Irene Virtala Tystnaden talar Om finländska krigsbarn i skönlitteraturen

Den feministiska forskningen har en mångfacetterad syn på moderskapet. En klart negativ
syn är att betrakta moderskapet som en patriarkal institution som förtrycker kvinnor.
Simone de Beauvoir (1949) uppfattade moderskapet som ett slaveri. Mary Daly (1978) och
Monica Witting (1992) fortsätter i Beauvoirs anda. Enligt den positiva synen ses
moderskapet som den viktigaste källan för kvinnors makt och grunden för kvinnors
identitet.
Enligt forskare som har studerat förhållandet mellan mor och barn i europeisk historia
kunde moderskärleken inte utvecklas fullt ut eftersom barndödligheten under de svåra
ekonomiska tiderna var hög. Mödrarna vågade inte binda sig emotionellt vid sitt barn i
fruktan att de förlorar detta.
De finländska mödrarnas situation i detta sammanhang är säregen. Många av dem blev
krigsänkor. De hade dessutom männens arbeten att sköta då männen var i kriget. Anu
Koivunen (1995) ser speciellt det hjältemodiga och uppoffrande moderskapet som typiskt
för de finländska kvinnorna i det krigstida Finland. 62
Ett gemensamt tema för många autobiografier är funderingarna kring den biologiska
moderns öde. 63 Hur kände hon då hon skickade sitt barn till Sverige, hur var hennes
situation under krigsåren, hur har hon känt det under alla dessa år då hennes barn levt i
Sverige.
Mödrarna i krigets Finland var först emot att skicka barn till Sverige, men allt eftersom
kriget fortsatte och livet blev outhärdligt, var nog många mödrars enda önskan att deras
barn skulle överleva. Som bekant räddade barnevakueringen också många sjuka barns liv.
Efter krigets slut förmedlar socialminister Fagerholm i sitt tal de välsignelser och tack som
de finska mödrarna uttrycker i sina brev till de svenska fosterföräldrarna. 64 Tidningarna
fylls av rubriker som ”Djup tacksamhet i Finland för barnhjälpen”, 65 ”Ni har hjälpt oss tro
på det goda”! ”Varmt finskt tack till svenska fosterföräldrar” 66 mm.
Barnförflyttningens tragiska sida berördes dock inte. En del av barnen överlevde inte
tågtransporten. Kommunikationen var dålig, föräldrarna fick inte alltid veta vad som hade
hänt deras barn. En del av barnen dog under tågtransporten då tåget som forslade barn
kolliderade med ett annat tåg. Vid ett annat tillfälle bröt en influensaepidemi ut bland
småbarn (661) som inlagts i karantän i Umeå i avvaktan på att fördelas bland fosterföräldrar.
Av dessa dog ett antal barn under tre år. Barnen ligger begravda i en massgrav i
Vindeln, utanför Umeå. Det är en bortglömd historisk händelse. Det har hittills varit tyst
kring barndöden. Det finns ingen forskning om dessa mödrars kval då de skickade sina barn
mot ett okänt öde.
62 Silius 1996:16. Andra karakteriseringar av moderskap är idealmodern, problemmodern som slits mellan karriär och
moderskap och den biologiska, längtande och trängtande modern.
63 Varje adoption berör minst tre parter, barnet, fosterföräldrarna och de biologiska föräldrarna. Den part som
uppmärksammats minst är de biologiska föräldrarna. Mycket lite forskning finns om dessa föräldrars situation när de
beslutar sig för att lämna sitt barn och hur detta beslut framgent påverkar deras liv. Brinich 1990 skriver att det är först
på 1980-talet som man börjat intressera sig för de biologiska mödrarnas upplevelse av förlust och sorg. De få
undersökningar som finns grundar sig på erfarenheter av västerländska mödrar som lämnat sitt barn för adoption och
som senare sökt för psykoterapi. Efter att initialt ha känt en lättnad inför att ha lämnat sitt barn fick dessa mödrar
senare fantasier om att barnet var kvar hos dem. De upplevde känslor av tomhet och av att ha förlorat en del av sig
själva. De hade också skuldkänslor både för att de fött barnet och för att de lämnat bort det. I vissa fall hade de haft en
ingivelse att söka efter barnet (Irhammar 1997:15).
64 Sosiaaliministeriön Lastensiirtokomitean arkisto 1941-1949, Ja 1-3, Arkisto, Helsinki.
65 Stockholms-tidningen 10.1.1942, Soc.Dem 10.1.1942 och 17.12.1942, (Sosiaaliministeriön Lastensiirtokomitean arkisto
1941-1949, Ja 1-3, Valtion Arkisto, Helsinki).
66 Svenska Dagbladet 30.12.1942.
30