Nr 2, 2012 - Föräldraföreningen för Dyslektiska Barn

Redan från årskurs ett får eleverna
skriva på dator. Något som ger mer
tid till språklig utveckling och enligt
skolan bättre inkluderar elever med
läs- och skrivsvårigheter.
– Det har gjort att det istället funnits
mer tid för språklig utveckling.
Två parallella processer
Vanligtvis när elever lär sig att
skriva är det två processer som pågår
parallellt – den som rör inlärningen
och den fi nmotoriska. De fl esta
elever klarar detta bra, men de elever
som har läs- och skrivsvårigheter
eller problem med fi nmotoriken
hamnar lätt efter, vilket kan leda till
sämre självkänsla. Det fi nns också
andra risker med att lägga mycket tid
på fi nskrivning i början. De elever
som redan kan läsa och skriva när de
börjar första klass kan tappa sugen.
Alla utvecklas språkligt
Genom att skriva på dator med
ljudande tangentbord och talsyntes
kan alla elever utvecklas språkligt.
De får både bokstavsljud och
bokstavsbild, samtidigt som de
fokuserar på just den kognitiva, den
kunskapsmässiga, processen när det
gäller läsningen.
Trär pärlor och viker papper
Eftersom olika rättstavningsprogram
fi nns på alla datorer redan från
början blir det naturligt att använda
dem vid behov, för alla barn.
– Under årskurs ett övar eleverna
fi nmotoriken till exempel genom
att trä pärlor, rita, måla och vika
pappersfi gurer, fortsätter Annika.
I andra klass förs fi nmotorik och
skrivning samman.
Eleverna får kommentera
Försöket med ”att skriva sig till
läsning” pågår än så länge bara i en
klass i Sollentuna. Tester visar dock
att läshastighet, läsförståelse och
kvaliteten på texter eleverna skrivit
snarast är över medelnivån.
Det som inte testats ännu är
handstil, men både Annika och
andra lärare på skolan intygar att
de ser lika fi na texter i den aktuella
testklassen som i andra klasser.
Texter på lokal webbplats
För att visa ett exempel på elevernas
språkliga utveckling loggar Annika
in på klassajten, en lokal webbplats
där eleverna lägger upp texter de
skrivit. En fl icka har återgett en lång
dialog i sin text, med talstreck och
allt, nästan helt utan lärarstöd.
Gåtor och berättelser
Andra har skrivit gåtor eller
berättelser med fl era kapitel.
– Sedan kommenterar de varandras
texter och gissar på gåtorna.
Det märks att eleverna har kommit
olika långt i sin utveckling, men
de fl esta har faktiskt skrivit en kort
5
FDB:s NYHETER 2/2012
kommentar till varandras texter,
även om det är lite felstavningar här
och där. Men det gör inget. Och för
Annika är det framför allt en fråga
om demokrati.
– Alla får vara med. Även de som
har svårt med läsningen kan använda
talsyntes och sen kommentera.
I vanliga fall får eleverna bara
lärarens kommentar på sin text, men
på det här sättet får de möjlighet till
en helt annan feedback. Varje text får
kanske elva läsare istället.
Struktur och lärarnärvaro behövs
Tidigare ifrågasatte Annika själv
nyttan av digitala hjälpmedel och
metoden att skriva sig till läsning.
Nu när hon på nära håll sett
resultaten kan hon inte annat än
rekommendera fl er lärare att utforska
möjligheterna.
Samtidigt betonar hon att
lösningen inte ligger i en massa
datorer med talsyntesprogram.
– Datorerna gör inte jobbet. Man
måste ha en tydlig struktur i
undervisningen, precis som i de
traditionella metoderna.
Och där ser hon också den
största faran, att datorer anses som
lösningen på ett personalproblem.
– Man arbetar på ett annat sätt,
men det behövs minst lika mycket
lärartid, avslutar Annika.