Taking Social Rights Seriously (II): - Retfaerd.org

RETFÆRD ÅRGANG 30 2007 NR. 1/116 51
Här har de hohfeldska begreppen således använts för att ge en bild av hur relationen mellan
individen och det allmänna förändrats över tid. Under 1800-talet försattes individen i
en kravlös situation och det stora bakslaget var naturligtvis Fattigvårdsförordningen 1871
som kastade individen tillbaka till en socialt starkt utsatt position. Efter 1871 har individens
kravrättighet stärkts: eller snarare kanske skall det formuleras så, att det allmänna
har fått utökade skyldigheter och begränsat handlingsutrymme utifrån egna villkor och
samtidigt har kommunens frihet (skönsmässiga godtycke) minskat successivt med att socialtjänstlagen,
omsorgslagen och LSS stärkt de funktionshindrades situation. 38 I rättsligt
hänseende har de funktionshindrade rört sig från en underordnad position där det inte var
möjligt att framställa krav (dvs icke-krav), utan där ansvaret ålåg kommunens allmänna
välvilja, till en position där rättigheter kan utkrävas. Det är alltså inte så, att den enskilde
blott har en principiell rätt till begärd insats av karaktären generell välfärdsrättighet lösligt
hållen till en kommunal frihet att tillhandahålla omsorg eller insats, en sk kvasi- eller
servicerättighet. 39 Sammantaget är alltså LSS en utpräglad rättighetslag med motsvarande skyldigheter
för kommunen: med Hohfelds terminologi kan således den enskilde göra gällande en kravrättighet,
vilken korrelerar med en plikt för det allmänna. Det återstår dock att granska hur den
38 Se Hollander a.a. som har jämfört rättighetskonstruktionen i socialtjänstlagen, omsorgslagen och
LSS.
39 Se Gustafsson a.a. (2005), s 470 och Westerhäll, Lotta (1994) Patienträttigheter (Lund), s 87ff.
Jurist- og Økonomforbundets Forlag