Irene Virtala Tystnaden talar Om finländska krigsbarn i skönlitteraturen

Laila Hietamies fiktiva roman Koivu ja tähti (2002) (Björken och stjärnan) är intressant
därför att den berättar om krigsbarnens öden i Danmark. En mer autobiografisk beskrivning
från tiden som krigsbarn i Danmark ger Reijo Pajuojas antologi Sotalapsena Tanskassa
(2000) (Som krigsbarn i Danmark 2000).
Romanen av Hietamies använder Topelius gamla saga om Björken och stjärnan som
intertext. ”Björken och stjärnan” är effektfulla ord, varje finländsk individ fram till -50född,
associerar dessa ord till Topelius’ saga om två syskon som under en tidigare orolig
period i Finlands historia skickades till Sverige, undan krig och osäker tillvaro, precis som
krigsbarnen under andra världskriget. Även om välfärden i Sverige hjälpte syskonparet att
överleva och komma undan hemlandets misär, glömde de inte enligt Topelius’ nationalistiska
idealtänkande och bristande kunskap om ett barns utveckling, sitt hemland utan
begav sig senare ut på en vandringsfärd mot hemlandet och den lilla stuga de kom från. Den
enda ledningen de hade var en på hemgården växande björk och en stjärna som brukade
lysa genom dess lövverk. Trots dessa ringa kännetecken, men desto mer med nationalromantisk
anda hittade syskonparet hem till sin barndomsstuga där mor och far väntade.
Den gamla sagan är effektiv och nostalgisk, men Hietamies omskrivning av Björken och
stjärnan erbjuder mer spänning; romanintrigen är sammanvävd med potentiella äventyr som
Danmarks politiska situation kunde erbjuda under andra världskriget.
Ambitionen att inkludera i forskningsmaterialet all skönlitteratur som skrivits om
finländska krigsbarn har jag avstått från. Denna studie har kommit till den punkt som i den
kvalitativa forskningen kallas för saturation, dvs. forskningsmaterialet tillför inte längre
någon ny information utan motiven börjar upprepas.
Under året 2003 sätter jag punkt på min vandring genom de skönlitterära beskrivningarna
av och om finländska krigsbarn. I sista stund fann jag ett antal verk som har publicerats i
eget förlag och böcker där krigsbarnstemat tangeras. I slutet av denna studie har jag samlat
all skönlitteratur av och om krigsbarn som jag under projektet har kommit över.
Bland senast utkomna böcker hann jag inventera Lauri Wahlbergs Ett krigets barn (2003).
Boken är en intensiv beskrivning av ett krigsbarns kamp för att bemästra sin situation,
minnen, separationsångesten, hatet mot den biologiska modern som hade skickat sin son
utomlands och hatet mot det fädernesland som har orsakat så mycket lidande. Allting
berättas i en tvär, men trovärdigt ärlig ton i motsats till ”Björken och stjärnan”-romantiken.
Autobiografin är en läsvärd resa genom ett krigsbarns kamp för att hela sig själv trots svåra
förhållanden. Sveriges psykiatriska vård får sin del av anklagelserna. Problematisering
utvecklas i form av en patientdynamisk vårdlinje presenterad av ett psykiskt nerbrutet
krigsbarn.
En sorts litterär kulmen inom den inventerade krigsbarnlitteraturen representerar W. G.
Sebald’s roman Austerlitz (2003), (orig. 2001) som jag några gånger i en senare analysdel
citerar. W. G. Sebald var professor i litteraturvetenskap och mästare i olika stilgrepp. Är
Austerlitz en sannsaga eller fiktion, den frågan blir obesvarad eftersom Sebald dog i en
bilolycka strax efter att boken hade publicerats. Autobiografi, fiktion eller en blandning av
dessa, det är i nuläge ointressant, men bokens innehåll är anmärkningsvärt. Austerlitz
berättar i en skönlitterär dräkt om förträngningens och minnets mekanismer. Den femårige
Jacques Austerlitz skickas från Prag till London under andra världskriget 1939. Pojkens
brittiska föräldrar utplånar alla spår av pojkens tidigare existens. Adoptivpojken växer upp
utan vetskap om sin rätta identitet. Under hela sin vuxna existens undviker Austerlitz halvt
omedvetet allt som skulle kunna avslöja hans rätta bakgrund. En smygande ångest hinner
dock ikapp honom i pensionsåldern och orsakar en livskris. Barndomsminnen börjar klarna
upp. Det enda viktiga i Austerlitz’s liv är nu att bege sig ut på en resa bakåt i tiden och att
26