FRÅN GOTLAND TILL ESTLAND - medeltidsgotland

More documents

Recommendations

Info

Som de flesta förstår så kan man på intet sätt dra en sådan slutsats. Särskilt inte som krönikan under året 1203 nämner att ”borgare och gäster” (civibus et hospitibus, vilket Markus felaktigt översatt med borgare och köpmän, s 11) mötte korsfararna, men att ”borgare och köpmän” (cives et mercatores, s 11) tillät kristi fiender att anlöpa hamnen. Köpmän är alltså de som jämte borgarna snarare är bofasta i staden, eftersom de har myndigheten att tillåta esterna att anlöpa hamnen. Av detta skulle man ju kunna sluta sig till att gotlänningarna och danskarna inte var bosatta i Visby, vilket dock knappast någon skulle vilja göra, eftersom vi utifrån andra källor vet att gotlänningarna vid denna tid var synnerligen dominerande där 2 . Vi kan alltså inte dra några som helst slutsatser av formuleringarna hos Henrik Letten! Det är ju också intressant att krönikan utgår från att det var ”borgare och köpmän” i staden som tillät kristi fiender att anlöpa hamnen. Där finns inte ett spår av någon kunglig befallningsman eller gotländsk storman. Men var då danskar bosatta i Visby? Sannolikheten säger oss att där säkerligen varit några danska köpmän och andra som slagit sig ner, men vi kan utifrån bevarat källmaterial inte säga annat än att de varit förhållandevis få. Bland de av mig i ”Farmän, bönder och gotländskt borgerskap” listade direkt och indirekt omvittnade gotländska köpmännen av nordiskt ursprung — kända från 1100-talet fram till 1320 — så dyker det endast upp tre med säkert danskt ursprung 3 . Därtill sju med möjligt danskt sådant 4 . Bland totalt 320 redovisade individer är det inte särskilt mycket. Inte ens om man lägger till Ingemar Dene, som 1244 2/5 erhöll betalning i England för gråverk 5 och Herman Dene som 1305 sannolikt var Visbybo, då han anges som verkställare i Egberts från Gotland testamente i Lübeck 6 . Jämför man också med visbysvenskar (12 st kända) 7 och visbynorrmän (11 st kända) 8 så är danskarna långt ifrån att vara någon betydelsefull befolkningsgrupp i Visby. Vi ser det också från Visby stadslag, vilken räknar upp de nordiska folken i följande ordning: gotlänningar, svear, norrmän och danskar (Visby stadslag kap I § 12). D v s, att danskarna räknas som mindre viktiga i staden än både svear och norrmän! Det finns alltså inget, och jag understryker inget, i det historiska källmaterialet som tyder på att danskarna haft någon position i Visby under 1200-talet, eller varit bosatta där i någon betydande mängd. Anledningen till att de särskilt nämns i Henrik Lettens krönika måste sökas i andra orsaker. Personligen håller jag för troligt att det beror på, att man faktiskt hade en gård i Visby för sitt S:t Knutsgille, och att man därför blev tillfrågade. Men att danskarna sade nej bör väl bero på att de tyska tågen mot Lettland framstod som konkurrerande till danske kungens i Estland, och därför ville man inte gå med. Gotlänningarna sa däremot förmodligen nej av rent merkantila orsaker. En dansk kungsgård i Visby? Den danska S:t Knutsgården har emellertid inte varit lokaliserad till S:t Clemenskyrkan. Snarare till det senare Helgendskapellet, vilket förklarar dess med kungskyrkan i Store Hedinge snarlika utseende 9 . Det skulle också på ett synnerligen tillfredsställande sätt förklara kapellets övergång till Helgeandsstiftelsen i 1200talets mitt, för redan 1256 — då åldermännen samlades i Skåne — föll det utanför de övriga knutsgillenas organisation 10 och har tydligen redan förlorat sin betydelse, varför dess byggnader kunde övertas. Möjligen kan den danske kungen ha gått in med kapital för att stötta vid kapellets uppförande i 1200-talets början — säkert med baktanken att ha nytta av gården i expansionen mot Estland — men det ger definitivt inte danskarna någon betydande position eller kungsgård i Visby. Hela tanken på en dansk kungsgård i Visby faller — förutom att vi inte har några som helst belägg för en sådan i någon som helst källa — också på orimligheten i att den danske kungen kunde ha en officiell gård på territorium som formellt var knutet till Sverige. Annars måste man förutsätta att Danmark haft överhöghet över ön, vilket dock ingen som helst källa vet ett dyft om! Det måste också anses som fullständigt uteslutet att inte vare sig Gutasagan, medeltida källor eller Strelow, med sin prodanska hållning, skulle ha nämnt ett sådant förhållande. Dessutom måste man beakta, att kung Valdemar I i sitt privilegiebrev för Knutsgillet på Gotland uppmanar bröderna, som börjat uppföra ett gilleshus där, att ”varken på grund av protester eller konkurrenternas
fientliga uppträdande avstå från vad de påbörjat” 11 . Knappast annat än uppmuntrande tillrop från en regent som inte har något inflytande på platsen. Vad vi säkert vet är, att Gutasagan — som allmänt anses tillkommen omkring 1220 — räknar med skatteskyldighet till sveakonungen ända sedan lång tid bakåt fram till författartillfället, att tyskar och gotlänningar 1196 var svenska ”undersåtar” då de deltog i Birger Brosas misslyckade härtåg mot kurerna 12 och att ön 1276 hade Magnus Ladulås som formell herre 13 . Dessutom så finner vi att Knutsgillet redan före 1256 hade påbörjat sin omvandling till ett allmänt köpmannagille (sannolikt delat på tyskar och nordbor), vilket det framträder som i början av 1300-talet 14 . Att alltså ett dubbelt ”ägarskifte” skett mellan ca 1220 och 1276 (1256), utan att det lämnat några som helst spår i historien, tror jag inte ens att Markus kan få ”stormannaarkeologerna” att tro på. Det är helt enkelt inte i närheten av att vara med verkligheten överensstämmande! S:t Clemens kyrka. Markus anlägger också stor energi på att ”bevisa” den andra ”grundstenen”, nämligen att S:t Clemens kyrka måste ha varit en dansk kyrka. Och i det syftet kommer hon också att använda källorna något ovarsamt. För det första så tror hon inte (min kursivering) att hallkyrkan med runda pelare kan vara en inhemsk skapelse (s 68), sedan anför hon att S:t Clemens var danskarnas speciella helgon i norden (och bortser fullständigt från t ex de tyska Clemenskyrkorna), att forskare förmodat (min kursivering) att S:t Clemens varit knutet till ett danskt faktori, att Clemenskyrkorna vanligen (min kursivering) ligger i områden som på 1100-talet stod under dansk kontroll, att i alla dessa städer med Clemenskyrkor det har funnits kungligt hov och att därför kyrkorna inte kan ha varit faktorikyrkor, utan måste ha varit ”hovkyrkor” (s 68). I och med dessa ”fakta” lämnar hon andra fakta om kyrkan därhän och bortser t ex fullständigt från vad taxuslistorna har att säga om S:t Clemens. Nämligen att kyrkan under 1200-talet var en ordinär församlingskyrka 15 ! Hon bortser också från att den helige Clemens’ status som sjöfararhelgon mycket väl skulle ha motiverat gotlänningarna — som ju under 1100-talets första hälft fortfarande var ett sjöfarande folk — till att viga sin kyrka till honom. Ännu under 1800-talets början fanns bilden av honom, kedjad vid ankaret, kvar i kyrkan 16 . För att ytterligare få bilden av ”kungsgårdskyrkan” att stämma anförs Emil Eckhoffs undersökning av ruinen i 1900-talets början, och det sägs att ”den äldsta kyrkan saknar korportalen i söder” — och alltså avviker från övriga gotländska kyrkor — samt att byggmästarna kom från ett område där kalksten var okänt (s 70). Det är emellertid alls inte så som Eckhoff uttrycker sig. Angående korportalen säger han nämligen att ”korets ringa storlek synas tala för att den på Gotland annars obligatoriska södra koringången saknats”, men tillägger också; ”omöjligt är emellertid ej, att om altaret stått i absiden en koringång funnits äfven här” 17 . Han påpekar också, att Hemse stavkyrka saknade koringång. Angående att byggmästarna var ovana vid kalksten så menar Eckhoff att det är naturligt, eftersom han ser Clemenskyrkan som öns äldsta stenkyrka 18 . Ett förmodande som förefaller sannolikt även idag, med undantag för den äldsta S:t Hanskyrkan vilken enligt mitt förmenande bör vara samtida med S:t Clemens 19 . Det är ju, som Eckhoff också påpekar, naturligt att de första byggarna av en stenkyrka på ön bör ha kallats in utifrån, där man redan byggt stenkyrkor, och att de därför måste ha varit ovana vid stenmaterialet. Det är inget konstigt med det, och absolut inget kriterium för att kyrkan skulle ha haft danska patroner! Att sedan Gun Westholm ifrågasätter att S:t Clemens och S:t Olof varit församlingskyrkor (s 70) får stå för henne, men kan absolut inte tas som något bevis för att taxuslistorna och övriga källor — vilka anger kyrkorna som församlingskyrkor — har fel. Inte heller gravstenarna vid kyrkan vittnar om någon säregen ställning i staden, vilket Markus vill påskina (s 71). Tvärtom så utvisar de att kyrkan verkligen varit en församlingskyrka, då de två bevarade namnen, Botref och Botwid 20 , samt ett fragment från omkring år 1200 med runor i gutnisk skrift 21 utvisar att man haft vanliga gotländska Visbybor i sin församling. Det finns nämligen ingenting på
Page 1: FRÅN GOTLAND TILL ESTLAND avhandli
Page 5 and 6: kyrkan ligger betydligt närmre Yrw
Page 7 and 8: Vad Markus och hennes meningsfränd
Page 9 and 10: Hyenstrand, Åke: Socknar och stens

FRÅN GOTLAND TILL ESTLAND - medeltidsgotland

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?