Oscar II firas årligen i Jonsered - Samlingar och minnen - Mölndal

Oscar II firas årligen i Jonsered
23 maj 2013
”Sällskapet Oscar II:s vänner”, en underavdelning av Jonsereds Hembygdsförening, firar
årligen Oscar II:s minne den 14 september. Konung Oscar besökte nämligen Jonsered den 14
september 1901, och då skrev han sitt namn i berget, där kraftverkskanalen börjar. Man har
sprängt en tunnel genom berget, och genom denna tunnel rinner Säveåns vatten. På andra
sidan tunneln finns en grävd kanal, och i denna går vattnet vidare fram till kraftverket. Allt
detta var en sevärdhet även för en berest konung, fastän kraftverket inte var färdigt vid
kungens besök. (Det byggdes 1901-1904.)
Oscar II i konungaskrud
sades vara ”en konung i
varje tum”. Oljemålning av
Emil Österman.
Varför firar ni inte detta?
Under konungens namnteckning står både årtal och datum.
Kenneth Herpel berättar om hur det gick till, när man började
fira. För åtskilliga år sedan ville några anställda vid Jonsereds
fabriker visa en nykomling kungens namn i klippan. Man
vandrade iväg till klippan och visade namnet.
- Varför firar ni inte detta? frågade nykomlingen.
Med den frågan föddes firandet av Oscar II i Jonsered. Året var
1986, och företaget hette då Tellus Carrago. Detta
Jonseredsföretag flyttade dock till Åbro industriområde i
Mölndals stad. (Företaget hette då Swisslog.) Följden blev att
några tjänstemän här i Mölndal firade Oscar II:s besök i
Jonsered. Nu är firandet dock tillbaka på rätt plats.
Vördsam och skämtsam ceremoni
Fredagen den 14 september 2012 kallades Sällskapet Oscar II:s vänner och övriga för saken
intresserade till Porthuset vid William Gibsons väg i Jonsered.

Här har nämligen Jonsereds Hembygdsförening sina lokaler. Ifrån Porthuset skulle sällskapet
med en svensk fana i täten tåga upp till kungastenen vid kanalen till ackompanjemang av
marschen ”Bohus bataljon”. Just vid detta klockslag hällregnade det emellertid, och
ceremonin måste hållas inomhus i Porthuset. På ett staffli hängdes upp en bild av konungen,
kronprins Gustaf (senare Gustaf V) och arvprinsen Gustaf Adolf (senare Gustaf VI Adolf). En
krans hängdes upp vid porträttet. En ”memorandumkantat” upplästes av en gäst utifrån. (Det
var jag.) Kungssången och ”Du gamla, du fria” sjöngs. Därefter serverades ”jubileumscider”
och minglades, varefter ”sällskapets hovdam” utbringade ett trefaldigt leve för majestätet. Ja,
detta leve skall vara trefaldigt, men några ropade fyra gånger av bara farten. I Jonsered hävdar
man med bestämdhet, att i kungliga sammanhang skall man hurra tre gånger. Därefter
vandrade vi tillbaka till rummen på andra sidan om portgången. Där vidtog banketten med
kaffe och ”jubileumstårta” (prinsesstårta med Oscar II:s namn skrivet på den gröna
marsipanen).
Stenhuggarens barnbarn var med
Som ni kanske förstår pendlar firandet mellan skämt och allvar. Några rader i
jubileumskantaten var så skämtsamma, att jag fann en viss förändring åt det vördsamma hållet
vara påkallad. Sällskapet förlät mig dock utan vidare denna lilla censurering.
Jag var inte den enda gästen utifrån. Där fanns även
Ing-Marie Nyqvist, bland jonseredsborna mera känd
under sitt flicknamn Strandhede. Hennes morfar Sven
August (tilltalsnamnet var Sven) Andersson från torpet
Dala högg in inskriften i berget en gång för mer än
etthundra år sedan. Där står nu dels namnet Oscar, dels
datumet den 14 september och årtalet 1901. Ing-Marie
fick sin dotter Sara den 14 september 1971, och Sara
fick sin dotter Lina den 14 september 2001. Datumet
den 14 september tycks alltså gå igen inom denna släkt.
Med vid firandet var även Vivan Svensson, Jan
Skoglöws medarbetare, som skrev ett par böcker
tillsammans med honom. Hon visade sig ha djup
förankring i Jonsered, och vi hade mycket att tala om.
En krans har hängts upp vid
konungens bild. Lägg märke till
unionsflaggan. Foto: Lars Gahrn.

Hon hade nu skrivit ett intressant och insiktsfullt kapitel i Jonsereds hembygdsförenings nya
skrift om samhället Uddared. Vivan är också en varm museivän med många tänkvärda
synpunkter på utvecklingen inom museivärlden. Den avveckling, som förekommer här och
var, vänder han sig skarpt emot.
En vacker plats för namnteckningen
Efter banketten lyste solen, och då tågade vi iväg några stycken upp till kungastenen, där
kransen lades på plats ovanför namnet. Platsen är vacker men inte lätt att finna. Jag har
vandrat runt i närheten några gånger utan att veta om kungens namnteckning. Kom till
firandet nästa år! Det är både vördsamt och skämtsamt. Ni lär er mycket om Jonsereds historia
genom att tala med sällskapets medlemmar och titta er omkring bland föreningens samlingar i
Porthuset. Dessutom får man prinsesstårta på köpet.
Kungen gjorde många insatser
Visst kan den gamle kungen vara värd att fira. Han förde en både försiktig och framsynt
politik. Han eftersträvade ett gott förhållande till de stormakter, som kunde bli farliga för
Kransen läggs ner vid Oscar II:s
namnteckning i berget.
Sverige, alltså främst Tyskland och Ryssland.
Samtidigt undvek han att inveckla Sverige i
samarbete och försvarsförbund, som kunde
dra in Sverige i krig och andra farligheter.
Han arbetade för att stärka det svenska
försvaret, särskilt flottan, som länge hade
varit försummad. Han misslyckades
visserligen med att bevara unionen med
Norge, men han lyckades i sin strävan att
avveckla den alltigenom fredligt. Icke minst
var han en lysande företrädare för Sverige och dess regering. Han var lång och ståtlig. Han
kunde föra sig, och han var mycket vältalig. På lediga stunder forskade han och skrev han
dikter. Han var mycket skicklig att uttrycka sig på både vers och prosa. Tal och dikter hade ett
djuplodande innehåll, så att han kunde fängsla åhörarnas uppmärksamhet.

Den svenska flagga, som förekommer vid
firandet, är en svensk flagga med
unionsmärket i övre vänstra hörnet. Jag har
lagt märke till att denna flagga ofta används
på båtar och i sammanhang, som har med
unionstiden att göra. I början av juni åkte jag
med hjulångaren Eric Nordevall II, som
förde unionsflagga. I augusti besökte jag
Trollhättan och såg då kanalbåten Juno
komma uppför kanalen. Även hon förde
Unionsflaggan är åter gångbar
unionsflagga. Här i Jonsered var det tredje gången gillt i år. Det förefaller som om dagens
svenskar snarast är stolta över att Sverige och Norge har varit i union med varandra. De har
inte någonting emot unionsflaggan. Annorlunda förhåller det sig i Norge, men här i Jonsered
var flaggan enbart en markering av att man ville spegla Oscar II:s tid.
Prinsesstårtan förvandlades dagen till ära till
kungatårta.
Lars Gahrn