därför rymmer barnen hemifrån 

eller börjar stjäla eller vill jobba i stället för att gå i 

skolan. 

Ett bra samhälle beror mycket på att vi har bra 

föräldrar som leder barnen rätt från början. Vi 

måste vara bra exempel för dem och vi måste vara 

aktsamma om dem, för de lär sig snabbt. 

Vi måste uppmuntra dem hela tiden, för det är 

barnen som ska skapa ett bra samhälle i framtiden. 

Vi måste använda vår tid för dem nu, för de är 

viktiga människor. 

Det är lika stor skillnad mellan Sverige och mitt 

hemland Afghanistan som mellan himmel och jord. 

Mohammed


Din personlighet från fis 

Teckning: Mohammed Zaki 

När man duschar och fiser, betyder det att man är ensam 

Om man sitter med kompisar och fiser, betyder det att man är rolig. 

Om man fiser och en tjej hör det, betyder det att man är modig. 

Om man sitter med sin far och fiser, betyder det att ens far är snäll. 

Om man fiser när man skriver prov, betyder det att man fuskar. 

Om man fiser hela tiden, betyder det att man är tråkig. 

Om man fiser och ens vän inte kan fisa, betyder det att man är hjälpsam. 

Om man fiser i en hiss och det finns mycket folk där, betyder det att man 

är kriminell. 

Om man vill fisa och är bajsnödig, betyder det att man är galen. 

Om man vill fisa och inte kan det, betyder det att man är fånge. 

Mohammed Zaki

Inte ett ord 

av Bente Bratlund 


Boktips från biblioteket 

Kortets hemlighet 

av Ewa Christina Johansson 

Ella och hennes familj hyr ett torp på landet under sommaren. Men det börjar 

hända mystiska saker i huset och i dess omgivningar. Ella hittar spelkort. Har de 

något med mordet att göra som hände för länge sedan? Ella ser mystiska 

skuggor som försvinner. Ella tror att hon vet vad som hände men allt kanske inte 

är som det ser ut att vara ... 

Kortets hemlighet är en fristående fortsättning på Tavlans hemlighet av samma 

författare. 

Nina bor tillsammans med sin mamma, pappa och lillebror. En dag råkar hon 

höra sin pappa prata i telefon – det är inte meningen att hon ska höra vad han 

säger. Efter det bestämmer sig Nina för att aldrig mer säga ett enda ord till sin 

pappa. Det är svårare än vad hon tror. Men vad är det hennes pappa har gjort? 

Kloka kvinnor och finurliga flickor 

av Per Gustavsson 

Detta är en lättläst bok om kloka kvinnor och finurliga 

flickor! Boken innehåller små korta och roliga 

berättelser om en kvinna som till exempel mättar 

hungriga barn, en klok dotter som blev drottning och 

en kvinna som lurar både björnar och jättar. 

Säg Alex, bara Alex 

av Monika Zak 

Nu har tredje och sista delen om Alex Dogboy 

kommit ut. Boken heter Säg Alex, bara Alex och 

är skriven av Monika Zak. De två första 

böckerna i serien, Alex Dogboy och Tredje 

kärleken, baserar sig på berättelser från barn 

som författaren har träffat under sina resor i 

Centralamerika.


Boktips från biblioteket 

Arn. Vägen till Jerusalem 

av Jan Guillou 

Arn växer upp hos munkar i ett kloster, där studerar han Bibeln 

och latin. Men han lär sig också att hantera svärd och båge. Ska 

Arn stanna hos munkarna, återvända till sin fars gård eller bli en 

Guds krigare? 

När Arn är 16 år lämnar han klostret och rider ut i världen. Vid 

hans sida hänger det heliga svärdet. Ett år senare döms han till 

tjugo års botgöring för sin kärlek till den vackra Cecilia. Arn ska 

bli tempelriddare i det Heliga Landet. 

Vägen till Jerusalem är en romantisk äventyrsroman. En 

historisk skildring från 1100-talet. Det var på den tiden då landet 

Sverige höll på att växa fram. 

Böcker om arbete 

På biblioteket hittar du många böcker som handlar om arbete. 

Här är några exempel: 

Arbetsliv 

Bakom ratten : att arbeta med transport 

Hantverk och bygg 

Harrys hörna : Att arbeta inom handel 

Hos Karlssons : Att arbeta på restaurang och i storkök 

Idas arbetsvecka : Att arbeta inom vård och omsorg 

Jobb i sikte : Övningar inför arbetslivet i Sverige 

Jobbet (leta jobb, den första anställningsintervjun, på fikarasten, vem gör vad?, den 

första lönen med mera) 

Vinklar och rör : Att arbeta med teknik 

Vård och omsorg 

Att söka jobb 

Få jobbet : förberedelser inför och frågor som kan ställas på en anställningsintervju 

För dig som tröttnat på att söka jobb som alla andra 

Guide till att söka jobb : 10 steg 

Jobbsökarens nya handbok 

Öva upp ordförrådet! 

Ord med tanke på barn 

Ord med tanke på restaurang och turism 

Ord med tanke på vård

Min berättelse handlar om en sagolik uppenbarelse! 

Men det kan även hända i våra verkliga liv. Sagan 

handlar om en kvinna som heter Sara. Hon drömde 

att hon hade ett barnhem för hittebarn. Hon 

intresserade sig för alla barn och deras uppväxt i 

trygghet. 

SARAS HUS 

Sara bor med sin kompis som heter Susan, i en 

lägenhet som är en tvåa. I lägenheten finns två sängar 

en stor byrå, garderober med tre dörrar, en väggspegel, 

en dator och det finns också fönster över sängarna. 

SARAS LIV 

Sara levde ett svårt liv. Hennes mamma dog när Sara 

var sex år gammal, och Saras pappa lämnade henne på 

barnhem. Hon levde på barnhemmet utan sin familj och 

när Saras pappa gifte om sig glömde han sin dotter. På 

barnhemmet drogs hon med fröknar som var stränga 

mot alla barnen, och hon städade utan paus. Sara tog 

också hand om några bebisar och bytte blöjor. När hon 

slutade sitt arbete åt hon lite och kände att hon var 

ensam och utan familj. 

VAD VILL HON? 

Sara bestämde att när hon blev tonåring skulle hon 

lämna barnhemmet. Hon skulle hjälpa alla barn som inte 

hade familj. Hon undersökte hur olika barnhem 

fungerade och jobbade hemligt med att sälja teckningar 

som var ritade på barnhemmet och fick då pengar som 

hon sedan sparade. 

SUSAN 

Susan är Saras kompanjon i projektet med att öppna 

barnhem. Susan känner inte sina föräldrar för hon är 

hittebarn. Sara och Susan lärde känna varandra på ett 

barnhem, och de blev kompisar. De hjälper varandra. 

Nu bor de i samma hyreshus. Sara och Susan har 

pengar, ett litet kapital som de sparade ihop när de var 

på barnhemmet. Men Susan fick också pengar genom 

att sälja sitt långa hår. 

LOKAL 

Sara söker en lokal på bottenvåningen för att öppna ett 

barnhem, så att hon kan hjälpa alla barn. Susan satte in 

en annons i en tidning om att de söker en ledig lokal på 

bottenvåningen. 


Drömflickan 

Efter två veckor, ringde Saras mobil och hon svarade. 

En man hade en stor lokal och det fanns också en liten 

skog i närheten. Han frågade Sara om hon ville köpa 

den! 

Sara bokade tid för att titta på lokalen tillsammans med 

Susan. Sara och Susan tittade på lokalen och de 

pratade med ägaren om priset. De ville köpa den för ett 

billigt pris för de måste göra ändringar i lokalen. Ägaren 

var snäll och samtyckte. 

Sara och Susan var glada för att de lyckades. När 

lokalen var färdig började de ta emot föräldralösa barn. 

Sara och Susan kunde få in pengar genom 

slöjdarbeten. Sedan öppnade de en mässa och sålde 

varorna. När de slutade mässan ordnade Sara, Susan 

och alla barnen en fest tillsammans. 

BREV 

Sara blev intervjuad i TV. Hon ville upplysa tittarna om 

barn och att föräldrar måste bry sig om sina barn! 

- Barn är en välsignelse och vår framtiden. 

Hon sa också att föräldrar lämnar barn på gatan eller 

barnhem utan vård och kanske blir barnen utsatta för 

övergrepp. 

- Vi vill göra det bästa i samhället för att skydda 

barnen! Vi måste vårda dem! Vi måste ta hand om 

dem! 

Nada 

In English


Rebel's tag by K.L. Denman 

I'm late getting home. That sucks because I'll be in for it. Mom hates 

it when I'm late, especially when I don't have a good reason, like 

now. I was playing street hockey with the guys and didn't notice the 

time. No big deal, but I'll hear about how thougthless I am. How 

worried she was. How at the very least, I should have called. 

I slip ino the living room and switch on the TV. Once in a while, if 

she's on the phone or something, I get away with this ploy. If she 

isn't sure how long I've been parked on the couch she lets it go. 

It doesn't look good today. I've barely landed my butt and Mom's 

there. I pretend deep interest in the TV, which is useless because 

I'm watching a diaper commercial. I brace myself for the usual, but 

she says nothing. Instead she drops an envelope onto my lap. It's 

one of those big yellow envelopes, and my name is scrawled across 

the front: Samuel Connor. Mom stands over me, her lips pressed 

tight, her arms folded across her chest. 

"What's this?" I ask. "Some garbage from school?" 

She shakes her head. "Take a look". 

Book tips from the library 

The envelope isn't sealed so whatever it is, I'm betting Mom read it. 

Judging by the look on her face, she didn't like it. But if it's not a 

nasty school report, then what else could it be? 

The Hound of the Baskervilles by Arthur Conan Doyle 

To my sons, Rodger and John Baskerville. 

It is time that I told you the legend of your home, Baskerville 

Hall. It is a sad and evil story, but I must protect you. 

Baskerville Hall used to be the home of Hugo Baskerville, a 

wild and cruel man. He fell in love with the daughter of one of 

the men who worked on his estate. This young girl feared him 

and kept away from him. But one September day, this Hugo, 

with five or six of his wicked companions, went to the farm and 

took her back to Baskerville Hall. They locked her in an 

upstairs room. Mad with fear, the poor girl climbed down the 

ivy outside her window and escaped across the moor. 

When Hugo found that she had escaped, he was mad with 

anger. He ran from the house, shouting, "Bring me my horse 

and hunting hounds! I'll give myself to the devil if I can catch 

her!"

A murder is announced by Agatha Christie 

"Archie", said Mrs Easterbrook to her husband, "listen to 

this". 

Colonel Easterbrook paid no attention. He was busy 

reading The Times. These reporters know nothing about 

India" he said, "Nothing! 

If they did, they wouldn't write such rubbish." 

"Yes, I know," said his wife. "Archie, do listen. A murder 

is announced and will take place on Friday, October 

29th, at Little Paddocks at 6.30 p.m. Friends, please 

accept this, the only notice." 

She paused. Colonel Easterbrook smiled at her 

affectionately. 

"It's the Murder Game," he said. "That's all. One 

person's the murderer, bur nobody knows who. The 

lights go out. The murderer chooses the person he's 

going to murder. This person has to count to twenty 

before he screams. Then the person who's been chosen 

to be the detective questions everybody. It's a good 

game - if the detective knows something about police 

work" 


Book tips from the library 

What's your problem? by Bali Rai 

My dad scrubbed the window of our newsagent's 

shop with a mixture of hot water and bleach. The 

graffiti sprayed on it began to drip down the glass 

and the letters mingled into each other. The words 

became unreadable. 

The words had said: Paki Scum Go Home! 

We'd been in this village near Nottingham for two 

months by then. Moved there from our nice house 

and our nice lives in good old Leicester. Moved away 

from our friends. Moved straight into hell. At least 

that's what I called it. 

We were the only Asian family for miles around. The 

only brown people that had ever bothered to come to 

the village. Ever dared to. My dad had called our 

move a "new beginning" and a "new adventure". 

"Never mind what they say about the place," he'd 

told me and Mum. 

"It's got a bad reputation," my mum had replied. 

"Oh - what's your problem?" Dad asked her, trying to 

sound casual. "Just because there are no Indians 

there - don't mean we'll be getting the grief. Not all 

white people are racist."

In our life, there are so many things that we cannot 

forget and they will always be remembered whether 

they are good or bad. One of these unforgettable 

memories of our lives is our childhood. 

I remember when I was a little kid, my family used to go 

on an outing every summer. This season was always 

so exciting for every one of us because we did a lot of 

things like having a picnic, swimming in the sea, hiking, 

and the thing that we called " flores de mayo" which is 

one of the traditional ways of praising Mother Mary, and 

we celebrate it annually. 

As far as I remember, it was 1986 when my auntie 

came home from the United States. We decided to go 

swimming with the whole family, relatives, and 

friends. We rented three big boats to go to the one of 

the famous beaches in our town. We brought a lot of 

food and everybody had their own set of personal 

belongings. I noticed that our boat was overloaded but 

I just ignored it. 

We reached the target beach. The boys prepared the 

food for grilling while the girls were busy unpacking 


A Childhood Memory 

their stuff. All of us were utterly happy at that 

moment. I can picture their happy faces. The feeling 

of euphoria suddenly turned to a frightened moment. 

Some people say too much happiness might end in 

bitterness. Maybe it was true because of what 

happened to one of us, and that person 

was me. Because of my curiosity, and without 

anyone's knowledge, I went alone into the sea and 

tried to swim. I was so eager to learn how to swim, 

and I did not notice I was getting deeper and deeper. I 

was asking for help but it sounded like my voice could 

not reach them. 

When I opened my eyes, I found out I was already on 

the shore. My parents were holding me tightly and 

everyone looked scared but they tried to show their 

smiles. My father had saved me from drowning. It was 

really a miracle! 

It always crosses my mind every time I travel across 

the sea. I really hope I can overcome my fear as I 

grow older. 

Myrna

I had never been outside my country, Philippines, so 

when my cousin from Sweden invited me for a visit, 

I was very thrilled. 

I left Manila on a Saturday at 5:10 p.m. My first stopover 

was in Bangkok, Thailand. Upon arrival, I collected 

my luggage and began to walk to find the exit. What a 

big airport, I thought. Since it was my first time to travel, 

I brought with me a lot of clothes. I had two bags and 

two pieces of luggage. They were rather heavy. 

While walking inside the airport trying to find the exit, I 

saw staff walking and there were small shops selling 

food and telephone cards. I went to a shop and asked 

the young lady. She must be a Thai, I thought. Excuse 

me, could you please tell me where the exit is? She just 

looked at me with a strange expression on her face. 

She seemed not to understand what I just said. I asked 

her again. Can you speak in English? She turned her 

head from side to side. I got the message. 

I tried to find another person to ask and luckily, there 

was one woman, not a Thai, who directed me to the exit 

door. How can they not speak English, it's an 

international airport, I just wondered. 

Outside, I called for a taxi. I planned that time to stay at 

a nearest hotel and leave the next day for Sweden. I 

asked the taxi driver to transport me to a certain hotel, 

near the airport. Again, he did not understand me. Here 

we go again, I said to myself. I wrote down the name of 


A Clash of Cultures 

the hotel on a piece of paper and gave it to him. Still, 

he did not know. I began to feel irritated. My shoulders 

were beginning to get painful from my heavy stuff. 

Then one of his colleagues talked to him. At last, we 

were on the road. 

I arrived at the hotel and paid the taxi driver a few 

Bahts. I did not remember how much I paid but I do 

clearly remember that he did not use the taxi meter. He 

was trying to talk to me in Thai while he was driving. 

Since I didn't understand, I just nodded. So that's what 

he meant by that. He was trying to cheat me. 

I checked in at the hotel and loved the room. It was 

very cosy and clean. I ordered a curry soup and rice. I 

was then very hungry from the trip. My order arrived 

and upon tasting the curry soup, it was burningly hot! I 

spat it out and drank water. It's like they put twenty 

chilis in that soup. I remembered, I had some 

chocolates in my bag. I ate those chocolates for my 

dinner. What a terrible day, I thought. 

Well, aside from all those negative things that 

happened, I got a good night's sleep. The next day, I 

flew to Copenhagen and rode on a train going to 

Malmö. It was winter when I first arrived in Sweden so I 

was freezingly cold. My teeth were chattering. My 

cousin and her husband picked me up at the station 

and on our way to their home, I told her what happened 

on my trip to Bangkok, Thailand. They laughed and I 

also laughed at my own experience. 

Cheryll

I come from Indonesia. I have been living in 

Sweden for about two years now. 

It was snowing pretty thick in Malmö the day I arrived in 

Sweden. And it was the first time in my life I saw real 

snow. It was so beautiful, white and shining. 

From that moment, every time anybody has asked me 

what I liked most about Sweden, my answer has 

always been: "The Snow!”’ 

Call me crazy if you like, I don't mind, because most 

people who have lived in Sweden quite a long time, 

hate the winter. But for me, winter is my favorite season 

of the year. 

Sari 

When I came to Sweden, I was so curious about 

everything - about the language and about 

learning a new language. 

It was difficult but at the same time it was a very 

interesting thing that I liked very much. To learn a 

new language was the most amazing thing I ever felt, 

because it is a very special language and so difficult 

and because not many people know about the 

Swedish language. 

There is another thing I like in Sweden: they pay 

money to all the students while they learn in Sweden. 

It’s the strangest thing I have ever heard of and the 

thing I like most in this country. 

Fida 


Moving to Sweden 

I like a lot of things about Sweden, but what I like 

most is the public service. 

I mean by that the transportation in general, the 

buses, the taxis and the trains. I really like how buses 

work here. I know that maybe is not very important for 

other people or maybe they complain a lot about 

them, but compared to my country they work perfectly 

for me. 

I cannot explain how many things I miss from my own 

country. Well, the first thing is my family. I haven't 

seen them for almost 3 years. 

Then I miss the food. I think Costa Rican food is 

tastier than Swedish food, but maybe that is because 

I grew up eating that food. 

The last thing that I miss is the weather. There, it is 

always warm, even in winter. Winter for us is just rain 

and 18 degrees. 

Maria

Wise people say that being modest is a key to 

happiness. They keep telling us, average people, to 

work on our modesty. But why should anyone take 

less when one can get more? 

Are modest people honest? Are they really satisfied 

with the little they have or have they given up trying for 

what is hard to reach? Have they given up their 

dreams? 

I believe that some of them have. Instead of feeling like 

losers, they have chosen to be ''realistic'' and be 

satisfied with what they have. That's ok. That can give 

them a quiet and uncomplicated life. 

A woman who was dreaming of a career as a lawyer is 

satisfied with a job at McDonald´s. The job is dynamic, 

the salary is ok and she is at home with her family 

every evening. A young man, very talented at painting, 

listened to his father, gave up that ''useless hobby'' and 

joined the successful family business and started 

making a lot of money. 

There are many people like these two. They were 

choosing between risk and a safe choice, between 

years of hard work and possible loss and a simpler, 

safer and less uncertain future. Yes, the most important 

thing is that you feel ok with whatever you choose and 

whatever you do, because what you do is important, 


A bird in the hand is worth two in the bush 

but it's not who you are. And, maybe, in some way, 

your dreams can continue living with you - changed 

a little. The woman I mentioned can continue being 

interested in law, following cases that are 

happening via newspapers and TV or reading 

books. Nobody can stop the young man painting. 

That way people can be modest but saving their 

dreams. Somebody said that dreams are the most 

precious when they ''grow old with us''. It sounds 

nice never to stop dreaming, never to lose the 

fantasy. It takes us to wonderful places and gives 

us a smile on our faces. 

Modesty is a fantastic phenomenon. ''The bird'' in 

our hand feels satisfied and comfortable. It's like 

accepting and loving ourselves as we are. But the 

other ''two birds'' are still flying freely, like a dream 

of what we could maybe be if we had more luck or 

more bravery or if we were not so modest. 

Jovana

November - Malmö stad

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?