Nr 2 2011 juni - Allmänna Försvarsföreningen

Wilhelm Agrell:varför ett försvarvårt försvar 2 ’1118Varför försvaregentligen?Wilhelm Agrell. Foto: PrivatNågon gång kan det vara klargörandeatt ta ett par steg tillbakaoch begrunda varför Sverigealls har en försvarsmakt.Svaret kan tyckas självklart ochi vilket fall som helst grundligtgenomtröskat i en drygt sekellångserie av debatter från ”Detbefästa fattighuset” och Pansarbåtsinsamlingentill den pågåendeAfghanistaninsatsen. Menjust det tillsynes självklara behöveribland granskas närmare,och visar sig då inte sällan varamer komplicerat och mångbottnatän vid ett ytligt betraktande.Det finns skäl som betonasoch som ingår i en officiell retorik,men det finns också sådanasom är mer eller mindreouttalade och istället framträderur den förda politiken. Ochslutligen finns skäl som tidigarespelat en viktig roll men somav en eller annan anledningglömts bort eller utmönstratssom otidsenliga.Försvaret som instrumentOm vi går till den senaste försvarspropositionen2008/09:140: ”Ett användbart försvar”slår redan titeln fast vilket detofficiella svaret numera är påfrågan varför vi har ett försvar.Dagens försvarsmakt beskrivshär som en nyttomaximeradorganisation som förväntas levererasynliga och mätbara resultati närtid. Här och nu är dendevis som gång på gång upprepas,i tydlig kontrast till bådedet sena kalla krigets mobiliserbarainvasionsförsvaroch 1990-talets nådatidsresonemang.Det är istället samtidenoch omedelbarheten somgäller, Försvarsmakten förväntas,liksom skola, forskning ochrättsväsen, att leverera, att produceramätbara resultat somkan bockas av mot den politiskabeställningen.2009 års svenska försvar beskrivssom ett medel för att lösauppgifter hemma och borta,nationellt och internationellt.Somliga av dessa är konkreta,andra mer abstrakta och symboliska.Den syn på försvaretsom här framträder är uteslutandeinstrumentell, det angivnabehovet av insatser är intebara styrande för försvarets inriktningoch omfattning, ingaandra skäl förs fram till varförlandet överhuvudtaget har ettförsvar.Också den kritik som harkommit att riktas mot den rådandeinriktningen av försvarethar i huvudsak haft sammainstrumentella perspektivoch tagit upp de alternativa säkerhetspolitiskaoch operativauppgifter som försvaret bordekunna lösa, låt vara att man härdiskuterar andra prioriteringarmellan uppgifter och definierardem utifrån andra politiskaoch strategiska antaganden.Försvarspolitik och försvarsdebattär per definition hotfixerade,helt enkelt därför att hotbildernahar en så stark retoriskkraft och legitimerande funktion.Den som vill åstadkommanågot på försvarsområdet måsteförst och främst argumenterai hotbildstermer och allra helstetablera ett tolkningsföreträde ifråga om näraliggande eller potentiellahot. Det kan handlaom den ryska Östersjöflottan ibörjan av förra seklet eller dagenskonfliktspridning från ettsönderfallande Afghanistan.Den senaste försvarspropositionenskiljer sig i detta avseendeinte från den långa radenav tidigare försvarsbeslut,alla inriktade på försvarets rollsom instrument – inledningsvisför att försvara landet och dessoberoende men från 1968 ochframåt som ett av flera medelför en mer övergripande säker-