Untitled - MRTC

Intern realtidskommunikation i framtida Svenska satelliter sid 35
Martin Normark
Figur 7.3 Flödesschema för räknare i EDF
-Garanterad Accesstid: Högsta värdet på räknaren begränsas till 2*initialvärdet i syfte att hålla ned
den garanterade accesstiden. Då noden är garanterad att få sända senast då räknaren nått noll, blir
således den högsta accesstiden, generellt, just tiden det tar att sända 2*initialvärdet st meddelanden.
För Nod A, som har högre prioritet än B, i exemplet alltså maximalt tiden det tar för tolv meddelanden
att sändas. Detta gäller dock generellt, för noder med hög ordinarie prioritet minskar accesstiden ända
ned till 1*initialvärdet för den högst prioriterade noden. Med hänsyn tagen till detta sänks den
garanterade accesstiden för nod A (UA=1/6) till 6 meddelandetidsrymder och för nod B (UB=1/8) till 9
meddelandetidsrymder. Att det för nod B blir 9 tidsrymder beror på att nod A kommer att tränga sig
före Nod B , vid ett och endast ett sändtillfälle, om de båda noderna befinner sig i respektive
högprioritetsområde. På samma sätt kommer den garanterade accesstiden att fortsätta öka för de lägre
prioriterade noderna. Detta gäller dock endast för periodiskt återkommande meddelanden. För
meddelanden som sänds spontant kan den minsta accesstiden bli mycket komplex och tämligen lång.
Aperiodiska meddelanden påverkar även de periodiska meddelandena med lägre prioritet om sådana
finnes. För värdena ovan förutsätts även att bussen är ledig, om så inte är fallet tvingas den nod som
önskar sända vänta intill dess det meddelande som sänds har sänts klart. Detta oavsett vilken prioritet
de olika meddelandena har.
-Överbliven bandbredd: Det är ju inte nödvändigtvis så att all tillgänglig bandbredd på bussen
allokeras till noderna, det kan ju också tänkas att vissa noder avstår från att sända sin garanterade
andel. Båda dessa fall leder till överbliven bandbredd. Denna bandbredd kan givetvis nyttjas av de
noder som så önskar, dock kommer den nod med högst ordinarie prioritet få exklusiv rätt att nyttja
den överblivna bandbredden, därefter erbjuds den i fallande prioritetsordning till lägre prioriterade
noder. Med en högre upplösning i prioritetsförändringarna kan överbliven bandbredd fördelas mer
”rättvist” mellan alla noder, detta är dock inte möjligt med endast en bits upplösning, som i
Rymdbolagets fall.
7.3 Mål med test
Om EDF-funktionaliteten kan implementeras i CAN-controllern slipper CPU:n i varje nod ägna sig åt
att räkna ut när och hur noden i fråga får sända, utan kan ägna sig åt viktigare saker. Vidare skall
EDF-CAN-controllern ha samma gränssnitt som den ordinarie CAN-controllern mot CPU:n i syfte att
nätverket skall kunna uppgraderas utan att övriga systemet byggs om.
Målet med testet är med andra ord att utröna huruvida det är möjligt att komplettera en CANcontroller
med med en EDF-funktion. Vidare skall testet visa om EDF-algoritmen fungerar i
praktiken, hur stor plats funktionaliteten tar på en FPGA samt visa om gränssnittet mellen FPGA och
övrig hårdvara behöver förändras eller inte.