Nr 2/ 2009 Årgång 121 - Allmänna Försvarsföreningen

More documents

Recommendations

Info

litteratur vårt försvar 2 ’09 12 Erik Cornell: Turkar, kurder och islamister Turkarna utgjorde länge det stora hotet mot Europa. Sedan de erövrat den Östromerska/ Bysantinska kejsartronen vände de sina blickar mot den västerländske kejsaren av det Heliga Romerska Riket av tysk nation som regerade i Wien. Erövringsförsök misslyckades både 1529 och 1683 och därmed hade det Osmanska rikets expansionskraft kulminerat och dess tillbakagång begynte. Så gott som omgående omvandlades då turkarna till att bli samarbetspartner med sina hittillsvarande fi ender i gemensamma ansträngningar för att mota det framträngande Rysslands expansion västerut. Som bekant inleddes denna samarbetspolitik av Karl XII, och den kulminerade under kalla kriget med Turkiets medlemskap i NATO. Under de senaste årtiondena har Turkiet prioriterat en anslutning till EU, bland vars medlemmar man därför fått allt större anledning att informera sig om denna kandidat, som skulle bli inte bara unionens till ytan största medlem men inom överskådlig tid också skulle passera Tyskland som den befolkningsmässigt talrikaste. Sekulärt kontra islamism Litteraturen om Turkiet växer därför stadigt. Förra året redovisade Ann Dismorr, som var Sveriges ambassadör i Ankara 2001-2005, sina erfarenheter i Turkey Decoded. Det är alltid vanskligt att recensera en efterträdare och jag skall börja med ett reservationslöst erkännande av att hennes bok ger en vär- defull överblick av händelseutvecklingen sedan millennieskiftet, en period som tveklöst kommer att gå till historien som utomordentligt betydelsefull på grund av landets religiösa renässans efter Atatürks genomgripande sekularisering. Det är särskilt angeläget att betona hur hon som kvinna fått tillfälle till kontakter, sammanträffanden och synpunkter som inte står oss män till buds, särskilt inte i samhällen där nedärvda islamska umgängesformer på sina håll reser oöverstigliga gränser. Hennes skildring av besök i ett privat mottagningshem för kvinnliga våldsoffer i Diyarbakir är ett fi nt exempel på värdefull kunskapsinhämtning om mänskliga-rättighets-förhållanden i vardagsverkligheten. Sådan information är i allmänhet oåtkomlig för de fl esta deltagarna i såväl internationella möten som också i manifestationer där seniora byråkrater respektive engagerade amatörer torgför principiella åsikter om förhållanden de aldrig bevittnat. Här kan bidrag som Ann Dismorrs vara ovärderliga. Särskilt viktigt är att de belyser stämningslägen i folkdjupet och vilka krafter som stödjer respektive motverkar de reformer som onekligen presteras. Författaren ger en positiv bild av den politik som förts av den proreligiösa regimen sedan dess tillträde 2002. Hon betonar särskilt hur den främjat närmandet till EU och den positiva inverkan som förhandlingarna haft på demokratiseringsprocessen i Turkiet men också hur regeringen samtidigt dragit fördel av sin EU-vänliga inställning för att utforma sin framgångsrika politik – vid 2007 års val vann regeringen en stor seger med 47 % av väljarnas röster. Särskilt i kurdområdena är det påtagligt att det är regeringen och inte kurdiska partier som åtnjuter befolkningens förtroende. Å andra sidan visar hon på att motståndet mot en EU-anslutning ökar inte bara i nationella utan också i de sekulära leden som tidigare varit de aktiva EU-anhängarna. Det senare tolkar jag som ett tecken på att sekularister ser som sitt huvudmål att värna statens sekulära karaktär och därför motsätter sig åtgärder, som medför risken av att en religiöst reaktionär regim röstas fram som anser sig ha folkets mandat att avskaffa det pluralistiska statsskicket. Dessa kritiker anser redan att islamiseringen av förvaltningen framskridit alltför långt och hotar att omintetgöra Atatürks sekulära republik. Ann Dismorr berättar också hur hon slutade bjuda även statstjänstemän på lunch i fastemånaden ramazan eftersom alltfl er gäster med diverse förevändningar lät bli att ta för sig av maten. Detta fi nner jag olycksbådande ty för bara tio år sedan var något sådant fullkomligt otänkbart. Demokratiska former respekteras men det sociala trycket från de religiösas sida synes ha tagit en sådan omfattning att turkar kan möta svårigheter i det vardagliga umgängeslivet inom EU. En bredare bakgrundsskiss av de långvariga spänningarna
mellan de sekulära och religiösa krafterna skulle väl ha motiverat sin plats eftersom Turkiska förhållanden är dåligt kända i Sverige. Efter fl erpartisystemets införande 1950 röstade turkarna till 80 % på de demokratiska partierna fram till 1990-talet. Därefter medförde instabila koalitionsregeringar samt korruption och tilltagande maktmissbruk att frustrerade väljare mer och mer gick över till att rösta på oprövade alternativ. Detta kulminerade 2002 då center-höger partierna utplånades och det så gott som nybildade religiösa AK-partiet vann en stor seger. Det kun- de bilda en majoritetsregering som medförde stabila förhållanden och otvetydiga ekonomiska framgångar. Väljarna belönade detta med att ge AKP förnyat förtroende i 2007 års val – 47 % för AKP mot 20 % för Atatürks sekulära CHP och 14 % åt det nationella MHP. Det förhåller sig sannolikt så att väljarna röstat på stabilitet och hederlighet i politiken men inte nödvändigtvis på en religiös renässans. Det kan därför vara olycksbådande för fortsatt stabilitet om AKP utnyttjar sin ställning till att islamisera statsförvaltningen – det vore också en form av korrupt Det moderna Turkiets skapare Kemal Atatürk var till professionen militär. Han bestämde bland annat att offi cerare som ville ägna sig åt politik måste ta avsked ur armen alternativt fl ottan. Foto ur boken Landet mellan öst och väst av David Norlin, Harriers Bokförlag 1951. maktmissbruk som många väljare knappast kan beräknas acceptera. Sekulära kretsar – som inbegriper många kvinnor, lärare och domare såväl som de religiöst-liberala aleviterna som torde omfatta en fjärdedel av befolkningen – samt militären har hittills varit de mest engagerade EU-anhängarna, men håller nu synbarligen på att byta åsikt och föredra ett sekulärt Turkiet utanför EU framför ett återislamiserat Turkiet som medlem. De hänger upp sig på premiärminister Erdogans uttalanden av typ ”demokrati är som en spårvagn; man följer med till den hållplats man vill och där stiger man av” och de är uppskrämda av utnämningspolitiken. De anser sig svikna av ett EU som tolererar en religiös utnämningspolitik men inte sekulära försvarsåtgärder. Bakom den glättade yta som Erdogan presenterar av dagens Turkiet, döljer sig en potentiellt ödesdiger religiös eller riktigare sagt ideologisk klyfta rörande frågeställningen om islam och demokrati går att förena. Man kan bara hoppas att han är tillräckligt fängslad av en fortsatt framgångsrik politisk karriär för att inte vara beredd att uppoffra den för att förverkliga hittills dolda religiös-reaktionära målsättningar. Ann Dismorrs slutsatser präg- litteratur vårt försvar 2 ’09 13
Page 1 and 2: Nr 2 2009 juni Bra för Gotland!
Page 3 and 4: innehåll Nr 2 2009 Årgång 120 G
Page 5 and 6: Bo Hugemark: Som katten kring den h
Page 7 and 8: vändningar för ingripande. Det po
Page 9 and 10: Foto: Peter Liander/Försvarets Bil
Page 11: Kortlekar kan användas i propagand
Page 15 and 16: Fredrik Konnander: Chefens ess i ro
Page 17 and 18: der till att psyops misslyckas. Fö
Page 19 and 20: mer för psyop På senare tid har p
Page 21 and 22: a och utbilda sina anhängare. Scen
Page 23 and 24: det var inte med något större må
Page 25 and 26: Materiellt kommer också en förnye
Page 27 and 28: min var nog själva katalysatorn ti
Page 29 and 30: Tabell 2: Vad innebär Målbild 201
Page 31 and 32: fektivitets- och produktivitetsprob
Page 33 and 34: Jas 39 Gripen är ett bra exempel p
Page 35 and 36: Tommy Jeppsson: Bra länskonferens

Nr 2/ 2009 Årgång 121 - Allmänna Försvarsföreningen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?