Gun Hedlund Institutionen för samhällsvetenskap Örebro Universitet ...

Mina data från tidigare forskning (se tidigare avsnitt ) tyder på att det bland intervjuade
tjänstemän och politiker fanns en helt annan tilltro till de nya idealen inom NPM från
männens sida. De få kvinnor som utmärkte sig genom att vara starka försvarare av NPM
bland tjänstemännen var dels yngre, nyrekryterade kvinnor som upplevde en känsla av
personlig utveckling och spännande utmaningar, av att företräda något ”nytt” och dels kvinnor
med topp-chefsbefattningar med en bakgrund i den privata sektorn. Den tidigare alliansen
mellan kvinnliga politiker och tjänstemän var bruten. De kvinnliga politikerna (förutom
representanter för moderaterna, det svenska högerpartiet) var skeptiska till NPM och hade
inget nära samarbete med de ledande kvinnliga tjänstemän 39 som försvarade de nya trenderna.
De nya kvinnliga cheferna på mellannivå var besvikna över politikernas svek i
nedskärningstider (avsaknad på prioriteringsbeslut) och hade inget stöd att få från de
kvinnliga ledande politiker som nu ägnade sig åt målstyrning. De kvinnliga politiker som satt
i kommunala nämnder var besvikna över att deras roll reducerats till att vara passiva
granskare av ekonomin och att makten centraliserats starkt till ett fåtal ledande aktörer i
kommunen, alla män. Min tolkning är att de kvinnliga politikernas inflytande och auktoritet
som grupp och som individer var försvagad som ett resultat av NPM. 40 Min andra tolkning är
att de kvinnliga tjänstemän (precis som män) som i innovativa kommuner anammade NPM
fick en auktoritet som individer eftersom de var en del av något ”nytt”.
De senaste trenderna
Just nu tycks den stora förändringens tid vara över i många svenska kommuner, betällaruförar
modeller eller köp-sälj organisation avvecklas på många håll och en ny period av
eftertanke och försiktighet inför alltför stora förändringar tycks istället ha uppstått. Trenden
för att rekrytera fler kvinnliga chefer fortsätter och argumenten är inte direkt inriktade på
jämställdhet utan snarare på att kvinnliga chefer förväntas bidra med ”något annat”. Det är ett
komplementärt nyttoperspektiv som framförs, kvinnorna antas stå för ”andra perspektiv” som
kan medverka till effektivisering, nya lösningar på problem och en bättre dialog med brukare
och medborgare. Inom politikerkåren har flera partier satsat hårt på ”förnyelse” vilket innebär
att i många kommuner har ungdom och kön kombinerats d v s yngre och oerfarna kvinnor
ersätter äldre, kvinnliga seniorer i partiernas interna nomineringar till olika politiska poster.
En ny trend är att det är vanligt att dessa unga kvinnor inte ser sig som feminister eller
företrädare för ”kvinnofrågor” även om det fortfarande är vanligt att deras särskilda
intresseområden är sociala frågor och omsorgsfrågor.
Svenska kommunförbundet har just nu ett stort program kallat ”Ledarskapsprogrammet” som
vänder sig till chefer i svenska kommuner med utbildningar för både topp-chefer och
mellanchefer. Kommunförbundet har varit en viktig ”trendsättare” under hela 1990-talet och
tjänat som en stark inspiratör i de många organisationsförändringar som präglat de flesta
kommuner under denna period, särskilt vid införandet av målstyrning, ekonomistyrning och
avveckling av kommunala nämnder. Det är därför intressant att undersöka vilken typ av
chefskap som man önskar konstruera i de två utbildningarna. Toppledarna (de kallas så!)
ska tränas i att bli starka, tydliga, innovativa, ja, vi känner igen språkbruket sedan tidigare.
Mellancheferna ska träna sig i dialog, samverkan och ett gott förhållande till personalen. 41
39
40 I en kommun med kvinnor i ledande position ”bromsade” dessa politiker de organisationsförändringar som
varit möjliga med argumentet att det skulle försvaga politikerrollen. De beskrevs bland männen som lite
gammalmodiga och maktfullkomliga.
41