Nr 2 2011 juni - Allmänna Försvarsföreningen

grundläggande del av försvaretsroll som samhällsfunktionhandlar om folkförankringen.Ingen del av försvarets utvecklingfrån slutet av 1800-taletoch under 1900-talet har varitså starkt politiskt laddad. Denallmänna värnplikten och försvaretstransformering från enideologisk och social särkulturtill en integrerad del av ettstörre samhällsprojekt utgjordegrunden för en lång periodav parlamentarisk enighetkring försvarets grundläggandestruktur och fortbestånd. Detsom steg för steg etableradesvar ett slags samhällskontraktdär försvaret hade sin givna rollmen också var beroende av andrasamhällsintressen och inteodlade en motsättning till dem.Dåvarande överbefälhavarenHelge Jung sammanfattadei sin personliga inledning tillÖB-planen Vårt framtida försvar(ÖB-47) tankarna kring dennaintegration av försvaret i samhället.En strävan att till varjepris bygga upp en stark krigsmaktskulle vara missriktad,framhöll han, samtidigt som allerfarenhet visade att det skullevara för sent att i en akut kris taigen vad som försummats. Försvaretoch sociala reformer fickdock inte som i seklets börjanställas mot varandra, samhällsutvecklingenoch försvarets utvecklinghängde samman ochsågs av Jung som ömsesidigtförstärkande, en process somsedan i stor utsträckning komatt prägla det följande halvseklet.Den försvarsmakt som nustöps i formen här och nu framstårsnarare som skild från samhälletän som en del av det.Värnplikten utmönstras somöverspelad och dysfunktionelloch den folkliga förankringenhastas förbi i en några bisatsersom en pinsamhet från svunnatider. Och kanske är det verkligenså. Var tid lägger sitt perspektivpå försvaret och ger sinasvar på frågan varför det behövs,egentligen.Wilhelm Agrell är professor.Helge Löfstedt:Finska ochsvenskareformerBåde den svenska och finskaförsvarsmakten är sedan ett antalår inne i en förändringsochutvecklingsprocess. Noterasbör då att även Finlandgenomför stora förändringarsamtidigt som man håller fastvid allmän värnplikt.Den jämförelse som här redovisasvisar att den finska försvarsmaktenhar gynnsammareutgångsläge än den svenskaoch att det finns en stor uppsättningav modern materiel idet finska försvaret. I vissa fallhar denna materiel högre prestandaän motsvarande svenskmateriel. Generellt är att materielanskaffningengenomförtstill väsentligt mindre utgifter.Även förbandsverksamhetengenomförs med mindre utgifterän motsvarande svenska.Målet för det svenska reformarbetetoch struktur 2014förutsätts vara känd av läsaren.Motsvarande finska redovisas iFinlands säkerhets- och försvarspolitik2009 1 . Det finska reformarbetetsker enligt en plan föråren 2011–2015.Det finns de i Sverige som inteär öppna för jämförelser meddet finska försvaret. Det gälleräven utredningen Försvaretsförutsättningar – en ESO-rapportom erfarenheter från 20 år av försvarsreformer2 . Motivet synes varadet finska fasthållandet vidallmän värnplikt samt att manäven i denna utredning inte inservilka moderna inslag somfinns i det finska försvaret. Mingenomgång leder till slutsatsenatt den finska motsvarighetentill den svenska krigsorganisationenbesitter en något högreförmåga än vår. Samtidigt visargenomgången att den försvarsekonomiskaverkningsgradeni Finland är väsentligt högreän den svenska. Begreppet försvarsekonomiskverkningsgradinfördes av ESO-studien ochingår som utgångspunkt förstora delar av resonemanget.Den finska försvarsförmåganupprätthålls och utvecklasmed försvarsutgifter som ärmindre än de svenska. Dettaframgår tydligast när det gällerutgifter för försvarsmaterielunder perioden 2000 till 2009.De svenska materielutgifternavar då 16 miljarder Euro ochde finska 6. Våra materielutgiftervar således ca 10 miljarderEuro eller 100 miljarder kronorhögre än de finska! Denfinska materielanskaffningengenomförs på ett sätt som geravsevärt mycket större materiellförsvarsförmåga i förhållandetill utgifterna än den svenska.Således visar den finska materielanskaffningenavsevärthögre försvarsekonomisk verkningsgradän den svenska.När det gäller utgifter förförbandsverksamhet (utbildningoch övningar) är skillnadernainte lika stora som när det gällermateriel. De finska utgifternaför förbandsverksamhet är marginelltmindre än de svenska.Samtidigt bedöms den samladefinska operativa förmågan någotdebattvårt försvar 2 ’1121