Nr 2 2011 juni - Allmänna Försvarsföreningen

tigt på AB:s och Sydsvenskansledarredaktioner. För DN:s ledarredaktionär den inte enssärskilt viktig.Politisk färg spelar alltså intenågon roll för ledarsidans policyvad gäller försvarets nationelladimension.Medier viktiga för försvaretSolidaritetsförklaringen ställerkrav på en försvarsmakt somkan klara jobbet och därmedbidra till att det aldrig behöverutföras. Alltså ett annat försvarän det Sverige har och skafå. Men medierna är dåliga påatt uppmärksamma brister ochförmågeglapp som inom andrapolitikområden skulle skaparubriker och väcka debatt.Medierna har en viktig rolli att granska försvaret och bidratill en öppen diskussionom vägval, förmågor och effektivitet.Enkätsvaren visar påstora skillnader, men slutsatsenär ändå att försvars- och säkerhetspolitikenhar en relativtsett svag ställning. Det intrycketförstärks i fråga om dennationella dimensionen. Inteminst gäller det nyhetsledandemedia som AB och DN.Inte ens när FP-ledaren JanBjörklund i maj 2010 dömdeut den egna regeringens försvarsdoktrinoch därmed togöppen strid med försvarsministerTolgfors vaknade medierna.På ledarsidorna i DN och ABhade man inget att säga om saken.Exp som är fanbärare förAfghanistandoktrinen tillhördede tigandes skara. Var detta baraett resultat av ett påträngandenyhetsflöde eller bottnade det ipolicy?Även med en mer aktiv bevakningligger det i sakens naturatt mediernas betydelse förförsvars- och säkerhetspolitikengenerellt sett är mindre än närdet gäller den ”vanliga” inrikespolitiken.Medierna kan däremotha en långsiktig betydelseför hur allmänheten och beslutsfattarnaser på världen.Claes Arvidsson är ledarskribentpå Svenska DagbladetPer Blomqvist:På tal omokunnighetUlf Henricsson skriver i vårt försvarnr 3, 2010: ”Att idag överhuvudtagetprata om ett självständigtförsvar av det svenskaterritoriet tyder på okunskapom hur världen ser ut.”I detta avseende tillhör jagen av de mest okunniga. Jag anseratt ett självständigt svensktförsvar – att göra motstånd föratt inte bli missförstådd – kanverka krigsavhållande och avsevärtminska den redan lågakrigsrisken i det storstrategisktviktiga Nordeuropa. Självständighetenoch motståndet skadeklareras mot båda kärnvapenmakternaoch göras trovärdiga iden operativa planläggningen –allt enligt FN-stadgan.Beträffande ”hur världenser ut” begränsar jag världentill Nordeuropa även om jagklart inser att Nordeuropa kanpåverkas av världen i övrigt –framför allt i en oviss framtidmed allt fler aktörer med innehavav kärnvapen.Är man okunnig, enligt UlfHenricssons synsätt, har manrätt att ställa frågor och få svar.Frågorna koncentreras till detnationella försvaret, men jaghar stor respekt för internationellainsatser. Dessa bör dockbegränsas till fredsfrämjande insatser– genomtänkta och godkändaav FN och Sveriges riksdag.Ulf Henricsson inleder sinartikel med påståendet att Sverigehade ett totalförsvar somfram till 70-talet kunde försvaraSverige ”på egen hand”.Varifrån har Du fått denna vilseledandeuppfattning? Militärsakkunskap har aldrig haft dennauppfattning.Redan under min värnpliktsutbildningfick jag kunskapom krigsmaktens krigsavhållandeeffekt åstadkommengenom ett försvarat territorium,vilket kunde bidra till attminska krigsriskerna i Norden.Detta var det inledande antagandetsom följdes av ytterligareett. Skulle Sverige trots alltanfallas – den krigsavhållandeeffekten hade misslyckats – dåskulle ändå ett uthålligt försvarkunna ge möjlighet till hjälputifrån och även kunna leda tillförhandlingar. Vi värnpliktigaansåg detta vara trovärdigt. Arméfälttjänstövningenår 1960genomfördes med förutsättningoch läge att angriparen överraskandeinvaderat västra Sverige.Den krigsavhållande effektenhade misslyckats. Sverigekunde överraskas, men aldrigge upp, hette det då. Då var jagofficer och ansåg att övningensförutsättningar var realistiska.Kan Du inte se småstatenskrigsplanläggning i dessa tvåsteg – först ett krigsavhållandeoch därefter försvarsstrid för attfå hjälp och förhandling?Du påstår: ”Allt prat omneutralitet och alliansfrihet ärskådebröd för de icke insatta”.Min fråga blir: Har Du inte insettatt Sveriges läge och dessvidsträckta territorium mellande två kärnvapenmakterna –USA/Nato och Ryssland – geren både politisk och militärkrigsavhållande effekt? Dennaeffekt kan påtagligt öka genomatt en försvarsstrid organiserasöver hela territoriet. Imodern krigföring är detta sättvida överlägset ett insatsförsvar,som kan slås ut i ett första slag.Jämför krigen i Irak, Georgien,Libyen. Sveriges militära alli-debattvårt försvar 2 ’117