Nr 2 2011 juni - Allmänna Försvarsföreningen

varför ett försvarvårt försvar 2 ’11vad som låg på bordet, intevad som försiggick under det.Neutralitetspolitiken, så somden formulerades i början av1970-talet, utgjordes dels av degrundläggande och då vedertagnadeklarationerna om alliansfriheti fred syftande tillneutralitet i krig och att Sverigespolitik inte fick skapa misstroeller förväntningar hos någonav stormakterna, dels av enlista på självpåtagna begränsningarifråga om beroendeförhållanden.Inte bara försvarets förmågautan också dess symboliskabetydelse kom i förgrundengenom det sätt på vilket neutralitetspolitikenformulerades.Försvarets utformning, liksomdess materiella innehåll, skulleinte bara stå i samklang meddessa självpåtagna begränsningarutan också bidra till att underbyggatrovärdigheten i politiken.Denna symboliska betydelsekom snarast att förstärkas idet mer spända säkerhetspolitiskaläget under första hälftenav 1980-talet men försvanni praktiken som en följd avblockupplösningen 1989-91.Många av de strukturer sombyggts upp i hägn av neutralitetspolitikenkom dock att levakvar, inte minst på det försvarsindustriellaområdet. Försvarsindustrinkom dock samtidigtatt genomgå en snabb internationaliseringsom skulle ha varitotänkbar inom ramen förden tidigare neutralitetspolitiken.De internationella insatserna,framförallt efter det avgörandepolitiska skiftet frånsvenskt deltagande i ”blå” operationertill Nato- och senareäven EU-ledda multinationellaoperationer, kom samtidigt attväxa fram som en viktigt symboliskroll för försvaret inomramen för en säkerhetspolitiksom alltmer fokuserade på deltagandei internationella säkerhetsstrukturer.Försvaret kundehär fungera som säkerhetspolitiskmarkör och demonstrerapolitisk vilja, även i defall där försvarets roll som instrumentvar begränsad – någotsom 2011 års Libyeninsatsillustrerar. Man kan här sägaatt de internationella insatsernainte bara gav ett till stora delaruppgiftslöst försvar en rolli säkerhetspolitiken utan ocksåkom att ersätta neutralitetspolitikensom försvarets huvudsakligasymboliska funktion, likastarkt understruken i de officielladeklarationerna.Försvaret som samhällsinstitutionAvvecklingen av neutralitetspolitikenoch den etableradenationella försvarsorganisationenkom att aktualisera försvaretsroll som samhällsinstitutioni vidare mening än den instrumentellaoch symboliska. Försvaretvar, när denna processinleddes, ingen separat strukturutan invävd i samhället vialokal arbetsmarknad, inhemskförsvarsindustri, den allmännavärnplikten och det nätverksom utgjordes av totalförsvaretsmyndigheter, organisationeroch beredskapsplanläggning.Inget av detta var i Sveriges fallvare sig nytt eller slumpmässigt;försvarets integration i samhället,sammanfattad i begreppettotalförsvarstanken, hademedvetet grundats under andravärldskrigets beredskapsåroch byggts ut och permanentatsunder det kalla kriget.Lossbrytandet av Försvarsmaktenur detta större sammanhangär förmodligen denmest vittgående enskilda förändringeni försvarspolitikensedan det kalla krigets slut,även om den av självklara skälinte har uttryckts explicit utantillhör de förändringar sommåste utläsas ur det som intesägs och längre görs.Förankringen i samhälletinnebar en resursmässig tillgångmen också en försvarspolitiskbegränsning, en konserverandekraft som kunde motverkaförändring oberoende avhotbilder, operativa uppgifteroch symbolisk betydelse för säkerhetspolitiken.De försvarskommunalakomplexen komsåledes att utveckla en imponerandeförmåga till seg fördröjningsstridi inrikespolitikenunder den senare delen avdet kalla kriget. På ett motsvarandesätt kunde de försvarsindustriellakomplexen säkrateknikutveckling och produktionpå vad som i praktiken varen statskontrollerad monopolmarknad.Försvarspolitik blev här ettsätt att bedriva statssubventioneradindustri- och näringspolitik.Denna hade ofta lite elleringenting med hotbilder ochstrategiska överväganden attgöra, annat än att dessa för denpolitiska konsistensens skullbehövde justeras för att kunnalegitimera besluten.Efter det kalla krigets slutförsvagades det militär-kommunalakomplexet, inte minstgenom nedmonterandet av totalförsvarsstrukturenoch dennationella försvarsdimensionen.De givna legitimerandeargument som varit verksammaunder nära ett sekel tappadedärmed sin politiska effekt,något som bland annat visadesig i avvecklingen av försvaretsnärvaro på Gotland.Med det försvars-industriellakomplexet förhöll det sigpå ett annat sätt eftersom dettainte i lika hög grad var knutetenbart till försvarsorganisationensfortbestånd utan också tillandra samhällsfält som forskning,teknikutveckling och industristruktur,liksom till symbolvärdensom sträckte sig utanförförsvars- och säkerhetspolitikenoch var relateradetill Sveriges status som högteknologisknation och samarbetspartner.Utvecklingen från1996 och framåt kom här snarastatt gå i en riktning därförsvaret blev en stödfunktiontill industrin och inte tvärtom.Beställningen av delserie 3 avJAS utgör det tydligaste exempletpå denna omvända dynamik,liksom uppgiften till Försvarsmaktenatt svara för viktigadelar av den exportstödjandeverksamheten.En sista men samtidigt20