STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 DOM B 10768-08 2009-01 ...

STOCKHOLMS TINGSRÄTT
Avdelning 4
Enhet 43
DOM
2009-01-30
B 10768-08
9 juli. Allt han tiggde ihop tog Mirage hand om. Pengarna var inte Pavlos sak utan
det var Mirage och Ira som bestämde. Den 10 juli togs han av polisen. Han kördes
till en byggnad i Märsta av polisen. Sveta kom först dit utan handlingar. Sedan kom
hon tillbaka med hans rumänska ID-kort. Hon frågade om han sagt att de var gifta,
vilket Mirage sagt till dem att säga om de åkte fast. Han och Sveta sade till polisen
att de var makar. Han, Sveta, Loda, Fahim och ytterligare en man åkte sedan till
Uppsala med Fahims bil. Mannen släpptes av vid en kyrka och Loda kördes till sitt
arbete. När han kom till Fahims lägenhet sade Mirage att han måste ut och tigga
igen. Fahim förbjöd det. Det var nog första gången Fahim förstod att Pavlo tiggde.
Några dagar senare for Mirage, Ira, Sveta och han med båt till Tallinn igen. Han
tiggde på samma marknad som sist. Där stod han till den stängde kl. 16. Sedan
tiggde han på ett annat ställe till kl. 21. Så höll han på i nästan tre veckor. Sveta var
alltid med. Den första veckan fick han in mycket pengar därefter gick det sämre.
Folk började känna igen honom. De åkte tillbaka till Sverige den 27 juli. Fahim och
Loda hämtade dem vid båten. Loda, Ira, Sveta, Mirage och han åkte med
tunnelbanan till Skärholmen, där han ställdes att tigga. Sveta kollade honom. De
andra höll sig en bit därifrån. Några dagar därefter, den 31 juli, for Mirage, Ira, lilla
Mirage, Sveta och han till Amsterdam. Fahim, Loda och deras barn for till Turkiet.
Det gick inte så bra att tigga i Amsterdam. Mirage tyckte det var dyrt där. De for
tillbaka till Stockholm den 3 augusti. De bodde två nätter på en båt i en hytt. Det var
trångt. Han och Sveta fick sova på golvet. Den 5 augusti tiggde han hela dagen. Det
regnade och han frös. Sveta var med honom. Han bad henne om mer kläder. Hon
svarade att Mirage sagt att han skulle tigga, att han fryser är inte intressant. Ingen
brydde sig om honom. Han tyckte synd om sig själv. Han måste göra något åt sin
situation. Ingen annan gjorde det åt honom. Han hade också börjat förstå att här var
polisen inte mutad och elak utan han kunde vända sig till den. Han bestämde sig för
att rymma. Meningen var att han och Sveta skulle ta tåget till Uppsala och bo hos
Fahim och Loda. Han sade till Sveta att han skulle på toaletten och behövde sina
proteser. Han fick dem. När tåget skulle åka hoppade han av, smet iväg och gick till
polisen.
22