Sponsorsystemet inom Anonyma Narkomaner

En del personer går till arbetet för att de behöver tjäna pengar för att kunna betala
hyran. De går alltså enbart dit för att de måste.
En andra kategori går dessutom till arbetet för att de blir del av en arbetsgemenskap,
de uppskattar de sociala delarna i arbetet. De kan även, gränsande till tredje kategorin,
tycka om arbetsuppgifterna.
En tredje kategori delar också ideologin på arbetsplatsen. De har ett starkt
engagemang och tror på vad de gör. De ser sitt arbete som meningsfullt, inte bara ur
en personlig aspekt, utan att arbetet är viktigt i en djupare mening och bör utföras så
som idéerna föreligger inom just detta företag.
Alla deltagare på ett NA-möte har på liknande sätt inte samma grad av delaktighet eller
commitment.
Det finns de som är där för att de mer eller mindre måste. De befinner sig till exempel
på ett behandlingshem där det ingår i behandlingen att besöka NA-möten. De kan ha
gått in i behandlingen under hot om avsked från arbetet, skilsmässa eller
fängelse/tvångsomhändertagande. När behandlingen är över fortsätter de inte alltid
med NA-möten. Man kan kalla denna grupp för besökarna.
En del personer går sporadiskt eller mer kontinuerligt på möten mest för den sociala
delen. De träffar andra personer i samma situation, de får stöd, uppmuntran, de utbyter
erfarenheter, de knyter kontakter eller fördriver tiden. Däremot har de ingen sponsor,
arbetar inte i stegen och deltar inte i föreningsarbetet. De är inte heller alltid drogfria
mellan mötena. Man kan kalla denna grupp för de sociala.
Mina intervjupersoner befinner sig dock idag i det stadium där de också omfattar
ideologin. De tror på vad NA står för. Detta innebär inte att de är okritiska eller att alla
mina informanter accepterar allting till hundra procent. Men det finns hos dem en
tilltro till grunderna inom NA. De är samtliga väl insatta i NA:s ideologi, vad stegen
och traditionerna står för. Samtidigt kan de beskriva hur de också kan gå på möten av
andra skäl, än tilltron till delningarna och att ”föra budskapet vidare”. De kan gå av
sociala skäl, att de umgås med personer i samband med möten. Man kan också tänka
sig att de ibland kan känna sig tvingade att besöka mötet. Även om det inte känns så
roligt att gå dit varje gång, så säger deras erfarenhet dem att risken för återfall i
missbruk ökar utan mötesgåendet. De kanske också känner en lojalitet eller solidaritet
med NA och människorna där som gör att de går på möten för att de vill ge tillbaka
vad de fått. Man kan kalla denna grupp för de ideologiska.
Det kan ske en tidsmässig rörelse från en kategori till en annan och en person kan pendla
mellan olika commitment, där det kan finnas inslag av alla tre, men med olika betoning i olika
perioder. Det finns heller ingen lagbundenhet i att en individ nödvändigtvis kommer att
avancera till tredje kategorin.
I praktiken kan graden av commitment visa sig i huruvida man enbart går på möten, eller
också läser litteraturen, arbetar i de tolv stegen, har sponsor, deltar i föreningsarbetet (”gör
service) etc.
14