Gun Hedlund Institutionen för samhällsvetenskap Örebro Universitet ...

yngre kvinnor som gärna vill identifiera sig med de nya idealen om ett starkt ledarskap men
som har svårt att finna sin roll i förhållande till de ofta manliga chefstjänstemännen. De äldre
kvinnliga politikerna kan i kraft av sin senioritet överföra sin ”gamla” expert-auktoritet till en
ny politiker-roll.
Den ökade rekryteringen av kvinnliga ledare på mellanchefsnivå har av vissa forskare tolkats
som att denna chefsroll helt enkelt inte lockar män, de samtida kraven på förnyelse och
besparingar är alltför stora. Samtidigt uppfattas dessa ledare som ”lättstyrda och
samarbetsvilliga” av manliga politiker. Dessa kvinnliga mellanchefer tycks känna sig
maktlösa och hårt pressade av olika lojaliteter i organisationen och den nya ledarrollen de lärt
sig ”på kurs” stämmer inte med deras ansvarskänsla för personal och verksamhet. En stark
identifikation med näringslivsidealen finns främst bland nytillkomna kvinnliga
förvaltningschefer som tycks rekryteras utifrån likartade kriterier som manliga chefer. Även
här kan vi skönja generationsskillnader och olikheter relaterade till nivå och funktion. Allt
tyder på att det finns ingen enhetlig kvinnlig ledarskapssroll utan en mängd olika roller
samtidigt som det finns ganska stereotypa föreställningar om hur en kvinnlig ledare bör vara.
Vi menar att det är viktigt att uppmärksamma också relationen mellan kvinnor och inte
ensidigt fokusera på relationen kvinnor-män eller män-män.
Det tvåkönade ledarskapet
Det som hänt under 1980-talet är att kvinnorna kommit med i politiken på ett nytt sätt. Den
enkönade politiken har mist sin legitimitet, samtidigt som kvinnliga politiker i växande
utsträckning ser sig själva som en politisk maktfaktor. Legitimeringen av den "tvåkönade"
politiken har emellertid skett i en period av stora förändringar. Premisserna både för kvinnors
och mäns deltagande i politiken tycks ha ändrats radikalt de senaste 20-25 åren, samtidigt som
den omgivande miljön i grunden omformats. Det gäller lokalt, t ex genom
strukturomvandlingar och nya styrformer i kommunerna, och det gäller nationellt och
övernationellt genom medlemskapet i EU. En viktig fråga är på vilket sätt och på vilka
villkor kvinnor och män är delaktiga i förändringarna, vilka intressen drivs och vilka
institutionaliseras.
När det gäller organisationsförändringar på kommunal nivå tycks det finnas ett brokigt fält av
ideologiska synsätt ifråga om inställningen till olika styrformer. Stora olikheter förekommer
mellan kommuner med likartade majoritetsförhållanden. 36 Vissa data tyder på att skillnader i
inställning till den ökade marknadsorienteringen skapat nya skiljelinjer mellan de
förtroendevalda, förvaltningscheferna och de verksamma inom t ex vård och omsorg. 37
Skillnaderna visar ett svårtytt mönster; det tycks som om konfliktlinjerna inte enbart går
mellan kön, utan även inom gruppen män och inom gruppen kvinnor. Så visar en
undersökning ett växande missnöje bland chefstjänstemän, som t o m avgått i protest mot att
de tvingats försvara nedskärningar i politikernas ställe. 38 Det finns också tecken på en
ökande, ideologisk skillnad mellan kvinnliga politiker inom olika partigrupper, grundad i
olika syn på managementfilosofi och marknadsorientering.
36 Bäck, Henry (1993), Hur många och hurdana? Om organisationsförändringar och representativitet i
kommunerna. IKE 1993:43, Institutet för kommunal ekonomi, Företagsekonomiska instit, Stockholms
universitet.
37 Kolam, Kerstin (1992), ”Förnyelse och planering, liten tuva stjälper stort lass. I Forskning om den offentliga
sektorn. Forskningsantologi utg av Arbetsgruppen för forskningsfrågor. Civildepartementet; Davies, Karen
(1996), Önskningar och realiteter. Om flexibilitet, tyst kunskap och omsorgsrationalitet i barnomsorgen.
Carlssons, Stockholm.
38 Kommunaktuellt nr 7/1997.