FRÅN GOTLAND TILL ESTLAND - medeltidsgotland
FRÅN GOTLAND TILL ESTLAND - medeltidsgotland
FRÅN GOTLAND TILL ESTLAND - medeltidsgotland
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
framskymtar ingenstans att ”sockenmenigheten” skulle ha varit byggherrar till någon kyrka. Så t ex säger<br />
enligt Markus Angainskriften ”ingenting om vem som var den riktige byggherren”, vilken istället bör ha varit<br />
anknuten till cistercienserna (s 141), och Grötlingbo och Hablingbo kyrkor ”kan knytas till vissa inflytelserika<br />
personer, inte till sockenmenigheten som kollektiv” (s 118f). Inte ens Elinghems lilla kyrka kan vara ett<br />
resultat av sockenmenigheten, utan den ska ha varit en gårdskyrka och ingått i en borganläggning (s 140).<br />
Men vilka är då bevisen för de gotländska stormännen? Ja, vad gäller ”seniores” så är den termen knappast<br />
något som kan indikera stormän. Den används från 1276 fram under hela 1300-talet, och ännu 1399 skriver<br />
tyska ordens högmästare till ”den bunden des ganczen landes” och riktar sig till ”euwer eldesten” 35 . D v s att<br />
det inte kan råda någon tvekan om att det är böndernas ”äldste” som avses. Vad också gäller ”gutar” och<br />
”gutniskt folk” så kan vi t ex se från Kampens tackbrev till Lübeck 129(4) att dessa termer måste avse<br />
invånarna på Gotland. I detta brev sägs nämligen, att friserna inte ska få besöka Gotland och ”samma gutar”<br />
(ipsis gothis) inte Västerhavet. D v s att t o m tyskarna på ön i detta sammanhang blev ”gutar” 36 . Termerna<br />
kan alltså inte uppfattas som avseende en jordägande aristokrati. Åtminstone inte enligt samtidens sätt att se<br />
det.<br />
Vidare anför Markus som ”bevis”, att det westfaliska mönstret med att klosterkyrkorna grundades på<br />
stormannafamiljers mark borde (min kursivering) kunna appliceras på gotländska förhållanden (s 71). Men<br />
detta är inget bevis, eller ens indicium, om inga stormän kan beläggas. Ett ytterligare ”bevis” är enligt Markus,<br />
att Hablingbo och Grötlingbo kyrkor enligt henne var dominerande i sina ting och visar en byggnadshistoria<br />
som skulle passa (min kursivering) vilken stormannakyrka som helst på fastlandet (s 118). Det leder till att<br />
hon påstår att; ”Dessa fakta stöder antagandet att byggena kan knytas till vissa inflytelserika personer, inte till<br />
sockenmenigheten som kollektiv” (s 118f). Men de ”fakta” hon talar om är ju bara hennes egna formuleringar!<br />
De bevisar ingen stormannaklass. De säger blott, att kyrkorna i Hablingbo och Grötlingbo är praktfulla. Men<br />
det motsäger inte att de kan ha varit uppförda av sockenmenigheten.<br />
Nu är det inte så att jag vill påstå att inte vissa bestämda personer kunde vara drivande och dra extra försorg<br />
om kyrkobyggena på ön. Men vad jag bestämt säger är, att dessa personer på intet vis kan bestämmas som<br />
”stormän” av det slag som fanns på fastlandet, i Danmark och på kontinenten! Det hjälper inte heller att<br />
Markus citerar Anders Carlsson, därför att hans påstående, att en grupp av stormannasläkter ”faktiskt har<br />
funnits dokumenterad i källmaterialet sedan länge” (s 120), inte stämmer med källmaterialet! Åtminstone inte<br />
med diplomer, annaler, necrologier, gravstenar eller andra samtida skriftliga källor! Ty i sådana finns inte ett<br />
enda vittnesbörd om någon gotländsk ”storman”.<br />
Inte ens Peter Harding kan styrkas som ”storman”. För det första är det en missuppfattning att se honom som<br />
”gutaböndernas ledare 1288” (s 129). Han var emellertid en av ett ledarkollektiv om sex personer, där den<br />
främste är Olof Rangvald i Tofta, från samma ting som Peter själv 37 (vilket innebär att Peter inte varit domare).<br />
Kanske var han från annan ort (Visby?) inflyttad i andra eller tredje led, och hade av någon anledning skaffat<br />
sig erfarenhet i krigskonst. Om han var tyskorienterad eller inte är omöjligt att säga. Böndernas allians med<br />
estniska riddare kanske snarare tyder på att han vistats någon tid i Estland. Han kan då ha varit befryndad<br />
med Pukesläkten i Visby, vilken tycks ha haft äktenskapliga förbindelser med den tysk-estnisk-svenska<br />
frälseätten Scherembeke 38 . Men av gravstenens plats framför altaret kan man absolut inte dra några slutsatser.<br />
Det finns nämligen ingenting alls som säger att detta var läget under medeltiden! Vi kan snarare vara övertygade<br />
om att det inte var gravstenens plats då, eftersom de enda belagda orginallägena (undantaget upphöjda<br />
tumbor) torde vara de vid ruinkyrkorna i Visby framgrävda gravstenarna.<br />
Inte heller ”settingshövdingarna” av 1313 (s 131), från Angelbos och ”Dusser” 39 var annat än bondehövdingar.<br />
Detta framgår med önskvärd tydlighet av att den senare nämns med ett s k ”husbondenamn” 40 .<br />
En märklig stormannaklass.