Motorcykeln övervann avstånden och ledde till långväga ... - Mölndal

Motorcykeln övervann avstånden och ledde till
långväga turism
17 januari 2013
Bilen övervann avstånden och öppnade möjligheter till vidsträckta resor
runtom i vårt land och omvärlden, men för många män av folket gjorde
motorcykeln samma tjänst. I min ungdom och barndom hörde jag äldre
män berätta om vidsträckta och snabba resor genom Sverige, men
berättelserna gällde inte Mölndal, och jag upptecknade därför inte
någonting. Efteråt ångrar jag mig. De gamla männens berättelser hade
säkerligen kunnat säga oss mycket om hur vi svenskar upptäckte vårt
eget land och kanske även omvärlden.
Sven Magnusson på sin gamla BSA,
som bar honom runt
Europa.
Reseskildringar i gott minne
Lyckligtvis har en av motorcykelförarna själv
nedtecknat mycket om sina resor. Han hette
Sven Arnold Magnusson (1905-1976), och på
1950-talet gick hans reseskildringar som fem
längre följetonger i Mölndals-Posten.
Magnussons artiklar lästes och ihågkoms
även. Min far Lennart Gahrn (1928-2012)
hade dem i gott minne och omnämnde dem
med aktning. En annan, som hade artiklarna
i gott minne, var hans sentida släkting Bo L.
Magnusson, som tyvärr inte hade tillgång till
tidningarna. Mölndals-Postens gamla
årgångar finns dock på Mölndals
Hembygdsmuseum, och så kom det sig, att Bo L. Magnusson blev en flitig
gäst hos oss, som arbetade på detta museum. Bo L. Magnusson hade
nämligen beslutat att ge ut sin släktings artikelserier.

309 sidor med reseskildringar
Boken kom 2003 och har titeln: Bo L Magnusson, Sven Arnold
Magnussons resor i Europa på 50-talet:Publicerade i Mölndals-Posten som
veckovis återkommande reseberättelser (Mölndal 2003, ISBN 91-631-
4603-7, 309 rikt illustrerade sidor. På pärmen står den något annorlunda
titeln: Bo L Magnusson, På motorcykel genom Europa under 1950-talet:
Reseskildringar från ett härjat Europa i turismens barndom.) Som redan
boktiteln anger rörde sig Sven – så kallades han i Mölndals-Posten – eller
Arnold – så kallades han inom släkten – i vidare kretsar än brukligt bland
den tidens mölndalsbor eller svenskar överhuvudtaget. Bakgrunden var,
att Sven hade läshuvud och hade tagit realexamen. Han pratade både
tyska och engelska flytande. Han var dessutom mycket idrottsintresserad
och ägnade sig åt både cykling och orientering. Sin första motorcykel, en
BSA, skaffade han 1931 tillsammans med brodern Gunnar.
Redan året därpå tog Sven vara på
möjligheten att se sig omkring. Han
for genom Värmland upp till Dalarna
och åkte hem genom Östergötland
och Småland. År 1933 var han i
Danmark, 1934, 1935 och 1936 i
Norge, 1937 i Stockholm och Örebro,
1938 i Norge, 1939 i Västergötland,
Värmland och Syd-Norge. Sedan
kom andra världskriget, och Sven
måste hålla sig hemma. År 1949 är
det dags för en ny långresa ner till
det krigshärjade Tyskland, år 1950
Långresor i snabb följd
Så här påannonserades Sven Magnussons
reseberättelser i Mölndals-Posten.

för en långresa till Frankrike, Österrike, Belgien och Holland, 1951 eller
1952 till Paris, och sedan följer de utförligt dokumenterade resor, som
beskrivs i Mölndals-Posten.
Bo L. Magnusson har skrivit en utförlig, sexton sidor lång, levnadsteckning
över sin släkting. Den ger en livfull, åskådlig och medryckande skildring av
ett människoöde, som är väl värt att lära känna. Man frestas säga, att han
var en mycket ovanlig mölndalsbo, men efter att forskat om mölndalsbor i
mer än 40 år börjar jag undra, om de vanliga mölndalsborna egentligen
var så vanliga som vi föreställer oss. Lyckligtvis hade vi gott om
färgstarka och fängslande gestalter. Sven Magnusson var en av dem.
De norska vägarna och fjällen utövade en stark
dragningskraft på Sven Magnusson, som vid
flera tillfällen for omkring i vårt västra
broderland.
Utförliga reseskildringar
Kännedomen om Sven Magnussons
resor mellan 1932 och 1951 eller
1952 kommer från ett fotoalbum
och ”spridda noteringar”, men från
och med 1953 har Bo L. Magnusson
utförliga källor att bygga på,
nämligen artikelserierna i Mölndals-
Posten. 1953 for Sven Magnusson
genom Danmark och Tyskland till
Italien och återvände genom
Schweiz, Frankrike och Luxemburg.
1954 var det dags för Frankrike, Spanien, Andorra, Belgien och Holland.
1955 gick färden till Östtyskland, Västtyskland, Österrike, Jugoslavien –
Slovenien, Herzegovina, Bosnien, Kroatien, Dalmatien och Italien. 1956
gav han sig av till Västtyskland, Holland, Belgien, Frankrike och England.
År 1957 for han till Danmark, England, Skottland, Irland, Frankrike,
Belgien och Holland. Allt detta finns utförligt beskrivet i artikelserierna.
Även 1959 gjorde Sven Magnusson en långresa men denna gång med tåg.

Han for i Ryssland, där han bland annat förvärvade en balalajka, men från
denna resa finns inte några skildringar.
Glatt och livsbejakande lynne
Fram träder bilden av en motorcyklist, som var oförvägen, nyfiken på
världen och snabb i vändningarna. Sven Magnusson skriver livfullt,
åskådligt och medryckande. Hans snabbskisser av allsköns sevärdheter
kan förhoppningsvis locka folk till långresor ännu idag. Han hade mycket
väl kunna bli resebyråman med uppgift att skildra allsköns resmål så
lockande som möjligt. Boken visar vilka möjligheter motorcykeln öppnade
för den, som var oförvägen och företagsam. Vägnätet var då alls inte lika
bra som i våra dagar och tillät inte dagens hastigheter. Ändå kom Sven
Magnusson mycket långt på sina korta semestrar. Han måste dock ha haft
förmågan att se på sevärdheterna utan att fastna på platsen. Han är en
intressant bekantskap, som helt visst även i våra dagar kan smitta läsarna
med sitt glada och livsbejakande lynne.
En utmärkt utgåva
Bo L. Magnusson har gjort ett mycket gott arbete. Levnadsteckningen
bygger på omsorgsfull forskning och omfattande sammanställning av
uppgifter. Den är upplysande och insiktsfullt skriven. Han har skrivit
omfattande och upplysande förklaringar till Svens text. Alla bilder från
artikelserierna är med även i boken, men tyvärr har Svens bilder och
vykort inte blivit kvar till våra dagar. Bilderna har avskannats från de
gamla tidningsläggen. Skärpan är visserligen överraskande god, men den
kan givetvis inte jämföras med skärpan i ett fotografi eller vykort.
Svens motorcykel, hans gamla BSA, var inte mindre än 22 år gammal, när
Sven år 1953 gav sig ut på långfärd. Den blev omtalad genom
artikelserierna. Agenturfirman, som sålde detta märke, bytte 1956 till sig
Svens vid det här laget berömda motorcykel mot en ny av samma märke.

Den gamla, berömda motorcykeln,
visades detta år i en monter på en
motorcykelmässa i Göteborg. Svens
färder gjorde hans motorcykel
värdig att bli näst intill ett
museiföremål. Sven Magnusson tog
realexamen men blev
pappersbruksarbetare. Hans
klassresa blev alltså inte lång, men
hans livsresa förde honom i gengäld
desto längre.
Bilder, som här fotograferats av ur Mölndals-
Posten, kan bli överraskande bra i boken.
Lars Gahrn