På väg mot befrielsen
På väg mot befrielsen
På väg mot befrielsen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
för självbestämmande, frihet och oberoende och<br />
… stärker Portugals militära ansträngningar«.<br />
Helt i linje med de svenska kritikernas argument.<br />
Tio dagar senare förklarade utrikesminister<br />
Torsten Nilsson, att regeringen stod i kontakt<br />
med ett antal afrikanska befrielserörelser och att<br />
den var »beredd att hjälpa till… med humanitärt<br />
stöd« som skulle göra det lättare för deras medlemmar<br />
»att fortsätta kampen för <strong>befrielsen</strong> av<br />
deras folk«. Ett par veckor tidigare hade PAIGC:s<br />
ledare Amílcar Cabral för första gången besökt<br />
Sverige för att få svenskt stöd. Redan före jul började<br />
UD sondera hur regeringen i Guinea-<br />
Conakry, där PAIGC hade sin utländska bas,<br />
skulle ställa sig till ett sådant stöd. Svaret var positivt.<br />
I maj 1969 förklarade riksdagens finansutskott<br />
att stöd till afrikanska befrielserörelser var förenligt<br />
med folkrätten, eftersom FN hade tagit en<br />
tydlig ställning <strong>mot</strong> förtrycket av folk som eftersträvar<br />
nationell frihet. Man tillstyrkte också stöd<br />
till PAIGC, om bara de praktiska frågorna kunde<br />
lösas. Sverige blev därigenom det första landet i<br />
Väst som gav direkt officiellt humanitärt bistånd<br />
till befrielserörelser i de portugisiska kolonierna<br />
och södra Afrika.<br />
Ekonomiskt stöd alltså men inte ekonomiska<br />
sanktioner – inte heller <strong>mot</strong> Portugal.<br />
Regeringens politik var <strong>mot</strong>sägelsefull, vilket<br />
påpekades av företrädare för Frelimo och ZANU.<br />
Möjligen speglade detta interna <strong>mot</strong>sättningar. I<br />
varje fall var det socialdemokratiska partiet djupt<br />
splittrat. Vid ett partimöte i Stockholm vintern<br />
1969, där Erlander talat, antogs enhälligt en reso-<br />
lution som anklagade<br />
partiledningen för<br />
dubbelmoral. Initiativet<br />
hade tagits av<br />
riksdagsmannen Oskar<br />
Lindqvist.<br />
Hösten 1969 drog<br />
sig ASEA ur projektet,<br />
sedan riksdagen<br />
i maj hade lagfäst<br />
FN-sanktionerna<br />
<strong>mot</strong> Rhodesia. Därigenom<br />
skulle regeringen<br />
ha kunnat<br />
stoppa ASEA. Nu<br />
prövades det aldrig,<br />
eftersom företaget<br />
självt hoppade<br />
av.<br />
Riksdagsdebatten<br />
om Rhodesialagen<br />
kom dock att<br />
3 september 1969 ger ASEA upp. Samtidigt<br />
berättar löpsedeln att Nordvietnams president<br />
Ho Chi Min dött.<br />
ge en fingervisning om den linje socialdemokraterna<br />
skulle komma att följa med Olof Palme i<br />
ledningen. Flera ledamöter – både socialdemokratiska<br />
som Jan Bergqvist och liberala som Per<br />
Ahlmark och Ola Ullsten – talade för en ökad<br />
kontroll av privata investeringar utomlands. Birgitta<br />
Dahl pläderade för att handel, bistånd och<br />
utrikespolitik måste samordnas för att främja internationell<br />
solidaritet. Därför borde biståndspolitiken<br />
inriktas på progressiva länder och stöd ges<br />
åt sociala befrielserörelser.<br />
<strong>På</strong> <strong>väg</strong> <strong>mot</strong> <strong>befrielsen</strong> 49
Change language