Nr 2/ 2009 Årgång 121 - Allmänna Försvarsföreningen
Nr 2/ 2009 Årgång 121 - Allmänna Försvarsföreningen
Nr 2/ 2009 Årgång 121 - Allmänna Försvarsföreningen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
vändningar för ingripande.<br />
Det politiska: en svensk-fi nsk<br />
aktion kan bli tungan på vågen,<br />
framtvinga ett beslut hos<br />
västliga stormakter att ingripa.<br />
Detta både på grund av<br />
den psykologiska och politiska<br />
effekten – demonstrera<br />
demokratiernas sammanhållning<br />
– och den militära – hålla<br />
brohuvudet.<br />
En svår pedagogisk uppgift<br />
Hoppeligen funderar nu försvarspolitiker<br />
och försvarsplanerare<br />
vidare på vilka reella<br />
resurser som krävs för att göra<br />
solidaritetsdeklarationen trovärdig.<br />
Att vår egen kraft ej är<br />
tillräcklig står väl klart för alla.<br />
Det krävs därför en mycket<br />
långtgående operativ samplanering<br />
och ett reellt infl ytande<br />
i en politisk beslutsprocess<br />
före och under en kris.<br />
Därmed tillbaka där jag<br />
inledde, om alliansfrihetens<br />
vara eller inte vara. Reellt är<br />
den ju omöjlig genom vår<br />
egen solidaritetsdeklaration,<br />
som inte är mindre bindande<br />
än NATO:s artikel 5, och<br />
genom den nödvändiga operativa<br />
samplanering som behövs.<br />
Den allvarligaste följden<br />
av att utesluta NATO-medlemskap<br />
är att man missar ett<br />
nödvändigt pedagogiskt instrument<br />
för att, om en kris<br />
uppstår, få folklig uppslutning<br />
för att hjälpa grannar. Hur<br />
skall man få ett stort antal<br />
medborgare som efter ett och<br />
ett halvt decennium tror att<br />
vi för en neutralitetspolitik att<br />
ställa upp för att skicka soldater<br />
till ”närområdet” (som det<br />
heter inlindat i de offi ciella<br />
dokumenten)?<br />
Bo Hugemark är överste och säkerhetspolitisk<br />
kommentator.<br />
1 Bo Hugemark: ”Konferens<br />
om katastrofer och kriser”, vårt<br />
försvar 1/2005, sid 31.<br />
2 Regeringens proposition<br />
2008/09:140 Ett användbart<br />
försvar.<br />
3 Se Bo Hugemark: ”Till vänners<br />
hjälp – med vad”, vårt försvar<br />
4/2008, sid 35.<br />
Lars Wedin:<br />
Inga hot i<br />
sikte?<br />
När regeringen plötsligt beslöt<br />
att förrådsställa 14 stridsvagnar<br />
på Gotland utbröt en delvis<br />
upphetsad debatt. Var nu detta<br />
ett bevis på att regeringen såg<br />
ett omedelbart – nåja på tre års<br />
sikt – hot mot Gotland? Denna<br />
fråga kan ses ur många perspektiv;<br />
Bo Pellnäs uppfattar åtgärden<br />
som en ”charad”. 1 Och<br />
visst, fjorton stridsvagnar utan<br />
utbildade besättningar, understöd<br />
och logistik är just bara<br />
fjorton stridsvagnar. Men frågan<br />
om kopplingen mellan militär<br />
närvaro och föreställning<br />
om en viss hotnivå rymmer en<br />
hel del intressanta aspekter.<br />
Under det kalla kriget var<br />
försvarspolitiken hotstyrd. Stort<br />
arbete lades ned på att studera<br />
hotbilder och att ta fram den<br />
mest kostnadseffektiva svenska<br />
försvarsstrukturen. Men<br />
det fanns en inbyggd broms –<br />
den så kallade marginaldoktrinen.<br />
Enligt denna skulle de två<br />
”stormaktsblocken” (NATO<br />
och WP) bara kunna använda<br />
”marginella” resurser mot<br />
Sverige. Därigenom blev hotet<br />
valbart och i praktiken en<br />
funktion av en politisk kompromiss<br />
om försvarsramens<br />
storlek. Som vi skall se har vi<br />
nu fått en ny marginaldoktrin.<br />
Överraskning<br />
En nästan trivial iakttagelse är<br />
att när hotet manifesterar sig<br />
så är det för sent att göra något<br />
vettigt. Tanken att ett land<br />
som Sverige skulle börja återrusta<br />
gentemot ett hot som inte<br />
uppfattas som absolut överhängande<br />
är nästan absurd. När<br />
hotet är omedelbart är det för<br />
sent. Vår egen upprustning inför<br />
andra världskriget var färdig<br />
omkring 1948. Och då hade<br />
ändå Hitlers ambitioner varit<br />
kända sedan länge. Det andra<br />
världskriget började egentligen<br />
redan vid hans maktövertagande<br />
1933; det som hände 1939<br />
var att kriget övergick från en<br />
virtuell – psykologisk – till en<br />
reell fas.<br />
All erfarenhet visar att en<br />
effektiv upprustning tar omkring<br />
tio år; materiel skall anskaffas,<br />
personal skall utbildas<br />
och övas, doktriner skall utarbetas<br />
och prövas. Dessutom,<br />
som Marinen lärde sig under<br />
ubåtskränkningarna, behövs<br />
ofta en mentalitetsförändring.<br />
Detta resonemang visar naturligtvis<br />
inte att fjorton stridsvagnar<br />
på Gotland är en bra idé;<br />
men det visar att den från vissa<br />
håll framförda invändningen –<br />
”det fi nns inget hot” – är irrelevant.<br />
Makt och infl ytande<br />
Ett problem i försvarsdebatten,<br />
som också går igen i försvarspropositionen<br />
2 är oförståelsen<br />
för den politiska betydelsen av<br />
en trovärdig försvarsförmåga<br />
även i fredstid.<br />
Ett trovärdigt försvar är inte<br />
bara en tillgång i samband<br />
med krig eller internationell<br />
krishantering; det är en del av<br />
statens makt. Makt, skrev Raymond<br />
Aron, är en politisk enhets<br />
förmåga att påtvinga en<br />
annan enhet dess vilja. Den är,<br />
skrev han, inte något absolut<br />
utan en relation mellan människor.<br />
”Defensiv makt” är förmågan<br />
att hindra någon annan<br />
från att tvinga sin vilja på oss;<br />
”offensiv makt” är förmågan<br />
att tvinga vår vilja på andra.<br />
Makt kräver användbara medel.<br />
debatt<br />
vårt försvar 2 ’09<br />
7
Change language