Lärares tankar om skolledare - Karlstads universitet

denna typ av kultur är bristfälliga (Johansson, Alexandersson, Carlgren & Handal & Vaage,
s.24). Skolverket hänvisar till Fullan som menar att när forskningen om skolutveckling
beskriver faserna i ett lyckosamt utvecklingsarbete, beskriver den till stor del den
samarbetande skolkulturen. Skolverket menar därför att skolledare som vill förbättra
verksamheten behöver klara ut hur vägen till den samarbetande skolkulturen ser ut (s.36).
Lena Folkesson (1996) behandlar i en artikel införd i antologin Vägar till lärares lärande
lärares professionella utveckling genom samspel med både elever och kolleger. Hon
framhåller att lärare med många års erfarenhet menar att lärararbetet idag inte är det
ensamarbete som det var tidigare. Folkesson anser att det kollegiala samarbetet kan bidra till
den professionella utvecklingen på såväl det individuella planet som för skolan i dess helhet.
Det förutsätter dock att den enskilde läraren tror på ett gemensamt lärande och har tilltro till
det som kan utföras tillsammans med andra. Folkesson refererar till Alexandersson som
beskriver vikten av kunskapssökande allianser som ett medel för lärares professionella
utveckling. En kunskapssökande allians kan uppstå när en grupp lärare upptäcker att de har ett
gemensamt undervisningsproblem. Utifrån detta söker de tillsammans den kunskap som är
relevant för det de vill och känner behov av att utveckla. Alexandersson ser, enligt Folkesson,
dessa allianser som mer fruktbara för kompetenshöjningen än de organisatoriska eller
administrativa grupperingar av lärare som ofta förekommer i skolan (s.16-17).
Som jag ser det är de samhällsförändringar som lärare ska förbereda sina elever för så svåra
att förutsäga för den enskilda pedagogen, att det endast genom god kommunikation mellan
alla aktörer i skolan går att påstå att man verkligen förbereder eleverna för det livslånga
lärandet. Samarbete mellan lärare innebär inte med automatik att varken skolan eller den
enskilda läraren utvecklas, utan det är under vilka förutsättningar lärarnas samarbete sker som
är avgörande för skolutvecklingen.
Lärares kompetensutveckling
I ovanstående avsnitt behandlades lärares lärande i samarbete med kolleger. Detta avsnitt
kommer att fokusera några vägar för lärare att utvecklas professionellt och då ingår
kollegialitet som en viktig komponent i hur lärare kan lära tillsammans och av varandra på ett
medvetet sätt. Avsnittet har inriktning på vad forskningen säger om fortbildningens /
kompetensutvecklingens utformning i förhållande till de resultat som dessa insatser ger i form
av förändringar av vardagsarbetet och som en följd därav, utveckling av skolan verksamhet
och elevernas lärande. Det finns naturligtvis fler sätt för lärare att utvecklas i sin profession än
de som jag här kommer att ta upp. Den forskning jag valt att beskriva tar samtliga upp
perspektiv på kompetensutveckling som jag finner relevanta i detta arbete
Folkesson (1996) diskuterar kring ämnet att lära genom fortbildning om hur studiedagar och
annan fortbildning påverkar den professionella utvecklingen, och om dessa aktiviteter bidrar
till att läraren utvecklar sin undervisningsteori, beror bl.a. på innehållet och hur relevant det
upplevs av läraren. Detta kan enligt Folkesson förmodas hänga samman med om det är läraren
själv som söker kunskap, om innehållet känns som nödvändigt och viktigt, eller om
fortbildningen upplevs som en pålaga från överordnade (s.20).
Lendahls och Runesson (1996) formulerar i inledningen till antologin Vägar till lärares
lärande vad lärarkompetens innebär samtidigt som de menar att en ökad förståelse för
undervisningens komplexitet har medverkat till att diskussionen om vad en lärare måste
kunna och vad lärarkompetens är, har fått en ny inriktning. De menar att intresset nu har ökat
11