FRÅN GOTLAND TILL ESTLAND - medeltidsgotland

gravstenen som gör att man kan hänföra Botref till någon hypotetisk ”Stenkumla- eller Hogränsläkt” (s 71).
Det är inte heller så att flest gravstenar hittats vid S:t Clemens. Antalet är ungefär detsamma som vid S:t Hans,
där stenen som Markus hänför till Roma — baserat på Lindström — visst varit hemmahörande. Man frågar
sig därvid särskilt varför hon valt att referera Lindströms tolkning av texten, från 1895, och inte den som
Hamner-Widéen gjorde 1940 och som alls inte finner någon abbot 22 . Däremot en person med namnet
”Kabbas”, vilket även skulle kunna vara ett binamn, eftersom en släkt ”Kabbe” är belagd i Visby senast under
1200-talet 23 .
Markus kan inte heller förstå varför byggnadsverksamheten varit så intensiv kring S:t Clemens, om det inte
vore för anknytningen till ”kungsgården” (s 72). Tanken att den intensiva befolkningsökningen haft del i denna
föresvävar henne inte alls. Och det trots att vi har anledning att räkna med en synnerligen kraftig
befolkningsökning i Visby under 1200-talet 24 . Ändå räknar faktiskt inte Markus med någon annan
församlingskyrka i staden än S:t Hans, vilken kyrka — mycket talande för hennes inställning — ”lämnas ifred”
(s 134). Därför frågar hon sig inte heller varför byggnadstakten där också varit så intensiv. Något som enligt
hennes sätt att tänka borde göra även S:t Hans till ”kungsgårdskyrka” och ställa visbyborna helt utan
församlingskyrka. Möjligen räknar hon — åtminstone delvis — med att ”tyskarnas Mariakyrka” (s 129) haft
församlingskyrkostatus, men det framgår aldrig av texten.
Som vi ser så är det, gällande S:t Clemens, verkligen inga bärande indicier som Markus använder sig av och
aldrig någon skriven samtida källa. Trots det så har S:t Clemens i avhandlingen blivit en kyrka som ”under en
viss period haft danska patroner, eller i varje fall patroner som haft nära anknytning till Danmarks översta
samhällsskikt” (s 70) och dessa patroner anses ha haft med svartbrödraordens etablering i Visby att göra (s
71). Vidare säger hon om S:t Clemens kyrka ”vilken enligt analysen i föregående kapitel kan betraktas som
en dansk kungsgårdskyrka” (s 99) och att den var danskarnas ”andliga centrum” i Visby (s 100).
Det finns alltså ingenting i det Markus anför som kan uppväga värdet i de samtida källornas uppgifter om att
S:t Clemens varit en församlingskyrka. T o m idéerna om att den varit faktorikyrka kan avfärdas! Avfärdas
kan också Markus’ påstående att; ”Åren mellan 1230 och 1250 synes flera kyrkor i Visby ha bytt sina
patroner; förutom S:t Clemens även S:t Nicolaus och S:t Lars” (s 72). Detta påstående underbygges inte på
något annat sätt än idéerna om den danska kungamaktens och kyrkans inflytande och några namnbyten finns
definitivt inte dokumenterade!
När byggdes S:t Nicolai?
Av en väsentlig betydelse för dateringen av flera gotländska kyrkor är Vårfrukyrkan i Visby, ”tyskarnas
kyrka” som den i många sammanhang något felaktigt benämns 25 . I verket Sveriges kyrkor, volym 169, har
Erik Bohrn utifrån denna kyrkas tillkomst — efter Gunnar Svahnströms datering av koret som tillkommet
efter invigningen 1225 — daterat S:t Nicolai till mitten av 1200-talet 26 . Uppenbarligen ansluter sig Markus till
denna åsikt, i det att hon bl a med hänvisning till någon tysk forskare menar att det inte varit ovanligt att
dominikanerna i årtionden kunde leva utan konvent (s 61). Vad som emellertid är mest uppseendeväckande
i hennes framställning är att hon helt utelämnar dendrokronologiska dateringar av virke från byggnadsställningar,
vilka använts vid uppförandet av den nuvarande västgaveln. Att Markus inte kan ha varit okunnig om dessa
dateringar — vilket däremot Bohrn var då han skrev sin text om S:t Nicolai, eftersom de då inte var gjorda —
framgår av hennes litteraturlista, där Bråthens ”Dated wood from Gotland and the diocese of Skara” finns
medtagen. Enligt samma skrift så fälldes nämligen virke för denna byggnadsställning åren 1250 och 1254 27 !
D v s att den nuvarande västgaveln börjat uppföras så tidigt som senast 1250.
Av dessa dendrokronologiska vittnesbörd inses lätt att Bohrns datering inte håller måttet, eftersom det är
uteslutet att västgaveln kan ha uppförts samtidigt med den äldsta Nicolaikyrkan. Man inser därför lätt, att