Sponsorsystemet inom Anonyma Narkomaner

forskare, men har skrivit en läsvärd kritisk bok om AA: AA – Cult or cure? (1998). Vad gäller
NA rekommenderas Keith Humphreys studie Circles of Recovery (2004). Av NA:s egen
litteratur är grundboken Anonyma Narkomaner ”Basic Text ” (1998) den bästa
introduktionen, där man snabbt kommer in i NA:s språk och begreppsvärld.
*
Slutligen berättar en av mina intervjupersoner om Anonyma Narkomaners första år i Sverige,
en illustration som också får symbolisera NA:s syn på sponsorskapet:
- I början fick vi förfrågan från Danmark, Köpenhamn. Den gruppen höll på att dö där.
Det fanns bara två medlemmar. Om vi kunde komma och stötta dem, så då gjorde vi det.
Då åkte vi ner från både Göteborg och Malmö, de medlemmar som fanns. Det fanns ju
fler i Malmö så då var vi några stycken. Så åkte vi dit över för att hjälpa dem. Att hålla
möte och peppa dem för att kunna hålla energin uppe. Det fortsatte ju växa utifrån det
sedan.
- Berätta om den resan.
- Den resan var lite speciell för vi var väldigt nydrogfria. Man säger i konceptet det här
med att hålla sig till vinnarna. Det pratar man om. Håll dig till vinnarna! De som du ser
får det att fungera, håll dig till dem! På den här resan hade vi med oss en isländsk kvinna
som bodde nere i Malmö och hade varit drogfri länge. Hon hade arbetat på
behandlingshem på Island. En kille i Danmark var också islänning och hade varit drogfri
hur länge som helst. Tio år, det kunde man inte fatta. Jag hade inte varit drogfri ett år ens.
Så det var ju hur stort som helst. När vi kom dit ner då så visade det sig att det var
karneval i Köpenhamn. Det gjorde att det var väldigt mycket folk som drogade sig ute på
gatorna. När vi skulle ta oss igenom där vi var ute, jag vet att jag satte rygg på den här
isländske mannen… När man är nydrogfri och det är mycket droger runtomkring så blir
man psykiskt påverkad, det är väldigt speciellt, man bara känner att det finns… det börjar
suga och dra… Vi gick som i ett lemmeltåg och jag kände hur folk släppte, de gick ut…
De släppte och gick ut, de kunde inte hålla kvar… Då vet jag att min kompis från
Göteborg, han kände att herregud, det verkligen sög i honom… Håll bara fast i mig… och
det gjorde han bokstavligt… han höll tag i min midja hela tiden… För jag hade bestämt
mig, jag håller rygg på den här islänningen… Det var folk före mig som släppte och
försvann… Det var en fruktansvärt otäck känsla. Till slut höll jag bara i honom medan vi
tog oss igenom det här havet av missbrukare, som jag kände. Det var en sådan
surrealistisk upplevelse. Jag var så enormt fokuserad. Det enda jag visste i huvudet var,
släpp inte den mannen…för han vet vart han är på väg. Det var väldigt starkt och det
gjorde mig otroligt stark i min drogfrihet. Jag insåg hur fruktansvärt lurigt det här är. Det
räcker inte bara att vilja bli drogfri, man måste ha hjälp. Det måste till någonting mer.
53