Grundvattentillgång - Östhammars kommun

SaltRisk
En översiktlig bedömning av risken för salt grundvatten görs genom programmet SaltRisk.
Metodiken bygger på RV-metoden, dvs det görs en värdering av ca 15 faktorer (naturgivna,
tekniska och avståndsfaktorer). Faktorerna är valda utifrån statistisk bearbetning av ett stort
antal brunnar, främst i Stockholms län men förhållandena bedöms likartade i stora delar av
Uppland. Faktorerna klassas, viktas och en sammanlagd bedömning görs dels av risken för
salt grundvatten, dels av säkerheten i bestämningen, vilken till stor del är beroende av tillgång
till information från området.
Geologiska studier och sprickanalys
En översiktlig analys av förekomst av sprickzoner i området har utförts utifrån analys av
flygbilder samt geologiska och topografiska kartor. Dessutom har ett antal VLF-profiler
genomförts (Very Low Frequency) längs huvudsakligen nordväst-sydostlig sträckning. Syftet
med dessa mätningar har varit att studera eventuella vattenförande och brantstående strukturer
i berget. Berg i dagen inom området har undersökts utifrån sprickfrekvens och dominerande
sprickriktningar, liksom okulär bergartsbestämning. Slutligen har jordlagrens mäktighet och
sammansättning dokumenterats i enstaka punkter inom området, främst genom
sticksondskartering.
Generell platsbeskrivning
Topografi, markanvändning
Planområdet är beläget ca 2 km nordost om Östhammar. Det består huvudsakligen av ett
bergparti med blandskog samt angränsande öppen ängsmark i väster och nordväst.
Planområdet är omgiven av befintlig bebyggelse, huvudsakligen för sommarboende, dels i
angränsande områden åt norr, dels enstaka fastigheter åt sydväst. Västra delen av planområdet
utgörs av en bredare dalgång mellan höjdpartier upp till 15 m, figur 1
Geologi
Enligt SGUs geologiska kartering domineras området av granit. Berggrunden utgörs dock
lokalt av en röd gnejsgranit med huvudsaklig förskiffring i nordväst-sydost. Vissa partier
utgörs av en medelkornig amfibolit. Gnejsgraniten är lokalt tektoniserad, dvs starkt påverkad
av bergrörelser. Den genomsnittliga sprickfrekvensen i graniten är omkring 1/m medan
amfiboliten har något lägre frekvens, ca 0.5-1/m. Gnejsgraniten uppträder sprickmässigt som
en granit, vilket ger ett ortogonalt sprickmönster som gynnar vattenflöden, figur 2.
Förmodade sprickzoner i berget presenteras i SGUs berggrundskarta (figur 4). Dessa är
generellt uppritade utifrån naturliga lineament såsom topografiska former samt resultat från
geofysiska flygmätningar. Man kan anta att den dalgång som begränsar planområdet i väster
och nordväst är tektoniskt formad och att det existerar minst en sprickzon parallellt med den
befintliga vägen i väster. Det är dock mycket osäkert var i dalgången sprickzonen (-erna)
ligger. De västnordvästliga lineamenten i SGUs kartering som begränsar planområdet och
även hällkanterna längs höjdområdena söder och norr om planområdet är dock mer osäkra
beträffande karaktär och kan vara en följd av den rådande förskiffringen i området.
4