10 Student G Student H Student I Student J
11 mycket redan innan jag gör de första tredimensionella proverna. Efter skisstid och experiment i smedjan går jag in i arbetets tredje fas och blir i och med det en hantverkare som löser praktiska problem i stället för en konstnär eller formgivare som känner sig fram. (…) Under arbetets gång har jag letts in på många sidospår som ibland varit mer intressanta än huvudspåret. Jag tycker dock att man om möjligt skall fullfölja arbetets intention, även om ens personliga utveckling nästan alltid gått vidare innan tingen färdigställts.” Silversmed E: ”Alltsedan konstfackstiden har jag varit intresserad <strong>av</strong> att smida och "flytta" materialet i tjock silverplåt. (…) Efter mitt <strong>studie</strong>år i Mexiko började jag arbeta med inläggningar <strong>av</strong> koppar (…) För min separatutställning 1998 på Nutida Svenskt Silver gjorde jag handsmidda halsringar med inläggningar <strong>av</strong> guld och järn. Inläggningar som linjer, och halsringar där halva ytan var <strong>av</strong> järn och halva <strong>av</strong> silver, där de båda metallerna möts i en jämn linje. Under mitt arbete med dessa halsringar fick jag en idé att göra en halsring i tjock silver och tjock järnplåt, där mötet mellan metallerna har en vågformad rörelse. Järnets ljusa grå yta står mycket vackert mot det ljusa silvret. Om och om igen arbetar jag utifrån i stort sett samma grundform men med nyanser och balanser i dekoren för att hitta en harmonisk helhet. Denna halsring <strong>av</strong> silver och järn, med ett ’vågformat’ möte, valde jag att göra som mitt ’portföljarbete’.” Student F: ”Syftet för mig var att pröva det relativt nya materialet (…) Den impuls som fick mig att starta var ett litet arbete som någon gjort på skolan och lämnat kvar det i fikarummet. Den såg ungefär ut som en <strong>av</strong> de två stomlödningarna som ingår i min ’skapelse’. När jag var färdig med den första stomlödningen, och hade klippt <strong>till</strong> ’flammor’ så fanns det gott om tid kvar för mig att arbeta. Efter att jag funderat ett tag utan att kunna utveckla den första stomlödningen, bestämde jag mig för att göra ett ’syskon’, dvs. en likadan stomlödning, men annorlunda ’flammor’. (…) Student I g<strong>av</strong> mig ett förslag som jag tog nästan ’rakt <strong>av</strong>’, nämligen att lyfta upp [de båda enheterna] samtidigt som jag satte ihop dem. Det g<strong>av</strong> mig dessutom en anledning att hårdlöda i stångmaterial vilket jag inte prövat förut. Jag ser på mitt alster som ett trevande och slumpmässigt försök i det nya materialet.” Student G: “Ni ska göra kristallkrona, sa läraren. (…) Direkt tänkte jag på prismorna som jag hittat i grovsoprummet för 15 år sedan. Nu kommer de <strong>till</strong> användning. Jag har länge velat ha en ljuskälla hängande i en befintlig krok i vårt vardagsrum. Dessa två ingredienser skulle ingå. Jag tittade i skyltfönster på kristallkronor. (…) Hem och gjorde enkla skisser. Barnen var engagerade och skissade också. Lämnade snart den traditionella kristallkronans utseende för materialen tyg eller papper. Prismorna skulle fortfarande ingå. Min dotter hade idéer om var prismorna skulle hänga och så fick det bli. Väl i metallverkstaden började testandet i materialet. Krångligt. Använde svetstråd som jag hårdlödde ihop <strong>till</strong> ringar. Svårt med anhåll. Vid ett <strong>till</strong>fälle frågade jag läraren om det var okej att det inte blev något. (…) Jag löste problem allteftersom de dök upp. Nu hänger lampan i vardagsrummet, dock inte i hörnet med kroken.” Student H: “Jag ska <strong>till</strong>verka en kristallkrona. Jag vill samtidigt prova att smida. Jag skissar lite löst på en form som <strong>till</strong>talar mig och som jag tror är genomförbar. Jag tänker mig att jag kan ha användning <strong>av</strong> en ljushållare i köket, ovanför vår köksö. Jag väljer att arbeta mer med materialet än med skisser, jag provar mig fram <strong>till</strong> den form jag vill ha. Jag har svårt att forma metallen, den går inte dit jag vill. Jag tvingar den dit jag vill med nitar, förstör intrycket lite - men vad kan man göra? Ljushållarna får en form som jag har provat förut. Dessa blev helt klart sämre, klena och sneda. Infästningen är svår, den lösning jag använder är dålig, det glappar och blir snett. Hade alldeles för bråttom här. Jag har den hängande i taket i väntan på att köket ska bli klart. Den kommer nog inte <strong>till</strong> användning, den blev alltför misslyckad.” Student I: “Jag tolkade uppgiften som att här kan jag utifrån begreppet ‘kristallkronan’, associera fritt och hamna i princip var som helst. (…) Jag kände mig pressad <strong>av</strong> tidsramarna, och begränsade mitt arbete genom att <strong>till</strong> stor del använda mig <strong>av</strong> tekniker jag redan kunde. Jag ville inte riskera att tappa kontrollen över det slutgiltiga uttrycket (…) Det gick ganska trögt i början, i skissandet, tyckte jag och det var ganska sent som jag insåg att skissandet med papp och i datorn (bildredigeringsprogram) inte g<strong>av</strong> så mycket längre. Jag ville börja med metallen. Mitt arbetssätt var ett prövande, jag testade olika metallbitar, att klippa <strong>av</strong> och sätta dit. ‘Passar den? Nej.
Change language