Untitled - MRTC

Intern realtidskommunikation i framtida Svenska satelliter sid 49
Martin Normark
8 Resultat
Resultaten från den här utredningen kan delas upp i två delar:
8.1 Rekommenderat nätverk i framtida satelliter
FlexRay är det enda nätverk som både bedöms bli ett godkänt X-by-wire nätverk [20] och är
tillräckligt flexibelt för att passa i Rymdbolagets satelliter[18]. FlexRay uppfyller dessutom så gott
som alla krav som Rymdbolaget ställer på ett framtida nätverk. De kraven som inte uppfylls är att
nätverket inte bedöms kommersialiseras förrän tidigast 2004 och därför av naturliga skäl inte heller
idag har någon spridning bland användare. Dock väntas nätverket bli ordentligt spritt och väl använt
då stora bolag som t.ex. BMW, DaimlerChrysler, BOSCH och General Motors alla ger sitt stöd till
nätverksstandarden.
FlexRay rekommenderas därför som framtida nätverk, dock måste innan FlexRay används en
utvärdering beträffande dess verkliga förmåga och spridning i praktiken genomföras. Det är med
andra ord knappast sannolikt att FlexRay kan ingå i något tillverkningsprojekt före 2006.
TTP/C har efter tester genomförda av SP, även det visat sig vara ett mycket tillförlitligt nätverk [20],
dock lämpar sig TTP/C mindre väl för användning av Rymdbolaget i dess satelliter [18]. Den
huvudsakliga anledningen till det är TTP/C´s TDMA som bedöms alltför inflexibelt.
Fram till dess bör därför CAN fortsätta att användas. Anledningarna till att CAN bör användas även i
den närmaste framtiden är att en stor del av tidigare design kan återanvändas, varför det sannolikt kan
bli både säkrare och billigare än andra, aldrig av Rymdbolaget använda, koncept. Vid sidan av detta
finns det inga tecken på en omedelbar mycket stor förändring i mängden information som skall
spridas i näten. Möjligen kan tänkas ett stort informationsflöde mellan ett instrument och en dator men
detta kan i sådana fall lösas med en informationslänk mellan dessa två enheter. CAN-bussen bör dock,
om så är möjligt, kompletteras med tidsdistribution, bättre bevakning mot babbling idiots och ett
system för att bättre utnyttja tillgänglig bandbredd samtidigt som de viktigaste meddelandena får
sändas först. Det senare skulle kunna lösas med s.k. EDF (Earliest Deadline First).
Ett annat tekniskt bra sätt att uppgradera CAN-bussen kan vara att byta ut den mot TTCAN. Dock
bedöms den ekonomiska och tidsmässiga kostnaden alltför stor i förhållande till de tekniska
förbättringar som de facto erhålles vid en dylik uppgradering.
Vid sidan om de rekommenderade nätverken har framkommit att såväl USB som Spacewire kan
utgöra mycket kraftfulla kommunikationslänkar mellan två noder. Där den stora fördelen med USB är
dess stora kommersiella spridning, medan det som talar för Spacewire är att rymdkretsar redan finns
framtagna samt också finns integrerade med diverse komponenter, såsom DSP´s, Kameror och
massminnen, som används i rymdsammanhang.
8.2 Test av förbättrad CAN-buss
Efter dialog med Gunnar Andersson på Rymdbolaget bestämdes att försök med att utveckla en CANbuss
med EDF (Earliest Deadline First) skulle genomföras. Försöken kan delas upp i tre delmoment:
8.2.1 Simulering av EDF-CAN-buss
Simuleringskörningarna, som finns utskrivna i Appendix A, visar att ingen nod missar sin deadline
vid någon av tidigare beskrivna körningar. Simuleringen visar vidare att all garanterad bandbredd kan
användas av de noder som blivit tilldelad denna, vidare kan all övrig tillgänglig bandbredd som
uppstår av att en nod inte utnyttjar sin tilldelade bandbredd eller inte är allokerad till någon nod,
användas. Dock kommer de högst grundprioriterade noderna att få tillgång till detta extra utrymme på
bussen i första hand.
Nedan visas en sammanställning av resultatet från en simuleringskörning där noderna hela tiden sände
så mycket de kunde: