Nr 2 2011 juni - Allmänna Försvarsföreningen

debattvårt försvar 2 ’11gifter och för stor för de småersattes Staten i praktiken aven stark Union sammansatt avsjälvstyrande regioner.I den nya europeiska säkerhetsstrateginprioriteras säkerhetenför och skyddet avmedborgarna inom Unionensamt de vitala kommunikationslinjernamed omvärlden– till sjöss, i luften, i rymdenoch i cyberrymden. Någrastora markoperationer i fjärranland är det inte längre tal om,däremot gör Unionen vad denkan för att avhjälpa humanitärakriser som uppstår ur kaos ochatt arbeta för demokrati ochmänskliga rättigheter.Det nya GSFP – visionenHur är då den nya GSFPstrukturerad?Säkerhetsstrategin gör ingenprincipiell skillnad mellan externoch intern säkerhet, inteheller mellan militär och civilsådan. I medlemsländernahar säkerhetsdepartement därförinrättats, vilka har övertagitde gamla inrikes- och försvarsdepartementensroll. Detär fortfarande en fundamentalskillnad mellan uppgifternaför polis, (i förekommande fall)gendarmeri och försvarsmakter.Men de styrs av en gemensamstrategi – de gamla stuprörenär borta.Underrättelsetjänsterna harlagts samman. Detta gäller såvälpolisiär som ekonomisk ochmilitär sådan.Det nya GFSP har utvecklatspå basen av det fransk-brittiskasamarbetsavtalet från 2010som stadfästes i och med Libyen-operationen2011. Avtaletförvandlades till att bli ettpermanent strukturerat samarbete(EU-fördraget 42.6) dit andramedlemsstater bjöds in. Kriterietför medlemskap sattes viden försvarsbudget om 2% avBNP. Med tiden anslöt sig flertaletmedlemsstater.Den politiska beslutsfattningensnabbades upp genomkonsekvent utnyttjande av artikel44, som innebär att Rådetkan anförtro åt villiga stater attpå EUs vägnar genomföra operationer.Ledningsfrågan löstes äntligengenom att EU och Natogemensamt tog ansvaret förSHAPE (idag högkvarter förAllied Command Operations),där de flesta amerikanska officerarehade dragits bort. Samordningensker genom DeputySupreme Allied CommanderEurope (DSACEUR) som strategiskkoordinator i enlighetmed överenskommelsen från2002.Officersutbildningen hardelvis gjorts gemensam. Dengrundläggande utbildningeninnehåller viktiga nationellaelement som statskunskap ochmilitärhistoria. Den professionellautbildningen bedrivs vidförsvarsgrensskolor gemensammaför flera länder; svenskaarméofficerare utbildas t.ex. iFinland, sjöofficerare i Storbritannienoch flygofficerare vidden nordeuropeiska flygskolani Sverige. Den högre officersutbildningensker vid Nato:sgamla försvarshögskola i Rom.Materielanskaffningen har rationaliseratsoch konsoliderats.EDA (European DefenceAgency) samordnar kravspecifikationeroch ser till att upphandlingsker enligt normalaprinciper för konkurrens.Av praktiska skäl har Natosregionala indelning i stora dragbehållits men kraftigt rationaliserats.En maritim strategi harutarbetats som innebär ett närasamarbete mellan de europeiskamarinerna och, i förekommandefall, kustbevakningarna.Interoperabla övervakningssystemmedför att det marinahögkvarteret i Northwoodkan dirigera behövliga resurseri samband med olyckor, terroristhot,omfattande smugglingm.m. Marinerna delar solidarisktpå den allt mer betungandeuppgiften att skyddaglobal sjöfart på utsatta platser.De stöds härvid av de europeiskaflygstridskrafterna, somdessutom delar på övervakningoch kontroll av det europeiskaluftrummet. Flyget har ocksåviktiga internationella uppgifternär det gäller skyddet avluftfarten. Markstridskrafternahar dels nationella och territoriellasäkerhetsuppgifter i samverkanmed polis och gendarmerisamt är för internationellauppgifter organiserade enligtgrundprinciperna för det gamlastridsgruppkonceptet (Battlegroups),naturligtvis med stöd avflyg- och sjöstridskrafter.Ett rymdkommando samordnarmedlemsstaternas i syfteatt säkerhetsställa kommunikation,spaning och navigering.Rymdkommandot svarar ocksåför det under uppbyggnad varandeförsvaret mot ballistiskarobotar.Ett cyberkommando svararför såväl defensiva samt, närså behövs, offensiva insatser icyberrymden. Det behöverknappast framhållas att Europaomkring 2020-2030 är heltberoende av säkra datakommunikationer.AvslutningGrundidén till denna artikelemanerar från höstens valkampanjsom präglades av kortsiktighetoch snäv nationalism.Artikeln är därför ett försökatt höja blicken inom ett vitaltområde – säkerheten i Europa.Det finns naturligtvis massorav tänkbara invändningarmot denna vision: den är ogenomförbar,världen kommerinte alls att se ut så här, den ärofullständig etc. Säkert är detså. Men jag utmanar alla kritikeratt då presentera en annanvision, som svarar på frågan:vad vill vi givet en troligvärldsutveckling? Om Nostradamusm.fl. har rätt, d.v.s attvärlden går under 21 december2012, spelar visionen ingenroll. Men i annat fall kommerde flesta av oss att uppleva2020. Vi kan vara bra säkra påatt världen då inte ser ut somden gör nu.Lars Wedin är kommendör ochtjänstgör vid Försvarshögskolanoch Institut Francais d´AnalyseStratégique (IFAS)30