STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 DOM B 10768-08 2009-01 ...

STOCKHOLMS TINGSRÄTT 

Avdelning 4 

Enhet 43 

PARTER (Antal tilltalade: 5) 

DOM Mål nr B 10768-08 

2009-01-30 

meddelad i 

Stockholm 

Åklagare 

Kammaråklagarna Marianne Nordström och Gunnar Merkel 

Internationella åklagarkammaren i Stockholm 

Målsägande 

P.N. 

Okänd adress 

Målsägandebiträde: 

Advokat Caroline Reiner 

Advokatfirman Caroline Reiner 

Box 19153 

104 32 Stockholm 

Tilltalad 

Marcel Pancu, 841004 

Frihetsberövande: Häktad 

Okänd adress 

Medborgare i Moldavien 

Offentlig försvarare: 

Advokat Charlie Tvärenvigg 

Advokat Charlie Tvärenvigg AB 

Box 8004 


DOMSLUT 

Begångna brott Lagrum 

1. Människorov 

4 kap 1 § 1 och 2 st brottsbalken 

2. 

3. 

Människohandel 

Olaga hot 

Påföljd m.m. 

Fängelse 5 år 

4 kap 1a § 1 st brottsbalken 

4 kap 5 § 1 st brottsbalken 

Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid 

Box 8307 

Fleminggatan 14 08-561 654 10 08-561 650 04 måndag - fredag 


E-post: stockholms.tingsratt.avdelning4@dom.se 09:00 - 12:00 

www.stockholmstingsratt.se 

13:00 - 15:00 

1



Enhet 43 

DOM B 10768-08 


Utvisning 

Den tilltalade utvisas ur riket och förbjuds att återvända hit före 2024-01-30. 

Överträdelse av förbudet kan medföra fängelse i högst 1 år. 

Skadestånd 

Marcel Pancu skall utge skadestånd till P.N. med etthundrafemtiofemtusen 

(155 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) å beloppet 125 000 kr från den 

28 juni 2008 och å beloppet 30 000 kr från den 5 augusti 2008, till dess betalning sker. 

Av beloppet 155 000 kr skall hela beloppet jämte sagda ränta utges solidariskt med Irina 

Sapescu, 15 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen å beloppet 11 500 kr från den 28 

juni 2008 och å beloppet 3 500 kr från den 5 augusti 2008 till dess betalning sker utges 

solidariskt med Svitlana Kuchma och 5 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 

5 augusti 2008 till dess betalning sker utges solidariskt med Ziba Fahim Mahbob. 

Förverkande och beslag 

1. Såsom utbyte av brott enligt 36 kap. 1 § brottsbalken förkaras 

tvåhundrafyrtiofemtusen (245 000) kr förverkade. Marcel Pancu förpliktas att 

solidariskt med Irina Sapescu till staten betala detta belopp. 

2. Beslaget av övervakningsfilm och inbetalningskvitto skall bestå tills domen vunnit 

laga kraft (blg. nr. 2008-0201-BG21646 p. 1-2). 

3. Beslaget av voucher, foton från Tallinn, simkortshållare och väska skall bestå tills 

domen vunnit laga kraft (blg. nr. 2008-0201-BG20464 p. 5-6, 8 och 12). 

4. Beslaget av mobiltelefon och simkort skall bestå tills domen vunnit laga kraft (blg. 

nr. 2008-0201-BG20481 p. 1-2). 

5. Beslaget av pass skall bestå tills domen vunnit laga kraft (blg. nr. 2008-0201- 

BG20724 p. 1). 

6. Beslaget av faktura, orderbekräftelse, fotografi och handskriven lapp skall bestå 

tills domen vunnit laga kraft (blg. nr. 2008-0201-21458 p. 2-3 och 5-6). 

7. I beslag taget uppehållstillstånd förklaras förverkat. Beslaget skall bestå (blg. nr. 

2008-0201-BG20724 p. 5). 

8. I beslag tagna handlingar förklaras förverkade. Beslagen skall bestå (blg. nr. 2008- 

0201-BG21458 p. 12 och 14). 

9. Beslaget av mynten hävs. Egendomen skall utges till P.V. (blg. nr 2008- 

0201-BG20464 p. 13). 

Häktning m.m. 

Marcel Pancu skall stanna kvar i häkte till dess domen i ansvars- och utvisningsdelen 

vinner laga kraft mot honom, dock längst till och med den dag då villkorlig frigivning 

skulle ha skett om verkställigheten påbörjats. 

Brottsofferfond 

Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om 

brottsofferfond. 

2



Enhet 43 



Ersättning 

1. Charlie Tvärenvigg tillerkänns ersättning av allmänna medel med 

fyrahundrasjuttiotvåtusenfyrahundrasextiofyra (472 464) kr. Av beloppet utgör 

94 493 kr mervärdesskatt. Förskott har genom beslut den 16 december 2008 utgått 

med 200 000 kr inklusive mervärdesskatt. 

2. Caroline Reiner tillerkänns ersättning av allmänna medel för arbete som 

målsägandebiträde med fyrahundranittiofemtusenfemhundrasextiofem (495 565) kr. 

Av beloppet utgör 99 113 kr mervärdesskatt. Förskott har genom beslut den 16 

december 2008 utgått med 200 000 kr inklusive mervärdesskatt. 

3. Kostnaden för försvaret och målsägandebiträdet skall stanna på staten. 

Övrigt 

1. Tingsrättens beslut av den 12 december 2008 om kvarstad på Marcel Pancus och 

Irina Sapescus egendom om 400 000 kr skall bestå med ett belopp om 

tvåhundrafyrtiofemtusen (245 000) kr tills verkställighet av domen kunnat ske, 

dock längst till och med den 28 februari 2009. 

2. Tingsrättens beslut om kvarstad av den 12 december 2008 på Marcel Pancus, Irina 

Sapescus och Svitlana Kuchmas egendom om 232 000 kr skall bestå tills 

verkställighet av domen kunnat ske, dock längst till och med den 28 februari 2009, 

såvitt gäller Marcel Pancu och Irina Sapescu med ett belopp om 

etthundrafemtiofemtusen (155 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen å beloppet 

125 000 kr från den 28 juni 2008 till dess betalning sker och å beloppet 30 000 kr 

från den 8 augusti 2008 till dess betalning sker och såvitt gäller Svitlana Kuchma 

med ett belopp om femtontusen (15 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen å 

beloppet 11 500 kr från den 28 juni 2008 till dess betalning sker och å beloppet 

3 500 kr från den 8 augusti 2008 till dess betalning sker. 

3



Enhet 43 




meddelad i 

Stockholm 

Åklagare 



Målsägande 

P.N. 

Okänd adress 




Box 19153 


Tilltalad 

Irina Sapescu, 800707 


Okänd adress 

Medborgare i Moldavien 


Advokat Åke Broné 

Advokat Åke Broné AB 

Box 22554 




Människohandel 

4 kap 1a § 1 st brottsbalken 


Fängelse 3 år 

Utvisning 

Den tilltalade utvisas ur riket och förbjuds att återvända hit före 2019-01-30. 

Överträdelse av förbudet kan medföra fängelse i högst 1 år. 


Box 8307 





13:00 - 15:00 

4



Enhet 43 



Skadestånd 

Irina Sapescu skall utge skadestånd till P.N. med etthundrafemtiofemtusen (155 

000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) å beloppet 125 000 kr från den 28 

juni 2008 och å beloppet 30 000 kr från den 5 augusti 2008, till dess betalning sker. Av 

beloppet 155 000 kr skall hela beloppet jämte sagda ränta utges solidariskt med Marcel 

Pancu, 15 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen å beloppet 11 500 kr från den 28 juni 

2008 och å beloppet 3 500 kr från den 5 augusti 2008 till dess betalning sker utges 

solidariskt med Svitlana Kuchma och 5 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 

5 augusti 2008 till dess betalning sker utges solidariskt med Ziba Fahim Mahbob. 


1. Såsom utbyte av brott enligt 36 kap. 1 § brottsbalken förklaras 

tvåhundrafyrtiofemtusen (245 000) kr förverkade. Irina Sapescu förpliktas att 

solidariskt med Marcel Pancu till staten betala detta belopp. 



3. Beslaget av voucher, foton från Tallinn, simkortshållare och väska skall bestå tills 

domen vunnit laga kraft (blg. nr. 2008-0201-BG20464 p. 5-6, 8 och 12). 

4. Beslaget av mobiltelefon skall bestå tills domen vunnit laga kraft (blg. nr. 2008- 


5. Beslaget av pass skall bestå tills domen vunnit laga kraft (blg. nr. 2008-0201- 

BG20729 p.1). 


tills domen vunnit laga kraft (blg. nr. 2008-0201-21458 p. 2-3 och 5-6). 

7. I beslag taget uppehållstillstånd förklaras förverkat. Beslaget skall bestå (blg. nr. 

2008-0201-BG20729 p. 2). 


0201-BG21458 p. 12 och 14). 

9. Beslaget av mynten hävs. Egendomen skall utges till P.N. (blg. nr 2008- 



Irina Sapescu skall stanna kvar i häkte till dess domen i ansvars- och utvisningsdelen 

vinner laga kraft mot henne, dock längst till och med den dag då villkorlig frigivning 

skulle ha skett om verkställigheten påbörjats. 




Ersättning 

1. Åke Broné tillerkänns ersättning av allmänna medel med 

fyrahundrasextioniotusensexhundratrettiosju (469 637) kr. Av beloppet utgör 



2. Kostnaden för försvaret skall stanna på staten. 

5



Enhet 43 

3. 



För ersättning till målsägandebiträdet, se domslut för Marcel Pancu. 

Övrigt 

1. Tingsrättens beslut av den 12 december 2008 om kvarstad på Marcel Pancus och 

Irina Sapescus egendom om 400 000 kr skall bestå med ett belopp om 

tvåhundrafyrtiofemtusen (245 000) kr tills verkställighet av domen kunnat ske, 

dock längst till och med den 28 februari 2009. 

2. Tingsrättens beslut om kvarstad av den 12 december 2008 på Marcel Pancus, Irina 

Sapescus och Svitlana Kuchmas egendom om 232 000 kr skall bestå tills 

verkställighet av domen kunnat ske, dock längst till och med den 28 februari 2009, 

såvitt gäller Marcel Pancu och Irina Sapescu med ett belopp om 

etthundrafemtiofemtusen (155 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen å beloppet 

125 000 kr från den 28 juni 2008 till dess betalning sker och å beloppet 30 000 kr 

från den 8 augusti 2008 till dess betalning sker och såvitt gäller Svitlana Kuchma 

med ett belopp om femtontusen (15 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen å 

beloppet 11 500 kr från den 28 juni 2008 till dess betalning sker och å beloppet 

3 500 kr från den 8 augusti 2008 till dess betalning sker. 

6



Enhet 43 




meddelad i 

Stockholm 

Åklagare 



Målsägande 

P.N. 

Okänd adress 




Box 19153 


Tilltalad 

Svitlana Kuchma, 720819 


Okänd adress 

Medborgare i Ukraina 


Advokat Carl-Henning Möllerström 

Advokatkompaniet Thorén & Partners AB 

Box 3549 




1. Medhjälp till människohandel 4 kap 1a § 2 st samt 23 kap 4 § 

brottsbalken 

2. 

Brukande av falsk urkund 


Fängelse 9 månader 

14 kap 9 § brottsbalken 


Box 8307 





13:00 - 15:00 

7



Enhet 43 

Utvisning 

Yrkandet om utvisning ogillas. 



Skadestånd 

Svitlana Kuchma skall utge skadestånd till P.N. med femtontusen (15 000) kr 

jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) å beloppet 11 500 kr från den 28 juni 2008 

till dess betalning sker och å beloppet 3 500 kr från den 5 augusti 2008 till dess 

betalning sker. Av beloppet 15 000 kr skall hela beloppet jämte sagda ränta utges 

solidariskt med Marcel Pancu och Irina Sapescu och 5 000 kr jämte ränta enligt 6 § 

räntelagen från den 5 augusti 2008 till dess betalning sker utges solidariskt med Ziba 

Mahbob Fahim. 




2. Beslaget av mobil, simkort och fjärrkontroll skall bestå tills domen vunnit laga kraft 

(blg. nr. 2008-0201-BG20455 p. 1, 8 och 20). 

3. Beslaget av faktura, orderbekräftelse, fotografi, handskriven lapp och pass skall 

bestå tills domen vunnit laga kraft (blg. nr. 2008-0201-21458 p. 2-3, 5-6 och 11). 

4. Beslaget av fjärrkontroll skall bestå tills domen vunnit laga kraft. Därefter skall 

godset utlämnas till Hotel Casa 400, James Wattstraat 75, NL 1097 DL Amsterdam, 

Nederländerna (blg. nr. 2008-0201-BG20455 p. 20). 

5. I beslag tagna förfalskade identitetskort och handlingar förklaras förverkade. 

Beslagen skall bestå (blg. nr. 2008-0201-BG 20272 p. 1-2 och 0201-BG21458 p. 

12 och 14). 




Svitlana skall stanna kvar i häkte till dess domen i ansvarsdelen vinner laga kraft mot 

henne, dock längst till och med den dag då villkorlig frigivning skulle ha skett om 

verkställigheten påbörjats. 




Ersättning 

1. Carl-Henning Möllerström tillerkänns ersättning av allmänna medel med 

femhundratrettontusenåttahundrafemtionio (513 859 ) kr. Av beloppet utgör 




3. För ersättning till målsägandebiträdet, se domslut för Marcel Pancu. 

8



Enhet 43 



Övrigt 

Tingsrättens beslut om kvarstad av den 12 december 2008 på Marcel Pancus, Irina 

Sapescus och Svitlana Kuchmas egendom om 232 000 kr skall bestå tills verkställighet 

av domen kunnat ske, dock längst till och med den 28 februari 2009, såvitt gäller Marcel 

Pancu och Irina Sapescu med ett belopp om etthundrafemtiofemtusen (155 000) kr 

jämte ränta enligt 6 § räntelagen å beloppet 125 000 kr från den 28 juni 2008 till dess 

betalning sker och å beloppet 30 000 kr från den 8 augusti 2008 till dess betalning sker 

och såvitt gäller Svitlana Kuchma med ett belopp om femtontusen (15 000) kr jämte 

ränta enligt 6 § räntelagen å beloppet 11 500 kr från den 28 juni 2008 till dess betalning 

sker och å beloppet 3 500 kr från den 8 augusti 2008 till dess betalning sker. 

9



Enhet 43 




meddelad i 

Stockholm 

Åklagare 



Målsägande 

P.N. 

Okänd adress 




Box 19153 


Tilltalad 

Ziba Mahbob Fahim, 740805-4661 

August Södermans Väg 2 

756 49 Uppsala 


Advokat Olle Hancock 

Advokaterna Hancock & Rehn HB 

Box 1917 




Medhjälp till människohandel 

4 kap 1a § 2 st samt 23 kap 4 § 

brottsbalken 


Fängelse 6 månader 


Box 8307 





13:00 - 15:00 

10



Enhet 43 



Skadestånd 

Ziba Mahbob Fahim skall solidariskt med Marcel Pancu, Irina Sapescu och Svitlana 

Kuchma utge skadestånd till P.N. med femtusen (5 000) kr jämte ränta på 

beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 5 augusti 2008 till dess betalning 

sker. 




2. Beslagen av simkort och Visakort skall bestå tills domen vunnit laga kraft (blg. nr. 

2008-0201-BG20464 p. 3 och 17-18). 

3. Beslaget av Ziba Mahbob Fahims pass skall bestå tills domen vunnit laga kraft (blg. 

nr. 2008-0201-BG21183 p. 2) 

4. Beslaget av telefonlappar, biljetthandlingar och filmrulle skall bestå tills domen 

vunnit laga kraft (blg. nr. 2008-0201-BG20480 p. 2-4). 


tills domen vunnit laga kraft (blg. br. 2008-0201-21458 p. 2-3 och 5-6). 


BG21458 p. 12 och 14). 






Ersättning 

1. Olle Hancock tillerkänns ersättning av allmänna medel med 

femhundrasjuttiosjutusenåttahundranittiofyra (577 894) kr. Av beloppet utgör 





11



Enhet 43 




meddelad i 

Stockholm 

Åklagare 



Målsägande 

P.N. 

Okänd adress 




Box 19153 


Tilltalad 

Fahim Mohammad Mahbob, 710215-6093 

August Södermans Väg 2 


Medborgare i Afghanistan 


Advokat Birgitta Mörner 

Advokatfirman Birgitta Mörner AB 

Brunnsgränd 4 



Åtalet ogillas. 




2. Beslagen av simkort och Visakort skall bestå tills domen vunnit laga kraft (blg. nr. 

2008-0201-BG20464 p. 3 och 17-18). 

3. Beslaget av Fahim Mahbobs pass hävs. Egendomen skall utges till Fahim Mahbob 

(blg. nr. 2008-0201-BG21183 p. 1). 


tills domen vunnit laga kraft (blg. br. 2008-0201-21458 p. 2-3 och 5-6). 


Box 8307 





13:00 - 15:00 

12



Enhet 43 

5. 

6. 



I beslag taget uppehållstillstånd och handlingar förklaras förverkade. Beslagen skall 

bestå (blg. nr. 0201-BG21458 p. 12 och 14). 

Beslaget av mynten hävs. Egendomen skall utges till P.N. (blg. nr 2008- 


Ersättning 

1. Birgitta Mörner tillerkänns ersättning av allmänna medel med 

trehundranittiotretusentvåhundraåttiotre (393 283) kr. Av beloppet utgör 78 657 kr 

mervärdesskatt. Förskott har genom beslut den 16 december 2008 utgått med 200 

000 kr inklusive mervärdesskatt. 



13



Enhet 43 

YRKANDEN 

DOM 


B 10768-08 

Åklagaren har med antecknade justeringar yrkat enligt ansökan om stämning, se 

domsbilaga 1. 

P.N. har yrkat enligt domsbilaga 2. 

INSTÄLLNING 

Åtalspunkten 1 

Marcel Pancu har förnekat alla former av tvång, hot eller våld, vilseledande, 

utnyttjande, vinning och bemäktigande m.m. och hävdat att allt har skett frivilligt. 

Marcel Pancu har således helt förnekat vad åklagaren lagt honom till last. 

Irina Sapescu har förnekat alla former av tvång, hot eller våld, vilseledande, 

utnyttjande, vinning och bemäktigande m.m. och hävdat att allt har skett frivilligt. 

Hon har således helt förnekat vad åklagaren lagt henne till last. 

Svitlana Kuchma har förnekat vad åklagaren lagt henne till last. Hon har hävdat att 

hon inte vilselett P.N. eller utövat något våld mot honom. Hon har vidare 

förnekat att hon deltagit i någon form av bemäktigande. Om hon har utfört några 

handlingar som kan anses klandervärda har detta skett under tvång och hon har 

befunnit sig i en nödsituation. 


Ziba Mahbob har bestritt ansvar. Hon har vitsordat de faktiska omständigheterna 

men all P.N. kontakt med henne har varit frivillig. Hon har varken känt 

till eller varit likgiltig inför påstådda brott under åtalspunkten 1. 

Fahim Mahbob har bestritt ansvar. Han har vitsordat att han mottagit P.N. 

och de andra vid Arlanda och haft dem som gäster i sitt hem under den angivna 

tiden, att han köpt biljetter och deltagit i kryssningen till Tallinn, att han varit med 

14



Enhet 43 



att hämta P.N. vid förvaret i Märsta, att han hjälpt till att växla pengar och 


tolkat vid beställning av biljetter till Amsterdam och att han bett en bekant boka 

rum åt sällskapet på ett vandrarhem. Han har varken känt till eller varit likgiltig 

inför påstådda brott under åtalspunkten 1. 


Svitlana Kuchma har erkänt gärningen. 


Marcel Pancu har förnekat gärningen. 

De särskilda yrkandena 

Marcel Pancu och Irina Sapescu har bestritt yrkandena under punkterna 1 och 2 

samt de yrkanden som riktas mot dem under punkten 3. De har inte haft något att 

invända mot yrkandena under punkterna 4 och 5. 

Svitlana Kuchma har bestritt yrkandet under punkten 1 och det under punkten 3 j 

men i övrigt inte haft något att invända mot de yrkanden som riktats mot henne. 

Ziba Mahbob har bestritt de yrkanden som riktas mot henne. Fahim Mohbob har 

bestritt de yrkanden som riktas mot honom. 

Skadestånd 

Marcel Pancu och Irina Sapescu har bestritt skadeståndsyrkandet och yrkandet om 

kvarstad. De har inte vitsordat några belopp. 

Svitlana Kuchma har bestritt skadeståndsyrkandet. Hon har inte vitsordat något 

belopp. Hon har yrkat att ett eventuellt skadestånd ska jämkas till noll kr på grund 

av de hot som hon utsatts för. Hon har bestritt kvarstadsyrkandet. 

15



Enhet 43 




Ziba Mahbob och Fahim Mahbob har bestritt skadeståndsyrkandet och inte vitsordat 

något belopp. De har bestritt yrkandet om kvarstad. 

UTREDNINGEN 

Parterna i målet har i den följande texten även andra namn än de officiella. P. 

N. kallas ibland Pavel, Marcel Pancu kallas ibland för Mirage, Irena Sapescu 

kallas också Ira, Svitlana Kuchma även för Sveta och Ziba Mahbob ibland för Loda 

eller Luda. 

P.N. har berättat: Någon gång i oktober 2006 kom Mirages far, Rado, hem 

till honom i Ukraina. Han hade inte träffat honom förut. Han vet inte varför Rado 

kom dit. Rado erbjöd honom arbete på sitt kontor i Moskva. Han skulle tjäna 1.000 

grivna, motsvarande 200 USD, i månaden utan att behöva göra något. Han skulle få 

en fullmakt att visa upp om någon kom och frågade. Att ha en handikappad anställd 

skulle medföra minskad skatt. I Ukraina hade han en pension om 330 grivna per 

månad. Han tackade först nej. Rado kom tillbaka efter en vecka med en flaska 

vodka. Han fick telefonnumret till Rado. Efter några dagar ringde han Rado och 

accepterade. Denne kom och hämtade honom med bil vid åttatiden en morgon. När 

de åkt i kanske fyra timmar sade Rado att arbetet bestod i att han skulle tigga på 

tunnelbanan i Moskva. Lönen skulle vara densamma. Han blev rädd. Rado sade att 

det gick bra att kliva ur bilen om det inte passade, men att han inte behövde vara 

rädd för att tigga. Han insåg att han inte hade något val. Han var långt hemifrån och 

utan pengar. Rado hade tagit hand om hans ukrainska inrikespass. Det var en kille 

till i bilen. Rado körde dem till en järnvägsstation och köpte biljetter och mat till 

dem. Killen följde med på tåget. Rado sade åt Pavlo att när gränsvakterna frågade 

skulle Pavlo svara att han skulle till sin syster i Moskva, vilket han också sade när 

vakterna senare frågade. Han tyckte då att det var lika bra att åka till Moskva för att 

tjäna pengar på att tigga. Det rörde sig ändå bara om tre månader hade Rado sagt 

först men sedan sagt sex månader, vilket han godtog. I Moskva möttes han av 

Mirage och Ira. De for hem till deras lägenhet. Han hade fått tillbaka sitt pass men 

16



Enhet 43 




det tog Mirage hand om. Hemma hos dem bodde två andra handikappade som också 

tiggde. Han fick en text om hur man skulle tigga. Mirage och Ira förklarade också 

hur han skulle göra. Han skulle åka med tunnelbanan och tigga inne i vagnarna. Han 

skulle gå fram till folk och säga snälla hjälp mig. Han fick bara ha ett linne på 

överkroppen så att det syntes att han inte hade några armar. Han fick inte ha sina 

proteser på sig när han tiggde. Den första tiden i Moskva hade han sina riktiga 

proteser. De hade dock gått sönder längst ned där ett slags fästen finns. När de var 

hela kunde han med dem och de speciella redskap som hörde till, klä på sig och äta 

själv och till och med använda exempelvis en hammare. Redskapen blev kvar i 

Ukraina. Efter en tid i Moskva kom proteserna bort. En tjej som heter Lena slarvade 

bort proteserna, hon skyllde på att sopgubbarna tagit proteserna. Hon var den som 

följde med honom i tunnelbanan och som var den som samlade ihop pengarna han 

tiggt ihop. Efter hans anvisningar gjorde Mirage ett par hemmagjorda proteser av 

trä. Med dem kunde han inte alls klara sig själv längre. Numera har han emellertid 

vants sig vid dem. Han kan nu göra nästan lika mycket med träproteserna som de 

riktiga utan specialverktygen. Träproteserna ger dock skavsår. – Han började tigga 

klockan sju varje morgon och höll på till klockan elva på kvällen. Han var ledig på 

måndagar. På morgonen fick han en kopp kaffe, till lunch några piroger och efter 

hemkomsten ett lagat mål mat och vodka. Han hade fått en axelremsväska av 

Mirage, där folk lade pengar. När han åkt en vända med tunnelbanan, det tog mellan 

40 minuter och en timme, lämnade han väskan till Lena. Hon tog hand om 

pengarna, som hon förvarade inne på toaletten på en tunnelbanestation. Mot lite 

betalning fick hon det för kvinnorna som vaktade toaletterna. Mirage ringde 

regelbundet till Lena för att kontrollera hur mycket pengar som han tiggt ihop. De 

första dagarna gick inte så bra, men redan tredje dagen drog han in mycket pengar. 

Det rörde sig om mellan 8.000 till 18.000 rubel under en dag. Mirage tog hand om 

pengarna. Om det var för lite en dag klagade Mirage och sade att 10.000 inte var 

något att komma med. Mirage sade att det inte var Pavlos sak hur mycket denne 

tjänade utan Mirage sparade Pavlos del varje månad. Enligt Mirage skulle Pavlo få 

sina pengar när han arbetat färdigt. Varken Mirage eller Ira hade något arbete. För 

17



Enhet 43 




att kunna tigga i tunnelbanan mutade de polisen, annars höll polisen en inlåst ett 

dygn. Han skämdes för att tigga. Han drack vodka på kvällen för att kunna somna 

ifrån allt. I kylskåpet fanns det alltid vodka som Mirage hade köpt. Lena och ibland 

Ira hjälpte honom så att han kunde dricka. På kvällen blev det två till tre glas. På 

måndagar när han var ledig blev det ofta en hel flaska. Han fick inte gå ut för 

Mirage utan han skulle vila upp sig inför arbetet. Han lyssnade på musik på sin 

lediga dag. Han fick överta en bra musikanläggning som Mirage hade köpt åt en 

tiggare som bott där tidigare. Han fick en TV och en video också. Några pengar fick 

han aldrig. När han en gång pratade med sin mor bad hon om pengar. Mirage 

skickade då 100 dollar till henne och sedan ytterligare 200 dollar. När det hade gått 

sex månader ville han åka hem till Ukraina. Vid ett tillfälle när han var full gick han 

med på att stanna sex månader till. När han sedan blev nykter sade han att han ändå 

ville åka hem. Mirage sade att Pavlo gått med på att fortsätta. Han svarade att han 

kunde fly och frågade vad de skulle göra åt saken. Mirage hotade då med att bränna 

ner hans hem i Ukraina. Det var första gången han blev hotad. Mirage och dennes 

far hotade honom flera gånger sedan. De sade att de skulle skada hans ben och att 

han skulle råka illa ut. Om han flydde vem skulle i så fall tjäna pengar åt dem, sade 

de också. Han ville inte tigga längre utan bestämde sig för att fly. Han kom överens 

med några zigenare, som också brukade tigga i tunnelbanan, att de skulle hjälpa 

honom. De tog med en jacka till honom. Tillsammans med dem for han med 

pendeltåget utanför Moskva. Som handikappad åker man gratis på pendeltågen. Han 

tiggde på pendeltågen under tre till fyra timmar om dagen. Han bodde hos zigenarna 

som hyrt en stuga. Han tänkte skaffa sig ett intyg att han tappat sitt pass för att 

kunna åka hem till Ukraina. Han sköt upp det hela tiden eftersom han drack för att 

jaga bort oron och rädslan. En dag när han tiggde på pendeltåget dök Mirage upp 

bakom honom. Mirages far fanns på perrongen där de steg av. Mirage sade att 

rymningen inte var Pavlos fel utan de andra zigenarnas och allt skulle ordna sig när 

han kom tillbaka. När de kom tillbaka till Moskva blev han misshandlad av Rado. 

Han satt invid väggen i stora rummet. Rado gapade och skrek om varför han flytt 

och frågade om han inte ville jobba åt dem. Rado slog honom i huvudet, på 

18



Enhet 43 




tinningen och nacken med knuten näve, som när man slår näven i bordet. Han slog 

hårt. Han fick röda fläckar i ansiktet och arbetade inte på två till tre dagar. Mirage 

stod bredvid och tittade på. Ira var i köket. Det är klart att hon hörde vad som 

hände. Pavlo lovade att han inte skulle fly och att han skulle anstränga sig i 

fortsättningen. Han stannade i lägenheten några dagar. Han fick inte gå ut. Han 

fortsatte att tigga som förut. – I december 2007 for han, Mirage, Irina, hennes syster 

och Lena till Ukraina för att skaffa utrikespass till honom. Han vet inte varför det 

inte blev något pass den gången. Redan då fanns planer hos Mirage och Ira att åka 

till Sverige. Sedan skickade polisen hem Lena till Ukraina. Han såg inte när det 

hände. Hon var bara inte vid stationen i tunnelbanan längre. Under några dagar var 

det i stället Ira som tog emot väskan med pengar i tunnelbanan. Sedan kom Sveta. 

Det hade blivit kallt ute. Hon tilldelades samma uppgifter som Lena haft, dvs. se till 

att han tiggde ordentligt, ge honom mat och sprit på kvällen och klä på honom. 

Efter en tid rymde han igen. Han hade fått en kedja av Mirage som påstod att den 

var av guld och värd 1.000 dollar. Även denna gång flydde han med några zigenare. 

Han pantsatte kedjan. På pantbanken skrattade de när han sade att den var värd 

1.000 dollar men han fick i alla fall pengar till bussbiljett och mat åt sig och 

zigenarna. De reste i 14 timmar. De första dagarna bodde de vid busstationen. 

Sedan hyrde zigenarna en lägenhet. Han drog in pengar genom att tigga några 

timmar om dagen i centrum i staden där de var. Han vet inte vad den hette. Det var 

inte viktigt. Han ville bara komma ifrån Mirage, Ira och Rado. När det gått 15 dagar 

såg han plötsligt Mirage. Det var på ett torg. Han försökte fly genom att springa 

iväg men en bil hindrade hans väg. I bilen satt Rado och en storväxt man. Mirage 

undrade varför Pavlo försökte springa och sade att Pavlos mor var här och var 

orolig för honom. Han följde med i bilen tillbaka till Moskva. Ingenting hände när 

de kom fram. Dagen därpå blev han misshandlad av Rado. Mirage stod bredvid och 

tittade på. Det gick till ungefär som förra gången. Han satt nära väggen och Rado 

slog honom så att huvudet for in i väggen. Han fick rodnader i ansiktet och stannade 

hemma i tre dagar. Han fick inte lämna lägenheten. När han började tigga igen 

tyckte Mirage att han drog in för lite pengar. Mirage sade att han måste anstränga 

19



Enhet 43 




sig och inte rymma igen annars skulle Mirage ta av sig sin mask och visa sitt rätta 

jag. Mirage hotade med att de skulle krossa hans ben och att misshandeln hittills 

bara var småpotatis och att Rado skulle komma och misshandla honom igen och 

igen. Ira hotade honom en gång efter han rymt. Hon sade att trodde han inte att de 

skulle hitta honom och att de skulle hitta honom även under jorden. Han tiggde i 

kanske en månad. Svetas arbetsuppgifter ändrades. Hon skulle följa efter honom 

hela tiden. Hon berättade att om hon inte såg till att han tiggde ordentligt skulle de 

banka skiten ur henne. Sedan åkte han, Sveta, Mirage och Rado till Ukraina. Han 

och Sveta skulle skaffa ukrainska utrikespass. Det kan stämma att det var i april för 

det hade hunnit bli varmt ute. När de var där talade han med sin mor i telefonen. 

Hon ville att han skulle hälsa på henne. Hon sade att hon kände att han var i 

närheten. Trots att han också var det sade han att han var långt borta. De for tillbaka 

till Moskva. De väntade kanske en vecka tills passen kom. Därefter for han, Sveta, 

Mirage och Ira till Moldavien. Där mötte Mirages far dem. Han och Sveta kördes 

till en lägenhet. De två bodde där i en månad. De kunde inte gå ut. Dörren var låst. 

Mirage hade nyckeln. Denne kom varannan eller var tredje dag med mat och vodka. 

Sedan flyttade de till Iras far, som bodde i ett hus med trädgård. De bodde i en 

gäststuga. Han kunde gå ut på tomten men fick inte lämna den. Det var stängsel runt 

om. En gång när han var full tog han sig ut på gatan och sprang fram och tillbaka. 

Mirage uttryckte sitt missnöje och sade att han måste betala dyrt om någon såg en 

handikappad springa ute. De stannade två månader i Moldavien. De hade åkt dit för 

att skaffa falska rumänska ID-kort, för att kunna komma in i Sverige, där Iras syster 

Loda bodde. De for tillbaka till Moskva. Rado körde dem sedan till flygplatsen. 

Därifrån for de till Palma de Mallorca. Det var han, Sveta, Mirage och Ira och deras 

lille son. De sov på flygterminalen och for dagen efter till Sverige. Mirage hade sagt 

att i Sverige skulle han bara behöva tigga halva dagen och dessutom kunna sitta på 

en stol när han tiggde och sedan ligga på stranden med en drink. På flygplatsen här 

möttes de av Fahim och Loda. Sveta, Ira och lilla Mirage åkte i Lodas bil medan 

han själv och Mirage åkte med Fahim i dennes bil. De åkte hem till Fahims och 

Lodas bostad. Han hade träffat Loda i Moskva en gång tidigare. Det var när Lena 

20



Enhet 43 




fortfarande var kvar. Loda var där i kanske tre dagar. Han pratade inte med henne 

men de hälsade på varandra. Hon såg de två andra handikappade som bodde där 

men han såg inte att hon hälsade på dem. I bilen på vägen till Fahims bostad pratade 

Mirage i telefon med dem som skaffat de falska rumänska passen. Mirage lugnade 

dem och sade att de skulle få sina pengar. Han tror att det rörde sig om åtta tusen 

euro. Dagen därpå åkte han med Loda, Mirage, Ida och Sveta till en kyrka. Loda 

verkade inte ha förstått att han skulle tigga. Hon gick in med honom i kyrkan. 

Mirage sade åt honom att stå utanför dörren och tigga. Han hade lärt sig att säga 

”snälla hjälp mig”. Någon hade skrivit det på en lapp med svenska bokstäver och 

sedan på en lapp med ryska bokstäver. Han fick ihop en del pengar. De for hem. 

Sveta tog väskan med pengarna i och gav den till Mirage. Loda körde bilen. På 

kvällen for de tillbaka till kyrkan. Det var inte så mycket folk då. Någon eller några 

dagar därefter tog de tåget till Stockholm för att han skulle tigga i tunnelbanan. Det 

var han, Sveta, Mirage, lilla Mirage, Ira och Loda. Eftersom ingen annan av dem 

kände till staden var det Loda som visade tunnelbanan. Sedan sade Sveta åt honom 

var han skulle stå efter order från Mirage. Han tiggde också i Uppsala vid en väg. 

Polisen kom och sade åt honom att gå därifrån. Mirage såg det. Denne sade sedan åt 

honom att tigga där det fanns mycket folk. Tiggeriet gick till som det brukade. Han 

tiggde och folk lade pengar i hans axelväska. På tåget hem till Loda och Fahim 

räknade Sveta pengarna som hon tog hand om och sedan lämnade till Mirage. Det 

kunde bli mellan ett till sex tusen svenska pengar. De for alla till Tallinn den 2 juli 

och kom tillbaka till Stockholm den 4 juli. Mirage sade åt honom att gå och tigga 

bland hytterna på båten. Han skämdes och ville inte göra det och hittade på att det 

fanns övervakningskameror för att slippa. Fahim och Loda bodde i en annan hytt. I 

Tallinn frågade Mirage och Ira var torget låg. De gick till en marknad där det fanns 

mycket folk. Där tiggde han. Mirage, Ira och Loda gick förbi och såg att han tiggde. 

Loda sade till honom något om vad bra det gått när han pratat ryska. På båten hem 

räknade Mirage pengarna. När de kom tillbaka till Sverige tiggde han varje dag 

mellan den 4 och 10 juli. Det gick till som vanligt. Mirage ringde Sveta som 

vidarebefordrade var han skulle stå. Han vet inget om någon insättning av mynt den 

21



Enhet 43 




9 juli. Allt han tiggde ihop tog Mirage hand om. Pengarna var inte Pavlos sak utan 

det var Mirage och Ira som bestämde. Den 10 juli togs han av polisen. Han kördes 

till en byggnad i Märsta av polisen. Sveta kom först dit utan handlingar. Sedan kom 

hon tillbaka med hans rumänska ID-kort. Hon frågade om han sagt att de var gifta, 

vilket Mirage sagt till dem att säga om de åkte fast. Han och Sveta sade till polisen 

att de var makar. Han, Sveta, Loda, Fahim och ytterligare en man åkte sedan till 

Uppsala med Fahims bil. Mannen släpptes av vid en kyrka och Loda kördes till sitt 

arbete. När han kom till Fahims lägenhet sade Mirage att han måste ut och tigga 

igen. Fahim förbjöd det. Det var nog första gången Fahim förstod att Pavlo tiggde. 

Några dagar senare for Mirage, Ira, Sveta och han med båt till Tallinn igen. Han 

tiggde på samma marknad som sist. Där stod han till den stängde kl. 16. Sedan 

tiggde han på ett annat ställe till kl. 21. Så höll han på i nästan tre veckor. Sveta var 

alltid med. Den första veckan fick han in mycket pengar därefter gick det sämre. 

Folk började känna igen honom. De åkte tillbaka till Sverige den 27 juli. Fahim och 

Loda hämtade dem vid båten. Loda, Ira, Sveta, Mirage och han åkte med 

tunnelbanan till Skärholmen, där han ställdes att tigga. Sveta kollade honom. De 

andra höll sig en bit därifrån. Några dagar därefter, den 31 juli, for Mirage, Ira, lilla 

Mirage, Sveta och han till Amsterdam. Fahim, Loda och deras barn for till Turkiet. 

Det gick inte så bra att tigga i Amsterdam. Mirage tyckte det var dyrt där. De for 

tillbaka till Stockholm den 3 augusti. De bodde två nätter på en båt i en hytt. Det var 

trångt. Han och Sveta fick sova på golvet. Den 5 augusti tiggde han hela dagen. Det 

regnade och han frös. Sveta var med honom. Han bad henne om mer kläder. Hon 

svarade att Mirage sagt att han skulle tigga, att han fryser är inte intressant. Ingen 

brydde sig om honom. Han tyckte synd om sig själv. Han måste göra något åt sin 

situation. Ingen annan gjorde det åt honom. Han hade också börjat förstå att här var 

polisen inte mutad och elak utan han kunde vända sig till den. Han bestämde sig för 

att rymma. Meningen var att han och Sveta skulle ta tåget till Uppsala och bo hos 

Fahim och Loda. Han sade till Sveta att han skulle på toaletten och behövde sina 

proteser. Han fick dem. När tåget skulle åka hoppade han av, smet iväg och gick till 

polisen. 

22



Enhet 43 




Svitlana Kuchma har berättat: Hon kontaktades av en för henne okänd man, som 

senare visade sig vara Marcels far, Rado. En kvinnlig bekant till henne som heter 

Tanya hade arbetat för honom. Han erbjöd henne arbete i Moskva. Först skulle hon 

arbeta i tre månader sedan blev det sex månader. Lönen skulle vara 1.000 grivna, 

motsvarande 200 USD, per månad. Hon skulle få pengarna när arbetet var färdigt. 

Det visade sig sedan att hon aldrig fick någon lön. Hon skulle ta hand om en 

handikappad person. De åkte i Rados bil till Moskva. Det var i slutet av december. I 

bilen fick hon veta att hon skulle följa med handikappade till deras arbete, som 

bestod i att tigga i tunnelbanan. Hon skulle ta emot pengar och se till att de inte 

försvann. Rado tog henne till en lägenhet, där hon presenterades för Irina och 

Marcel. Hon skulle arbeta för dem. De handikappade tiggde från kl. 7.00 till kl. 

23.00 alla dagar utom måndagar. Irina följde med henne den första arbetsdagen och 

förklarade vad hennes arbete bestod i. Marcel och Irina sade sedan till henne vilken 

station hon och tiggarna skulle utgå från. Till att börja med gick hon till den polis 

som hade hand om en viss station och betalade honom så att de handikappade fick 

tigga. Hon satt sedan på en bänk nere i tunnelbanestationen och tog emot pengar 

som Pavel och en annan handikappad, som kallades Farfar, hade tiggt ihop. Om 

tiggarna stoppades av någon polis som inte hade mutats tog nämligen polisen 

pengarna. Pengarna som hon tog emot lämnade hon till en kvinna som skötte de 

offentliga toaletterna. Denna kvinna fick lite ersättning, cirka 50 rubel. Hon 

lämnade pengar på detta sätt fem till sex gånger om dagen. Hon förde bok över hur 

mycket pengar som tiggdes ihop och vilka utgifterna var under en dag. Hon 

redovisade detta varje kväll för Irina. Efter arbetsdagen kom Marcel med bil till 

stationen. Hon lämnade pengarna till honom. Hon, Pavel och Farfar tog trådbussen 

hem till lägenheten. De åt kvällsmat och gick till sängs. Lägenheten bestod av två 

rum och kök. Hon sov i ett rum med Pavel, Farfar och ytterligare en handikappad 

som hette Jurik. Det fanns tre sängar. Farfar fick sova på golvet. Irina och Marcel 

räknade pengarna och lade undan dem. Hon har sett när de räknade pengarna. Hon 

vet inte vart pengarna tog vägen. Pavel tjänade i genomsnitt ihop fem till åtta tusen 

23



Enhet 43 




rubel per dag. När han tiggde skulle han ha en ärmlös tröja så att det syntes att han 

inte hade några armar. När det var kallt hade han en stickad väst på sig också. 

Klädseln hade Irina och Marcel bestämt. Irina och Marcel arbetade inte. Det var de 

handikappade som försörjde dem. – Vid ett tillfälle rymde Pavel. Hon tror att det 

var i slutet av februari 2008. När han kom tillbaka blev han misshandlad. Hon såg 

inte det men Pavel berättade det för henne. Hon såg inga spår i hans ansikte men 

hon hade ingen anledning att ifrågasätta hans uppgifter. Hon hade hört av de andra 

handikappade att de blivit misshandlade. Innan Pavel rymde hade hon visserligen 

blivit hotad av Marcel och Irina men hon trodde att det bara var snack. Efter 

rymningen förstod hon att hoten kunde förverkligas. Hoten bestod i att Marcel och 

Irina sade att om hon inte gjorde som de sade skulle de ringa Marcels far och att 

denne kunde göra vad som helst. – Någon gång i mars 2008 pratade Marcel och 

Irina om att åka till Sverige. I början av april for hon, Pavel, Marcel och dennes far 

till Ukraina. Hon och Pavel behövde ukrainska utrikespass. Innan de for fick hon 

sitt eget och Pavels ukrainska inrikespass av Marcel. Så var det genomgående vid 

resorna. Hon hade hand om sina egna och Pavels dokument under själva resorna 

och när de kom fram tog Irina och Marcel hand om dokumenten. I Ukraina 

ordnades nödvändiga handlingar och fotografier togs. De for tillbaka till Moskva i 

väntan på att passen skulle bli färdiga. Pavel fortsatte tigga i tunnelbanan och hon 

höll kontrollen. Den 24 april 2008 for hon, Pavel, Irina och Marcel med tåg till 

Moldavien. Enligt Marcel behövdes några slags dokument för att kunna åka till 

Sverige. I Moldavien bodde hon och Pavel först i en lägenhet i en månad. De fick 

inte gå ut därifrån, de var inlåsta. Det hade Marcel bestämt. Hon tror att det var för 

att de inte skulle rymma. Hon försökte öppna dörren men det gick inte. Den kunde 

bara öppnas utifrån. Lägenheten låg fem trappor upp. Irina och Marcel kom till 

lägenheten med mat. De hade också med sig vodka till Pavel. De undrade om Pavel 

skötte sig och inte var för högljudd. Hon och Pavel blev inte tillfrågade om de ville 

vara i lägenheten. Det kändes meningslöst att själva fråga varför de var inlåsta. De 

skulle ändå inte få något svar. Efter en månad flyttades de till Irinas föräldrars hus. 

Där fick Pavel bara gå ut på tomten. Hon följde någon gång med Irina till affären 

24



Enhet 43 




och handlade. En gång gick hon också dit med Irinas lillasyster. En dag kom Marcel 

och sade att de skulle åka till Chisinau. Hon och Pavel fotograferades. Dokumenten 

färdigställdes och alla for tillbaka till Moskva. Innan de kom fram till Moskva fick 

hon se vad det var för handlingar. Det var rumänska ID-kort och italienska 

viseringar. På ID-korten var det hennes och Pavels fotografier men deras namn 

föreställde rumänska medborgare. De italienska viseringarna var dock utställda i 

deras riktiga namn. I Moskva åkte de till Marcels far. Han talade till henne och 

Pavel i uppfostringssyfte. Han sade att om de inte gjorde som Marcel och Irina sade 

skulle de bli straffade. Han förklarade att tidigare uttalade hot då skulle bli 

förverkligade. Det gick inte att bara gå därifrån. Hon hade inga pengar. De hade inte 

släppt henne och Pavel därifrån. De for till Moskvas flygplats. Hon fick sitt och 

Pavels ukrainska utrikespass. Hon visade upp dessa där det krävdes. När planet 

hade lyft tog Irina passen. Det var sista gången hon såg passen. I stället fick hon de 

rumänska ID-korten. Irina och Marcel sade åt henne och Pavel att lära sig namnen 

och de andra personuppgifterna på de rumänska medborgare som de skulle 

föreställa. Inför resan till Sverige hade Irina och Marcel sagt att Pavel bara skulle 

behöva tigga tre, fyra timmar om dagen och sedan få vila. Hon fick veta att de först 

skulle till Palma de Mallorca för att sedan åka till Stockholm. Där skulle Pavel tigga 

och hon som vanligt följa honom. Hon skulle alltså se till att han inte försvann och 

ta hand om pengarna som han tiggde ihop och ge dem till Marcel och Irina. Hon 

hade inte kunna hindra Pavel från att försvinna. Enligt Marcel och Irina var hon 

ansvarig för Pavels rymning i Moskva. På Arlanda möttes de av Loda och Fahim 

som körde i två bilar hem till dem. Dagen därpå for hon, Pavel, Loda, Marcel och 

Irina till en kyrka i Uppsala. Som hon uppfattade det pratade Loda med en präst där 

om att Pavel skulle få tigga utanför kyrkan. Hon var närvarande vid samtalet och 

Loda förklarade för henne efteråt. Pavel ställde sig vid entrén till kyrkan och tiggde 

och hon stod en bit ifrån. De andra väntade i bilen ca 50 m bort. Därifrån kunde 

man se när Pavel tiggde. När Pavel tiggt färdigt satte de sig i bilen och Irina eller 

Marcel tog väskan med pengar. Hon vet inte hur mycket det var. Efter middagen 

sade Marcel eller Irina att det var dags att arbeta igen. Hon, Pavel, Irina och Loda 

25



Enhet 43 




for tillbaka till kyrkan där man hade kvällsgudstjänst. Det var inte så mycket folk. 

Pavel tiggde bara i kanske en halvtimme. Hon satt på en bänk medan Irina och Loda 

väntade i bilen på samma ställe som förut. Hon gav väskan med pengar till Irina. 

Sedan for de hem igen. Hon tror inte att Loda till en början visste något om Pavels 

tiggeri men att Loda måste ha förstått vid kyrkobesöket. Fahim visste nog inget. 

Nästa dag tog de bussen till Uppsala centrum. Loda skulle till sitt arbete. Marcel 

och Irina sade åt henne att Pavel skulle ställa sig utanför en mataffär och tigga. Efter 

ett tag ringde någon av dem och sade att Pavel skulle tigga på ett annat ställe. Pavel 

ställde sig där. Det var utanför en liten restaurang. Efter några timmar ringde 

Marcel eller Irina och sade åt henne att följa efter dem. De sade åt henne att Pavel 

skulle gå mellan två vägar och tigga när bilarna stannade för rött ljus, vilket han 

gjorde. Polisen kom och ville se Pavels ID-handlingar. Hon visade det rumänska 

ID-kortet. Polisen kontrollerade uppgifterna som fanns på handlingen. Sedan sade 

de åt dem att lämna platsen. De gick tillbaka till mataffären där Pavel tiggde fram 

till klockan åtta på kvällen. Hon tog Pavels väska och stoppade i en påse som hon 

hade. När de kom hem till Loda och Fahim gav hon väskan med pengarna till 

Marcel och Irina. Hon lämnade över den till dem i det rum som Marcel och Irina 

hade hos Loda och Fahim. De gånger hon räknade pengarna, hon räknade bara 

sedlarna, rörde det sig om mellan ett och ett halvt till två tusen kronor per dag. Hon 

tog väskan av Pavel när den blivit full eller för tung av mynt. Hon gick till en 

undanskymd plats och räknade. Några dagar senare sade Irina och Marcel att alla 

skulle åka till Tallinn. Hon och Pavel gick till en marknad. Hon fick instruktioner av 

Irina och Marcel var Pavel skulle stå och tigga. Hon tror inte att Loda och Fahim 

visste att Pavel tiggde i Tallinn. Den andra resan till Tallinn var efter det att Pavel 

gripits av polisen i Sverige. Hon, Pavel, Irina och Marcel och deras son for den 12 

juli. De delade på en hytt. De stannade i 14 dagar. Marcel och Irina ordnade en 

lägenhet. Hon och Pavel lämnade lägenheten vid halv åtta på morgonen. Pavel 

tiggde på marknaden tills den stängde klockan fyra på eftermiddagen. Sedan tiggde 

han utanför en mataffär till klockan nio på kvällen. Resten av dagarna var det 

likadant. Irina och Marcel bestämde att Pavel skulle tigga så länge på dagarna. Det 

26



Enhet 43 




var ingen mening att diskutera detta. Hon vet inte hur mycket pengar Pavel fick 

ihop. Det gick bättre att tigga den första veckan. Hon fick veta dagen innan de for 

tillbaka att de skulle till Sverige igen. När de kom tillbaka visade Loda dem 

Skärholmen. Där tiggde Pavel. – I Sverige brukade hon och Pavel lämna Lodas och 

Fahims hem vid 6.30 och komma hem dit vid 23.30. Hon hade en mobiltelefon med 

sig. Marcel och Irina ringde ofta och kollade hur det gick och var hon och Pavel 

befann sig. Några dagar efter hemkomsten från Tallinn for de till Amsterdam. Hon 

vet inte hur länge det var tänkt att de skulle stanna där. De for i alla fall tillbaks till 

Sverige efter tre dagar. Antagligen fick Pavel in för lite pengar där. – Pavel greps 

den 10 juli av polisen. Han stod och tiggde i gången mellan tunnelbanan och 

centralstationen i Stockholm. Hon ringde genast till Marcel som sade att han skulle 

komma. Hon gick till polisstationen och förklarade sitt ärende med hjälp av 

telefontolkning. Hon fick en karta dit hon skulle vända sig för att fråga vart Pavel 

kunde ha tagit vägen. Marcel, Irina och Loda kom till T-centralen där hon mötte 

dem. Marcel skällde ut henne. Loda sade åt dem att sluta skrika och inte väcka 

uppmärksamhet. De gick sedan till polisstationen. Hon gick in där. Hon ringde 

Loda som sedan pratade med polisen. Det var Irina och Marcel som sade åt henne 

att gå in på polisstationen. Hon vet inte varför de inte gick in. Sedan for de till 

Märsta till Migrationsverkets lokaler. Där visade hon Pavels rumänska ID-kort. Hon 

fick beskedet att Pavel skulle släppas nästa dag. Fahim, Loda och en som heter 

Hamid var med när Pavel hämtades. På vägen tillbaka till Uppsala sades inget. 

Hamid läste böner. När de kom hem sade Fahim till Marcel att Pavel inte fick tigga. 

Fahim sade även till henne att han inte gillade tiggeriet. – Dagen när Pavel försvann 

hade hon och han varit i Skärholmen där Pavel tiggt. De skulle ta tåget till Uppsala. 

Pavel ville ha sina proteser för att kunna gå på toaletten på tåget. Han gick före 

henne i tåget och sade åt henne att vänta i vagnen. När hon kom till Uppsala förstod 

hon att Pavel inte var med. Hon ringde Marcel, som började skrika åt henne. Han 

kom till Uppsala station. Han sade att hon skulle vara glad att han lovat Irina och 

sin mor att han inte skulle slå henne. Han ringde till sin far och gav henne telefonen. 

Fadern sade att om Pavel inte kom till rätta skulle han krossa hennes armar och ben. 

27



Enhet 43 




Han sade också att han visste att hon visste var Pavel var någonstans. Marcel hörde 

nog inte vad fadern sade. I alla fall väntade hon och Marcel tills sista tåget kom in 

men Pavel var inte med det heller. De tog en taxi till T-centralen i Stockholm. Där 

var allt stängt. Marcel skällde ut henne. Han sade att hon måste säga var Pavel 

befann sig. En taxichaufför kom fram till dem och frågade på ryska om de behövde 

en taxi. Marcel pratade med chauffören. Chauffören körde dem till Uppsala. Marcel 

och chauffören växlade telefonnummer. Chauffören lovade att ringa polisen för att 

höra om Pavel hade gripits. På morgonen ringde Marcel chauffören och denne 

körde dem till Stockholm igen. Hon och chauffören gick in på polisstationen. Där 

berättade hon att hon letade efter sin make och angav Pavels namn som han hade på 

det rumänska ID-kortet, vilket hon också visade upp. Marcel och Irina hade sagt 

vad hon skulle säga i en sådan här situation. Hon visade också upp sitt rumänska 

ID-kort. Därefter grep polisen henne. – Mycket av det hon sade i de inledande 

förhören var inte sant. Hon har inte flytt eftersom hon inte vetat till vem hon skulle 

vända sig. Hon har inte litat på polisen. Det är först sedan hon greps i Sverige hon 

insett att det går att göra det. – Hon har aldrig hört Pavel säga att när han var 

omhändertagen i Märsta blev han lovad en bostad i Sverige. 

Irina Sapescu har berättat: Hon och Marcel träffade Pavel för första gången den 28 

oktober 2007. De mötte honom på järnvägsstationen i Moskva. Marcels far hade 

ringt och bett dem hämta Pavel där. De for hem till lägenheten. Pavel frågade om 

han kunde bo hos dem. Han berättade att Marcels far sagt att han skulle få bo hos 

henne och Marcel. Han erbjöd sig att betala halva hyran. Han sade att han skulle 

arbeta i tunnelbanan i Moskva med att tigga. Han tiggde halva dagarna. Han 

berättade om en tjej som hette Lena som hjälpte honom i tunnelbanan. När han kom 

hem åt han och bad om vodka. Hon och Marcel sade att det inte var bra för honom 

att dricka så mycket. Han svarade att han tyckte för mycket om vodka för att kunna 

sluta. De frågade hur han mist sina armar. Enligt Pavel hände det en gång när han 

varit berusad i Ukraina och försökt stjäla en el-kabel. Hon och Marcel stod inte ut 

med att han drack och sade att han måste flytta om han fortsatte. Han lovade att 

28



Enhet 43 




bara dricka högst 15 cl per dag. De gick med på det. Efter ungefär en och en halv 

månad kom han hem berusad och utan sina proteser. Under de närmaste månaderna 

arbetade han i tunnelbanan. Han klagade över att polisen tog hans pengar. Han 

tyckte det vore bra om han kunde få hjälp av någon tjej som också kunde bo i 

lägenheten. Hon och Marcel bad dennes far att rekrytera någon som kunde hjälpa 

Pavel. I slutet av december 2007 kom Svitlana. De träffade Svitlana hemma hos 

Marcels far. Svitlana hade kommit till Moskva med Marcels far och en bekant till 

denne som heter Artiom. Meningen var att Svitlana skulle arbeta för Artiom men 

det gick inte. Då föreslogs att hon skulle hjälpa Pavel. Med Artiom kom också han 

som kallas Farfar. På Artioms förfrågan lät Marcel och hon Farfar bo hos dem tills 

Farfar hade hittat någon annan stans att bo. Pavel och Svitlana brukade gå till 

tunnelbanan vid halv nio på morgonen. Irina gjorde kaffe och smörgåsar till dem på 

morgonen. Hon och Marcel gick sedan till sitt arbete med att sälja mobiltelefoner. 

Pavel och Svitlana kom hem vid åttatiden på kvällen. De arbetade fyra dagar i 

veckan. Övriga dagar var de hemma och vilade eller gick till marknaden. Hon gav 

dem pengar när de bad om det. Pavel gick flera gånger till tandläkaren. Det kostade 

70 USD per behandling. När Pavel bott i lägenheten i en och en halv månad var han 

borta i två dagar. Han hade supit. Han sade att han hade skämts och därför varit 

borta. Hon och Marcel ville inte ha det så utan föreslog att Pavel skulle söka hjälp 

mot sitt missbruk. Det ville inte Pavel. Han lovade att inte dricka så mycket bara 

han fick stanna hos dem. – De hade kommit överens med Pavel att han skulle betala 

för mat och uppehälle. Meningen var att han skulle betala halva hyreskostnaden. 

Hyran var 10.000 rubel. Det motsvarar 700 euro. Pavel kom att betala mellan 150 

till 200 euro per månad. Han behövde inte betala mer för de tyckte synd om honom. 

Han hade bett henne och Marcel att ta hand om pengarna som han tjänade. Det var 

1.500 till 2.000 rubel per dag, vilket motsvarar 50 till 60 USD. De tog av dessa 

pengar för hans mat och kläder. Pavel sade att det viktigaste var att han fick 

pengarna när han skulle åka hem till Ukraina, såsom han hade kommit överens med 

Marcels far. Det var Pavel som skulle betala Svitlana när hon arbetat färdigt. Under 

tiden fick Svitlana pengar av Irina. Pavel sade åt henne att göra det och skriva ned 

29



Enhet 43 




det på papper. – När sedan Pavel fick höra att hon och Marcel skulle besöka hennes 

syster Loda i Sverige ville han följa med. Loda besökte dem i Moskva. Det var 

antagligen i november 2007. Pavel träffade Loda då. Han presenterade sig för Loda 

och sade att han kanske skulle hälsa på henne i Sverige. Irina har berättat för Loda 

vad Pavel sysslar med. Svitlana ville också åka med till Sverige. De åkte till 

Ukraina för att skaffa utrikespass åt Pavel och Svitlana. Det blev två resor till 

Ukraina. Första gången var det bara Irina, hennes syster Alona, Marcel och Pavel 

som for. Svitlana var alltså inte med då. Pavel ansökte om pass och hon och Marcel 

besökte Marcels farbror, som bor i Ukraina. Den gången fick Pavel problem med 

polisen. Han fick inget pass den gången. Den andra resan följde Svitlana med. De 

åkte med Marcels och hennes bil. Handlingarna för passen ordnades. Anledningen 

att hon och Marcel for till Ukraina var huvudsakligen att de skulle köpa ett parti 

mobiltelefoner där. De for tillbaka till Moskva och väntade på passen. Hon och 

Marcel skulle fira påsk i Moldavien. Hennes föräldrar bor där. Pavel och Svitlana 

ville följa med för att se Moldavien. Marcel och hon föreslog att Pavel och Svitlana 

skulle åka till Ukraina i stället. Pavel ville inte det. Han sade att där skulle han bara 

dricka. Hon och Marcel tog reda på vilka handlingar som behövdes för att kunna 

resa till Sverige. Tydligen behövdes det visum för alla. En bekant till Marcel talade 

om vad som krävdes och hjälpte till att ordna handlingarna. Hon vet inte varför 

Pavel och Svitlana skaffade rumänska ID-kort. Det var något Pavel och Svitlana 

gjorde upp med Marcels bekant. Pavel och Svitlana bodde i en lägenhet cirka två 

veckor. Irina ville först höra med sina föräldrar om de gick bra att även Pavel och 

Svitlana bodde hos föräldrarna. Sedan bodde Pavel och Svitlana där i över en 

månad. Pavel och Svitlana var inte inlåsta som de påstår. Gud finns där uppe och 

ser allt. Hos föräldrarna vilade Pavel och Svitlana. På kvällarna grillades det och 

alla hade det bra. Därefter for de tillbaka till Moskva. Marcel köpte biljetter till 

Sverige åt alla. Pavel betalade för sin och Svitlanas biljett. Det var Marcel och Pavel 

som gjorde upp om köpet av biljetterna. Hon och Marcel tog med sig 6.700 euro till 

Sverige. Pengarna hade hon och Marcel tjänat ihop i Moskva. Hon hade själv med 

sig ytterligare 1.000 euro som hon fått av sin svärmor med löfte om att inte säga 

30



Enhet 43 




något om det till Marcel. Pavel ville till Sverige och be om hjälp av kyrkan för att få 

pengar till att köpa sig ett hus. Han ville att Loda skulle föra hans talan i kyrkan. 

Hon hade talat med Loda om detta i telefonen i samband med att biljetterna köptes. 

Loda sade att hon inte visste om kyrkan kunde hjälpa honom. De möttes av Loda 

och Fahim på Arlanda. Dagen därpå åkte de till kyrkan där Loda skulle föra Pavels 

talan. Pavel hade bett Irina att fråga Loda om hjälp för hans räkning. Han ville inte 

fråga Loda. Han sade att han skämdes för att fråga eftersom han inte kände Loda. 

När Loda och Pavel frågat i kyrkan berättade de att de fått telefonnumret till en 

person som de skulle prata med om hjälp till Pavel. På kvällen for de tillbaks till 

kyrkan för Loda hade berättat att det var en till gudstjänst. Pavel sade att han ville 

dit igen för att vända sig till folket där och be om pengar till huset han ville köpa. 

Den tiggarskylt med svensk text som Pavel använde hade Svitlana hjälpt honom 

med. Loda hade lånat ut ett lexikon till Svitlana. Nästa dag bad Pavel henne åter att 

fråga Loda om de kunde få se Stockholm. Enligt Pavel blev det inte så mycket 

pengar vid kyrkan. Han ville därför till tunnelbanan. Medan hon, Marcel, deras son, 

och Loda tittade på stan var Pavel och tiggde. Svitlana var med honom. Svitlana 

hade mobiltelefon för att kunna ringa och säga när de skulle komma hem till 

Uppsala på kvällen. De kanske pratade med Svitlana på telefon tre till fyra om 

dagen. Deras son brukade leka med mobiltelefonen. Han ringde upp olika nummer 

av misstag, bl.a. Svitlanas. Det är därför så många samtal registrerats mellan deras 

telefoner. Hon grälade en gång på sonen men en läkare har sagt till henne att det 

inte är bra för sonens blodtryck när denne blir arg och ledsen. Pavel berättade att 

han hittat ett ställe där han skulle tigga. Han och Svitlana for dit dagen därpå. Efter 

några dagar for alla till Tallinn. Fahim betalade biljetterna. Han ville bjuda alla. 

Pavel tyckte inte att Fahim skulle göra det. Pavel betalade sedan pengar för sin och 

Svitlanas biljett. Pavel gav pengar till Marcel, som gav pengarna till henne, som gav 

dem till Loda. Pavel ville inte ge pengarna direkt till Fahim eftersom han inte kände 

honom. När de kom tillbaka till Sverige åkte Pavel och tiggde igen. Han åkte till 

den plats där han varit tidigare. Svitlana var med honom. Mynten lade Svitlana i ett 

paket för att räkna när det blivit mer. Pengarna lämnade Svitlana till Marcel och 

31



Enhet 43 




henne. De lade i sin tur pengarna i en låda för att sedan kunna växla dem. Pavel 

sade att han inte litade på Svitlana eftersom de hade bråkat. Han ville att Marcel och 

hon skulle ta hand om pengarna. Under vistelsen i Sverige växlade de pengar två 

gånger. Pavel bad henne att fråga Loda om att växla pengar för att köpa biljetter till 

Amsterdam. Loda växlade sedan pengarna. Den ena av gångerna satte Loda in 

pengar på Fahims konto som gick till dennes Visakort. När de åkte till Tallinn den 

andra gången betalade Marcel och hon för sina biljetter och Pavel betalade för sin 

och Svitlanas. Pavel ville tillbaka dit för att de pratade ryska där. Han tiggde som 

han brukade. Hon och Marcel tittade runt i staden. De tyckte om staden och ville se 

mer av den. När de kom till Stockholm flög de efter några dagar till Amsterdam. 

Marcel hade sett ett TV-program om staden och ville åka dit. Tanken var att de 

därefter skulle åka hem till Moskva. Eftersom alla hängt ihop hela tiden tyckte 

Pavel att han och Svitlana skulle följa med till Amsterdam innan de for till Moskva. 

De planerade att vara tre eller fyra dagar i Amsterdam. Fahim bokade biljetterna. 

Han talar dålig ryska så han missuppfattade hur länge de skulle vara där. Han 

beställde därför hemresan till den 10 augusti. Det var när de kommit till Amsterdam 

som de upptäckte att han bokat fel. Hon ringde Fahim, som var i Turkiet med Loda. 

Han skulle ordna så att en vän till honom bokade ett hotell till dem när de kom 

tillbaka till Stockholm. Fahims vän mötte dem på Arlanda och skjutsade dem till 

båten som de skulle bo på. Vännen trodde att det bara var hon och Marcel som 

skulle ha ett rum. Därför hade det inte beställts rum för Pavel och Svitlana. De 

försökte byta till större men det var fullt. De bodde där två nätter. Hon ringde Loda 

och bad att få bo hos dem tills Loda och Fahim skulle komma hem från Turkiet. 

Loda trodde att hennes barn skulle vara hemma men det visade sig att de inte var 

det. Kvällen när Pavel försvann ringde Svitlana och sade att hon inte visste var han 

var någonstans. Marcel och Svitlana for ner till Stockholm för att leta efter Pavel, 

som inte skulle hitta tillbaka till Loda och Fahim. De fick hjälp av en taxichaufför 

som sade att de inte behövde oroa sig för om Pavel gått vilse skulle polisen hitta 

honom. På morgonen for Marcel och Svitlana med taxichauffören till polisstationen 

där chauffören och Svitlana gick in för att fråga efter Pavel. Efter en stund kom 

32



Enhet 43 




chauffören ut och berättade att Svitlana och Pavel var på stationen men att de skulle 

komma ut efter någon timme. Marcel for tillbaka till Uppsala. Hon ringde Loda den 

6 augusti. När Loda hade kommit tillbaka till Sverige gick de till polisen. Där sade 

man att varken Pavel eller Svitlana var där. Hon och Marcel beställde biljetter till 

Moskva den 8 augusti. 

Marcel Pancu har berättat: Han och Irina flyttade till Moskva från Moldavien. De 

fick låna 2.000 USD av Irinas syster. För pengarna köpte de varor som de sålde på 

marknaden i Moskva. Det gick ganska bra. Efter tre och ett halvt år kunde de hyra 

en egen lägenhet. Tidigare hade de bott hos hans föräldrar. De sparade för att kunna 

bygga ett hus i Moldavien. Huset byggdes. Första gången han träffade Pavel var i 

slutet av oktober 2007. Hans far hade ringt och bett honom att Pavel skulle få bo 

hos honom mot att betala halva hyran. Fadern och Pavels mor var goda vänner. I 

Ukraina söp Pavel hela tiden. Pavels mor hade bett fadern att denne skulle ta Pavel 

till Moskva för att denne skulle komma bort från drickandet. Förutom halva hyran 

skulle han få betalt av Pavel när denne flyttade tillbaka till Ukraina. Hyran 

motsvarade 430 USD per månad. De första fyra månaderna betalade Pavel 215 

USD. Värden höjde hyran till 1.000 USD. Inledningsvis betalade Pavel 500 USD 

men inte för de fyra sista månaderna. Pavel lovade att betala men gjorde inte det. – 

Den första dagen hämtade han och Irina Pavel på järnvägsstationen. De for till 

lägenheten. Pavel berättade att i Ukraina söp han och stal och hade problem med 

polisen. Han tyckte synd om Pavel och ville hjälpa honom. Pavel ville ta ett bad. 

Det hade Pavel inte gjort på två år. Han hjälpte Pavel att bada. Han och Irina köpte 

en träningsoverall och gymnastikskor till Pavel. När Pavel såg detta ville han att 

Marcel skulle hjälpa honom så att Pavel skulle kunna köpa ett hus i Ukraina. Pavel 

skulle betala honom för hjälpen. Han ställde upp på det. Han hjälpte Pavel med att 

köpa mat, att få bo i lägenheten och att skicka pengar till Pavels mor. Under de 

första fyra månaderna bodde han, Irina, deras son och Pavel i lägenheten. Sedan 

kom Artiom med Jura Jurik, som bara hade ett ben. Jura Jurik fick bo i en månad i 

lägenheten. Jura Jurik brukade kallas för Farfar. – Andra dagen efter sin ankomst 

33



Enhet 43 



bad Pavel dem att visa honom runt i Moskva. Pavel ville se en kyrka och 


tunnelbanan. Den tredje dagen skulle Pavel ut på stan. Pavel fick låna Marcels 

väska med rem. Han hjälpte Pavel att klä på sig. Pavel gick ut vid åttatiden och kom 

tillbaka vid fyra på eftermiddagen. Vid den tiden visste han inte vad Pavel gjorde på 

dagarna. Denne berättade senare att han tiggde. Det gick inte bra. Han satt bara utan 

att säga någonting när han tiggde. Så höll det på i kanske två månader. Pavel sade 

att han hade lärt känna en kvinna från Ukraina som sålde cigaretter i en kiosk i 

tunnelbanan. Hon hjälpte Pavel att ta av sig sina proteser och lägga dem i en påse. 

När Pavel bott hos honom och Irina i ungefär en och en halv månad tappade Pavel 

bort sina proteser. Enligt Pavel hade cigarettkiosken varit stängd den dagen. Pavel 

hade bett en kvinna som kontrollerade rulltrappan att vakta proteserna när de låg i 

påsen. När hon gick för att äta lunch tog hon inte med sig påsen. När hon kom 

tillbaka hade påsen blivit tagen för sopor, berättade Pavel att kvinnan hade sagt. 

Han lovade Pavel att hjälpa till att skaffa nya. Han och Irina for till ett sjukhus och 

pratade med en läkare om Pavels proteser. Läkaren sade att de skulle komma 

tillbaka om en vecka med Pavel. Men under tiden ville Pavel supa och höll sig 

borta. När de sedan äntligen kom i väg hade läkaren semester. De tittade då på vad 

det skulle kosta med nya proteser. När Pavel såg att priset låg runt 1.100 USD sade 

denne att i Ukraina skulle de bara kosta 200 USD, att det skulle vara en dags 

väntetid att få sådana och att det var lika bra att vänta. Han tillverkade i stället 

proteser av trä. Pavel kunde göra mer med dessa än med de gamla som var trasiga. 

Anledningen till att Pavel inte skaffade nya proteser när de sedan for till Ukraina 

var att denne ville ha tyska proteser eftersom de ukrainska bara gick sönder. Pavel 

brukade tigga tre till fem dagar i veckan. När Pavel kom hem på kvällarna bad han 

om hjälp att lägga pengarna i ett paket. De gånger Pavel och han räknade pengarna 

kunde det röra sig om 1.000 till 1.600 rubel per dag. Pavel berättade också att 

polisen brukade gripa honom. En polis som hette Puskin ville skicka hem Pavel till 

Ukraina. Men när Pavel förklarade sin situation fick Pavel stanna. Pavel fick ofta 

betala böter för brott mot allmän ordning. Pavel fick kvitto på böterna. Det var inte 

fråga om att polisen stal några pengar. Pavel ville arbeta mer så att han tjänade 

34



Enhet 43 




bättre och kunde spara ihop pengar snabbare. – Svitlana kom till Moskva strax före 

årsskiftet 2007/08. Hon var tydligen bekant med Artiom, som alltså var vän till 

Marcels far och arbetade tillsammans med denne. Enligt fadern och Artiom skulle 

hon sälja telefoner i Moskva. Hon var anställd av Artiom. Svitlana bodde hos 

Marcels far den första tiden. Det blev inget med telefonförsäljningen. Dessa kom 

aldrig att levereras. Pavel hade tidigare sagt att han ville ha hjälp av någon tjej som 

klädde på honom och skötte om honom. Pavel och han träffade Svitlana hemma hos 

fadern. Denne sade att Svitlana behövde ett arbete. Han frågade fadern om hon 

kunde arbeta för Pavel. Marcel pratade med Svitlana om detta och sade att han 

skulle betala 200 USD per månad, alltså att Pavel skulle betala det. Svitlana 

accepterade och hon kom hem till dem. Hon fick bo där för att kunna hjälpa Pavel. 

De första dagarna bekantade hon och Pavel sig med varandra. Pavel kom sedan att 

arbeta fler dagar i veckan och lite längre varje dag. – Några gånger kom Pavel hem 

full på kvällarna. Han hade supit med andra handikappade. Han lärde också känna 

zigenare som tiggde och som lockade honom att supa. Vid ett tillfälle var Pavel 

borta två, tre dagar. Pavels mor ringde. När han sade att Pavel var och vandrade 

någonstans bad modern honom att gå till polisen och anmäla att Pavel försvunnit. 

Det gjorde han också. Pavel kom tillbaka till lägenheten. Pavel hade tryckt in 

portkoden med näsan. Pavel bad om ursäkt för att han supit och lovade att inte göra 

om det. Han förklarade för Pavel att denne inte skulle kunna köpa något hus om han 

bara söp hela tiden och att han skulle förbli hemlös. Han erbjöd Pavel att köra denne 

till sjukhuset för behandling mot drickandet. Han lät Pavel bo kvar. Han tyckte synd 

om honom. Dessutom betalade Pavel halva hyran och skulle betala ytterligare innan 

han åkte tillbaka till Ukraina. Andra gången Pavel försvann var denne borta i 15 

dagar. Pavel och Svitlana hade gått till tunnelbanan som vanligt. Pavel stack sedan i 

väg med några zigenare och söp i 15 dagar. De bodde tydligen vid en 

järnvägsstation. Vid ett tillfälle när Pavel var full och somnat stal zigenarna Pavels 

guldkedja. Som Pavel berättat tiggde denne på pendeltåget på dagarna. Irina och 

Marcel åkte pendeltåget en dag. Han fick se att Irina pratade med någon. När han 

kom dit såg han att det var Pavel. De kramade om varandra. Pavel förklarade att han 

35



Enhet 43 




supit och att när han väl börjat kunde han inte sluta. Han lovade åter att han inte 

skulle fortsätta. Pavel höll sitt löfte. Pavel drack sedan bara tre små glas vodka till 

middagen. Pavel hade sina pengar och saker hos Marcel och Irina. Han visste att 

Pavel skulle komma tillbaka förr eller senare. När Pavel var borta bodde Svitlana 

kvar i lägenheten. Hon sysslade med sitt. – Irina ville hälsa på Ziba i Sverige. De 

visste inte hur de skulle kunna göra det. De gick till en resebyrå. När resebyrån 

sedan hörde av sig efter några veckor sade man därifrån att han och Irina måste åka 

till Moldavien eftersom de var medborgare där och söka tillstånd därifrån. När 

Pavel märkte att han och Irina var ledsna frågade Pavel vad som hänt. Han berättade 

för Pavel och denne sade då att han ville följa med till Sverige. Han sade till Pavel 

att det inte gick eftersom Pavel inte hade något ukrainskt utrikespass. Pavel svarade 

att han hade pengar och Marcel hade en bil, det skulle bara ta en dag dit och en dag 

tillbaka och att de skulle skaffa pass till honom. Pavel sade att om Marcel hjälpte 

honom att komma till Sverige och kyrkan där och Röda korset skulle han göra rätt 

för sig sedan. De kom överens om att resa. När Irina fick veta det förbjöd hon 

honom att köra själv eftersom han har en benägenhet att somna vid ratten. Irina och 

sonen följde med till Ukraina liksom Irinas syster Alona. Vid gränsen mellan 

Ryssland och Ukraina blev det problem för Pavel då dennes visum för vistelse i 

Ryssland gått ut. Pavel fick böta 100 USD. Detta var den första resan till Ukraina, 

innan Svitlana hade kommit till Moskva. Sedan erbjöd han och Pavel henne att följa 

med till Sverige för att hjälpa Pavel på samma sätt som hon gjorde i Moskva. Han, 

Pavel, Svitlana och hans far for till Ukraina för att skaffa pass till Pavel och 

Svitlana. Fadern skulle ändå till Ukraina för att köpa varor. De for i början av april. 

Pavel och Svitlana gick till passmyndigheten och ordnade passen. Pavel bad Marcel 

att se till att fadern lämnade 200 USD till Pavels mor, vilket också gjordes. De for 

tillbaka till Moskva. Den 24 april for de till Moldavien för semester. Före avresan 

frågade han Pavel hur mycket pengar denne behövde ha med sig. Pavel hade 5.200 

USD. Marcel tog 600 USD av dessa. Pavel har fortfarande kvar 4.600 USD i 

Moskva. Marcel ringde en vän för att låna en lägenhet tills Irina hade kommit 

överens med sina föräldrar att alla kunde bo där. I Moldavien möttes de av hans far 

36



Enhet 43 




och en som heter Timur. De for till lägenheten. Han berättade för Pavel att han 

skulle låta undersöka sina ögon och vara upptagen de närmaste veckorna på grund 

av sjukhusbesök. Han sade att han skulle komma förbi då och då. Pavel och 

Svitlana hade pengar, telefon och nycklar. De var inte inlåsta. Under två, tre veckor 

kom han dit och hälsade på och kom med mat. Det fanns ingen livsmedelsaffär i 

närheten. Det var han som hade Pavels pengar. Pavel hade förtroende för honom. 

Pavel och Svitlana bråkade så därför ville Pavel att Marcel skulle ha hand om 

pengarna. Efter en tid kom hyresvärdens son till lägenheten. Svitlina öppnade åt 

sonen. Denne visste inte om att den var uthyrd. Sonen sade till Svitlana att 

lägenheten skulle säljas. Han ringde hyresvärden två dagar senare och denne sade 

att lägenheten hade sålts och att de måste flytta ut ur den. Pavel och Svitlana 

flyttade till Irinas föräldrars gård. Där bodde de i ett litet hus på tomten som 

kallades sommarköket. De kunde gå och komma som de ville och behövde inte alls 

gömma sig. Svitlana gick med Marcel till affären vid två, tre tillfällen och köpte 

alkohol. Han hade tidigare, vid sin kusins bröllop, träffat en person som visste hur 

man skulle göra för att åka till Europa. Han ringde den personen och gav denne 

aktuella uppgifter. Efter en månad ringde personen och sade att Marcel, Irina och 

deras son skulle komma dit för att fotograferas, vilket de gjorde. Dagen därpå for 

han, Pavel och Svitlana dit och de fotograferades. Han gick i väg och växlade till 

moldavisk valuta medan Pavel och Svitlana stannade på personens kontor. När han 

kom tillbaka sade personen att de skulle ses på järnvägsstationen nästa dag klockan 

11.00. De träffades där och fick två kuvert. I det ena fanns hans och Irinas 

viseringar och i det andra Pavels och Svitlanas viseringar och deras ID-kort. Han 

vet inte varför just Pavel och Svitlana fick ID-kort. Han frågade dem inte varför 

deras ID-kort var rumänska. Han betalade 300 euro för alla fyra viseringarna. 

Eftersom han hade hand om Pavels pengar tog han 100 USD av dessa. Den 26 juni 

for de till Moskva till hans föräldrar. Innan hade han ringt sin far och bett denne 

beställa biljetter till en kurort, var som helst. På resebyrån hade fadern frågat efter 

resor till Egypten och Turkiet men det fanns bara till Palma de Mallorca. Före resan 

dit frågade han Pavel om pengar för biljetterna. Pavel svarade att Marcel skulle ta 

37



Enhet 43 




vad denne behövde. Han tog 800 USD. Han och Irina hade en reskassa om 6.500 till 

6.800 euro. När de hämtade ut biljetterna på flygplatsen kostade Pavels och 

Svitlanas biljetter 740 USD. Fadern pratade med en tjänsteman på flygplatsen och 

ordnade så att de inte behövde köa eftersom Pavel var handikappad. När de kom till 

Palma de Mallorca hade de tänkt hyra en bil och ta in på ett hotell några dagar. 

Eftersom de inte kunde språket lyckades de inte göra sig förstådda. Irina tyckte då 

att de skulle åka direkt till hennes syster i Sverige och så blev det. Fahim och Luda 

mötte dem på Arlanda. Han hade inte träffat Fahim förut. Luda hade han sett en 

gång i Moskva och en gång i Moldavien. På vägen till deras bostad pratade han inte 

i telefonen som Pavel påstått. Nästa dag bad Pavel honom att be Irina om hon kunde 

fråga Luda om Luda kunde hjälpa Pavel att fråga om pengar i kyrkan till hus och 

proteser. De åkte dit. Pavel, Svitlana och Luda gick in i kyrkan. Han och Irina 

lyssnade på en gudstjänst i kanske 20 minuter och sedan gick de tillbaka till bilen. 

Prästen hade förklarat att kyrkan inte kunde hjälpa Pavel. Denne och Svitlana fick 

telefonnumret till en Hamid. Pavel såg att det var mycket folk i kyrkan. Från 

Moskva visste Pavel att där det fanns folk fanns det pengar. Pavel tiggde vid porten 

till kyrkan i kanske en timme. Han minns inte om Pavel hade en skylt då. Pavel 

hade frågat Luda om en ordbok. Luda gav en sådan till Marcel som på svenska 

försökte skriva det Pavel ville. När det inte gick bad Marcel om hjälp av Svitlana, 

som skrev skylten. Han satte fast skylten på väskan som Pavel hade med sig när 

denne tiggde. Vid kyrkan fick Pavel en 500-kronors sedel, en 50-kronors sedel, tre 

20-kronors sedlar och mynt. Han minns inte om det blev något ytterligare besök i 

kyrkan men han tror det. Sedan bad de Luda att hon skulle visa dem Uppsala. De 

tittade i affärer. Pavel sade att han och Svitlana skulle stanna på ett ställe och att 

Svitlana skulle ringa sedan. Irina och han ringde Luda och följde med till hennes 

arbete. Nästa dag tog de tåget till Stockholm. Pavel såg att det var mycket folk på 

centralstationen. Pavel stannade där med Svitlana. Själva gick de runt och tittade i 

affärer i några timmar. Sedan for de tillbaka till Uppsala. Pavel och Svitlana kom 

senare. Pavel hade pengar i väskan. Pavel bad honom att lägga dem i en påse som 

förvarades i det rum där Pavel sov. Han vet inte hur mycket det var. Så fortsatte 

38



Enhet 43 




dagarna. Pavel och Svitlana gick dit de själva ville. Han och Irina gjorde vad de 

hade lust med. De ringde till Pavel och Svitlana och berättade vad de gjorde och vad 

de såg. Det bara blev så. Den 2 juli for alla till Tallinn. Han frågade Pavel och 

Svitlana om deras uppgifter för beställning av biljetterna. Svitlana gav honom 

uppgifterna med de rumänska namnen och han vidarebefordrade dessa till Fahim 

som beställde biljetterna. Fahim ställde inga frågor. Fahim ville väl inte lägga sig i. 

I Tallinn gick alla till marknaden. Han såg Pavel på långt håll. Han vet inte om 

Fahim och Luda såg Pavel. När de kom tillbaka till Stockholm fortsatte Pavel som 

förut. Även nu förekom telefonsamtal. Sonen lekte ofta med telefonen. När den 

öppnades ringdes automatiskt det sist slagna numret upp. – Det var han som den 9 

juli lade in de 9.361 kronorna i mynt i automaten. Pengarna gick sedan in på Ludas 

konto. Han bad Irina att be Luda ordna biljetter till Tallinn. Pavel hade i sin tur bett 

honom att växla pengarna. Han hade pratat med Pavel innan denne greps av polisen 

den 10 juli om att Pavel ville tillbaka till Tallinn. Pavel bad alltid honom att prata 

med Luda eller Fahim om det var något som de skulle ordna för Pavel var blyg inför 

dem. Den 10 juli greps Pavel av polisen och skickades till Märsta. Svitlana ringde 

honom eller så ringde han henne när Pavel gripits. Den dagen ringde de flera gånger 

till varandra, kanske 15 samtal men inte 48. De visste ju inte vad polisen skulle göra 

med Pavel. Han skällde inte ut Svitlana. Han, Irina, Svitlana och Luda åkte till 

migrationsmyndigheten i Märsta. Luda var med eftersom hon visste vägen. Svitlana 

fick ett rum hos myndigheten och stannade över natten. De andra åkte hem. På 

kvällen grälade Luda och Fahim med varandra. Enligt hans uppfattning ville Fahim 

inte att Luda skulle hjälpa dem. Han sade att Irina skulle ringa Hamid så att denne 

kunde hjälpa Pavel i stället. Irina bad Luda som ringde till Hamid. Tydligen tyckte 

Fahim att det var för sent att dra sig ur så han körde med till Märsta där Pavel och 

Svitlana hämtades. Själv åkte han inte med till Märsta. När Pavel kommit tillbaka 

gick denne och Marcel ut på balkongen och rökte. Pavel sade då att han hört hos 

polisen att det var olagligt att tigga i Sverige och att han ville åka till Tallinn i en 

eller två veckor. Pavel berättade också att en person sagt att om Pavel anmälde till 

polisen att han blivit exempelvis misshandlad skulle han kunna få en lägenhet i 

39



Enhet 43 




Sverige. Pavel har vid upprepade tillfällen sagt att ha inte kunde släppa den tanken. 

Fahim sade inget till honom om att Pavel inte skulle tigga. Fahim var inte med när 

det pratades om Pavels omhändertagande i Märsta. – Pavel, Svitlana, Irina, han och 

sonen åkte igen till Tallinn. Han och Irina ville semestra där. Det blev ju ingen 

semester i Palma. Pavel ville följa med. Irina bad Luda att boka biljetter. Första 

dagen i Tallinn tog de in på hotell. Han gillade inte det. Han föreslog för Pavel att 

de skulle hyra en lägenhet i tio dagar i stället. Pavel tyckte det var bra. Hyran var 

300 euro. Han, Irina och sonen gick runt i Tallinn på dagarna. Pavel och Svitlana 

brukade gå upp vid åttatiden och sedan gick de till marknaden där Pavel tiggde. 

Pavel bad honom att skicka av Pavels pengar till Moskva. Det rörde sig om 1.600 

euro. Han skickade pengarna till sin bror som vidarebefordrade dem till deras mor 

som skulle lägga pengarna i den väska där Pavel förvarade sina pengar. När de åkte 

tillbaka till Sverige den 26 juli köpte Svitlana biljetterna till sig och Pavel. Han vet 

inte varför hon använde de rumänska namnen. Luda mötte dem i hamnen i 

Stockholm. Han och sonen for till lägenheten i Uppsala. Irina och Luda for till en 

affär där man sålde kjolar. Det var i Skärholmen. Pavel ville följa med dit. När 

sedan Irina kom hem sade hon att Pavel och Svitlana var kvar i Skärholmen. De 

kom tillbaka på kvällen. Dagen efter åkte Pavel och Svitlana till Skärholmen igen. 

Marcel och Svitlana ringde till varandra. Den 3 augusti for de till Amsterdam. Han 

hade sett ett TV-program om att det pågick en festival där. Han bad Irina att få åka 

dit så de fick semester. Hon svarade ja. Han berättade för Pavel som ville följa med 

och tyckte att eftersom de hållit ihop hela tiden skulle de fortsätta med det. Han 

pratade med Pavel om att efter Amsterdam skulle de hämta sina saker hos Fahim 

och Luda och därefter flyga tillbaka till Moskva. Pavel hade 2.800 kr i mynt. Irina 

bad Luda växla dessa. Luda var upptagen i sin frisörsalong. Troligtvis var det Luda 

som bad Fahim att hjälpa till med växlingen och använda sitt konto. Fahim var med 

som tolk när biljetterna köptes. Fahim ställde inga frågor. Marcel ringde Svitlana 

för att få uppgifter om henne och Pavel. Det var hon som hade handlingarna och 

angav de rumänska namnen. Biljetterna till Amsterdam kostade cirka 14.000 kr. 

Pavel skulle betala för sig och Svitlana. Pavel bad Marcel att lägga ut det som 

40



Enhet 43 




fattades. Fahim förstod inte ryska så bra. Denne missuppfattade därför när Marcel 

sade att de skulle vara borta i tre dagar och trodde han sade tio dagar. I Amsterdam 

tittade Svitlana på biljetterna och såg då att återresan var först efter tio dagar. Första 

dagen gick de omkring. Andra eller tredje dagen bokade de om biljetterna. Pavel 

och Svitlana gick för sig själva. Pavel tiggde en av dagarna ihop 86 euro och blev 

bortjagad av polisen. Sammanlagt tror han att Pavel fick 200 till 220 euro. Det 

räckte inte ens till att betala för Pavels och Svitlanas hotellrum. De flög alla till 

Sverige den 3 augusti. Pavel och Svitlana stoppades av tullen och kontrollerades 

noggrant. Svitlana berättade för honom att hon visat de rumänska handlingarna i 

stället för passen från Ukraina. Hon hade handlingarna i sin handväska. Han bad 

Irina ringa Luda men det var tydligen Fahim som svarade. Fahim skulle hjälpa dem 

att ordna hotell eftersom de inte kunde göra sig förstådda. De satte sig i en bil och 

åkte till Stockholm. De träffade en person där som tog med Irina, honom och sonen 

till båten där de skulle bo. Pavel och Svitlana fick inte plats och blev kvar på T- 

centralen med sina resväskor. De hade då alla möjligheter att åka därifrån om de så 

önskat. Vid båten ville han ha rum för fyra personer. Det fanns bara ett ledigt rum. 

Han föreslog Pavel att denne skulle ta överbädden men det ville inte Pavel. Svitlana 

ville inte heller sova i den. Den 4 augusti for Pavel till Skärholmen igen. Pavel ville 

tjäna ihop pengar till biljetter. Marcel ringde Svitlana, som sade att hon var i 

Skärholmen. Han ville se vad som såldes i affärerna där och de åkte dit. Han 

pratade med Svitlana och såg att Pavel tiggde. När de skulle lämna Skärholmen 

sade Pavel till honom att komma ihåg att köpa vodka. Han hade bråkat med Irina så 

han glömde att köpa vodka. Det fanns heller ingen ställe att köpa vodka på. Han 

köpte några öl i en kiosk. På kvällen när Pavel kom till båten och märkte att det inte 

fanns någon vodka vägrade han att äta. Marcel frågade om Pavel inte kunde klara 

sig en enda dag utan vodka och erbjöd Pavel ölen. Pavel svarade att vodka var hans 

liv. Marcel anklagade Pavel för att kunna sälja sin mor för vodka. Han tror att Pavel 

blev sårad. Tidigare har han inte sagt ett ont ord till Pavel. Svitlana och Pavel hade 

bråkat tidigare på dagen. Hon lade sig i hans och Pavels gräl. Hon sade till Pavel att 

han visade sig som en bög för Marcel. Hade han inte hållit i Pavel hade det blivit 

41



Enhet 43 




slagsmål. Den 5 augusti for han, Irina och sonen till Uppsala. Irina hade ringt till 

Luda dagen innan för att få hämta deras saker i Uppsala. Luda svarade att barnen 

inte var hemma men att det skulle ordnas till nästa dag. Fahims och Ludas barn 

bodde hos en bekant som kom och öppnade till Fahims och Zibas lägenhet. Svitlana 

ringde vid sju eller åtta på kvällen. Hon visste inte var Pavel var. Hon bad honom 

leta efter Pavel. Han kom till Uppsala station. Svitlana pratade sedan i telefon med 

hans far och mor. Fadern bad Svitlana hjälpa till att hitta Pavel. Fadern hade ju tagit 

med Pavel till Moskva. Svitlana var inte rädd. Han och Svitlana väntade till sista 

tåget kommit. Sedan tog de en taxi till Stockholm. De letade efter Pavel där. De 

träffade en taxichaufför som körde tillbaks dem till Uppsala. Han bad chauffören 

kontrollera med sjukhus och polis. Chauffören gav sitt telefonnummer till honom 

och sade att Marcel skulle ringa på morgonen. Han ringde och vid sex på morgonen 

for de tillbaka till Stockholm. Han frågade chauffören var det fanns polis för att 

göra en anmälan. Chauffören visade var stationen låg. Denne och Svitlana gick in 

där. Själv hade han tänkt följa med men var för trött. Han väntade i bilen och sov i 

någon timme. När han vaknade ringde han till Svitlana men hon svarade inte. Inte 

heller chauffören svarade på sitt nummer. Han letade runt på T-centralen efter 

Pavel. Han försökte ringa Svitlana flera gånger. Hon svarade bara vid ett tillfälle. 

Hon viskade att polisen skrek till henne och nämnde Pavels namn. Hon sade att det 

var stora problem med Pavel och att något hänt. Han svarade att hon skulle försöka 

lösa problemet och om hon inte lyckades skulle hon ringa honom så skulle han 

försöka hjälpa henne. Den 7 augusti kom Luda och Fahim tillbaka från Turkiet. Han 

bad Luda anmäla att Pavel var försvunnen. Han ville veta var Pavel och Svitlana 

fanns innan han och Irina åkte tillbaka till Moskva. Han följde inte med in till 

polisstationen. Luda sade att det inte var någon idé eftersom han ändå inte skulle 

förstå något. Den 8 augusti bokade de biljetter till Moskva. Luda sade att om ni 

tänkt åka gör det, polisen kommer att hitta Pavel, var inte oroliga. – Under de fem 

första förhören hos polisen sade han inte ett ord sanning. Han var rädd. Han trodde 

att om han sade att han inte visste vem Pavel var skulle han och Irina släppas. Det 

42



Enhet 43 




var först under det sjätte förhöret sedan han talat ut med sin försvarare som han 

började säga som det var. 

Ziba Mahbob har berättat: Hon reste till Moldavien den 30 april 2007. Hon hade 

just fått svenskt medborgarskap. Hon hälsade på den kvinna som hon ser som sin 

mor, som egentligen är Irinas mor. Hon hade inte träffat modern på många år. Irina 

hade hon inte träffat på 14 år. När hon varit i Moldavien i två veckor dök Irina upp. 

De hann bara ses ett kort tag. Sedan for Irina tillbaka till Moskva. De bytte 

telefonnummer. Hon ville träffa Irina igen. Hon for därför till Moskva över en helg i 

november 2007. Förutom Irina och Marcel träffade hon en kväll en man som bodde 

i deras lägenhet och som visade sig vara Pavel. De hälsade men pratade inte med 

varandra. Hon var lite berusad och trött den kvällen. Vid ett tillfälle såg hon en 

kvinna i lägenheten. Kvinnan hämtade en påse. Vid påsken 2008 blev hennes mor 

sjuk. Hon åkte till Moldavien för att hjälpa henne. Det var inte en planerad resa. När 

hon varit där i en vecka kom Irina på ett kort besök. Irina bodde hos Marcels 

föräldrar. Hon träffade Irina tre eller fyra gånger under kanske drygt en timme varje 

gång. Irina sade att hon kanske skulle hälsa på Ziba i Sverige. Efter en tid ringde 

Irina till henne och sade att hon skulle komma till Sverige. Irina var då på 

flygplatsen i Moskva eller Palma de Mallorca. Irina sade att hon och Marcel hade 

med sig två vänner också och bad att bli hämtad på Arlanda. Samtalet var kort. Hon 

och Fahim lånade en extra bil och hämtade sällskapet på Arlanda. När de kom hem 

och Pavel tog av sig jackan såg hon att han inte hade några armar. Irina sade till 

henne att hon inte berättat om Pavel förut men att Irina och Marcel ville hjälpa 

honom att få vård och proteser av kyrkan och Röda korset. Irina sade också att de 

ville till kyrkan nästa dag. Eftersom det var en söndag och hon var ledig kunde hon 

fara med dem och hjälpa till att tolka. Hon, Irina, Marcel, Svitlana och Pavel for 

med hennes bil till kyrkan. När de kommit dit och gått ur bilen hörde hon att de 

andra pratade om att Pavel skadat sig i kriget i Tjetjenien. De hade med sig ett intyg 

för Pavel. Det var skrivet på spanska eller engelska och gällde tydligen något 

läkarbesök som Pavel skulle till i Barcelona för att få hjälp med proteser. Irina och 

43



Enhet 43 




Marcel berättade att Svitlana och Pavel var ett par. Svitlana sade till henne att tolka 

till prästen att Pavel skadat sig i kriget och att han behövde pengar till proteser och 

att de hade barn tillsammans. Hon blev också tillsagd av Irina att säga att hon känt 

Pavel och Svitlana sedan länge och att hon hjälpt dem med pengar och biljetter. I 

kyrkan pågick en gudstjänst. Pavel frågade henne vad han skulle göra där. Han sade 

att han inte var där för att lyssna på en gudstjänst utan för att tigga vid dörren. Hon 

svarade att hon inte trodde att man fick tigga där. Pavel ville det ändå. Hon bad 

honom vänta och gick för att prata med prästen Urban Karlsson. Till denne sade 

hon att hon känner Pavel och Svitlana och att de behöver hjälp. Karlsson frågade 

Svitlana vad som var deras problem, vad de behövde pengar till och hur Pavel hade 

skadats. Ziba tolkade. Svitlana gav henne intyget, som hon gav till Karlsson. Hon 

berättade för denne vad hon hört om innehållet. Karlsson sade att kyrkan inte kunde 

hjälpa till med pengar men att någon organisation kanske kunde det. Karlsson skulle 

ge henne ett telefonnummer till en organisation efter gudstjänsten. Eftersom Pavel 

ville tigga fråga hon om det. Karlsson svarade att Pavel inte fick tigga inne i 

lokalen. Hon tror att han fick tillstånd att sitta utanför dörren. Senare kom Karlsson 

med ett telefonnummer till en Hamid, som tydligen brukade hjälpa invandrare med 

vård och proteser. När Pavel tiggde vid kyrkan såg hon den svensktextade lappen på 

väskan som Pavel hade. Hon såg inte när lappen skrevs. Hennes son sade senare att 

Marcel eller Svitlana hade frågat honom och att han hade hjälpt till. Hon har inte 

sett någon lapp med engelsk text. I kyrkan träffade hon Maria, som är kund hos 

henne i frisörsalongen. Hon berättade för Svitlana att Maria hade kontakter. Irina 

eller Svitlana bad henne kontakta Maria. Hon ringde Maria senare. Maria frågade 

vad Pavel fått ihop på sitt tiggeri. Hon svarade att det var kanske 500 kr eller något 

sådant efter vad hon hade hört. Efter kyrkan for de hem. Hon var fullt upptagen med 

att köra och såg inte om någon väska överlämnades till Irina eller Marcel. På 

kvällen sade de andra att de ville tillbaka till kyrkan. Hon körde Irina, Svitlana och 

Pavel dit. Pavel tiggde. Han fick inte ihop mycket pengar. Dagen efter arbetade hon. 

På vägen dit visade hon dem Uppsala centrum. Hon vet inte vad de andra gjorde på 

dagen. Det regnade. Irina hade bara sandaler. De frågade om hon kunde visa dem 

44



Enhet 43 




Stockholm. De tog tåget till centralstationen. I gångtunneln mellan tågstationen och 

t-banan gick hon före med Irina, Marcel och deras son. Svitlana och Pavel kom 

efter. När de kom till en gågata frågade hon var Pavel och Svitlana var. Irina eller 

Marcel svarade att de hade stannat på vägen för att göra något. Hon, Irina och 

Marcel for tillbaka till Uppsala. Irina sade att Svitlana skulle hitta tillbaka dit. Hon 

gick till jobbet. På kvällen ringde Irina eller Marcel och bad henne hämta Svitlana 

och Pavel vid tågstationen i Uppsala. Hon hade parkerat sin bil där på morgonen. 

Hon mötte dem och de for hem. När de bodde hos dem brukade Pavel och Svitlana 

komma hem vid niotiden på kvällen, ibland senare. Marcel och Irina brukade gå 

runt i affärer i Stockholm eller hälsa på henne i salongen. Pavel var en glad typ. Han 

sade att Irina var världens bästa syster. Han köpte blommor till Irina när hon fyllde 

år den 7 juli. Pavel visade samma känslor för de andra också. Svitlana är en fin och 

trevlig tjej. Hon och Svitlana pratade en del med varandra och hade tänkt laga en 

rysk maträtt tillsammans men det blev inte av. – Fahim hade semester. Han föreslog 

att de skulle bjuda med dem på en kryssning till Tallinn. Hon tror att Fahim bokade 

biljetter tillsammans med Marcel. Hon vet inte varför Pavels och Svitlanas 

rumänska namn stod på biljetterna. Irina propsade på att få betala en del av resan. 

Irina lade 600 kr eller 1.000 kr i Zibas väska. Alla var förväntansfulla inför resan. 

De hade trevligt i Tallinn. När de kom hem fortsatte hon att arbeta. Irina eller 

Marcel sade att de hade mynt som de ville växla. Hon behövde mynt i sin salong. 

Hon sade att de kunde växla med henne. Hon trodde det handlade om cirka 500 kr. 

Irina och Marcel kom dit. Hon var upptagen med en kund. Hon sade till dem att det 

fanns pengar inne i personalrummet. När hon sedan kom dit visade sig att det var en 

påse om fyra, fem kilo med mynt. Hon ringde Marcel och sade att det här måste 

ordnas på något annat sätt. De gick till en växlingsautomat. Hon slog in sin kod och 

Marcel lade i mynten. Sedan fick hon tillbaka sina sedlar och Marcel tog sedlarna 

från automaten. Dagen efter ringde Irina och sade att Pavel gått vilse. Hon, Irina 

och Marcel for till Stockholm och mötte Svitlana som redan var där. Svitlana visade 

den polisstation dit Pavel hade förts. Där fick de reda på att Pavel tagits till förvaret 

hos Migrationsverket i Märsta. De for dit och Svitlana gick in där. Ziba ringde den 

45



Enhet 43 




man som de fått telefonnumret till i kyrkan och som heter Hamid. Den 11 juli for 

Irina, Fahim, Hamid och hon och hämtade Pavel i Märsta. På hemvägen pratade 

Fahim med Hamid om religion. Hon hann inte prata med Hamid. I samband med 

hämtningen i Märsta fick hon uppgifter av Svitlana om dennas och Pavels rumänska 

namn. Ziba skrev ned namnet på en lapp för att kunna ge den till Hamid som skulle 

prata med tjänstemännen på Migrationsverket. Hon berättade för Fahim att Pavel 

tiggt vid kyrkan efter det att de hämtat Pavel i Märsta. Fahim sade åt henne att hon 

måste se till att bli av med hela sällskapet så fort som möjligt. – Irina hade vid något 

tillfälle sagt att de tyckte Tallinn var så fint och att de skulle åka tillbaka dit. Ziba 

bokade biljetter åt Irina, Marcel, deras son, Pavel och Svitlana. Hon bokade i Irinas 

namn. Först när de hämtade ut biljetterna i färjeterminalen fick alla fem uppge sina 

namn. Fahim, hon och barnen for på semester till Malmö och södra Sverige. När de 

kom hem bokade hon en resa för sig och Fahim till Turkiet. Senare ringde Irina och 

sade att de skulle komma tillbaka till Stockholm och bad att Ziba skulle möta dem 

vid båten den 27 juli. Hon gjorde det. Hon behövde handla inför resan till Turkiet. 

Irina frågade om det fanns en marknad någonstans. De tog en taxi från båten och 

chauffören föreslog att de skulle åka till Skärholmen. Hon har inte visat på platser 

där Pavel kunnat tigga. Hon såg när Pavel tiggde vid kyrkan. I övrigt har hon inte 

sett att han tiggt men hon har misstänkt att han gjort det. – Hon berättade att hon 

och Fahim skulle till Turkiet. De sade att de också skulle någon stans på semester. 

Hon arbetade. Fahim hjälpte dem att köpa biljetter till Amsterdam. Både hon och 

Fahim ville bli av med dem. Samma dag som hon och Fahim flög till Turkiet for de 

andra till Amsterdam. När de var i Turkiet ringde Marcel på Fahims telefon och 

sade att de skulle åka tillbaka till Sverige. Fahim sade att de inte kunde hjälpa dem 

eftersom de var i Turkiet. Efter en del tjat lovade Fahim att ringa en bekant som 

skulle ordna ett hotellrum åt Marcel och de andra. Sedan ringde Irina till henne och 

bad att få bo någon natt hemma hos henne och Fahim. Irina sade att de inte hade råd 

att bo på vandrarhem. Irina påminde henne om att en gång i tiden hade Irinas mor 

tagit hand om Ziba och att Ziba nu måste hjälpa Irina. Till sist lät hon dem bo i 

lägenheten. Senare på kvällen ringde Irina eller Marcel och sade att Pavel 

46



Enhet 43 




försvunnit igen. Den 7 augusti kom hon och Fahim hem från Turkiet. Irina och 

Marcel bodde hemma hos dem då. Irina och Marcel ville att Ziba skulle anmäla 

Pavel som försvunnen. Hon lät sig övertalas och gjorde en anmälan den 8 augusti. 

Hon ringde Hamid från polisstationen. Hamid hade kopior på Svitlanas och Pavels 

rumänska ID-handlingar. Han faxade dessa till polisen. Senare samma dag gick hon 

till en resebyrå och bokade biljetter till Irina och Marcel till Moskva. När hon kom 

hem var polisen där. 

Fahim Mahbob har berättat: En dag före ankomsten fick han veta att Zibas kusin 

Irina, hennes man och barn och två vänner till Irina skulle komma och hälsa på. Han 

lånade en bil av en bekant. Han och Ziba for i var sin bil till Arlanda och hämtade 

sällskapet. Marcel och Pavel åkte med honom. Han spelade musik i bilen. Han lade 

inte märke till något samtal i bilen. De kom hem och åt middag. Alla fick inte plats 

runt matbordet. Pavel och Svitlana åt i köket. Han frågade inte Pavel och Svitlana 

varför de kommit med. Det gör man inte. Det är oartigt. Det var när de kommit hem 

som han märkte att Pavel var handikappad. Dagen därpå åkte Ziba, Irina, Marcel, 

Pavel och Svitlana till kyrkan. Han frågade inte varför de gjorde det. När de kom 

tillbaka sade de att de fått telefonnummer till en person som skulle hjälpa dem. Han 

trodde de skulle stanna två till tre dagar. Han hade semester. När han vaknade nästa 

dag hade de andra redan gått ut. När de kom tillbaka på kvällen frågade Pavel om 

han hade några filmer. Han gav Pavel ett tiotal filmer och ställde in en liten TV och 

en video till denne i köket. Pavel verkade vara en glad och pigg typ. Ibland sjöng 

Pavel. Eftersom han hade semester sov han på mornarna. De andra hade gått när 

han vaknade. De brukade komma hem mellan åtta och tio på kvällen. Svitlana och 

Pavel sade att de varit i Stockholm. Det angick inte honom vad de gjort där. Han 

känner inte dem och höll inte på att fråga ut dem om olika saker. Ett par gånger såg 

han att Pavel och Svitlana gick in till det rum som Marcel och Irina sov i. Han vet 

inte varför de gjorde det. – Han hade tidigare hört att man kunde åka på kryssning 

till Tallinn. När han fick sitt pass tyckte han det skulle vara kul att åka på en sådan. 

Han frågade Ziba och barnen om de ville åka på en kryssning. Det ville de. Han 

47



Enhet 43 




sade åt Ziba att fråga gästerna om de ville följa med. De pratade om saken och sade 

sedan att de ville det. Han bokade biljetter åt alla. Marcel var med honom när han 

bokade på ett biljettkontor som ligger bredvid Zibas salong. Han frågade Marcel 

vad de andra hette. Marcel ringde till Stockholm och fick Pavels och Svitlanas 

namn. Han betalade biljetterna. Han tänkte att de skulle betala för sig. Ziba 

berättade sedan att hon fått 700 kr eller 1.000 kr. De tog tåget till båten. De hade tre 

hytter. Han, Ziba och barnen gick runt och tittade på båten. De hade mat med sig. 

De andra gjorde vad de ville. Han frågade inte om det. I Tallinn var han, Ziba, 

barnen, Marcel och Irina i ett köpcentrum. De åt där. När det var dags att åka hem 

dök Pavel och Svitlana upp på gatan. – Han var med sina barn. Irina och Marcel var 

Zibas gäster. Han pratar inte bra ryska. Det var trångt och stökigt hemma. Han ville 

att sällskapet skulle åka därifrån. Han sade inget till Ziba först. Några dagar efter 

hemkomsten från Tallinn tog han upp det med Ziba. Hon ville också att Irina med 

sällskap skulle ge sig av. Han ville åka på semester med Ziba och barnen. Han 

frågade Irina om de inte kunde ta in på vandrarhem eller hyra en lägenhet. Irina 

svarade att de skulle stanna högst en eller två dagar till. Någon dag senare berättade 

Ziba att Irina eller Marcel sagt att Pavel försvunnit. Ziba ringde Hamid, som sade 

att han skulle hjälpa till. Han, Ziba och Svitlana hämtade Hamid vid kyrkan. Som 

han förstod det hade Svitlana Pavels handlingar. De åkte till polisen i Stockholm. 

Hamid och Svitlana gick in till polisen. Han tror Ziba gick med. Själv väntade han i 

bilen. När de kom tillbaka fick han veta att Pavel var i Märsta och att denne 

omhändertagits för att han saknade handlingar. De hämtade Pavel i Märsta. Denne 

satte sig i bilen men sade inget. I bilen sade Hamid att Pavel hade tiggt. Även Ziba 

berättade det. Han tror att Hamid sade att man inte fick tigga Sverige. Han och Ziba 

frågade Hamid om kyrkan kunde hjälpa till med biljetter hem för Pavel och 

Svitlana. Han tyckte inte om att drabbas av allt besvär och att få problem. Hemma i 

köket sade han när Pavel, Irina och Marcel var där att han inte ville att de skulle 

utgå från hans hem och skaffa problem för honom. De sade att de skulle åka. Dagen 

efter for de till Tallinn. Inget sades om att de skulle komma tillbaka. Han var glad 

att slippa dem. Han trodde de åkt för gott. Han, Ziba och barnen for till Landskrona 

48



Enhet 43 




och Göteborg. Han har släkt där. De var borta i sju eller tio dagar. Han föreslog för 

Ziba att de skulle åka till Turkiet. Han köpte biljetter dit. Plötsligt dök Irina och de 

andra upp igen. Han vet inte varför de kom tillbaka. Han blev upprörd. Av hänsyn 

till Ziba kunde han inte sparka ut dem. Han frågade Irina och Marcel varför de 

kommit tillbaka. De sade att de bara skulle stanna någon dag. Dagen innan han och 

Ziba skulle till Turkiet sade Marcel och Irina att de också skulle åka. De bad honom 

att köpa biljetter åt dem. Han, Irina och Marcel gick runt till tre eller fyra 

resebyråer. Först skulle de till Tyskland, sedan Frankrike eller Holland. De kunde 

inte bestämma sig. Till slut blev det Amsterdam. Han hjälpte dem att köpa biljetter. 

De hade euro och massa mynt. De stoppade mynten i en automat och pengarna gick 

in på hans konto. Han funderade inte på varifrån mynten kom och frågade alltså inte 

heller. Han var trött och irriterad. Han ville bara få iväg dem. De sade inget om att 

de skulle åka för gott eller komma tillbaka. Han trodde de skulle fara iväg för gott. 

Han tänkte inte på om de köpte enkel resa eller tur-och-returbiljett. Det var han som 

pratade med resebyrån. När han och Ziba var i Turkiet ringde Irina. Hon behövde 

hjälp med att ha någonstans att bo i Sverige igen. Han frågade vad de höll på med. 

Hon sade att de inte skulle bo hos honom och Ziba. Han lät sig övertalas att fråga en 

bekant som kan ryska om denne kunde hjälpa dem att boka hotell eller liknande. 

Efter någon dag ringde Irina igen och tjatade om att de inte kunde bo på 

vandrarhemmet längre. Ytterligare en gång övertalades han och lät dem bo en dag 

hemma hos honom och Ziba. Irina ringde många gånger. Hans telefonräkning blev 

hög delvis på grund av alla inkommande samtal utanför Turkiet. Dessutom hade 

Marcel lånat hans mobil i Sverige. När Marcels kontantkort var slut brukade denne 

fråga om han fick låna Fahims mobil. Han vet inte till vilka Marcel ringde. När de 

kom tillbaka från Turkiet var Marcel och Irina där men inte Pavel och Svitlana. Han 

var trött och sur. Han gick och lade sig. Nästa dag kom polisen. 

49



Enhet 43 

DOMSKÄL 

Skuld 

Grunderna för bedömningen 



P.N. har hörts under fyra dagar. Han har lämnat en sammanhängande och 


nyanserad berättelse över ett händelseförlopp som rört sig om 20 månader. När han 

pressats i frågor där han lämnat delvis andra uppgifter under förundersökningen har 

det rört detaljer och där har han kunnat ge rimliga och godtagbara förklaringar till 

sina förtydliganden och ändringar. Han har förklarat att han inte överlämnade sig 

till polisen tidigare eftersom det i Ryssland och Ukraina inte går att lita på 

myndigheterna. Berättelsen har till synes getts utan några överdrifter. Det har inte 

kommit fram några beaktansvärda skäl till att han sanningslöst skulle ha velat 

beskylla de tilltalade för de brott de åtalats för. Hans uppgifter stöds också av 

Svitlana Kuchmas berättelse. I förhöret under huvudförhandlingen har hon förklarat 

att hon i de inledande förhören under förundersökningen i stora delar lämnade 

felaktiga uppgifter därför att hon var rädd för Marcel Pancu och dennes far. Sedan 

hon valt att säga vad hon anser vara sanningen har hon trots pressande förhör 

berättat om sin medverkan utan att trassla in sig i motsägelser. Hon har gett ett 

trovärdigt intryck. Som tilltalad ska dock hennes uppgifter bedömas med 

försiktighet. 

P.N. har berättat att han kom till Moskva i oktober 2006. Marcel Pancu har 

sagt att P.N. kom dit i oktober 2007. Enligt Irina Sapescu kom P.N. 

den 28 oktober 2007. Av utredningen framgår det att Irina Sapescu, Marcel 

Pancu och P.N. reste med bil till Ukraina den 5 december 2007. Med 

utgångspunkt från Marcel Pancus och Irina Sapescus uppgifter skulle P.N. 

ha varit i Moskva i knappt sex veckor innan de åkte till Ukraina för att skaffa pass 

till denne. På denna korta tid skulle P.N. och de två andra ha blivit så goda 

vänner att när Marcel Pancu för P.N. berättade att de ville hälsa på Ziba 

Fahim i Sverige skulle P.N. ha föreslagit att han skulle följa med och att de 

först skulle ordna pass till honom i Ukraina och att de kommit överens om att åka 

50



Enhet 43 




dit för att ordna passet. Ziba Fahim besökte Irina Sapescu i Moskva mellan den 10 

till den 14 november 2007. Enligt Irina Sapescu sade P.N. då till Ziba 

Fahim att han kanske skulle hälsa på henne i Sverige. Det skulle alltså ha varit två 

veckor efter det att P.N. kommit till Moskva. Marcel Pancus och Irina 

Sapescus uppgifter i denna fråga är sålunda inte trovärdiga. Det förefaller troligare 

såsom P.N. uppgett att de for till Ukraina för att ordna ett pass till honom 

först sedan han varit i Moskva ett år och tiggt. 

Av utredningen framgår vidare följande. Sedan Marcel Pancu, Irina Sapescu, P.N. 

och Svitlana Kuchma i början av april 2008 åkt fram och tillbaka till 

Ukraina och ordnat ukrainska utrikespass till P.N. och Svitlana Kuchma 

for alla till Moldavien den 24 april och stannade där till den 26 juni 2008. I 

Moldavien införskaffades förfalskade italienska uppehållstillstånd för alla och 

förfalskade rumänska ID-kort för P.N. och Svitlana Kuchma i namnen 

Ionel Mitrofan och Lenuta Oancea. Därefter återvände de till Moskva för att den 27 

juni 2008 flyga till Palma de Mallorca. Dagen därpå flög de till Sverige. P.N. 

har här tiggt i stort sett varje dag till och med den 5 augusti 2008. 

Destinationerna för resorna, tidsintervallen och införskaffandet av de falska 

handlingarna talar för P.N.uppgift att syftet med resan till Moldavien var 

att skaffa falska rumänska ID-kort för att kunna komma in i Sverige för att han 

skulle tigga här. Omständligheterna talar således mot Marcel Pancus uppgift att de, 

inklusive P.N., for till Moldavien och Sverige för semester. De talar också 

emot Irina Sapescus utsaga att hon och Marcel Pancu skulle till Moldavien för att 

fira påsk och att de föreslagit att P.N. och Svitlana Kuchma skulle åka till 

Ukraina men att dessa följt med till Moldavien för att de ville se landet. 

Genom åberopade telefonlistor för tiden den 4 juli till den 9 juli 2008 över 

samtalsuppkopplingar i Sverige mellan Marcel Pancus och Svitlana Kuchmas 

mobiltelefoner är det klarlagt att från Marcel Pancus telefon till Svitlana Kuchmas 

51



Enhet 43 




har uppemot 100 uppkopplingar skett, men inga den andra vägen. Under tiden den 

28 juli till den 30 juli 2008 har på motsvarande sätt cirka 45 uppkopplingar skett 

från Marcel Pancus telefon till Svitlana Kuchma och 12 stycken i den andra 

riktningen. Marcel Pancus och Irina Sapescus förklaring att ett stort antal 

uppkopplingar berott på att deras son lekt med telefonen och råkat ringa det sist 

slagna numret kan lämnas utan avseende. I stället ger detta stöd åt Svitlana 

Kuchmas och P.N.uppgifter om att Marcel Pancu och Irina Sapescu 

ringde och kontrollerade var de var och hur det gick att tigga. 

P.N. berättelse är således i sig trovärdig. Den är också både rimlig och går 

ihop med yttre kontrollerbara fakta medan motsatsen gäller för Marcel Pancus och 

Irina Sapescus uppgifter. Tingsrätten grundar därför sin bedömning på vad P.N. 

sagt. 


Inledningsvis kan det konstateras att straffbarhet föreligger för de påstådda 

gärningarna i såväl Ryssland som i Ukraina. 

Marcel Pancu och Irina Sapescu 

Av utredningen framgår det att P.N. har hämtats i Ukraina av Marcel 

Pancus far och att denne sedan i en bil kört P.N. till järnvägsstationen i 

Kharkov och att P.N. sedan åkt tåg till Moskva. 

Genom P.N. uppgifter är det klarlagt att Marcel Pancus far först erbjudit 

honom arbete på kontor men sedan i bilen sagt att P.N. skulle tigga men att 

lönen var densamma, dvs. 1.000 grivna motsvarande 200 USD per månad. P.N. 

har förklarat att i den situation han befann sig var det lika bra att fortsätta 

resan till Moskva och finna sig i att han skulle tigga i stället för att vara på ett 

kontor. Även om han under färd till Moskva accepterat den uppkomna situationen 

kan det enligt tingsrätten hållas för visst att han inte skulle ha gett sig av om han 

52



Enhet 43 




redan hemma i Ukraina informerats om att han skulle tigga. Av utredningen 

framgår det att han inte fått någon lön som han kunnat disponera. Det han fått in på 

sitt tiggeri har andra tillägnat sig och förfogat över. P.N. har således blivit 

vilseledd. 

Med beaktande av sitt handikapp och sin svåra ekonomiska situation med en 

pension om 330 grivna per månad, jämfört med genomsnittslönen i Ukraina om 

1.500 grivna per månad, har han befunnit sig i en utsatt belägenhet. Hans 

ekonomiska situation ska ses ur ett objektivt perspektiv. 

Enligt tingsrätten är det sålunda visat att Marcel Pancus far vilselett P.N. 

med utnyttjande av dennes utsatta belägenhet. Det är klarlagt att fadern har 

rekryterat och transporterat P.N. och förmått denne att åka till Moskva. Att 

det var just Marcel Pancus far, och inte någon utomstående person, som vidtagit 

dessa åtgärder talar för att det skett tillsammans och i samråd med Marcel Pancu 

och Irina Sapescu. Därtill kommer att det under en tid bodde två andra tiggare i 

lägenheten, vilket får anses visat genom P.N. och Svitlana Kuchmas 

utsagor. Sammantaget kan det hållas för säkert att faderns åtgärder skett 

tillsammans och i samförstånd med Marcel Pancu och Irina Sapescu. 

Av utredningen framgår det vidare att Marcel Pancu och Irina Sapescu tagit emot 

P.N. och inhyst denne i sin bostad i Moskva. Genom P.N. 

uppgifter är det visat att detta tog sin början i slutet av oktober 2006. 

Det är genom P.N. uppgifter klarlagt att Marcel Pancu och Irina Sapescu 

tagit ifrån P.N. dennes ukrainska inrikespass. Det är också genom hans 

berättelse, som stöds av Svitlana Kuchmas uppgifter, visat att Marcel Pancu och 

Irina Sapescu tillägnat sig hans pengar. Av vad P.N. sagt framgår det att 

Marcel Pancu och Irina Sapescu bestämt att han skulle tigga utan proteser och att 

han först numera, dvs. två år senare, nästan kan göra samma saker med de av 

53



Enhet 43 




Marcel Pancu tillverkade träproteserna som han kunde med sina ursprungliga 

proteser i trasigt skick. P.N. har även stått under bevakning av först den 

kvinna som heter Lena och sedan Svitlina Kuchma. De har på uppdrag av Marcel 

Pancu och Irina Sapescu bevakat att han inte avvek, att han under tiden i Moskva i 

stort sett tiggde varje dag från kl. 7 på morgonen till kl. 23 och att han var klädd så 

att hans handikapp syntes tydligt. Att så varit fallet styrks av såväl P.N. 

som Svitlana Kuchmas uppgifter i denna del. Genom P.N. utsaga är det 

också visat att Marcel Pancu genom att ringa Lena regelbundet kontrollerade hans 

tiggeri. Av angivna omständigheter följer att Marcel Pancu och Irina Sapescu 

genom otillbörliga medel har tagit kontrollen över P.N.. 

Det står klart att syftet med åtgärderna varit att P.N. skulle tigga. Som 

framgått är det visat att P.N. tiggt från tidig morgon till sen kväll sex dagar 

i veckan i Moskvas tunnelbana. Det är också styrkt att Marcel Pancu och Irina 

Sapescu tillägnat sig pengarna han tiggt ihop. Enligt tingsrätten är detta en form av 

tvångsarbete. 

Enligt åtalet har Marcel Pancu, Irina Sapescu och annan tillsammans och i 

samförstånd genom hot och misshandel tvingat P.N. att tigga, återvända till 

dem och göra som de befallde. Åklagaren har närmare preciserat att Marcel Pancu 

uttalat hotelser ensam och tillsammans i samförstånd med annan. Hotens innebörd 

har angetts. I åtalet påstås också att P.N. rymt vid två tillfällen och att 

Marcel Pancu och Irina Sapescu med annan bemäktigat sig och tagit kontrollen över 

P.N. och berövat denne friheten. 

P.N. har kunnat ange ungefär när i tiden och i vilket sammanhang hoten 

uttalats, vad hoten bestått i och vem som sagt vad. Han har även sagt varför han 

hotats. Enligt tingsrätten är hans uppgifter i dessa delar tillförlitliga. Sålunda har 

åklagaren styrkt påståendena om de hot som uttalats av Marcel Pancu ensam och i 

samförstånd med annan, dvs. sin far. 

54



Enhet 43 



P.N. har berättat om den misshandel som Marcel Pancus far utsatte honom 


för. Han har också sagt att Marcel Pancu stod bredvid och tittade på. Han har 

kunnat ange tid, sammanhang och var misshandel ägde rum och dess omfattning. 

Hans uppgifter i denna del är trovärdiga. Att han misshandlats efter det andra 

försvinnandet i Moskva får också visst stöd av Svitlana Kuchmas berättelse. Det 

som åklagaren gjort gällande om misshandel är styrkt. 

När det gäller påståendena om rymningar, bemäktigande och frihetsberövande gör 

tingsrätten följande bedömning. P.N.uppgifter om hur det gick till när 

han återfördes efter den första rymningen kan inte anses innebära att han blivit 

utsatt för ett bemäktigande. Däremot framgår det att han stannade i lägenheten i 

några dagar och inte fick lämna den. Genom P.N. berättelse är det visat att 

han vid det andra tillfället försökte fly men att han blev hindrad. I denna situation 

har hans utsatthet på grund av handikappet gjort det i stort sett omöjligt för honom 

att fly. Att han hindrades och sedan fördes in i bilen ska därför bedömas som ett 

bemäktigande. Som nämnts blev han misshandlad efteråt. Av P.N. utsaga 

framgår det, vilket i viss utsträckning stöds av Svitlana Kuchmas uppgifter, att han 

hölls inlåst under två dagar efter misshandeln. Det påstådda hotet från Marcel Pancu 

efter misshandeln om att denne skulle ta sig sin mask och visa sitt rätta jag är styrkt 

genom P.N. uppgifter i denna del. 

Tingsrätten finner det alltså styrkt att Marcel Pancu och Irina Sapescu tillsammans 

och i samförstånd med annan, dvs. Marcel Pancus far, genom olaga tvång förmått 

P.N. att tigga, återvända till och inhysas av dem och göra som de befallde. 

Irina Sapescus inblandning är utöver vad som tidigare framgått klarlagd genom 

P.N. uppgift om att hon sagt att de skulle hitta honom även under jorden. 

Det är också visat att Marcel Pancu tillsammans och i samförstånd med sin far vid 

den andra rymningen bemäktigat sig P.N. och tagit kontrollen över denne. 

Irina Sapescu var dock inte med vid detta tillfälle. Hon kan därför inte anses 

55



Enhet 43 




delaktig i denna del av bemäktigandet. Både Marcel Pancu och Irina Sapescu har 

genom att inte släppa ut P.N. ur lägenheten berövat denne friheten. 

Av utredningen framgår det att Marcel Pancu och Irina Sapescu under år 2008 

transporterat samt inhyst och låtit inhysa P.N. i Uppsala och Stockholm 

samt utöver Ryssland även i Ukraina, Moldavien, Spanien, Estland och 

Nederländerna. Genom P.N. och Svitlana Kuchmas berättelser är det i 

enlighet med gärningspåståendet även styrkt att Marcel Pancu och Irina Sapescu 

berövad P.N. friheten under tiden den 24 april till den 26 juni 2008 i 

Moldavien. P.N. har vidare sagt att Marcel Pancu inför resan till Sverige 

utlovat att P.N. bara skulle behöva tigga halva dagen och dessutom kunna 

sitta på en stol. Dessa uppgifter stöds av Svitlana Kuchmas berättelse. Hon har även 

sagt att Irina Sapescu gett samma löfte. Det är klarlagt att P.N. i Sverige 

för det mesta tiggt betydligt mer än halva dagar och att han inte hade någon stol att 

sitta på. Tingsrätten anser det därigenom visat att Marcel Pancu och Irina Sapescu 

vilselett P.N. genom att påstå att denne inte skulle behöva tigga i samma 

omfattning och på bättre villkor än tidigare. 

Sammanfattningsvis har Marcel Pancu och Irina Sapescu under tiden omkring den 

28 oktober 2006 till och med den 5 augusti 2008 tillsammans och i samförstånd 

med annan med användande av olaga tvång, vilseledande och utnyttjande av P.N. 

utsatta belägenhet låtit rekrytera, transporterat, inhyst och tagit emot 

honom och därigenom tagit kontrollen över honom. Syftet har varit att han skulle 

utnyttjas i tvångsarbete genom att han skulle tigga medan Marcel Pancu och Irina 

Sapescu skulle tillägna sig hans inkomster. Allt i enlighet med vad som har funnits 

styrkt ovan. Marcel Pancu och Irina Sapescu ska dömas för människohandel. När 

det gäller rymningarna i Moskva kan Marcel Pancu och Irina Sapescu under den tid 

P.N. var borta inte anses ha haft kontrollen över denne. Däremot har de 

återtagit den och människohandeln har fortsatt. Vid den andra rymningen har 

Marcel Pancu bemäktigat sig P.N. och sedan fört denne till Moskva och 

56



Enhet 43 




hållit honom inlåst i två dagar. Denna gärning ska bedömas som människorov. Vid 

själva bemäktigandet har inget direkt våld använts. Det ligger närmare till hands att 

se brottet som en fortsättning av människohandeln. Brottet bör därför bedömas som 

människorov som är mindre grovt. 

Svitlana Kuchma 

Det är klarlagt att Svitlana Kuchma rekryterades av Marcel Pancus far för att 

bevaka P.N. när denne tiggde och att hon också gjort det. Vidare är det 

utrett att hon vid resorna haft hand om P.N. pass och ID-kort. Hon har 

också deltagit i det ekonomiska utnyttjandet av P.N. genom att leva på 

pengarna som han har tiggt ihop. Av P.N. berättelse framgår det dock inte 

att hon tillsammans och i samförstånd med andra har vilselett honom, hotat honom 

eller misshandlat honom. Det står emellertid klart att hon insett att P.N. 

varit utsatt för detta. Det är inte visat att hon tillsammans och i samförstånd med 

annan deltagit i något bemäktigande av P.N.. Genom P.N. och 

hennes egna uppgifter är det utrett att hon varit inlåst i Moldavien på liknade villkor 

som han. Åtalet mot henne är alltså styrkt när det gäller påståendena om bevakning 

och kontroll som delar av ett människohandelsbrott men inte i fråga om olaga tvång 

och vilseledande. 

Enligt Svitlana Kuchma har hon blivit hotat av Marcel Pancu och främst dennes far. 

Dessa uppgifter vinner stöd av P.N.berättelse. Tingsrätten finner det 

utrett att hot mot henne förekommit. Hon har bevakat P.N. under en tid av 

cirka sju månader. Med beaktande av denna relativt långa tid kan hoten inte anses 

ha utgjort en sådan fara att hon befunnit sig i en nödsituation. Eftersom hon främjat 

Marcel Pancus och Irina Sapescus gärningar med angivna dåd ska hon dömas för 

medhjälp till människohandel. De hot som hon utsatts för bör i stället få betydelse 

när straffet bestäms. 

57



Enhet 43 





Ziba Mahbob och Fahim Mahbob har i stort sett vidgått de faktiska omständigheter 

som angetts under åtalet. De har förnekat att de känt till eller varit likgiltiga inför 

Marcel Pancus och Irina Sapescus användande av olaga tvång, vilseledande och 

utnyttjande av P.N. utsatta belägenhet varmed de tagit kontrollen över 

honom i syfte att utnyttja honom. 

Det är utrett att Ziba Mahbob besökte Irina Sapescu och Marcel Pancu i Moskva 

och bodde i deras lägenhet under tre dagar. Lägenheten består av två rum och kök. 

Med beaktande av detta och P.N. uppgifter om Ziba Mahbobs besök kan 

det hållas för visst att hon hälsade på honom och såg de två andra handikappade i 

lägenheten. Av Maria Vethes vittnesmål framgår det att Ziba Mahbob vid besöket 

på Livets ord i Uppsala den 29 juni 2008 sagt att hon känt P.N. och 

Svitlana Kuchma sedan lång tid och att hon hjälpt dem på olika sätt. Hamid Sadeghi 

Rad har också omvittnat att Ziba Mahbob sagt något liknande till honom. Ziba 

Mahbob har hävdat att hon såg att P.N. tiggde i kyrkan och att hon sedan 

misstänkt att han även därefter sysslade med det. Av utredningen framgår det att 

hon inte bara misstänkt utan även vetat om att han fortsättningsvis tiggt i Sverige 

och under den första resan till Tallinn. 

Ziba Mahbob har berättat att hon tog emot 9.331 kr i mynt av Marcel Pancu, att hon 

hjälpte till att växla dessa till sedlar, som hon sedan gav till honom varefter han 

lämnade tillbaka de sedlar han tidigare fått av henne. Uppgifterna om detta 

sedelutbyte framstår som en efterhandskonstruktion. Det är emellertid inte 

väsentligt. Av intresse är att eftersom hon visste om vad P.N. sysslade med 

måste hon ha insett att mynten kom från dennes tiggeri. Det har rört sig om en stor 

summa mynt. Det var Marcel Pancu som disponerade över dem och sedan tog hand 

om sedlarna. Angivna omständigheter sammanställt med hennes iakttagelser i 

Moskva och hennes till Maria Vethe och Hamid Sadeghi Rad medvetet lämnade 

felaktiga uppgifter om sin bekantskap med P.N. och Svitlana Kuchma 

58



Enhet 43 




innebär att det kan det hållas för visst att hon insett att det fanns risk för att P.N. 

tvingats till att tigga. Trots denna misstanke har hon även därefter inhyst och 

transporterat P.N.. Detta har hon visserligen gjort främst av lojalitet mot 

Irina Sapescu men det ska ändå anses som att hon varit likgiltig för omständigheten. 

Sammanfattningsvis har Ziba Mahbob sedan den 9 juli 2008 haft så kallat 

likgiltighetsuppsåt till gärningsomständigheterna att Marcel Pancu och Irina 

Sapescu genom vilseledande eller olaga tvång och utnyttjande av P.N. 

utsatta belägenhet tagit kontrollen över honom och utnyttjat honom. Hon har 

därefter transporterat P.N. från Märsta till Uppsala, inhyst honom i sin 

bostad mellan först den 11 juli till den 12 juli samt sedan den 27 juli till och med 

den 31 juli 2008. Hon har vidare genom Fahim Mahbob sett till att det den 3 augusti 

2008 ordnades med transport och inhysning av P.N. i Stockholm. Slutligen 

har hon därefter åtagit sig att inhysa honom den 5 augusti 2008 i sin bostad och där 

fara för brottets fullbordan inte varit ringa. Hon har härigenom på angivna sätt 

främjat gärningen under åtalspunkten 2 med dåd. Hon ska alltså dömas för 

medhjälp till människohandel. 

Annat är inte visat än att Fahim Mahbob först den 11 juli 2008 när P.N. 

hämtades från Märsta fick veta att denne tiggde. Av utredningen framgår det att 

Fahim Mahbob den 30 juli 2008 mottagit 2.887 kr i mynt av Marcel Pancu. Vidare 

är det utrett att Fahim Mahbob för dessa pengar hjälpt Marcel Pancu att köpa 

biljetter till Amsterdam. Han måste ha förstått att mynten kom från P.N. 

tiggeri. Det är dock inte visat att Fahim Mahbob var närmare insatt i vilken relation 

de fyra gästerna stod i förhållande till varandra. Av förhöret med honom framgår 

det att vid första resan till Tallinn betalade han biljetterna för gästerna och att Ziba 

Mahbob sedan fick pengar av dem. För Fahim Mahbob behöver det därför 

nödvändigtvis inte framstått som så anmärkningsvärt att han av Marcel Pancu fick 

pengar som han insåg kom från P.N.. Det förefaller inte orimligt att Fahim 

Mahbob antog att P.N. på detta sätt betalade för sin biljett. 

59



Enhet 43 




Sammanfattningsvis kan det inte anses styrkt att Fahim Mahbob ens insett att det 

fanns risk för att P.N. tiggt under tvång. Eftersom inget uppsåt är visat ska 

åtalet mot Fahim Mahbob ogillas. 


Svitlana Kuchma har erkänt gärningen. Erkännandet vinner stöd av övrig utredning. 

Svitlana Kuchma ska dömas för brukande av falsk urkund. 


Av utredningen framgår det att när P.N. försvunnit ringde Marcel Pancu 

till sin far i Moskva varefter han gav mobilen till Svitlana Kuchma. Genom hennes 

uppgifter är det styrkt att fadern hotat henne på det sätt som åklagaren har hävdat. 

Enligt Svitlana Kuchma hade Marcel Pancu tidigare hotat henne med att om hon 

inte gjorde som han och Irina Sapescu sade skulle han ringa sin far och denne kunde 

göra vad som helst. Tingsrätten anser att Svitlana Kuchma varit trovärdig. Hennes 

uppgifter i denna del ska godtas. Av det redovisade sammanhanget står det klart att 

Marcel Pancu har ringt upp sin far för att denne skulle hota Svitlana Kuchma, vilket 

också skett. Åtalet under denna åtalspunkt är styrkt. Brottet ska bedömas som 

åklagaren har gjort. 

Påföljd 

Irina Sapescu har gjort sig skyldig till människohandel. Minimistraffet för brottet är 

fängelse två år. Brottsligheten har pågått under nästan 20 månader. Påföljden bör 

bestämmas till fängelse tre år. 

Marcel Pancu har gjort sig skyldig till olaga hot, människohandel och människorov 

där det senare brottet bedömts som mindre grovt. Av utredningen framgår det att 

han hotat P.N. flera gånger och även i övrigt varit den som varit mest aktiv 

60



Enhet 43 




av honom och Irina Sapescu. Påföljden för honom bör bestämmas till fängelse fem 

år. 

Svitlana Kuchma ska dömas för brukande av falsk urkund och medhjälp till 

människohandel. Hon har medverkat under en tid av sju månader. Hon har hotats 

och således förmåtts medverka genom visst tvång. För den sammanlagda 

brottsligheten bör påföljden för henne bestämmas till fängelse nio månader. 

Ziba Mahbob ska dömas för medhjälp till människohandel. Hon har medverkat i 

mindre mån. Påföljden för henne bör bestämmas till fängelse sex månader. 

Särskilda yrkanden 

Utvisning 

Marcel Pancu och Irina Sapescu ska dömas för brott som med hänsyn till den skada 

och kränkning det inneburit för enskilda och allmänna intressen är så allvarliga att 

de inte bör få stanna kvar i Sverige. Marcel Pancu ska förbjudas att återvända under 

en tid av 15 år och Irina Sapescu under en tid av 10 år. 

Det finns inte anledning att befara att Svitlana Kuchma gör sig skyldig till fortsatt 

brottslighet här. Med beaktande av de speciella omständigheter hon medverkat 

under kan hennes brottslighet inte anses ha kränkt enskilda eller allmänna intressen 

på ett så allvarligt sätt att hon bör utvisas. 

Förverkande och kvarstad 

Förverkandeyrkandet är lagligen grundat och ska bifallas med följande reservation. 

Det Marcel Pancu och Irina Sapescu fått i utbyte av brott kan skäligen uppskattas 

till 400.000 kr. Från detta belopp ska med beaktande av reglerna om oskälighet i 36 

kap. 1 och 1a §§ brottsbalken avdrag göras med vad som kan komma åläggas dem i 

skadeståndsskyldighet. Beslutet om kvarstad bör gälla 30 dagar efter det att domen 

har vunnit laga kraft i denna fråga. 

61



Enhet 43 

Bevisbeslag och förverkandebeslag 




Yrkandena i dessa delar är lagligen grundade och ska bifallas. Detta gäller dock inte 

Fahim Mahbobs pass där beslaget ska hävas. Tidigare har beslut om beslag av Ziba 

Mahbobs mobiltelefon och Fahim Mahbobs mobiltelefon hävts. 

Skadestånd 

Kränkning 

P.N. har förklarat att det värsta under hela tiden var själva tiggandet. Han 

skämdes. Bara när han drack kunde han döva känslorna av skam. Marcel Pancu och 

Irina Sapescu har sålunda allvarligt kränkt P.N. genom de brott de 

befunnits skyldiga till och ska därför utge skadestånd till honom. Brottsoffer- 

myndigheten har i några ärenden som gällt unga kvinnor som genom tvång eller 

vilseledande förts från andra länder till Sverige och här tvingats att prostituera sig 

bestämt ersättningen till 125.000 kr. Även om en jämförelse mellan olika former av 

människohandel är svår att göra bör nivån vara en utgångspunkt när kränkning vid 

nämnda brott bestäms. P.N. har utsatts för kränkning under en mycket lång 

tid. Hans utsatta belägenhet har utnyttjats på ett hänsynslöst sätt. Han har befunnit 

sig i ett beroendeförhållande. Sammantaget anser tingsrätten att skälig ersättning för 

kränkning i förevarande fall också bör bestämmas till 125.000 kr. 

Med beaktande av att det brott Svitlana Kuchma gjort sig skyldig till inte alls i lika 

stor grad som Marcel Pancus och Irina Sapescus brott kränkt P.N. bör 

hennes skadeståndsskyldighet bestämmas till skäliga ansedda 15.000 kr. Skäl för 

jämkning föreligger inte. På samma grunder bör Ziba Mahbobs skadestånds- 

skyldigheten bestämmas till skäliga ansedda 5.000 kr. 

Personskada 

Det framgår av förhöret med P.N. att det han fått genomlida har inneburit 

en allvarligt psykisk påfrestning för honom. Enligt tingsrätten har han därmed 

drabbats av psykiskt lidande i form av personskada. Av utredningen framgår det 

62



Enhet 43 




sålunda att Marcel Pancu och Irina Sapescu genom brotten även har åsamkat P.N. 

psykiskt lidande i form av personskada. Yrkandet om 30.000 kr i denna del 

avser psykiskt lidande under en tid av 15 månader. Det får anses vara skäligt för 

akut sjukdomstid. 

Övriga kan inte anses ha åsamkat P.N. något psykiskt lidande. Yrkandet 

härom mot dem ska därför ogillas. 

Med beaktande av utgången i skuldfrågan ska skadeståndsyrkandet mot Fahim 

Mahbob lämnas utan bifall. 

Övrigt 

Häktning 

Det är inte uppenbart att skäl för häktning saknas när det gäller Marcel Pancu och 

Irina Sapescu. De ska därför vara kvar i häktet tills domen i ansvarsdelen vinner 

laga kraft mot dem. 

Det finns risk för att Svitlana Kuchma på fri fot undandrar sig lagföring och straff. 

Hon ska därför vara fortsatt häktad till dess domen i ansvarsdelen vinner laga kraft 

mot henne, dock längst till och med den dag då villkorlig frigivning skulle ha skett 

om verkställigheten påbörjats. 

Ersättning 

Huvudförhandlingen har pågått under 17 dagar i nästan 100 timmar. Ett flertal 

häktningsförhandlingar har hållits. Under förundersökningen har målsäganden och 

flera av de tilltalade hörts omkring tio gånger. Övrigt förundersökningsmaterial har 

varit omfattande. Med hänsyn till uppdragets art och omfattning får vad 

målsägandebiträdet och försvararna har begärt anses rimligt. 

63



Enhet 43 



HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga 3 


Ett överklagande, ställt till Svea hovrätt, ska ha inkommit till tingsrätten senast den 

20 februari 2009. 

Tore Gissin 

Avräkningsunderlag, se domsbilagor 4–8 

64

STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 DOM B 10768-08 2009-01 ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?