Från novis till mästare. En studie av ... - PRIM-gruppen

4
färg, form och komposition utan att de därför nödvändigtvis förvärvar den självständighet, beredskap
att låta sig inspireras av andra eller vana vid att själva bedöma och sätta upp mål för sitt arbete
som krävs för att utveckla den skapande förmågan även utanför en skolkontext. Portföljer är
redskap som utvecklats för att ge en rik bild av elevers skapande, en bild som tar hänsyn till såväl
produkter (resultat) som skapande processer (sättet att arbeta). Vi antar att dessa kan erbjuda ett
värdefullt underlag i vårt försök att ta fram kriterier som är användbara i slöjdlärarutbildningen.
Ett novis-expertparadigm
Det finns olika sätt att förstå lärande inom det praktisk-estetiska fältet. Förr betraktades estetiska
verksamheter i första hand som ett spontant flöde härstammande från den skapande personens
unika personlighet och subjektiva fantasi. I dag vet vi att skapande i hög grad formas av konventioner
i en viss kultur och att det krävs en lång period av inskolning för att kunna använda dessa
på ett flexibelt sätt, dvs. ett sätt som svarar mot den skapande personens intentioner. Inom varje
kunskapsområde kan man beskriva en utveckling från ”novis” (lärling) till ”expert” (mästare).
Det som utmärker experten eller mästaren är inte i första hand att han eller hon behärskar fler
tekniker, material, fakta, osv. i rent kvantitativ mening. Det viktigaste kännetecknet på en expert är
att han/hon har det omdöme som krävs för att avgöra när en viss teknik eller ett visst material
lämpar sig och kan anpassa tillämpningen efter det aktuella behovet. Ett likartat kännetecken är
att han/hon kan tillämpa kunskaper och färdigheter i nya situationer. Detta brukar kallas att individen
uppnått kunskapskvaliteter som förtrogenhet och förståelse 2 inom ett område.
Kriterier för bedömning styr en utbildnings inriktning. I utredningar avseende läroplaner och
betygssättning har man under senare år betonat förtrogenhet, förståelse och skilda kunskapskvaliteter
(t.ex. kreativ och kommunikativ förmåga) snarare än enbart kunskaper och färdigheter i
kvantitativ mening. Uppmärksamheten har riktats mot hur experter inom olika kunskapsområden
ställer frågor och löser problem; man är inte enbart intresserad av vilka resultat de kommit fram
till. Perspektivet är inte nytt; det kan i den internationella diskussionen ledas tillbaka till konferensen
i Woods Hole 1959 och Jerome Bruners (1960, 1977) skrift Undervisningsprocessen
där han menar att det vetenskapliga sättet att tänka kan läras ut även till skolbarn, låt vara i dess
förstadier. Bruner tar även upp det konstnärliga sättet att tänka, ett spår som andra (t.ex. Barkan,
1962) utvecklat vidare genom att förespråka en skolundervisning som introducerar innehåll och
utforskande strategier från konstvärlden, dvs. från konstnärer, konstkritiker, konsthistoriker och
konstfilosofer. I dagens internationella diskussion om konstarternas pedagogik har detta vidare
perspektiv på lärande en central ställning (t.ex. DBAE, Discipline-Based Art Education, Wilson,
1998; Elsner, 1999). Perspektivet går ibland under beteckningen novis-expertparadigm (Koroscik,
1990). I vår studie av kunskapskvaliteter i slöjdämnet tillämpas detta perspektiv. En konsekvens
är att vi är inte bara intresserade av skapande i en skolkontext. Vi vill även relatera detta till
det skapande som utövas av experter inom ett område, dvs. av dem som företräder ett utvecklat
tänkande och en avancerad praktik på området i fråga.
Hubert och Stuart Dreyfus (1986) har beskrivit kompetensutvecklingen från novis till expert i
fem steg. Varje steg visar på en växande förmåga att anpassa kunskaper och färdigheter till den
aktuella situationen, dvs. se dem som användbara redskap i ett bestämt sammanhang och under
bestämda förutsättningar. Nybörjaren följer de regler han lärt sig, oavsett vad som händer. Den
avancerade nybörjaren har dessutom genom erfarenhet lärt sig vad som brukar fungera i
praktiken och tar hänsyn till det. Den kompetente har ett syfte i bakhuvudet och motiverar sitt
beteende utifrån detta. Den skicklige anpassar sitt handlande till en ny situation genom att i
minnet återkalla hur denna liknar eller skiljer sig från liknande situationer, medan experten utför
dessa operationer utan att ens tänka på vad han gör. Kompetensen har blivit ”automatiserad”,
dvs. den har bildligt talat sjunkit ned i det kognitiva systemets ”tysta” kunskapsområde
(Hansen, 1997). Den har, för att tala med 1992 års läroplanskommitté (SOU 1992: 94), blivit
en del av individens förtrogenhetskunskap.
2 Om förståelse som ”förmåga att tänka och handla på ett smidigt sätt med vad man vet”, se Perkins (1997).