Nr 2/ 2009 Årgång 121 - Allmänna Försvarsföreningen
Share Embed Flag
Download ePaper

Nr 2/ 2009 Årgång 121 - Allmänna Försvarsföreningen

Nr 2/ 2009 Årgång 121 - Allmänna Försvarsföreningen Nr 2/ 2009 Årgång 121 - Allmänna Försvarsföreningen

aff.a.se
03.09.2013 Views

Nr 2 2009 juni Bra för Gotland!

<strong>Nr</strong> 2 <strong>2009</strong> juni<br />

Bra för Gotland!

vårt försvar 2 ’09<br />

2<br />

allmänna försvarsföreningens tidskrift.<br />

Debatt om säkerhetspolitik och totalförsvar.<br />

Utkommer med fyra nummer per år.<br />

Ansvarig utgivare:<br />

Maria Nyberg-Ståhl<br />

Redaktör:<br />

Tommy Jeppsson<br />

Redaktion och expedition:<br />

allmänna försvarsföreningen,<br />

se nedan.<br />

Redaktören personligen:<br />

Aspvägen 23, 760 10 Bergshamra<br />

Tfn: 070-546 05 68<br />

e-post: jeppsson.to@hotmail.com<br />

Redaktionskommitté:<br />

Redaktör Olof Santesson, ordförande<br />

Generalsekr. Nils Eklund, aff<br />

Överstelöjtnant Carsten Persson, HKV<br />

Förste forskare Niklas Granholm, FOI<br />

Handläggare Henrik Olinder, KBM<br />

Generalsekr. Heléne Rådemar, Lottorna<br />

Redaktionen<br />

önskar alla en<br />

skön sommar!<br />

Prenumeration: 200 kr/helår<br />

Lösnummer: (beställs hos expeditionen)<br />

Annonser: Redaktionen<br />

Annonspriser:<br />

Helsida: 4.800 kr Halvsida: 3.000 kr<br />

Kvartsida: 2.100 kr Åttondelssida: 1.500 kr<br />

Fyrfärg:<br />

Helsida: 9.300 kr Halvsida: 7.500 kr<br />

Kvartsida: 6.500 kr<br />

Layout och sättning:<br />

Annette Hofvander, Text å Form AH AB<br />

Tryck:<br />

Axel Abrahamsons Tryckeri AB Karlskrona<br />

ISSN 0042–2800<br />

Tidningens uppfattning framgår av ledarsidan.<br />

För åsikter framförda i övrigt redaktionellt material<br />

svarar respektive författare.<br />

grundad 1890<br />

allmänna försvarsföreningen, aff, är en<br />

ideell förening, fristående från myndigheter<br />

och politiska partier. Föreningens ändamål är<br />

att, som självständig organisation, skapa insikt<br />

om Sveriges säkerhetspolitiska situation och<br />

landets behov av ett starkt totalförsvar för att<br />

trygga vår fred, frihet och framtid.<br />

Ordförande: Nini Engstrand<br />

Vice ordförande: Lars Olsson<br />

Generalsekreterare: Nils Eklund<br />

Expedition:<br />

Telefon(svarare) 08-678 15 10.<br />

Fax: 08-667 22 53<br />

Postadress: Teatergatan 3, 5 tr<br />

111 48 Stockholm<br />

Bankgiro: 482 8885<br />

Plusgiro 127 11-8<br />

E-post: aff@aff.a.se<br />

Hemsida: http://www.aff.a.se<br />

allmänna försvarsföreningen vill verka för<br />

en försvarsdebatt med god spridning. Publicering<br />

av artiklar införda i vårt försvar medges<br />

med angivande av källan. Ekonomiska villkor<br />

avtalas med respektive författare.

innehåll<br />

<strong>Nr</strong> 2 <strong>2009</strong> <strong>Årgång</strong> 120<br />

Går försvarspropositionen igenom<br />

riksdagsbehandlingen kommer det militära<br />

tomrummet på Gotland att åtminstone fyllas av<br />

ett kompani med moderna stridsvagnar av typen<br />

Leopard II (stridsvagn 122).<br />

Foto: Anja Edvardsson P 7/Försvarsmakten<br />

Läs:<br />

PSYOPS – Chefens ess i rockärmen författad av<br />

Fredrik Konnander (sid. 15).<br />

Foto: Alexander Karlsson, Combat Camera/<br />

Försvarets Bildbyrå<br />

Ledare:<br />

Inför ordförandeskapet i EU 4<br />

Debatt:<br />

Bo Hugemark: Som katten kring den heta gröt 5<br />

Lars Wedin: Inga hot i sikte? 7<br />

Litteratur:<br />

Bo Hugemark: Målet är motståndarens vilja 10<br />

Erik Cornell: Turkar, kurder och islamister 12<br />

Psyops:<br />

Fredrik Konnander: Chefens ess i rockärmen 15<br />

Eino Tubin: Nya former för psyops 18<br />

Ryssland:<br />

Jörgen Elfving: Det röda massanfallet<br />

ett minne blott? 22<br />

Information:<br />

Beata Hansson: Till skydd och beredskap<br />

för samhället 26<br />

Debatt:<br />

Helge Löfstedt: Kostnadseffektiv Försvarsmakt 28<br />

Peter Lundberg: Behövs försvarsindustrin? 32<br />

Föreningsnytt:<br />

Per Ribbing: Saknas stödet för Sveriges midja? 34<br />

Tommy Jeppsson: Bra länskonferens och<br />

årsstämma 35<br />

Nästa nummer, 3/09, utkommer 12 oktober.<br />

Manusstopp 28 augusti.<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

3

ledare<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

4<br />

Inför ordförandeskapet<br />

i EU<br />

Sverige innehar under andra<br />

halvåret <strong>2009</strong> ordförandeskapet<br />

i EU. Områden där vårt<br />

land förväntas vara pådrivande<br />

innefattar frågor rörande säkerhets-<br />

och försvarspolitik. Här<br />

behandlas ej de konkreta utmaningar<br />

som det svenska ordförandeskapet<br />

står inför. Några<br />

övergripande drivkrafter för<br />

den europeiska säkerhets- och<br />

försvarspolitiken (ESFP) liksom<br />

i vilken inre miljö denna<br />

verkar avhandlas.<br />

I dag verkar det råda konsensus<br />

bland Europas stora länder<br />

liksom inom administrationen<br />

i Washington om betydelsen<br />

av ESFP. I en situation<br />

där länderna på vår kontinent<br />

alltmer engageras i krishanteringsoperationer<br />

utanför vår<br />

egen världsdel får detta ett ytterligt<br />

praktiskt genomslag, inte<br />

minst i ett läge där Europas<br />

regeringar generellt satsar<br />

mindre på sina militära försvar,<br />

vilka de följaktligen inte heller<br />

lyckas modernisera till en nivå<br />

som befi nner sig ens i närheten<br />

av den som karakteriserar den<br />

amerikanska försvarsmakten.<br />

Konkreta insatser blir alltmer<br />

beroende av ett brett politiskt<br />

stöd från länderna i ”EUfamiljen”,<br />

där möjligheterna att<br />

dela på risker och kostnader är<br />

viktiga incitament för samarbete.<br />

Militär makt nyttjas i vår<br />

tid för uppnåendet av politiska<br />

målsättningar som generellt<br />

betraktat är begränsade, där det<br />

inte handlar om att vinna i ordets<br />

traditionella betydelse utan<br />

om kontrollerad våldsanvändning<br />

men också en mera<br />

diffus och subtil signalering av<br />

intentioner. EU-ländernas engagemang<br />

i omvärldens krig/<br />

konfl ikter sker frivilligt, vilket<br />

ytterligare förstärker det kollektiva<br />

säkerhetssamarbetet. Att<br />

dela på åtagandena har blivit<br />

regel i konfl ikter som inte hotar<br />

den egna statens existens.<br />

Nationella militära maktmedel<br />

är i dag insatta i regelrätta<br />

krigshandlingar medan staten/<br />

samhället befi nner sig i ett tillstånd<br />

av fred.<br />

Säkerhetsfrågorna karakteriseras<br />

av en betydande dynamik,<br />

där det inrikespolitiska<br />

klimatet spelar en mycket betydelsefull<br />

roll. Det är länge sedan<br />

säkerhets- och försvarspolitik<br />

var ett spelfält för en väl<br />

defi nierad samhällselit. I vår tid<br />

har dessa politikområden närmast<br />

blivit var mans egendom<br />

och föremål för inrikespolitisk<br />

press och diskussion bland<br />

allmänheten, vilket i hög utsträckning<br />

sammanhänger med<br />

att hoten inte längre uppfattas<br />

vara existentiella och således<br />

inte verkar enande på opinionen.<br />

Således blir säkerhetsfrågorna<br />

ett politikområde på nivå<br />

med övriga med undantaget<br />

att säkerhets- och försvarspolitik<br />

är sektorer där det fi nns få<br />

röster att vinna.<br />

Den miljö i vilken säkerhetsrelaterade<br />

beslut fattas inom<br />

EU karakteriseras enligt<br />

den norske professorn Janne<br />

Haaland Matlary av multilateralism<br />

med många ömsesidigt<br />

sam- och påverkande faktorer.<br />

Överordnat är att staterna i vår<br />

tid har att hantera ett motståndarspektra<br />

som i hög grad är<br />

gemensamt för länderna. Ett<br />

annat gemensamt problemområde<br />

för fl ertalet EU länder<br />

är sjunkande eller i bästa fall<br />

prolongerade försvarsbudgetar<br />

vilket leder till att ländervisa<br />

allsidigt sammansatta strukturer<br />

ej längre kan upprätthållas.<br />

Detta framtvingar fl er-/mångnationella<br />

lösningar avseende<br />

bland annat materielutveck-<br />

ling, underhåll och utbildning.<br />

Gemensamt för länderna, små<br />

som stora, är också att insatser<br />

inom ramen för FN, EU, eller<br />

NATO eftersträvas för att<br />

man ska kunna dela på kostnaderna.<br />

Utvecklingen i riktning<br />

mot multilateralism har också<br />

medfört starkt ökade krav<br />

på insatsers legitimitet där en<br />

operation helst skall vara baserad<br />

på ett FN mandat. Intressant<br />

är Matlarys påpekande att<br />

ett unionsland erhåller något<br />

som närmast kan karakteriseras<br />

som ”världsmaktstatus” när<br />

detta verkar inom ramen för en<br />

aktion som genomförs av EU,<br />

varför den europeiska unionen<br />

kan betraktas som en multiplikator<br />

för infl ytande också för<br />

mindre medlemsländer. Således<br />

kan unionsmedlemmarna nyttja<br />

respektive lands kompariva<br />

styrkor inom olika samhällsområden<br />

och därmed kompensera<br />

för svagheter inom andra.<br />

EU:s säkerhetspolitik handlar<br />

om krishantering och utgör<br />

därmed ingen konkurrent till<br />

nationell suveränitet eller till<br />

NATO som yttersta garant för<br />

tillhandahållandet av det som<br />

benämns hård säkerhet. EU:s<br />

säkerhetsdimension kan således<br />

betraktas som ett välbehövligt<br />

supplement där den breda<br />

paljett av framförallt civila<br />

krishanteringskapaciteter som<br />

unionen förfogar över kan förväntas<br />

bli alltmer efterfrågade<br />

i framtiden. Samtidigt behövs<br />

det militära maktmedlet för att<br />

skapa en ram av säkerhet kring<br />

det samhällsbyggande som utgör<br />

kärnan i fl ertalet krishanteringsinsatser.<br />

Det verkar således<br />

inte fi nns någon brist på frågor<br />

inom ramen för ESFP som<br />

har hög angelägenhetsgrad och<br />

därmed ställer stora krav på det<br />

svenska ordförandeskapet.

Bo Hugemark:<br />

Som katten kring<br />

den heta gröt<br />

Den svenska uttalade beredskapen att hjälpa grannar militärt<br />

kan bli helt avgörande för att en kris får en lycklig utgång. Men<br />

är den trovärdig så länge vi undviker NATO-frågan?<br />

”Är det möjligt att planera en<br />

försvarsmakt som i krig är beroende<br />

av hjälp utifrån, utan att<br />

ha uttryckliga säkerhetsgarantier?”<br />

Den frågan ställde moderatorn<br />

Ulf Wickbom till ÖB<br />

Håkan Syrén vid Sälen-konferensen<br />

2005. Överbefälhavaren<br />

försökte slingra sig ur frågan<br />

genom att säga att säkerhetspolitiken<br />

var statsmakternas<br />

sak, men Wickbom släppte<br />

inte taget: frågan gällde hur ÖB<br />

såg det som ansvarig för planeringen<br />

av Försvarsmakten.<br />

Varefter ÖB svarade kort och<br />

kärvt: ”Nej.” 1<br />

Nu har ju den politiska ledningen<br />

huggit av den gordiska<br />

knuten genom vår egen solidaritetsdeklaration,<br />

att vi förväntar<br />

oss hjälp av nordiska länder<br />

och EU-medlemmar om vi<br />

angrips. Mot ”löftet” att själva<br />

inte stå passiva om dessa skulle<br />

hotas. Och ett tydligt uttalande<br />

att vi skall kunna ge och ta<br />

emot militär hjälp. 2<br />

Nådatiden<br />

Inte mycket diskuterades om<br />

vårt existensförsvar i Sälen<br />

2005. Då var det en etablerad<br />

sanning att ett eventuellt hot<br />

låg minst tio år borta. En föreställning<br />

tillräckligt sövande<br />

för att man skulle kunna skjuta<br />

upprustningsproblemet framför<br />

sig. Trots att ÖB vid samma<br />

konferens på frågan hur fort<br />

det skulle gå att ”stampa ar-<br />

méer ur marken” svarade, inlindat<br />

men upplysande: ”Det<br />

tar 12 år att utbilda en bataljonschef.”<br />

Av dagens debatt att döma<br />

verkar det som om många anser<br />

att nådatiden kan ha krympt.<br />

Men vad det är för slags hot<br />

som vi skall kunna möta, därom<br />

talas i mycket svävande ordalag.<br />

Myten om det tydliga hotet<br />

Ett mantra i den försvarspolitiska<br />

debatten under de senaste<br />

decennierna ha varit att<br />

ställa det oklara läget idag i<br />

motsats till det tydliga hotet<br />

under kalla kriget. Det är på<br />

sin höjd en halvsanning. Visst<br />

fanns det klart utformade angreppsfall,<br />

som låg till grund<br />

för försvarsplaneringen. Men<br />

att teckna trovärdiga scenarier<br />

för hur krig skulle kunna bryta<br />

ut var inte lätt. Den grundläggande<br />

svårigheten var vår<br />

tendens till mirror-imaging, att<br />

tillskriva motståndaren samma<br />

värderingsgrunder som våra<br />

egna, att inte inse att han i olika<br />

– mer eller mindre desperata<br />

– situationer kanske inte såg<br />

alternativen angripa-avstå som<br />

relevanta. Vi gick i ”rationalitetsfällan”.<br />

Att Sverige ändå bibehöll<br />

en stor försvarsmakt, om än<br />

med en del allvarliga brister<br />

beträffande kvalitet och beredskap,<br />

kan väl tillskrivas två hu-<br />

vudorsaker. Dels en del tunga<br />

arv: värnplikt, försvarsindustri,<br />

förbandslokalisering och neutralitetspolitik.<br />

Dels vad som<br />

brukar kallas ”rysskräck” men<br />

snarare var en välgrundad misstro<br />

mot en stormakt med överstark<br />

krigsmakt, motbjudande<br />

samhällssystem, offensiv ideologi<br />

och ett långt ifrån fl äckfritt<br />

förfl utet i umgänget med<br />

grannländer. Och till detta olika<br />

aktiviteter under ytan, till<br />

lands och till sjöss. Vi har ett facit<br />

idag: det gick bra. Men vem<br />

vågar påstå att detta var ödesbestämt,<br />

att det inte fanns tillfällen<br />

då en desperat sovjetledning<br />

bedömt krig oundvikligt<br />

eller att någon förlorat kontrollen<br />

över alla vapensystem som<br />

förutsatte att man ”sköt första<br />

salvan”?<br />

I rationalitetsfällan igen<br />

Idag har vi fått en förnyad debatt<br />

om vårt existensförsvar<br />

inför åsynen av hur vår store<br />

granne i öster börjar visa välbekanta<br />

otrevliga drag. Innebär<br />

detta militära hot i vårt område?<br />

Nej, säger många förståsigpåare.<br />

I Georgien javisst, men<br />

inte här. Ryssarna har gett upp<br />

Baltikum, inte minst på grund<br />

av dess NATO-medlemskap.<br />

Andra påtryckningsmedel ja,<br />

militär invasion utesluten.<br />

Trots våra erfarenheter under<br />

senare år av snabba lägesförändringar<br />

tenderar vi här<br />

debatt<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

5

debatt<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

6<br />

Foto: Niclas Ehlén, Combat Camera<br />

Vilka tankar kommer Försvarsministern och vår nye ÖB, i hans roll som regeringens främste militäre rådgivare, att göra sig då det<br />

gäller de långsiktiga frågorna rörande vår nationella strategi.<br />

åter att värdera framtida hot<br />

som om den presumtive angriparen<br />

använder vår bedömandemall<br />

i dagens situation.<br />

Vi riskerar än en gång att gå i<br />

rationalitetsfällan.<br />

Liksom under det kalla kriget<br />

är det viktigt att se långsiktiga<br />

faktorer som i ogynnsamma<br />

fall kan leda till hot och<br />

angrepp. Den grundläggande<br />

drivkraften för hot som kan<br />

komma att riktas mot de baltiska<br />

staterna är den ryska geopolitiska<br />

synsättet i kombination<br />

med en imperialistisk nostalgi.<br />

Det mest tydliga uttrycket för<br />

detta är Vladimir Putins uttalande<br />

2005 om Sovjetunionens<br />

sammanbrott som 1900-talets<br />

största geopolitiska katastrof.<br />

Detta innebär latenta revanschistiska<br />

motiv som under vissa<br />

omständigheter skulle kunna<br />

utlösa aktioner för att öka kontrollen<br />

över, eventuellt ockupera<br />

de baltiska staterna.<br />

Risk för fait accompli<br />

Rysslands utveckling mot auktoritärt<br />

och kleptokratiskt styre<br />

gör att det kommer att fi nnas<br />

allt färre krafter som kan verka<br />

återhållande på en expansiv utrikespolitik.<br />

Samtidigt kan den<br />

leda till att den ekonomiska utvecklingen<br />

försämras och de<br />

sociala klyftorna ökar. Det kan<br />

fresta regimen att söka avleda<br />

missnöje genom aggressiv nationalism.<br />

Ett av medlen för den ryska<br />

politiken mot ”det nära utlandet”<br />

är enligt den s k Karaganovdoktrinen<br />

de ryska minoriteterna<br />

i f d Sovjetrepubliker,<br />

vilka skall uppmuntras att kvarstanna<br />

och behålla sin ryska<br />

identitet. 3 Ryska åtgärder för<br />

att åstadkomma detta kan skapa<br />

sådana situationer (såsom i<br />

statykrisen i Tallinn 2007) som<br />

kan förstärka motiven i Ryssland<br />

för revanschism.<br />

Men bör inte balternas<br />

NATO- och EU-medlemskap<br />

vara avhållande? Jovisst, men<br />

Alliansens fasta sammanhållning,<br />

USA:s starka närvaro i<br />

Europa och kärnvapnens roll<br />

under det kalla kriget hindrade<br />

oss inte från att förutsätta<br />

att krig ändå kunde utbryta.<br />

Kan vi vara säkra på att NATO<br />

och/eller EU idag skulle kunna<br />

agera så snabbt att ett fait<br />

accompli i Baltikum kunde förhindras.<br />

Eller inleder en befrielseoperation<br />

mot ett ryskt hot<br />

att med kärnvapen försvara tagen<br />

terräng?<br />

Tungan på vågen<br />

Det är faktiskt lättare att teckna<br />

trovärdiga krigsscenarier i<br />

Östersjöområdet idag än under<br />

det kalla kriget. De är också<br />

det minst osannolika kris- eller<br />

krigsfall som kan beröra oss.<br />

Det är alltså snarast första<br />

delen av solidaritetsdeklarationen<br />

– hjälpa andra – som är<br />

högaktuell för svensk säkerhets-<br />

och försvarspolitik. Men<br />

hur trovärdig är den?<br />

Inte så stor, om man ser<br />

den som att den regionala stormakten<br />

Sverige kommer utsatta<br />

grannar till hjälp. Men det<br />

handlar snarare om vår del i<br />

större biståndsaktioner. Vår betydelse<br />

ligger då på två plan:<br />

det militära – vi och Finland<br />

kan snabbast vara på plats och<br />

i bästa fall avskräcka från angrepp<br />

eller undandröja före-

vändningar för ingripande.<br />

Det politiska: en svensk-fi nsk<br />

aktion kan bli tungan på vågen,<br />

framtvinga ett beslut hos<br />

västliga stormakter att ingripa.<br />

Detta både på grund av<br />

den psykologiska och politiska<br />

effekten – demonstrera<br />

demokratiernas sammanhållning<br />

– och den militära – hålla<br />

brohuvudet.<br />

En svår pedagogisk uppgift<br />

Hoppeligen funderar nu försvarspolitiker<br />

och försvarsplanerare<br />

vidare på vilka reella<br />

resurser som krävs för att göra<br />

solidaritetsdeklarationen trovärdig.<br />

Att vår egen kraft ej är<br />

tillräcklig står väl klart för alla.<br />

Det krävs därför en mycket<br />

långtgående operativ samplanering<br />

och ett reellt infl ytande<br />

i en politisk beslutsprocess<br />

före och under en kris.<br />

Därmed tillbaka där jag<br />

inledde, om alliansfrihetens<br />

vara eller inte vara. Reellt är<br />

den ju omöjlig genom vår<br />

egen solidaritetsdeklaration,<br />

som inte är mindre bindande<br />

än NATO:s artikel 5, och<br />

genom den nödvändiga operativa<br />

samplanering som behövs.<br />

Den allvarligaste följden<br />

av att utesluta NATO-medlemskap<br />

är att man missar ett<br />

nödvändigt pedagogiskt instrument<br />

för att, om en kris<br />

uppstår, få folklig uppslutning<br />

för att hjälpa grannar. Hur<br />

skall man få ett stort antal<br />

medborgare som efter ett och<br />

ett halvt decennium tror att<br />

vi för en neutralitetspolitik att<br />

ställa upp för att skicka soldater<br />

till ”närområdet” (som det<br />

heter inlindat i de offi ciella<br />

dokumenten)?<br />

Bo Hugemark är överste och säkerhetspolitisk<br />

kommentator.<br />

1 Bo Hugemark: ”Konferens<br />

om katastrofer och kriser”, vårt<br />

försvar 1/2005, sid 31.<br />

2 Regeringens proposition<br />

2008/09:140 Ett användbart<br />

försvar.<br />

3 Se Bo Hugemark: ”Till vänners<br />

hjälp – med vad”, vårt försvar<br />

4/2008, sid 35.<br />

Lars Wedin:<br />

Inga hot i<br />

sikte?<br />

När regeringen plötsligt beslöt<br />

att förrådsställa 14 stridsvagnar<br />

på Gotland utbröt en delvis<br />

upphetsad debatt. Var nu detta<br />

ett bevis på att regeringen såg<br />

ett omedelbart – nåja på tre års<br />

sikt – hot mot Gotland? Denna<br />

fråga kan ses ur många perspektiv;<br />

Bo Pellnäs uppfattar åtgärden<br />

som en ”charad”. 1 Och<br />

visst, fjorton stridsvagnar utan<br />

utbildade besättningar, understöd<br />

och logistik är just bara<br />

fjorton stridsvagnar. Men frågan<br />

om kopplingen mellan militär<br />

närvaro och föreställning<br />

om en viss hotnivå rymmer en<br />

hel del intressanta aspekter.<br />

Under det kalla kriget var<br />

försvarspolitiken hotstyrd. Stort<br />

arbete lades ned på att studera<br />

hotbilder och att ta fram den<br />

mest kostnadseffektiva svenska<br />

försvarsstrukturen. Men<br />

det fanns en inbyggd broms –<br />

den så kallade marginaldoktrinen.<br />

Enligt denna skulle de två<br />

”stormaktsblocken” (NATO<br />

och WP) bara kunna använda<br />

”marginella” resurser mot<br />

Sverige. Därigenom blev hotet<br />

valbart och i praktiken en<br />

funktion av en politisk kompromiss<br />

om försvarsramens<br />

storlek. Som vi skall se har vi<br />

nu fått en ny marginaldoktrin.<br />

Överraskning<br />

En nästan trivial iakttagelse är<br />

att när hotet manifesterar sig<br />

så är det för sent att göra något<br />

vettigt. Tanken att ett land<br />

som Sverige skulle börja återrusta<br />

gentemot ett hot som inte<br />

uppfattas som absolut överhängande<br />

är nästan absurd. När<br />

hotet är omedelbart är det för<br />

sent. Vår egen upprustning inför<br />

andra världskriget var färdig<br />

omkring 1948. Och då hade<br />

ändå Hitlers ambitioner varit<br />

kända sedan länge. Det andra<br />

världskriget började egentligen<br />

redan vid hans maktövertagande<br />

1933; det som hände 1939<br />

var att kriget övergick från en<br />

virtuell – psykologisk – till en<br />

reell fas.<br />

All erfarenhet visar att en<br />

effektiv upprustning tar omkring<br />

tio år; materiel skall anskaffas,<br />

personal skall utbildas<br />

och övas, doktriner skall utarbetas<br />

och prövas. Dessutom,<br />

som Marinen lärde sig under<br />

ubåtskränkningarna, behövs<br />

ofta en mentalitetsförändring.<br />

Detta resonemang visar naturligtvis<br />

inte att fjorton stridsvagnar<br />

på Gotland är en bra idé;<br />

men det visar att den från vissa<br />

håll framförda invändningen –<br />

”det fi nns inget hot” – är irrelevant.<br />

Makt och infl ytande<br />

Ett problem i försvarsdebatten,<br />

som också går igen i försvarspropositionen<br />

2 är oförståelsen<br />

för den politiska betydelsen av<br />

en trovärdig försvarsförmåga<br />

även i fredstid.<br />

Ett trovärdigt försvar är inte<br />

bara en tillgång i samband<br />

med krig eller internationell<br />

krishantering; det är en del av<br />

statens makt. Makt, skrev Raymond<br />

Aron, är en politisk enhets<br />

förmåga att påtvinga en<br />

annan enhet dess vilja. Den är,<br />

skrev han, inte något absolut<br />

utan en relation mellan människor.<br />

”Defensiv makt” är förmågan<br />

att hindra någon annan<br />

från att tvinga sin vilja på oss;<br />

”offensiv makt” är förmågan<br />

att tvinga vår vilja på andra.<br />

Makt kräver användbara medel.<br />

debatt<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

7

debatt<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

8<br />

För krishantering krävs snabbt gripbara förband<br />

med bland annat strategisk rörlighet. Bilden<br />

visar transportfl ygplan av typen C 130, i Sverige<br />

betecknat TP84.<br />

En stridsvagn är inte ett maktmedel<br />

förrän den kan utnyttjas<br />

– d.v.s. har en utbildad besättning<br />

och ingår i ett användbart<br />

förband. Det måste åtminstone<br />

vara trovärdigt att den kan bli<br />

ett användbart maktmedel när<br />

så behövs.<br />

Makt används inte bara reellt<br />

– i detta fall i krig – utan används<br />

också för att få infl ytande.<br />

Ett typiskt exempel är när Medvedev<br />

omedelbart före sitt första<br />

möte med Obama annonserar<br />

en kraftig upprustning. Budskapet<br />

är: vi menar allvar och kan<br />

sätta tyngd bakom orden. Omvänt:<br />

den som vill bli tagen på<br />

allvar måste åtminstone ha defensiv<br />

makt. Detta gäller också<br />

Sverige bland annat i mötet<br />

med stormakten Ryssland.<br />

Observera att makt är värdeneutralt,<br />

däremot kan användningen<br />

av makt vara mer<br />

eller mindre etiskt försvarbar.<br />

Brist på makt däremot innebär<br />

brist på handlingsfrihet – en<br />

stat utan makt blir som ett torrt<br />

löv en stormig dag. En viktig<br />

del av makten är vilja. Ett land<br />

som inte visar vilja att försvara<br />

sig och hävda sina intressen har<br />

svag makt. Risken för påtryckningar<br />

ökar.<br />

Infl ytande<br />

”Diplomati fungerar bäst när<br />

den stöttas av trovärdig militär<br />

styrka” sade en gång Tony Blair.<br />

Detta är ett resonemang, som<br />

nästan helt saknas i försvarspropositionen.<br />

Vårt deltagande<br />

i internationella insatser som<br />

Afghanistan är inte bara viktigt<br />

gentemot afghanerna utan<br />

är det också gentemot våra<br />

vänner i EU och NATO. Försvarspropositionen<br />

pekar helt<br />

riktigt på hur viktigt det är för<br />

vår förmåga att delta i internationella<br />

övningar. Men man<br />

missar att vårt deltagande också<br />

är viktigt genom att det visar<br />

– förhoppningsvis – på vilja<br />

och förmåga. Visad vilja och<br />

förmåga är en förutsättning för<br />

trovärdighet, vilket i sin tur är<br />

nödvändigt om man vill bli tagen<br />

på allvar.<br />

Vare sig man vill det eller inte<br />

är försvarsbudgetens storlek i<br />

förhållande till BNP ett erkänt<br />

mått på en försvarspolitiks seriositet.<br />

I Lissabonfördraget står<br />

till exempel: ”De medlemssta-<br />

ter som uppfyller högre krav på<br />

militär kapacitet och som har<br />

gjort mer bindande åtaganden<br />

på området med tanke på de<br />

mest krävande uppdragen ska<br />

upprätta ett permanent strukturerat<br />

samarbete inom ramen<br />

för unionen.” 3 Det ansågs länge<br />

att en försvarsbudget om 2% av<br />

BNP var en lämplig inträdesbiljett<br />

till denna krets. Sverige<br />

är nu långt därifrån.<br />

Vilken signal skickar proppen?<br />

Försvarspropositionens inledande<br />

text om att Sveriges försvarsförmåga<br />

kommer att öka<br />

genom ökad användbarhet och<br />

tillgänglighet är naturligtvis en<br />

viktig positiv signal till omvärlden.<br />

Oturligt nog förtas det<br />

goda intrycket omedelbart av<br />

en passus ”Regeringen vill understryka<br />

att den föreslagna utvecklingen<br />

mot ett mer tillgängligt<br />

försvar bara kan ske i<br />

den takt som ekonomin medger.”<br />

Detta är naturligtvis i sig<br />

en truism. Men innebörden<br />

kan endast tolkas som ”vi får<br />

se när vi får råd”. Därmed förvandlas<br />

större delen av propositionen<br />

till en innehållslös de-

Foto: Peter Liander/Försvarets Bildbyrå<br />

klaration. Marginaldoktrinen<br />

har fått en efterträdare.<br />

Här hade behövts en deklaration,<br />

helst av statsministern,<br />

innehållande en tydlig målsättning<br />

att försvarsreformen<br />

skall genomföras och att försvarsbudgeten<br />

åtminstone hålls<br />

konstant och kompenseras för<br />

infl ationen. Man kan jämföra<br />

med Frankrike som har väsentligt<br />

större budgetproblem än<br />

Sverige, där president Sarkozy<br />

sagt: ”förstå mig rätt, försvarsbudgeten<br />

sänks inte, den kompenseras<br />

för infl ationen och<br />

ökar från och med 2012, det<br />

vill säga under mitt mandat.” 4<br />

Under en lång följd av år<br />

har en diskussion om Europas<br />

bristande försvarssatsning förts.<br />

Denna har framför allt berört<br />

tre områden: den ålderdomliga<br />

strukturen med tonvikt på territorialförsvar<br />

inklusive mobiliseringsberoende<br />

styrkor, den<br />

svaga satsningen på anskaffning<br />

av modern materiel samt för<br />

små forskningsanslag. Propositionen<br />

är förtjänstfull avseende<br />

det förstnämnda problemet.<br />

Men avseende materielanskaffning<br />

och försvarsforskning<br />

går den helt fel väg. Resultatet<br />

kommer att bli ett massivt<br />

återtagningsbehov om några år.<br />

Dessutom är denna inriktning<br />

helt emot vad en solidarisk försvarspolitik<br />

skulle kräva.<br />

Nordiskt samarbete och solidaritet<br />

Den så kallade solidaritetsdeklarationen,<br />

som innebär att<br />

Sverige skall kunna ta emot<br />

och lämna militärt stöd är nu en<br />

central del av den svenska försvarspolitiken.<br />

Den är dock utomordentligt<br />

vagt formulerad<br />

även relativt EU:s Lissabonfördrag.<br />

5 I det senare står att staterna<br />

skall lämna stöd med ”alla<br />

till buds stående medel” om<br />

en medlemsstat angrips. I solidaritetsdeklarationen<br />

står däremot<br />

att ”Sverige kommer inte<br />

att förhålla sig passivt om…”<br />

Sverige bör vidare ”ha förmåga<br />

att ge och ta emot stöd,<br />

som kan också kan [förf. understrykning.]<br />

vara militärt.”<br />

Med tanke på att Sverige ra-<br />

tifi cerat Lissabonfördraget kan<br />

man fråga sig varför regeringen<br />

väljer en svagare formulering<br />

i försvarspropositionen. Vilka<br />

signaler skickar denna? Vänner<br />

torde uppfatta den som till intet<br />

förpliktande medan eventuella<br />

fi ender kan uppfatta den i<br />

varje fall som en risk. Omvänt<br />

kan knappast försvaret av Sverige<br />

utgå från att militär hjälp<br />

lämnas om så skulle behövas.<br />

Försvarspropositionen<br />

trycker hårt på nordiskt samarbete<br />

som dock inte kan ”bli ett<br />

självständigt säkerhetspolitiskt<br />

alternativ.” Eftersom det inte<br />

skall vara ”självständigt” måste<br />

det innehålla någon koppling<br />

med EU och NATO; men hur?<br />

Dessutom talar solidaritetsdeklarationen<br />

explicit om stöd till<br />

icke-EU medlemmarna Island<br />

och Norge. Det hela riskerar att<br />

uppfattas som ett embryo till en<br />

regional försvarsallians. I USA<br />

har man redan med oro börjat<br />

tala om att säkerhetsarrangemangen<br />

i NATO:s nordfront<br />

påverkas. 6 Man får inte glömma<br />

att Arktis i och med isens<br />

avsmältning blir allt mer strategiskt<br />

intressant.<br />

Här behövs uppenbarligen<br />

någon form av klargörande.<br />

Vad är det Sverige tänker sig<br />

göra respektive kunna ta emot?<br />

Vilka planer och förberedelser<br />

kommer att vidtas? I skrivande<br />

stund ökar förvirringen i och<br />

med att några av försvarsberedningens<br />

medlemmar tar avstånd<br />

från planerna att anskaffa<br />

ett NATO-kompatibelt sambandssystem<br />

för Marinen och<br />

Flygvapnet. 7 Avsaknaden av ett<br />

sådant har i många år varit ett<br />

problem för åtminstone Marinens<br />

internationella samverkan.<br />

Utan ett sådant system faller<br />

tanken på att ge och ta emot<br />

hjälp platt till marken. Det hela<br />

visar hur lite genomtänkt denna<br />

”solidaritetsstrategi” är. Det<br />

visar också på en oförståelse för<br />

vikten av en försvarsplanering<br />

som skickar koherenta signaler<br />

till omvärlden.<br />

Avslutning<br />

Försvarspropositionen inne-<br />

håller många goda intentioner.<br />

Betoningen av tillgängliga<br />

och stridsberedda förband är<br />

bra. Balansen mellan försvaret<br />

av vår säkerhet på territoriet,<br />

i närområdet och därutanför<br />

är bättre än tidigare. Allvarligt<br />

är emellertid att strategin inte<br />

hänger ihop – eller än värre<br />

– inte fi nns? De goda målsättningarna<br />

i propositionen blir<br />

bara ett luftslott som konsekvens<br />

av ekonomiska förbehåll.<br />

Solidaritetsstrategin och<br />

det nordiska samarbetet omsätts<br />

inte i en militär strategi<br />

och ställer dessutom obesvarade<br />

frågor om Sveriges intentioner.<br />

En resursstrategi som<br />

långsiktigt skapar rimlig materiell<br />

förnyelse saknas. Den försvarsforskning<br />

som borde vara<br />

särskilt viktig i dagens osäkra<br />

värld skall ytterligare bantas.<br />

Om två månader tar Sverige<br />

över ordförandeskapet i<br />

Europeiska Unionen och förväntas<br />

då bland annat driva den<br />

europeiska säkerhets- och försvarspolitiken<br />

(ESFP) vidare.<br />

Det skall bli intressant att se<br />

hur detta skall gå till då Sverige<br />

är ett exempel på tre av de<br />

stora problemen för ESFP: låg<br />

försvarsbudget, svag materiell<br />

förnyelse samt otillräcklig försvarsforskning.<br />

Som ordförande<br />

räcker det inte med den berömda<br />

svenska pragmatismen –<br />

här gäller det att sätta upp strategiska<br />

mål och sedan försöka<br />

förverkliga dessa.<br />

Kommendör Lars Wedin är knuten<br />

till Försvarshögskolans strategiavdelning<br />

samt är gästforskare<br />

vid CEREM (Centre d’Etudes et<br />

de Recherche de l’École Militaire)<br />

i Paris.<br />

1 SvD <strong>2009</strong>-03-13.<br />

2 Prop. 2008/09:140.<br />

3 Art 42.6.<br />

4 Tal den 17 juni 2008 i samband<br />

med överlämnande av den nya<br />

vitboken om försvaret.<br />

5 Art 42.7.<br />

6 Dan McClure, ”On the Defensive:<br />

United Nordic Nations”,<br />

US Naval Institute Proceedings,<br />

March <strong>2009</strong>.<br />

7 P1 <strong>2009</strong>-03-31.<br />

debatt<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

9

litteratur<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

10<br />

Bo Hugemark:<br />

Målet är<br />

motståndarens<br />

vilja<br />

”… i krig är de psykologiska faktorerna ofta avgörande. En<br />

motståndare som känner sig underlägsen är detta också i<br />

verkligheten.”<br />

Med detta Mannerheim-citat avslutar Eino Tubin sin 2007 utgivna bok Besegra<br />

utan strid. Den psykologiska krigföringens historia. Marskalken visste vad han talade om:<br />

under hans ledning kämpade de numerärt underlägsna fi nska styrkorna en kamp<br />

som räddade nationen från undergång.<br />

Men för tvåhundra år sedan<br />

utspelades i Finland ett drama<br />

som motsvarade titeln på Tubins<br />

bok: Sveaborgs ödesdigra<br />

kapitulation. Denna händelse<br />

tas också upp i bokens första<br />

kapitel ”Redan de gamla<br />

grekerna…” som ett exempel<br />

på desinformation och ryktesspridning.<br />

Psykologisk krigföring<br />

från rysk sida fi ck Cronstedt<br />

att ge upp inför en underlägsen<br />

belägringsstyrka, trots<br />

att förråd och ammunition var<br />

långt ifrån slut.<br />

Eino Tubin är väl känd för<br />

denna tidskrifts läsare. Han har<br />

genom åren producerat många<br />

skarpsynta kritiska artiklar om<br />

svensk säkerhets- och försvarspolitik.<br />

Information och psykologiskt<br />

försvar är hans specialområden,<br />

han har varit informationssekreterare<br />

åt försvarsministrarna<br />

Erik Krönmark<br />

och Lars De Geer och informationschef<br />

på Styrelsen för<br />

psykologiskt försvar. 2003 utkom<br />

hans historik om det<br />

svenska psykologiska försvaret<br />

Förfäras ej.<br />

I föreliggande spännande<br />

bok delar han med sig av sina<br />

imponerande kunskaper.<br />

Att ta avstamp i historien<br />

eller rentav myten (den ökända<br />

hästen från Troja) är helt relevant.<br />

Det fi nns gott om exempel<br />

i det förfl utna, mål och<br />

metoder är tidlösa, även om<br />

de tekniska medlen förändrats.<br />

Tyngdpunkten ligger dock på<br />

de två världskrigen och tiden<br />

därefter. Det innebär att titeln<br />

”besegra utan strid” inte alltid<br />

är helt relevant; psykologiska<br />

operationer har snarare varit<br />

en understödsfunktion i krigföringen.<br />

Gott om misslyckanden<br />

Vilken effekt sådana stödoperationer<br />

har haft är inte så lätt<br />

att veta, och Eino Tubin ger<br />

sig inte in på att försöka utvärdera<br />

det. Däremot är det enklare<br />

att hitta exempel på misslyckade<br />

psykologiska operationer.<br />

Rentav sådana som fått<br />

motsatt effekt. Inte minst har<br />

det berott på att man inte haft<br />

kunskap om motsidans kultur<br />

och psyke utan schablonmässigt<br />

använt metoder som varit<br />

verksamma under helt andra<br />

förhållanden. Ibland föll man<br />

i språkliga fällor och använde<br />

uttryck som hade en helt annan<br />

betydelse för dem man<br />

ville påverka än för propagandamakarna.<br />

Vad har vi slukat?<br />

Tubin avstår uttryckligen från<br />

att göra en vetenskapligt systematisk<br />

analys av ämnet. I stället<br />

fi nns en tematisk kapitelindelning<br />

med intresseväckande<br />

rubriker som ”De osaliga andarnas<br />

krig” (Vietnam), ”Ballonger<br />

och Maskirovka” eller<br />

”Radio från himlen”. Kapitlen<br />

är i sin tur indelade i delkapitel<br />

med upplysande rubriker.<br />

I dessa beskrivs olika operationer<br />

med en imponerande<br />

mångfald av detaljer om tekniska<br />

medel för spridning och<br />

budskapens innehåll, rikt illustrerat.<br />

Mycket är sådant som<br />

vi inte känt till eller förstått.<br />

Det är tankeväckande för en<br />

svensk, både som åskådare till

Kortlekar kan användas i propagandasyfte. I boken beskrivs den amerikanska i Irak som syftade till att hjälpa<br />

till att uppspåra Saddam och hans hejdukar.<br />

Här är ett äldre exempel: en tysk lek från andra världskriget som vill förlöjliga brittiska ledare (här Churchill)<br />

väcka indignation mot brittiska maktorgan (här Royal Air Force) och nedvärdera britternas – fallna –<br />

bundsförvanter (här franska konseljpresidenten Paul Reynaud) (samt skrämma med Stalin).<br />

kriser och krig och som potentiell<br />

deltagare. Vilka verklighetsförvanskningar<br />

har vi slukat?<br />

Hur stor är vår egen motståndskraft?<br />

Har vi själva några<br />

medel att påverka en motparts<br />

”hearts and minds”?<br />

Ökad betydelse<br />

Ett allmänt intryck är att satsningarna<br />

på psykologisk krigföring<br />

blivit allt mer omfat-<br />

tande. De tekniska resurserna<br />

ökar, den psykologiska kunskapen<br />

likaså, även om misstag<br />

fortfarande görs. Psykologiska<br />

operationer är kanske inte en<br />

tillräcklig förutsättning för seger,<br />

men ofullständiga eller dåliga<br />

kan förvandla seger till nederlag.<br />

Sedan boken kom ut, har<br />

vi fått ytterligare exempel på<br />

psykologisk krigföring. Ett bör<br />

Foto: Bo Hugemark<br />

ligga Estlandsfödde Tubin nära:<br />

kravallerna kring statyfl ytten i<br />

Tallinn och det ryska IT-angreppet<br />

i samband med detta.<br />

Ett annat är givetvis Georgien,<br />

ett tredje Gaza-kriget. I en artikel<br />

i detta nummer ger Tubin<br />

några kommentarer kring dessa.<br />

Bo Hugemark är överste och säkerhetspolitisk<br />

kommentator.<br />

litteratur<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

11

litteratur<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

12<br />

Erik Cornell:<br />

Turkar, kurder<br />

och islamister<br />

Turkarna utgjorde länge det<br />

stora hotet mot Europa. Sedan<br />

de erövrat den Östromerska/<br />

Bysantinska kejsartronen vände<br />

de sina blickar mot den västerländske<br />

kejsaren av det Heliga<br />

Romerska Riket av tysk nation<br />

som regerade i Wien. Erövringsförsök<br />

misslyckades både<br />

1529 och 1683 och därmed<br />

hade det Osmanska rikets expansionskraft<br />

kulminerat och<br />

dess tillbakagång begynte. Så<br />

gott som omgående omvandlades<br />

då turkarna till att bli samarbetspartner<br />

med sina hittillsvarande<br />

fi ender i gemensamma<br />

ansträngningar för att mota<br />

det framträngande Rysslands<br />

expansion västerut. Som bekant<br />

inleddes denna samarbetspolitik<br />

av Karl XII, och den<br />

kulminerade under kalla kriget<br />

med Turkiets medlemskap<br />

i NATO. Under de senaste årtiondena<br />

har Turkiet prioriterat<br />

en anslutning till EU, bland<br />

vars medlemmar man därför<br />

fått allt större anledning att informera<br />

sig om denna kandidat,<br />

som skulle bli inte bara<br />

unionens till ytan största medlem<br />

men inom överskådlig tid<br />

också skulle passera Tyskland<br />

som den befolkningsmässigt<br />

talrikaste.<br />

Sekulärt kontra islamism<br />

Litteraturen om Turkiet växer<br />

därför stadigt. Förra året redovisade<br />

Ann Dismorr, som var<br />

Sveriges ambassadör i Ankara<br />

2001-2005, sina erfarenheter i<br />

Turkey Decoded. Det är alltid<br />

vanskligt att recensera en efterträdare<br />

och jag skall börja med<br />

ett reservationslöst erkännande<br />

av att hennes bok ger en vär-<br />

defull överblick av händelseutvecklingen<br />

sedan millennieskiftet,<br />

en period som tveklöst<br />

kommer att gå till historien<br />

som utomordentligt betydelsefull<br />

på grund av landets religiösa<br />

renässans efter Atatürks<br />

genomgripande sekularisering.<br />

Det är särskilt angeläget<br />

att betona hur hon som kvinna<br />

fått tillfälle till kontakter,<br />

sammanträffanden och synpunkter<br />

som inte står oss män<br />

till buds, särskilt inte i samhällen<br />

där nedärvda islamska umgängesformer<br />

på sina håll reser<br />

oöverstigliga gränser. Hennes<br />

skildring av besök i ett privat<br />

mottagningshem för kvinnliga<br />

våldsoffer i Diyarbakir är ett<br />

fi nt exempel på värdefull kunskapsinhämtning<br />

om mänskliga-rättighets-förhållanden<br />

i<br />

vardagsverkligheten. Sådan information<br />

är i allmänhet oåtkomlig<br />

för de fl esta deltagarna<br />

i såväl internationella möten<br />

som också i manifestationer<br />

där seniora byråkrater respektive<br />

engagerade amatörer torgför<br />

principiella åsikter om förhållanden<br />

de aldrig bevittnat. Här<br />

kan bidrag som Ann Dismorrs<br />

vara ovärderliga. Särskilt viktigt<br />

är att de belyser stämningslägen<br />

i folkdjupet och vilka krafter<br />

som stödjer respektive motverkar<br />

de reformer som onekligen<br />

presteras.<br />

Författaren ger en positiv<br />

bild av den politik som förts av<br />

den proreligiösa regimen sedan<br />

dess tillträde 2002. Hon<br />

betonar särskilt hur den främjat<br />

närmandet till EU och den<br />

positiva inverkan som förhandlingarna<br />

haft på demokratiseringsprocessen<br />

i Turkiet men<br />

också hur regeringen samtidigt<br />

dragit fördel av sin EU-vänliga<br />

inställning för att utforma<br />

sin framgångsrika politik – vid<br />

2007 års val vann regeringen<br />

en stor seger med 47 % av väljarnas<br />

röster. Särskilt i kurdområdena<br />

är det påtagligt att det<br />

är regeringen och inte kurdiska<br />

partier som åtnjuter befolkningens<br />

förtroende. Å andra sidan<br />

visar hon på att motståndet<br />

mot en EU-anslutning ökar inte<br />

bara i nationella utan också i<br />

de sekulära leden som tidigare<br />

varit de aktiva EU-anhängarna.<br />

Det senare tolkar jag som<br />

ett tecken på att sekularister<br />

ser som sitt huvudmål att värna<br />

statens sekulära karaktär och<br />

därför motsätter sig åtgärder,<br />

som medför risken av att en religiöst<br />

reaktionär regim röstas<br />

fram som anser sig ha folkets<br />

mandat att avskaffa det pluralistiska<br />

statsskicket. Dessa kritiker<br />

anser redan att islamiseringen<br />

av förvaltningen framskridit<br />

alltför långt och hotar att<br />

omintetgöra Atatürks sekulära<br />

republik. Ann Dismorr berättar<br />

också hur hon slutade bjuda<br />

även statstjänstemän på lunch<br />

i fastemånaden ramazan eftersom<br />

alltfl er gäster med diverse<br />

förevändningar lät bli att ta för<br />

sig av maten. Detta fi nner jag<br />

olycksbådande ty för bara tio<br />

år sedan var något sådant fullkomligt<br />

otänkbart. Demokratiska<br />

former respekteras men<br />

det sociala trycket från de religiösas<br />

sida synes ha tagit en sådan<br />

omfattning att turkar kan<br />

möta svårigheter i det vardagliga<br />

umgängeslivet inom EU.<br />

En bredare bakgrundsskiss<br />

av de långvariga spänningarna

mellan de sekulära och religiösa<br />

krafterna skulle väl ha motiverat<br />

sin plats eftersom Turkiska<br />

förhållanden är dåligt kända<br />

i Sverige. Efter fl erpartisystemets<br />

införande 1950 röstade<br />

turkarna till 80 % på de demokratiska<br />

partierna fram till<br />

1990-talet. Därefter medförde<br />

instabila koalitionsregeringar<br />

samt korruption och tilltagande<br />

maktmissbruk att frustrerade<br />

väljare mer och mer gick<br />

över till att rösta på oprövade<br />

alternativ. Detta kulminerade<br />

2002 då center-höger partierna<br />

utplånades och det så gott som<br />

nybildade religiösa AK-partiet<br />

vann en stor seger. Det kun-<br />

de bilda en majoritetsregering<br />

som medförde stabila förhållanden<br />

och otvetydiga ekonomiska<br />

framgångar. Väljarna belönade<br />

detta med att ge AKP<br />

förnyat förtroende i 2007 års<br />

val – 47 % för AKP mot 20 %<br />

för Atatürks sekulära CHP och<br />

14 % åt det nationella MHP.<br />

Det förhåller sig sannolikt så<br />

att väljarna röstat på stabilitet<br />

och hederlighet i politiken<br />

men inte nödvändigtvis på<br />

en religiös renässans. Det kan<br />

därför vara olycksbådande för<br />

fortsatt stabilitet om AKP utnyttjar<br />

sin ställning till att islamisera<br />

statsförvaltningen – det<br />

vore också en form av korrupt<br />

Det moderna Turkiets skapare<br />

Kemal Atatürk var till professionen<br />

militär. Han bestämde bland annat<br />

att offi cerare som ville ägna sig åt<br />

politik måste ta avsked ur armen<br />

alternativt fl ottan.<br />

Foto ur boken Landet mellan öst<br />

och väst av David Norlin, Harriers<br />

Bokförlag 1951.<br />

maktmissbruk som många<br />

väljare knappast kan beräknas<br />

acceptera. Sekulära<br />

kretsar – som inbegriper<br />

många kvinnor, lärare<br />

och domare såväl som de<br />

religiöst-liberala aleviterna<br />

som torde omfatta en<br />

fjärdedel av befolkningen<br />

– samt militären har<br />

hittills varit de mest engagerade<br />

EU-anhängarna,<br />

men håller nu synbarligen<br />

på att byta åsikt och<br />

föredra ett sekulärt Turkiet<br />

utanför EU framför<br />

ett återislamiserat Turkiet<br />

som medlem. De hänger<br />

upp sig på premiärminister<br />

Erdogans uttalanden<br />

av typ ”demokrati är som<br />

en spårvagn; man följer<br />

med till den hållplats man<br />

vill och där stiger man av”<br />

och de är uppskrämda av<br />

utnämningspolitiken. De anser<br />

sig svikna av ett EU som tolererar<br />

en religiös utnämningspolitik<br />

men inte sekulära försvarsåtgärder.<br />

Bakom den glättade<br />

yta som Erdogan presenterar<br />

av dagens Turkiet, döljer sig<br />

en potentiellt ödesdiger religiös<br />

eller riktigare sagt ideologisk<br />

klyfta rörande frågeställningen<br />

om islam och demokrati går<br />

att förena. Man kan bara hoppas<br />

att han är tillräckligt fängslad<br />

av en fortsatt framgångsrik<br />

politisk karriär för att inte vara<br />

beredd att uppoffra den för att<br />

förverkliga hittills dolda religiös-reaktionära<br />

målsättningar.<br />

Ann Dismorrs slutsatser präg-<br />

litteratur<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

13

litteratur<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

14<br />

las av en tillförsikt som jag nog<br />

inte vågar dela.<br />

Ett icke-land<br />

Ingmar Karlsson, Sveriges långvarige<br />

generalkonsul i Istanbul,<br />

har bakom sig ett välrenommerat<br />

författarskap om etniska<br />

och religiösa förhållanden i när<br />

och fjärran. Det fi nns därför all<br />

anledning att välkomna hans<br />

senaste bok Kurdistan, landet<br />

som icke är. Den är faktaspäckad,<br />

och författaren lyckas förmedla<br />

en ganska klar bild av förhållandena<br />

trots de oöverskådliga<br />

etniska och religiösa rivaliteter<br />

som i ständigt växlande kombinationer<br />

utmärker Kaukasus<br />

och Främre Orienten.<br />

I vår del av världen har det<br />

växt fram ett antal statsbildningar<br />

som grundas på språk och nationalitet<br />

och som hålls samman<br />

av att var och en av dem har sin<br />

egen lag, som i princip är sekulär.<br />

I islams värld råder däremot<br />

en principiell enhet, där rätts-<br />

och undervisningsväsende tillhör<br />

den religiösa sektorn och<br />

där alla folk tillsammans konstituerar<br />

den muslimska samfälligheten,<br />

kallad umma. Den högste<br />

styresmannen över de sunnitiska<br />

muslimerna var kalifen, som<br />

var titeln på profeten Muhammeds<br />

efterträdare. Under de senaste<br />

århundradena var den osmanske<br />

sultanen tillika kalif –<br />

han motsvarade alltså både kejsaren<br />

och påven i Västerlandet,<br />

vilket är ett typiskt uttryck för<br />

islams krav på enhetlighet. Umma<br />

och stamstrukturen innebar<br />

i praktiken att alla var kalifens<br />

följeslagare men ingens undersåtar.<br />

Atatürk avskaffade både det<br />

Osmanska sultanatet och kalifatet<br />

samt grundade den Turkiska<br />

republiken som en sekulär nationalstat<br />

av europeiskt snitt.<br />

Nationalitetsproblemet löste<br />

han genom att förklara republikens<br />

alla tjogtals folk och stammar<br />

för ”turkar” – efter fransk<br />

förebild ty där betraktar sig alla<br />

normander och gascognare eller<br />

vad de än är som fransmän.<br />

Man skulle kunna säga att alla<br />

var beredda att kalla sig tur-<br />

kar eftersom ingen var turk<br />

och ingen minoritet sålunda<br />

underkastade sig ett härskande<br />

etniskt majoritetsfolk. Han<br />

var förvånansvärt framgångsrik<br />

och lyckades på kort tid<br />

få de fl esta att acceptera det –<br />

undantaget var den tredjedel<br />

av kurderna som utgjorde den<br />

dominerade folkgruppen i republikens<br />

sydöstra delar. Men<br />

merparten kurder integrerades<br />

och har genom årtiondena beklätt<br />

såväl president- som ministerbefattningar.<br />

Ingmar Karlsson redovisar<br />

hur första världskrigets segrare<br />

planerade att låta turkarna få<br />

behålla Mindre Asiens centrala<br />

delar och stycka upp resten av<br />

Anatolien mellan sig och även<br />

skapa armeniska och kurdiska<br />

stater på ett sätt som skulle<br />

ställt mängder av kurder under<br />

främmande herravälde. Men<br />

Atatürk körde ut inkräktarna<br />

och efter kriget bodde kurder<br />

i Turkiet, Iran, Irak och Syrien<br />

samt Kaukasus. Karlsson visar<br />

också hur stamhövdingarna i<br />

kurdområdena var ointresserade<br />

av modernisering och utveckling<br />

som skulle underminera<br />

den arkaiska sociala strukturen<br />

och deras maktpositioner.<br />

Många av dem ledde revolter<br />

mot den nya regimens ambitiösa<br />

planer på att stärka den<br />

turkiska centralmakten. Med<br />

den ekonomiska utvecklingen<br />

växte de sociala motsättningarna<br />

särskilt i dessa ålderdomliga<br />

stam- och klansamhällen och<br />

där uppstod PKK-partiet som<br />

en revolt mot de lokala äganderätts-<br />

och arbetsförhållandena.<br />

Men dess marxistiska inspiration<br />

och beroende av Moskva<br />

ledde till att PKK förklarade<br />

sig vara den globala socialistiska<br />

rörelsens avantgarde med uppgift<br />

att skapa en kurdisk stat.<br />

Därmed blev PKK en fi ende<br />

till alla regeringar i länder<br />

med kurdisk befolkning även<br />

om bristen på grannsämja i regionen<br />

medför att alla bekämpar<br />

revolutionärer i sitt eget<br />

land men understödjer dem på<br />

andra sidan gränserna.<br />

Gulfkriget resulterade i att<br />

en slags kurdisk statsbildning i<br />

början på 1990-talet uppkom<br />

i norra Irak, som blivit den väl<br />

fredligaste delen av Irak. Samtidigt<br />

blev denna kurdiska defacto-stat<br />

givetvis en nagel i<br />

ögat på alla etablerade regeringar<br />

med kurdiska minoriteter<br />

inom sina gränser. Ingmar<br />

Karlsson skildrar hur Turkiet<br />

genom våldsupptrappningen<br />

hamnade i en gerillakrigsliknande<br />

situation som varade<br />

tills PKK-ledaren Öcalan 1999<br />

tvingades lämna sin syriska tillfl<br />

ykt och greps i Nairobi (med<br />

grek-cypriotiskt pass) samt utlämnades<br />

till Turkiet där han<br />

hålls fängslad. För att rädda sitt<br />

skinn försökte han avsvärja sig<br />

alla revolutionära avsikter och<br />

mer fredliga förhållanden verkade<br />

ligga inom räckhåll. Men<br />

år 2002 vaknade PKK till liv<br />

och började åter infi ltrera Turkiet<br />

från baser i norra Irak,<br />

Det förefaller också troligt att<br />

Iraks fyra miljoner kurder är<br />

väl medvetna om sina potentiella<br />

oljeresurser och därför föga<br />

intresserade av en politisk<br />

samverkan med de fattiga och<br />

betydligt talrikare kurderna på<br />

den turkiska sidan av gränsen.<br />

Karlsson beskriver också deras<br />

likartade problem som minoriteter<br />

i både Iran och Syrien.<br />

Kurderna framhålls ofta som<br />

det största folket utan egen stat.<br />

Det må vara sant men exemplen<br />

Afghanistan och Somalien<br />

visar att stam- och klanmentaliteten<br />

måste övervinnas och<br />

en intern enighet byggas upp<br />

innan någon statsbildning kan<br />

förverkligas.<br />

De politiska förhållandena i<br />

denna del av världen är svåröverskådliga,<br />

och Ingmar Karlssons<br />

bok är en utomordentlig<br />

vägvisare för den som söker<br />

ökad förståelse för de aktuella<br />

skeendena.<br />

Erik Cornell har tidigare bland<br />

annat varit ambassadör i Turkiet.<br />

Dismorr, Ann: Turkey Decoded,<br />

London 2008 och Karlsson,<br />

Ingmar: Kurdistan, landet som<br />

icke är, Stockholm 2008.

Fredrik Konnander:<br />

Chefens ess i<br />

rockärmen<br />

Konsten att besegra en motståndare utan strid<br />

har alltid varit den högsta militära förmågan.<br />

Sun Zi<br />

Psykologiska operationer (psyops)<br />

har under årtusenden använts<br />

i krigföringen men funktionen<br />

har under lång tid gått<br />

under diverse andra namn. Syftet<br />

med psykologiska operationer<br />

är att påverka attityder<br />

och beteenden hos människor<br />

för att underlätta egen verksamhet.<br />

Modern psyops kan till<br />

del liknas vid en reklambyrå<br />

i uniform där alla hjälpmedel<br />

används, från modernaste teknik<br />

till samtalet över en kopp<br />

te i basaren. Allt för att påverka<br />

och övertyga målgruppen. Den<br />

kompetens som behövs för att<br />

planera, genomföra och utvärdera<br />

psyops återfi nns på olika<br />

platser i samhället, inte bara inom<br />

Försvarsmaktens väggar utan<br />

också i näringslivet och vid<br />

universiteten. I det avseendet är<br />

psyops verkligen en gränsöverskridande<br />

aktivitet.<br />

Effektivt<br />

Det råder ingen tvekan om<br />

att psyops är effektivt. Under<br />

Gulfkriget 1991 uppgav huvuddelen<br />

av de irakiska krigsfångarna<br />

att psyops hade påverkat<br />

dem att ge upp. Psyops<br />

kan stödja lösandet av både<br />

fredsbevarande operationer<br />

(Crises Response Psychological<br />

Operations) och fredsframtvingande<br />

operationer (Combat<br />

Psychological Operations).<br />

Psyops kräver dock noggrann<br />

planering och att verksamheten<br />

tidigt integreras i plane-<br />

ring på strategisk, operativ och<br />

taktisk nivå. När inte verksamheten<br />

integreras i planeringen<br />

kan det gå som i Irak 2003<br />

då det saknades strategiska direktiv<br />

och planer för hur psyops<br />

skulle användas när kriget<br />

väl var vunnet. Även om psyops<br />

inte ensamt skulle ha kunnat<br />

stoppa anarkin i Irak under<br />

2003-2006 så skulle sannolikt<br />

en välplanerad och integrerad<br />

psyops insats kunnat motverka<br />

den negativa utvecklingen som<br />

följde.<br />

Sverige<br />

Försvarsmakten har sedan mitten<br />

av 1990-talet insett behovet<br />

av att kunna påverka beslutsfattare<br />

och befolkning i<br />

de områden där Försvarsmakten<br />

genomför internationella<br />

insatser. Sedan dess har psyops<br />

varit föremål för omfattande<br />

studieverksamhet. Centrum<br />

för asymmetriska hot<br />

och terrorismstudier (CATS)<br />

vid Försvarshögskolan har sedan<br />

tidigt 2000-tal stöttat Försvarsmakten<br />

med studier för<br />

att skapa kunskap om psyops<br />

och för att underlätta uppsättandet<br />

och organiseringen av<br />

ett psyops förband. För närvarande<br />

genomför Försvarshögskolan<br />

”Huvudstudie Psyops”<br />

på uppdrag av Försvarsmakten<br />

i syfte att öka effektiviteten hos<br />

psyops funktionen.<br />

Som ett resultat av studierna,<br />

tillsammans med en alltmer<br />

utbredd förståelse för behovet<br />

av psyops funktionen inom<br />

Försvarsmakten, har en särskild<br />

enhet skapats vid Ledningsregementet<br />

i Enköping. Inriktningen<br />

är att utveckla enheten<br />

till en Psyops pluton om ca 50<br />

man till 2011. Uppgiften är bl a<br />

att kunna delta inom ramen<br />

för Battle Group 2011 eller att<br />

stödja andra insatser med psyops<br />

förband och psyops kompetens.<br />

Ett första psyops-förband<br />

har funnits eftersom chefen för<br />

Nordic Battle Group 08 identifi<br />

erade behovet av förmågan.<br />

Psyops tropp 08 i NBG skapades<br />

under korta tidsförhållanden<br />

och hade förmåga att verka<br />

med både radio, trycksaker<br />

och interpersonell kommunikation.<br />

Under hösten 2008 kommer<br />

Försvarsmakten för första<br />

gången att sända iväg ett förband<br />

med uppgift att genomföra<br />

psyops. Ett taktiskt psyopsteam<br />

(TPT) kommer att skickas<br />

till Afghanistan och ingå i FS<br />

16. Uppgiften för TPT blir att<br />

under ledning av Chief Psyops<br />

planera, genomföra och<br />

utvärdera psyops för att vinna<br />

”Hearts and Minds” i det<br />

svenska ansvarsområdet.<br />

Chefens instrument<br />

I många situationer är en förbandschefs<br />

handlingsfrihet<br />

kringskuren genom diverse<br />

olika ”Rules of Engagement”<br />

(ROE) som reglerar hur<br />

psyops<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

15

psyops<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

16<br />

mycket våld och andra åtgärder<br />

förbandet får använda för<br />

lösa sin uppgift. I ett fredsbevarande<br />

uppdrag är normalt<br />

endast våld för självskydd tillåtet,<br />

medan i fredsframtvingande<br />

operationer kan våld få<br />

användas för att lösa förbandets<br />

uppgift. Psykologiska operationer<br />

kan normalt användas även<br />

när andra verkansmedel inte<br />

får användas. Psyops blir därför<br />

ett kraftfullt vapensystem i<br />

handen på chefer som förstår<br />

att använda funktionen. Exempelvis<br />

kan man se psyops på det<br />

sättet att chefer får möjlighet<br />

till direkt kommunikation till<br />

andra beslutsfattare. Både beslutsfattarna<br />

och dess befolkning<br />

i operationsområdet kan<br />

påverkas innan massmedia har<br />

tolkat budskapen på sitt eget<br />

vis. Möjligheten att kommunicera<br />

direkt med befolkningen i<br />

ett område kan vara avgörande<br />

för att exempelvis minska<br />

spänningar då ett förband omgrupperar<br />

till ett nytt område.<br />

Genom att kunna förklara vad<br />

man gör där och vilka uppgifter<br />

förbandet har kan man med<br />

stor sannolikhet minska de hot<br />

som föreligger mot den egna<br />

styrkan. Att inte ta till vara<br />

möjligheten att kommunicera<br />

med sina målgrupper skapar<br />

ett informationsvakuum som<br />

motståndaren snabbt fyller med<br />

sin egen tvättade bild av verkligheten.<br />

Erfarenheter från genomförd<br />

psyops visar på att framgångsrik<br />

psyops kräver noggranna förberedelser<br />

och nära samverkan<br />

med underrättelsefunktionen,<br />

både för att få information om<br />

målgrupper men även underlag<br />

om effekter av egen psyops.<br />

Det fi nns även ett starkt behov<br />

av nära samverkan med förbandschefer<br />

för att nå framgång<br />

med psyops. Förståelsen för psyops<br />

som en ”force multiplier”<br />

kräver att chefer på alla nivåer<br />

utbildas för att kunna använda<br />

funktionen.<br />

Trovärdighet<br />

All psyops bygger på att budskapen<br />

är trovärdiga. Detta le-<br />

der till ett omfattande samordningsbehov<br />

av psyops från högsta<br />

till lägsta nivå. Motsägelsefulla<br />

budskap tar effektivt bort<br />

den trovärdighet som har skapats<br />

och trovärdigheten tar lång<br />

tid att återskapa. Samordningen<br />

av psyops med andra funktioner<br />

kan vara så enkel som att<br />

det understödjande förbandet<br />

uppträder och agerar på det sätt<br />

som psyops funktionen har beskrivit<br />

i olika budskap. Brittiska<br />

förband har en lång tradition<br />

av att så fort striderna är över<br />

ta av hjälmen och sätta på baskern.<br />

Syftet är att minska omgivnings<br />

känsla av hot och därmed<br />

skapa en uppfattning om<br />

säkerhet i området. Metoden<br />

kallas ”Presence, Posture and<br />

Profi le” och används integrerat<br />

i alla brittiska operationer.<br />

Medel<br />

Psyops kan verka med olika<br />

medel. Utöver de mest vanliga<br />

som radio, TV, trycksaker m.m.<br />

kan psyops också fungera som<br />

rådgivare till förbandschefer då<br />

det gäller att påverka viktiga<br />

personer, s.k. ”Key Leader Enagement”<br />

(KLE), och i kulturella<br />

frågor. Enligt svensk tänkande<br />

samordnas KLE inom<br />

ramen för informationsoperationer<br />

men det är oftast psyops<br />

som har kunskapen att ge råd<br />

till förbandschefer om lämpliga<br />

teman och budskap att framföra.<br />

Det måste alltid ske en analys<br />

av vilka medel som är mest<br />

framgångsrika beroende på den<br />

kultur som psyops verkar i. Det<br />

fi nns en uppenbar risk att man<br />

tar med sig sina egna kulturella<br />

värderingar när man planerar<br />

och genomför psyops utan att<br />

tänka på att målgruppen oftast<br />

har helt andra värderingar.<br />

Man skall komma ihåg att psyops<br />

genomförs på mottagarens<br />

villkor vilket innebär att teman<br />

och budskap måste anpassas<br />

utifrån målgruppens uppfattningar.<br />

Att försöka diktera<br />

vad en målgrupp ska tycka är<br />

direkt kontraproduktivt.<br />

Psyops är en process som<br />

bl. a. innehåller planering, mål-<br />

gruppsanalys,produktutveckling, tillverkning av produkter,<br />

spridning och utvärdering.<br />

Funktionen är mycket kunskapsintensiv<br />

och kräver kompetenser<br />

inom en stor mängd<br />

områden. Kunskaper som behövs<br />

är bl. a. psykologi, historia,<br />

sociologi, antropologi, socialantropologi,kulturantropologi,<br />

ekonomi, religionskunskap,<br />

marknadsföring m m.<br />

Kunskap om målgruppen<br />

Erfarenhet från genomförd<br />

psyops både i Irak och Afghanistan<br />

visar att bristande kunskaper<br />

om målgrupperna le-<br />

Psyops omfattar ett brett spektra<br />

av hjälpmedel där kontakten med<br />

människorna i ett insatsområde<br />

är en viktig del.

der till att psyops misslyckas.<br />

För att bl a effektivisera psyops<br />

har den amerikanska armén<br />

skapat ”Human Terrain Teams”<br />

(HTT) som har till uppgift<br />

att kartlägga kulturella faktorer,<br />

sociala strukturer, religiösa<br />

faktorer för att få förståelse<br />

för målgrupperna och deras<br />

problem. Genom att känna sina<br />

målgrupper och vilka problem<br />

dessa har skapas möjlighet<br />

till teman och budskap som<br />

får effekt hos målgrupperna.<br />

HTT har med framgång använts<br />

främst i Irak för att öka<br />

förståelsen för den kultur som<br />

amerikanska förband verkar i.<br />

Den amerikanska armén har<br />

efter insatser i Irak och Afghanistan<br />

dragit slutsatsen att personal<br />

som arbetar med psyops<br />

måste vara längre tid i sitt område<br />

än vad som är normalt för<br />

militär personal. Kontinuiteten<br />

av psyops-personal som känner<br />

sina målgrupper och verkar i<br />

samma område under lång tid<br />

har visat sig ha mycket positiva<br />

effekter.<br />

Mätning av effekt<br />

För att kunna använda psyops<br />

effektivt krävs att man kan ta<br />

reda på vilken effekt en psyopskampanj<br />

har haft. Mätande av<br />

Foto: Alexander Karlsson, Combat Camera/Försvarets Bildbyrå<br />

psyops effektivitet är avgörande<br />

för att kunna förändra kampanjer<br />

och justera innehållet<br />

i operationerna. Metoder för<br />

att mäta effekter av psyops är<br />

identiska med de metoder som<br />

används inom marknadsföring.<br />

Intervjuer och fokusgrupper är<br />

några metoder som kan användas<br />

för att inhämta information.<br />

Den stora skillnaden<br />

mot civil marknadsföring är<br />

de andra förutsättningar under<br />

vilken informationen inhämtas.<br />

Erfarenheter från Afghanistan<br />

visar på att det inte är ofarligt<br />

för de intervjuade att samtala<br />

med ISAF. Den begränsade<br />

mängden personal i<br />

ISAF innebär att man<br />

inte kan upprätthålla<br />

närvaro i alla områden<br />

samtidigt. När<br />

talibaner och andra<br />

väpnade motståndsrörelser<br />

återkommer<br />

sedan ISAF har dragit<br />

vidare brukar de<br />

som har samarbetat<br />

och samtalat med<br />

ISAF råka illa ut. Mätande<br />

av effektivitet<br />

under sådana förhållanden<br />

är svårt men<br />

nödvändigt.<br />

Avslutning<br />

Den senaste utvecklingen<br />

i Afghanistan<br />

indikerar att det är<br />

svårt att fi nna en militär<br />

lösning på situationen.<br />

I detta läge<br />

kan psyops spela en<br />

viktig roll. Påverkan<br />

av beslutsfattare hos<br />

talibanerna och befolkningen<br />

i Afghanistan<br />

för att få dem<br />

att vilja samarbeta<br />

med den afghanska<br />

regeringen, USA och<br />

ISAF torde vara en<br />

uppgift som psyops<br />

kan bidra till att lösa.<br />

Fredrik Konnander är<br />

Stabschef FHS CATS<br />

och projektledare<br />

för Försvarsmaktens<br />

huvudstudie psyops.<br />

psyops<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

17

psyops<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

18<br />

Foto: Niclas Gustafsson/Combat Camera<br />

EinoTubin:<br />

Informationssamhället är ingen företeelse<br />

som är exklusiv för högutvecklade samhällen.<br />

Mobiltelefonens segertåg över världen gör att<br />

sannolikt fl era av de afghanska kvinnorna på<br />

bilden har en sådan.<br />

Nya fo

mer för psyop<br />

På senare tid har psykologiska operationer funnit nya former, främst<br />

när det gäller internet och mobiltelefoner. Denna påverkan kan ske<br />

dolt – man behöver inte skrika i högtalare eller förmörka himlen med<br />

fl ygblad. Men de klassiska metoderna är inte överspelade. Vi ska titta<br />

på vad som hänt bl a i Mellanöstern och i Rysslands närhet.<br />

psyops<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

19

psyops<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

20<br />

En gång väckte det svenska<br />

psykförsvarets mångårige chef<br />

Per-Axel Landahl frågan om<br />

farligheten av text-TV. Kunde<br />

den användas av fi enden för att<br />

sprida lömska budskap? Tanken<br />

var egentligen långt före sin<br />

tid. Nu fi nns miljoner webbplatser<br />

och fl era internet-fora,<br />

där vem som helst kan lägga ut<br />

vad som helst. Via mobiltelefon<br />

kan man sända och ta emot<br />

SMS, multimediabudskap och<br />

videosnuttar. För yngre är dessa<br />

elektroniska kanaler ofta viktigare<br />

nyhetsmedier än traditionella<br />

tidningar och etermedier.<br />

Det var naturligtvis bara en<br />

tidsfråga innan de togs i bruk<br />

också för psykologiska operationer.<br />

Men går det inte att censurera?<br />

I Turkiet är YouTube förbjuden<br />

av domstol, eftersom<br />

elaka greker drivit med landsfadern<br />

Atatürk. Men självaste<br />

statsminister Erdogan säger offentligt<br />

att han går runt förbudet<br />

– tar man på sig en ”ninjacloak”<br />

eller annat osynlighetsplagg<br />

så ser man allt man vill.<br />

Censur verkar ha effekt bara i<br />

länder som både har hård övervakning<br />

och hög IT-kompetens<br />

– Kina är bästa exemplet.<br />

Det första kända försöket<br />

att använda SMS i en psykologisk<br />

operation var inför invasionen<br />

i Irak 2003. Amerikanerna<br />

samlade internetadresser<br />

och mobilnummer till viktiga<br />

politiker och militärer – vilket<br />

inte var så svårt eftersom<br />

de var förbehållna eliten. När<br />

kriget började uppmanades de<br />

i personliga budskap att ligga<br />

lågt och inte bjuda motstånd.<br />

Saddams försvarsminister Sultan<br />

Hashan Ahmed har utpekats<br />

som den viktigaste person<br />

som åtlydde.<br />

Under krigen mot Hizbollah<br />

i Libanon och Hamas i Gaza<br />

använde Israel fl itigt mobiltelefon.<br />

Invånarna i områden<br />

som skulle bombas varnades.<br />

Vinklade nyhetsmeddelanden<br />

gick ut. Bl.a. hänvisades till<br />

”grå” webbplatser som kontrollerades<br />

av Israel och där<br />

folk uppmanades att skvallra<br />

om gömda vapenförråd. Belöningar<br />

i pengar utlovades. En<br />

amerikansk överstelöjtnant, Timothy<br />

L. Thomas, som studerat<br />

cyberkriget i Libanon, jämför<br />

dessa SMS med precisionsstyrda<br />

missiler eftersom man med<br />

ett enda utskick når precis de<br />

personer som man vill påverka.<br />

En israelisk expert på psyop<br />

sade att både Hamas-medlemmar<br />

och soldater är unga<br />

människor som vuxit upp med<br />

mobiltelefon och att det därför<br />

är naturligt att försöka påverka<br />

dem den vägen. En armétalesman<br />

ville inte kommentera om<br />

man använde mobiltelefon för<br />

propaganda: ”Allt jag kan säga<br />

är att vi ringer dem, särskilt när<br />

vi ska angripa en byggnad.”<br />

Även Hamas försökte sig<br />

på propaganda via SMS. Bland<br />

annat gick ett meddelande ut<br />

som lydde: ”Raketer mot alla<br />

städer – skyddsrum kan inte<br />

skydda er mot Kassam-raketer.<br />

Hamas.” Men hebreiskan lär ha<br />

varit usel.<br />

Hackad TV<br />

I båda krigen lyckades israelerna<br />

hacka in sig i motsidans TVsändningar<br />

och lägga in eget<br />

material. I Libanon bröts programmet<br />

på Hizbollahs kanal<br />

Al-Manar med en bild av ledaren<br />

Nasrallah, ljudet av tre<br />

skott och kommentaren: ”din<br />

dag kommer, kommer, kommer...”.<br />

I Gaza stördes Hamas<br />

TV-kanal Al-Aqsa ut med en<br />

bild på Hamas-ledare, som föll<br />

ihop när de blivit skjutna, och<br />

en stor klocka: ”...er tid rinner<br />

ut...”.<br />

Inför Libanon-kriget aktiverade<br />

israelerna en enhet för<br />

psykologisk krigföring, som<br />

bl.a. producerade fl ygblad med<br />

karikatyrer av Nasrallah, med<br />

diskutabelt resultat. Att uppmärksamma<br />

fi endens ledare i<br />

propagandan brukar tvärtom<br />

leda till ökat stöd. Viktigare i<br />

både krigen var nog att fl ygblad<br />

användes för att få bort<br />

civilbefolkning från områden<br />

som skulle angripas. När ett<br />

stort metallföremål ramlade ner<br />

från himlen i Libanon sade den<br />

arabiska propagandan att man<br />

skjutit ner en F-16. I själva verket<br />

var det en container för<br />

fl ygblad.<br />

Erfarenheterna från Libanon<br />

ledde till kraftig uppstramning<br />

också av den israeliska<br />

presstjänsten. Samordningsorgan<br />

inrättades, som såg<br />

till att civila och militära talespersoner<br />

gick ut med samma<br />

budskap. I Libanonkriget<br />

framträdde försvarsministern<br />

och ÖB med bombastiska deklarationer,<br />

medan generaler<br />

kom i gräl med journalister på<br />

pressbriefi ngarna. I Gazakriget<br />

sköttes alla presskontakter av<br />

rutinerade informatörer, som<br />

gång på gång återvände till argumentet<br />

att inget land kunde<br />

tåla bombardemang med Kassam-raketer.<br />

Video lades genast<br />

ut på internet och distribuerades<br />

till medierna, bl.a. av en<br />

moské som användes som vapenförråd.<br />

Soldater utbildade<br />

i combat camera dokumenterade<br />

särskilt scener, som kunde<br />

leda till beskyllningar om folkrättsbrott.<br />

En målvideo väckte debatt.<br />

Den visade personer på marken<br />

som bar på metalltuber.<br />

Raketer, sade israelerna. En rejäl<br />

sekundär explosion utlöstes<br />

av missilangreppet. Men det var<br />

gastuber, hävdade andra, som<br />

kunde namnge verkstadsägaren<br />

vars söner dödades i smällen.<br />

Israelerna är duktiga på att<br />

mobilisera anhängare utomlands,<br />

som kollar webbplatser<br />

som kan bli utnyttjade för<br />

arabisk propaganda. Den vägen<br />

avslöjades under Libanonkriget<br />

att en lokal fotograf lagt på<br />

extra rökmoln på bilder som<br />

spreds av Reuters.<br />

Islamistiska terrorister och<br />

talibaner må ha en medeltida<br />

syn på kultur och jämställdhet,<br />

men de har lärt sig att<br />

använda internet. Såväl i Irak<br />

som Afghanistan har Al-Qaida<br />

och andra grupperingar genast<br />

lagt ut video från överfall och<br />

vägbombningar på nätet – för<br />

att demonstrera sin styrka och<br />

motpartens svaghet och naturligtvis<br />

också för att entusiasme

a och utbilda sina anhängare.<br />

Scener med gisslan och sadistiska<br />

avrättningar har väckt stor<br />

uppmärksamhet, precis som<br />

avsikten varit. Amerikanerna<br />

och NATO kommer oftast på<br />

efterkälken när det gäller att<br />

stänga sådana webbplatser. Utspel<br />

från Al-Quaida är nu betydligt<br />

fl ottare och budskapen<br />

mer sofi stikerade – det är inte<br />

längre bara en mumlande gubbe<br />

i en grotta. Om kriget i Afghanistan<br />

ska föras till ett acceptabelt<br />

slut behövs också en<br />

stor, långvarig satsning från koalitionen<br />

för att vinna hjärtan<br />

och sinnen. När kriget började<br />

kunde koalitionen agera i ett<br />

informationsvakuum, men nu<br />

har motsidan anpassat sig.<br />

Första cyberanfallet<br />

Det första försöket att lamslå<br />

ett modernt samhälle genom<br />

cyberkrig gjordes kring månadsskiftet<br />

april-maj 2007, när<br />

Estland utsattes för ett systematiskt<br />

angrepp. Till saken hör<br />

att Estland är ett av Europas<br />

mest utvecklade internet-länder.<br />

När esterna började bygga<br />

upp en ny informationsstruktur<br />

efter frigörelsen från Sovjetunionen<br />

hoppade de över<br />

mellanstegen och gick direkt<br />

på internet. Man kan rösta, deklarera,<br />

köpa p-biljett, åka spårvagn<br />

och mycket annat med<br />

sin e-legitimation. Nu överlastades<br />

plötsligt webbplatserna<br />

för presidentens kansli, parlamentet,<br />

ministerierna, de politiska<br />

partierna, tre av sex ny-<br />

Djibouti 17 maj <strong>2009</strong>. Finns det något team för<br />

psyops med i den svenska sjöstyrkan? Bilden<br />

visar HMS Stockholm i Adenviken.<br />

hetsbyråer och två av de största<br />

bankerna. De servrar som öste<br />

ut mejl fanns i många länder,<br />

men det var tydligt att det hela<br />

var orkestrerat från ”kretsar<br />

närstående den ryska underrättelsetjänsten”,<br />

om man nu ska<br />

uttrycka det diplomatiskt.<br />

Orsaken var att den estniska<br />

regeringen bestämt sig för<br />

att fl ytta ”bronssoldaten” mitt i<br />

Tallinn, som esterna betraktade<br />

som ett monument över den<br />

sovjetiska ockupationen, men<br />

som etniska ryssar såg med<br />

nostalgi. Det utlöste kravaller<br />

där 1300 arresterades, många<br />

skadades och en dödades. Cyberangreppet<br />

skedde samordnat<br />

med statybråket och nådde<br />

sin kulmen 3 maj. Ett förnyat<br />

angrepp skedde i samband med<br />

8-9 maj, då Ryssland fi rar minnet<br />

av andra världskrigets slut.<br />

Nu står bronssoldaten på en<br />

krigskyrkogård, medan regeringen<br />

fi ck en påminnelse om<br />

att integrationen av den f.d.<br />

sovjetryska minoriteten måste<br />

snabbas på.<br />

Esterna lyckades stänga<br />

webbsidorna mot utlandet och<br />

fi ck igång informations- och<br />

banktjänsterna igen. NATO<br />

skickade experter till Tallinn<br />

och beslutade att förlägga ett<br />

centrum för dataskydd just till<br />

Estland. Efteråt säger ester att<br />

angreppet var en bra test på<br />

samhällets motståndskraft. Vem<br />

som låg bakom går naturligtvis<br />

inte att bevisa, men intressant<br />

nog utsattes Georgien för precis<br />

samma sak i samband med<br />

det s.k. femdagarskriget sommaren<br />

2008. Då bjöd Estland<br />

och Polen på tillfällig hemvist<br />

för de georgiska statliga webbplatserna.<br />

Vi ska inte gå in på orsak<br />

och verkan i femdagarskriget,<br />

det räcker att konstatera att ryssarna<br />

ville ge Mikhail Saakashvili<br />

en näsbränna och nådde sina<br />

mål, militärt sett. Propagandakriget<br />

blev dock en seger för<br />

den amerikanskutbildade presidenten,<br />

som fi ck mycket utrymme<br />

i all världens TV-kanaler.<br />

Artigt och på perfekt engelska<br />

svarade han på alla frågor,<br />

alltid med en EU-fl agga bakom<br />

sig – som om medlemsskapet<br />

redan var klart. Detta<br />

skickliga försvar – skräddarsytt<br />

för en västerländsk publik –<br />

var en stor tillgång i ett krig<br />

med många etniska övertoner.<br />

Snyggt jobbat!<br />

I den nästan obefi ntliga<br />

svenska debatten på området<br />

bör noteras att informationsteknologin<br />

medför nya hot<br />

och möjligheter för psykologiska<br />

operationer. Inte minst<br />

bör uppmärksammas att cyberoperationer<br />

kan utlösas som<br />

påtryckning eller varning också<br />

innan det fi nns något konkret<br />

militärt hot.<br />

De två viktigaste webbsidorna<br />

för psykologiska krigföring<br />

rekommenderas: amerikanska<br />

www.psywarrior.com<br />

och brittiska www.psywar.org.<br />

Eino Tubin är fri skribent bosatt i<br />

Turkiet.<br />

Foto: Johan Lindahl/Försvarets Bildbyrå<br />

psyops<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

21

yssland<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

22<br />

Jörgen Elfving:<br />

Det röda<br />

massanfallet ett<br />

minne blott?<br />

1951 utkom boken Det Röda Massanfallet som beskrev den<br />

sovjetiska taktiken på östfronten. Den bild boken ger av Röda<br />

Armén är något som etsat sig fast på näthinnan hos många,<br />

bl a ryska, ”hotbildskramare”. Hos dessa lever tron på det<br />

röda massanfallet kvar trots att det snart är dags att dricka ett<br />

tjugoårigt gravöl till minne av Röda Armén.<br />

En tro som vidmakthållits bl a<br />

genom ett påtagligt sovjetiskt<br />

arv som icke minst framgår av<br />

symboler, materiel och annat.<br />

Dessutom fi nns förutom det<br />

fysiska arvet också ett mentalt<br />

arv kvar i form av förhållningssätt<br />

som i den ryska kontexten<br />

yttrar sig i omvärldsuppfattning,<br />

männi skosyn, ledarskap<br />

m m. Något som undgått<br />

att påverkas av eller ta intryck<br />

av de förändringar i vid bemärkelse<br />

som skett sedan 1991 och<br />

det faktum att dagens Ryssland<br />

varken är 1800-talets Tsarryssland<br />

eller Sovjetunionen med<br />

dess dåtida militära styrka och<br />

geografi ska utbredning.<br />

Mot bakgrund av vad som<br />

aviserats under hösten 2008<br />

kan vad som förestår den ryska<br />

försvarsmakten leda till att<br />

man gör upp med stora delar<br />

av det sovjetiska arvet. Emellertid<br />

är osvuret bäst, och den<br />

ryska försvarsmakten är under<br />

de senaste tjugo åren i likhet<br />

med många av sina gelikar luttrad<br />

efter en lång rad avsiktsförklaringar,<br />

reformer och förändringsarbete<br />

vilkas resultat kan<br />

diskuteras varför det återstår att<br />

se vad det hela utmynnar i denna<br />

gång.<br />

En militär implosion<br />

Den ryska försvarsmakten av<br />

idag har sedan slutet av 1991<br />

genomfört en golgatavandring<br />

och är som en av politiker<br />

knådad bulldeg som aldrig<br />

getts möjligheten att jäsa ut<br />

och gräddas. Knådandet började<br />

redan under Gorbatjov i<br />

och med introducerandet av<br />

den defensiva doktrinen under<br />

senare delen av 1980-talet<br />

och med de konsekvenser detta<br />

fi ck. 1991 gick Röda Armén<br />

i graven tillsammans med Sovjetunionen<br />

och Ryssland fi ck<br />

den otacksamma uppgiften att<br />

göra bouppteckning och hantera<br />

delar av arvet, inte minst<br />

tillbakadragandet från Östeuropa<br />

och Baltikum. Ett tillbakadragande<br />

som kanske kan<br />

uppfattas som förnedrande och<br />

genomfört i en hast, men som<br />

i själva verket var ett logistiskt<br />

mästerstycke.<br />

Sovjetunionens kollaps<br />

innebar en militär implosion<br />

och det pånyttfödda Rysslands<br />

förste president Boris Jeltsin<br />

framstod till en början för det<br />

ryska militära etablissemanget<br />

som en stark ledare med ett<br />

annat förhållande till försvarsmakten<br />

än sin föregångare. Illusionen<br />

brast ganska snart eftersom<br />

Jeltsins enda intresse var<br />

att få, och behålla, militären<br />

på sin sida. Fagra löften infriades<br />

inte och försvarsbudgeten<br />

minskades efterhand samtidigt<br />

som Jeltsins nyckfullhet<br />

också bidrog till att situationen<br />

förvärrades. T ex kortade han<br />

självsvåldigt värnpliktstjänstgöringens<br />

längd utan att ha fört<br />

en dialog med den militära ledningen.<br />

Under Jeltsin inträffade<br />

1993 konfrontationen med<br />

parlamentet och 1994-1996<br />

det första Tjetjenien-kriget.<br />

Både dessa händelser var något<br />

som uppfattades som negativt<br />

från militärt håll. Användningen<br />

av militär trupp i samband<br />

med inre oro under sovjetimperiets<br />

dödsryckningar,<br />

bl a i Tiblisi och Baku, hade<br />

lämnat en bitter eftersmak och

det var inte med något större<br />

mått av entusiasm försvarsmakten<br />

ingrep 1993. Det första<br />

Tjetjenien-kriget inleddes på<br />

Jeltsins order trots att den militära<br />

ledningen avrådde, i första<br />

hand beroende på kunskapen<br />

om tillståndet i den ryska försvarsmakten.<br />

Denna var i fritt<br />

fall med brister inom de fl esta<br />

områden vilket var uppenbart<br />

sett till vad som presterades i<br />

Tjetjenien. Att Jeltsin inte själv<br />

tog på sig ansvaret utan lade<br />

skulden på den ryska försvarsmakten<br />

gjorde inte heller saken<br />

bättre.<br />

I och med Jeltsins maktfrånträde<br />

började den militära<br />

kräftgången att hejdas. Putin<br />

var en annan sorts ledare<br />

och det sätt på vilket han som<br />

premiärminister hade hanterat<br />

det andra Tjetjenien-kriget<br />

1999-2000 imponerade på det<br />

ryska generalitetet. Samtidigt<br />

fanns det också en andens gemenskap<br />

med i bilden genom<br />

Putins bakgrund från det ryska<br />

underrättelsesamhället och<br />

en av kraftstrukturerna, varför<br />

han var bättre skickad att förstå<br />

militären och militära frågor<br />

än sin föregångare. Genom<br />

att på ett systematiskt sätt ta tag<br />

i de problem som vidlåt, och<br />

vidlåter, den ryska försvarsmakten<br />

bringade Putin ordning<br />

och skapade stabilitet. Bl a<br />

återunderställdes generalstaben<br />

under försvarsministeriet, och<br />

den dualism, eller det kaos, som<br />

Jeltsin skapat avvecklades. Övningsverksamheten<br />

ökade och<br />

försvarsministern blev en civilist,<br />

men den materiella förnyelsen<br />

sköts på framtiden.<br />

Kriget mot Georgien i augusti 2008,<br />

en vändpunkt?<br />

Sedan 1991 har den ryska försvarsmakten<br />

varit iblandad i tre<br />

väpnade konfl ikter, första och<br />

andra Tjetjenien-kriget respektive<br />

kriget mot Georgien i augusti<br />

2008. Alla dessa har varit<br />

lärande, inte minst för omvärlden.<br />

Det första Tjetjenienkriget<br />

uppenbarade tillståndet<br />

i den ryska krigsmakten och<br />

militärpromenaden i Georgien<br />

visade på rysk militär förmåga<br />

och vilja att använda militära<br />

maktmedel. Något som också<br />

fi ck den svenske försvarsministern<br />

att reagera på ett sätt som<br />

antyder både överreaktion och<br />

bristande insikt i militära frågor.<br />

Det intressanta i sammanhanget<br />

är dock inte hur en försvarsminister<br />

i ett militärt impotent<br />

land i Europas utkant<br />

reagerar utan mer vilka slutsatser<br />

som drogs på rysk sida efter<br />

händelserna i augusti och följderna<br />

av detta.<br />

Nästan precis en månad efter<br />

stridernas avslutande i Georgien,<br />

11 september, redovisades<br />

erfarenheterna från kriget<br />

i rysk press. Trots att kriget<br />

kunde betraktas som en<br />

rysk framgång fanns det brister<br />

och i första hand avseende<br />

ledningssystem, underrättelsetjänst,<br />

samband, elektronisk<br />

krigföring m m. Samma dag<br />

uttalade den ryske presidenten,<br />

Dmitri Medvedev, också<br />

att ”Vi måste nu koncentrera oss<br />

på att utrusta försvarsmakten med<br />

moderna vapen … Vi behöver moderna<br />

och effektiva stridskrafter och<br />

detta är en av huvuduppgifterna”.<br />

Ytterligare en månad senare<br />

förelåg svaret på hur bristerna<br />

skulle åtgärdas och den<br />

av presidenten angivna inriktningen<br />

skulle tillgodoses. 14<br />

oktober skedde ett möte i ryska<br />

försvarsministeriets kollegium<br />

som avsåg den ryska försvarsmaktens<br />

vidare utveckling.<br />

Några dagar senare framträdde<br />

generalstabschefen i rysk tv<br />

varvid ytterligare detaljer framkom.<br />

Dessutom har vad som<br />

redovisades vid dessa två tillfällen<br />

även kommenterats och<br />

fördjupats vid andra tillfällen<br />

senare under hösten 2008. Det<br />

synes dock tveksamt om reformplanerna<br />

initierades av<br />

händelserna i augusti utan dessa<br />

torde mer ha tjänat som förevändning?<br />

uo vadis ex Krasnaja Armija?<br />

Fram till 2012 skall den ryska<br />

försvarsmakten minskas från<br />

dagen 1 134 000 man till en<br />

miljon där antalet offi cerare<br />

kommer att vara 150 000 vilket<br />

skall jämföras med dagens<br />

355 000 officersbefattningar.<br />

En minskning som ska ske<br />

etappvis och förhoppningsvis<br />

smärtfritt. Dessutom ska obalansen<br />

i antal mellan högre och<br />

lägre offi cerare rättas till genom<br />

att antalet generaler och amiraler<br />

minskas till knappt 900 och<br />

antalet löjtnanter ökar från dagens<br />

50 000 till 60 000. Den<br />

största förändringen kommer<br />

att vidlåta de ryska överstarna<br />

som från dagens cirka 26 000<br />

skall minska till 9 000. Dessa<br />

minskningar kommer även<br />

att påverka den högsta militära<br />

ledningen, skämtsamt kallad<br />

Arbats militärområde, som<br />

skall minska med cirka 3 000<br />

personer, men utan att uppgifterna<br />

för generalstab och andra<br />

delar av den högsta ledningen<br />

förändras. I sammanhanget kan<br />

också nämnas att det fi nns tankar<br />

på att fl ytta marinstaben till<br />

St Petersburg, ”… till dess historiska<br />

plats”, men även att utlokalisera<br />

andra staber liksom<br />

vissa utbildningsanstalter från<br />

Moskva.<br />

Dagens struktur med ledningsnivåerna<br />

militärområde,<br />

armé, division och regemente<br />

kommer att ändras till militärområde,<br />

operativ ledning och<br />

brigad. Under de senaste tre<br />

åren har försök gjorts med regionala<br />

staber i avsikt att etablera<br />

sådana i de olika strategiska<br />

riktningarna, Väst, Syd<br />

och Öst. Försök som nu avslutats<br />

och ledningen av de ryska<br />

stridskrafterna på operativstrategisk<br />

nivå kommer att utövas<br />

av respektive militärområde<br />

som härvid kommer att<br />

underställas samtliga stridskrafter<br />

som är grupperade inom<br />

dess gränser, inklusive marinstridskrafter<br />

i militärområden<br />

med kust. Sannolikt är det detta<br />

som ligger bakom planerna<br />

på kommande och regelbundet<br />

återkommande större<br />

operativa-strategiska ledningsövningar<br />

i försvarsministeriets<br />

och generalstabens regi. Övningar<br />

som vad avser den västliga<br />

strategiska riktningen även<br />

ryssland<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

23

yssland<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

24<br />

skall ske med deltagande av vitryska<br />

stridskrafter.<br />

Totalt sägs antalet brigader<br />

komma att uppgå till 80 varav<br />

hälften inom markstridskrafterna,<br />

och en luftlandsättnings-/luftburen<br />

brigad avses<br />

vara grupperad i varje militärområde.<br />

Brigaderna organiseras<br />

utgående från tidigare divisioner,<br />

enligt modulprincipen,<br />

med förmåga att föra<br />

strid självständigt, med understöd<br />

av bl a frontfl yget. Detta<br />

tillhör idag fl ygstridskrafterna,<br />

men efter det att frontfl yget<br />

ersatt nuvarande helikoptrar<br />

med moderna sådana är det inte<br />

uteslutet att dessa fl ygstridskrafter<br />

överförs till markstridskrafterna.<br />

Brigader till trots kan<br />

divisionsstrukturen komma att<br />

bibehållas inom luftlandsättningstrupperna<br />

och i form av<br />

kulspruteartilleridivisioner inom<br />

markstridskrafterna, dvs<br />

Också inte allra senaste<br />

materielslag som exempelvis<br />

stridsvagn T 80 kan fortfarande<br />

utveckla stor stridseffekt.<br />

lokalförsvarsförband, i Fjärran<br />

Östern.<br />

I arvet från Röd Armén har<br />

också funnits mobiliseringsförband<br />

med en kader av personal.<br />

Ett förhållande som inneburit<br />

att antalet förband varit<br />

ganska stort, t ex bara inom<br />

markstridskrafterna fi nns idag<br />

1890 förband av olika slag och<br />

med varierande beredskap. Då<br />

många av dessa förband är att<br />

betrakta som ”döda själar” och<br />

offi cersreservat kommer de att<br />

avvecklas. Från rysk sida uppges<br />

att antalet kvarvarande förband<br />

kommer att vara 172 i<br />

armén, 123 av 240 i marinen<br />

och 180 av 340 inom fl ygvapnet.<br />

Vad avser luftlandsättningsförbanden<br />

kommer ett förband<br />

att avvecklas. Ifall en fullständig<br />

avveckling av samtliga mobiliseringsförband<br />

blir fallet eller ej<br />

är dock osäkert. Ursprungligen<br />

bedöms detta ha varit avsikten,<br />

något som senare modifi erats<br />

och det förefaller nu som om<br />

vissa mobiliseringsförband ändock<br />

kommer att bibehållas.<br />

Utöver vad som nämnts<br />

ovan kommer också de militära<br />

skolorna att omorganiseras och<br />

minska i antal. Dagens 65 militära<br />

utbildningsanstalter i olika<br />

former kommer att minska till<br />

20 vari ingår sex militärakademier<br />

och ett militärt universitet.<br />

Hur skall då den reformerade<br />

ryska försvarsmakten bemannas?<br />

Värnplikten kommer<br />

att bibehållas även om antalet<br />

möjliga att inkalla sjunker<br />

2012-2014 till följd av låga födelsetal<br />

tjugotalet år tillbaka i<br />

tiden. Förband i den södra strategiska<br />

riktningen, TVD Syd,<br />

kommer bara att bemannas<br />

med kontraktsanställd personal<br />

medan bemanningen i övrigt<br />

blir en blandning av kontraktsanställda<br />

och värnpliktiga.

Materiellt kommer också<br />

en förnyelse att ske. Fram<br />

till 2012 avses 30 % av nuvarande<br />

materielstock ha ersatts<br />

av modern materiel och till<br />

2020 skall 90-100 % ha ersatts.<br />

Vid materielomsättningen<br />

prioriteras Nordkaukasiska<br />

militärområdet och förbanden<br />

i Kaliningrads oblast vilket kan<br />

vara värt att notera. Den materiella<br />

förnyelsen kommer också<br />

att kosta, hur mycket är dock<br />

osäkert, men en källa uppger<br />

en kostnad av en triljon rubel<br />

för perioden <strong>2009</strong>-2011, d v s<br />

261 biljarder svenska kronor.<br />

Bl a avser man att anskaffa 300<br />

stridsvagnar, mer än 2000 fordon<br />

av olika slag, 14 fartyg, 38<br />

stridsfl ygplan, sex UAV:er, och<br />

mer än 60 helikoptrar respektive<br />

30 robotar av Iskander-typ.<br />

Parallellt med planerna på<br />

en reform av den ryska krigsmakten<br />

pågår också arbete med<br />

Foto: Sven-Åke Haglund/Försvarets Bildbyrå<br />

en ny militärdoktrin som skall<br />

presenteras under <strong>2009</strong>. En<br />

doktrin som enligt den ryske<br />

generalstabschefen skall vara<br />

mer konkret och tillämplig<br />

än nuvarande doktrin från<br />

år 2000. Vad som ligger bakom<br />

utarbetandet av en ny doktrin<br />

sägs vara den politiska utveckling<br />

som skett under senare<br />

år, icke minst NATO:s<br />

utvidgning. Händelserna i augusti<br />

2008 pekar också på att<br />

hotbilden ändrat karaktär enligt<br />

rysk uppfattning. Det är inte<br />

enbart fråga om militära hot<br />

utan även om ”dolda eller öppna<br />

politisk-diplomatiska, ekonomiska<br />

och informationsverksamheter samt<br />

olika subversiva handlingar och inblandning<br />

i andra länders inre angelägenheter”.<br />

Går det vägen?<br />

Kommer då den aviserade reformen<br />

att krönas av framgång<br />

eller ej? En framgång kräver<br />

två förutsättningar. För<br />

det första vad generalstabschefen<br />

gav uttryck för i en<br />

intervju, ”(Man måste) förändra<br />

den attityd som genom<br />

åren har blivit inbäddad i huvudet<br />

på våra offi cerare och generaler.<br />

Det är nödvändigt att<br />

var och en tänker på ett nytt<br />

sätt”. För det andra måste<br />

också de ekonomiska resurserna<br />

vara för handen.<br />

Även om Sovjetunionen<br />

är ett minne blott är<br />

det inte samma sak med<br />

Homo Sovieticus, sättet att<br />

vara, värderingar och förhållningssätt<br />

är i mångt och<br />

mycket opåverkat eller bara<br />

påverkat i ringa grad. Att<br />

få till ett nytänkande torde<br />

därför inte vara helt enkelt,<br />

och de offi cerare som i allt<br />

väsentligt är en produkt av<br />

sovjetsamhället torde utgöra<br />

en formidabel bromskloss<br />

för allt vad nytänkande<br />

och reformer heter. Särskilt<br />

när reformerna innebär<br />

att man själv får hänga<br />

in uniformen i garderoben.<br />

Samtidigt torde också erfarenheterna<br />

från tidigare reformer,<br />

eller försök i den<br />

vägen, innebära en ganska utbredd<br />

skepsis mot nya initiativ<br />

i samma riktning.<br />

Den fi nansiella krisen har<br />

också drabbat Ryssland. Vad<br />

som möjliggjort reformer och<br />

säkerställt ett relativt mått av<br />

välstånd har varit de höga oljepriserna.<br />

Dessa har fallit och<br />

den ekonomiska krisen påverkar<br />

även i andra avseenden.<br />

Oaktat detta sade generalstabschefen<br />

så sent som i december<br />

2008 att det fanns två huvuduppgifter<br />

som måste lösas inom<br />

ramen för den förestående reformen,<br />

kosta vad det kosta vill.<br />

Det ena är säkerställa offi cerarnas<br />

lagstadgade sociala rättigheter<br />

i form av boende. Det<br />

andra är att anskaffa modern<br />

materiel.<br />

Vad kommer då resultatet<br />

att bli denna gång? Liksom tidigare<br />

siktar man mot månen och<br />

nådde då med tvekan grantopparna.<br />

Sannolikheten för att det<br />

blir så även denna gång är stor,<br />

men situationen är nu något annorlunda.<br />

Kriget med Georgien<br />

påvisade med uppenbar tydlighet<br />

behovet av materiell förnyelse<br />

samtidigt som man insett att<br />

de ”döda själarna” är för många.<br />

Dessutom är Georgiens och<br />

Ukrainas medlemskap i NATO<br />

möjligen skjutet på framtiden<br />

vilket innebär att det fi nns en<br />

viss respit innan ”inringningen”<br />

är fullständig. Detta skulle<br />

kunna innebära att de mål som<br />

satts upp kommer att nås, fast å<br />

andra sidan talar vi om en försvarsmakt<br />

där antalet korruptionsrelaterade<br />

brott uppgick till<br />

1400 under de första nio månaderna<br />

2008. En ökning med en<br />

fjärdedel och brott som i ekonomiska<br />

termer sägs motsvara<br />

kostnaderna för att anskaffa 30<br />

moderna stridsvagnar T-90. Vad<br />

säger detta om tillståndet i den<br />

ryska försvarsmakten och möjligheterna<br />

att lyckas med reformer<br />

liksom att implementera<br />

ett nytänkande?<br />

Jörgen Elfving är överstelöjtnant<br />

och har bland annat varit biträdande<br />

försvarsattaché i Lettland<br />

och Litauen.<br />

ryssland<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

25

information<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

26<br />

Beata Hansson:<br />

Till skydd och<br />

beredskap för<br />

samhället<br />

Myndighetschefen Helena Lindberg.<br />

Foto: MSB<br />

Fredagen den 19 december<br />

2008 var inte bara en dag<br />

då det hastades mellan julbord<br />

och skolavslutningar. För<br />

Helena Lindberg, MSB-kommitténs<br />

ordförande, var detta<br />

en stressens stund även på andra<br />

vis. Nio månaders arbete av att<br />

konstruera en ny myndighet<br />

skulle redovisas för Försvarsdepartementet.<br />

När vi ses är det<br />

bara ett par timmar sedan hon<br />

lämnat över MSB-kommitténs<br />

slutrapport till försvarsminister<br />

Sten Tolgfors. Helena Lindberg<br />

dimper ner i kontorsstolen.<br />

Kommittén har haft en tight<br />

tidsram. Dess ordförande och<br />

tillika den nya myndighetens<br />

generaldirektör är fortfarande<br />

uppe i varv, men också glad.<br />

Kanske börjar hon just nu inse<br />

att detta arbete, som ställt krav<br />

på nästan ett år av turbohastighet<br />

för de inblandade, nu äntligen<br />

nått vägs ände.<br />

I årsskiftet föddes Myndigheten för<br />

samhällsskydd och beredskap. Samtidigt<br />

lämnade vi Krisberedskapsmyndigheten,<br />

Räddningsverket och Styrelsen för<br />

psykologiskt försvar bakom oss. Uppgiften<br />

för den nya myndigheten är att leda<br />

arbetet mot ett starkt samhällsskydd, vilket<br />

innefattar allt från vardagsolyckor till krig.<br />

– Det har varit en lång grossess<br />

och idag kunde vi visa upp<br />

resultatet!<br />

Att forma denna myndighet har<br />

mycket handlat om att ta hänsyn<br />

till alla de samlade kunskaperna,<br />

som ska skydda medborgarna i<br />

ett samhälle. MSB ska kunna ta<br />

itu med frågor som rör allt ifrån<br />

terrorism till pandemier, naturfenomen<br />

och urspårade tåg. ”It<br />

takes more than two for this tango.”<br />

Och att skapa denna myndighet<br />

har knappast heller det<br />

varit ett ensamarbete. Tvärtom<br />

har det handlat om att få med sig<br />

många olika kulturer, värderingar<br />

och uppdrag i en och samma<br />

vagn. Tillsammans med de övriga<br />

i kommittén, Björn Myrberg,<br />

Thord Eriksson, Susanne<br />

Adolphi och Eva Rundkvist, har<br />

hon diskuterat, stött och blött<br />

frågorna, funderat över perspektiv<br />

och prioriteringar. Framfö-<br />

rallt har de haft att ta ställning<br />

till en massa människor, medarbetare<br />

med en rad olika kompetenser<br />

inom vitt skilda områden.<br />

De har också sorterat, gallrat och<br />

utvecklat en förnyad syn på krisberedskap.<br />

– Med en bättre helhetssyn,<br />

över hela hotskalan med alla dess<br />

axlar. Ingen av de gamla myndigheterna<br />

har upplevts som tillräckligt<br />

tydliga under en kris.<br />

Helena Lindberg nämner exempletKrisberedskapsmyndigheten,<br />

där blotta namnet gav<br />

intryck att KBM hade en stor<br />

uppgift under en kris. Vilket<br />

delvis var fel. KBM var i första<br />

hand en planeringsmyndighet.<br />

Det uppstod helt enkelt ett förväntansgap,<br />

vilket tydligt blottades<br />

under tsunamin.<br />

– MSB har ett mycket tydligare<br />

uppdrag att även under en<br />

kris hantera frågor. Men tsuna-

min var nog själva katalysatorn<br />

till denna reform.<br />

Det har funnits kritik, eller snarare<br />

oro att MSB skulle bli alltför<br />

fokuserad på extremstora<br />

olyckor och förbise de vardagsolyckor<br />

som skördar tusentals<br />

liv om året. Kanske en kulturkrock<br />

mellan de olika myndigheternas<br />

farhågor inför denna<br />

nya konstellation? Detta är en<br />

fråga Helena hört förr. Många<br />

gånger. Hon suckar.<br />

– Vi ska ta hand om allt från<br />

vardagsolyckor till stora kriser.<br />

Alla risknivåer. Det är vårt<br />

uppdrag. Samtidigt behövs en<br />

större beredskap i samhället<br />

för pandemier, naturkatastrofer<br />

och terrorattentat och för krishantering.<br />

Hon håller med om att det har<br />

funnits en oro för kulturkrockar<br />

i den nya myndigheten. Men<br />

själv tror hon inte på en enda<br />

kultur. Hon tror på en samlad<br />

myndighetsidentitet, med förståelse<br />

för olika kulturer, bakgrunder<br />

och erfarenheter.<br />

– Det fi nns ju en otrolig kompetens<br />

i de tre myndigheterna<br />

vi nu lämnat bakom oss.<br />

Hemvärnet är en viktig<br />

resurs om samhället råkar<br />

ut för svåra påfrestningar.<br />

Regeringens proposition,<br />

Stärkt beredskap – för säkerhets<br />

skull som presenterades i mars<br />

2008, lägger tyngdpunkten på<br />

en samhällsgemensam samverkan.<br />

Man vill ha en myndighet<br />

som ska ge ett samlat stöd till<br />

hela samhället. En förutsättning<br />

blir en gemensam lägesbildsuppfattning.<br />

Vad blir vinsten?<br />

– Tillit och förtroende från<br />

allmänheten, hoppas jag. Men<br />

vi hoppas att mötet mellan dessa<br />

människor från olika myndigheter<br />

och så vitt olika kompetenser<br />

ska vara en vinst.<br />

Den största vinsten med att<br />

samla allt under samma myndighet<br />

är synergieffekter, alltså<br />

när likartade verksamheter<br />

möter varandra och kan berika<br />

varandra. Men även ekonomiskt<br />

är detta tänkt att bli en<br />

bra affär. Budgeten blir ungefär<br />

150 miljoner kronor mindre<br />

årligen, jämfört med tidigare.<br />

Myndighetens största uppgift,<br />

som Helena Lindberg poängterar<br />

är att stå till tjänst med en<br />

stödjande funktion gentemot<br />

andra myndigheter. Samtidigt<br />

som man inte tar ifrån dem sitt<br />

eget ansvar.<br />

– Det är viktigt att alla har en<br />

gemensam lägesbild. Det hjälper<br />

vi till med. Vi tillhandahåller<br />

även tekniska verktyg som<br />

WIS (Webbaserat informationssystem)<br />

och Rakel (Radiokommunikationssystem).Samordning<br />

av aktörerna är vår allra<br />

viktigaste uppgift. Att möjliggöra<br />

för samhället att utnyttja<br />

de resurser som fi nns, inom och<br />

utanför landets gränser.<br />

På min fråga om man bättre<br />

kommer att ta fasta på samhällets<br />

civila beredskap nu, svarar<br />

Helena Lindberg undvikande.<br />

”Bättre” och ”sämre” är laddade<br />

ord hon inte gärna använder.<br />

Men självfallet ser hon<br />

de stora tillgångarna som fi nns<br />

i frivilligorganisationerna. De<br />

får inte tappas bort i ambitionen<br />

att göra Sverige ännu mer<br />

rustikt.<br />

Totalt kommer Myndigheten<br />

för samverkan och beredskap<br />

att ha ungefär 800 medarbetare<br />

utspridda på de fyra orterna<br />

Stockholm, Karlstad, Sandö<br />

och Revinge.<br />

Beata Hansson är frilansjournalist<br />

Foto: Combat Camera/Försvarets Bildbyrå<br />

information<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

27

debatt<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

28<br />

Helge Löfstedt:<br />

Kostnadseffektiv<br />

Försvarsmakt<br />

– Vad innebär ÖB underlag 30 jan 1 ?<br />

För några månader sedan presenterade ÖB en ny målbild för<br />

Försvarsmaktens utveckling. Här kommer att belysas vad denna målbild<br />

innebär för synen på produktiviteten i försvarsmakten när det gäller<br />

förbandsverksamhet. Till bakgrunden hör då att produktiviteten har varit<br />

före mål för belysning i åtminstone en rapport från FOI 2 . En fristående<br />

utveckling av denna rapport fi nns också i en artikel i nummer 4 år 2008<br />

av Kungliga Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrifter.<br />

Finlands försvarsmakt uppfattas som<br />

kostnadseffektiv. Bilden visar omslaget<br />

till den senaste vitboken om försvaret.<br />

Slutsatsen av de tidigare genomförda<br />

jämförelserna är att<br />

Försvarsmakten presterar mindre<br />

i förbandsverksamhet i förhållande<br />

till utgifterna än våra<br />

grannländer Danmark och<br />

Finland. I tabell 1 visas utgifter<br />

för förbands verksam het tillsammans<br />

med prestationer som<br />

uttrycks i per sonår soldater och<br />

sjömän i utbildning och tjänstgöring<br />

inom respektive försvar.<br />

I utgif terna ingår dels utgifter<br />

för personal, befäl och man-<br />

skap (värnpliktiga och anställda),<br />

samt övningsberoende materielunderhåll<br />

inklusive tjänster.<br />

Om den svenska produktiviteten<br />

sätts till 100 % blir<br />

sedan den danska och fi nska<br />

150 % respektive 330 %.<br />

I tabell 2 redovisas prestationerna<br />

mera utförligt. Först internationellt<br />

tjänstgörande, där Danmark<br />

hade störst antal med i<br />

genomsnitt 1 237 personer år<br />

2007. Värnpliktsutbildningen var<br />

mest omfattande i Finland med<br />

omkring 15 500 personår.<br />

Utbildning till soldat utöver värnpliktutbildningen<br />

var störst i<br />

Danmark med över 1 100 personår.<br />

Då skall noteras att värnplikten<br />

bara omfattar fyra månader<br />

i Danmark och att man<br />

där lägger till åtta månaders<br />

utbildning för att ge personalen<br />

färdighet att kunna tjänstgöra<br />

som soldat eller sjöman<br />

– internationellt och i hemlandet.<br />

Även i Finland kompletteras<br />

utbildningen så att soldater<br />

som tjänstgör internationellt<br />

får ett års sammanlagd utbildning.<br />

I Sverige kompletterades<br />

den elva månader långa värnplikten<br />

med fortsatt utbildning,<br />

i allmänhet mellan tre och fyra<br />

månader. Denna kompletterande<br />

soldatutbildning skattas<br />

till närmare 500 personår. Utöver<br />

värnpliktsutbild ning och<br />

utbildning till anställd soldat<br />

och sjöman fi nns i Danmark en<br />

stående organisation med anställd<br />

manskaps styrka där det år 2007<br />

presterades 6 600 personår.<br />

I den målbild som presenterades<br />

30 januari föreslås att den<br />

svenska förvarsmakten skall gå<br />

över till ett utbildningssystem<br />

för gruppchefer, soldater och<br />

sjömän som liknar det danska<br />

systemet. Dock med den skillnaden<br />

att den första tjänstgöringen<br />

är helt frivillig och om-<br />

Tabell 1: Produktivitet inom försvaret år 2007<br />

Sverige Danmark Finland<br />

Utgifter förbandsverksamhet (milj €) 2 300 2 100 1 350<br />

Personår utb och tjg soldater 8 500 11 500 16 750<br />

Personår per milj Euro utgifter 3,7 5,5 12,4<br />

i förbandsverksamhet<br />

Personårsrelaterad produktivitet (%) 100 150 3 330 4

Tabell 2: Vad innebär Målbild 2014?<br />

(Personår)<br />

Sverige Danmark Finland Sverige<br />

2007 2007 2007 Målbild ny<br />

Internationell tjg 1 000 1 237 750 (2 000)<br />

Värnplikt utb 6 750 2 556 15 500 0<br />

Soldat utb 500 1 100 500 3 700<br />

”Stående” soldat tjg 50 6 600 0 6 450<br />

Regionala staber Inga 5 4+3 Inga<br />

fattar bara tre månader där den<br />

danska värnplikten är fyra månader.<br />

Utöver jämförelserna från<br />

2007 redovisas i tabell 2 några<br />

data för den nya svenska målbilden.<br />

Där har värnpliktsutbildningen<br />

upphört och stående<br />

för band med heltidstjänstgörande<br />

soldater införs. Vidare<br />

införs ett antal förband där<br />

grupp befäl, soldater och sjömän<br />

har beredskaps kon trakt.<br />

Dvs efter utbildning är personalen<br />

beredd att fullgöra tjänst<br />

men är verksamma i civila samhället.<br />

Detta arrangemang är i<br />

hög grad inspi rerat av det danska<br />

systemet med reaktionsstyrkekontrakt.Utbildningen<br />

till soldat i de stående och<br />

beredskaps kontrakterade förbanden<br />

uppgår till 3 700 personår.<br />

Till bilden hör också att<br />

den personal som tjänstgör internationellt<br />

utgår ur den stående<br />

styr kan varför den satts<br />

inom parantes i tabellen.<br />

Den intressanta frågan är nu<br />

vad det nya förslaget innebär<br />

produktivitetsmässigt. En första<br />

slut sats är att försvarsmakten<br />

enligt den nya målbilden<br />

får tillgång till väsentligt fl era<br />

grupp chefer, soldater och sjömän<br />

insatta eller beredda till<br />

insats än vad som var fallet år<br />

2007. En andra slutsats är att<br />

prestationer i personår avseende<br />

tjänstgörande gruppchefer,<br />

soldater och sjömän fortfarande<br />

inte når upp till den nivå<br />

som Danmark presterade 5 år<br />

2007.<br />

Vidare utbildar svenska försvarsmakten<br />

i den nya målbilden<br />

fortfarande mera än vad<br />

man gör i Danmark Det är nu<br />

inte självklart att man skall räkna<br />

in utbildning som en pre-<br />

station. Anled ningen till att det<br />

kan ifrågasättas är att utbildning<br />

av värnplikta hade ett politiskt<br />

egenvärde vil ket nu inte<br />

längre gäller (i det fall målbilden<br />

upphöjs till politiskt beslut).<br />

Om man trots den na reservation<br />

väljer att anse soldatutbildning<br />

som en prestation<br />

blir summan av de sven ska prestationerna<br />

10 % mindre än de<br />

danska.<br />

Slutligen några ord om produktiviteten.<br />

Anledningen till<br />

att jag här väntat med detta begrepp<br />

är att nu börjar växelkursproblematiken<br />

ställa till besvär.<br />

Utgifterna för den svenska<br />

förbands verksamheten år 2014<br />

blir med dagens växelkurs under<br />

2 000 Euro och den svenska<br />

produk tivi teten ökar med<br />

detta betraktelsesätt till 140 %<br />

av vad den var 2007. Med 2007<br />

års växe l kurs blir de svenska<br />

utgifterna för förbandsverksam<br />

heten högre och därmed<br />

produktivi teten lägre – 120 %.<br />

Sammantaget leder denna, för<br />

många säkerligen förvirrande,<br />

sifferexercis till produktivitet i<br />

intervallet 120 till 140 %. Båda<br />

värdena är dock mindre än det<br />

danska år 2007.<br />

Ett begrepp som används i<br />

sammanhanget är också arbetsproduktivitet.<br />

Med det menas<br />

här lämpligen antalet personår<br />

gruppchefer, soldater och<br />

sjömän som ”produceras” per<br />

anställt befäl. I detta avseende<br />

innebär den nya målbilden en<br />

höjning till 140 % av utfallet år<br />

2007. Det är dock en bit kvar<br />

till utfallet i Danmark och Finland<br />

som är 180 respektive 230<br />

%. Denna typ av jämförelse har<br />

den fördelen att den är oberoende<br />

av växelkurser.<br />

Sammantaget visar således<br />

några undersökta nyckeltalsindikatorer<br />

att den nya svenska<br />

mål bilden medför en förbättring<br />

i produktiviteten, men att<br />

den ändå inte når upp till den<br />

produk tivitet som den danska<br />

försvarsmakten visar och ännu<br />

mindre den fi nska. Den utgör<br />

dock en utveckling åt rätt håll.<br />

Den nya målbilden innebär<br />

också vissa förbättringar jämfört<br />

med den perspektivplan<br />

som lämnades december 2007.<br />

Nu är inte all verksamhet<br />

att relatera till att utbilda och<br />

leda soldater och sjömän. En<br />

viktig del av verksamheten utgörs<br />

också av högre ledning<br />

och samverkan. Där fi nns i alla<br />

tre länderna centrala staber. Intressant<br />

att notera är att i Sverige<br />

fi nns inga regionala staber.<br />

Sådana fi nns däremot i Danmark<br />

och Finland. Inte heller<br />

fi nns regionala staber i den nya<br />

målbild som presenterades för<br />

svenska försvarsmakten. De regionala<br />

staberna redovisas i tabellen<br />

ovan.<br />

Observera att dessa staber<br />

inte återfi nns i redovisningen av<br />

prestationer i form av personår<br />

i tabellen. Här illustreras också<br />

att det är svårt att med en enstaka<br />

typ av nyckeltal illustrera alla<br />

aspek ter av produktivitet.<br />

I sammanhanget måste nämnas<br />

att i Danmark arbetar en politisk<br />

kommission och det är väl<br />

inte omöjligt att man där också<br />

ser över värnplikten ännu en<br />

gång. I Finland har man i mitten<br />

av februari gett ut en vitbok<br />

om säkerhets- och försvarspolitik.<br />

Där framgår att värnplikten<br />

behålls även om ” De krigstida<br />

trupperna” minskas något.<br />

Försvarsgrenvisa betraktelser<br />

Det är inte ovanligt att man<br />

under de senaste åren påtalar<br />

att stödmyndigheterna inom<br />

för svaret kan minskas i förhållande<br />

till den verksamhet<br />

som försvarsmakten bedriver.<br />

Nedanstå ende tyder dock på<br />

att detta inte räcker. Även produktiviteten<br />

vid försvarsgrenarna<br />

bör ut vecklas. De resultat<br />

som analysen leder fram till<br />

framgår av sammanställning i<br />

debatt<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

29

debatt<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

30<br />

tabell 3. Där fi nns också återgivet<br />

resultaten på försvarsmaktsnivå.<br />

För markstridskrafterna var<br />

resultat år 2007 att de fi nska<br />

prestationerna för förbandsverk<br />

sam het i förhållande till<br />

utgifterna var mer än två gånger<br />

högre än den svenska. Med<br />

största san nolik het är vidare<br />

den danska produktiviteten<br />

högre än (150 %) den svenska.<br />

Osäkerheten beror på svårigheter<br />

att fi nna data på andelen<br />

av de internationellt tjänstgörande<br />

som kommer från markstrids<br />

kraf terna.<br />

Här fi nns värden för den<br />

nya svenska målbilden bara antydda.<br />

Det beror på att redovisningen<br />

30 januari inte går ner<br />

på försvarsgrensnivå i tillräckligt<br />

stor utsträckning. Rimligen<br />

leder målbilden till en höjning<br />

av produktiviteten i markstridskrafterna,<br />

men når inte upp till<br />

den danska nivån från år 2007.<br />

Ovan har produktivitet räknats<br />

på samma sätt som tidigare<br />

redovisat för hela försvarsmakten,<br />

dvs presterade soldatpersonår<br />

i förhållande till utgifter<br />

för för bandsverksamhet.<br />

För sjöstrids krafter har prestationerna<br />

räknats på ett annat<br />

sätt. Här utgörs den prestation<br />

som behandlas av den<br />

organisationsbestäm mande materiel<br />

i form av de fartyg som<br />

förbandsverksamheten håller i<br />

drift. Här anges nu två mått<br />

på den marina fartygsstyrkan –<br />

antal och tonnage. Båda måtten<br />

behövs eftersom de tre ländernas<br />

mariner innehåller fartyg<br />

av väsentlig olika storlek.<br />

Den fi nska förbandsverksamheten<br />

presterade år 2007<br />

väsentligt mera än den svenska<br />

i form av drift av fartyg till antal<br />

och tonnage i förhållande till<br />

utgifterna. Den dan ska presterar<br />

mera, framför allt uttryckt i drift<br />

av marint tonnage. I tabell 4 redovisas<br />

en sammanställning av<br />

de data som utnyttjats.<br />

Här måste också noteras att<br />

jämförelsen endast avser stridsfartyg<br />

som tillhör eller redovisas<br />

tillsammans med fl ottan.<br />

Amfi biestridskrafterna i Sve-<br />

Tabell 3: Försvarsgrensvis produktivitet<br />

(prestation/utgift, relativt Sverige)<br />

Sverige Danmark Finland Sverige<br />

2007 2007 2007 Målbild ny<br />

Personårsrelaterad produktivitet<br />

Hela FM (%) 100 150 330 130?<br />

Mark (%) 100 160+ 270 100+<br />

Organisationsrelaterad produktivitet<br />

Marin (%) 100 150 200 100+<br />

Flyg (%) 100 50 60 100+<br />

rige och Finland har räknats<br />

bort i jäm förelsen (både utgifter<br />

och organisationsbestämmande<br />

materiel).<br />

Den nya svenska målbilden<br />

medför även en höjning av<br />

produktiviteten vid sjöstridskraf<br />

terna. Här är det väsentligt<br />

att framhålla att potential fi nns<br />

för ytterligare förbättringar genom<br />

att ta del av danska erfarenheter.<br />

Där stannar sjömän<br />

längre tid i tjänst än de 4-5 år<br />

som anges i den svenska målbilden.<br />

Detta leder till att färre<br />

man skap behöver utbildas varje<br />

år, vilket leder till mindre utgifter<br />

för förbandsverksamhet.<br />

För fl ygstridskrafterna – inklusive<br />

helikoptrar – blir resultatet<br />

år 2007 motsatsen till<br />

vad som gäller för mark- och<br />

marinstridskrafter. De svenska<br />

prestationerna i förhållande till<br />

ut gifterna är höga jämfört med<br />

motsvarande i grann länderna.<br />

Prestationerna beräknas då<br />

på samma sätt som för marinen<br />

dvs antalet organisationsbestäm<br />

mande materielenheter<br />

i tre klasser – strids-, transport-<br />

och specialfl ygplan samt helikoptrar<br />

– relateras till utgifterna<br />

för förbandsverk samhet. För<br />

att hålla framställningen kort<br />

går jag här inte när mare in på<br />

fl yg strids krafterna. Produktiviteten<br />

i den nya svenska målbilden<br />

kan även här liksom vid<br />

marin stridskraf terna förbätt-<br />

ras ytterligare genom att minska<br />

den årliga utbildningen av<br />

gruppchefer och fl ygsoldater<br />

och behålla dessa längre tid i<br />

tjänst. Återigen bör erfarenheter<br />

från Danmark beaktas.<br />

Den försvarsgrenrelaterad<br />

jämförelse som här har redovisats<br />

innehåller en del osäkerheter,<br />

bland annat bero ende på<br />

att struktureringen i underlaget<br />

inte är helt likformigt i de<br />

tre län derna. Detta liksom metoddiskussioner<br />

och produktivitetsmätning<br />

är områden som<br />

lämnas för fördjupning vid annat<br />

tillfälle.<br />

Även om det föreligger osäkerheter<br />

i hur fördelningen av<br />

utgifter bokförs samtidigt som<br />

det är svårt att fi nna en form av<br />

nyckeltal som illustrerar produktiviteten<br />

framstår det som<br />

tydligt att viss försvarsgrensrelaterad<br />

kärnverksamhet är dyrare<br />

i Sverige än i grannländerna.<br />

Den nya mål bilden från 30<br />

jan innebär förbättringar, som<br />

dock troligen inte räcker för<br />

att nå upp till den danska nivån<br />

fullt ut.<br />

Produktivitetstänkande i samhället<br />

Det som här lyfts fram pekar<br />

på att det är viktigt att fokusera<br />

på produktivitet. Det kan då<br />

vara av intresse att se hur man<br />

gör i samhället i övrigt. Mitt<br />

intryck är att man där ägnar<br />

större upp märksamhet åt ef-<br />

Tabell 4: Sjöstridskrafters produktivitet år 2007<br />

Sverige Danmark Finland<br />

Antalet ftg 41 6 52 31<br />

Tonnage 20 000 40 000 10 000<br />

Utg förbandsverksamhet (milj Euro) 440 7 380 140 6<br />

Produktivitet<br />

– antal ftg/utgifter 0,14 0,14 0,34<br />

– samlat tonnage/utgifter 70 110 110<br />

Amfibieförband (motsv.) ja nej ja

fektivitets- och produktivitetsproblem.<br />

Det gäller såväl privat<br />

som offentlig verksamhet.<br />

Under hösten redovisade<br />

exempelvis Ericsson överraskande<br />

goda resultat. Den förklaringen<br />

som angavs i Ny<br />

Teknik är fokusering inom<br />

koncernen på produktivitet<br />

samt god självkritik. Vid chefskonferenser<br />

foku seras på lönsamhet<br />

när man tidigare fokuserade<br />

på marknadsandelar.<br />

Organi sationen uppmanas vara<br />

noggrann i balansering av<br />

ambitioner vad avser förmåga<br />

och kostnad. Det innebär att<br />

även tekniskt intressanta områden<br />

måste visa att kunder har<br />

nytta av det man åstadkommer<br />

och att nyttan motsvarar eller<br />

överträffar kostnaden. Den inre<br />

profes sio nella tekniska ambitionen<br />

måste komma i andra<br />

hand. Höga tekniska ambitioner<br />

skärs bort om inte kunden<br />

tyligt är beredd att betala.<br />

Inom stora internationella<br />

företagskoncerner förmedlas<br />

vidare en benchmarking-kultur<br />

som innebär systematiska jämförelser<br />

mellan enheter. Man<br />

pekar ut vilka fabriker som är<br />

bäst i olika avseenden, tar kontakt<br />

med kollegor och inför nya<br />

arbetsmoment. På verkstadsgolven<br />

förekommer i vissa företag<br />

informationstavlor med uppgifter<br />

om den egna produktionen<br />

samtidigt som man jämför<br />

med andra med kurvor, staplar<br />

och detaljerade data. Man tar in<br />

förslag till förbättringar avseende<br />

produktivitet från anställda.<br />

Viktigt är då att identifi era och<br />

minska kostnader som tidigare<br />

bedömts som fasta.<br />

Också inom offentliga verksamheter<br />

uppmärksammas effektivitet<br />

och produktivitet.<br />

Kritiker – ofta utifrån – anser att<br />

brist på medel inte är enda eller<br />

ens bästa förklaring till magra<br />

resultat och prestationer. Ovilja<br />

och oförmåga upp på högsta nivå<br />

att ta till sig information som<br />

fi nns och ovilja att utvärdera är<br />

orsaker som man pekar ut.<br />

Samtidigt kan man läsa om<br />

verksamhet i kommuner och<br />

landsting att produktivitetsfrå-<br />

gor måste ägnas uppmärksamhet.<br />

”Mera resurser innebär inte<br />

med säkerhet bättre verksamhet.<br />

Pengar sipprar ur systemet<br />

om det inte fi nns ledare som<br />

for mulerar lämpliga mål, ställer<br />

krav och gör uppföljningar”.<br />

Ny organisationskultur<br />

Gemensamt för de exempel som<br />

här nämnts är att man har infört<br />

eller inför en organisationskultur<br />

som fokuserar på produktivitetsfrågor.<br />

Det gäller naturligtvis<br />

det konkurrensutsatta<br />

när ingslivet, men alltmer även<br />

inom den offentliga sektorn.<br />

Även försvaret bör arbeta med<br />

ett tydligare produktivitetstänkande.<br />

En ny organisationskultur<br />

som präglas av sökande efter<br />

kost nads effektiva ambitioner<br />

bör införas. Den politiska ledningen<br />

bör tydligare verka för<br />

att För svarsmakten bättre förvaltar<br />

de medel som tilldelas.<br />

Produktiviteten utgör ett problem<br />

som bör ägnas lika stor<br />

upp märk samhet som den strukturella<br />

utformningen.<br />

Viktigt för att få inspiration<br />

till förbättringar är då att mera<br />

aktivt driva benchmarking, dvs<br />

jäm förelser, även vad avser produktivitet.<br />

Det som nu görs är<br />

mest inriktade på ren effekt eller<br />

prestationsjämförelser. Försvarsmaktens<br />

och dess militära<br />

och politiska ledning måste<br />

då inse att man kan få inspiration<br />

till produktiva lösningar<br />

från Danmark och Fin land. Ett<br />

väsentligt steg har tagits i den<br />

nya målbilden där befälsantalet<br />

står i bättre propor tion till verksamheten<br />

än tidigare. Ytterligare<br />

steg är dock angelägna för att<br />

produktiviteten skall komma i<br />

nivå med den i Danmark och<br />

Finland.<br />

Medvetande om produktivitetsanspråken<br />

behöver fördjupas<br />

och spridas ner i organisationen.<br />

Inom andra delar av offentlig<br />

verksamhet har man börjat<br />

arbeta med tydligare målnedbrytning<br />

med avseende på<br />

produk tivitetsutveckling under<br />

en överblickbar fl erårsperiod.<br />

Därigenom kan man motver-<br />

ka kostnadsdrivande lösningar<br />

som lätt blir överambitiösa<br />

när ambiti onerna inte på<br />

ett sys tematiskt sätt ställs mot<br />

kostnaderna. Inom organisationen<br />

strävar man nämligen<br />

nu i stor ut sträck ning efter att<br />

åstadkomma det bästa möjliga.<br />

Kostnader beaktas så sent att<br />

reell kostnadseffektvärdering<br />

blir svår att genomföra. Detta<br />

är tydligast när det gäller materiel<br />

men är också framträd ande<br />

inom förbandsverk sam heten.<br />

Det fi nns ett binär tänkande –<br />

allt eller intet, bara hög kvalitet<br />

annars får det vara – som bör<br />

nyanseras.<br />

Ett väsentligt steg har tagits<br />

genom att förstärka ekonomifunktionen<br />

inom högkvarteret<br />

och stärka dess status. Frågan är<br />

dock hur långt denna funktion<br />

kan nå. Man måste vara policystyrd<br />

av myndigheten och<br />

kommer att drabbas av samma<br />

tidsnöd som alla andra. För<br />

lång siktigt god utveckling behövs<br />

en själv ständig forskning<br />

som kan förse försvars debatten<br />

med oberoende information.<br />

Försvars ekonomisk forskning saknas<br />

helt i Sverige. Inom de fl esta<br />

sektorer av övrig samhällsverk<br />

samhet fi nns sådan forskning<br />

av tillämpad natur. Och då<br />

oftast kom binerad med undervisning<br />

i förvaltning och ekonomisk<br />

analys.<br />

Helge Löfstedt är tidigare<br />

överingenjör vid FOI<br />

1 Innehållet i denna artikel presenterades<br />

i sammandrag vid Kungliga<br />

Krigsvetenskapsakademiens symposium<br />

den 18 februari.<br />

2 Peter Nordlund, Helge Löfstedt<br />

och Bernt Öström: Personal och<br />

förbandsverksamhet – internationella<br />

jämförelser, FOI-R—2453—SE,<br />

maj 2008.<br />

3 Beräknas som 5,5/3,7<br />

4 Beräknas som 12,4/3,7<br />

5 Summan danska stående soldater<br />

och insatta totalt som blir<br />

7 837.<br />

6 Fem Visby-korvetter på tillsammans<br />

över 3 000 ton ingår i redovisade<br />

värden trots att inget av klassens<br />

fartyg var formellt operativt<br />

7 Ca 20 % bedöms avse verksamhet<br />

vid amfi bieförband.<br />

debatt<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

31

debatt<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

32<br />

Peter Lundberg:<br />

Behövs<br />

försvarsindustrin?<br />

Det kalla krigets behov formade försvarsindustrin<br />

i Sverige. Ett fåtal företag, där staten<br />

ägde väsentliga delar, levererade det mesta till<br />

försvaret i så kallade monopolupphandlingar<br />

med full insyn från statens sida.<br />

Exempel på mobilt<br />

ledningssystem. Detta<br />

är i bruk på Arlanda.<br />

Foto: SAAB<br />

Staten tog ett stort ansvar för<br />

industrins forskning och utveckling<br />

och långsiktiga inriktning.<br />

Denna epok byggde upp<br />

den kunskap och den teknik<br />

hos den industri vi har och<br />

som Sverige idag kan skörda<br />

frukterna av genom omfattande<br />

exportintäkter.<br />

En ny tid<br />

Efter murens fall ändrades förutsättningarna<br />

dramatiskt för<br />

alla parter. Försvaret fi ck nya<br />

uppgifter, behoven av ny materiel<br />

minskade, upphandlingar<br />

i konkurrens ökade och industrin<br />

privatiserades. Detta, liksom<br />

ett mer marknadsekonomiskt<br />

synsätt från statens sida,<br />

ledde till snabba förändringar i<br />

försvarsindustrin i form av om-

Jas 39 Gripen är ett bra exempel<br />

på vad svensk försvarsindustri kan<br />

åstadkomma.<br />

struktureringar och ominriktningar.<br />

Försvarsindustrin klarade<br />

nedgången på hemmamarknaden<br />

då man inom många<br />

produktområden var konkurrenskraftig<br />

på exportmarknaden.<br />

Det har vid export varit<br />

och är viktigt att ha en referenskund<br />

från det egna landet för<br />

att få trovärdighet. Det svenska<br />

försvaret har internationellt<br />

ett mycket gott rykte och är<br />

en bra referens för de svenska<br />

företagen. Man har via exporten<br />

kunnat bibehålla den, inom<br />

många teknikområden, unika<br />

kompetens som fi nns hos företagen.<br />

Försvarsindustrin har<br />

också varit en attraktiv samarbetspartner<br />

till utländska företag<br />

trots att Sverige är ett litet<br />

land.<br />

Exportframgångar<br />

Staten har en stor del i denna<br />

framgång. Staten och industrin<br />

har på ett bra sätt förvaltat<br />

arvet efter det kalla kriget<br />

till allas nytta. Johan Tunbergers<br />

(KKrVA Handlingar och tidskrift<br />

3-2008) kritik över misslyckade<br />

och olönsamma projekt,<br />

utveckling av projekt vi inte<br />

behöver, ”guldplätering” och<br />

orimliga utvecklingskostnader<br />

känns märklig när vi ser en<br />

mängd produkter som nu har<br />

blivit världsberömda exportframgångar:<br />

stridsfordon 90,<br />

bandvagnar, stridsbåt 90, pansarvärnsvapnet<br />

AT4, granatgeväret<br />

Carl-Gustaf, RBS15,<br />

RBS70, RB56, RB57, Haubits<br />

77, luftvärnskanon M57, ammunition,<br />

telekrigsystem, ra-<br />

Foto: Håkan Brandt/Försvarets Bildbyrå<br />

darstationerna Giraffe, Arthur<br />

och Erieye, Multi-/IR-sensorer<br />

m.m. Listan kan göras längre.<br />

Viktiga exportintäkter<br />

Exportframgångarna är också<br />

ett levande bevis på att egenutvecklade<br />

produkter inte blir<br />

dyrare än köp från ”hyllan”.<br />

Det har i många projekt varit<br />

så att utvecklingskostnaderna<br />

har återbetalats helt i form av<br />

skatteintäkter och royalty. Åren<br />

2003-2008 exporterade företagen<br />

för 111 miljarder kronor.<br />

Att industrin skulle medverka<br />

till Försvarsmaktens död för att<br />

tillgodose sina kortsiktiga intressen,<br />

som Johan Tunberger<br />

hävdar, är inte heller det sant.<br />

Problemet är möjligen att ex-<br />

debatt<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

33

föreningsnytt<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

34<br />

portintäkterna inte återinvesteras<br />

hos Försvarsmakten. Inte<br />

ens den royalty som företagen<br />

betalar vid export. Vi kan alltså<br />

konstatera att dagens försvarsindustri,<br />

förutom att vara en<br />

leverantör till Försvarsmakten,<br />

ger Sverige exportintäkter och<br />

är också en viktig och framgångsrik<br />

del av det svenska näringslivet.<br />

Behov av en strategi<br />

Utan satsningar på forskning<br />

och teknikutveckling kommer<br />

varje typ av högteknologisk<br />

industri snabbt förlora sin<br />

Per Ribbing:<br />

relevans och förmåga. Det gäller<br />

också försvarsindustrin vars<br />

marknad styrs av staters politik<br />

och behov. Grundläggande<br />

för den framtida industrin är att<br />

den fortsatt kan uppvisa konkurrenskraft<br />

beträffande såväl<br />

kostnader som för kvalitet och<br />

kompetens. Av olika skäl står utvecklingen<br />

av en konsoliderad,<br />

konkurrenskraftig och kompetent<br />

europeisk teknikbas högt<br />

upp på EU:s agenda och borde<br />

göra så även i Sverige. För att<br />

påverka utvecklingen inom EU<br />

och för att tillvarata svenska intressen<br />

i denna process behövs<br />

Saknas stödet för<br />

Sveriges midja?<br />

Om att bilda ny länsavdelning<br />

I min utbildning i strategi<br />

på 60-talet ingick begreppet<br />

”Sveriges midja”. Midjan ansågs<br />

vara ett tänkbart mål för<br />

invasion Österifrån, eftersom<br />

det dels skulle dela landet, dels<br />

är kortaste vägen till Västerhavet.<br />

Själva naveln i området är<br />

Gävles hamn: Idag bor jag en<br />

bit in bakom ”naveln”.<br />

Med denna bakgrund är det<br />

naturligt, som gammal yrkesmilitär,<br />

att titta på militära resurser<br />

i området idag. Dagens<br />

”paniknedrustare” har ordnat<br />

så att området mellan buken<br />

och bröstvårtorna i huvudsak<br />

är tomt på proffsmilitärer. Detta<br />

födde tanken på att man borde<br />

arbeta med opinionsbildning i<br />

regionen. aff har haft en länsförening<br />

för många år sedan,<br />

men annars är det tomt även<br />

på upplysningsverksamhet beträffande<br />

regionalt försvar. Alltså<br />

började jag söka tänkbara intressenter<br />

för att bilda en blivande<br />

länsavdelning inom aff.<br />

Gävleborgs län har fått en<br />

mycket aktiv landshövding i<br />

Barbro Holmberg och ordförande<br />

i länsavdelningen bör vara<br />

landshövdingen. Men hon<br />

visade sig ha alldeles för många<br />

järn i elden för att våga ta på<br />

sig en så ny, osäker och medialt<br />

impopulär uppgift. Inte heller<br />

någon av hennes företrädare<br />

var villig att axla en sådan mantel.<br />

Däremot ställda den, som<br />

förr kallades försvarsdirektör,<br />

upp på uppgiften. Även chefer<br />

för Kustbevakningen och<br />

Räddningstjänsten samt Länspolisens<br />

informatör svarade ja<br />

på att börja diskutera frågan.<br />

Eftersom området är så tomt<br />

på militärt försvar blev det litet<br />

bekymmersamt att hitta en<br />

kvalifi cerad, militär representant.<br />

Men det löste sig genom<br />

att en tidigare fobef ställde upp.<br />

Med en sådan kvalifi cerad uppsättning<br />

kallade jag till diskussion<br />

i slutet av april.<br />

Det var några som kände<br />

varandra tidigare, men annars<br />

var vi nya för varandra.<br />

en stark och väl sammanhållen<br />

svensk försvarsindustripolitik.<br />

Det fi nns fl era anledningar<br />

att tydliggöra nyttan av en nationell<br />

försvarsindustri och dess<br />

teknologi som en del av säkerhets-,<br />

försvars- och näringspolitiken.<br />

Vi efterlyser helt enkelt<br />

en försvarsindustristrategi. Säkerhets-<br />

och försvarsindustrin<br />

ber inte om stöd eller subventioner,<br />

men däremot behövs en<br />

långsiktig inriktning och rättvisa<br />

spelregler.<br />

Peter Lundberg är Vd för Säkerhets-<br />

och försvarsföretagen<br />

Så presentationen fi ck ta tid.<br />

F ö pratade vi igenom aff, hotbild<br />

(Försvarsberedningens utredning<br />

Säkerhet i samverkan)<br />

och landets nya ledning för det<br />

civila försvaret, MSB samt förberedelser<br />

för hantering av katastrofer,<br />

kriser och krig.<br />

Mötet avslutades med ett<br />

beslut om förnyad träff i oktober-november,<br />

bl a för att då ser<br />

hur förändringen av aff fortgår,<br />

vad Försvarsberedningen kommer<br />

fram till och hur Myndigheten<br />

för samhällsskydd och<br />

beredskap (MSB) lyckas greppa<br />

sina jättelika uppgifter. En helt<br />

avgörande fråga är hur ”aff”<br />

lyckas med sin förnyelse, att<br />

föreningen blir trovärdig och<br />

visar stöd för ett nationellt<br />

försvar! Ingen av oss vill ju<br />

satsa tid och kraft på om ”landet<br />

skall försvaras utomlands”.<br />

Det är ju rätt förståeligt!<br />

Per Ribbing är överstelöjtnant och<br />

har tidigare varit sekreterare i aff<br />

Värmland.

Tommy Jeppsson:<br />

Bra länskonferens<br />

och årsstämma<br />

Den 5:e maj var det dags för den årliga<br />

länskonferensen vilken följdes av årsstämman.<br />

Uppslutningen av regionala representanter i<br />

samband med den förstnämnda aktiviteten var god.<br />

Genomförda liksom planerade<br />

aktiviteter redovisades och avgående<br />

ordföranden Nini Engstrand<br />

kunde konstatera att det<br />

är bra verksamhet som genomförs<br />

på länsnivå. Detta gäller inte<br />

bara Pax Baltica i Karlskrona<br />

och Pax Nordica i Umeå utan<br />

också den föredragsverksamhet<br />

som sker, med överlag mycket<br />

hög kvalitet på föreläsarna.<br />

Ett genomgående problem är<br />

rekryteringen av nya medlemmar.<br />

Länskonferensens deltagare<br />

verkade överens om att detta<br />

är en prioriterad fråga, samtidigt<br />

som det inte är helt enkelt<br />

att i stenhård konkurrens med<br />

ett gigantiskt utbud från andra<br />

aktörer nå fram med föreningens<br />

budskap.<br />

Efter en stärkande buffé i frukostmatsalen<br />

på Drottning Viktorias<br />

Örlogshem var det dags<br />

för länskonferensens deltagare<br />

att ta en stärkande promenad<br />

till Lilla Nygatan 14 i Gamla<br />

Stan. Här tillstötte ytterligare<br />

föreningsmedlemmar för att<br />

delta i aff årliga stämma. Trots<br />

påspädningen av deltagare var<br />

det en relativt överblickbar<br />

skara som vår avgående ordförande<br />

kunde hälsa välkommen.<br />

Till mötets ordförande valdes<br />

Gunnar Dyhre som lika skickligt<br />

som elegant lotsade stämman<br />

i hamn.<br />

Några frågor var särskilt vik-<br />

tiga. Den första var att, till trots<br />

för några kritiska röster, så antog<br />

stämman föreningens nya<br />

stadgar. Den andra viktiga frågan<br />

var att ny ordförande valdes<br />

och till denna viktiga post<br />

utsågs överingenjör Maria Nyberg-Ståhl.<br />

En tredje betydelsefull<br />

fråga var valet av en ny<br />

styrelse där nio medlemmar utsågs.<br />

En i förhållande till tidigare<br />

antalsmässigt nedbantad<br />

skara.<br />

Efter mötets avslutning höll<br />

chefen för det nyinrättade<br />

Kansliet för krishantering i<br />

statsrådsberedningen, Christina<br />

Salomonsson, ett föredrag om<br />

sitt fögderi. Hon har en gedigen<br />

erfarenhet av praktiskt<br />

krishanteringsarbete och blev<br />

således den förste chefen för<br />

detta nya krishanteringskansli<br />

när verksamheten startade upp<br />

den 31 mars 2008. Med titeln<br />

Chefstjänsteman är det hennes<br />

uppgift att utveckla, samordna<br />

och följa upp krishanteringsarbetet<br />

samt i samband med en<br />

kris se till att arbetet kommer<br />

igång och sker samordnat.<br />

Till sitt förfogande har<br />

Christina Salomonsson ett<br />

kansli med 12 personer som<br />

dygnet runt, året runt säkerställer<br />

en omvärldsbevakning,<br />

svarar för att analysera inkomna<br />

uppgifter samt svarar för det<br />

löpande praktiska stabsarbetet<br />

liksom kriskommunikation i<br />

samband med att något hän-<br />

der. Således en larmande funktion,<br />

men lika viktigt är kanske<br />

att den är dämpande och ser till<br />

att förhindra eventuella överreaktioner<br />

på en händelse.<br />

Christina Salomonsson redogjorde<br />

också för departementens<br />

beredskap för krishantering<br />

där grunden är att dessa<br />

sitter på sakkunskapen. Varje<br />

departement skall ha en krishanteringsplan<br />

och utvecklade<br />

arbetsformer för att kunna<br />

hantera en sådan, liksom att de<br />

skall ha en krisledningsgrupp.<br />

Hon nämnde att det fi nns en<br />

grupp för strategisk samordning<br />

vilket är ett antal utpekade<br />

statssekreterare vilka, då<br />

så krävs, kan ange inriktningen<br />

för regeringskansliets arbete,<br />

snabbt bereda frågor och avgöra<br />

oenighet i desamma. Sammantaget<br />

en utveckling som<br />

antyder att regeringen tar frågor<br />

av krishanteringskaraktär<br />

på stort allvar, inte minst bevisat<br />

av en ny villighet då det<br />

gäller att öva krishanteringssystemet.<br />

Avslutningsvis skall nämnas att<br />

Nini Engstrand liksom avgående<br />

styrelseledamöter kommer<br />

att avtackas den 15:e september.<br />

Tommy Jeppsson är överstelöjtnant<br />

och tjänstgör som lärare i strategi<br />

vid Försvarshögskolan i Finland<br />

samt är redaktör för vårt försvar.<br />

föreningsnytt<br />

vårt försvar 2 ’09<br />

35

Posttidning B<br />

Vårt Försvar<br />

Teatergatan 3<br />

111 48 Stockholm<br />

DISMOUNTED FIREPOWER<br />

SAAB continuously develops and improves systems and their capabilities to give soldiers<br />

power to respond in any conflict scenario of today and in the future.<br />

www.saabgroup.com<br />

CATS STRIDSTRÄNINGSANLÄGGNING<br />

– STRIDSTRÄNING FÖR INSATSER<br />

www.baesystems.com/c-its<br />

REAL PERFORMANCE. REAL ADVANTAGE.

logo

products

Resources

Company

Terms of service
Privacy policy
Cookie policy
Cookie settings
Imprint
Change language
Made with love in Switzerland
© 2024 Yumpu.com all rights reserved

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!