Från novis till mästare. En studie av ... - PRIM-gruppen

14
Pedagog B: Jag tycker att Student I också kunde verbalisera sin process. Han hade också
förmågan att dokumentera den där processen, att ge den form när han återgav den till
oss.
Pedagog A: Student I beskrev de här… sina egna processer väldigt nära och… ja, han
bjöd väldigt mycket på sig själv när han skulle beskriva sitt föremål, som också väldigt
uttryckligt var en del av honom själv.
Pedagog B: Metallformgivare D, Silversmed E, Student G och Student I var mycket mer
besjälade i sin hållning till det. Det kändes att det var en närhet mellan det dom sa och
det som dom hade gjort. Det fanns ett engagemang i det dom hade varit med om. Dom
var måna om att berätta.
Pedagog B: Däremot upplever jag att Student J, Student H och Student F var mer
distanserade till sina saker. Det hade lika gärna kunnat vara någon annans sak de talade
om, det hade kunnat vara en process utförd av någon annan och de var inte lika inne i
det, de verkade mera utanför sin egen process.
Produktkriterier
De intervjuades kriterier vid bedömning av produkten, dvs. det yttre, påtagliga resultatet av arbetsprocessen,
kan sammanfattas under två rubriker: hantverk och form. Med hantverk avses här
kunskap om material och materialbehandling (tekniker); formen hör intimt samman med uttrycket,
dvs. den konstnärliga sidan av produkten. De båda aspekterna är nära förbundna med varandra
och kan ofta vara svåra att skilja åt. Den tredje aspekten som brukar läggas på ett konsthantverkligt
föremål, nämligen funktion (Ziemelis, 1984, s. 16 f.), uppvisade inte tillräckligt stor
överensstämmelse med dimensionen novis-expert för att bilda en egen temakategori (jfr Figur 1).
Detta kan kanske förklaras av att studenterna fått en tämligen fri formuppgift, där föremålens
bruksvärde uppenbarligen varit av underordnad betydelse. Bidragande var säkert också det faktum
att Metallformgivare D valt att ställa ut ett bildkonstnärligt föremål, dvs. ett ”objekt för estetiskt
bruk, för betraktande, för kontemplation” (a.a., s. 21).
Hantverk
Experten kännetecknas av stor hantverksskicklighet, som bottnar i kunskap om materialets egenskaper
och en känsla för vilka möjligheter det erbjuder. Han ger inte avkall på sin kvalitetskänsla
och ger sig alltså inte förrän han är nöjd med sitt arbete. Han vet hur materialet kommer att bete
sig då det formas genom smide, bockning, planering, osv. Han besitter ett praktiskt kunnande
som gör det möjligt för honom att styra så att han får den form och det uttryck han vill ha i slutprodukten.
Hantverksskickligheten är alltså en förutsättning för att han skall finna ett adekvat
uttryck i materialet. Novisen däremot låter sig helt styras av materialet. Han kännetecknas av att
”vilja men inte kunna”. Otryggheten i materialbehandlingen hämmar hans möjligheter att uttrycka
det han vill.
Pedagog B: Både Metallformgivare D och Silversmed E har en trygghet i materialbehandlingen
som gör att det är dom som styr materialet det är inte materialet som styr
dom, utan dom kan utgå från en säkerhet i sitt sätt att förhålla sig. (…) Dom har en kvalitetskänsla
i sin materialbehandling (…) en kvalitet i det utförandet som är så medveten,
en kvalitet som dom inte gör avkall på, dom ger sig inte. (…) Dom har varit så klara
över att produktens hantverkliga utförande i materialet är en del av… det är det som bär
fram om det är en produkt av en som kan det eller inte. (…) Dom släpper inte tekniken
eller materialbearbetningen utan att de är helt nöjda med det dom gjort.
Hantverkare C: [Metallformgivare D och Silversmed E] har ju det bästa hantverket i
sammanhanget; det är välgjort, funktionellt och snyggt så att säga. Det hantverksmässiga
är i förhållande till intentionen med föremålet oklanderligt. Går man till andra ytter-