Nr 2 2011 juni - Allmänna Försvarsföreningen

En bild som inte sällan visats för attunderbygga värdet av ett svenskt försvar.hetspolitik som inte bara innefattadeutrikespolitik utan ocksåfält som handels-, biståndsochnedrustningspolitik. Denavgörande skillnaden i synenpå försvaret som instrumentligger dock i tidsförhållandena.Försvarets fredstida förmåga,förmågan här och nu föratt använda 2009 års politiskaterminologi, var mycket begränsad.Den politiskt fastlagdainriktningen på invasionsförsvarsom försvarets huvuduppgiftinnebar en kraftsamling påframtida förmåga, som successivtunder 1960- och 70-talensinternationella avspänningförsköts allt längre bort moten planeringshorisont i framtiden.Effekterna av denna prioriteringav långsiktigheten förmöjligheterna att använda försvaretsom instrument i närtidblev uppenbara i börjanav 1980-talet i samband medubåtskrisen och det ur svensktperspektiv försämrade strategiskaläget i Nordeuropa ochomgivande havsområden.Också den övergångspolitiksom inleddes med försvarsbeslutet1996 kom att präglasav synen på försvaret som ettframtida potentiellt instrument,men med den viktiga skillnadenatt det nu inte mer ansågsbehöva fungera som ett hemförlovatinvasionsförsvar utanmera utgöra en vilande resursav förmågor, en inriktning somytterligare fördjupades medden stora försvarsomläggningen1998-2000. Man kan sägaatt försvaret ännu mer framställdessom ett potentiellt instrumenti en framtid bortomöverblickbara hotbilder. Samtidigthade de internationella insatsernasrelativa säkerhetspolitiskaprioritering ökat markantfrån mitten 1990-talet. Klyftanmellan här men kanske sedanoch där och genast växteoch blev tillslut ohanterlig försvarsekonomiskt,organisatorisktmen i sista hand försvarspolitiskt.Ett möjligt framtidainstrument utan legitimerandehotbild kunde inte upprätthållasi konkurrens med andralångt mer påtagliga uppgifter.Försvaret som symbolMen finns det då inga andraperspektiv på en försvarsmakt?Eller är den lika utbytbar ochavvecklingsbar som vilket säkerhetsföretagsom helst? Nej,knappast. Inte ens i den bästaav världar kan staten heltfrånhända sig sitt våldsmonopoloch ansvaret för kontroll avett territorium. Både utåt ochinåt skulle en uppluckring avvåldsmonopolet kunna få svåröverskådligaindirekta effekterpå suveränitet och statens auktoritetgenerellt. Om försvaretskall förväntas leverera synligaoch mätbara resultat i olika avseendenså bör till denna listaalltså även tillfogas den grundläggandepunkten om försvarsmaktensfortsatta existens somsådan.I teorin skulle vissa av dessaklassiska försvarsfunktionerkunna överlåtas på andra aktörer,så som skett i den omfattandeanvändningen av kontrakteradeföretag och civilpersonal i det amerikanska försvaretoch dess insatser. Andrafunktioner kan skötas gemensamtpå en bi- eller multilateralbasis, något som förekommitunder lång tid men somkan förväntas öka i takt med attolika system blir alltmer resurskrävandeoch därmed omöjligaatt hantera nationellt.Den svenska neutralitetspolitikenutgjorde länge en starktgränssättande faktor i dessa avseenden,även om gränsen intevar så distinkt som den framhöllsi officiella deklarationeroch framförallt handlade omvarför ett försvarvårt försvar 2 ’1119