Irene Virtala Tystnaden talar Om finländska krigsbarn i skönlitteraturen

omsorg för att utföra männens arbeten. Barnomsorgen var ett problem och är ett skäl till att
barnförflyttningen accepterades. 6
Initiativet till barnförflyttningarna kom från Sverige där kampanjen "Finlands sak är vår"
fick många hem att erbjuda skydd till krigsbarn. De finländska mödrarna var först starkt
emot barnförflyttningarna, men allteftersom kriget fortsatte och situationen blev outhärdlig
gav många efter. Den dåtida socialministern K. A. Fagerholms politik stödde barnförflyttningens
idé. 7 Kritiska röster hördes i dagstidningarna. De flesta opponenter
förordade hjälp på platsen i stället för barnförflyttningarna. I annat fall borde man klara sig
själva trots krigets umbäranden. ”Då vi nu en gång orkar mata hela armén, så ska vi väl
klara av ett par trehundra barn samtidigt”. 8 Till slut förbjöds all negativ kritik av
barnförflyttningarna och aktionen förverkligades. Censuren tystade diskussionen kring
barnförflyttningarna för årtionden. 9
Kampanjen och tidningarnas positiva beskrivningar bidrog till att barnförflyttningarna fick
så stor omfattning. Arrangemanget sparade hundratals tuberkulos- och difterisjuka barns liv
och garanterade barnen de fundamentala, materiella livsbehoven. 10 Meningen var att barnen
efter krigets slut skulle skickas hem. Kriget varade emellertid mycket längre än man från
början hade kunnat föreställa sig. Barnförflyttningarna fick oanade konsekvenser.
Barntransporterna var inte riskfria. 11 Tågtransporten skedde oftast på nattetid för att komma
undan bombningarna. Tågresan från Helsingfors via Haparanda till Sverige blev således
utdragen, t.o.m. upp till tio dagar.
En del av barnen överlevde inte barnförflyttningen. Modern fick inte alltid veta vad som
hade hänt eller var i Sverige barnet blev begravet. En del av barnen dog under
tågtransporten då tåget som forslade barn kolliderade med ett annat tåg. Vid ett annat
tillfälle bröt en maginfluensaepidemi ut bland småbarn varvid ett antal barn under tre år
dog. 12 Dessa barn ligger begravda i en massgrav i Vindeln, utanför Umeå. Det är en
historisk händelse som många inte känner till. Det har hittills varit tyst kring barnöden.
Ingen vet om mödrarnas kval då de skickade sina barn mot ett okänt öde.
6 Käppi 2003:40.
7 Skälen till barntransporterna enligt Barnförflyttningskommitténs protokoll den 3.9.1941: ”1. De karelska mödrar som
behövdes vid återuppbyggnadsarbetet på de avträdda områdena kunde inte ta med sig de minsta barnen 2.
Livsmedelsbristen. Åren 1841-43 sändes medellösa barn till Sverige ur följande grupper: 1. Barn, vilkas föräldrar
återvänt till återuppbyggnadsarbetet i Karelen 2. Barn, vilkas hem skadats vid bombningarna 3. Barn till invalider 4.
Stupades barn som inte åtnjöt fadderbarnsunderstöd. Senare utvidgade socialminister Fagerholm kriterierna. 1942
kunde även barnrika familjers barn evakueras samt 1. Barn, vilkas fäder var inkallade samtidigt som mödrarna
förvärvsarbetade 2. Barn till gravida mödrar, vilka i brist på tillräckligt underhåll inte klarade sin ekonomi och barnens
skötsel. Den första barnförflyttningen syftade till att underlätta situationen för den evakuerade karelarbefolkningen.
Den andra stora barnförflyttningen organiserades på grund av bombningarna av Helsingfors och den svåra situationen i
landet. Då fäste man inte längre så stor vikt vid kriterierna för evakuering (Kavén 1994:67-69).
8 Signaturen P.J.K. (Uusi Suomi 15.1.1942, Kavén 1994:71).
9 Om tidningarna vill framföra tvivelsmål huruvida transporterna av finländska barn till Sverige är en nödvändig åtgärd är
villkoret för att dylika skriverier godkänns att de tillfullo erkänner Sveriges välvilliga avsikter. Nedvärderande,
misstänkliggörande och kritiska utlåtanden angående Sveriges förhållande till Finland eller Sveriges politiska ställning
nu och framgent får inte ges offentlighet utan måste uttryckligen begränsas till att omfatta endast den oro
barnförflyttningarna möjligen ger upphov till (Kavén 1994:87-89). Mer om presscensuren före och under Vinterkriget
se t.ex. doktorsavhandlingen av (Sinikka Wunsch: Punainen uhka. Neuvostoliiton kuva johtavassa suomalaisessa
sanomalehdistössä maaliskuusta 1938 talvisodan päättymiseen maaliskuussa 1940, 2004).
10 Många hjälpte till på frivillig basis ”Ja, här sker små underverk i det tysta, bakom den officiella beteckning som lyder
Östgötahjälpen till Finlands barn” (Östgöten 30.10 1942).
11 Barntransporterna skedde med båt, flyg och tåg, dock mest med tåg via Haparanda.
12 Kaos hos finska barnen i Umeå. En svår influensaepidemi har utbrutit bland de 661 finska barn som inlagts i karantän i
Umeå i avvaktan på att fördelas bland fosterföräldrar i olika delar av landet. (Sosiaaliministeriön Lastensiirtokomitean
arkisto 1941-1949, Ja 1-3, Riksarkivet Helsingfors).
12