Nr 2 2011 juni - Allmänna Försvarsföreningen

BOKERBJUDANDE!Nu kan du som är medlem i Allmänna Försvarsföreningenköpa Mikael Holmströms nya bok “Den dolda alliansen– Sveriges hemliga NATO-förbindelser” till specialpris!Beställ den direkt från förlaget Atlantis (per telefon,fax, brev eller e-post) och uppge att du är medlemi Allmänna Försvarsföreningen så får du boken förendast 220 kr/st (frakt tillkommer).Ordinarie ca-pris 360 kr.Bokförlaget Atlantis, Sturegatan 24,114 36 Stockholm, 08-545 660 70,order@atlantisbok.sevårt försvar 2 ’11allmänna försvarsföreningens tidskrift.Debatt om säkerhetspolitik och totalförsvar.Utkommer med fyra nummer per år.Ansvarig utgivare:Maria Nyberg StåhlRedaktör:Tommy JeppssonRedaktion och expedition:allmänna försvarsföreningen,se nedan.Redaktören personligen:Bodängsvägen 23, 760 10 BergshamraTfn: 070-546 05 68e-post: jeppsson.tommy@hotmail.comRedaktionskommitté:Redaktör Olof Santesson, ordförandeGeneralsekr. Stefan Ring, affRedaktör Tommy JeppssonPrenumeration: 200 kr/kalenderårLösnummer: (beställs hos expeditionen)Annonser: RedaktionenAnnonspriser:Helsida: 4.800 kr Halvsida: 3.000 krKvartsida: 2.100 kr Åttondelssida: 1.500 krFyrfärg:Helsida: 9.300 kr Halvsida: 7.500 krKvartsida: 6.500 krLayout och sättning:Annette Hofvander, Text å Form AH ABTryck:Axel Abrahamsons Tryckeri AB KarlskronaISSN 0042–2800Tidningens uppfattning framgår av ledarsidan.För åsikter framförda i övrigt redaktionellt materialsvarar respektive författare.grundad 1890allmänna försvarsföreningen: aff är enideell förening, fristående från myndigheteroch politiska partier. Föreningens ändamålär att aktivt deltaga i den säkerhets ochförsvarspolitiska debatten genom föredrag,diskussioner och seminarier för att främjaSveriges förmåga att möta såväl militära somandra former av samhällshot.Ordförande: Maria Nyberg StåhlVice ordförande: Bengt AxelssonGeneralsekreterare: Stefan RingExpedition:Telefon(svarare) 08-678 15 10.Fax: 08-667 22 53Postadress: Teatergatan 3, 5 tr111 48 StockholmBankgiro: 482 8885Plusgiro 127 11-8E-post: aff@aff.a.seHemsida: http://www.aff.a.seallmänna försvarsföreningen vill verka fören försvarsdebatt med god spridning. Publiceringav artiklar införda i vårt försvar medgesmed angivande av källan. Ekonomiska villkoravtalas med respektive författare.2

innehållNr 2 2011 Årgång 122Ledare:Vår säkerhet står i fokus 4Mediaanalys:Claes Arvidsson: Försvaret inte viktigare än så? 5Debatt:Per Blomqvist: På tal om okunnighet 7Ulf Henricsson: Svar till Per Blomqvist 9Reportage:Per Lunqe: En zon för anhöriga 10Tommy Jeppsson: Internationell profi lövning 11Kronan får symbolisera en obruten ochmånghundraårig svensk frihet.Foto: Scandinavian StockPhotoDebatt:Annicka Engblom: Replik till Peter Jeppsson 12Litteratur:Tommy Jeppsson: En ÖB och hans visioner 13Läs:Wilhelm Agrell behandlar kärnfrågan, varför harvi ett försvar på sid 18.Foto: PrivatDebatt:Olof Santesson: Färre soldater än planerat 14Lars Nicander: En sammanhållen terrorstrategi 16Varför ett försvar:Wilhelm Agrell: Varför försvar egentligen? 18Debatt:Helge Löfstedt: Finska och svenska reformer 21Psykologiska operationer:David Bergman: Från psykologiskt försvar tillpsyopsförband 26Debatt:Lars Wedin: Gemensam säkerhets- ochförsvarspolitik – en vision 28Ryssland:Per Olov Nilsson: Rysk försvarsbudget 2011–2013 31Reportage:Per Lunqe: När kärnkraften havererar sättsmyndigheterna på prov 32Föreningsnytt:Länskonferens och årsmöte 34Nästa nummer, 3/11, utkommer 14/10.Manusstopp 25/8.vårt försvar 2 ’113

Vår säkerhet ståri fokus4vårt försvar 2 ’11ledareDet är ingen nyhet att det politiskaintresset för säkerhets- ochförsvarsfrågorna generellt ärganska ljumt. Tillspetsat handlardet om icke-frågor i samhällsdebattenoch detta oaktatom det gäller riksplanet, regionalteller lokalt. Möjligen blossardebatten upp om ett militärtetablissemang på orten hotas avnedläggning eller att medborgarnai samband med en katastrofsituationförorsakad av exempelvisöversvämningar ellersnöoväder inte får det förväntadestödet från Försvarsmakten.Men det är debatten kringsjälva kärnfrågeställningen omvarför vi har ett försvar, meden samhällsförsvars- och militärkomponent, som i så hög gradär frånvarande. Det som debatterasär bland annat behovet aven ny version av JAS där exportambitionenfår bedömas överordnatdet militära behovet, vårinsats i Afghanistan och nu senastfrågan om det snart inte ärdags att dra tillbaka det svenskaflygförbandet på Sicilien somdeltar i Natooperationen riktadmot Libyen. Frågor som i endemokrati givetvis måste varaföremål för debatt men som utanmänniskors kunskap om detöverordnade perspektivet, omvad som är syfte och mål medett svenskt försvar, blir tämligenfria från substans och precision.Det är då knappast ägnat attförvåna om flertalet medborgaremed ambitionen om enpolitisk karriär undviker säkerhets-och försvarsfrågorna somprofileringsområde. Framgångenfinns i stället att söka inombland annat områdena: samhällsekonomi,vård, skola ochomsorg. Således välfärdsrelateradesamhällssektorer om vilkasbetydelse det otvetydigt råderbred enighet. Samtidigt fårvi inte glömma det basala faktumatt en framgångsrik samhällsutvecklingkräver säkerhet,ett tillstånd som skapas genomegna insatser och i samverkanoch samarbete med andra nationer,exempelvis våra nordiskagrannländer, liksom organisationerSom FN, EU, Natooch OSCE.Om få kvinnor och mänmed politisk ambition sökerkarriären via säkerhets- ochförsvarsfrågorna råder sammaförhållande i mediabranschen.Hur många journalister uppfattardessa samhällsområden sombetydelsefulla och hur mångaav dessa har profilerat sig påsäkerhets- och försvarsfrågorna.Påståendet att båda frågeställningarnakan besvaras medtvå ord – ganska få – är snarareen under- än överdrift. Detexisterar snarare en tendens imedierna att försvarsrelateradefrågeställningar tas upp när någotgår fel med vidhäftad trendtill eländesfokusering samtidigtsom det är ett medialt privilegiumatt belysa en samhällsfrågaur det perspektiv man önskar.Eller uttryckt med andra ord,en demokratisk spelregel i ettland som värnar om fri opinionsbildningoch som ett resultatav detta, fria medier.Med utgångspunkt i rättentill fri opinionsbildning har AllmännaFörsvarsföreningen, aff,en betydelse roll att fylla. Vårambition om att vara en plattformför saklig och livlig debatti frågor som rör säkerhet ochförsvar kräver kontinuerlig insats.Genom att vi finns representeradei stora delar av landetkan vi också skapa och vidmakthållaett intresse för vårafrågor där nyttoeffekten är somstörst – bland samhällets medborgare.Således rollen att bidratill att skapa och vidmakthållafolklig förankring där människornabor och arbetar. Ett överlämnandeav säkerhets- och försvarsfrågornatill en liten elit avpolitiker, akademiker, militäreroch mediafolk torde lätt kunnaresultera i en situation bäst karakteriseradsom ett demokratiunderskott,således en samhällsfrågasom exklusivt engagerarfåtalet medan flertalet hålls utanför/inte berörs. aff har enuppgift att bidra till att den situationeninte uppstår.Succékriteriet för ett effektivtbidrag från aff:s sida ärett personligt engagemang frånvåra medlemmar och här görsotvivelaktigt utmärkta insatserav exempelvis arrangörerna förPax Baltica och pax Nordicaliksom av Föreningen för GöteborgsFörsvar. Samtidigt behövervi öka vårt medlemsantal,inte minst bland unga människor.Fler medlemmar innebärett tillskott av kreativitet somi sin tur innebär en ytterligareaktivitetsökning vilket leder tillatt vår förening får en tydligareplats på kartan över aktörer sommänniskor lyssnar på.Du håller nu nummer två avvårt försvar år 2011 i din hand.Bara genom att läsa tidskriftenvisar du på ett intresse förde frågor aff vill lyfta fram. Omdu för den återstående tiden avinnevarande år hjälper till medatt rekrytera en ny medlem tillvår förening har du bidragittill det viktiga målet med att viskall bli fler. Att vi finns i storadelar av landet innebär att vikan nå många människor. Denpersonliga kontakten och påverkanbetyder enormt mycketför att väcka det grundläggandepositiva inställning somfinns för säkerhets- och försvarsfrågornahos många människor.Gör en insats genom att rekryteraen ny medlem till allmännaförsvarsföreningen!

Två redaktioner svarar inte särskiltviktig. I ett fall anses denvara oviktig. Se tabell 3.Tendensen att nedvärderaförsvaret av Sverige är alarmerande,men visar genomslageti medierna för det senaste decennietsförsvars- och säkerhetspolitik.Frågan är om denvisar något mer.Tabell 1. Uppfattning om rättspolitikenRättsväsendet är en av statens kärnuppgifter. Hur skulle du uppskatta desstyngd i det redaktionella arbetet?Totalt Ledare Debatt NyheterMycket viktig 12 4 3 5Viktig 8 4 3 1Varken viktig/oviktig 1 0 0 1Inte särskilt viktg 0 0 0 0Oviktig 0 0 0 0Summa 21 8 6 7mediaanalysvårt försvar 2 ’11Olika redaktionell policyHälften av de 18 redaktionersom svarat på frågan har särskildbevakning av försvaret.Sex av tio nyhetsredaktionerhar det liksom tre ledarredaktioner.Enkätens bortfall hänförsig främst till kategorin redaktionschefer,men som i flera falländå ger en beskrivning av läget.För Aktuellt gäller att viktoch tyngd sammanhänger medom själva händelsen har principiellkaraktär. Göteborgs-Postenbetonar att i grunden ärdet aktualitet och nyhetsvärdesom styr. Det gäller även ämnensom rättspolitik och försvarspolitik.Dagens Nyheter är inne påsamma linje – det handlar omnyhetsläget. Samtidigt konstaterasatt vård, omsorg och skolahar högre prioritet än bevakningenav försvaret.Frågan är vad avsaknaden avpolicy betyder för vilken uppmärksamhetsom ges den nationelladimensionen. Sju avelva redaktionschefer ger uttryckför ett tydligt val. Detfinns en medveten policy somstyr sorteringen i nyhetsarbetet.TT spelar en central rollför nyhetsförmedlingen i lokalpressenoch i riksmedia. TTlägger större vikt vid rättspolitiken(mycket viktig) än vidförsvarspolitiken och dess nationelladimension (viktig).I Ekot i radions P1 graderasrättspolitik och försvarspolitiksom mycket viktig medan dennationella dimensionen bara ärviktig.TV4-nyheterna arbetar utifrånatt rättspolitik och försvarspolitikär viktiga medan dennationella dimensionen varkenTabell 2. Uppfattning om försvarspolitikenFörsvars- och säkerhetspolitiken är en av statens kärnuppgifter.Hur skulle du uppskatta dess tyngd i det redaktionella arbetet?Totalt Ledare Debatt NyheterMycket viktig 9 2 3 4Viktig 6 4 0 2Varken viktig/oviktig 6 2 3 1Inte särskilt viktig 0 0 0 0Oviktig 0 0 0 0Summa 21 8 6 7Tabell 3. Uppfattning om den nationella dimensionenHur viktig är den nationella dimensionen av försvarspolitiken(försvaret av svenskt territorium och närområde)?Totalt Ledare Debatt NyheterMycket viktig 5 2 0 3Viktig 8 3 3 2Vakren viktig/oviktig 5 2 1 2Inte särskilt viktig 2 1 1 0Oviktig 1 0 1 0Summa 21 8 6 7är viktig eller oviktig. Tittare påRapport möter en annan redaktionellpolicy. Alla tre områdenabedöms vara mycket viktiga.I två av dagstidningarna –Expressen och Svenska Dagbladet– görs samma bedömning.Hos debattredaktionernagår rättsväsende före försvar. Allasex debattredaktionerna anseratt rättspolitiken är mycket viktigeller viktig. Hälften anser attförsvarspolitiken är mycket viktig,nämligen Expressen (Expr.),Sydsvenska Dagbladet (SD) ochSvenska Dagbladet (SvD) medanandra hälften bedömer densom varken oviktig eller viktig;Aftonbladet (AB), Dagens Industri(DI) och Dagens Nyheter (DN).Ännu större skillnad föreliggeri fråga om den nationelladimensionen. Expr., SvDoch SD svarar viktig (till skillnadmot mycket viktig i frågaom de två första svaren). ABsvarar att den varken är viktigeller oviktig. På DN Debattär den nationella dimensioneninte särskilt viktig och för DIär den oviktig.Försvarets svaga ställningåterspeglas på tidningarnas ledarredaktioner.Fyra anser atträttspolitiken är mycket viktig(Expr, SD, SN, SvD) mottvå för försvarspolitiken (Expr,SvD). Fyra anger viktig i frågaom rättspolitiken (AB, DN,Göteborgsposten (GP), LNB respektiveförsvarspolitiken (AB,GP, Liberala Nyhetsbyrån, SD).Två svarar varken viktig elleroviktig när det gäller försvaret(DN, Sörmlands Nyheter).Tendensen förstärks när detgäller den nationella dimensionensom bedöms vara mycketviktig bara i två fall (SvDoch GP) och viktig i tre (Expr,LNB och SN). Det är uppseendeväckandeatt ett ändå så centraltpolitiskt område bedömsvara varken oviktigt eller vik-6

tigt på AB:s och Sydsvenskansledarredaktioner. För DN:s ledarredaktionär den inte enssärskilt viktig.Politisk färg spelar alltså intenågon roll för ledarsidans policyvad gäller försvarets nationelladimension.Medier viktiga för försvaretSolidaritetsförklaringen ställerkrav på en försvarsmakt somkan klara jobbet och därmedbidra till att det aldrig behöverutföras. Alltså ett annat försvarän det Sverige har och skafå. Men medierna är dåliga påatt uppmärksamma brister ochförmågeglapp som inom andrapolitikområden skulle skaparubriker och väcka debatt.Medierna har en viktig rolli att granska försvaret och bidratill en öppen diskussionom vägval, förmågor och effektivitet.Enkätsvaren visar påstora skillnader, men slutsatsenär ändå att försvars- och säkerhetspolitikenhar en relativtsett svag ställning. Det intrycketförstärks i fråga om dennationella dimensionen. Inteminst gäller det nyhetsledandemedia som AB och DN.Inte ens när FP-ledaren JanBjörklund i maj 2010 dömdeut den egna regeringens försvarsdoktrinoch därmed togöppen strid med försvarsministerTolgfors vaknade medierna.På ledarsidorna i DN och ABhade man inget att säga om saken.Exp som är fanbärare förAfghanistandoktrinen tillhördede tigandes skara. Var detta baraett resultat av ett påträngandenyhetsflöde eller bottnade det ipolicy?Även med en mer aktiv bevakningligger det i sakens naturatt mediernas betydelse förförsvars- och säkerhetspolitikengenerellt sett är mindre än närdet gäller den ”vanliga” inrikespolitiken.Medierna kan däremotha en långsiktig betydelseför hur allmänheten och beslutsfattarnaser på världen.Claes Arvidsson är ledarskribentpå Svenska DagbladetPer Blomqvist:På tal omokunnighetUlf Henricsson skriver i vårt försvarnr 3, 2010: ”Att idag överhuvudtagetprata om ett självständigtförsvar av det svenskaterritoriet tyder på okunskapom hur världen ser ut.”I detta avseende tillhör jagen av de mest okunniga. Jag anseratt ett självständigt svensktförsvar – att göra motstånd föratt inte bli missförstådd – kanverka krigsavhållande och avsevärtminska den redan lågakrigsrisken i det storstrategisktviktiga Nordeuropa. Självständighetenoch motståndet skadeklareras mot båda kärnvapenmakternaoch göras trovärdiga iden operativa planläggningen –allt enligt FN-stadgan.Beträffande ”hur världenser ut” begränsar jag världentill Nordeuropa även om jagklart inser att Nordeuropa kanpåverkas av världen i övrigt –framför allt i en oviss framtidmed allt fler aktörer med innehavav kärnvapen.Är man okunnig, enligt UlfHenricssons synsätt, har manrätt att ställa frågor och få svar.Frågorna koncentreras till detnationella försvaret, men jaghar stor respekt för internationellainsatser. Dessa bör dockbegränsas till fredsfrämjande insatser– genomtänkta och godkändaav FN och Sveriges riksdag.Ulf Henricsson inleder sinartikel med påståendet att Sverigehade ett totalförsvar somfram till 70-talet kunde försvaraSverige ”på egen hand”.Varifrån har Du fått denna vilseledandeuppfattning? Militärsakkunskap har aldrig haft dennauppfattning.Redan under min värnpliktsutbildningfick jag kunskapom krigsmaktens krigsavhållandeeffekt åstadkommengenom ett försvarat territorium,vilket kunde bidra till attminska krigsriskerna i Norden.Detta var det inledande antagandetsom följdes av ytterligareett. Skulle Sverige trots alltanfallas – den krigsavhållandeeffekten hade misslyckats – dåskulle ändå ett uthålligt försvarkunna ge möjlighet till hjälputifrån och även kunna leda tillförhandlingar. Vi värnpliktigaansåg detta vara trovärdigt. Arméfälttjänstövningenår 1960genomfördes med förutsättningoch läge att angriparen överraskandeinvaderat västra Sverige.Den krigsavhållande effektenhade misslyckats. Sverigekunde överraskas, men aldrigge upp, hette det då. Då var jagofficer och ansåg att övningensförutsättningar var realistiska.Kan Du inte se småstatenskrigsplanläggning i dessa tvåsteg – först ett krigsavhållandeoch därefter försvarsstrid för attfå hjälp och förhandling?Du påstår: ”Allt prat omneutralitet och alliansfrihet ärskådebröd för de icke insatta”.Min fråga blir: Har Du inte insettatt Sveriges läge och dessvidsträckta territorium mellande två kärnvapenmakterna –USA/Nato och Ryssland – geren både politisk och militärkrigsavhållande effekt? Dennaeffekt kan påtagligt öka genomatt en försvarsstrid organiserasöver hela territoriet. Imodern krigföring är detta sättvida överlägset ett insatsförsvar,som kan slås ut i ett första slag.Jämför krigen i Irak, Georgien,Libyen. Sveriges militära alli-debattvårt försvar 2 ’117

Under det kalla kriget hade USA:s militära styrkaen avgörande betydelse för Europeisk säkerhet.Detsamma gäller i mångt och mycket också idagi en situation där fl ertalet europeiska stater underde senaste två decennierna genomfört omfattandemilitära reduceringar. Bilden visar del av fl ygdäcketpå hangarfartyget USS Ronald Reagan.Foto: US Navy photo by Mass Communications Specialist 3rd Class Kevin B. Gray8vårt försvar 2 ’11debattansfrihet – om den är trovärdig– minskar krigsrisken. Ett försvaratterritorium med lämpligamilitära medel för försvarsstridkan bli en styrkefaktor iNorden.Hur värderar Du Sverigesterritorium militärstrategisktsett ur USA/Natos respektiveRysslands synvinkel?Du tar upp Sveriges ensidigasolidaritetsförklaring. Duciterar ur denna: ”Sverige börha förmåga att kunna ge ochta emot militärt stöd”. Och Dumenar: ”Detta är ju svårt attförena med alliansfrihet ochneutralitet”. Varför, frågar jag?Om någon part anfaller detmilitärt alliansfria Sverige ärdet väl närmast en självklarhetatt Sverige tar emot hjälp ellertillåter någon annan part attutnyttja vårt gynnsamt belägnaterritorium. Ett svenskt försvarsom gör det möjligt att ta emothjälp ger krigsavhållande effekt.Inser Du inte att försvaradeområden i Sverige ger möjlighettill hjälp?Och vidare i Din artikel:”Militärstrategiskt är det välsjälvklart att utnyttja det fördröjningsdjupsom nu finns”,hävdar Du. Och vidare avseendesvensk fördröjning: ”sammaprincip som under det kallakriget – men längre österut”.Hur har detta fantastiska lägekunnat uppstå, frågar mansig? Det måste Du utveckla!Säkert är många intresserade avDin tänkta lägesutveckling, inteminst försvarsministern. Hanhar i likhet med Dig i en artikelangett att Sverige kan skapa”Luftherravälde” över Östersjön.Ryssland med kärnvapeninnehavär en intressent avsvenskt territorium och kanhamna i läge där Moskva finnerdet angeläget att behärskasvenskt territorium. Framförallt kan ett sådant läge inträffaom Sverige inte har ett trovärdigtförsvar även i förhållandetill USA/Nato.Men en fråga med både politiskoch militärstrategisk innebördmåste ställas om läget medRyssland som angripande partföreligger i en krigsplanläggning.Vad skulle förmå Ryssland,enligt Ditt och försvarsministernsantagande, att börja krigi Baltikum eller i Östersjöområdet?Ryssland har ju redan isitt militärstrategiska utgångslägetillgång till fria vattenvägarbåde norr och söder om Skandinavienut till Atlanten?Vad hindrar Ryssland attutnyttja sitt gynnsamma strategiskautgångsläge i ett överraskandeinledande slag?Med Ditt och försvarsministernsgivna läge i Östersjönhamnar Ryssland i ett avsevärtförsämrat militärstrategiskt lägei förhållande till utgångslägetoch förlorar stora ekonomiskavärden – tydligast nu och förlång tid framåt gasleveransernatill Tyskland.Hur ser Du på ett tänktkrigs inledning och utvecklingi Nordeuropa? Vilken möjlighetser Du att skydda och försvarade stridskrafter som skaingå i försvarsmakt år 2014mot ett inledande slag?Jag tror att Du liksommånga andra är vilseledd av desjutton generalerna som den19 april 2004 förordade en litenstående armé. En sådan armékan inte försvara den egnautgångsgrupperingen ochän mindre marinens och flygvapnetsomfattande basstrukturmot ett första inledande slag.Tveklöst lever dessa generalerkvar i det kalla krigets förödandekrigsplanläggning.Per Blomqvist är överste av förstagraden.

Ulf Henricsson:Svar till Per BlomqvistFör Ulf Henricsson är fl er-/mångnationellsamverkan det naturliga svaret på desäkerhetspolitiska utmaningar vi i dagstår inför. Författarens syn refl ekteras påbilden som visar entrén till övningshalleni Enköping under den multinationellaövningen VIKING 11 som genomfördes4–15 april i år. Foto: Michael SjöPer Blomqvist hoppar övernågra viktiga ord i min inledning– ”Under det kalla krigethade vi ett nationellt totalförsvarsom väl möjligen framtill 70-talet hade kunnat försvaralandet hyfsat på egen hand. Minavsikt med dessa ord var att uttryckavisst tvivel. Jag tolkar detsom att Per Blomqvist och jagär ganska överens om vårt försvarsförmåga under det kallakriget. Att även ledande politikeroch militärer hade det tvivlettidigt framgår bland annatav Robert Dalsjös rapport ochMikael Holmströms bok omvårt samarbete med Nato ochUSA under den här perioden.Det verkar faktiskt som deförra inte litade på ett småstatsförsvarskrigsavhållande effekt.De facto befann vi oss underNatos/USA:s kärnvapenparaplyoch om det var det svenskaförsvaret eller kärnvapenparaplyetsom var krigsavhållandekan diskuteras – för Sovjetvar nog trots allt kärnvapenparaplyetmer respektingivande.Att Sovjet dessutom var välmedvetet om vårt samarbetemed väst stärkte knappast neutralitetspolitikenstrovärdigheti Moskva. Alliansfriheten varoch är mest för hemmabruk –som en försvarspolitiker (S) sadetill mig när jag pläderade förNato: ”det ligger något i vaddu säger, men svenska folket ärinte moget”. Dags att mogna!Eftersom den politiska ochmilitära ledningen, och uppenbarligenockså du, om jag läserrätt, inte litade på den krigsavhållandeeffekten av vårt förhållandevisstarka försvar underdet kalla kriget kan jag inteförstå varför vi nu skall fortsättamed en officiell säkerhetspolitiksom vi i praktiken inte tillämpat.Varför lägga krut på en tvåfrontsplaneringsom ingen trorpå? Vi är med i en politisk ochekonomisk allians med 27 statervarav huvuddelen också ärmed i Nato. Vi är med i mycketav Natos övnings- och operativaverksamhet – varför inte tasteget fullt ut och vara med i debeslutande organen också?Vad beträffar solidaritetsförklaringentror jag inte omgivningenär så generös som dutycks tro – vårt eget agerandegentemot Finland under andravärldskriget är ett exempel påatt det inte räcker med att mottagarenvill ha hjälp – någonmåste vara villig att ge den! Solidaritetär ömsesidig och villman ha, måste man vara breddatt ge på ett trovärdigt sätt. Enformell allians är mer trovärdigän stolta ensidiga deklarationer.Om vi redan nu vet att vi behöverhjälp varför inte planeraoch öva för det så vi slipperimprovisera dessa svåra ting –och dessutom göra svenska folketmedvetet om detta.Vår självständighet är idagen myt. Hur kan en stat somför sin produktion, konsumtionoch sina tjänster är heltberoende av dagliga leveranser”just in time” från Europa ochresten av världen hävda att manär självständig i ordets rätta bemärkelse?Däremot kan vi fattavåra egna beslut med hänsyntill de beroenden och påtryck-ningar som alltid finns. Vi klararinte freden utan samarbeteoch ännu mindre ett krig.Jag kan faktiskt inte idag sevad som skulle förmå Rysslandatt starta ett krig i Östersjöområdetutan håller helt med digom att de borde vara mycketmer betjänta av att stärka sinekonomi genom att få levereraolja och gas till Europa. Detär ologiskt att slå ihjäl sin bästakund. Däremot är historienfylld av exempel på att det sominte kunde hända hände – exempletmed brandförsäkringenär väl lite uttjatat men tydligt– jag tecknar inte försäkringenför att jag tror att det skall brinna,men det är väldigt förargligtatt inte ha den om det värstaskulle hända. Om nu Rysslandnågon gång i framtiden vill inledaett överraskande anfall kanjag inte förstå varför det skulleske mot Sverige – jag tror attman i Moskva skulle sätta ossganska långt ned på prioritetslistan.Svenskt territorium kanvara bra att ha men är inte oumbärligt– förutom Gotland omman vill operera i Östersjön.Jag kan inte tänka mig ettkrig i Nordeuropa nu, menkunde inte heller för 20 år sedantänka mig att jag och delarav min brigad skulle bli insattai ett krigsområde på Balkan –vi hade koncentrerat våra förberedelsermot Stockholm! Ien värld där seriösa analyser avframtiden inte är mycket säkrareän gissningar behöver vi ettflexibelt försvar som tillsammansmed andra kan bilda allsidigaenheter för insatser mothot som utmanar vårt samhällevar dessa hot än finns. Den endaorganisation som idag harkapacitet att vara ”de andra” ärNato – och Nato är 28 andrademokratiska nationer.Ulf Henricsson är överste av förstagraden.debattvårt försvar 2 ’119

10vårt försvar 2 ’11reportageGrundare och verksamhetschef för Invidzonen är Cesilia Karlsson, här tillsammans medSvenska Soldathemsförbundets director Andreas Philipsson. Foto: Hans WestinPer Lunqe:En zon för anhörigaTidningen Invidzon har med sitt första nummer presenterats.Det är en tidning för anhöriga till soldater och befäl iutlandstjänst. Genom Försvarsmaktens stöd kan nu föreningensom ger ut tidningen ytterligare vidga sin verksamhet.Invidzonen är en ideell föreningsom bjuder på ett brettfält av aktiviteter för de äktahälfter som inte följer med påen utlandsmission. Behov avstöd finns, det insåg grundarenCesilia Karlsson för tre årsedan. Då gick det att kämpa– utan pengar. Men med Försvarsmaktenspengar går detså mycket bättre och engagemangetbara växer.– Det är vi anhöriga som ärkärnan i föreningen. Vi är denresurs som stöttar när det kännstungt för anhöriga, säger CesiliaKarlsson.När livet behöver lättas uppNu är det inte så blytungt. Närjag besöker invigningsfesten för

tidningen är det bara glada miner.Och föreningen bygger påett positivt förhållningssätt tilltillvaron som för anhöriga gårut på att lösa allt själv när killeneller tjejen går på patrull iMazar-e-Sharif.– Det är klart, i dag hjälptejag en tjej som inte hade rådatt betala sina räkningar. Vi, jagoch en volontär, skrev ett brevmed önskan om uppskov.Fast livet kan kännas tungti bland och då finns genomföreningen samtalshjälp. Dockhelt lekmannamässig, men eftersomdet i föreningen finnsmedarbetare som har egen erfarenhetså blir det meningsfullasamtal, säger Cesilia Karlsson.– Skulle någon ha behov avmer professionellt samtalsstödhar vi ett samarbete medSvenska soldathemsförbundet,då blir det yrkesverksammapsykologer.Omsatta idéerTidningen kommer att ges utmed fyra nummer per år ochser riktigt fräsch ut.– Första numret är på 16 sidor.Vi vill inte fylla den medoväsentligheter. När tiden ärmogen går vi upp i sidantal, sägerCesilia Karlsson.Hon gav sig i kast med föreningenför hon kände behovet.Idéer har strömmat in.– Jag gillar entreprenörstankenatt ta tag i idéer och se tillatt de förverkligas.Nu finns en hel del idéer omsattai verkligheten. En välmatadhemsida lockar anhörigaatt utnyttja vad som bjuds. Detär träffar, artiklar om anhörigassituation och råd om tipsvad man kan göra hemma påegen hand.Mentorerna, som är volontärerhar varit med eller är medom just vad Invidzonen sysslarmed. De ställer gärna upp närnågon är i behov av stöd.Per Lunqe är frilansjournalistTommy Jeppsson:InternationellprofilövningÖvning VIKING 11 gav goda erfarenheter avseende mutinationellt ochmultifunktionellt stabsarbete. Bilden visar stabsarbete under övningen.Den multinationella övningenVIKING genomfördes4–15 april i år för sjätte gången.Platsen var Enköping ochLedningsregementet. Tidigarehar övningen genomförts1999, 2001, 2003, 3005 och2008. Övningen kan karakteriserassom en profilövning fören svensk försvarsmakt som iökande utsträckning karakteriserasav ett ökat samarbete medandra länder. I det perspektivetutgör övningen VIKING enplattform för gemensamt kompetensbyggandemellan deltagarländernaliksom en politiskmarkering såväl av viljan tillsom betydelsen av internationelltsamarbete.Fokus för VIKING 11 varcivil-militär-polisiär samverkanoch samordning vilket övasutifrån det över åren välkändascenariot ”BOGALAND”.Även om det handlar om ettgeneriskt scenario återspeglarspelmomenten i mycket detsom är karakteristiskt för dagensinternationella insatser iexempelvis Afghanistan liksomflera motsvarande i Afrika.Övningen var i likhet medde tidigare i VIKING-serienen så kallad Computer AssistedExercise vilket bland andra fördelarinnebär kostnadseffektiviteti och med att nationernakan välja att deltaga från hemmaplan.I detta fall innebar detsvenska deltagandet lokaliseringtill Enköping, Kungsängen,Karlskrona och Halmstad.Österrike deltog från Graz,Georgien från Tbilisi, Tysklandfrån Glücksburg, Irlandfrån Curragh och Ukraina frånKiev. Sammantaget visar dettapå potentialen i den här typenav stabsövningar.Från svenskt håll hade Försvarsmakten,Försvarshögskolanoch Folke Bernadotteakademinnyckelrollerna. USA ochSverige kommer också fortsättningsvisatt driva utvecklingenav övningen i syfte att åstadkommaett koncept som ocksåfortsättningsvis står för multifunktionalitetsamt tids- ochkostnadseffektivitet.Tommy Jeppsson är redaktör förvårt försvar.Foto: Michael Sjöreportagevårt försvar 2 ’1111

Annicka Engblom:Repliktill PeterJeppssondebattvårt försvar 2 ’11Annicka Engblom. Foto: PrivatPeter Jeppsson (S), försvarsutskottet,har i årets första nummerav vårt försvar skrivit ihopen insändare med så mångaosammanhängande infallsvinklaratt den nästan är svår att svarapå. Men jag ska göra mitt bästa.Först går Peter Jeppsson tillhårt angrepp mot försvarsmaktensnya personalförsörjningssystemoch kallar det både huvudlöst,ansvarslöst och oacceptabelt.För att i nästa andetagsom denna totalsågningacceptera det hela genom attsjälv ange andelen heltidsanställdarespektive kontrakteradesoldater och sjömän han tyckeratt Försvarsmakten ska bestå av.Förvirrande.Sedan vill Peter Jeppssonintegrera frivilligorganisationernai insatsförsvaret för attgöra dem mer attraktiva. Jagtvivlar på att han har diskuteratdetta med frivilligorganisationernasjälva. Att de spelar enoerhört central roll i det framtidarekryteringsarbetet är bådejag, Överbefälhavaren ochmånga med oss eniga om. Attraktivitetenfinns där redan ochfrivilligheten är de själva månaatt slå vakt om.Men låt oss uppehålla oss enstund vid den process som nupågår i utformningen av basochinsatsorganisationen somjag tror Peter Jeppsson egentligenåsyftar. Jag har tidigt lyftett varnande finger för konsekvensernaav den skevhet itilldelning av personalram somuppstår om försvarsmaktledningenväljer samma lösningför de stående som kontrakteradeförbanden.De stående förbanden,Flygvapnet och Marinen, bestårju till skillnad mot Arméninte av spegelförband, där denena av två bataljoner kan bemannaskolor och högkvartermedan den andre står i insatsberedskap.För att lösa bland annatovanstående uppgifter, ellerfylla upp vakanser för sjukfrånvaro,föräldraledighet ellerannan frånvaro, kommer mednuvarande förslag till exempelmarin personal behöva plockasfrån fartygsförbanden. Därmedkommer inte Marinen attkunna uppfylla kravet på attvara stående förband. Som ytterstansvarig beslutsfattare aven försvarsmakt för Sverige villjag se en utveckling inom försvarsorganisationensom levererarbeställd förmåga.Peter Jeppsson vet mycketväl att det är försvarsmaktsledningensom äger att lösa dennafråga och inte regeringen. Förbandoch plattformar ska riggasmed personal att utföra deav Riksdag och regering åsattauppgifterna. Ändå vill han göraen koppling till ovanståendeproblematik med resursbristsamtidigt som Peter Jeppssonoch hans parti föreslagit besparingarpå försvaret i mångmiljardklassen.Vem som helst inserju att det här inte går ihop.Ser vi historiskt har moderaternaoch socialdemokraternaofta varit överens i de avgörandeförsvars- och säkerhetspolitiskafrågorna. Så också om försvaretspersonalförsörjning, där PeterJeppssons nya partiledare, HåkanJuholt, satt med i den enigaförsvarsberedning vilken föreslogatt försvarets insatsorganisationskulle bemannas på frivilliggrund. Det var därför med förvåningjag läste Peter Jeppssonsinlägg i denna tidning. Det fårmig att undra på vilken fot socialdemokratinegentligen står.Initialt har de två första rekryteringsomgångarnatill denmilitära grundutbildningen gåttöver förväntan med 10000 sökandentill 1200 platser. Nu ärövergången för Försvarsmaktenfrån ett värnpliktssystem tillett frivilligt rekryteringssystemmed vilande pliktlag satt i effekt.Det kommer att bli en utmaningför oss alla, både politiskt,militärt och för det civila samhället,men det är en nödvändighetför att åstadkomma dettillgängliga försvar med hög tillgänglighet,flexibilitet och beredskapsom vi alla åstundar.Försvaret genomgår en storomvandling och behöver arbetsroför att förnyelsen skakunna genomföras.Annicka Engblom (M) är ledamotav Riksdagens försvarsutskott medbakgrund i Marinen och Försvaretsradioanstalt.12

Tommy Jeppsson:En ÖB och hansvisionerFå är de främsta militära företrädaresom i så hög grad präglatsitt lands militära utvecklingsom den tidigare norskeförsvarschefen general SverreDiesen. Att så skett får tillskrivasDiesens intelligens paradmed en dynamisk läggning, logiskttänkande, målmedvetenhetoch svårslagen argumentationsstyrka.Sverre Diesen harinte bara varit huvudarkitektför försvarstransformationen isitt eget land utan har ocksåi hög grad haft samma rollavseende utvecklingen av detNordiska militära samarbetet.General Diesen har inte lagtförsvarsfrågorna på hyllan i sambandmed sin pensionsavgång,och de som känner honom hadeinte förväntat något annat aven person som under hela sintid som officer varit i frontlinjeni norsk försvarsdebatt och dessutomblivit internationellt uppmärksammadför sin publicistiskaverksamhet. I sin senaste bok,Fornyelse eller Forvitring? Forsvaretmot 2020, ger han sin syn på tillståndeti dagens norska försvarliksom den fortsatta utvecklingensom i allt väsentligt utgörden målbild Diesen kommuniceratunder många år.Det försvar Diesen förespråkarär optimerat mot detbegränsade angreppet, såledesen statlig aktör som genomfören begränsad militär styrkeinsatsmot ett begränsat geografisktområde under begränsadtid i syfte att exempelvis påtvingaden norska regeringeneftergifter. Och det är nordområdetmed dess tillgångar påolja, gas och rika förekomst avfisk som utgör en geostrategiskutgångspunkt för författarensargumentation.Den styrkestruktur som enligtDiesen bäst svarar upp motbehoven präglas av högteknologiskamilitära kapaciteter, därluft- och sjöstridskrafterna prioriteras,vilka har hög beredskapoch dito professionalitet.Således ett försvar med hög initialeffektmen med starkt begränsaduthållighet och optimeratför suveränitetshävdandeuppgifter och följaktligenstarkt beroende av tidiga allieradeförstärkningar i sambandmed en militär konflikt. Inteminst sammanhänger dessa tidigaförstärkningsbehov medatt den av Diesen föreslagnalantmilitära kapaciteten är ytterligtbegränsad med två mekaniseradeinfanteribataljonersom kärna, vilkas förmåga attförsvara de områden som krävsför att säkra Nato-förstärkningarkan ifrågasättas.Mycket i Diesens argumentationpräglas av oklanderliglogik, och givet presumtivamotståndares bedömda säkerhetsintressenoch militära utvecklinganser författaren denav honom förordade styrkestrukturensom den mest kostnadseffektiva.Besvärande i sammanhangetär dock att konflikter sällan utvecklasi den riktning som förutskickats.Det som förutsettsbli korta krig har ofta blivit tidsmässigtutdragna med stora förlusteri liv och materiella värdensom resultat. Tron på teknologisköverlägsenhet har oftakommit på skam vid konfrontationmed en tänkande motståndaresom förstått betydelsenav klok strategi, inkluderandebetydelsen av att påverka deninternationella opinionen tillegen fördel kopplat till bemästrandetav operationskonst ochtaktik. Avseende militära kapaciteterhar det ofta handlat omen mix mellan spetsteknologiinom några väl definierade satsningsområdenoch en avvägningmellan tillräckligt bra, robustoch fungerande teknik ochvolym.Man kan dela, alternativtvara oenig med, Diesens försvarskoncept.Hans åsikter lämnardock ingen läsare oberörd.Argumenten underbyggs av solidlogik och här är det intressantmed ett självtest på förmågantill motargument, såvida läsareninte delar författarens syn.Att den tidigare norske Försvarschefenvalt att efter denaktiva tjänstens avslutning fortsattengagera sig i försvarsfrågornauppfattar recensentensom en styrka, givet den ganskafåtaliga skara som ägnar sig åtämnet. Det gäller i såväl Norgesom vårt land, varmed detockså är sagt att Sverre Diesensmotsvarighet i Sverige hade varitytterligt vitaliserande.Tommy Jeppsson är redaktör förvårt försvar.Sverre Diesen: Fornyelse ellerforvitring? Forsvaret mot 2020.Cappelen Damm 2011litteraturvårt försvar 2 ’1113

Olof Santesson:Färre soldaterän planeratdebattSverige ska försvaras av 50 000man. Varför då klaga och kommamed invändningar och reservationer?Börja bara interäkna på antalet tillgängligastridande bataljoner, för av demblir det inte många: kanske två,möjligen tre med anspråk påatt betraktas som stående förband.Försvarspolitiskt är ju alltpå väg att bli riktigt bra; i varjefall är det vad vi förväntas tatill oss. Ingenting är visserligensom under det kalla kriget ochska heller inte vara så, men detfinns litet mer att ta av än underåren av ”time out”. Sverigehar för alla eventualiteter höjtgarden ett snäpp, och högkvarterethar i uppdrag att skapa enny försvarsplan, den första påtjugotalet år sedan början av1990-talet.Den militära uppstramningsom pågår är, om man lyssnartill Sten Tolgfors, resultatet avde krafttag som har tagits sedansensommaren 2008. Det var dåsom Rysslands anfall mot Georgienhos våra politiker nästanöver en natt tycktes skapaett strategiskt och säkerhetspolitisktändrat läge; om ocksåinte direkt en nygammal hotbild.Försvarsministern går inteså långt som att säga att de50 000 (inräknat hemvärnet)finns gripbara redan ”här ochnu”, som han gärna pratar om,men den vara han pratar för ärIO 14, den ”insatsorganisation”som ska intas om tre år.På militärt håll har man frånpraktiskt taget första stund reserveratsig för att arbetet intekan gå så fort och sagt att rättamåldatum nog snarare är 2019.Så, om åtta år skulle det såledesfinnas täckning för år av utfästelseratt det svenska försvarettill exempel på armésidan skaförfoga över åtta manöverbataljonerplus understöds- ochunderhållsförband, inalles etttjugotal bataljoner, personelltrespektive materiellt uppfylldavårt försvar 2 ’11Foto: Finlands FörsvarsmaktProfessionella militära organisationer som bygger sinpersonalförsörjning på fast anställning och kontrakt riskerar alltid ettvolymproblem jämfört med ett värnpliktssystem som det i Finland.Bilden visar fi nska soldater under övning.14

och insatsberedda? Nej, det äruppenbart att räkna med förmycket.Ett problem är, som vanligtnär det sedan snart ett halvsekelgäller det militära försvaret,att man riskerar att tillskjutnabudgetmedel inte motsvararvad den utlovade insatsorganisationenför med sig av utgifter.I Sälen kom en igenkännligvarningssignal från ÖB SverkerGöransson: Försvaret är ibalans just nu, men för vardera2013 och 2014 behöver hanextra 700 miljoner, samtidigtsom det förefaller klart att alliansregeringeninte har tänkt sigatt öka några försvarsanslag.Intrycket skapas onekligenatt den tänkta organisationenför några år sedan presenteradesför statsmakterna ochsvenska folket av försvaret utanreservationer för vad den kundekräva av skattemedel. Dethandlar ju om en synnerligenblygsam rustning för ett territorialförsvar,men har man ändåoavsiktligt råkat överplanera?Redan här förefaller lägetonekligen kunnakomma att bli ganskaskakigt på vägentill 2014-2019.Men det andraverkligt storaproblemet verkarbli hur man ska fåtag i alla dem somkrävs till Försvarsmaktennu när Sverigehar lämnat dengamla modellenmed ett värnpliktsförsvar?Förutom dennya kåren på bortåt5 000 specialistofficerare,”otherranks”, som taråtskilliga år att nåfull styrka, har Försvarsmaktenräknatmed att i en ellerannan form behövaanställa nära 16 000gruppchefer, soldateroch sjömän föratt bemanna insatsorganisationen.Politikerna, som ville värjasig mot påståenden om attSverige får ett ”yrkesförsvar”,i vissa kretsar ett fult ord, haryrkat på att i grova drag intemer än en fjärdedel ska vara sk kontinuerligt anställda; restenska finnas gripbara från sinacivila jobb/utbildning etceteraför tidvis tjänstgöring, sexmånader i stöten. Så ser fördelningeninte alls ut i Försvarsmaktensplaner, där närmare45 procent framställs som kontinuerligtanställda. Går mantill hemsidorna för regementensom redovisar två bataljoner visarsig ambitionen var ännu litethögre: den ena bataljonenska bemannas av kontinuerligtanställda soldater, den andra avtidvis anställda. Fifty-fifty såledesi dessa önskedrömmar.Man förstår varför det harblivit en sådan skillnad på depolitiska avsikterna och de klartsynbara arméförhoppningarna.Betydande delar av de kontinuerligtanställda krävs för att hållaigång marinens och flygvapnetssystem. Med politikernas ambitionerskulle det helt enkelt hablivit för få över för arméns förbandför att sätta upp vad somkunde ge åtminstone ett sken avatt Sverige kommer att höja sinberedskap med ett antal ”ståendestyrkor”.Dessutom, och här kommerdet verkliga kruxet, blirkanske det lättare, eller i varjefall minst svårt att på heltidanställa gruppchefer, soldateroch sjömän, även om ocksådetta kan bli nog så svårt. Häryppar i varje fall högkvarteretviss tillförsikt om att rekryteringenska gå vägen. Men närdet gäller den större gruppen– de tänkta tidvis tjänstgörande– finns det ingen sådan mer ellermindre välunderbyggd förhoppning.Snarare är det tvärtom.Det kan redan nu sägas attman kommer att vara mycketlångt ifrån målet 2014.Så framgick av generallöjtnantenJan Salestrands vällovligtöppna och osminkade redogörelsevid Krigsvetenskapsakademienssammanträde den18 april. Statsmakterna har tagitfasta på nödvändigheten avoch välsignelsen med ett nyttpersonalförsörjningssysteminnan nödvändiga bitar hunnitkomma på plats. Arbetsgivarochföretagarorganisationer harinte gett något på hand av om/hur de skulle kunna underlättaför en modell med civilt anställdasom har förbundit sägatt med några års mellanrumrycka in för ett halvårs militärtjänst.Det rör sig, inte bara för fåmansföretag,om anställda somkan vara nyckelpersoner i dennormala, civila verksamheten.Hur angelägna kommer arbetsgivarevara att anställa män ochkvinnor som redan vid anställningsintervjunskulle behövaberätta att de halvårsvis kan behövavara borta i militärtjänst?Vi vet ju hur svårt det mångagånger kunde vara att bemannadet kalla krigets svenska repförband,när anstånden för militärachefer på kompaninivåoch föregångsmän haglade.Några har jämfört med anställningenav rätt talrika reservofficerareunder det kallakriget. Den parallellen hållerdåligt. På värnpliktstiden vardet vid intervjuer eller anställningstillfälleninga som frågadeoch få som kände sig behövaupplysa om eventuella militäraåtaganden.Reservofficerare kunde ivärsta fall – främst som kompanichefer– kanske vart sjätteår vara borta från sitt arbetekring en och en halv månad,det stora flertalet under långtkortare tid. Många hade intebehövt gardera sig för återkommandelångvarig frånvaroför militärtjänst när de söktejobb. Jag själv, som gick under1943 års reservofficerskungörelse,var skyldig att tjänstgöra48 dagar per treårsperiod. Dedagarna använde jag semestrartill. Så kunde det gå till i privattjänst. I offentlig hade det rentav räknats som en merit att varareservofficer.Det nya systemet torde krävaatt mycket mer av förardebattvårt försvar 2 ’1115

16vårt försvar 2 ’11debattbete än hittills finns på platsför att en rekrytering av tidvistjänstgörande ska kommaigång på bredden. För dagengläds uppenbarligen ansvarigainom Försvarsmakten överenskilda förbandsinitiativ, somhos Lv6, där man har lyckatsanställa tvåhundra personer fördeltidstjänstgöring.Mycket har berömvärtsnabbt klarats ut av arbetsmarknadsvillkorm m. Men detförslår inte när det gäller demsom kunde överväga att tidvistjänstgöra militärt. Vad kommerdet att krävas i form av lockbeten,meriter och framförhållningstidför den enskilde ochnågot slags vinning för hans/hennes chef? Här är goda lösningardyra.Tillräckligt många behöversedan nappa på att ingå ienheter av tidvis tjänstgörandegruppchefer, soldater och sjömän,en mobiliserbar reserv, föratt något slags förbandsmassa skakunna skapas. Sedan ska de ocksåövas, med nödtorftig förmågaatt smälta samman till ett fungerandekrigsförband. Kan någonidag med säkerhet säga omkvaliteten bör kunna överträffavad man under det kalla krigethann uppnå med värnpliktsförbanden?Salestrands grafik visari varje fall att allt nödvändigtarbete kommer att ta lång tid,längre än många har intalat sigeller låtit sig invaggas i.Till dess måste vi räknamed att insatsorganisationentill övervägande delen bestårav kontinuerligt tjänstgörandepersonal. Det går, framför alltför arméns del, helt enkelt intei hop med ambitionerna. Närden dubbla svårigheten, att fåpengarna att räcka och soldaternaatt finnas tillgängliga, harverkat en tid återstår att se vadav insatsorganisationen 2014som verkligen finns gripbar påplats. Inte lär det bli vad högkvarterethar tänkt sig och försvarsministernredan har tagittill sig.Olof Santesson var utrikesredaktöri dagen Nyheter 1973–1998.Lars Nicander:En sammanhåDe två terrorhändelserna i december2010 – självmordsbombningenpå Bryggargatani Stockholm och arresteringenav fyra individer som planeradeattentat i Köpenhamn – ledertill funderingar på hur samhälletsstrategi på detta områdebör förändras i en mer sammanhålleninriktning. Den hittillsvarandesnäva judiciella synenom att terrorismen i stortär ett polisiärt brottsbekämpandeproblem är ju tyvärr i realitetenännu förhärskande.Sverige anammade i februari2008 i en handlingsplan EU:sbreda och integrerade strategiför motverkan av terrorism. Defyra bärande pelarna i dennastrategi var Förebygga, Avvärja,Skydda och Förbereda.• Den förebyggande delenhandlar om att motverka att individer(främst yngre män) drasin i våldsam extremism innanden övergår till våldsbejakandeterrorism. D v s undersöka ochmotverka orsaker i fasen innande blir föremål för brottsbekämpandemyndigheters agerande.Detta har hittills varit enfråga för det nedlagda Integrations-och Jämställdhetsdepartementetoch som efter valetstatsrådet Birgitta Olsson i sinegenskap av demokratiministernu är ansvarig för.• Den avvärjande delenhandlar om traditionellt polisiärametoder för att förhindraoch beivra terrordåd. Här ärdet helt klart att det är justitiedepartementetsom är ansvarigtinom Regeringskansliet medSäkerhetspolisen som operativmyndighet. Här är också SÄ-PO på internationell framkanttrots ett begränsat brottsbeivrandemandat. Detta till skillnadfrån exempelvis sina danskakollegor som har ett vidaremandat om att ”stärka samhälletsmotståndskraft”.• Den förberedande delenhandlar om övningar ochkrisberedskapsplanering ochdär ansvaret i Regeringskanslietdelas mellan Statsrådsberedningenskriskansli och Försvarsdepartementetmed Myndighetenför Samhällets skyddoch beredskap (MSB) som ansvarigmyndighet.• Den skyddande delen handlarom reaktiva åtgärder för att tex öka skyddet av den modernainfrastrukturen. Här är Försvarsdepartementetoch MSBde ansvariga företrädarna.• Till detta ska även läggasde förhandlingsaktiviteter i internationellasammanhang somUD är ansvariga för.Som synes är ansvaret för genomförandetav den svenskahandlingsplanen uppdelat påfyra olika utgiftsområden i regeringensbudget, samtidigtsom det inte finns någon särskildsamordning av detta. Ettförsta ganska klart behov äratt Sverige måste ha en nationellterrorismkoordinator inomregeringskansliet – kanskeefter holländsk förebild. Behovetav detta är särskilt angelägetdå vi till skillnad frånfl ertalet andra liknande ländersaknar ett sammanhållandeinrikesdepartement, där allaovan nämnda delar kundesamlas inom ett och sammautgiftsområde.Just de förebyggande åtgärdernaär särskilt viktiga attuppmärksamma för att förhindraatt individer dras in i sammanhangsom i slutändan ledertill de två olika händelserna idecember. Det handlar då inteminst om en generell strategimed förebyggande åtgärder pålokal och kommunal nivå föratt tidigt kunna erbjuda dessa

llen terrorstrategi?alternativa vägval och vid behovi samverkan med berördareligiösa organisationer.Flera rapporter – bl afrån Sveriges kommuner ochLandsting (SKL) – har noteratatt det inte finns någon nationellstrategi för förebyggandeav våldsbejakande extremismsom berör den kommunala nivåndär resurserna finns ochbehövs. Åtgärderna är mer av”ad hoc”-karaktär och blandasihop med övriga ”trygghetsfrämjande”åtgärder. En förklaringär den svenska kommunalasjälvstyrelsen som skiljeross från t ex Holland och Danmark,och att det inte finns någonutpekad svensk myndighetför detta område under demokratiministern.Behovet avsamverkan mellan regeringskanslietoch SKL blir därför såLars Nicander berör en såväl global som nationellsäkerhetsutmaning. I USA står kampen mot terrorismen myckethögt på den politiska agendan. Bilden visar President Obama medett antal nyckelrådgivare i samband med ett möte 1. maj i år i VitaHusets situationsrum i samband med jakten på Osama bin Ladin.mycket större. Demokratiministernhar efter en snabbrundturtill länderna ovan också föredömligtsnabbt varit ute ochmarkerat sin vilja av att ta framen nationell handlingsplan motförebyggande av extremism,trots att denna fråga inte hunnitsberedas samlat i regeringskretsen.Det samverkansråd mot terrorismsom SÄPO leder är ocksåpräglat av att sakna ett organmed ett förebyggande perspektivenligt EU och den svenskahandlingsplanen, och baraföreträda myndigheter med”operativa uppgifter” Detta ledertill ett reaktivt förhållningssättutifrån att åsikter och beteendensom inte är brottsliga äroproblematiska, vilket i sin turleder till att motåtgärder frånsamhället uppmärksammas ochFoto: White House photo by Pete Souzasätts in för sent. Behovet av mersamlad forskning och ny kunskapkring förebyggande åtgärdermed koppling till svenskaförhållanden är därför uppenbart.Händelserna i december ifjol har säkert hos många skapaten känsla av att Sverigekanske inte längre är en skyddadö i en terrorismdrabbadvärld. Detta får dock inte stannavid fokusering på operativadetaljer och förhållanden.Vi behöver även långsiktigt ensvensk strategi mot terrorismsom förankras även organisatoriskti stället för den splittringsom finns idag.Lars Nicander är chef för Centrumför Asymmetriska Hot- och Terrorismstudier(CATS) vid Försvarshögskolandebattvårt försvar 2 ’1117

Wilhelm Agrell:varför ett försvarvårt försvar 2 ’1118Varför försvaregentligen?Wilhelm Agrell. Foto: PrivatNågon gång kan det vara klargörandeatt ta ett par steg tillbakaoch begrunda varför Sverigealls har en försvarsmakt.Svaret kan tyckas självklart ochi vilket fall som helst grundligtgenomtröskat i en drygt sekellångserie av debatter från ”Detbefästa fattighuset” och Pansarbåtsinsamlingentill den pågåendeAfghanistaninsatsen. Menjust det tillsynes självklara behöveribland granskas närmare,och visar sig då inte sällan varamer komplicerat och mångbottnatän vid ett ytligt betraktande.Det finns skäl som betonasoch som ingår i en officiell retorik,men det finns också sådanasom är mer eller mindreouttalade och istället framträderur den förda politiken. Ochslutligen finns skäl som tidigarespelat en viktig roll men somav en eller annan anledningglömts bort eller utmönstratssom otidsenliga.Försvaret som instrumentOm vi går till den senaste försvarspropositionen2008/09:140: ”Ett användbart försvar”slår redan titeln fast vilket detofficiella svaret numera är påfrågan varför vi har ett försvar.Dagens försvarsmakt beskrivshär som en nyttomaximeradorganisation som förväntas levererasynliga och mätbara resultati närtid. Här och nu är dendevis som gång på gång upprepas,i tydlig kontrast till bådedet sena kalla krigets mobiliserbarainvasionsförsvaroch 1990-talets nådatidsresonemang.Det är istället samtidenoch omedelbarheten somgäller, Försvarsmakten förväntas,liksom skola, forskning ochrättsväsen, att leverera, att produceramätbara resultat somkan bockas av mot den politiskabeställningen.2009 års svenska försvar beskrivssom ett medel för att lösauppgifter hemma och borta,nationellt och internationellt.Somliga av dessa är konkreta,andra mer abstrakta och symboliska.Den syn på försvaretsom här framträder är uteslutandeinstrumentell, det angivnabehovet av insatser är intebara styrande för försvarets inriktningoch omfattning, ingaandra skäl förs fram till varförlandet överhuvudtaget har ettförsvar.Också den kritik som harkommit att riktas mot den rådandeinriktningen av försvarethar i huvudsak haft sammainstrumentella perspektivoch tagit upp de alternativa säkerhetspolitiskaoch operativauppgifter som försvaret bordekunna lösa, låt vara att man härdiskuterar andra prioriteringarmellan uppgifter och definierardem utifrån andra politiskaoch strategiska antaganden.Försvarspolitik och försvarsdebattär per definition hotfixerade,helt enkelt därför att hotbildernahar en så stark retoriskkraft och legitimerande funktion.Den som vill åstadkommanågot på försvarsområdet måsteförst och främst argumenterai hotbildstermer och allra helstetablera ett tolkningsföreträde ifråga om näraliggande eller potentiellahot. Det kan handlaom den ryska Östersjöflottan ibörjan av förra seklet eller dagenskonfliktspridning från ettsönderfallande Afghanistan.Den senaste försvarspropositionenskiljer sig i detta avseendeinte från den långa radenav tidigare försvarsbeslut,alla inriktade på försvarets rollsom instrument – inledningsvisför att försvara landet och dessoberoende men från 1968 ochframåt som ett av flera medelför en mer övergripande säker-

En bild som inte sällan visats för attunderbygga värdet av ett svenskt försvar.hetspolitik som inte bara innefattadeutrikespolitik utan ocksåfält som handels-, biståndsochnedrustningspolitik. Denavgörande skillnaden i synenpå försvaret som instrumentligger dock i tidsförhållandena.Försvarets fredstida förmåga,förmågan här och nu föratt använda 2009 års politiskaterminologi, var mycket begränsad.Den politiskt fastlagdainriktningen på invasionsförsvarsom försvarets huvuduppgiftinnebar en kraftsamling påframtida förmåga, som successivtunder 1960- och 70-talensinternationella avspänningförsköts allt längre bort moten planeringshorisont i framtiden.Effekterna av denna prioriteringav långsiktigheten förmöjligheterna att använda försvaretsom instrument i närtidblev uppenbara i börjanav 1980-talet i samband medubåtskrisen och det ur svensktperspektiv försämrade strategiskaläget i Nordeuropa ochomgivande havsområden.Också den övergångspolitiksom inleddes med försvarsbeslutet1996 kom att präglasav synen på försvaret som ettframtida potentiellt instrument,men med den viktiga skillnadenatt det nu inte mer ansågsbehöva fungera som ett hemförlovatinvasionsförsvar utanmera utgöra en vilande resursav förmågor, en inriktning somytterligare fördjupades medden stora försvarsomläggningen1998-2000. Man kan sägaatt försvaret ännu mer framställdessom ett potentiellt instrumenti en framtid bortomöverblickbara hotbilder. Samtidigthade de internationella insatsernasrelativa säkerhetspolitiskaprioritering ökat markantfrån mitten 1990-talet. Klyftanmellan här men kanske sedanoch där och genast växteoch blev tillslut ohanterlig försvarsekonomiskt,organisatorisktmen i sista hand försvarspolitiskt.Ett möjligt framtidainstrument utan legitimerandehotbild kunde inte upprätthållasi konkurrens med andralångt mer påtagliga uppgifter.Försvaret som symbolMen finns det då inga andraperspektiv på en försvarsmakt?Eller är den lika utbytbar ochavvecklingsbar som vilket säkerhetsföretagsom helst? Nej,knappast. Inte ens i den bästaav världar kan staten heltfrånhända sig sitt våldsmonopoloch ansvaret för kontroll avett territorium. Både utåt ochinåt skulle en uppluckring avvåldsmonopolet kunna få svåröverskådligaindirekta effekterpå suveränitet och statens auktoritetgenerellt. Om försvaretskall förväntas leverera synligaoch mätbara resultat i olika avseendenså bör till denna listaalltså även tillfogas den grundläggandepunkten om försvarsmaktensfortsatta existens somsådan.I teorin skulle vissa av dessaklassiska försvarsfunktionerkunna överlåtas på andra aktörer,så som skett i den omfattandeanvändningen av kontrakteradeföretag och civilpersonal i det amerikanska försvaretoch dess insatser. Andrafunktioner kan skötas gemensamtpå en bi- eller multilateralbasis, något som förekommitunder lång tid men somkan förväntas öka i takt med attolika system blir alltmer resurskrävandeoch därmed omöjligaatt hantera nationellt.Den svenska neutralitetspolitikenutgjorde länge en starktgränssättande faktor i dessa avseenden,även om gränsen intevar så distinkt som den framhöllsi officiella deklarationeroch framförallt handlade omvarför ett försvarvårt försvar 2 ’1119

varför ett försvarvårt försvar 2 ’11vad som låg på bordet, intevad som försiggick under det.Neutralitetspolitiken, så somden formulerades i början av1970-talet, utgjordes dels av degrundläggande och då vedertagnadeklarationerna om alliansfriheti fred syftande tillneutralitet i krig och att Sverigespolitik inte fick skapa misstroeller förväntningar hos någonav stormakterna, dels av enlista på självpåtagna begränsningarifråga om beroendeförhållanden.Inte bara försvarets förmågautan också dess symboliskabetydelse kom i förgrundengenom det sätt på vilket neutralitetspolitikenformulerades.Försvarets utformning, liksomdess materiella innehåll, skulleinte bara stå i samklang meddessa självpåtagna begränsningarutan också bidra till att underbyggatrovärdigheten i politiken.Denna symboliska betydelsekom snarast att förstärkas idet mer spända säkerhetspolitiskaläget under första hälftenav 1980-talet men försvanni praktiken som en följd avblockupplösningen 1989-91.Många av de strukturer sombyggts upp i hägn av neutralitetspolitikenkom dock att levakvar, inte minst på det försvarsindustriellaområdet. Försvarsindustrinkom dock samtidigtatt genomgå en snabb internationaliseringsom skulle ha varitotänkbar inom ramen förden tidigare neutralitetspolitiken.De internationella insatserna,framförallt efter det avgörandepolitiska skiftet frånsvenskt deltagande i ”blå” operationertill Nato- och senareäven EU-ledda multinationellaoperationer, kom samtidigt attväxa fram som en viktigt symboliskroll för försvaret inomramen för en säkerhetspolitiksom alltmer fokuserade på deltagandei internationella säkerhetsstrukturer.Försvaret kundehär fungera som säkerhetspolitiskmarkör och demonstrerapolitisk vilja, även i defall där försvarets roll som instrumentvar begränsad – någotsom 2011 års Libyeninsatsillustrerar. Man kan här sägaatt de internationella insatsernainte bara gav ett till stora delaruppgiftslöst försvar en rolli säkerhetspolitiken utan ocksåkom att ersätta neutralitetspolitikensom försvarets huvudsakligasymboliska funktion, likastarkt understruken i de officielladeklarationerna.Försvaret som samhällsinstitutionAvvecklingen av neutralitetspolitikenoch den etableradenationella försvarsorganisationenkom att aktualisera försvaretsroll som samhällsinstitutioni vidare mening än den instrumentellaoch symboliska. Försvaretvar, när denna processinleddes, ingen separat strukturutan invävd i samhället vialokal arbetsmarknad, inhemskförsvarsindustri, den allmännavärnplikten och det nätverksom utgjordes av totalförsvaretsmyndigheter, organisationeroch beredskapsplanläggning.Inget av detta var i Sveriges fallvare sig nytt eller slumpmässigt;försvarets integration i samhället,sammanfattad i begreppettotalförsvarstanken, hademedvetet grundats under andravärldskrigets beredskapsåroch byggts ut och permanentatsunder det kalla kriget.Lossbrytandet av Försvarsmaktenur detta större sammanhangär förmodligen denmest vittgående enskilda förändringeni försvarspolitikensedan det kalla krigets slut,även om den av självklara skälinte har uttryckts explicit utantillhör de förändringar sommåste utläsas ur det som intesägs och längre görs.Förankringen i samhälletinnebar en resursmässig tillgångmen också en försvarspolitiskbegränsning, en konserverandekraft som kunde motverkaförändring oberoende avhotbilder, operativa uppgifteroch symbolisk betydelse för säkerhetspolitiken.De försvarskommunalakomplexen komsåledes att utveckla en imponerandeförmåga till seg fördröjningsstridi inrikespolitikenunder den senare delen avdet kalla kriget. På ett motsvarandesätt kunde de försvarsindustriellakomplexen säkrateknikutveckling och produktionpå vad som i praktiken varen statskontrollerad monopolmarknad.Försvarspolitik blev här ettsätt att bedriva statssubventioneradindustri- och näringspolitik.Denna hade ofta lite elleringenting med hotbilder ochstrategiska överväganden attgöra, annat än att dessa för denpolitiska konsistensens skullbehövde justeras för att kunnalegitimera besluten.Efter det kalla krigets slutförsvagades det militär-kommunalakomplexet, inte minstgenom nedmonterandet av totalförsvarsstrukturenoch dennationella försvarsdimensionen.De givna legitimerandeargument som varit verksammaunder nära ett sekel tappadedärmed sin politiska effekt,något som bland annat visadesig i avvecklingen av försvaretsnärvaro på Gotland.Med det försvars-industriellakomplexet förhöll det sigpå ett annat sätt eftersom dettainte i lika hög grad var knutetenbart till försvarsorganisationensfortbestånd utan också tillandra samhällsfält som forskning,teknikutveckling och industristruktur,liksom till symbolvärdensom sträckte sig utanförförsvars- och säkerhetspolitikenoch var relateradetill Sveriges status som högteknologisknation och samarbetspartner.Utvecklingen från1996 och framåt kom här snarastatt gå i en riktning därförsvaret blev en stödfunktiontill industrin och inte tvärtom.Beställningen av delserie 3 avJAS utgör det tydligaste exempletpå denna omvända dynamik,liksom uppgiften till Försvarsmaktenatt svara för viktigadelar av den exportstödjandeverksamheten.En sista men samtidigt20

grundläggande del av försvaretsroll som samhällsfunktionhandlar om folkförankringen.Ingen del av försvarets utvecklingfrån slutet av 1800-taletoch under 1900-talet har varitså starkt politiskt laddad. Denallmänna värnplikten och försvaretstransformering från enideologisk och social särkulturtill en integrerad del av ettstörre samhällsprojekt utgjordegrunden för en lång periodav parlamentarisk enighetkring försvarets grundläggandestruktur och fortbestånd. Detsom steg för steg etableradesvar ett slags samhällskontraktdär försvaret hade sin givna rollmen också var beroende av andrasamhällsintressen och inteodlade en motsättning till dem.Dåvarande överbefälhavarenHelge Jung sammanfattadei sin personliga inledning tillÖB-planen Vårt framtida försvar(ÖB-47) tankarna kring dennaintegration av försvaret i samhället.En strävan att till varjepris bygga upp en stark krigsmaktskulle vara missriktad,framhöll han, samtidigt som allerfarenhet visade att det skullevara för sent att i en akut kris taigen vad som försummats. Försvaretoch sociala reformer fickdock inte som i seklets börjanställas mot varandra, samhällsutvecklingenoch försvarets utvecklinghängde samman ochsågs av Jung som ömsesidigtförstärkande, en process somsedan i stor utsträckning komatt prägla det följande halvseklet.Den försvarsmakt som nustöps i formen här och nu framstårsnarare som skild från samhälletän som en del av det.Värnplikten utmönstras somöverspelad och dysfunktionelloch den folkliga förankringenhastas förbi i en några bisatsersom en pinsamhet från svunnatider. Och kanske är det verkligenså. Var tid lägger sitt perspektivpå försvaret och ger sinasvar på frågan varför det behövs,egentligen.Wilhelm Agrell är professor.Helge Löfstedt:Finska ochsvenskareformerBåde den svenska och finskaförsvarsmakten är sedan ett antalår inne i en förändringsochutvecklingsprocess. Noterasbör då att även Finlandgenomför stora förändringarsamtidigt som man håller fastvid allmän värnplikt.Den jämförelse som här redovisasvisar att den finska försvarsmaktenhar gynnsammareutgångsläge än den svenskaoch att det finns en stor uppsättningav modern materiel idet finska försvaret. I vissa fallhar denna materiel högre prestandaän motsvarande svenskmateriel. Generellt är att materielanskaffningengenomförtstill väsentligt mindre utgifter.Även förbandsverksamhetengenomförs med mindre utgifterän motsvarande svenska.Målet för det svenska reformarbetetoch struktur 2014förutsätts vara känd av läsaren.Motsvarande finska redovisas iFinlands säkerhets- och försvarspolitik2009 1 . Det finska reformarbetetsker enligt en plan föråren 2011–2015.Det finns de i Sverige som inteär öppna för jämförelser meddet finska försvaret. Det gälleräven utredningen Försvaretsförutsättningar – en ESO-rapportom erfarenheter från 20 år av försvarsreformer2 . Motivet synes varadet finska fasthållandet vidallmän värnplikt samt att manäven i denna utredning inte inservilka moderna inslag somfinns i det finska försvaret. Mingenomgång leder till slutsatsenatt den finska motsvarighetentill den svenska krigsorganisationenbesitter en något högreförmåga än vår. Samtidigt visargenomgången att den försvarsekonomiskaverkningsgradeni Finland är väsentligt högreän den svenska. Begreppet försvarsekonomiskverkningsgradinfördes av ESO-studien ochingår som utgångspunkt förstora delar av resonemanget.Den finska försvarsförmåganupprätthålls och utvecklasmed försvarsutgifter som ärmindre än de svenska. Dettaframgår tydligast när det gällerutgifter för försvarsmaterielunder perioden 2000 till 2009.De svenska materielutgifternavar då 16 miljarder Euro ochde finska 6. Våra materielutgiftervar således ca 10 miljarderEuro eller 100 miljarder kronorhögre än de finska! Denfinska materielanskaffningengenomförs på ett sätt som geravsevärt mycket större materiellförsvarsförmåga i förhållandetill utgifterna än den svenska.Således visar den finska materielanskaffningenavsevärthögre försvarsekonomisk verkningsgradän den svenska.När det gäller utgifter förförbandsverksamhet (utbildningoch övningar) är skillnadernainte lika stora som när det gällermateriel. De finska utgifternaför förbandsverksamhet är marginelltmindre än de svenska.Samtidigt bedöms den samladefinska operativa förmågan någotdebattvårt försvar 2 ’1121

Marina förmågorDe marina organisationerna ärnästintill jämnstarka. Kontrastenär även här stor mot situationenför tio eller tjugo år sedebattvårt försvar 2 ’1122större än den svenska. Således äräven den finska försvarsekonomiskaverkningsgraden med avseendepå förbandsverksamhethögre än den svenska.LuftförsvaretI nuläget har de svenska flygstridskrafterna100 stridsflygplanav typen JAS 39 och definska har 64 stridsflygplan avden amerikanska typen F 18. Iden skattning av operativ förmågasom här görs bedöms detvå flygplantyperna materielltlikvärdiga. Detta även om detgår att finna röster som argumenterartill förmån för bådeJAS och F 18. (Se tabell)Finländska skolfl ygplan kani tillägg beväpnas. De har enstörre direkt användning än desvenska skolflygplanen SK 60eftersom man i vårt land undersenare tid avstått från beväpningoch därmed direkt enstridande roll för dessa.Vidare har Finland behållitTabell: Jämförelse Sveriges och Finlands försvarsmakter(År 2009)Sverige FinlandOperativ förmåga (relativ bedömning) 100% 125%Utgifter 1 (milj €)– Materielanskaffning 2000–2009 16 000 6 000– Förbandsverksamhet, år 2009 1 940 1 802Krigsorganisation 2Operativa markstridskrafterMekaniserade bataljoner 8 12Artilleribataljoner 2 6Territoriella stridskrafter (personalstyrka)Hög beredskap 30 000 30 000Övrig 14 200 250 000Marina stridskrafter– Ubåtar 4 –– Rbbev ytstridsftg 6 10– Övriga fartyg i flottan 64 47– ”Kustbataljoner” 1+ 3+Flygstridskrafter och luftförsvar– Stridsflygplan 100 63– Skolflygplan, jetdrivna 80 65– Transportflygplan 8 2– Helikoptrar 47 24– Luftvärnsbataljoner 2 8Personalstyrka i internationell insats 710 6751 Källa: FN ekonomiska försvarsstatistik för år 2009 publicerad hösten 2010.2 Källor: Military Balance 2010, Regleringsbrev 2009, Årsredovisningar 2009 frånFinland och Sverige.och vidareutvecklat sitt luftvärni väsentligt större omfattningän vad vi gjort. Det gäller särskiltden del av luftvärnet somhar medellång och lång räckvidd.Under de närmaste årenkommer detta även att ytterligareförstärkas genom inköpav det norska luftvärnssystemetNASAMS. Man lägger då särskildvikt vid att förstärka luftförsvaretav huvudstadsområdet.Totalt sett har Finland enbättre balans mellan stridsflygoch luftvärn än vad Sverigehar.Inköpet av F 18 i Finlandunder senare delen av 1990-talethar följts upp med uppbyggandetav en modern ochkapabel helikopterstyrka medmotsvarigheten till vår Hkp14,vilken tagits i drift väsentligt tidigareän i Sverige. Vidare byggerFinland upp en moderntransportflygorganisation som,även om den är väsentligt mindreän den svenska, innebär enväsentlig ökning.Den angivna beredskapenvid de svenska flygförbandenär att hälften är insatsbereddainom tio dagar, medan restenär insatsberedda inom ett år.De finska förbanden bedömsvara normala stående förband.Skillnaden i beredskap indikerasav respektive årsredovisningsom visar något längre flygtidper flygplan för de finska F18 än de svenska JAS. I Sverigehar dock flygtiden per flygplanökat under 2010.Bedömningen av operativkapacitet 3 är att det svenskaluftförsvaret har en något högreförmåga än det finska. Förtio år sedan var skillnaden väsentligtstörre till vår fördel.Den finska utvecklingen inomdetta område har skett genomanskaffning av färdigutveckladmateriel som oftast har funnitsi tjänst i andra länder. Samtidigtär materielen modern ochkommer att finnas i bruk internationelltunder lång tid.För en bedömning av denförsvarsekonomiska verkningsgradenblir indelningen något avvikande.Luftvärnet hänförs ibåda länderna till markstridskrafterna.Helikoptrarna i Finlandhänförs också dit medande i Sverige hänförs till flygstridskrafterna.Sammanställningarnafrån FN visar att utgifternaför förbandsverksamhetvid de finska flygstridskrafternaär ungefär 65% avde svenska. Bedömningen avrelationerna i operativ kapacitetmellan respektive fl ygstridskrafterger ett värde somär något lägre. När det gällerförsvarsekonomisk verkningsgradi förbandsproduktionenblir slutsatsen att de svenskapresterar något mera i förhållandetill utgifterna än de finskaeller åtminstone är likvärdiga.

F 18 Hornet bildar stommen i det fi nska flygvapnet vars karakteristika är en litennumerär men med hög personell och materiell kvalitet. Foto: Finlands Försvarsmaktdan då den svenska marinenvar avsevärt mycket starkare.Den svenska marinen inrymmerubåtar med myckethög kapacitet per enhet medanden finska helt saknar ubåtar.I den svenska marinenfanns år 2009 sex ytstridsfartygbeväpnade med sjömålsrobotar,nämligen korvetterna avStockholms- respektive Göteborgsklasserna.Dessutom fannskorvetter av Visbyklassen underinförande. Avsikten är att dessaskall avlösa de äldre klassernasom byggs om till vedettbåtaroch då hänförs till stödfartyg.Därför är storleksordningensex a sju ytstridsfartyg detsom kommer att gälla i svenskamarinen under ett antal år.Den finska marinen innehållertotalt tio ytstridsfartygbeväpnade med sjömålsrobotaroch/eller luftmålsrobotar. Åttaav dessa är robotbåtar beväpnademed både typerna av robotar.Två av de finska fartygenär tidigare minfartyg som uppgraderatsoch beväpnats medluftmålsrobotar. De har därmedutökad förmåga och kanutnyttjas för eskort av sjöfart.Den finska luftvärnskapacitetenansluter sig också till vadsom är internationellt gängsenär det gäller ytstridsfartyg. Desvenska fartygen har luftvärnsautomatkanoner,vilket ger godegenskyddsförmåga, men ärsvagare när det gäller luftförsvari eskortuppgifter.Den finska utvecklingen avytstridsfartyg består till viss delav uppgraderade enheter från90-talet. Nyanskaffningen harsåledes inte drivits längre änatt äldre enheter kunnat uppgraderasmed ny beväpning.Några enheter har dock utgått,främst av ekonomiska skäl.Noteras kan då också attluftvärnsrobotarna på de finskafartygen har lång räckvidd ochförstärker det övertag vad avseroperativt luftvärn som framträderi luftförsvarsbedömningen.De finska kusttrupperna ärtill volymen större med flerabataljonsenheter (kustjägarbataljoner,sjömålsrobotenhetmm) och bedöms sammantagetvara starkare än den svenskaamfibiebataljonen. Detta ävenom den svenska bataljonen ärbättre utrustad med båtmaterieloch större än var och en avde finska bataljonerna.Den samlade bedömningenblir att den finska marinen numeraär nära jämbördig medden svenska. Den bättre beväpningenpå de finska fartygenkompenserar i hög graddet svenska övertaget vad avserubåtar och ”övriga fartyg”. UtgiftssammanställningarnafrånFN visar att utgifterna för förbandsverksamhetvid de finskamarina stridskrafterna är ungefär50 % av de svenska. Näroperativ kapacitet vägs sammanmed utgifterna blir resultatetatt den finska försvarsekonomiskaverkningsgraden förmarina stridskrafter är väsentligthögre än den svenska.debattvårt försvar 2 ’1123

Här bör noteras att desvenska Visbykorvetterna ärbyggda i moderna ickemetalliskamaterial som medger högregrad av ”smygförmåga” dvsär svårare att upptäcka medfrämst radar. Finland har hållitfast vid stål och aluminium.Också danska nybyggnationerunder 2000- talet har övergettplast för stål och aluminiumoch i USA fortsätter produktionenav stålkonstruktioner.Denna internationella ”trend”har här inte ansetts motiveraatt de svenska Visbykorvetternatillmäts något särskilt ”modernitetsvärde”med avseende på”smygförmåga”.MarkstridskrafterBåde vad avser flyg- och sjöstridskrafterbör de jämförelsersom här gjorts vara lättaatt acceptera. När det gällermarkstridskrafter blir det svårare.Detta eftersom en väsentligdel av den finska verksamhetenavser utbildning av en storvärnpliktsvolym och upprätthållandeav en stor förbandsmassa.Båda är ifrågasatta i Sverigeoch kanske i någon månockså i Finland.De finska operativa markstridskrafternasom kommer attbehållas in på 2010-talet omfattartre mekaniserade infanteribrigader,som benämns beredskapsbrigader,två ”mekaniseradestridsavdelningar”, vilkahär bedöms motsvara en pansarbrigad,samt stödförband. Itabellen redovisas detta somtolv mekaniserade bataljonerna.Därutöver redovisas det artillerisom kommer att ingå i de operativamarkstridskrafterna.De finska operativa markstridskraftersom här beskrivsär ungefär hälften av den styrkasom beskrevs i motsvarandeavsiktsförklaring 2004 4 . Finlandgenomför således väsentligaförändringar i volym och iavvägning kvalitet – kvantitet.Den finska organisationeninnehåller fler mekaniseradebataljoner än den svenska.Frågan är då om det finskaövertaget i antal bataljonerkompenseras av att de svenskainnehåller materiel med högreprestanda. Först kan man dåkonstatera att i både de finskaoch svenska bataljonerna ingårstridsvagnar av samma typ, dentyska Leopard II, men de somingår i den svenska organisationenär något mera avancerade.Antalet stridsvagnar i definska och svenska organisationernaär ungefär likvärdigtäven om organisationen i detaljär olika. Sverige har fleraav de mest avancerade infanteristridsfordonen,den svenskaStridsfordon 90. FinlanddebattDe fi nska ytstridsfartygen har storeldkraft och är defi nitivt en styrka sominger respekt. Bilden visar en robotbåtunder avfyring av en av sina missiler.vårt försvar 2 ’11Foto: Finlands Försvarsmakt24

har betydligt flera pansarbilarför infanteritransport. En sammanvägningav materielinnehålletleder till bedömningenatt den finska styrkan på tolvbataljoner besitter åtminstonesamma operativa kapacitet somde åtta svenska. Denna sammanvägningär i någon mångrundad på internationellt underlag,men naturligtvis subjektivtill sin karaktär.Det finska artilleriet i deoperativa markstridskrafternaär mångdubbelt starkare änmotsvarande svenska. Där ingårnyanskaffade amerikanska raketartilleripjäsersom har överlägsnaprestanda och som intefinns i Sverige. Vidare ingårkonventionella pjäser somi modernitet och prestanda ärjämförbara med internationellstandard. Antalet bataljoneri tabellen, sex finska ochtvå svenska, återspeglar tämligenväl styrkan. Slutsatsen bliratt materielinnehållet i de finskaoperativa förbanden besitterhögre operativ kapacitet ände svenska.När det gäller den organisatoriskaförmågan måste skillnaderi utbildningsnivån beaktas.De finska soldaterna har kortutbildningstid. Det uppvägssamtidigt av att de finska beredskapsbrigadernahar väsentligthögre mobiliseringsberedskapän de svenska förbanden,där huvuddelen deklareras varainsatsberedda inom ett år. Dettakommer förhoppningsvis attförändras när den svenska organisationen2014 är införd ochbestår av kontinuerligt och tidvistjänstgörande anställda soldater.Finland har en mycket storvolym av territoriella trupper.Här delas dessa in i två grupper.I den första hänförs detsvenska hemvärnet samt definska gränsskyddstruppernaoch de nya finska landskapstruppernasom utgör en motsvarighettill det svenska hemvärnet.De finska och svenskastyrkorna är här ungefär likastora. Den andra gruppen avterritoriella trupper är däremotmycket olika i Finlandoch Sverige. Bland annat räknashit den stora volymen äldrefinskt artilleri. Noteras kanatt volymen territoriella trupperminskas i det pågående reformarbetet.Bland annat omvandlasnågra tidigare infanteri-och territoriella brigadertill stridsgrupper medan andraläggs ned. Avsikten är också attkvarstående territoriella styrkorskall moderniseras.I båda länderna ingår luftvärnettillsamman med markstridskrafternai arméförbanden.Det väsentligt större operativaluftvärnet i Finland höjerdå bedömningen av densamlade förmågan. Därtill ingårhelikoptrarna i de finskaarméstridskrafterna. Ofta brukarman approximera arméstridskraftersoperativa kapacitetmed antalet brigader. Dettablir här missvisande. Omde svenska arméförbanden sessom två operativa brigader ochde finska som fyra måste luftvärnetoch helikoptrarna räknassom motsvarande ytterligareen femte finsk brigad.Ekonomisammanställningarnafrån FN visar att utgifternaför förbandsverksamhetvid de finska markstridskrafternaär ungefär 135 % av desvenska. Eftersom kapaciteteni den finska arméorganisationenbedömdes väsentligt störreän den svenska fås slutsatsen attden finska förbandsverksamhetenvid arméstridskrafterna harväsentligt högre försvarsekonomiskverkningsgrad än densvenska.Denna slutsats bortser frånden operativa kapacitet somrimligen skapas av den ”andragruppen territoriella förband”,liksom det politiska egenvärdetav värnpliktsutbildningen somfinns hos befolkningen.De svenska och finska internationellainsatserna under år2009 omfattade 710 respektive675 personer. De svenskavar således större. Vidare varen större andel i den svårasteuppgiften (Afghanistan). Dettaåterspeglas också i utgifternadär de svenska var ungefär160% av de finska.AvslutningDen samlade bedömningen äratt den finska försvarsmakten inuläget har högre operativ kapacitetän den svenska. De finskaoperativa markstridskrafternashögre förmåga är av en storleksordningsom tillsammansmed de finska marin- och flygstridskrafternasnära jämbördighetslår igenom i en bedömningav den samlade operativaförmågan. När det relaterastill utgifterna vad avsermaterielanskaffning blir resultatetatt den fi nska materielanskaffningenvisar avsevärt högreförsvarsekonomisk verkningsgradän den svenska. Även resultatetför förbandsverksamhet blir attden finska i nuläget visar högreförsvarsekonomisk verkningsgrad.Anledningen till den högrefinska verkningsgraden är rimligenett antal principiella ställningstaganden,som bör varanyttigt att beakta även för detsvenska försvarets utveckling.Väsentligt är att man sedanlänge tillämpar principer som iSverige uttrycks i den nya strateginför materielanskaffning.När det gäller att analysera erfarenheterav försvarsreformerunder de senaste 20 åren synesockså intensivare jämförelsermed Finland angelägna.Helge Löfstedt är pensioneradöveringenjör från FOI.1 Statsrådets publikationsserie12/2009 tillgänglig på www.defmin.fi.2 Hedin, Ola, ESO 2011:2, april20113 Metoderna för försvarsgrensvisabedömningar av operativ kapacitetansluter till de som användesi Löfstedt, Helge: Sverigesoch Rysslands militära kapacitet –Jämförelser 1985-2005, rapportFOA-R—00-01567-170—SE,Augusti 2000.4 Finlands säkerhets- och försvarspolitik2004, SRR 6/2004.debattvårt försvar 2 ’1125

psyopsFör vissa är information en bristvara vilket gör dem mottagliga för falska rykten och lögner. Att möta befolkningen ochfå ut våra budskap är därför avgörande. Foton: Försvarsmakten/PsyopsförbandetDavid Bergman:Från PsykologisktFörsvar tillPsyopsförbandvårt försvar 2 ’11Pennan är mäktigare än svärdetNapoleon BonaparteAtt påverka en motståndaremed list framför våld är ingenny företeelse. Att mana en motståndareatt ge upp eller minskahans vilja till motstånd har skettså länge krigföringen funnits.Alla stora militära teoretikerpekar i sina verk med olika ordpå möjligheten att besegra enmotståndare utan strid som enbefälhavares största framgång.Genom krigshistorien servi överallt lysande exempel pådetta. Det som skiljer exemplenåt är ofta mot vem de användesoch vad det kallades.Den svenska utvecklingen börjaregentligen i försvaret motsådana aktioner, det som kallatsPsykologiskt Försvar.Varje meddelande om attmobiliseringen och motståndetskall avbrytas är falsktFörlaga i 1983 årstelefonkatalogBudskapen i broschyrerna ochtelefonkatalogerna var tydliga;26

Varje angrepp mot rikets frihetoch självständighet skall mötasmed vapen. Redan 1952 deladesjust detta budskap ut i enbroschyr till samtliga svenskahushåll.Begreppet PsykologisktFörsvar har länge funnits medoss. I början av seklet fannsingen statlig informationstjänst.Men Kalla krigets början påkalladedirekt förmågan attstärka den egna befolkningensvilja att försvara sitt land ochskapa en motståndskraft motfientlig propaganda.Det Psykologiska Försvarettjänade sin roll och var imånga avseenden framstående.Men det avsåg endast att stärkaden egna befolkningens motståndskraftmot fientlig propaganda,inte att minska fiendensvilja till strid. Ett fåtal svenskaförband hade någon gång genomförtsådana insatser menden svenska bristen på offensivförmåga inom området var tidigtuppenbar.Ge upp, motstånd är lönlöstUnder första visade de förmedladebilderna irakiska soldatermed vita flaggor och uppsträcktaarmar, ofta kramandeett flygblad för desertering somlovade fri lejd till allierade förband.Psyops var helt integreradi de militära operationernaoch riktade sig direkt till motståndarenoch civilbefolkningeni landet. Som hörs på namnetOperationer var det, och ärän idag, en fullt integrerad deli den militära operationsplaneringen.Nya behov skapade äveni insatserna på Balkan. Psyopshjälpte till att sära på de stridandeparterna, minska civilaminolyckor och att öka civilbefolkningensbenägenhet attange efterlysta krigsförbrytare.Men redan innan de förstasvenska insatserna på Balkanhade initierande personerbörjat intressera sig för ämnet.Under 1990-talet skickadesde första svenska officerarnapå utbildning i psykologiskaoperationer hos de amerikanskaspecialförbanden i FortBragg. De kunskaper de togmed sig hem började förmedlastill Försvarsmakten.Efter ett antal studier ochrekommendationer tog Överbefälhavaren2005 det formellabeslutet att upprätta ett förbandför Psykologiska Operationer(Psyops). En Utvecklingsenhetupprättades vid dåvarande S1 iEnköping med målsättningenatt upprätta ett fullt operativtförband till 2011. Förbandethade redan 2008 enheter i beredskapför den nordiska stridsgruppen,NBG, samt mindreenheter insatta i Afghanistan.David Bergman är kapten, haren fi l mag i psykologi och tillhörPsyopsförbandetpsyopsRådgivning till högrechefer om de psykologiskaeffekterna på stridsfältet äravgörande. Att samtidigtutbilda och handleda egnaförband i bemötandet medlokalbefolkningen stärkervår framgång.Bilden är oskarp då den ärtagen på långt avstånd ochMullan står bakom trädet dåhan inte vill bli fotograferad.Att analysera motståndarenspropaganda och utvärderapropagandaaktörer är enav huvuduppgifterna för ettpsyopsförband.vårt försvar 2 ’1127

Lars Wedin:Gemensamsäkerhets- ochförsvarspolitik– en visionmatiskt innebär ofta att mansaknar en kompass, en vision.Låt oss därför här ägna oss åten vision om hur det blev näreuropéerna med början hösten2011 faktiskt tog gemensamtansvar för sin framtid. Låt osssäga att vi befinner oss någonstansmellan 2020 och 2030.debattvårt försvar 2 ’11Lars Wedin. Foto: PrivatRubrik i Svenska Dagbladetden 28 mars 2011: ”EU:s försvarsdrömdöd”! Rubriken kanbli sann, vilket skulle ställa inteminst Sverige i en svår situation.Än värre är att denna dödskulle leda till att dagens säkerhetsstrukturrullas upp ochatt vi får en åternationaliseringav säkerheten. I värsta fallupplöses Unionen, vilket skullefå katastrofala konsekvenser föralla européer. Men lyckligtvisvisar historien att EU, just närdet ser som mörkast ut, resersig som fågeln Fenix ur askan.Vi svenskar anser oss varapragmatiska. Detta är en viktigegenskap för en småstat. Det äri och för sig inte helt sant – fråganom den militära alliansfrihetenvisar snarare på tankensförstelning. Men att vara prag-Foto: Anton Ligaarden, ForsvaretsMediasenter, NorgeEn ny världsordningEn viktig motor för utvecklingenav GSFP var insiktenom att Europa inte längre ingåri USAs prioriteringar. Ekonomisktoch militärt försvagatefter de långa krigen i Asienmåste Amerika prioritera ochdetta innebar kraftsamling tillMellersta Östern och Indiskaoceanen samt till Östasien ochStilla havet. En bidragande orsakvar också att amerikanarnatröttnat på att européerna, somde såg det, åkte försvarspolitiskafripassagerare med ett alltsvåröverkomligare glapp i militärförmåga mellan den gamlaoch den nya världen.Ett resultat av denna utvecklingvar att Nato så att sägablev herrelöst.Fram emot 2020 börjadekonturerna av en ny världsordningträda fram. Dess centrumär Asien, där 50 % av världensbefolkning bor. Indien och Kinaär de dominerande makterna.USA är fortfarande en stormaktmen inte alls lika dominerandesom tidigare. Brasilienhar på allvar intagit sin platspå världscenen. Ryssland underPutins långa presidentskapgår kräftgång men överlever påsina energitillgångar.Europa, hem för kanske 6%av världens befolkning, har förlänge sedan mist sin positionsom världssamvete och sättareav dagordningen. Men detär just insikten härom som hardrivit på den politiska konsolideringennär väl euro-krisenvar avhjälpt.28

debattAvseende interoperabel förmåga har marina stridskrafter traditionellt legat väl framme. Redan i dag kan olika nationellasjöstridskrafter från EU-länderna sättas samman i välfungerande multinationella operationsgrupper där 0peration ATALANTAutanför Somalias kust utgör ett exempel. Bilden visar en Norsk Kvartermester ombord på patrullbåten KNM Skudd.FN – med ett säkerhetsrådsammansatt av segrarna i detnu bortglömda andra världskriget– har fått se sin politiskaroll starkt försvagat. I stället harG20 fått en allt större roll. Mendess medlemskrets har naturligtvisfått ändras i konsekvensmed de nya ekonomiska ochpolitiska maktförhållandena.Kriget existerar fortfarande.De nya stormakterna satsaravsevärda resurser på militärförmåga; inte minst är det behovetav trygga försörjningslinjersom driver den militärautvecklingen. Men i klimatförändringarnasspår ökar ocksåde ”nya konflikterna”, somegentligen innebär en återgångtill forntidens stam- och klankrig.Den allt mäktigare organiseradebrottsligheten är enviktig aktör. Kaos är en utmärktjordmån för dess framväxtinte minst genom att denkan förse sig med viktiga råvaroroch andra resurser. Menkonkurrensen om dessa lederockså till krig mellan brottssyndikaten.Dessa krig är gränsöverskridandei ordets verkligabetydelse – inga nationsgränsereller regler gäller här.Turligt nog fick Europaäntligen några verkliga statsmän,som lyckades få européernaatt inse att det gällde attenas eller förvandlas till impotentaåskådare av utvecklingen.Nationalstaten, den Westfaliskaordningens grundpelare, försvanni alla avseenden utomsom bärare av kulturell tradition.För liten för stora upp-vårt försvar 2 ’1129

debattvårt försvar 2 ’11gifter och för stor för de småersattes Staten i praktiken aven stark Union sammansatt avsjälvstyrande regioner.I den nya europeiska säkerhetsstrateginprioriteras säkerhetenför och skyddet avmedborgarna inom Unionensamt de vitala kommunikationslinjernamed omvärlden– till sjöss, i luften, i rymdenoch i cyberrymden. Någrastora markoperationer i fjärranland är det inte längre tal om,däremot gör Unionen vad denkan för att avhjälpa humanitärakriser som uppstår ur kaos ochatt arbeta för demokrati ochmänskliga rättigheter.Det nya GSFP – visionenHur är då den nya GSFPstrukturerad?Säkerhetsstrategin gör ingenprincipiell skillnad mellan externoch intern säkerhet, inteheller mellan militär och civilsådan. I medlemsländernahar säkerhetsdepartement därförinrättats, vilka har övertagitde gamla inrikes- och försvarsdepartementensroll. Detär fortfarande en fundamentalskillnad mellan uppgifternaför polis, (i förekommande fall)gendarmeri och försvarsmakter.Men de styrs av en gemensamstrategi – de gamla stuprörenär borta.Underrättelsetjänsterna harlagts samman. Detta gäller såvälpolisiär som ekonomisk ochmilitär sådan.Det nya GFSP har utvecklatspå basen av det fransk-brittiskasamarbetsavtalet från 2010som stadfästes i och med Libyen-operationen2011. Avtaletförvandlades till att bli ettpermanent strukturerat samarbete(EU-fördraget 42.6) dit andramedlemsstater bjöds in. Kriterietför medlemskap sattes viden försvarsbudget om 2% avBNP. Med tiden anslöt sig flertaletmedlemsstater.Den politiska beslutsfattningensnabbades upp genomkonsekvent utnyttjande av artikel44, som innebär att Rådetkan anförtro åt villiga stater attpå EUs vägnar genomföra operationer.Ledningsfrågan löstes äntligengenom att EU och Natogemensamt tog ansvaret förSHAPE (idag högkvarter förAllied Command Operations),där de flesta amerikanska officerarehade dragits bort. Samordningensker genom DeputySupreme Allied CommanderEurope (DSACEUR) som strategiskkoordinator i enlighetmed överenskommelsen från2002.Officersutbildningen hardelvis gjorts gemensam. Dengrundläggande utbildningeninnehåller viktiga nationellaelement som statskunskap ochmilitärhistoria. Den professionellautbildningen bedrivs vidförsvarsgrensskolor gemensammaför flera länder; svenskaarméofficerare utbildas t.ex. iFinland, sjöofficerare i Storbritannienoch flygofficerare vidden nordeuropeiska flygskolani Sverige. Den högre officersutbildningensker vid Nato:sgamla försvarshögskola i Rom.Materielanskaffningen har rationaliseratsoch konsoliderats.EDA (European DefenceAgency) samordnar kravspecifikationeroch ser till att upphandlingsker enligt normalaprinciper för konkurrens.Av praktiska skäl har Natosregionala indelning i stora dragbehållits men kraftigt rationaliserats.En maritim strategi harutarbetats som innebär ett närasamarbete mellan de europeiskamarinerna och, i förekommandefall, kustbevakningarna.Interoperabla övervakningssystemmedför att det marinahögkvarteret i Northwoodkan dirigera behövliga resurseri samband med olyckor, terroristhot,omfattande smugglingm.m. Marinerna delar solidarisktpå den allt mer betungandeuppgiften att skyddaglobal sjöfart på utsatta platser.De stöds härvid av de europeiskaflygstridskrafterna, somdessutom delar på övervakningoch kontroll av det europeiskaluftrummet. Flyget har ocksåviktiga internationella uppgifternär det gäller skyddet avluftfarten. Markstridskrafternahar dels nationella och territoriellasäkerhetsuppgifter i samverkanmed polis och gendarmerisamt är för internationellauppgifter organiserade enligtgrundprinciperna för det gamlastridsgruppkonceptet (Battlegroups),naturligtvis med stöd avflyg- och sjöstridskrafter.Ett rymdkommando samordnarmedlemsstaternas i syfteatt säkerhetsställa kommunikation,spaning och navigering.Rymdkommandot svarar ocksåför det under uppbyggnad varandeförsvaret mot ballistiskarobotar.Ett cyberkommando svararför såväl defensiva samt, närså behövs, offensiva insatser icyberrymden. Det behöverknappast framhållas att Europaomkring 2020-2030 är heltberoende av säkra datakommunikationer.AvslutningGrundidén till denna artikelemanerar från höstens valkampanjsom präglades av kortsiktighetoch snäv nationalism.Artikeln är därför ett försökatt höja blicken inom ett vitaltområde – säkerheten i Europa.Det finns naturligtvis massorav tänkbara invändningarmot denna vision: den är ogenomförbar,världen kommerinte alls att se ut så här, den ärofullständig etc. Säkert är detså. Men jag utmanar alla kritikeratt då presentera en annanvision, som svarar på frågan:vad vill vi givet en troligvärldsutveckling? Om Nostradamusm.fl. har rätt, d.v.s attvärlden går under 21 december2012, spelar visionen ingenroll. Men i annat fall kommerde flesta av oss att uppleva2020. Vi kan vara bra säkra påatt världen då inte ser ut somden gör nu.Lars Wedin är kommendör ochtjänstgör vid Försvarshögskolanoch Institut Francais d´AnalyseStratégique (IFAS)30

Per Olov Nilsson:Rysk försvarsbudget2011–2013Den 20 oktober 2010 godkändeden ryska Duman i en förstaläsning ett förslag till statsbudgetför år 2011 jämte plan föråren 2012–13. Budgeten medvidhängande finansplan sägsför treårsperioden vara inriktadpå en ”stabilisering av denekonomisk-sociala situationeni landet under en övergång tillekonomisk tillväxt”.Delade meningar tycks rådaom budgetens inriktning, specielltvad gäller utgifterna förförsvaret. Endast partifraktionenDet Enade Ryssland röstadeför budgeten, men det räckte.Försvarsutgifternas andel avBNP anges till 3,01% (2011);2,97% (2012) resp. 3,39%(2013). Motsvarande siffra för2010 är 2,84%. Därmed uppnåsinte en av Ryska Säkerhetsrådetfastlagd nivå på 3,5%.Underhållsposten omfattar,såvitt författaren förstår, utgifterför service och drift avmateriel och förband; reparationsposten– ett brett spektrumfrån enklare åtgärder somkan skötas på förband till materielrenoveringpå fabrik; FoU –utvecklingsarbete och materielprov/försökjämte direkt objektanknutetforsknings- ellerutredningsarbete. Noteras böratt i tabell 1 redovisad ”tillämpadforskning” som inte innefattarFoU enligt tabell 2.Siffermaterialet belyser dentonvikt som läggs på materiellförnyelse av försvaret. Enav Ryska Säkerhetsrådet angivenmålsättning, som ocksåciteras i budgetförslaget, är attförhållandet mellan utgifternaför ”löpande underhåll” och”teknisk utrustning” (= materielanskaffning,reparationeroch FoU) skall förändras 2011–2015 från 50:50 till 30:70. Men– enligt en ny statlig långsiktsplanintill 2020 skall nära20 000 miljarder rubel avsättasför utveckling och produktionav ny militär materiel, vilketskulle kräva årliga utlägg påinte mindre än 1000 miljarderbara på denna post. Därför ärdet inte uteslutet att BNP-andelenförsvarsutgifter kommeratt öka till 3,5% av BNP.Iögonfallande är vidareminskningen av insatserna förkollektiv säkerhet och fredsframtvingandeverksamhet(Tabell 1).Det av de flesta partifraktioneruttryckta missnöjet medbudgetförslaget torde bland annatha sin grund i att andelenutgifter för löner och bostädertill försvarsanställda minskarunder de tre åren, trots storakvarvarande brister.Per Olov Nilsson är tidigareingenjör vid FOAKälla: Vladimir Muchin, Bjudzjettrjochletnich obesjtjanij, Nezavisimajagazeta, Vojennoje obozrenije2010-10-29Tabell 1. Det aktuella dokumentet redovisar följande utgifter förförsvaret (miljarder rubel).LöpandeunderhållMaterielanskaffningReparationer FoU TotaltDe V. St.2010 460 320 64 108 9522011 533 373 87 122 11152012 524 486 110 140 12602013 480 817 163 187 1647Tabell 2. Det i budgetförslaget redovisade siffermaterialet i övrigtger också underlag för att beräkna delposter inom posten ”DeVäpnade Styrkorna” enligt följande tabell (miljarder rubel).Budgetposter År 2010 2011 2012 2013Försvarsutgifter totalt 1277 1517 1656 2099De Väpnade Styrkorna 952 1115 1260 1647Militär mobiliseringsberedskap4,6 6,7 6,9 7,1(inkl utbildning)Ekonomisk mobiliseringsberedskap 4,9 4,9 4,9 4,9(inkl. utbildning)Tryggande av kollektiv säkerhet och 7,7 0,5 0,4 0,4fredsframtvingande verksamhet (inklutbildning)Kärnvapensystem 18,8 26,9 27,5 30,3Internationellt militärtekniskt4,1 4,8 4,8 4,9samarbeteTillämpad forskning för försvaret 151 167 177 232Övrigt 133 191 174 172rysslandvårt försvar 2 ’1131

Per Lunqe:När kärnkraftenhavererar sättsmyndigheternapå provreportageSveriges största övning genomtiderna i sitt slag gav 70 myndigheteroch andra organisationertillfälle att testa sin förmågavid ett reaktorhaveri.Niclas Karlsson och hanskollegor på Myndigheten församhällsskydd och beredskap,MSB, fick under våren 2011pröva sin beredskap för denhändelse som inte får inträffa,men som kan inträffa: ett reaktorhaverii ett svenskt kärnkraftverk.– Det blev ett Fukushima iminiatyr, säger Niclas Karlssonsom var en av två övningsledare.Fukushima påverkadeNu inträffade det skarpa utsläppetfrån Fukushima under ochefter den svenska kärnkraftsövningenbenämnd SAMÖKKÖ. Det ledde till förändringari spelet med en havereradreaktor i Oskarshamn.– Vi ställde av etiska skäl in envårt försvar 2 ’11Säkerhet vid ett kärnkraftverk kräver bra planering och att planerna övas.32

KKÖ när krisen i Japan kommunicerades.Såväl MSB somalla andra övade organisationerkunde dra flera erfarenheter avövningen.– Det som verkligen stack utvar de konsekvenser ett utsläppi klass med det övade fick, sägerNiclas Karlsson.bar. Så kallade friklassade områdendär jordbruk normaltkan drivas utan större restriktionerskulle nu omfattas avkraftiga restriktioner, som vilkagrödor som får odlas, omkreatursbesättningen får gå ute,med mera, säger Niclas Karlsson.Niclas Karlsson, en av två övningsledarepå kärnkraftsövningen SAMÖ KKÖtycker att myndigheter och andraorganisationer fi ck viktiga erfarenheter.Foto: Per Lunqepresskonferens. Det hade käntslite konstigt att genomföra ensådan om ett spelat haveri, samtidigtsom Japan var drabbat avett verkligt utsläpp.Däremot hade flera myndigheter,särskilt Strålsäkerhetsmyndigheten,SSM, nytta av SAMÖGick miste om personalSjukvårdssektorn skulle ha blivitrejält påverkad.– Vi spelade med en spontanutrymning,det vill säga att boendepå eget initiativ lämnarett område som är eller hotasbli kontaminerat. Då räknadevi med 30 till 50 procent av deboende.En sådan stor utrymning skulleinnebära att sjukvården gickmiste om personal vilket ocksåskulle inneburit sämre förmågaatt driva verksamhet. Nedfalletdrabbade flera län som Kalmar,Kronoberg, Blekinge ochJönköping. Inte nog med personalbortfall,övningsledningenspelade även in bortfall av elförsörjningen.– Svenska kraftnät spelademed manuell förbrukningsfrånkoppling,säger NiclasKarlsson.En sådan frånkoppling blirnödvändig för att kraftnätet inteska skadas eller till och medslås ut när tillförseln av elenergiinte matchar uttaget. En annansamhällsviktig sektor som skullefått stora problem vid ett haveriär finans- och försäkringsnäringarna.– Med ett stort haveri skulledetta få följder för börsen somskulle ha rasat, kronan falleroch räntan rakar i höjden. Försäkringsbolagenskulle få fleraanspråk från de försäkrade somdrabbats av haveriet.Restriktioner i jordbruketBland det mest allvarliga skullevara konsekvenserna för livsmedelsbranschenoch jordbrukssektorn.– Nedfallet skulle ha gjort delarav jordbruksarealen obruk-Det spelade nedfallet som fingeradeskomma från en Oskarshamnsreaktorföljde aktuellaväderförhållanden. I speletmätte de kommunala räddningstjänsternastrålningen ochvia fasta mätstationer gavs fingeradevärden. Allt var så realistisktsom det kan bli.– Spelet gav direkta kopplingartill hur allvarligt det kanbli vid ett reaktorhaveri.Vilka var de största erfarenheterna?– Kunskapen har ökat i allaövade organisationer. Relationermellan befattningshavarnasom var med har gnuggats.Relationer är helt avgörandeoch nu fick de övade anledningatt ta kontakt med varandra.Hur tycker du att övningengick med facit i hand?– Den gick bra. Vi har fått nyaerfarenhetsvärden och det äralltid aktuellt att öka sin förmågaatt samverka.Sociala medier viktigaEn viktig komponent vid kriserär information till allmänheten.Brist på informationfrån myndigheter fylls snabbtmed information från andra.– Under övningen hade vi imediespelet journalister somgick ut på Twitter och Facebook.Sådan information kanvara bra, men det gäller för ansvarigamyndigheter att intelåta felaktiga rykten spridas.Självklart ska hemsidor varauppdaterade och myndigheternaär förstås med i sociala medier,säger Niclas Karlsson.Per Lunqe ärfrilansjournalistreportagevårt försvar 2 ’1133

Länskonferensoch årsmöteföreningsinfoFoton: Stefan RingEtt sätt att mäta tid är i kalenderår.För en förening kännsdet dock mer naturligt att prataom tiden mellan två årsstämmorsom ett år. Ur detta perspektivhar ytterligare ett årlagts till allmänna försvarsföreningenslånga historia. Den5 maj genomfördes den årligalänskonferensen och årsstämmanpå Drottning VictoriasÖrlogshem i Stockholm.En nöjd ordförande, Maria Nyberg Ståhl.vårt försvar 2 ’1134Två nya ledamöter i aff centrala styrelse, Peter Lagerblad och Syvia Asklöf FortellLänskonferensenUppgiften för de representanterfrån allmänna försvarsföreningenslänsavdelningar ochsom varje år samlas till en länskonferens,är att utgöra dencentrala styrelsens rådgivandeorgan. Genom länskonferensenges medlemmarna ute i landeten möjlighet att via sina representanterföra fram sina synpunkteroch bidra till att föreningenutvecklas på ett sättsom överensstämmer med dengängse uppfattningen. I år hadeett större antal än på mångaår mötts för att diskutera verksamhetenunder ledning av allmännaförsvarsföreningens ordförandeMaria Nyberg Ståhl. Detviktigaste skälet är att tre nyalänsavdelningar bildats underdet år som förflutit. I Norrbottenhar Bo Hultin tagit initiativettill att dra igång verksamheten,med gott stöd av bådelandshövding och den militäraledningen i länet. I Värmlandhåller Jan-Erik Clerkestampå att organisera en nylänsavdelning och i Östergötlandär Bo Lennhammar i fullfart med att sätta den nya styrelseni länet i arbete. Ryktetom allmänna försvarsföreningensdöd kan härmed betecknassom en kraftig överdrift. Istäl-

let är det gott liv i 121-åringen.Detta visade sig också vid dediskussioner som fördes underkonferensen. Alla deltagare sågmed stor tillförsikt på framtidenoch menade att föreningenhar en viktig uppgift att informeraoch debattera frågorom säkerhet ochförsvar. Inte minsteftersom det fannsen genomgåendekänsla av attdet fredstidasamhälletoch Försvarsmaktenhåller på att”glida isär”. Försvarsfrågor ärinte något som prioriteras varesig i den politiska debatten elleri media. Ändå är det en avde centrala uppgifterna för endemokratisk stat att hålla sinamedborgare med ett militärtförsvar för att skapa skydd ochsäkerhet. Samtidigt var länskonferensensdeltagare överensom att det kräver ett bredareperspektiv än bara militärt försvar,för att skapa säkerhet i dagenssamhälle. aff måste därförta upp många olika frågor någotsom avspeglar sig i Pax Baltica19–20 oktober i Karlskronadär den militära situationen,ekonomiska- och miljöfrågor,men även ett kulturellt perspektivkommer att behandlas.ÅrsstämmanÅrsstämman avlöpte utan dramatikunder ordförandeskap avHans Spets. Till vardags försvarsdirektörvid länsstyrelseni Stockholm. När föreningensgeneralsekreterare redovisadeverksamhetsplanen för2011 var budskapet; ”Håll kursen!Det finns inga skäl att görastora ändringar. Verksamhetenfungerar bra”. Däremot bördet göras ytterligare ansträngningaratt öka medlemsantalet.En viktig grund för föreningenslegitimitet är ett stort antalmedlemmar. Här kan alla,även enskilda medlemmar göraen viktig insats. Om alla nuvarandemedlemmar rekryterarEN person, är vi DUBBELT såmånga nästa år! I förra numretav tidningen vårt försvar finns allinformation som krävs för enrekrytering.I allmänna försvarsföreningenscentrala styrelse invaldestvå nya ledamöter. Peter Lagerblad,förbundsordförandeför Flygvapenfrivilliga,FVRFsamt Sylvia AsklöfFortell, politisk redaktörför BlekingeLäns Tidning.Björn Myrbergvalde, pågrund av sinnuvarande arbetssituation,att lämna styrelsen.Under sin tid i styrelsen gjordeBjörn viktiga insatser ochallmänna försvarsföreningentackar för tiden i styrelsen ochhoppas på fortsatt samarbete,men nu i nya roller.Medan vi bevittnar en utvecklingi Mellersta Östern,som innehåller en dramatiksom vi antagligen inte sett sedanYom Kippurkriget 1973,är det lätt att glömma bort andraviktiga händelser. En sådanär det fredsavtal som slutitsi Afrikas största land, Sudan,och som innebär att densödra delen av landet kommeratt bli självständigt. Det anförandesom ambassadör MichaelSahlin, regeringens särskildasändebud för att övervaka fredeni Sudan, höll efter årsstämman,mottogs därför med stortintresse. Sahlin visade på nyttsin eminenta förmåga att påett personligt och engageradesätt göra svåra frågor begripliga.Det är omöjligt att i dennatext återge alla de dimensionersom Sahlin lyfte fram under sinföreläsning och som har ett inflytandepå en fredlig utveckling.Men trots alla svårigheterger ändå avtalet ett visst hopp.Alla ansträngningar är inte utsiktslösavar Michael Sahlinsslutord. Det är bara att önskahonom lycka till. En hållbarfred i Sudan kan ha en mycketpositiv påverkan på stora delarav Afrika.Läs mer om länskonferensoch årss tämma på föreningenshemsida, www.aff.a.se.Stefan Ring är Generalsekreterarei aff.Det är vi som arrangerar Pax BalticaKonferensen den 19-20 oktober handlar i år om positivsamverkan runt Östersjön. Fokus ligger på kultur,transporter och säkerhet. På www.paxbaltica.se kan duläsa det senaste om konferensen.”Arbetsgrupp Pax BalticaBakre raden från vänster: Birger Werner, Tom Ohlsson, Anders Alexandersson,Ulf Källgren, Erik Hjertén. Främre raden från vänster: Sylvia Asklöf Fortell,Tor Almlöv, Inga-Lena Fischer, Andrei Malveyeu.föreningsinfovårt försvar 2 ’1135

Posttidning BVårt FörsvarTeatergatan 3111 48 StockholmallmännaförsvarsföreningenBli medlem i aff!Den svenska säkerhets- och försvarspolitiken har genomgått stora förändringar underde senaste åren. Totalförsvarskonceptet har ersatts av begreppet samhällsförsvar.Hotbilden har vidgats och omfattar inte längre bara militära hot. Även Försvarsmaktensuppgifter har förändrats. Numera görs ingen skillnad på nationella och internationellainsatser. Enligt det gällande konceptet skapas svensk säkerhet tillsammans med andra,genom samarbete i vårt närområde, men även globalt.Dessa förändringar är inte oproblematiska och lösningarna inte självklara. De vägvalsom görs måste ständigt granskas och vara föremål för diskussion. Det är i denna rollsom allmänna försvarsföreningen (aff) vill göra skillnad. Genom en aktiv säkerhets- ochförsvarsdebatt vill aff bidra till ökad kunskap och till ett ökat stöd från det svenska folketför insatser som skapar säkerhet. aff är en ideell organisation som är fristående frånmyndigheter och politiska partier vilket gör organisationen särskilt lämpad att vara enledande aktör inom detta område.För att lyckas med denna uppgift behöver aff många fler medlemmar.Vi behöver Dig som medlem!Medlemskap i aff kostar 200 kr/år (för personer som är yngre än 26 år ärmedlemsavgiften 100 kr/år). Som medlem kommer Du att få tidningen vårt försvar medfyra nummer per år. vårt försvar är Sveriges enda populärvetenskapliga tidskrift sombehandlar säkerhets- och försvarspolitiska frågor.Du kan bli medlem genom att lämna en intresseanmälan till aff@aff.a.seI intresseanmälan skall ingå:Namn och adress | Födelseår | e-postadressMer information om föreningen får Du genom att gå in på vår hemsida, www.aff.a.se.Där hittar Du även kontaktuppgifter till aff:s länsavdelningar. Det senaste liksom tidigarenummer av vårt försvar återfinns också på denna hemsida.Vi hoppas att få se Dig som medlem i aff!Maria Nyberg-StåhlOrdförande i allmänna försvarsföreningenStefan RingGeneralsekreterare