STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 DOM B 10768-08 2009-01 ...

STOCKHOLMS TINGSRÄTT
Avdelning 4
Enhet 43
DOM
2009-01-30
B 10768-08
var ingen mening att diskutera detta. Hon vet inte hur mycket pengar Pavel fick
ihop. Det gick bättre att tigga den första veckan. Hon fick veta dagen innan de for
tillbaka att de skulle till Sverige igen. När de kom tillbaka visade Loda dem
Skärholmen. Där tiggde Pavel. – I Sverige brukade hon och Pavel lämna Lodas och
Fahims hem vid 6.30 och komma hem dit vid 23.30. Hon hade en mobiltelefon med
sig. Marcel och Irina ringde ofta och kollade hur det gick och var hon och Pavel
befann sig. Några dagar efter hemkomsten från Tallinn for de till Amsterdam. Hon
vet inte hur länge det var tänkt att de skulle stanna där. De for i alla fall tillbaks till
Sverige efter tre dagar. Antagligen fick Pavel in för lite pengar där. – Pavel greps
den 10 juli av polisen. Han stod och tiggde i gången mellan tunnelbanan och
centralstationen i Stockholm. Hon ringde genast till Marcel som sade att han skulle
komma. Hon gick till polisstationen och förklarade sitt ärende med hjälp av
telefontolkning. Hon fick en karta dit hon skulle vända sig för att fråga vart Pavel
kunde ha tagit vägen. Marcel, Irina och Loda kom till T-centralen där hon mötte
dem. Marcel skällde ut henne. Loda sade åt dem att sluta skrika och inte väcka
uppmärksamhet. De gick sedan till polisstationen. Hon gick in där. Hon ringde
Loda som sedan pratade med polisen. Det var Irina och Marcel som sade åt henne
att gå in på polisstationen. Hon vet inte varför de inte gick in. Sedan for de till
Märsta till Migrationsverkets lokaler. Där visade hon Pavels rumänska ID-kort. Hon
fick beskedet att Pavel skulle släppas nästa dag. Fahim, Loda och en som heter
Hamid var med när Pavel hämtades. På vägen tillbaka till Uppsala sades inget.
Hamid läste böner. När de kom hem sade Fahim till Marcel att Pavel inte fick tigga.
Fahim sade även till henne att han inte gillade tiggeriet. – Dagen när Pavel försvann
hade hon och han varit i Skärholmen där Pavel tiggt. De skulle ta tåget till Uppsala.
Pavel ville ha sina proteser för att kunna gå på toaletten på tåget. Han gick före
henne i tåget och sade åt henne att vänta i vagnen. När hon kom till Uppsala förstod
hon att Pavel inte var med. Hon ringde Marcel, som började skrika åt henne. Han
kom till Uppsala station. Han sade att hon skulle vara glad att han lovat Irina och
sin mor att han inte skulle slå henne. Han ringde till sin far och gav henne telefonen.
Fadern sade att om Pavel inte kom till rätta skulle han krossa hennes armar och ben.
27