Nr 2/ 2009 Årgång 121 - Allmänna Försvarsföreningen

More documents

Recommendations

Info

yssland vårt försvar 2 ’09 22 Jörgen Elfving: Det röda massanfallet ett minne blott? 1951 utkom boken Det Röda Massanfallet som beskrev den sovjetiska taktiken på östfronten. Den bild boken ger av Röda Armén är något som etsat sig fast på näthinnan hos många, bl a ryska, ”hotbildskramare”. Hos dessa lever tron på det röda massanfallet kvar trots att det snart är dags att dricka ett tjugoårigt gravöl till minne av Röda Armén. En tro som vidmakthållits bl a genom ett påtagligt sovjetiskt arv som icke minst framgår av symboler, materiel och annat. Dessutom fi nns förutom det fysiska arvet också ett mentalt arv kvar i form av förhållningssätt som i den ryska kontexten yttrar sig i omvärldsuppfattning, männi skosyn, ledarskap m m. Något som undgått att påverkas av eller ta intryck av de förändringar i vid bemärkelse som skett sedan 1991 och det faktum att dagens Ryssland varken är 1800-talets Tsarryssland eller Sovjetunionen med dess dåtida militära styrka och geografi ska utbredning. Mot bakgrund av vad som aviserats under hösten 2008 kan vad som förestår den ryska försvarsmakten leda till att man gör upp med stora delar av det sovjetiska arvet. Emellertid är osvuret bäst, och den ryska försvarsmakten är under de senaste tjugo åren i likhet med många av sina gelikar luttrad efter en lång rad avsiktsförklaringar, reformer och förändringsarbete vilkas resultat kan diskuteras varför det återstår att se vad det hela utmynnar i denna gång. En militär implosion Den ryska försvarsmakten av idag har sedan slutet av 1991 genomfört en golgatavandring och är som en av politiker knådad bulldeg som aldrig getts möjligheten att jäsa ut och gräddas. Knådandet började redan under Gorbatjov i och med introducerandet av den defensiva doktrinen under senare delen av 1980-talet och med de konsekvenser detta fi ck. 1991 gick Röda Armén i graven tillsammans med Sovjetunionen och Ryssland fi ck den otacksamma uppgiften att göra bouppteckning och hantera delar av arvet, inte minst tillbakadragandet från Östeuropa och Baltikum. Ett tillbakadragande som kanske kan uppfattas som förnedrande och genomfört i en hast, men som i själva verket var ett logistiskt mästerstycke. Sovjetunionens kollaps innebar en militär implosion och det pånyttfödda Rysslands förste president Boris Jeltsin framstod till en början för det ryska militära etablissemanget som en stark ledare med ett annat förhållande till försvarsmakten än sin föregångare. Illusionen brast ganska snart eftersom Jeltsins enda intresse var att få, och behålla, militären på sin sida. Fagra löften infriades inte och försvarsbudgeten minskades efterhand samtidigt som Jeltsins nyckfullhet också bidrog till att situationen förvärrades. T ex kortade han självsvåldigt värnpliktstjänstgöringens längd utan att ha fört en dialog med den militära ledningen. Under Jeltsin inträffade 1993 konfrontationen med parlamentet och 1994-1996 det första Tjetjenien-kriget. Både dessa händelser var något som uppfattades som negativt från militärt håll. Användningen av militär trupp i samband med inre oro under sovjetimperiets dödsryckningar, bl a i Tiblisi och Baku, hade lämnat en bitter eftersmak och
det var inte med något större mått av entusiasm försvarsmakten ingrep 1993. Det första Tjetjenien-kriget inleddes på Jeltsins order trots att den militära ledningen avrådde, i första hand beroende på kunskapen om tillståndet i den ryska försvarsmakten. Denna var i fritt fall med brister inom de fl esta områden vilket var uppenbart sett till vad som presterades i Tjetjenien. Att Jeltsin inte själv tog på sig ansvaret utan lade skulden på den ryska försvarsmakten gjorde inte heller saken bättre. I och med Jeltsins maktfrånträde började den militära kräftgången att hejdas. Putin var en annan sorts ledare och det sätt på vilket han som premiärminister hade hanterat det andra Tjetjenien-kriget 1999-2000 imponerade på det ryska generalitetet. Samtidigt fanns det också en andens gemenskap med i bilden genom Putins bakgrund från det ryska underrättelsesamhället och en av kraftstrukturerna, varför han var bättre skickad att förstå militären och militära frågor än sin föregångare. Genom att på ett systematiskt sätt ta tag i de problem som vidlåt, och vidlåter, den ryska försvarsmakten bringade Putin ordning och skapade stabilitet. Bl a återunderställdes generalstaben under försvarsministeriet, och den dualism, eller det kaos, som Jeltsin skapat avvecklades. Övningsverksamheten ökade och försvarsministern blev en civilist, men den materiella förnyelsen sköts på framtiden. Kriget mot Georgien i augusti 2008, en vändpunkt? Sedan 1991 har den ryska försvarsmakten varit iblandad i tre väpnade konfl ikter, första och andra Tjetjenien-kriget respektive kriget mot Georgien i augusti 2008. Alla dessa har varit lärande, inte minst för omvärlden. Det första Tjetjenienkriget uppenbarade tillståndet i den ryska krigsmakten och militärpromenaden i Georgien visade på rysk militär förmåga och vilja att använda militära maktmedel. Något som också fi ck den svenske försvarsministern att reagera på ett sätt som antyder både överreaktion och bristande insikt i militära frågor. Det intressanta i sammanhanget är dock inte hur en försvarsminister i ett militärt impotent land i Europas utkant reagerar utan mer vilka slutsatser som drogs på rysk sida efter händelserna i augusti och följderna av detta. Nästan precis en månad efter stridernas avslutande i Georgien, 11 september, redovisades erfarenheterna från kriget i rysk press. Trots att kriget kunde betraktas som en rysk framgång fanns det brister och i första hand avseende ledningssystem, underrättelsetjänst, samband, elektronisk krigföring m m. Samma dag uttalade den ryske presidenten, Dmitri Medvedev, också att ”Vi måste nu koncentrera oss på att utrusta försvarsmakten med moderna vapen … Vi behöver moderna och effektiva stridskrafter och detta är en av huvuduppgifterna”. Ytterligare en månad senare förelåg svaret på hur bristerna skulle åtgärdas och den av presidenten angivna inriktningen skulle tillgodoses. 14 oktober skedde ett möte i ryska försvarsministeriets kollegium som avsåg den ryska försvarsmaktens vidare utveckling. Några dagar senare framträdde generalstabschefen i rysk tv varvid ytterligare detaljer framkom. Dessutom har vad som redovisades vid dessa två tillfällen även kommenterats och fördjupats vid andra tillfällen senare under hösten 2008. Det synes dock tveksamt om reformplanerna initierades av händelserna i augusti utan dessa torde mer ha tjänat som förevändning? uo vadis ex Krasnaja Armija? Fram till 2012 skall den ryska försvarsmakten minskas från dagen 1 134 000 man till en miljon där antalet offi cerare kommer att vara 150 000 vilket skall jämföras med dagens 355 000 officersbefattningar. En minskning som ska ske etappvis och förhoppningsvis smärtfritt. Dessutom ska obalansen i antal mellan högre och lägre offi cerare rättas till genom att antalet generaler och amiraler minskas till knappt 900 och antalet löjtnanter ökar från dagens 50 000 till 60 000. Den största förändringen kommer att vidlåta de ryska överstarna som från dagens cirka 26 000 skall minska till 9 000. Dessa minskningar kommer även att påverka den högsta militära ledningen, skämtsamt kallad Arbats militärområde, som skall minska med cirka 3 000 personer, men utan att uppgifterna för generalstab och andra delar av den högsta ledningen förändras. I sammanhanget kan också nämnas att det fi nns tankar på att fl ytta marinstaben till St Petersburg, ”… till dess historiska plats”, men även att utlokalisera andra staber liksom vissa utbildningsanstalter från Moskva. Dagens struktur med ledningsnivåerna militärområde, armé, division och regemente kommer att ändras till militärområde, operativ ledning och brigad. Under de senaste tre åren har försök gjorts med regionala staber i avsikt att etablera sådana i de olika strategiska riktningarna, Väst, Syd och Öst. Försök som nu avslutats och ledningen av de ryska stridskrafterna på operativstrategisk nivå kommer att utövas av respektive militärområde som härvid kommer att underställas samtliga stridskrafter som är grupperade inom dess gränser, inklusive marinstridskrafter i militärområden med kust. Sannolikt är det detta som ligger bakom planerna på kommande och regelbundet återkommande större operativa-strategiska ledningsövningar i försvarsministeriets och generalstabens regi. Övningar som vad avser den västliga strategiska riktningen även ryssland vårt försvar 2 ’09 23
Page 1 and 2: Nr 2 2009 juni Bra för Gotland!
Page 3 and 4: innehåll Nr 2 2009 Årgång 120 G
Page 5 and 6: Bo Hugemark: Som katten kring den h
Page 7 and 8: vändningar för ingripande. Det po
Page 9 and 10: Foto: Peter Liander/Försvarets Bil
Page 11 and 12: Kortlekar kan användas i propagand
Page 13 and 14: mellan de sekulära och religiösa
Page 15 and 16: Fredrik Konnander: Chefens ess i ro
Page 17 and 18: der till att psyops misslyckas. Fö
Page 19 and 20: mer för psyop På senare tid har p
Page 21: a och utbilda sina anhängare. Scen
Page 25 and 26: Materiellt kommer också en förnye
Page 27 and 28: min var nog själva katalysatorn ti
Page 29 and 30: Tabell 2: Vad innebär Målbild 201
Page 31 and 32: fektivitets- och produktivitetsprob
Page 33 and 34: Jas 39 Gripen är ett bra exempel p
Page 35 and 36: Tommy Jeppsson: Bra länskonferens

Nr 2/ 2009 Årgång 121 - Allmänna Försvarsföreningen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?