Gun Hedlund Institutionen för samhällsvetenskap Örebro Universitet ...

Jag har gjort ingående intervjuer med två ledande konsulter som arbetat med
ledarskapsutveckling och rekrytering i både kommuner och näringsliv under ett par decennier.
Dessa data tyder på ett relativt oreflekterat förhållningssätt till frågor som rör kön och
ledarskap samtidigt som det är tydligt att frågan är mycket laddad och att det är harmoni
mellan könen och ”god stämning” som eftersträvas på kurserna. Uppenbart är emellertid att
NPM perioden nu avlöses av en försiktig period vad gäller ”lösningar” på kommunernas
olika problem och att perioden av stark inspiration från näringslivet avklingat. Betoningen av
en politiskt styrd förvaltning är tydlig liksom vikten av en dialog mellan politiker och
tjänstemän. En renässans för ”ämbetsmannen” som försvarare av demokrati, rättstat och
medborgarns rättigheter betonas och här menar man att det är viktigt med fler kvinnliga
chefer. Den starka ”renodlingens” tid tycks vara förbi och ”dialogstyrning” är ett nytt synsätt.
Dessa konsulter ansvarar för ett stort utbildningsprogram för svenska kommunchefer och
kommer på så sätt att bli framtida trendsättare.
Vi avser nu att fortsätta intervjuerna med ytterligare några konsulter och intresserar oss för
om det finns en tydlig samstämmighet med hänvisning till tidsandan eller om det finns olika,
delvis konkurrerande perspektiv i synen på ledarskap och kön. Frågan är också om det finns
olika ideal för kvinnligt och manligt ledarskap beroende på område och nivå i den
administrativa och politiska hierarkin.
Är etik på väg att bli modernt och vilken etik handlar det om? Eller är det nya sätt att försöka
kombinera etik med marknadslösningar i en tid när vissa organisationsexperiment fått dåligt
rykte p g a skandaler och affärer?
Kanske är intresset för kvinnliga ledare från Kommunförbundets sida ett tecken på två saker.
Dels ett genuint intresse av att främja jämställdhet och att få in kvinnor som individer på
ledande positioner (inte som företrädare för gruppintressen). Dels en önskan att kvinnor ska
stå för ”något annat”. Det är ett faktum att de svenska skandaler som varit aktuella har haft
män som centrala aktörer.
Avslutningsvis vill jag återvända till den andra av mina inledande frågor:
- vad innebär det att politiker ska gå på kurs och lära sig att vara ledare? Vad är en politisk
ledare?
Kommunförbundet är nu på väg att starta en serie utbildningar för politiker. Återigen kommer
det troligen att handla om topp-politiker. Sett i ljuset av min teoretiska hemvist blir frågan vad
detta kan innebära för kvinnor och män med hänsyn taget till generationsskillnader och
identifikation med NPM. Vilka konsekvenser får detta för politikern som representant och
vilken demokratisyn finns i bakgrunden, är det ett tydligt elit-demokratiskt synsätt?