FRÅN GOTLAND TILL ESTLAND - medeltidsgotland

själva. Också vad gäller tyskarna så var de i stort sett ganska obetydliga. Även om de kanske lyckades
åstadkomma sin Vårfrukyrka själva.
Ingenting av detta lyckas författaren leda i bevis med annat än sina egna eller andras tolkningar och idéer.
Inte en enda gång nämner Markus heller andra maktfaktorer, som t ex Visbys myndigheter. D v s de som
representerade de ”cives et mercatores” som mot prästerskaps och korsfarares vilja lät esterna handla i Visby
1203 och som i mitten av 1200-talet utvecklats till två råd, förmodligen om fyra borgmästare och tjugo
rådmän vardera 46 . Mäktiga institutioner som skötte stadens angelägenheter och som hade såväl kapacitet
som ekonomi för att administrera och organisera staden Visby (och också gjorde det).
Inte en enda gång försöker Markus heller fundera över att den allmänna utvecklingen faktiskt kan ha varit
styrd av rika och självmedvetna Visbyköpmän och bönder. Inte en enda gång tänker hon tanken, att den
stormannaklass hon vill hjälpa till att tillverka rimmar så makalöst illa ihop med spåren av allt annat känt frälse
i Europa. Aldrig generar det henne att inte en enda skriftlig källa ens indikerar att danske kungen skulle ha haft
något som helst inflytande på Gotland före 1361. Nej, istället så finner hon uppenbarligen att hennes egna
tolkningar av konsthistoriska vittnesbörd väger tyngre än samtida medeltida skriftligt källmaterial!
Säkert har Kersti Markus’ avhandling konsthistoriska kvalifikationer, och jag hoppas verkligen att någon ska
kunna recensera den utifrån en sådan utgångspunkt. Men då det gäller att fungera som vittnesbörd kring övrig
Gotländsk medeltidshistoria så håller den inte måttet på långa vägar. Hon är visserligen inte ensam om att
bortse från eller tolka befintligt skriftligt källmaterial snävt, men det omintetgör inte misstagen. På ett tidigt
stadium borde Markus ha gjort halt och vidgat kretsen av granskare till någon med inblick i gotländsk
medeltidshistoria. Kvar hade säkert ändå blivit en räcka av idéer och nya synpunkter för att väcka debatt.
Det är nämligen klart att Kersti Markus har kapacitet att hitta nya vinklingar. Men nu drunknar även de
beaktansvärda tankegångarna i en sjö av redan från början havererade spår.
Dick Wase
REFERENSER
AGM: G Lindström: Anteckningar om Gotlands medeltid I-II. Stockholm 1892, 1895.
Bohrn, Erik: S:t Nicolaus och S:t Clemens. Sveriges kyrkor vol 169. Motala 1977.
Bråthen, Alf: Dated wood from Gotland and the diocese of Skara. Sweden 1995.
— Kommentarer till Thomas Bartholins artikel om dendrokronologins tillförlitlighet. Fornvännen, Stockholm
1998.
Carlsson, Anders: Gotland och Visby mellan vikingatid och medeltid — ett debattinlägg. META 3, 1990.
Danmarks Gilde- og Lavsskraaer fra Middelalderen. Købenahvn 1899-1900.
Dittmer, Ulf: Hans Nielssøn Strelow och hans gotländska krönika. Gotländskt arkiv 1961.
DS: Diplomatarium Suecanum I-X, Stockholm 1829 ff.
Ekhoff, Emil: S:t Clemens kyrka i Visby, Stockholm 1912.
Fritzell, Gunnar: S:t Knuts gille i Visby. Gotländska studier 1972.
GG II: J W Hamner, H Widéen, Die Grabsteine der Ruinenkirchen in Wisby, Stockholm 1940.
HenLett: Heinrich von Lettlands Livländische Chronik, hrsg v A Bauer, Darmstadt 1959.
HPZ: Die Hansischen Pfundzollisten des Jahre 1368 (18/3 1368-10/3 1369). Quellen und Darstellungen zur
Hansischen Geschichte N F 10, Lübeck 1935. Herausgegeben von Georg Lechner.