Irene Virtala Tystnaden talar Om finländska krigsbarn i skönlitteraturen

Det finns en stark tendens i krigsbarnlitteraturen att knyta an till det moderliga, att återuppta
och synliggöra den moderliga traditionen t.ex. (Vesterberg 1998, 1999, Andersson 2001,
Hietamies 1992, Bolinder 1980, Wahlberg 2003).
Att återanknyta kontakten med sin biologiska moder efter flera års uppehåll som krigsbarn i
Sverige var inte alltid lyckat. Vid en plötslig konfrontation blev både krigsbarnet och
modern förvirrade och besvikna. Mötet framkallade oväntade spänningar. Ingen av dem
kunde vara sig själva.
Modern kunde bli överraskad av fosterhemmets materiella standard, hon kunde få mindervärdighetskomplex,
för hon skulle inte kunna erbjuda sitt barn allt detta.
Barnet som inte förstod detta eftersom hon inte hade upplevt något annat ville stolt
presentera sitt liv. Samtidigt väntade hon av modern ett villkorslöst kärleksbevis som hon
kanske inte fått i fosterhemmet. I krigets, fattigdomens och misärens grepp ringaktade man
den familjära tillhörigheten, den familjära värmens betydelse. Det var överlevnad, sjukvård,
näringsrik kost, skydd för bombningar som var det primära.
Återanknytningsscener med den biologiska modern skildras tydligast av Tyni och Vesterberg.
Båda blir de besvikna vid återseendet av modern. Vesterbergs ”familjära tomhet” från
första boken En gång krigsbarn (1998) får en vidare utveckling i Skymt av livet (1999). Den
familjära tomheten intensifieras, den blir mer akut och den kallas till slut för ”andlig
kremering”. Vesterbergs sökande efter en maternal genealogi är tragisk men intressant
utifrån en genusteoretisk aspekt.
I en bristfällig tradition från moderns sida söker Vesterberg målmedvetet efter en bindning
till den maternala traditionen. Hon väljer ett yrke som eventuellt kan ge henne information
om sin mormors sjukdom.
Vesterbergs alter ego Sirkka inleder en vänskapsrelation till en finskfödd arbetskamrat,
kanske för att komma närmare sina egna etniska rötter.
Såsom tidigare konstaterats, har krigsbarnen blivit övade i att känna igen psykologiska
nyanser. Sirkka genomskådar snabbt sin väninnas livslögn och förhoppningsvis kommer
hon närmare sin mormors öde.
Sirkkas livsöde är ett gripande skönlitterärt bevis på ett intensivt behov av en matrilineär
tradition som saknas i vår patriarkaliska kultur och speciellt tydligt i de till Sverige
adopterade krigsbarnens värld. Skymt av livet (1999) för tankarna till en mer generell
sanning om avsaknaden av den maternala traditionen till myterna, bibeln och kvinnans
historia överhuvudtaget.
Det finns mycket få kvinnliga mönster i bibeln, Eva är utan mor, hon är skapad av Adams
revben. Myten om Demeter och Kore-Persefone, en av de få myter som beskriver relationen
mellan mor och dotter, är tragisk. Dottern rövas bort av underjordens furste men med
tillstånd av Zeus, den enas make och den andras fader. Alltså sker bortrövandet i en
patriarkalisk komplott som modern och dottern inte kan påverka. Modern sörjer dottern så
att marken vissnar, men aldrig kan hon vända sig till sin mor för hjälp, liksom Kore-
Persefone, liksom Ifigenia, liksom Antigone, liksom Maria och Eva har kvinnorna ingen
mor att rådfråga. Den kvinnliga genealogin är avbruten. Då Demeter och Kore-Persefone
äntligen får mötas berättar Kore-Persefone om sitt liv efter bortrövandet, men hon börjar sin
berättelse från slutet. Dottern ska hitta tråden tillbaka till sitt inträde i underjorden och
eventuellt utträde ur underjorden liksom varje kvinna måste göra för att hitta spåren till sin
matrilineära tradition.
36