Verktyg för vattenplanering - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering ...

Nr 5 

September 2005 

Verktyg för 

vattenplanering 

– Översyn av metoder för kartläggning 

av kustvatten och stränder 

samt beslutsstöd för vattenvård

Verktyg för vattenplanering 

– Översyn av metoder för kartläggning av 

kustvatten och stränder samt beslutsstöd för 

vattenvård 

1

PM 5:2005 Verktyg för vattenplanering – Översyn av metoder för kartläggning av kustvatten 

och stränder samt beslutsstöd för vattenvård 

Konsulter: Erik Kärrman på Scandiaconsult/Ramböll har varit uppdragsledare. Arbetet 

har huvudsakligen utförts av Denis Van Moeffaert med stöd av Joakim Persson och Kjell 

Tusvik på Ramböll. 

En revidering av rapporten före publicering har utförts av Birgitta Olofsson och Lena 

Tilly, Tyréns AB. 

Enkätundersökningen vid konferensen ”Verktyg för kommunal vattenplanering” år 2004 

genomfördes av Klas Sandström på Akkadia. 

ISSN 1402-134X 

RTN 2003-0306 och RTN 2003-0362 

Tryckeri: CM Gruppen AB 

2



Förord 

Regionplane- och trafikkontoret (RTK) inom Stockholms läns landsting bedriver långsiktig 

planering och regionalt utvecklingsarbete för Stockholmsregionen. En Regional 

Utvecklingsplan för Stockholmsregionen (RUFS 2001) antogs år 2002 av landstingsfullmäktige. 

En av inriktningarna i RUFS anger behovet av att stärka hänsynen till vattenaspekter 

i samhällsplaneringen och utarbetande av bättre planeringsunderlag för avvägning 

mellan vattenaspekter och exploateringsintressen. 

Ett flertal metoder för kartläggning av kustvatten och stränder och beslutsstöd för vattenvård 

finns eller håller på att tas fram. Inom Stockholms län har Norrtälje kommun, 

Värmdö kommun, Tyresåsamarbetet och Stockholms Universitet utvecklat olika metoder 

med stöd ur Stockholms läns landstings miljöanslag. Denna översyn syftar delvis till att 

förvalta resultatet av de utdelade medlen ur miljöanslaget. 

Skriftliga bidrag till rapporten har lämnats av Bo Olofsson, KTH, Maria Vikström, DHI, 

Lena Ojala, SGU, Oskar Wallgren, SEI, Cecilia Ambjörn och Berit Arheimer, SMHI, 

Thomas Larm, Sweco, Ann Hagström, Värmdö kommun, Klara Tullback Rosenström, 

Annelie Mattisson och Göran Andersson på Länsstyrelsen i Stockholms län och Susanna 

Vesterberg på Länsstyrelsen i Västmanlands län. 

Tack till er och till alla kontaktpersoner som på ett generöst sätt har tagit sig tid att ge 

bidrag till rapporten gällande de olika metoderna och verktygen! 

I promemorian presenteras också resultat av en enkätundersökning som utfördes vid 

konferensen ”Verktyg för kommunal vattenplanering” 3-4 februari 2004. Under 

konferensen presenterade fem forskningsprogram (SUCOZOMA, VASTRA, Urban 

Water, MARE och MARBIPP) sina verktyg. Enkätundersökningen genomfördes för att 

studera vilken uppfattning deltagarna hade på de verktyg som presenterades och hur de 

såg på fortsatt vattenarbete i Sverige, i syfte att ge feedback till forskningsprogrammen 

och för att ge avnämarnas syn på några av de verktyg som presenteras i denna rapport. 

Teresa Kalisky på Regionplane- och trafikkontoret har varit projektledare. 

Stockholm i september 2005 

Sven-Inge Nylund 

Regionplanedirektör 

3



Innehåll 

FÖRORD ................................................................................................... 3 

INNEHÅLL................................................................................................. 4 

SAMMANFATTNING................................................................................. 6 

Sökord.............................................................................................................................................. 6 

Övergripande metoder ................................................................................................................... 7 

Översyn över metoder för kartläggning av kustvatten och stränder ......................................... 8 

Översyn över beslutsstödssystem för vattenvård....................................................................... 11 

INLEDNING, SYFTE OCH AVGRÄNSNING ........................................... 17 

ÖVERGRIPANDE METODER ................................................................. 18 

System Aqua.................................................................................................................................. 18 

Handbok för vatten....................................................................................................................... 19 

Natura 2000 ................................................................................................................................... 20 

SGU:s arbete med miljömålet ”Grundvatten av god kvalitet”................................................. 21 

SIS projektområde Stanli – Utveckling av standard för Geografisk Information – 

Ytvattensystem.............................................................................................................................. 22 

KARTLÄGGNINGSMETODER FÖR KUSTVATTEN OCH STRÄNDER24 

Länsstyrelsen i Jönköping: Jönköpingsmodellen för kartering av markanvändning ............ 25 

Länsstyrelsen i Stockholm: Strandexploatering i Stockholms län .......................................... 28 

Länsstyrelsen i Västmanland: Systematisk kartläggning av värdefulla vattenmiljöer .......... 32 

Norrtälje kommun: Strandkartering med flygbildstolkning, en test av Länsstyrelsen i 

Stockholms metod......................................................................................................................... 36 

Värmdö kommun: Strandkartering med flygbildstolkning, en komplettering av Norrtäljes 

metod.............................................................................................................................................. 42 

Tyresåsamarbetet och Länsstyrelsen i Stockholms län: Markanvändningsmodell längs 

Tyresån .......................................................................................................................................... 46 

Stockholms Universitet: GIS-modell för grunda skärgårdsvikar ........................................... 50 

Naturvårdsverket: Metodik för inventering av skyddszoner vid sjöar och vattendrag ......... 54 

4



BESLUTSSTÖD FÖR VATTENVÅRD .................................................... 57 

DHI: Vattenplanering för avrinningsområden och studier av vattendrag, hav, kustvatten, 

stränder, grundvatten, dagvatten, våtmarker............................................................................ 57 

IVL Svenska Miljöinstitutet AB: WATSHMAN........................................................................ 66 

KTH: Ett flertal verktyg under utveckling................................................................................. 69 

MARE: Beslutsstöd för kostnadseffektiva åtgärder mot eutrofiering av Östersjön............... 78 

Regionplane- och trafikkontoret: Kartläggning av vattenvärden........................................... 81 

RTK, KSL och Länsstyrelsen i Stockholms län: Hur väljer man vatten- och avloppslösningar 

där kommunalt VA saknas? ........................................................................................................85 

SEAREG........................................................................................................................................ 89 

SEI: Water Evaluation And Planning System............................................................................ 91 

SMHI: HBV-NP, TRK, kustzon och BIOLA.............................................................................. 94 

SUCOZOMA: Beslutsstöd för utnyttjande av fiskresurser .................................................... 100 

Sveriges Lantbruksuniversitet: The phosphorus index.......................................................... 102 

SWECO VIAK: ”StormTac”, modellering av dagvatten och ytvattenrecipienter ............... 104 

Urban Water: Beslutsstöd för val av urbana avloppssystem.................................................. 107 

VASTRA: Beslutsstöd för vattenvårdsarbete .......................................................................... 110 

ANDRA ÖVERSYNER........................................................................... 113 

Datoriserade beslutsstödsmodeller som kan utnyttjas vid införande av EU:s ramdirektiv för 

vatten............................................................................................................................................ 113 

Metoder, verktyg och modeller för påverkansbedömning av ytvatten enligt EU:s ramdirektiv 

för vatten ..................................................................................................................................... 113 

Urban Water – MIKA, Metoder för kunskapsintegration..................................................... 114 

REFERENSER....................................................................................... 115 

Övergripande metoder och kartläggningsmetoder för kustvatten och stränder – referenser 

samt muntliga meddelanden ...................................................................................................... 115 

Beslutsstöd för vattenvård – referenser samt muntliga meddelanden.................................. 118 

Skriftliga meddelanden .............................................................................................................. 121 

Andra översyner ......................................................................................................................... 121 

Hemsidor ..................................................................................................................................... 121 

UTVÄRDERING AV KONFERENSEN ”VERKTYG FÖR KOMMUNAL 

VATTENPLANERING”.......................................................................... 122 

5



Sammanfattning 

Enligt RUFS behöver hänsynen till vattenaspekter stärkas i samhällsplaneringen och 

bättre planeringsunderlag behöver utarbetas för avvägning mellan vattenaspekter och 

exploateringsintressen. Syftet med denna rapport är att ge en översyn över kartläggningsmetoder 

för kustvatten och stränder samt beslutsstödsmodeller för vattenvård. De målgrupper 

till vilka verktygen riktas ska känna till dem och kunna välja rätt verktyg för rätt 

situation, nå kostnadseffektiva önskvärda resultat och kunna lämna bra synpunkter på 

fortsatt förbättring av verktygen. 

I denna sammanfattning ges en kortfattad beskrivning av fem övergripande metoder, åtta 

metoder för kartläggning av kustvatten och stränder samt mer än 20 modeller/metodiker 

för beslutsstöd för vattenvård. Samtliga verktyg och modeller beskrivs mer detaljerat i 

efterföljande kapitel. 

Mot slutet av rapporten görs en kortfattad presentation av andra översyner som nyligen 

genomförts, samt redovisning av en enkätundersökning från konferensen ”Verktyg för 

kommunal vattenplanering” i februari 2004, då fem forskningsprogram (SUCOZOMA, 

VASTRA, Urban Water, MARE och MARBIPP) presenterade sina beslutsstödsystem. 

Sökord 

Rapporten innehåller en bred sammanställning av olika kartläggningsmetoder, beslutsstödsmodeller 

och -verktyg. Här listas de metoder som berör olika vattenaspekter. 

Avrinningsområde: System Aqua, Watshman, HBV-NP, VASTRA, ECOFLOW, WEAP, 

MIKE BASIN, SLU:s phosphorus index, SIS-Stanli. 

Dagvatten: Urban Water, Stormtac, WEAP 

Dricksvatten: Urban Water, WEAP 

Fiske: SUCOZOMA 

Grundvatten: SGU, Urban Water, ECOFLOW, WEAP, HBV-NP, GWBal, MIKE SHE, 

RiskVariabelmetoden, MIKE BASIN. 

Hav: Länsstyrelsen i Stockholm, Stockholms Universitet, MIKE 21/3 

Kustvatten: Länsstyrelsen i Stockholm, Norrtäljes modell, Värmdös modell, Stockholms 

Universitet, VASTRA, SUCOZOMA, SMHI:s kustzonsmodell, SEAREG, MIKE 21/3 

Sjöar: System Aqua, Jönköpingsmodellen, Länsstyrelsen i Stockholm, Länsstyrelsen i 

Västmanland, Tyresåsamarbetet, Naturvårdsverket, Watshman, BIOLA, VASTRA, HBV- 

NP. 

Stränder: Jönköpingsmodellen, Länsstyrelsen i Stockholm, Norrtäljes modell, Värmdös 

modell, Tyresåsamarbetet, Stockholms Universitetet, SEAREG, Naturvårdsverket. 

VA-teknik: Urban Water, RTK-KSL-Länsstyrelsens Val av VA-lösningar 

Vattendrag: System Aqua, Tyresåsamarbetet, Naturvårdsverket, Watshman, SEAREG, 

VASTRA, HBV-NP, MIKE BASIN, MIKE 11 

Våtmarker, dammar: Stormtac, HBV-NP, WEAP 

Ytvatten: Urban Water, ECOFLOW, WEAP, MIKE SHE, MIKE BASIN. 

6



Övergripande - vatten i samhällsplaneringen: RTK Vattenvärden, KTH Scenarioanalys, 

SIS/Stanli 

Övergödning: Watshman, Urban Water, VASTRA, HBV-NP, BIOLA, SLU:s phosphorus 

index 

Översyner, andra: Gävle universitet, SLU & SMED, MIKA 

Övergripande metoder 

System Aqua 

System Aqua har utarbetats för att bedöma en sjö eller en del av ett vattendrag tillsammans 

med sitt avrinningsområde. Den biologiska mångfalden karakteriseras av fem 

kriterier, nämligen, strukturell mångformighet, naturlighet, raritet, artrikedom och 

representativitet. De olika kriterierna värderas genom en poängbedömning i en skala från 

0 till 5, där 5 anger det ur biologisk och naturvärdessynpunkt mest värdefulla förhållandet. 

I System Aqua ingår tre separata moment: identifiering och karakterisering, värdering och 

att beskriva speciella förhållanden för avrinningsområden och objekt. Syftet med 

identifieringen är att klargöra belägenhet och avgränsning. Syftet med karakteriseringen 

är att skapa en samlad och enhetlig databas med beskrivande uppgifter om landets sjöar, 

vattendrag och avrinningsområden. För värdering av objekt har kriterierna ”naturlighet” 

och ”raritet” valts. De har både tydlig inriktning mot förhållanden som anses särskilt 

värdefulla ur bevarandesynpunkt. Karaktärer som inte är möjliga att poängsätta men som 

ändå kan påverka en slutlig bedömning behandlas i System Aqua som speciella förhållanden. 

System Aqua är ett instrument för karakterisering och naturvärdering. I System Aqua kan 

avrinningsområden, sjöar och vattendrag värderas och jämföras på ett objektivt sätt och 

efter ett enhetligt mål. System Aqua beskrivs i Naturvårdsverkets Rapport 5157. 

Handbok för vatten 

En handbok håller på att tas fram i Sverige, innehållande arbetsriktlinjer för genomförandet 

av vattendirektivet, riktad direkt till vattenmyndigheter, andra berörda myndigheter 

och aktörer. Vägledningen utarbetas av Naturvårdsverket, Sveriges Geologiska Undersökning 

och Boverket. Handboken ska även ge vägledning för arbetet med de svenska 

nationella miljökvalitetsmålen. Naturvårdsverket tar fram vägledningsmaterial för ytvatten, 

SGU för grundvatten och Boverket för fysisk planering. Arbetsmaterial läggs 

löpande ut på www.vattenportalen.se 

Natura 2000 

Natura 2000 innebär att ett antal utvalda områden med värdefulla arter och livsmiljöer ska 

skyddas för att hejda utrotningen av djur och växter. Alla EU-länder ska vidta åtgärder för 

att naturtyper och arter ska finnas kvar långsiktigt. I Sverige finns närmare 4 000 Natura 

2000-områden och unikt för Sverige ur europeiskt perspektiv är till exempel högmossar 

och olika slags ängs- och hagmarker. 

SGU:s arbete med miljömålet ”Grundvatten av god kvalitet” 

SGU (Sveriges Geologiska Undersökning) är ansvarig myndighet för naturresursen 

grundvatten och för miljömålet ”Grundvatten av god kvalitet”. SGU:s hydrogeologiska 

7



kartor är ett översiktligt planeringsverktyg som kommuner och länsstyrelser kan använda 

i sin vatten- och samhällsplanering. SGU håller på att ta fram en karta för grundvattenskydd 

(sårbarhetskarta) och i det nationella miljömålsarbetet har SGU klassat geologiska 

formationer för att visa vilka områden som är av nationellt intresse för Sveriges nuvarande 

och framtida dricksvattenförsörjning. 

SIS projektområde Stanli – Standard för Geografisk Information, 

Ytvattensystem 

För att förbättra hanteringen av geografisk knuten information för ytvatten från källan till 

havet så arbetar SIS projektområde Stanli med utveckling av en svensk standard för ytvattensystem. 

Standarden ”SS 63 70 08 – Geografisk Information – Ytvattensystem – 

Begreppsmodell och applikationsschema” beräknas vara klar i januari 2006. Den kommer 

bland annat att innehålla begreppsförklaringar, geometrisk beskrivning av ytvattensystem 

med beskrivning av avrinningsområden inklusive kustvatten, två- och tredimensionell 

beskrivning av ytvattensystemet. 

Ett nytt EG-direktiv avseende gemensam infrastruktur för geografisk information det s.k. 

Inspiredirektivet håller på att tas fram inom EU. Direktivet kan tidigast träda i kraft under 

2006 och därefter följer 18 månader för kompletteringar i nationell lagstiftning. 

Översyn över metoder för kartläggning av 

kustvatten och stränder 

Länsstyrelsen i Jönköpings län: Biotopkartering av sjöstränder 

Metoden är avsedd att vara ett snabbt sätt att kartera biotoper vid sjöstränder utan att för 

den skull bortse från viktiga detaljer. Syftet med metodiken är att beskriva sjöstränders 

biotoper med inriktning på deras värde för biologisk mångfald, samt att kvantifiera de 

olika biotopernas förekomst och utbredning. Metoden behandlar fyra parametrar: vattenstrandzonen, 

landstrandzonen, tillflöden och allmänt om sjön. Till vattenstrandzonen hör 

t.ex. täckningen av vattenvegetation och andelen sand på bottenytan. I landstrandzonen 

bedöms bl.a. vilka marktyper som dominerar de närmaste 200 meterna från strandlinjen. 

Resultatet från kartering kan användas som underlag för naturvärdesbedömningar, 

bedömningar av påverkan och behov av åtgärder, fysisk planering och uppföljning av 

miljökvalitetsmål. 

Kontaktperson: Yvonne Liliegren, Länsstyrelsen i Jönköping. 

Länsstyrelsen i Stockholms län: Strandexploatering i Stockholms län - 

Mälaren och Östersjön 

Rapporten ”Exploatering av stränder, metodstudie för övervakning av exploateringsgraden 

II” (rapport 2003:18) presenterar en metod för studier av stränders exploateringsgrad. 

Användningsområden är regional och lokal miljöövervakning och syftet är att på ett 

tidseffektivt och lättöverskådligt sätt visa stränders exploateringsgrad. Alla typer av störningar 

kan av tidsskäl inte karteras och därför har två indikatorer tagits fram, Bryggindikatorn 

och Husindikatorn. Bryggindikatorn visar hur många bryggor som finns och 

hur tätt de förekommer och indikerar störningar av båtrelaterade aktiviteter. Husindikatorn 

visar hur många hus som finns och hur tätt de förekommer och indikerar övrig 

användning av stranden som följer med bebyggelse. I båda indikatorerna tas hänsyn till 

om strandzonen består av eller ligger nära tätortsområden. I Bryggindikatorn tas också 

hänsyn till om det finns hamnar vid stranden. Både Bryggindikatorn och Husindikatorn 

8



presenterar exploateringstrycket i fem klasser som sträcker sig från ingen exploatering till 

mycket kraftig exploatering. Dessa kan överskådligt presenteras i kartform. Resultaten 

redovisas i Länsstyrelsens rapport ”Strandexploatering i Stockholms län - Mälaren och 

Östersjön” (R2004:05). 

Kontaktperson: Klara Tullback Rosenström, Länsstyrelsen i Stockholms län. 

Länsstyrelsen i Västmanlands län: 

Systematisk kartläggning av värdefulla vattenmiljöer 

I Västmanlands län påbörjades under 2002 en kartläggning av värdefulla vattenmiljöer, 

det ursprungliga namnet var ”Nyckelbiotoper i sötvatten”. Projektet har utökats och 

redovisas i rapporten ”Värdefulla vattenmiljöer i Västmanlands län – Arbetssätt för 

systematisk kartläggning av värdefulla vattenmiljöer” (Rapport 2004. Nr 13 version 1). 

Syftet med arbetet är dels att ta fram underlag för att kunna uppnå delmål 1 och 2 i miljökvalitetsmålet 

”Levande sjöar och vattendrag”, dels att samla information om behovet av 

restaureringsåtgärder. 

För vattendrag utgår arbetsmetoden från naturvärdesbedömning av avrinningsområden 

enligt System Aqua och biotopkartering av vattendrag enligt Handboken för miljöövervakning. 

Arbetssättet innehåller såväl metoder för att samla och utvärdera befintlig 

information som ett systematiskt sätt för insamling av ny information i fält. Exempelvis 

ingår en vandringshindersinventering. Egna protokoll för att dokumentera specifika 

biotoper har framtagits och en metod för att utvärdera var de värdefulla vattendragsbiotoperna 

finns har utvecklats. 

Kontaktperson: Gunilla Alm, Länsstyrelsen i Västmanlands län. 

Norrtälje kommun: Kustens strandområde – en kartläggning av 

naturvärden och exploatering 

Norrtälje kommuns metod bygger på Länsstyrelsen i Stockholms ovan beskrivna metod. 

Syftet med Norrtäljes metod är att på en översiktlig nivå kartlägga naturvärden och 

exploatering i strandzonen för att få ett underlag till kommunens översiktliga planering 

samt till handläggning av olika typer av tillståndsgivning enligt plan- och bygglagen samt 

miljöbalken. Utifrån stereomonterade digitala infraröda flygbilder tolkades landområdet 

cirka 100 m upp från strandlinjen samt 100 m ut i vattnet på bebyggda öar större än 1 ha 

med avseende på höga naturvärden. Resultatet av metoden fungerar som kompletterande 

beslutsunderlag för tjänstemän, på t.ex. Ledningskontoret, Stadsarkitektkontoret och 

Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i ärenden rörande strandskydd och ansökan om 

deponering av muddermassor. Materialet fungerar även som planeringsunderlag till översiktsplaner 

(ÖP), fördjupade översiktsplaner (FÖP) och detaljplaner. 

Kontaktperson: Monica Pettersson, Norrtälje kommun. 

Värmdö kommun: Värmdös stränder i kustplanering 

Värmdös metod är en vidareutveckling av befintliga lokala och regionala inventeringsmodeller 

men med huvudfokus på ”Norrtäljemodellen”. Metodens syfte är att ta fram ett 

underlag till en fördjupad översiktsplan för kustområdet samt ta fram en metod som gör 

att man lättare och bättre kan hantera strandskyddsdispenser. Vegetationskartan samt 

kartan med områdestyper förklaras med hjälp av en legend och en teckenförklaring. 

Vegetationskartan klassificeras med hjälp av 25 olika naturtyper och klasser. En kuststräcka 

karaktäriseras med hjälp av 6-7 olika områdestyper. Dessutom definieras varje typ 

9



av yta med hjälp av en exakt beskrivning. Metoden kan användas i kommunal planering 

av kustområden och i arbetet med strandskyddsdispenser. 

Kontaktperson: Ann Hagström, Värmdö kommun. 

Tyresåsamarbetet och Länsstyrelsen: Vad finns längs stranden? 

Tyresåns modell är en vidareutveckling av tidigare modeller och baseras på arbetet gjort 

på Länsstyrelsen i Jönköping, Naturvårdsverket samt Länsstyrelsen i Stockholm. Syftet 

med modellen är att med en rimlig upplösning kunna inventera fysisk exploatering samt 

utbredning av biotoper med ett minimum av resurskrävande fältinventeringar. Det är 

meningen att kartorna ska kunna utgöra underlag för bland annat fysisk planering och 

vattenvårdsåtgärder som syftar till att uppfylla miljömål. Metoden beskriver kartering av 

strandnära ytor i ett avrinningsområde. Med strandnära ytor menas här landområden från 

vattenlinjen och 30 meter upp på land. Möjliga användare är kommuner och länsstyrelser, 

och alla som vill få en snabb översikt över strandlinjer och stränder. Resultaten redovisas 

i Länsstyrelsens rapport ”Vad finns längs stranden? Inventeringsmetodik för stränder 

tillämpad på Tyresåns sjösystem” (R2005:07)” 

Kontaktperson: Göran Andersson, Länsstyrelsen i Stockholms län. 

Naturvårdsverket: Metodik för inventering av skyddszoner vid sjöar och 

vattendrag 

Metoden har utvecklats av Naturvårdsverket och är lämplig för inventering av skyddszoner 

i skogslandskap vid sjöar och vattendrag. Syftet är att med hjälp av fjärranalys 

(flygbilder) utveckla en rationell metod för inventering av skogliga skyddszoner mot sjöar 

och vattendrag. Metoden siktar främst till kriteriet ”bevarandet av skogens skyddsfunktioner 

för mark och vatten”. 

I metoden inventeras ett strandområde utifrån en zonbredd på landsidan av 50 m från 

strandlinjen. Här registreras om det finns några skyddszoner, d.v.s. skog med en medelhöjd 

på 12 m eller mer, eller om sådana zoner saknas. Om det finns skyddszoner på 

skogsmark och skogbärande impediment registreras zonbredden i åtta olika klasser. 

Klassningen och mätningen utförs med hjälp av stereomonterade svartvita flygbilder i en 

analytisk stereoplotter. Skyddszonsklasserna skapas i ArcInfo. Resultaten av bearbetningen 

samlas i en digital kartdatabas. Från denna kan utplottning av kartor göras. 

Statistik tas fram i ArcInfo och överförs till ett specificerat tabellformat. Tillämpbarheten 

avseende den här framtagna metodiken gäller dels Sverige, men även övriga länder runt 

Östersjön, dels flertalet övriga EU-länder. 

Kontaktpersoner: Tommy Löfgren, Stig Ohlsson, Naturvårdsverket. 

Stockholms universitet: GIS-modell för grunda skärgårdsvikar. 

Stockholms universitets modell har i huvudsak utvecklats inom två examensarbeten, som 

dels bygger på en omfattande inventering från forskningsprogrammet SUCOZOMA, dels 

på tidigare GIS-studier vid Botaniska institutionen. Syftet med modellen är att beskriva 

bottenvegetationens beskaffenhet i grunda skärgårdsvikar så att hänsyn kan tas till naturvärden 

förknippade med dessa vikar i samband med planerandet av kusten. Metoden kan 

tillämpas på grunda skärgårdsvikar på kommunal nivå men även på länsnivå. Metodiken 

för vågexponering kan användas var som helst, men fosformodellen fungerar bäst vid 

grunda vikar. Möjliga användare av modellen är kommuner och länsstyrelser. 

Kontaktperson: Martin Isaeus, Botaniska Institutionen på Stockholms Universitet 

(numera på NIVA). 

10



Översyn över beslutsstödssystem för 

vattenvård 

DHI Water & Environment: MIKE BASIN 

MIKE BASIN är ett modellsystem för övergripande integrerad vattenresursmodellering 

för avrinningsområden avseende såväl ytvatten som grundvatten. Modellen integrerar 

GIS med vattenresursmodellering i ett verktyg för utredningar av vattentillgångar, 

reservoarers funktioner och vattenkvalitet. Syftet är att skapa ett enkelt modelleringsverktyg 

för planering och tillsyn. Användningsområden kan vara inom övergripande 

planering såsom studier av vattentillgång i ett område, planering av infrastruktur 

(bevattning, reservoarer) och vattenkvalitet, samt studier som faller inom ramen för EU:s 

ramdirektiv för vatten. Modellen beräknar flöden, nivåer, kvalitetsparametrar osv. i enskilda 

noder där resultat kan redovisas som tidsserier eller tabeller. Kopplingen till GIS 

medför en illustrativ resultatpresentation. MIKE BASIN har använts i projekt kring övergripande 

avrinningsområdesplanering, vattenkraft, vattenkvalitet m.m. runt om i världen. 

Hemsida: www.dhisoftware.com 

DHI Water & Environment: MIKE 3, MIKE 21 

MIKE 21 och MIKE 3 är modellsystem för simulering av hydrodynamik, strömning, 

vattenkvalitet, sedimenttransport och vågor i öppna vatten, hav och kustområden. MIKE 

21 är en två-dimensionell modell integrerad över djupet och MIKE 3 är en tredimensionell 

modell. MIKE 21 är tillämpbar vid studier av ett brett spektrum hydrauliska 

frågeställningar där strömningen kan antas vara homogen över djupet. MIKE 3 är 

användbar då de tredimensionella effekterna är av betydelse. Resultat från MIKE 21 och 

MIKE 3 kan bestå av tidsserier med beräknade flöden och nivåer i enskilda punkter eller 

för profiler genom modellområdet. Strömningsmönster på olika djup kan visas antingen 

statiskt eller för varje beräkningstidssteg som en animering. Även transport av 

föroreningar kan animeras. Andra exempel på resultat som kan hämtas från en MIKE 

21/3-beräkning är våghöjder, transporttider för olika typer av material eller kemikalier, 

översvämningsytor och avskiljning av föroreningar. Hemsida: www.dhisoftware.com 

DHI Water & Environment: MIKE 11 

MIKE 11 är ett modellsystem för simulering av hydrologi, hydraulik, vattenkvalitet och 

sedimenttransport i flodmynningar, floder, bevattningssystem och andra öppna vattendrag. 

Modellen är tillämpbar för en rad vattenresurs- och miljöfrågor relaterade till 

hydraulik i vattendrag och samspelet med naturmarksavrinning, regleringar, dammstrukturer, 

sedimenttransport, vattenkvalitet m.m. Tidsserier med beräknade flöden och 

nivåer i enskilda punkter eller för profiler längs vattendragen redovisas. Uppgifter om 

föroreningskoncentrationer och sedimentation/erosion kan också erhållas. Ett antal verktyg 

för resultatbearbetning och grafiska presentationer finns tillgängliga, bland andra en 

koppling till GIS-miljö för att skapa terrängkartor och översvämningskartor. Hemsida: 

www.dhisoftware.com 

DHI Water & Environment: MIKE SHE 

MIKE SHE är ett modellsystem för simulering av hydrologiska processer både ovan och i 

mark, men sätts kanske främst i samband med grundvattenfrågor. Huvuddelen av indata 

till modellen är av fysikalisk karaktär och ges fördelat över det studerade området. Mo- 

11



dellen är tillämpbar på en rad vattenresurs- och miljöfrågor relaterade till yt- och grundvattensystem. 

Modellen kan användas för att beräkna effekterna av mänskliga aktiviteter, 

exempelvis vid föroreningsläckage från punktkällor som avfallsupplag och diffusa källor 

som jordbruk, förändringar i vattenuttagsförhållanden, landskap och markanvändning. Ur 

simuleringsresultaten kan resultat från varje komponent i beräkningen studeras, såsom 

evapotranspiration från växter, ytavrinning, vattenhalt i den omättade zonen och storleken 

på perkolationen till grundvattnet, grundvattentryck i olika lager och akvifärer och utbytet 

mellan grundvatten/ytvatten/ledningsnät. Hemsida: www.dhisoftware.com 

IVL Svenska Miljöinstitutet AB: Watshman 

Syftet med Watshman är att fungera som ett operativt verktyg för hantering av vattenkvalitetsfrågor 

i ytvatten i avrinningsområden. Kväve- och fosforförluster till vatten från 

jordbruksmark, enskilda avlopp och andra källor kan modelleras. Watshman består av ett 

datahanteringsverktyg (recipientdata och punktkällor), ett modelleringsverktyg, ett 

scenarieverktyg och ett presentationsverktyg. Watshman ska svara på frågorna: Hur ser 

belastningssituationen och tillståndet ut i vattendragen idag? Vad är orsaken till tillståndet/belastningen 

(källfördelning)? Vilken skillnad i belastning kommer att orsakas av 

olika typer av förändringar i avrinningsområdet? Förändringarna kan både vara positiva, 

d.v.s. av åtgärdskaraktär, men även negativa, som exempelvis urbanisering. 

Kontaktperson: Sam Ekstrand, IVL. 

KTH: Scenariobaserad analys av vattenkvalitet och kvantitet för Mälarens 

avrinningsområde 

Detta är ett planeringsverktyg baserat på långtidsscenarier. Metodens syfte är dels att visa 

hur mycket lagringskapacitet det finns idag (från 1940-talet fram till nu), och dels att göra 

framtidsprognoser med hjälp av olika scenarier. Metoden innehåller två delar, baserade på 

examensarbeten gjorda på KTH. Det ena examensarbetet utvecklar en vattenflödesmodell 

som uppskattar avrinning och grundvattenflöden, och är baserad på avrinningsområdets 

karaktär som t.ex. genomsnittlig nederbörd, temperatur, jordtyp, markanvändning 

och topografi. Det andra examensarbetet kvantifierar substansflöden i ett 

avrinningsområde för en 30-års period, inklusive förändringar i vattenkvalitet på grund av 

klimatologiska förändringar och befolkningsutveckling. 

Kontaktperson: Fredrik Hannerz, KTH. 

KTH: ECOFLOW 

ECOFLOW är ett verktyg för modellering av yt- och grundvatten, inkluderande 

föroreningstransport, inom avrinningsområden med fokus på grundvattnet. ECOFLOWmodellen 

är ett försök att åstadkomma en bättre beskrivning av relationen mellan yt- och 

grundvattenhydrologin i ett avrinningsområde, för att utgöra ett värdefullt stöd i samband 

med upprättandet av åtgärdsprogram. 

Utdata från modellen är avrinning, grundvattennivåer samt koncentrationer i olika 

horisonter i markzonen och i vattendragen. 

Kontaktperson: Roger Thunvik, KTH. 

KTH: RiskVariabelmetoden, RV 

RiskVariabelmetoden (RV-metoden) bygger på analys av naturgivna faktorer, tekniska 

faktorer och avståndsfaktorer, vilka statistiskt signifikant ökar eller minskar risken för salt 

grundvatten. Syftet med metoden är att kunna utföra riskanalyser av salt grundvatten i 

12



GIS-miljö. Verktyget kan användas för översiktliga bedömningar av grundvattentillgång 

och grundvattenbeskaffenhet för användning i kommunal planering. Utöver en riskvärdeskarta 

ger metoden även en slutlig osäkerhetskarta. Riskkartorna är klassade i fem 

klasser för att underlätta den visuella tolkningen av resultatet. Den slutliga risk- 

bedömningen görs genom analys av de sammanlagda riskvärdena och osäkerhetsvärdena. 

Kontaktperson: Bo Olofsson, KTH. 

KTH: Grundvattenbalansberäkning, GWBal 

GWBal är en metod för beräkning av grundvattentillgång i bristområden, t.ex. kustzonen, 

över en viss period. Metoden är speciellt anpassad för akviferer som är mindre och 

komplexa, som t.ex. berg, där den begränsade faktorn för uttag av grundvatten är 

magasineringskapacitet. Grundvattenbalansberäkningsmetoden kan användas för att 

beräkna den maximala belastningen på ett område eller för att ange maximal tillåten 

belastning från de sanitära anläggningarna för en viss grundvattentillgång. Metoden 

lämpar sig främst för detaljstudier av enskilda områden, t.ex. vid förtätningsdiskussioner, 

bland annat för lokal översiktsplanering och detaljplanering. 


MARE: Beslutsstöd för kostnadseffektiva åtgärder mot eutrofiering av 

Östersjön 

Det åttaåriga (1999—2006) MISTRA-finansierade forskningsprogrammet MARE riktar 

sig till beslutsfattare som arbetar med Östersjöns miljö. Systemet åskådliggör vad som 

skulle kunna vara en kostnadseffektiv fördelning av de åtgärder som krävs för att uppnå 

önskad miljökvalitet i Östersjön. Användaren kan genom att ändra olika förutsättningar i 

systemet skapa olika scenarier för möjliga åtgärder i olika delar av regionen. Syftet med 

forskningsprogrammet MARE är att utveckla ett användarvänligt beslutsstödssystem 

(Nest) för att kunna beräkna kostnadseffektiva åtgärder mot eutrofieringen av Östersjön. 

Målet är att beslutsfattare som arbetar med Östersjöns miljö skall kunna använda 

resultaten av de beräkningar som gjorts med Nest som underlag för beslut om åtgärder. 

Hemsida: www.mare.su.se 

RTK: Kartläggning av vattenvärden 

Regionplane- och trafikkontoret (RTK) låter utveckla en metod för definiering av vattenvärden. 

Metoden syftar till att stärka hänsynen till vatten, för bättre underbyggda 

av-vägningar mellan vattenintressen och andra samhällsintressen, genom utarbetande av 

bättre planeringsunderlag för kommuners och andra intressenters arbete med vattenfrågor 

i samhällsplaneringen. Planeringsunderlaget består av sociala, ekologiska och ekonomiska 

vattenvärden presenterade på kartskikt och kan användas vid framtagande av översiktsplaner, 

åtgärdsprogram eller liknande för mellankommunala avrinningsområden eller 

i den regionala planeringen. 

Kontaktpersoner: Teresa Kalisky, RTK, Ola Lindstrand, Ramböll och Cristina Frycklund, 

Sweco Viak. 

RTK, Kommunförbundet Stockholms län och Länsstyrelsen i Stockholms 

län: ”Hur väljer man vatten- och avloppslösningar där kommunalt VA 

saknas?” 

I Stockholms län finns ett stort tryck på att omvandla fritidshus till permanentfastigheter 

och som en del i arbetet med VA-problematiken utarbetades åren 2000-2001 ett förslag 

13



till generell arbetsmetodik för val av miljöanpassade små avloppssystem. Arbetsmetodiken 

indelas i tre faser; inventering, utformning respektive utvärdering/jämförelse. I 

inventeringsfasen studeras alla förutsättningar såsom krav/policy, nuvarande och framtida 

bebyggelsetryck, nuvarande VA-förhållanden, framtida vattenbehov och naturgivna förutsättningar. 

Utifrån de klarlagda förutsättningarna utformas i fas 2 förslag till möjliga 

VA-system. Styrande för vilka VA-system som är möjliga är de naturgivna förutsättningarna. 

I den tredje fasen detaljstuderas, utvärderas och jämförs de möjliga VAsystemen 

med avseende på vattenkvalitet/smittskydd, teknisk robusthet, resurs- 

hushållning, miljöpåverkan, ekonomi, brukaraspekter och ansvar. Därefter kvarstår de 

lämpliga VA-systemen för just detta område. Arbetsmetodiken testades på Ekerö, i 

Vaxholm och i Nynäshamn. 

Kontaktpersoner: Tomas Andersson, RTK och Birgitta Olofsson, Tyréns. 

SEAREG 

Projektet ska utvärdera socioekonomiska och miljömässiga effekter av klimatförändringar 

i Östersjöområdet, med fokus på vattenståndshöjning och ändrade avrinningsmönster hos 

vattendrag. GIS används för att kartlägga de områden som kan komma att översvämmas 

vid klimatförändringar. SEAREG-projektet utvecklar en beslutstödsstruktur som kan 

användas för framtagande av åtgärder med fokus på vattenståndshöjning i hela Östersjöregionen. 

Bland de parter som arbetar med projektet kan nämnas SMHI och Geological 

Survey of Finland. Hemsida: www.gsf.fi/projects/seareg 

SEI: WEAP 

WEAP är ett datorbaserat verktyg för stöd till integrerad planering och förvaltning av 

vattenresurser i avrinningsområden. WEAP bygger på grundläggande massbalansprinciper 

och kan användas på alla skalor - från små delavrinningsområden upp till 

komplexa flodsystem. Användaren bygger baserat på de aktuella behoven upp en modellrepresentation 

som beskriver vattensystemets tillflöden och uttag, överföringar, ekosystembehov, 

vattenanvändning, utsläpp från vattenreningsanläggningar samt andra 

kvalitetspåverkande aktiviteter. Resultaten från en WEAP-analys kan anpassas efter 

användarens behov och presenteras både i tabellform och grafiskt. Erfarenheterna visar 

att verktyget kan vara användbart för att förbättra kommunikationen mellan experter, 

myndighetspersoner, representanter för vattenanvändare och allmänhet för att gemensamt 

finna acceptabla lösningar på vattenproblem. 

Kontaktpersoner: Oskar Wallgren och Karl Hallding, SEI. 

SMHI: HBV-NP och TRK 

HBV-NP-modellen simulerar kväve- och fosfortransporter och transformationer i ett 

avrinningsområde. Målen är att beräkna transporter, fördröjning och identifiera närsaltskällor 

för att separera antropogena konsekvenser från naturliga och för att utvärdera 

klimatologiska och hanteringsscenarier. HBV-NP är baserad på den hydrologiska HBVmodellen, 

som successivt har utvecklats för kväve och fosfor. HBV-modellen är en 

avrinningsmodell som inkluderar numeriska beskrivningar av hydrologiska processer på 

avrinningsområdesnivå. Modellen används för flödesberäkningar och andra tillämpningar 

som vattenresursplanering och närsaltsberäkningar i de nordiska länderna. SMHI har även 

databasen TRK för redovisning av markanvändningens kväve- och fosforbelastning till 

ytvatten från såväl diffusa källor som punktkällor. TRK använder indata från olika 

modeller såsom HBV och HBV-NP. Hemsida: www.smhi.se 

14



SMHI: Kustzonsmodell 

Kustzonsmodellen är ett verktyg för simulering av växtnäringsämnen och planktonmängder 

i kustvatten, som inkluderar modeller för beräkning av tillrinning från landområden 

och deposition från atmosfären. Kustzonsmodellen undersöker förändringar 

under lång tid genom att man för ett antal med varandra förbundna kustvattenbassänger 

kan beräkna effekter på halter av kväve och fosfor, planktontillväxt, syrgasförhållanden 

och siktdjup. Tidsperioder på 20 till 30 år kan simuleras för ett stort antal kustvattenbassänger. 

Man kan med hjälp av kustzonssystemet beräkna effekter i kustvattnet till 

följd av förändrad tillförsel av kväve och fosfor via utsläpp, tillrinning från landområden, 

deposition från atmosfären eller förändrade halter i omgivande havsområden. 

Kustzonsmodellen finns uppsatt för Östergötlands respektive Bohusläns skärgårdar. För 

varje bassäng beräknas tillrinning, tillförsel av kväve och fosfor, tillstånd i bassängerna 

samt vattenutbyten och materialtransporter mellan bassängerna. 

Hemsida: www.smhi.se/klimat&miljö/kustzon 

SMHI: BIOLA 

BIOLA är en modell för simulering av en sjös omblandning, temperatur och vattenkvalitet. 

BIOLA simulerar sjön i en vertikal dimension, men flera sjöbassänger kan 

sammankopplas. Modellen kan användas för att simulera effekterna av ändrad närsaltsbelastning 

och andra vattenvårdande åtgärder samt dess effekter på sjöekosystem. Modellen 

drivs med data på närsaltstillförsel och observerat väder som bestämmer de fysiska 

förhållandena och omblandnings-/skiktningsförhållanden. Resultaten av modellen är 

tids-serier med koncentration av näringsämnen, plankton m.m. i sjön, antingen djupprofiler 

eller medelvärden för sjön. 

Kontaktperson: Dr. Charlotta Pers, SMHI, Norrköping 

SUCOZOMA: Beslutsstöd för utnyttjande av fiskresurser 

Det MISTRA-finansierade forskningsprogrammet SUCOZOMA, Sustainable Coastal 

Zone Management, (1997 – 2003) är en bred satsning för att lösa viktiga problem i kustzonen. 

Forskare från olika ämnesområden ingår i ett samarbete för att belysa problem ur 

olika synvinklar och föreslå lösningar som är praktiskt genomförbara. Det kustnära havet 

är produktivt och har en stor biologisk mångfald, samtidigt påverkas det av en mängd 

mänskliga aktiviteter. I SUCOZOMA utvecklas kustfisket, prövas nya metoder för att 

stoppa övergödningen och undersöks möjligheterna att förnya beslutsfattandet i kustfrågor, 

baserat på en bättre kunskap om kustens politiska, sociala och ekonomiska förhållanden. 

Hemsida: www.sucozoma.tmbl.gu.se 

Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU): The phosphorus index 

Bra hantering av fosfor i ett jordbrukssystem kan förbättra vår förmåga att minska vattenföroreningar. 

Därför har man utvecklat ett beslutsstödssystem som innehåller fosforindex, 

ett expertsystem som gör en diagnos och en föroreningsmodell baserad på diffusa källor. 

Modellen pekar ut områden där egenskaperna hög närsaltbelastning och hög transportpotential 

överlappar varandra. Därför använder modellen kvalitativa och kvantitativa 

verktyg. Exempel på sådana metoder är hydrologiska -, transport -, och föroreningsmodeller, 

GIS och expertsystem. 

Kontaktperson: Faruk Djodjic, Avdelningen för vattenvård, Institutionen för markvetenskap, 

SLU (numera på IVL). 

15



SWECO VIAK: ”StormTac”, modellering av dagvatten och 

ytvattenrecipienter 

Metaller och näringsämnen är exempel på föroreningar i dagvatten som kan leda till 

toxiska effekter och övergödning i vattenrecipienter. Kraftiga och intensiva dagvattenflöden 

kan orsaka översvämningar i urbana områden. StormTac är ett planerings- och 

dimensioneringsverktyg för att nå ett steg närmare en hållbar dagvattenhantering. 

Modellen beaktar både punktvisa och diffusa föroreningskällor, basflöde och atmosfärisk 

deposition. Modellen integrerar avrinningsområdets och avrinningens egenskaper med 

dagvattenanläggningar och recipientpåverkan. Modellresultaten presenteras i flödesschema, 

tabeller och diagram. De kan också länkas till andra databaser och GIS. 

Hemsida: www.stormtac.com. Kontaktperson: Thomas Larm, Sweco Viak. 

URBAN WATER: Beslutsstöd för val av urbana avloppssystem 

MISTRA-programmet Urban Water (1999 – 2005) syftar till att utveckla stöd för 

strategiska beslut av framtidens uthålliga system i Sverige. Dagens vatten- och avloppssystem 

i Sverige har ifrågasatts vad det gäller uthållighet. Nya system, som oftast inneburit 

lokala lösningar med innovativ teknik, har utvecklats och tagits i bruk i en liten 

skala som alternativ eller komplettering till centrala system. Det är nödvändigt att 

identifiera framtida möjligheter och begränsningar hos olika system. Det är också 

nödvändigt att utveckla riktlinjer för framtida system. Ska framtidens uthålliga vatten- 

och avloppssystem vara förbättrade versioner av dem som finns idag, eller måste det ske 

radikala förändringar? Urban Water ska leverera en verktygslåda för planerare av vatten 

och avlopp. Målgruppen är bl.a. stadsbyggnadskontor, VA-verk, miljökontor och bostadsbolag. 

Hemsida: www.urbanwater.org 

VASTRA: Beslutsstöd för vattenvårdsarbete 

MISTRA-programmet VASTRA (1997 – 2004) bedriver forskning kring strategier för 

vattenplanering och vattenförvaltning. Målet för VASTRA är att bidra till ökad kunskap 

och utveckling av användbara verktyg som väsentligt bidrar till att finna en effektiv och 

socialt accepterad lösning av problemen med övergödning på avrinningsområdesnivå. 

Problemen med övergödning av sjöar, vattendrag och kust/hav ska kunna lösas på ett 

effektivt och socialt accepterat sätt. Programmet består av tre delprogram, nämligen 

”integration och syntes av kunskap för övergödningskontroll”, ”val av styrmedel, 

organisationsformer och konfliktslösningsmekanismer för hållbar avrinningsområdesförvaltning” 

och ”näringsflöden i olika landskapsdelar och i avrinningsområden”. 

Hemsida: www.vastra.org 

16



Inledning, syfte och avgränsning 

En av inriktningarna i RUFS anger behovet av att stärka hänsynen till vattenaspekter i 

samhällsplaneringen och utarbetande av bättre planeringsunderlag för avvägning mellan 

vattenaspekter och exploateringsintressen. Bra planeringsunderlag som omfattar vattenfrågor 

kommer även att främja arbetet med att nå relevanta nationella miljökvalitetsmål 

samt målet ”god vattenkvalitet” enligt EU:s vattendirektiv. 

Syftet med denna rapport är att ge en översyn över kartläggningsmetoder för kustvatten 

och stränder samt beslutsstödsmodeller för vattenvård. De målgrupper till vilka verktygen 

riktas ska känna till dem och kunna välja rätt verktyg för rätt situation, nå kostnadseffektiva 

önskvärda resultat och kunna lämna bra synpunkter på fortsatt förbättring av 

verktygen. 

Översynen presenterad i rapporten är indelad i fyra delar samt innehåller en utvärdering 

av några av beslutsstödsverktygen: 

1) I kapitlet om övergripande metoder presenteras System Aqua, det pågående arbetet 

med framtagande av en handbok för vattendirektivets genomförande, Natura 2000, SGU:s 

arbete med miljömålet ”Grundvatten av god kvalitet” och SIS/Stanli – Utveckling av 

standard för geografisk informationshantering inom ytvattenområdet. 

2) I nästa kapitel presenteras olika metoder för kartläggning av kustvatten och 

stränder. Ett flertal metoder för kartläggning av kustvatten och stränder och beslutsstöd 

för vattenvård finns eller håller på att tas fram. Inom Stockholms län har Norrtälje 

kommun, Värmdö kommun, Tyresåsamarbetet och Stockholms Universitet utvecklat 

olika metoder, med stöd ur Stockholms läns landstings miljöanslag. Denna översyn syftar 

delvis till att förvalta resultatet av de utdelade medlen ur miljöanslaget. 

3) Därutöver utvecklas det en flora av dataprogram för beslutsstöd, scenarier eller 

verktygslådor, där markanvändningens påverkan på vatten kan modelleras. Målet 

för många av beslutsstöden är att de på sikt ska användas i kommunal planering. Dessa 

presenteras i kapitlet om beslutsstödssystem för vattenvård. 

4) I rapporten görs även en kortfattad presentation av andra översyner som nyligen 

genomförts. 

5) Sist i rapporten presenteras resultat av en enkätundersökning som utfördes vid 

konferensen ”Verktyg för kommunal vattenplanering” 3-4 februari 2004. Under 

konferensen presenterade fem forskningsprogram (SUCOZOMA, VASTRA, Urban Water, 

MARE och MARBIPP) sina verktyg. Enkätundersökningen genomfördes för att 

studera vilken uppfattning deltagarna hade på de verktyg som presenterades och hur de 

såg på fortsatt vattenarbete i Sverige, i syfte att ge feedback till forskningsprogrammen 

och för att ge avnämarnas syn på några av de verktyg som presenteras i denna rapport. 

Översynens fokus var ursprungligen punkten 2 ovan, kompletterad av utvärderingen i 

punkt 5, medan övriga punkter har tillkommit efterhand och därmed inte har ett lika 

tydligt syfte eller avgränsning. I rapporten beskrivs den utvecklingsnivå som de 

redovisade metoderna/modellerna hade vid kartläggningstillfället 2004. 

Kartläggningen har inte omfattat metoder/modeller för VA-tekniska försörjningssystem 

såsom rörnätsmodeller, driftdatabaser etc. Det bör också observeras att flera av de 

metoder/modeller som kartlagts inte tar hänsyn till grundvattenaspekten. 

17



Övergripande metoder 

System Aqua 

Ett centralt begrepp i System Aqua är biologisk mångfald vilket definieras som 

variationsrikedom bland levande organismer, deras samhällen och livsmiljöer samt variationen 

av de ekosystem och landskapselement där organismerna ingår. System Aqua är 

resultatet av ett uppdrag som Institutionen för miljöanalys vid Sveriges Lantbruksuniversitet 

(SLU) fick av Naturvårdsverket. 

I första hand har System Aqua utarbetats för att bedöma en sjö eller en del av ett vattendrag 

tillsammans med sitt avrinningsområde, grundvatten hanteras inte. Den biologiska 

mångfalden karakteriseras av fem kriterier, nämligen strukturell mångformighet, naturlighet, 

raritet, artrikedom och representativitet. I detta skede av systemets utveckling har 

kriteriet representativitet ännu inte utarbetats. 

De olika kriterierna värderas genom en poängbedömning i en skala från 0 till 5, där 5 

anger det ur biologisk och naturvärdessynpunkt mest värdefulla förhållandet. Värderingen 

0 ges för en indikator som betecknar biologiskt ensidiga och/eller mycket allvarligt störda 

miljöer. Ett kriterievärde erhålles genom medelvärdesberäkning eller annat angivet 

viktningsförfarande av de bedömda indikatorerna. 

I System Aqua ingår tre separata moment: 1) identifiering och karakterisering, 

2) värdering och 3) beskrivning av speciella förhållanden för avrinningsområden och 

objekt. 

Syftet med identifieringen är att klargöra belägenhet och avgränsning. Ett avrinningsområde 

eller objekt skall identifieras med lägeskoordinater enligt Rikets Nät, län, 

kommuntillhörighet, kartblad, naturgeografiska regioner i enlighet med Nordiska 

Ministerrådets klassificeringar m.m. Syftet med karakteriseringen är att skapa en samlad 

och enhetlig databas med beskrivande uppgifter om landets sjöar, vattendrag och 

avrinningsområden. Uppgifterna beskriver geografiska förhållanden och egenskaper som 

visar på landskapets/objektets variationsrikedom. 

För värdering av objekt har kriterierna ”naturlighet” och ”raritet” valts. De har både 

tydlig inriktning mot förhållanden som anses särskilt värdefulla ur bevarandesynpunkt. 

De både kriterierna definieras med indikatorer som poängbedöms i en skala mellan 0 och 

5. Poängtalet/klass 5 för naturlighet anger den ur naturvärdessynpunkt mest gynnsamma 

situationen och poängtalet/klass 0 den mest störda. 

Karaktärer som inte är möjliga att poängsätta men som ändå kan påverka en slutlig 

bedömning behandlas i System Aqua som speciella förhållanden. Karaktärer som noterats 

under speciella förhållanden kan ibland vara av sådan vikt att andra värderingar får stå 

tillbaka. Trots låga värden för kriterierna ”naturlighet” och ”raritet” kan objektet ändå 

vara värt särskilt beaktande. Exempel på positiva förhållanden kan vara en särskilt rik 

fågelsjö eller ett för landet eller regionen särskilt attraktivt vattenfall. 

Artrikedom har fått en särställning i System Aqua eftersom både en karakterisering och 

värdering kan göras för artrikedomen hos makrofyter, bottenfauna och fisk i både vattendrags- 

och sjöobjekt samt hos växtplankton i sjöobjekt. Antalet förekommande arter 

värderas oavsett antalet funna individer. Organismgrupperna är valda utifrån att det finns 

ett underlag som omfattar hela riket och många naturgeografiska regioner. Dessa har 

18



bearbetats statistiskt så att skalindelningar har kunnat utformas. I framtiden kan fler 

organismgrupper komma att värderas. För dessa saknas ännu enhetligt insamlat och 

datafört storregionalt material. Ett sådant exempel är häckande fågel. 

System Aqua har utarbetats som ett instrument för karakterisering och naturvärdering. I 

System Aqua kan avrinningsområden, sjöar och vattendrag värderas och jämföras på ett 

objektivt sätt och efter ett enhetligt mål (Naturvårdsverket, rapport 5157). På så sätt blir 

karakteriseringen och värderingen upprepningsbar och oberoende av vem som utför 

arbetet. I System Aqua ges möjligheten att betrakta objekt och avrinningsområden var för 

sig eller tillsammans. Den sist nämnda möjligheten ger den mest fullständiga bilden. 

Idémässigt hade man inspirerats av det brittiska systemet SERCON (Boon m.fl. 1994, 

1997). 

Syftet med undersökningar enligt System Aqua är att dessa ska kunna användas: 

• för att fastställa nationella och regionala områden med särskilt höga naturvärden 

för att ta fram regionalt typiska avrinningsområden och objekt 

• för att bedöma behov av åtgärden och restaurering i ett enskilt objekt eller i ett 

helt vattensystem 

• för att visa effekter av åtgärden 

• som underlag vid planering av mark och vattenanvändning eller andra ingrepp 

• för uppbyggnaden av en gemensam, enhetlig databas varifrån uppgifter kan 

sökas, och där vatten kan särskiljas och sorteras efter många olika principer 

För att kunna karakterisera och värdera ett vattendrag eller en sjö behövs inventeringar. 

För arbetet med System Aqua rekommenderas ”Biotopkarteringsmetoden för vattendrag” 

som finns beskriven i ”Handbok för miljöövervakning”. Metoden är standardiserad för att 

dokumentera objekten och graden av mänsklig påverkan av dessa. 

De uppgifter som samlas in inom ramen för System Aqua bidrar till att bygga upp en 

databas vars ingående dataelement kan användas på många olika sätt vid en redovisning. 

Värderade avrinningsområden och objekt kommer i många fall att jämföras med varandra 

i syfte att välja ut objekt för t.ex. restaurering eller exploatering. Det är då inte lämpligt 

att jämföra objekt eller avrinningsområden i olika regioner med alltför olika förutsättningar. 

Naturlighets- och raritetskriterierna har utkristalliserats som de huvudsakliga 

värderingsinstrumenten i System Aqua. Tilläggsuppgifter om artrikedom och speciella 

förhållanden för objekten kompletterar värderingen när en slutlig tolkning ska genomföras. 

Arbetet med att utveckla detta system för klassificering av naturvärden i sjöar och vattendrag 

har pågått sedan 1995. Efter tester av den ursprungliga versionen som gjordes vid 

Länsstyrelsen i Jönköping (projektledning), Skåne, Älvsborg och Västerbotten, ändringar 

(Abrahamsson 1997, Eriksson 1997, 1998, Kullberg 1997, Lagerkvist 1997) och vidareutveckling 

i flera steg är verktyget nu färdigt för att brukas i större skala. 

Förhoppningen är att System Aqua kommer att bli ett verktyg som förenklar arbetet på 

t.ex. länsstyrelser, kommuner och på de kommande vattendistrikten. 

Handbok för vatten 

”En basbok om Ramdirektivet för vatten” ger en översikt över EU:s ramdirektiv för 

vatten, kallat vattendirektivet, men ger få direkta anvisningar för vattenvårdsarbetet 

(Naturvårdsverket, rapport 5307. 2003.). Basboken riktar sig till beslutsfattare, myndig- 

19



hetspersoner, företagare, organisationer och studenter som på det ena eller andra sättet 

berörs av vattenvårdsarbetet (Naturvårdsverket, 2004). 

Naturvårdsverket, Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Boverket utarbetar 

vägledningar för arbetet med vattendirektivet i Sverige, bl.a. en ”Handbok för vatten” 

som riktar sig direkt till vattenmyndigheter, andra berörda myndigheter och aktörer, med 

arbetsriktlinjer för genomförandet av vattendirektivet. Handboken kommer även att ge 

vägledning för arbetet med de svenska nationella miljökvalitetsmålen och delmålen och 

redovisa arbetet med den nationella planen för integrerad vattenförvaltning och effektiv 

vattenhantering, i enlighet med Sveriges beslut vid Johannesburgmötet 2003. Naturvårdsverket 

utarbetar vägledningsmaterial för ytvatten, SGU för grundvatten och Boverket 

för frågor kopplade till fysisk planering. Handboken ska ge vägledning till hur 

vattenmyndigheterna ska kunna utarbeta bakgrundsbeskrivningar, fastställa preliminära 

miljömål, klassificera vilka vattenförekomster som ska betraktas som konstgjorda eller 

kraftigt modifierade, tillämpa undantagsbestämmelser när miljömålen ska fastställas samt 

göra ekonomiska analyser. 

Naturvårdsverket arbetar också med att anpassa bedömningsgrunderna för miljökvalitet 

(för sjöar och vattendrag respektive för kust och hav) till de delvis nya behoven med 

anledning av vattendirektivet (Vidarve, 2003). Ett tidigare stöd för kommunernas vattenplanering 

är vattenplaneringsboxen från 1996 omfattande rapporterna nr 4485-4502 

gemensamt framtagna av Naturvårdsverket och Boverket. 

Natura 2000 

Natura 2000 kom till inom EU för att hejda utrotningen av djur och växter och för att 

förhindra att deras livsmiljöer förstörs. Den vanligaste anledningen till utarmningen är att 

arternas livsmiljö försvinner. Groddjur och fåglar behöver våtmarker och småvatten. 

Urvalet av områden till Natura 2000 har gjorts för att skydda värdefulla arter och livsmiljöer. 

Alla områden är kanske inte unika i sitt land, men de innehåller livsmiljöer som 

är värdefulla i ett europeiskt perspektiv. Unikt för Sverige är till exempel högmossar och 

olika slags ängs- och hagmarker. Natura 2000 innebär att alla EU-länder ska vidta 

åtgärder för att naturtyper och arter i nätverket ska ha så kallad gynnsam bevarandestatus, 

vilket innebär att de ska finnas kvar långsiktigt. I Sverige samordnar Naturvårdsverket 

arbetet med att skapa Natura 2000-nätverket (Naturvårdsverket, 2004). 

I Sverige finns 3 581 Natura 2000-områden på en sammanlagd yta av mer än 6 miljoner 

hektar. Det motsvarar en yta nära 20 gånger så stor som Gotland. 

Länsstyrelserna är de myndigheter som gör den stora delen av arbetet. Skogsvårdsstyrelser 

och kommuner är andra viktiga aktörer. Många markägare, skogsbrukare, fågelskådare, 

fiskare, jägare, Vägverket och andra aktörer berörs av Natura 2000 och är viktiga 

parter i Natura 2000-arbetet. De viktigaste parterna är dock markägarna och brukarna. 

Cirka 60 procent av Sveriges Natura 2000-områden är redan idag skyddade som naturreservat, 

nationalpark etc. De skyddsformer vi har kommer att fortsätta att tillämpas, 

vilket förutom reservat och nationalpark omfattar t.ex. biotopskydd, fågel- och sälskyddsområden 

och strandskyddet (Naturvårdsverket, 2004). 

20

SGU:s arbete med miljömålet ”Grundvatten av 

god kvalitet” 

► Grundvattenkartering 

Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) är ansvarig myndighet för naturresursen 

grundvatten och för miljömålet ”Grundvatten av god kvalitet”. Det underlag som SGU tar 

fram i samband med den hydrogeologiska karteringen ger ett underlag och stöd för beslut 

som berör grundvattentillgångar. SGU:s hydrogeologiska kartor är ett översiktligt planeringsverktyg 

som länsstyrelser och kommuner kan få tillgång till för att utveckla grundvattenbaserad 

vattenförsörjning och för att kunna ta hänsyn till grundvattnet i övrig samhällsplanering. 

Vanliga användningsområden för grundvatteninformationen är vid lokalisering av ny 

vattentäkt, skydd av vattentäkt samt upprättande av mark- och vattenplaner. 

Informationen kan också vara nyttig vid planering av infrastrukturprojekt, bebyggelse 

eller motsvarande för att upptäcka motstående intressen avseende bl.a. vattenförsörjning. 

Hydrogeologiska kartor finns att tillgå i lokal (1:50 000), regional (1:250 000), och 

nationell (1:1 miljon) skala. För lokal nivå i skala 1:50 000 finns kartor endast för vissa 

delar. 

Tyngdpunkten i karteringsarbetet ligger på mätningar med seismik och georadar samt 

borrningar i områden med ej kända grundvattenförhållanden. Seismik och georadar är 

båda metoder som gör det möjligt att med hjälp av ljudvågar respektive elektromagnetiska 

vågor tolka förhållandena på djupet. Dessutom görs ett omfattande fältarbete 

där vattennivån i brunnar, observationsrör och källor mäts. För källorna registreras även 

flödet. 

En bedömning av grundvattentillgångar har genomförts i Haninge, Nynäshamn, Norrtälje, 

Värmdö, Strängnäs och Västerås. SGU har utvecklade system för bedömning av grundvattentillgångar 

och har gjort analyser baserade på brunnsarkivet, geologisk information 

etc., till stor del i GIS. 

► Uppdragsprojekt – sårbarhetskarta 

SGU arbetar med att ta fram en underlagskarta för grundvattenskydd (sårbarhetskarta) 

som bygger på tillgänglig grundvatten- och jordartsinformation. Kartan med tillhörande 

databas är avsedd att användas som ett beslutsunderlag i kommunens övergripande 

planering av markanvändning med hänsyn till nyttjande och skydd av grundvattentillgångarna. 

Kartans färgsättning fungerar som ett enkelt signalsystem där röd färg visar 

områden med hög sårbarhet, grön låg och gul måttlig sårbarhet. I områden med hög 

sårbarhet kan infiltration och spridning av föroreningar ske snabbt och stora grundvattenmagasin 

skadas, t.ex. i en grusås. Områden med låg sårbarhet är sådana som saknar 

större grundvattentillgångar eller där spridningen av föroreningar till grundvattnet sker 

mycket långsamt, t.ex. där grundvattnet är skyddat av lera. Sårbarhetskartan visar också 

grundvattnets strömningsriktningar, grundvattendelare och viktiga brunnsanläggningar. 

Den visar även potentiella miljörisker som t.ex. bensinstationer, miljöfarliga industrier 

och avfallsanläggningar, samt inte minst väg- och järnvägsnätet. Av detta kan man i stora 

drag utläsa var skadliga föroreningsutsläpp kan tänkas ske och vilka konsekvenser som 

kan förväntas. Alla SGUs databaser kan användas i ett GIS-program. Leverans kan ske i 

önskat format till bl.a. MapInfo och ArcView. 

21



► Miljömålsprojektet – Identifiering av geologiska formationer av nationell betydelse för 

vattenförsörjningen 

Inom det nationella miljömålsarbetet har SGU identifierat och klassat geologiska 

formationer för att få ett underlag som visar vilka områden som är av nationellt intresse 

för Sveriges nuvarande och framtida dricksvattenförsörjning. Formationerna består framförallt 

av rullstensåsar. SGU har för identifieringen översiktligt grupperat vattenförande 

jordlager med bedömd uttagsmängd större än 5 l/s utifrån de hydrogeologiska länskartorna. 

En sammanslagning av de vattenförande jordlagren till grupper av grundvattenområden, 

”åsavsnitt” med en längd av ca 20–40 km, har resulterat i 722 grundvattenområden. 

Varje grundvattenområde består av en eller flera grundvattenförekomster med 

tillrinningsområde. Kriterierna som ligger till grund för klassning av formationerna är 

faktorer som påverkar värdet av grundvattnet i området såsom möjlig uttagsmängd, faktisk 

uttagsmängd, hur många som bor i området och förekomsten av alternativa grundvattenförekomster 

i närheten. En indelning i två huvudklasser har gjorts utifrån 

potentiella uttagsmöjligheter. I klass 1 finns alla grundvattenområden, 225 st, med en 

bedömd uttagsmöjlighet större än 25 l/s och i klass 2 de grundvattenområden, 497 st, med 

lägre uttagsmöjligheter. Grundvattenområdena har ytterligare grupperats utifrån om de 

har ett högt befolkningstryck, få andra grundvattenområden i närheten och om en 

kommunal vattentäkt finns inom grundvattenområdet. 

Underlaget har varit ute på remiss hos bland annat länsstyrelserna, som är några av de 

aktörer som kommer att arbeta vidare med skyddet av grundvatten och bland annat 

komplettera SGU:s översikt med mer detaljerad lokal och regional information, framför 

allt grundvattenkvalitet, riskobjekt och vattenbehov. Arbetet kommer att samordnas med 

den första beskrivningen av grundvattenförekomster inom ramen för genomförandet av 

EG:s ramdirektiv för vatten. 

SIS projektområde Stanli – Utveckling av 

standard för Geografisk Information – 

Ytvattensystem 

SIS har ett projektområde Stanli som arbetar med utveckling av standarder för geografisk 

informationshantering. Våren 2002 startade Stanli utveckling av en svensk standard för 

ytvattensystem. Standarden beräknas vara klar i januari 2006. 

Ungefär 9 procent av Sveriges landareal består av sjöar och vattendrag. Ytvattnet spelar 

stor roll för samhällets olika verksamheter och konflikter mellan olika verksamheter kan 

lätt uppstå. Dessutom är det inom miljöområdet önskvärt att kunna följa föroreningar i 

vattensystem, ta fram källfördelningar för olika ämnen, göra scenarioberäkningar för 

olika åtgärder och liknande. Andra ytvattenberoende områden är vattenresursplanering, 

vattenkraftplanering, dimensionering av dammar, trummor och broar, beräkning av översvämningsrisker 

mm. 

Kommande standard planeras omfatta; 

– begrepp och terminologi för ytvatten, 

– geometrisk beskrivning av ytvattensystem som sammanhängande nätverk från 

källan till havet med angiven flödesriktning och beskrivning av avrinningsområdet, 

även kustvatten ingår, 

22



– unika identiteter för vattenobjekt, 

– två- och tredimensionell beskrivning av ytvattensystemet, 

– beskrivning av konstgjorda vattenvägar och periodiskt förekommande vattenobjekt 

samt 

– förändringshantering och historikhantering. 

Standarden kommer att vara världens första standard för ytvattensystem och få beteckningen 

SS 63 70 08 – Geografisk Information – Ytvattensystem – Begreppsmodell och 

applikationsschema. Grundvatten, vattenkvalitet och tekniska försörjningssystem omfattas 

inte av standarden. 

Stanli bevakar också det arbete som sker inom Europa. Inom EU pågår utarbetande av ett 

nytt EG-direktiv det s.k. Inspiredirektivet. Direktivet avser en gemensam infrastruktur för 

geografisk information. Miljödepartementet bereder ärendet för Sveriges räkning och 

Inspiredirektivet kan tidigast träda i kraft under 2006, därefter följer 18 månader för 

kompletteringar i nationell lagstiftning. 

23



Kartläggningsmetoder för 

kustvatten och stränder 

Olika organisationer arbetar med att utveckla olika metoder för kartläggning av kustvatten 

och stränder. Det här kapitlet ger en översyn över några metoder för att kartlägga 

deras respektive tillämpningsområde, styrkor och svagheter. Varje metod beskrivs med 

hjälp av tio kriterier: 

• Beskrivning och syfte med metoden 

• Användningsområde 

• Beskrivning av valda teckenförklaringar eller motsvarande parametrar till antal 

och innehåll. Nödvändiga indata och metod för datafångst 

• Metod vid användning av modellen. Bedömning av arbetsinsats samt nödvändiga 

kvalifikationer och resurser 

• Uppskattad kostnad för genomförande vid användning av metoden 

• Utdata, slutprodukt. Hur ser resultatet ut? Vilken form? 

• Var finns modellen och i vilken form? Vem ansvarar för utveckling? Kommer 

modellen att utvecklas? När finns det en färdig modell att använda? 

• Vem/vilka kan använda modellen? Finns det en handbok eller användarmanual? 

• Kostar det något att få modellen från upphovsmännen, och om ja, hur mycket? 

• Styrkor och svagheter. Förslag till utveckling. 

24



Länsstyrelsen i Jönköping: Jönköpingsmodellen 

för kartering av markanvändning 

Beskrivning och syfte med metoden 

Metoden är avsedd att vara ett snabbt sätt att kartera biotoper vid sjöstränder utan att för 

den skull bortse från de viktigaste detaljerna, som t.ex. bottensubstrat och vegetationssammansättning. 

Flera variabler kan väljas bort, och metoden kan om så önskas reduceras 

till en ren fjärranalysmetod vilket ytterligare ökar möjligheterna till att snabbt kartera 

långa strandsträckor. Att man i så fall tappar detaljer och möjligheterna till att mer noggrant 

följa många arters/substrats utbredning är givet. Uppföljning av exploatering kan 

dock troligen göras tillfredsställande med enbart fjärranalys. Metodiken har tagits fram av 

Länsstyrelsen i Jönköpings län och finansierats av Naturvårdsverket. 

Syftet med metodiken är att beskriva sjöstränders biotoper med inriktning på deras värde 

för biologisk mångfald, samt att kvantifiera de olika biotopernas förekomst och utbredning. 

Användningsområde 

Resultatet från kartering kan till exempel användas som underlag för naturvärdesbedömningar, 

bedömningar av påverkan och behov av åtgärder, fysisk planering och uppföljning 

av miljökvalitetsmål. 

Beskrivning av valda teckenförklaringar eller motsvarande parametrar 

till antal och innehåll. Nödvändiga indata och metod för datafångst 

Metoden är uppdelad på fyra protokoll: vattenstrandzonen, landstrandzonen, tillflöden 

och allmänt om sjön. Till vattenstrandzonen hör t.ex. täckningen av vattenvegetation och 

andelen sand på bottenytan. Bland variablerna finns ett par som knyter sjön till rätta 

undersökningsdata. I landstrandzonen bedöms bl.a. vilka marktyper som dominerar de 

närmaste 200 meterna från strandlinjen. I protokollet tillflöden noteras data om tillrinnande 

diken m.m. 

Flygbildstolkning och kartstudier är ett första sätt för datafångst. Flygbildstolkningens 

viktigaste funktion vid biotopkarteringen är att beskriva närmiljön och omgivningen 

(dvs. landstrandzonen) samt övervattens- och flytbladsvegetationen i sjöstrandzonen. 

Fältkartering är det andra sättet. I samband med fältkarteringen inhämtas vanligtvis den 

största mängden av data. De flesta variablerna bedöms direkt i fält men för en del 

variabler korrigeras informationen från flygbildstolkningen. 

Metod vid användning av modellen. Bedömning av arbetsinsats samt 

nödvändiga kvalifikationer och resurser 

Steg 1: Befintligt kartmaterial studeras och en fjärranalys genomförs. Ett flertal av de 

kriterier som berör landmiljöer och diken kan avgränsas med hjälp av (IR) flygbilder. Det 

ger en stor tidsvinst om så mycket som möjligt kan förberedas inomhus före fältarbetet. 

Steg 2: Stränderna karteras mer i detalj genom fältbesök. I karteringsprotokollen och på 

ekonomiska kartblad i skala 1:10 000 noteras uppgifter om vattenstrandbiotoper, landstrandbiotoper, 

diken och tillrinnande vattendrag. 

Steg 3: Insamlad data matas in och bearbetas i en databas i MS Access. I denna finns 

färdiga applikationer för beräkning och sammanställning av resultat. Det finns även en 

applikation för datauttag. 

25



Steg 4: Om digitaliseringsmöjligheter finns är det lämpligt att skapa geografiska objekt av 

karteringsresultatet. Till de olika objekten kopplas attributdata som hämtas direkt från 

databasen 

Steg 5: Användbarheten är viktig och Access-databasen är uppbyggd så att den ska kunna 

utnyttjas av flera typer av användare. Förutom interna användare finns även externa 

(till exempel andra myndigheter och institutioner) och det finns idag möjlighet att göra 

informationen tillgänglig för dessa genom digitala nätverk. 

Nivån av metoden är lagd så att en god allmänbiolog med ”normala” botanik- och 

faunistikkunskaper skall klara uppgifter. Eftersom metoden beskriver såväl vattenbiotoper 

som landbiotoper är det en fördel om inventeraren har relativt breda kunskaper. Ett av 

syftena med metodiken är att peka ut potentiellt värdefulla biotoper som kan förvänta 

hysa många och/eller hotade och sällsynta arter. För att avgöra naturvärdena i ett utpekat 

potentiellt värdefullt område måste det återbesökas, varvid just den kompetens som eftersöks 

anlitas, t.ex. en bottenfaunaspecialist eller en botaniker. 

Uppskattad kostnad för genomförande vid användning av metoden 

Uppskattningen avser kartering med fullständigt metodik och tämligen erfaren personal. 

Uppskattningen baserar sig på karteringar där längre sträckor undersökts. Om endast en 

enskild strandsträcka inventeras ökar tidsåtgången något. I beräkningen ingår en stor del 

restid. Vid korta resor ökar hastigheten. 

Förberedelse Mycket olika, ca 20 km per dag 

Flygbildstolkning 25 – 35 km per dag 

Fältarbete 4 – 12 km per dag och arbetslag om 2 personer 

Renritning – dataläggning 1 dag i fält ger ½ efterarbete (1/4 om dataläggning sker i 

fält) 

Digitalisering ca 13 km per dag 

Sammanställning är beroende på ambitionsnivå. Minst lika mycket som fältarbetet. 

Totalt ca 7 tim per km vattendrag 

Om kostnader sätts till 200 kr/tim innebär ovanstående beräkning att varje mil sjöstrand 

kostar ca 14 500 kr. Materialkostnaden är liten, om inte fältdatorer ska användas. Det som 

tillkommer är främst rese – och traktamentskostnader. 

Utdata, slutprodukt. Hur ser resultatet ut? Vilken form? 

Metoden har använts för att ta fram indata till System Aqua. 

Var finns modellen och i vilken form? Vem ansvarar för utveckling? 

Kommer modellen att utvecklas? När finns det en färdig modell att 

använda? 

Metoden är färdig att använda och finns i form av en rapport, nämligen ”Biotopkartering 

– sjöstränder, Metodik för kartering av biotoper i och i anslutning till sjöstränder, en 

rapport från regional miljöövervakning i Jönköpings län”. Metoden har testats på Höglandet 

och beskrivs i rapporten ”Inventering av 5 sjöar på Höglandet - enligt metodiken 

Biotopkartering – sjöstränder. 2002”. 

Metoden har utvecklats av Conny Jacobsen och Yvonne Liliegren på Länsstyrelsen i 

Jönköping. Under 2004 görs ingen utveckling men tanken finns på att utveckla metoden. 

26



Vem/vilka kan använda modellen? Finns det en handbok eller användarmanual? 

Det finns inte någon användarmanual förutom ovan nämnda rapport. 

Förutom interna användare på Jönköpings länsstyrelse finns även externa användare, t.ex. 

andra myndigheter och institutioner, som kan använda metoden och det finns idag också 

möjlighet att göra informationen tillgänglig för dessa genom digitala nätverk. 

Kostar det något att få modellen från upphovsmännen, och om ja, 

hur mycket? 

Det kostar ingenting att få modellen. 

Styrkor och svagheter. Förslag till utveckling. 

Styrkor är att metoden är mycket detaljerad och att det är en bra metod för inventering. 

Svagheter är att fältbesöken i normala fall tar lång tid, att undervattenvegetationen inte 

alltid syns med hjälp av flygbilder och att en genomgång av texterna i metoden är 

nödvändig, vilket framkom i samband med att databasen upprättades och inventeringen 

genomfördes. Vissa tillägg och förtydliganden bör göras utifrån erfarenheterna från 

databasarbetet och fältinventeringen. Metoden har bara använts för att ta fram indata till 

System Aqua. 

27



Länsstyrelsen i Stockholm: 

Strandexploatering i Stockholms län 

Bakgrund, beskrivning och syfte med metoden 

Länsstyrelserna i Blekinge, Norrbottens, Stockholms och Västra Götalands län ansökte 

1998 om medel för att testa metoderna i ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet, kust och 

hav, fysisk störning av stränder” (Naturvårdsverket.1999). Syftet var att hitta ett bra och 

tidseffektivt sätt att bedöma hur exploaterade/fysiskt störda kust- och ö-stränder är. 

Resultaten från metodtesterna i Stockholms skärgård presenterades i rapporten ”Fysisk 

störning av stränder - prov av bedömningsgrunder för miljökvalitet” (U2000: 25). 

Erfarenheterna från länens arbeten pekade mot behovet att förenkla och anpassa föreslagna 

metoder. I rapporten ”Fysisk störning av stränder - metodstudier för övervakning av 

exploateringsgraden” (rapport 2001:22) föreslås en omarbetad och delvis nyskapad 

metodik för att övervaka fysisk störning av stränder. Rapporten finansierades av Naturvårdsverket 

och togs fram i ett samarbete mellan länsstyrelserna i Blekinge, Norrbotten 

och Stockholms län. Den redovisar metodik för både översiktliga (nedan kallad 

Indikatormetoden) och detaljerade studier. 

Länsstyrelsen i Stockholms län karterade 2001 kust-, skärgårds- och Mälarstränder enligt 

Indikatormetoden från rapporten 2001:22. Metodiska problem uppstod emellertid när det 

insamlade materialet skulle analyseras. Detta ledde till att Länsstyrelsen i Stockholms län 

sökte och beviljades ytterligare medel från Naturvårdsverket för att lösa problemen. Detta 

ledde till rapporten ”Exploatering av stränder, metodstudie för övervakning av 

exploateringsgraden II” (rapport 2003:18). Karteringen av kust-, skärgårds- och Mälarstränder 

i Stockholms län från 2001 analyserades 2003 enligt denna. Resultaten finns 

presenterade i rapporten ”Strandexploatering i Stockholms län - Mälaren och Östersjön 

(R2004:05)”. 

Indikatormetoden beskriver två indikatorer, Bryggindikatorn och Husindikatorn. Dessa 

visar inte bara exploateringar i sig själva utan indikerar även att potentiellt störande 

aktiviteter pågår i anslutning till dem. Det kan handla om erosion, oljespill, båt- och biltrafik, 

förändringar av naturmiljön i tomtområden etc. Metoden delar in resultatet i fem 

störningsklasser enligt Naturvårdverkets bedömningsgrunder. Dessa klasser kan 

presenteras i kartform på ett tydligt och överskådligt sätt. 

Det som skiljer metoderna i rapporterna 2001:22 och 2003:18 åt är framförallt analysen 

av insamlat material. Den äldre versionen (rapport 2001:22) använder så kallad vektorbaserad 

analys i GIS-programmet ArcView samt ett specialframtaget programtillägg som 

skapar strandbuffertar. Den senaste metodversionen använder en kombination av vektor- 

och rasterbaserad analys. Analyserna utförs även här i ArcView men med programtillägget 

SpatialAnalyst som gör det möjligt att göra rasteranalyser. Grunddata är dock 

densamma i båda versionerna: bryggor, byggnader, vägar, tätorter, hårdgjorda stränder, 

småbåtshamnar och hamnar. 


Miljöövervakning och exploateringsstudier av kust- och östränder samt större sjöars 

stränder, med regional och nationell upplösning. 

28




till antal och innehåll. Nödvändiga indata och metod för datafångst. 

Metoden delar in stranden i fem olika klasser baserat på vilka exploateringar som finns i 

området. Eftersom det skulle ta för lång tid att kartlägga alla typer av ingrepp och 

exploateringar längs med stranden har några få fått fungera som indikatorer, Husindikatorn 

och Bryggindikatorn. I båda indikatorerna tas hänsyn till om strandzonen 

består av eller ligger nära tätortsområden. I Bryggindikatorn tas också hänsyn till om det 

finns hamnar vid stranden. Med hjälp av hur tätt husen eller bryggorna ligger har strandexploateringen 

delats in i fem klasser. Ju fler husen eller bryggorna är och ju tätare de 

ligger varandra desto högre exploateringsklass. Den del av stranden som redovisas 

sträcker sig från strandlinjen, där vatten möter land, och 100 meter upp på land. 

Källa till byggnader är Ekonomiska kartan/Fastighetskartan. Bryggor finns däremot inte i 

digitala register och har karterats med hjälp av flygbilder och ortofoton. Källan för tätorter 

är Röda kartan och Fastighetskartan. Hårdgjord yta och hamnar karteras i flygbilder/ortofoton. 

Analyserna är gjorda med hjälp av GIS-verktyg (ArcView och Spatial 

Analyst). 

Metod vid användning av modellen. Bedömning av arbetsinsats, 

nödvändiga kvalifikationer och resurser. 

Den totala tiden för karteringar av de beskrivna exploateringarna är mycket svår att uppskatta 

eftersom den beror på tolkarens erfarenhet, möjligheter till fältkontroller, kustens 

och skärgårdens utseende, bildmaterial och tekniska hjälpmedel m.m. För en oerfaren 

tolkare och användare av GIS-program kan förberedelser och igångsättning ta cirka fyra 

veckor och tolkningen av bryggor cirka 2,5-3 mil i timmen. Det är viktigt att en tolkare 

inte tolkar mer än fyra timmar per dag eftersom arbetet är mycket koncentrationskrävande. 


Kostnaden utgörs av arbetstiden samt eventuella inköp av GIS-programvaror och flygbilder. 

Kostnaden för flygbilder varierar mycket beroende på om de finns tillgängliga hos 

Metria eller måste nybeställa. 



använda? Vem/vilka kan använda metoden? Finns det en handbok 

eller användarmanual? 

Metoden finns tillämpad i rapport ”Strandexploatering i Stockholms län - Mälaren och 

Östersjön (R2004:05)”. 

Metoden ska kunna genomföras med befintliga resurser på samtliga länsstyrelser som kan 

tänkas ha användning för den. Tjänstemän samt politiker kan använda resultaten. 

Utvecklingen av den föreslagna indikatormetoden beskrivs i rapport 2003:18 

”Exploatering av stränder, metodstudie för övervakning av exploateringsgraden II” 

(Länsstyrelsen i Stockholms län, 2003). Två förslag till Naturvårdsverkets handbok för 

miljöövervakning har tagits fram. I den första, Förslag till Naturvårdsverkets Handbok - 

Handbok för tolkning och GIS-digitalisering av exploatering av stränder, beskrivs karteringsmetodiken 

för de objekt och företeelser som behövs för att genomföra exploateringsanalysen. 

I den andra, Förslag till Naturvårdsverkets Handbok - Handbok för GIS-analys 

av exploatering av stränder, finns noggranna beskrivningar av hur själva GIS-analysen av 

exploateringen kan utföras. 

29


Figur 1. Bryggindikatorn i del av Stockholms län. 

30



Figur 2. Byggnadsindikatorn i del av Stockholms län. 

Kostar det något att få metoden från upphovsmännen? 

Nej, metoden är fritt tillgänglig. 

Styrkor och svagheter, förslag till utveckling 

Länsstyrelsen rekommenderar att man anpassar val av metod efter egna förutsättningarna. 

Alla typer av exploateringar ingår inte i metoden. Det är också viktigt att tänka på att det 

digitala underlaget inte alltid är korrekt, tolkningen kan ha blivit fel eller påverkan består 

av andra exploateringar än de som tas hänsyn till i metoden. Klassningen i den föreslagna 

metoden bör ses som ett första steg som sannolikt behöver kvalitetsgranskas och justeras. 

I framtiden kommer det förhoppningsvis gå att knyta effekterna av exploateringarna 

närmare till klassindelningarna. 

Utveckling av en vägbaserad indikator är relevant. Även retroaktiva studier kunde ge en 

bild av hur exploateringsutvecklingen har sett ut över tiden. 

31



Länsstyrelsen i Västmanland: Systematisk 

kartläggning av värdefulla vattenmiljöer 


Västmanlands länsstyrelse har tagit fram en arbetsmetod som ska kunna användas för 

insamlande av ny kunskap beträffande skyddsvärden i vatten och restaureringsbehov i 

vattendrag. Arbetssättet är anpassat till om kartläggningen avser vattendragsmiljöer eller 

sjöar, källor och småvatten. Här ingår såväl metoder för att samla och utvärdera befintlig 

information som ett systematiskt sätt för att samla in ny information i fält. I metoden 

ingår bl.a. en vandringshindersinventering. Protokoll för att dokumentera fem specifika 

biotoper har tagits fram och en metod för att utvärdera var de värdefulla vattendragsbiotoperna 

finns har utvecklats. För vattendrag utgår arbetsmetoden från naturvärdesbedömning 

av avrinningsområden enligt System Aqua och biotopkartering av vattendrag 

sker enligt Handboken för miljöövervakning. 

Syftet med projektet ”Värdefulla vattenmiljöer i Västmanland” är att på ett systematiskt, 

effektiv och resurssnålt sätt dels kartlägga värdefulla vattenmiljöer, dels samla 

information om behovet av restaureringsåtgärder i vattendrag. Målet är ta fram underlag 

för att kunna uppnå delmål 1 och 2 i miljökvalitetsmålet ”Levande sjöar och vattendrag” 

och få ett bra underlag för bedömning av restaureringsbehovet. Arbetssättet är så utformat 

att det ska ge det kunskapsunderlag som krävs för att med en lagom ambitionsnivå kunna 

uppnå det nationella miljökvalitetsmålet enligt ovan. 


Kartläggningen ska utgöra ett planeringsunderlag för bevarandearbetet för vattenmiljöer 

och för restaureringsåtgärder i vattendrag. Arbetssättet har anpassats till förutsättningar 

för kartläggning inom Västmanlands län. 



Kunskapsbehovet om naturvärden är störst för limniska vattenmiljöer varför dessa har fått 

en högre kartläggningsprioritet än de semiakvatiska. System Aqua används för att 

bedöma naturlighet i avrinningsområden för vattendragsbiotoper. För att kunna kartlägga 

och utvärdera övriga biotoper har arbetssättet anpassats till förhållandena i länet. Biotopmiljöerna 

Sjöar, källor och småvatten har indelats i fem delbiotoper. Dessa är: fisktomma 

sjöar, skogssjöar med kalkhaltig berggrund, åsgropssjöar, källor och utströmningsområden 

samt småvatten och temporära vatten. Vid den fortsatta kartläggningen av hela 

länet kan antalet sjöbiotoper behöva utökas. För sjöarna är det inte helt klart hur bedömning 

av påverkan eller kvaliteten hos de enskilda objekten ska hanteras men naturvärdesbedömning 

av sjöarna enligt System Aqua kan vara ett sätt att klargöra vilka sjöar som är 

värdefulla i länet. 

Digitalisering och avgränsning av avrinningsområden sker utifrån SMHI:s delavrinningsområden 

som delas in i mindre delar för att representera vattendragen. Avgränsningen 

görs framförallt med hjälp av höjdkurvor och topografiska kartan används som stöd vid 

digitaliseringen. För att samla befintlig information används även fastighetskartor, data 

om markanvändning, dammregister, vattenkemiska mätningar, sjödatabasen, berggrundskartor, 

SGU:s källregister mm. Före inventeringen av vandringshinder görs ett punktskikt 

i GIS med misstänkta hinder såsom väg, järnväg, sjöutlopp, damm och fornlämning (ofta 

32



hyttområden). Fältbesök för biotopkartering och vandringshindersobservation genomförs. 

Egna protokoll för att dokumentera fem specifika biotoper har utarbetats. 

Metod vid användning av modellen. Bedömning av arbetsinsats samt 


Av resursmässiga skäl har en viss prioritering skett av vilka värdefulla vattenmiljöer som 

ska kartläggas. Arbetssättet är något olika beroende på om det är vattendragsbiotoper eller 

sjöar, källor och småvatten som ska kartläggas. I huvudsak följs dock samma fyra arbetssteg: 

1. Urval av möjliga objekt 

2. Fältbesök 

3. Datalagring 

4. Utvärdering 

Figuren på nästa sida visar hur urvalet av objekt för fältbesök av vattendragsbiotoperna 

och vandringshindersinventeringen genomförs. 

Vid fältbesöken görs biotopkarteringen. Fokus ligger vid fältbesöket på strukturer och 

egenskaper hos biotopen. Samtidigt är det viktigt att insamla så mycket relevant artinformation 

som möjligt, eftersom det är genom ökad kunskap om arternas förekomst, 

som kunskapen ökar om vattenmiljöerna och därmed kan biotopens betydelse för den 

biologiska mångfalden bättre bedömas. Ökad kunskap behövs exempelvis avseende vad 

som är en bra signalart för respektive biotop. 

Vid fältbesöket sker biotopkarteringen av enskilda vattendrag enligt metoden i handboken 

för miljöövervakning och de protokoll som där finns. För biotopkartering av ”Mynningar 

och deltan”, ”Sjöutlopp” och ”Sammanflöden” har egna protokoll framtagits då dessa inte 

ingår i dokumentationen av ett enskilt vattendrag. 

För datalagring används den Accessdatabas som Länsstyrelsen i Jönköpings län 

utvecklat. 

För utvärdering har Länsstyrelsen i Västmanlands län försökt utveckla en tydlig metod 

för att peka ut värdefulla vattendragsbiotoper med hjälp av biotopkarteringsdatabasen och 

indikatorer för naturlighet enligt System Aqua. Metoden innehåller tre moment; 

identifiering, avgränsning av objekt och kvalitetsbedömning. Vid kvalitetsbedömningen 

används följande åtta kravparametrar; vattenvegetation, skuggning, rensning/påverkan, 

närmiljö, översvämningsskydd, flödesdynamik, främmande arter, förändring av växt- och 

djursamhälle. 

Resultaten från System Aqua-bedömningen av avrinningsområdena kan användas för att 

framförallt identifiera två olika typer av restaureringsåtgärder d.v.s. åtgärder av 

vandringshinder och åtgärder för att begränsa näringsläckage. 

För sjöar, källor och småvatten sker kartläggningen inte vattensystemvis eftersom 

naturligheten i avrinningsområdet saknar betydelse för urvalet. Val av fisktomma sjöar 

sker bland annat utifrån Länsstyrelsens sjödatabas och länets kalkningsprogram. Berggrundskartor 

används för att välja ut skogssjöar med kalkhaltig berggrund. Åsgropssjöar 

väljs ut med hjälp av jordartskartor och Naturvårdsplanen. SGU:s källarkiv används som 

underlagsmaterial för val av källor och fastighetskartan utgör en grund för identifiering av 

småvatten. Fältbesöken genomförs för att kartlägga påverkan och kvaliteter hos den 

enskilda biotopen samt för att bedöma om ett objekt lever upp till de krav som ställs på 

biotopen. För närvarande sker datalagring för källor och utströmningsområden samt för 

33



småvatten och temporära vatten i en separat Accessdatabas och inventeringen sker enligt 

särskilda protokoll. Arbetssättet för dessa biotoper är inte helt färdigutvecklat. 

NA 1. Fysiska ingrepp 

Dammar 

NA1. Fysiska ingrepp 

Alla vandringshinder 

Avgränsa avrinningsområden 

(ARO) 

System Aqua 

bedöma naturlighet i 

ARO 

NA 2. Kemisk påverkan 

Alkalinitet och tot-P 

Figur 3. Flödesschema för urvalet av objekt för fältbesök av vattendragsbiotoper 

och vandringshinder. 

Här beskrivet arbete ska till stor del kunna göras av en biolog med bred kompetens. Vid 

exempelvis urval av objekt och naturvärdesbedömningar måste dock den breda allmänna 

kompetensen förstärkas med viss specifik kompetens. 


Avgörande för den totala arbetsinsatsen och därmed kostnaden är objektets omfattning 

och vilket befintligt underlag som finns att tillgå. 


Underlagsmaterial för arbetet med delmål 1 och 2 i miljökvalitetsmålet ”Levande sjöar 

och vattendrag” och som underlag för bedömning av restaureringsåtgärder. Materialet är 

också användbart för planering av åtgärder i Natura 2000 objekt. Protokoll och 

information finns lagrad i Accessdatabasen och geografiskt knuten information i GISsystem. 

34 

NA 3. Markanvändning 

Åker, hygge, bebyggelse 

Nationell nivå: ARO med hög eller mkt hög naturlighet 

Vandringshinderinventering 

Regional nivå: ARO med hög eller mkt hög naturlighet 

Biotopkartering i vattendrag





använda? 

Arbetssättet är avsett att användas för fortsatt kartläggning inom Västmanlands län och 

finns hos Västmanlands länsstyrelse. 

Arbetssättet har utvecklats/testats och dokumenterats av Gunilla Alm vid Länsstyrelsen i 

Västmanlands län under arbetet med Köpingåns vattensystem. Arbetssättet kommer att 

vidareutvecklas vid det fortsatta arbetet med Svartåns, Hedströmmens och Örsundaåns 

vattensystem. 

Vem/vilka kan använda modellen? Finns det en handbok eller användarmanual? 

Tillvägagångssättet beskrivs i rapporten ”Värdefulla vattenmiljöer i Västmanlands län – 

Arbetssätt för systematisk kartläggning av värdefulla vattenmiljöer” (Rapport Nr 13, version 

1). 

Kostar det något att få modellen från upphovsmännen, och om ja, hur 

mycket? 



Styrkor: Arbetssättet är färdigutvecklat beträffande vattendragsbiotoperna men mer 

utredning behövs för sjö- och strandnära biotoper. Metoden för biotopkartering (handboken 

för miljöövervakning) saknar instruktioner för hur resultaten ska utvärderas med 

avseende på naturvärden. I här beskrivet arbetssätt ingår en metod för att peka ut de 

värdefulla vattenmiljöerna i ett biotopkarterat vattendrag. Kartläggningen av värdefulla 

vattenmiljöer ger tillsammans med befintlig kunskap ett bra underlag för de regionala 

programmen för skydd och restaurering. 

Svagheter: Att kartlägga vattendragsbiotoper genom att prioritera fältinsatserna utifrån 

System Aquas bedömningar av naturlighet i avrinningsområdet ger begränsat med ny 

kunskap om naturvärden i vattendrag. Mer skräddarsydda kartläggningsmetoder för varje 

biotop skulle ge mer kunskap men kräva större arbetsinsatser. 

För de 14 rent limniska miljöerna som har högsta prioritet har ett helt färdigutvecklat 

arbetssätt tagits fram för kartläggning och dokumentation för alla miljöer utom för 

sjöbiotoperna. För de sex lägre prioriterade strandnära miljöerna behövs fortsatt 

utveckling av arbetssättet. Dessa biotoper kartläggs endast i de fall de slumpmässigt 

påträffas vid fältkarteringen av vattendrag. 

35



Norrtälje kommun: Strandkartering med 

flygbildstolkning, en test av Länsstyrelsen i 

Stockholms metod 


Norrtälje kommuns metod bygger delvis på den metod som använts av Länsstyrelsen i 

Stockholm, ”Fysisk störning av stränder – Metodstudier för övervakning av exploateringsgraden” 

(Länsstyrelsen i Stockholms län. 2001. Rapport 22). Norrtäljes metod har 

dock mer detaljerade parametrar definierade som t.ex. olika storlekar på bryggor. Den här 

metoden ger ett neutralt underlag för beslutsfattaren utan att göra bedömningar. Norrtälje 

kommuns metod baserar sig på tolkning av strandzonen i stereomodeller av digitala infraröda 

flygbilder fotograferade 1999. Totalt har 2 080 km strandlinje tolkats i Norrtälje 

kommun. Resultaten föreligger som digitala GIS-skikt i kommunens GIS-system Map- 

Info och Solen. Ur flygbilderna har ett antal biotoper med generellt höga naturvärden och 

exploatering i form av bryggor tolkats. Norrtäljes metod är dock mer detaljerad vad gäller 

parametern bryggor, t.ex. delas bryggor in i olika klasser beroende på hur många båtplatser 

bryggan uppskattas ha. Uppgifter om värdefulla områden för häckande sjöfågel 

och muddringar samt deponeringar har samlats in och digitaliserats. Därefter har allt 

material bearbetats och analyserats. 

Syftet med metoden är att på en översiktlig nivå kartlägga naturvärden och exploatering i 

strandzonen för att få ett underlag till kommunens översiktliga planering samt till handläggning 

av olika typer av tillståndsgivning enligt plan- och bygglagen samt miljöbalken. 


Idag ges ytterst få dispenser på oexploaterade områden inom strandskydd i Norrtälje 

kommun. Dock förekommer dispensansökningar som är svåra att bedöma och i dessa fall 

kan materialet från den här inventeringen fungera som ett extra stöd vid bedömning av 

ärendet. Detta material skulle utgöra ett värdefullt komplement till diskussionerna kring 

stränderna om hur man utifrån olika intressen kan uppnå en långsiktig hållbar utveckling. 

Resultatet av metoden fungerar som kompletterande beslutsunderlag för tjänstemän, på 

t.ex. Ledningskontoret, Stadsarkitektkontoret och Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i 

ärenden rörande strandskyddsärenden och ansökan om deponering av muddermassor. 

Materialet fungerar även som planeringsunderlag till översiktsplaner (ÖP), fördjupade 

översiktsplaner (FÖP) och detaljplaner. Resultaten och materialet utgör vidare ett bra 

underlagsmaterial till att välja ut områden för fördjupade och detaljerade studier av 

strandzonen. 



Inventeringen är inte heltäckande, utan endast ett urval av parametrar har tolkats. Utifrån 

projektets tidsram och med tanke på det stora geografiska område som skulle inventeras 

begränsades urvalet och indelningen av de studerade parametrarna. De parametrar som 

slutligen ingick i inventeringen bedömdes vara tillräckliga för att få fram ett kommuntäckande 

översiktligt material. För alla inventerade parametrar (naturvärden, bryggor, 

fågelområden och muddringar/deponeringar) finns det upprättade kodlistor med urvalskriterier. 

I rapporten återges endast kodlistorna för naturtyper och bryggor. Ur de digitala 

infraröda flygbilderna har ett antal biotoper som havsstrandäng, ädellövskog och hagmark 

som generellt kan anses ha höga naturvärden och exploatering i form av bryggor tolkats. 

36



Till de digitala kartskikten hör tabeller där alla tolkade objekt (områden med höga naturvärden 

och bryggor) återfinns. I dessa s.k. attributtabeller har också annan för objektet 

intressant information skrivits in, som t.ex. noteringar från fältkontroller med mera. För 

att möjliggöra olika sorterings- och klassificeringsbehov har de olika objekten klassificerats 

i olika kategorier enligt kodlistor. 

Fyra typer huvudparametrar finns med i studien: 

1. Naturvärden: Naturtyper har tolkats på bebyggda öar större än 1 ha med avseende på 

höga naturvärden. Bebyggda öar mindre än 1 ha bedömdes vara så pass påverkade av 

bebyggelse att deras värde ur naturvärdessynpunkt antogs vara lågt och dessa öar har 

följaktligen inte inventerats. Avgränsningen för ett område med höga naturvärden följer 

områdets naturliga avgränsning. Det vill säga att ett utpekat område delvis kan ligga inom 

de 100 m och delvis utanför de 100 m från strandlinjen som utgjorde studieområdet. 

Naturtyper som generellt kan sägas ha höga naturvärden är till exempel ädellövskog och 

hävdad havsstrandäng. Andra naturtyper, som t.ex. blandskog och barrskog behöver inte 

nödvändigtvis hysa höga naturvärden. Det vill säga att fler faktorer än att det är en blandskog 

avgör om den klassas som ett område med höga naturvärden, t.ex. ålder och struktur. 

2. Värdefulla områden för häckande sjöfågel: I Norrtälje kommuns innerskärgård finns 

många värdefulla områden för häckfågelfaunan. I rapporten återges en kriterielista som 

ligger till grund för urvalet av områden värdefulla för häckande sjöfågel. För att ett område 

skulle pekas ut krävdes att minst ett av kriterierna uppfyllts. 

3. Bryggor: Ur flygbilderna har brygga, större brygga, småbåtshamn och större hamn 

tolkats. Bryggor har inventerats på alla öar inom studieområdet oberoende av ö-storlek 

och närvaro eller frånvaro av bebyggelse. 

4. Muddringar och deponeringar: Uppgifter om muddringar samt deponeringar har 

samlats in och digitaliserats utifrån de anmälningar som kommit in till kommunen under 

åren 1972-2001. En anmälan om deponering av muddermassor innebär i praktiken en 

prövning av ärendet som följs av ett formellt beslut. 

Underlaget består av digitala flygbilder (stereomodeller av digitala infraröda flygbilder 

fotograferade den 10—12 juli 1999), och digitalt kartmaterial. Följande material har 

använts som komplement till de digitala stereomodellerna vid tolkning av naturvärden 

och exploatering: 

– Fastighetskartan (f.d. Ekonomiska kartan) 

– Terrängkartan (f.d. Gröna kartan, f.d. Topografiska kartan) 

– Digitala infraröda ortofoton 

– Länsstyrelsens inventering av ängs- och hagmarker 

– Skogsvårdsstyrelsens inventering av sumpskogar 

– Skogsvårdsstyrelsens inventering av nyckelbiotoper och skogliga naturvärden 

– Riksintressen för naturvård beslutade av Naturvårdsverket 

– Naturreservat beslutade av Länsstyrelsen och Norrtälje kommun 

– Regionala naturvårdsintressen utpekade av Länsstyrelsen 

– Natura 2000-områden utpekade av Länsstyrelsen, beslutade av regeringen 

– Uppgifter om naturvärden från Norrtälje kommuns egen Naturdatabas 

37



– Roslagens Ornitologiska Förenings inventering av häckande kustfåglar 

– Muddringar 



Metoden baserar sig på tolkning av strandzonen i stereomodeller av digitala infraröda 

flygbilder. Ur flygbilderna har områden med höga naturvärden och exploatering i form av 

bryggor tolkats. Därefter har materialet bearbetats och analyserats. 

Arbetsinsatsen är beroende av ambitionsnivån och studieområdet. Projektet genomfördes 

under ett år av en heltidsanställd. Utöver tid för tolkning och digitalisering tillkom tid för 

föreberedelser i form av konverteringar mellan olika program och filformat både initialt 

och under arbetets gång. Till detta ska läggas tid för fältkontroller samt tid för transport ut 

i fält. 

Tidsåtgången vid tolkning och digitalisering av bryggor längs studieområdets 2 080 km 

strandlinje har uppskattats till cirka 50 timmar i effektiv tid. De resulterade i en genomsnittlig 

tolkningshastighet på 40 km strandlinje/timme i effektiv tid. Totalt tolkades 

8 175 bryggor i studieområdet vilket skulle betyda att det i genomsnitt digitaliserades 

163 bryggor/timme. Tidsåtgången vid tolkning och digitalisering av områden med höga 

naturvärden uppskattas till ungefär dubbelt så lång tid, vilket skulle resultera i en tolkningshastighet 

av 20 km strandlinje/timme eller totalt cirka 100 timmar i effektiv tid. 

Nödvändiga kvalifikationer är grundläggande kunskaper i flygbildstolkning samt GISprogram. 

Vissa ekologiska kunskaper är också nödvändiga. 

Investeringskostnader för att genomföra metoden beräknat grovt: 

– Datorutrustning (bl.a. hårddisk, extra minne, grafikkort): 40 000 SEK. 

– Programvara, inkl. stereoglasögon: 40 000 SEK. 

Inskanning och framställning av digitala ortofoton och digitala stereomodeller 

(exkl. inköpande av IR-flygbilderna): 260 000 SEK. 

– Årliga licenskostnader tillkommer. 


Personalresurser beror på kvalifikationer och detaljnivån. Norrtäljes skärgårdsområde har 

tolkats under en period av 6 månader. 


Ur tolkningsprogrammet, Stereo Analyst 1.1, genereras shape-filer (shp). På grund av 

stora datamängder behövdes såväl indata till tolkningsprogrammet som utdata från 

programmet delas upp i geografiska delområden. Utdata fick sedan konverteras från 

shp-filformat till tab-filformat för att fungera i kommunens GIS-system MapInfo. I 

MapInfo lades sedan informationen från de olika geografiska delområdena ihop så att det 

finns ett GIS-skikt som innehåller t.ex. bryggor längs hela kommunens kust etc. Vid tolkningsarbetet 

användes olika koder som representerade de olika studerade parametrarna. 

Detta gjordes bland annat för att möjliggöra olika sorterings- och klassificeringsbehov vid 

bearbetningen av materialet i kommunens MapInfo. Varje GIS-skikt består av ett antal 

objekt och en attributtabell som är kopplad till objekten som innehåller mer information 

om objekten. Resultaten föreligger digitalt i form av olika GIS-skikt i kommunens GISprogram 

MapInfo och SOLEN. (SOLEN är ett användarvänligt program som ger 

användarna tillgång till produkter skapade med MapInfo-funktioner utan att behöva lära 

38



sig de olika funktionerna). Det är i huvudsak via programmet SOLEN som resultaten från 

inventeringen kommer att bli tillgängliga för andra förvaltningar. 

Varje studerad parameter (naturvärden, värdefulla områden för häckande sjöfåglar, 

bryggor och muddringar) finns som GIS-skikt. Resultaten av varje parameter kan kombineras 

för att få en helhetsöversyn. 

Hallstavik 

0 5 

kilometer 

10 

Singö 

Väddö 

Figur 4: Områden med höga naturvärden i Norrtäljes skärgård. 



använda? 

Norrtälje kommun anser arbetet vara mer som en metod som kan fungera som underlag 

till utredningar i t.ex. en annan kommun. Metoden beskrivs i rapporten ”Naturvård i 

Norrtälje kommun, Kustens strandområde - en kartläggning av naturvärden och exploatering” 

(Pettersson 2003). Rapporten kommer att vara tillgänglig via kommunens hemsida. 

Författare av rapporten är Monica Pettersson och hon ansvarar för metoden tillsammans 

med kommunekologen Magnus Bergström. 

Det finns planer på att utveckla metoden genom att göra fördjupade och detaljerade 

studier i mindre delområden längs kommunens kust. Iden är att studera mindre områden 

mer detaljerat d.v.s. med fler parametrar involverade. Metoden är färdig att använda och 

det finns möjlighet att göra en djupare studie med högre detaljnivå. 

39 

Figuren visar områden med 

höga naturvärden både i och 

utanför strandskydd i norra 

delen av studieområdet. 

Områden med höga naturvärden 

är markerade grönt 

(tolkade i flygbilder). Obebyggda 

öar är färgade gult 

(enligt fastighetskartan 

november 2000)



Vem/vilka kan använda metoden? Finns det en handbok eller 

användarmanual? 

Möjliga användare är kommuner och länsstyrelser, och generellt alla som vill få en snabb 

översikt över strandlinjer och stränder. Utifrån syftet med inventeringen kan man behöva 

ändra de studerade parametrarna till antal, innehåll m.m. 

Någon användarmanual utöver ovan nämnda rapport finns inte. 

Kostar det något att få metoden från upphovsmännen? 

Metoden är fritt tillgänglig. 


Styrkor: Resultat framtagna av metoden får ett underlag till kommunens översiktliga 

planering samt till handläggning av olika typer av tillståndsgivning enligt plan- och bygglagen 

samt miljöbalken. 

Metoden ger en snabb överblick över kommunens kustlinjer och stränder. Man kan lätt 

jämföra de fyra huvudparametrarna och selektera mindre delar vilka definieras som 

möjligen känsliga områden utifrån helhetsöversynen. (Det är en snabb metod för att få 

fram en översiktlig bild av ett större område, den översiktliga bilden är sedan ett bra 

underlag för att välja ut områden för fördjupade studier). 

Helt ny geografisk information tas fram med hjälp av metoden. Mycket rådata om strand- 

och kustlinjer identifieras genom metoden som kan vara viktig för att göra en bedömning. 

Svagheter: För att få en mer heltäckande bild av vilka värden våra strandområden har är 

det nödvändigt att genomföra en inventering av strändernas tillgänglighet, betydelse och 

lämplighet för det rörliga friluftslivet. 

Idag är kunskaperna bristfälliga om hur störningar som till exempel muddringar, större 

bryggor och småbåtshamnar påverkar dessa ekosystem. För att utreda och besluta om var 

strandskydd ska finnas behöver det göras fördjupade inventeringar i form av detaljerade 

fältinventeringar av berörda områden. 

Det krävs en relativt stor initial ekonomisk investering som inskanning av IR-bilder och 

framtagande av digitala stereomodeller. Till detta kan komma ett eventuellt inköp av IRbilder. 

Det krävs en stor investering för att köpa och behandla flygbilder och för att ta 

fram stereomodeller. Dessutom krävs en stor kapacitet av datorvara. 

Metoden ger inga resultat om vattenytan och vattenvegetationer. 

En utveckling av materialet är att det kontinuerligt kan kompletteras och uppdateras när 

nya uppgifter om naturvärden, fågelområden mm inkommer. 

För att få en mer heltäckande bild av vilka värden våra strandområden har skulle det vara 

nödvändigt att genomföra en inventering av strändernas tillgänglighet, betydelse och 

lämplighet för det rörliga friluftslivet. Detta material skulle utgöra ett värdefullt komplement 

till diskussionerna kring stränderna om hur man utifrån olika intressen kan uppnå en 

långsiktigt hållbar utveckling. Dokumentation och inventering av kommunens grunda 

vattenområden med avseende på flora, fauna och status skulle vidare stärka kunskapen 

om våra skyddsvärda havsvikar. Idag är kunskaperna bristfälliga om hur störningar som 

till exempel muddringar, större bryggor och småbåtshamnar påverkar dessa ekosystem 

Det vore också intressant att välja ut mindre områden längs kusten för att där göra 

detaljerade och fördjupade studier. Sådana planer finns och en sådan studie skulle 

40



resultera i en utveckling av studerade parametrar med avseende på bland annat antal och 

detaljeringsgrad. 

Det material som idag finns kan också analyseras i MapInfo mer än vad som hittills 

gjorts. T.ex. skulle områden för häckande sjöfågel kunna jämföras med tolkade naturvärden, 

obebyggda öar och förekomst av bryggor. Var har vi överlapp i värdefulla 

områden? Kan man se något samband mellan utpekade fågelområden och frånvaro 

respektive närvaro av bryggor, etc. Hur ser förekomsten av muddringar och deponier ut 

jämfört med förekomsten av utpekade fågelområden och områden med höga naturvärden? 

41



Värmdö kommun: Strandkartering med 

flygbildstolkning, en komplettering av 

Norrtäljes metod 


Värmdö är en stor skärgårdskommun i ett mycket expansivt skede och är den snabbast 

växande kommunen i landet. Värmdö är den kommun som enligt Naturvårdsverkets 

statistik lämnar flest dispenser från strandskyddsbestämmelserna. Med hänsyn till 

Värmdös speciella förhållanden vad gäller stränder krävs det för all planering i kommunen 

ett aktuellt och heltäckande planeringsunderlag som tydligt visar förhållandena utmed 

ett specifikt strandavsnitt. Därför har Värmdö kommun tagit initiativet till en metodutveckling 

för inventering av strandzonen samt framtagande av riktlinjer för framtida 

hantering och bedömning av stränder och strandskydd. 

Fokuseringen på kustfrågor i Värmdö började i och med ett arbete som beskrivs i 

rapporten "Bedömning av skyddade grunda havsvikars naturvärden" (Länsstyrelsen i 

Stockholms län. 2005:03). Det arbetet bidrog till metodutvecklingen för strandskyddskartering, 

fortsatta studier och kommunens arbete med en kustplan. 

Idén med metodutvecklingsprojektet var från början att utveckla ”Norrtäljemodellen”, 

men efter inledande diskussioner ansåg projektgruppen det bättre att utveckla en egen 

modell för att uppnå projektets syfte och målsättning. Värmdö kommuns modell 

kompletterar Norrtäljemodellen (Hagström, 2004). 

Metoden baseras på stereotolkning av infraröda (IR) flygbilder, antingen i digitalt format 

eller som IR dia. Resultatet digitaliseras direkt in i MapInfo och är tillgängligt för 

kommunens handläggare och planerare. Lantmäteriet äger infraröda flygbilder från 1999 

för hela länet. 

Ett första steg i metoden innebär framtagande av en vegetationskarta över hela strandskyddsområdets 

yta. Vegetationskarteringen är en inventeringsmetod och klassificeringssystem 

som är ett bra underlag för olika biotopers förekomst inom strandskyddsområdet. 

Klassificeringen omfattar totalt 25 olika naturtyper/klasser. Ingen värdering av de olika 

naturtyperna förs, men kartmaterialet fungerar som neutral grundinformation. 

Ett andra steg i metoden tar fram områdestyper. För att man lättare ska kunna identifiera 

hur ett område ser ut, dess karaktär och sätta in en enskild fastighet i ett större sammanhang 

kan man analysera strandskyddsområdets karaktär längs kuststräckan i 6-7 olika 

områdestyper. Här finns ingen värdering mellan de olika områdestyperna, utan de ses 

som ett underlagsmaterial. 

Ett tredje steg innehåller rekommendationer om riktlinjer och policies för hur olika 

strandskyddsärenden ska hanteras. Det tredje steget resulterar i ett dokument som är riktat 

mot strandskyddsdispenser. 

Projektets målsättning är att ta fram en metod som ger underlagsmaterial och riktlinjer så 

att strandskyddets syften säkerställs på lång sikt. Projektets syfte är enligt Hagström 

(2004) dels att ta fram en metod för inventering och riktlinjer som ger kommuner ett 

underlag för framtida planering av strandzoner, och dels att ta fram en metod som underlättar 

och förbättrar hantering av strandskyddsdispenser så att strandskyddets syften 

säkerställs på lång sikt. 

42




Metoden kan användas i kommunal planering av kustområden och i arbetet med strandskyddsdispenser. 

Metodutvecklingsarbetet i Värmdö kommun har lett fram till ett policydokument som 

underlag för bedömningar av strandskyddsdispenser. En strandskyddspolicy har antagits i 

maj 2005 av kommunfullmäktige i Värmdö. Inom kommunen är 45 procent av stränderna 

på de största öarna bebyggda och därutöver har ca 16 procent av kuststräckan bebyggelse 

inom 100 m från stranden. Att bedöma strandskyddsdispenser som berör obebyggda 

områden är i de flesta fall enkelt, då det oftast inte finns något särskilt skäl till dispens 

eller så är värdena för friluftsliv, växter och djur så höga att en etablering i området 

strider emot strandskyddets syfte. De flesta dispenser inom Värmdö kommun berör redan 

bebyggda strandfastigheter. Policyns syfte är att ge stöd för bedömning i dessa ärenden. 

Policyn utgår från de särskilda skäl som finns och gör en tolkning av dessa utifrån förarbeten 

till lagtexten (prop. 1997/989:45), Naturvårdsverkets allmänna råd (97:1) samt de 

specifika förhållanden som råder inom Värmdö kommun. 



Vegetationskartan samt kartan med områdestyper förklaras med hjälp av en legend och en 

teckenförklaring. Vegetationskartan klassificeras med hjälp av 26 olika naturtyper och 

klasser. En kuststräcka karaktäriseras med hjälp av 6 olika områdestyper plus planlagt 

område. Dessutom definieras varje typ av yta med hjälp av en exakt beskrivning. 

Metoden baseras på en tolkning av befintligt material, vilket medför att det inte finns 

nödvändiga indata. Underlaget för metoden är flygbilder, befintligt kartmaterial och 

befintliga GIS-filer. 



Metoden vid användning av modellen består av tre steg, nämligen en vegetationskarta, en 

karta med områdestyper och ett policydokument. 

Arbetsinsatsen för metoden beror på karaktären av området. För ett småskuret område 

som Värmdös skärgård beräknas 0.5 kvadratkilometer per timme. 

För att kunna genomföra metoden ska man vara kunnig i flygbildstolkning och ekologi. 

Nödvändiga resurser är ett dataprogram för stereotolkning av flygbilder eller ett flygbildstolkningsinstrument. 

Själva flygbilderna och personalinsatserna är stora delar av kostnaderna. 

Beräknad arbetsinsats för Möja och Södermöja är två veckor effektiv arbetstid för flygbildstolkning, 

fältbesök (en dag) och färdigställande av vegetationskarta och karta med 

områdestyper. Strandskyddsområdet på de två öarna är 6,5 km 2 eller 650 hektar. Arbetsinsats 

och tidsåtgång påverkas av hur småskaliga naturtyperna är, ju fler ytor ett område 

innehåller desto längre tid. Även tolkarens vana och tolkningssäkerhet spelar roll. 


Kostnaderna har varit 1650 kronor/flygbild inklusive ortofoto. Ett ortofoto täcker ett 

ekonomiskt kartblad (25 km 2 ). Det krävs ca 3 flygbilder/ekonomiskt kartblad. Kostnaderna 

beror på hur många ekonomiska kartblad som det tolkade området berör. 

Kostnader för programvara (OCAD 8 kartritarprogram) är ca 2 700 kr. 

43



Kostnad för tolkningsinstrument och datautrustning har varit 1000 kronor/månad (hyresavtal), 

vilket för oss varit otroligt billigt då kostnader för köp av samma instrument eller 

digital tolkningsprogram är minst 50 000 kronor. 


Resultaten av modellen är två digitala kartor i GIS (vegetationskartan och kartan med 

områdestyper) och ett dokument med policyrekommendationer. Dessutom kan man lägga 

in information till varje yta om det skull förekomma ett speciellt förhållande som är framtaget 

ut flygbildstolkningen eller fältbesöket. I figur 5 presenteras en digital karta av 

modellresultatet för Djurö. 

Resultatet av modellen ger kommunen ett underlag för framtida planering av strandzonen 

på land och i vatten så att strandskyddets syften säkerställs på lång sikt. 

Var finns modellen och i vilken form? Vem ansvarar för utvecklingen? 

Kommer modellen att utvecklas vidare? När finns det en färdig modell 

att använda? 

Modellen utvecklas hos Värmdö kommun. Kommunekologen tar ansvaret för modellen 

efter att projektet avslutats. 

En översikt över modellen och manualen finns på Värmdö kommuns hemsida som pdffiler. 

En rapport över modellen kommer att innehålla exempel på kartutsnitt, men för att 

få underlaget till ett speciellt område krävs kontakt med kommunekologen. 

Modellen är färdigutvecklad för landområden. För vattenområden finns det en önskan att 

modellen vidareutvecklas. 

Vem/ vilka kan använda modellen? Finns det en handbok eller 


Kommunekologen kan använda själva modellen. Tjänstemän samt politiker och bygglovshandläggaren 

kan använda resultaten. 

En användarmanual kommer att vara tillgänglig på Värmdö kommuns hemsida. 

Kostar det något att få modellen från upphovsmännen? 

Modellen är fritt tillgänglig. 

44



Figur 5: Kartläggning av Djurö enligt Värmdös metod. 


En styrka är att man får information över hela strandskyddsområdet. Inga bedömningar 

eller värderingar finns med i metoden utan neutral information genereras som kan 

användas i olika analyser. Det gör att modellen fungerar som ett bra underlag till 

kommunal strandplanering. 

En svaghet är att modellen ger begränsad information om vattenområdet. 

45



Tyresåsamarbetet och Länsstyrelsen i Stockholms län: 

Markanvändningsmodell längs Tyresån 


Under de senaste åren har olika metoder tagits fram med syftet att spegla markanvändning 

och störning längs stränder, både längs kusterna och utefter sjöar och vattendrag. 

Exempel på sådana metoder är ”Biotopkartering – vattendrag och Biotopkartering – 

sjöstränder” som tagits fram av Länsstyrelsen i Jönköping (Meddelande 2000:20 och 

2000:24), ”Biologisk mångfald och fysisk planering. Landskapsekologisk planering i 

stadsmiljö med hjälp av flygbildsbaserad fjärranalys – metodstudie i Stockholm” (Löfvenhaft, 

Ihse. 1998.), ”System Aqua” (Naturvårdsverket. 2001) samt ”Fysisk störning av 

stränder” (Länsstyrelsen i Stockholms län, rapport 2001:22). För att med begränsade 

resurser ändå få en regional kartering med rimlig upplösning fanns behov av en vidareutveckling 

av metoderna ovan då dessa för Tyresåsamarbetets syften antingen är alltför 

översiktliga eller alltför detaljerade och kostsamma att utföra. Här har dessa metoder 

använts som utgångspunkt för en ny metod. 

Syftet med detta arbete är att ta fram en god syntes av befintliga metoder för att med en 

rimlig upplösning kunna inventera fysisk exploatering samt utbredning av biotoper med 

ett minimum av resurskrävande fältinventeringar. Det är meningen att kartorna ska kunna 

utgöra underlag för bland annat fysisk planering och vattenvårdsåtgärder som syftar till 

att uppfylla miljömål. 


Metoden är mest användbar i ett regionalt perspektiv. Att med flygbilder som underlag 

avgränsa sträckor vid strandnära ytor kräver vissa generaliseringar. 

Den här metoden kan användas för att få ta fram underlag för översiktsplaner vid 

kommunal planering eller t.ex. för att på en länsstyrelse beskriva ett sjösystems stränder 

på en regional nivå. Metoden ger en övergripande bild på generell nivå som visar t.ex. hur 

exploaterade stränderna är eller för att söka fram känsliga biotoper. Metoden kan också 

användas som en del för att komma fram till beskrivningen av vattensystem enligt det nya 

vattendirektivet. Det är också ett sätt att styra och beskriva förändringar i strandmiljöns 

utveckling genom att jämföra flygbilder från t ex. 1970-talet med nytagna bilder. 



Metoden behandlar klasser för närmiljö och omgivning (27 stycken), klasser för vattenvegetation 

(8 stycken), klasser för vattendragets lopp (4 stycken) och en beskrivning av 

punktobjekt (14 stycken). 

Underlaget till metoden består av existerande digitalt material och flygbilder. Det 

befintliga digitala materialet tas fram från t.ex. fastighetskartan, röda kartan, gröna kartan, 

nyckelbiotoper i sumpskogar, ängs- och betesmarker och ängs- och hagmarker i Stockholms 

län. 

De infraröda flygbilderna som har använts är tagna 1999 på uppdrag av Länsstyrelsen 

med delfinansiering från Stockholms läns Landsting. 

46





Här beskrivs kortfattat en metod för kartering av biotoper längs med stränder. Kartläggningen 

sker med hjälp av flygbildstolkning av IRF-flygbilder, ett geografiskt 

informationssystem (GIS) och annat befintligt material. En stor del av underlaget finns i 

form av digitala kartor från bland annat Lantmäteriverket. 

I denna rapport beskrivs en metod för kartering av strandnära ytor i ett avrinningsområde. 

Med hjälp av flygbildstolkning av infraröda flygbilder och befintliga digitala kartor 

minimeras fältbesöken till rena fältkontroller av flygbildstolkningen. Mycket av arbetet 

utförs med hjälp av GIS. 

Med strandnära ytor menas här landområden från vattenlinjen och 30 meter upp på land. 

Vid flygbildstolkningen avgränsas en strandnära yta var gång det dominerande markslaget 

förändras. Även uppgifter om ej dominerande markslag noteras för den bildade 

ytan. Punktobjekt som bryggor och vägövergångar läggs in i ett eget kartskikt. 

Ett flygbildstolkningsinstrument med god förstoring är nödvändigt. Exempelvis kan en 

WILD aviopret med förstoring upp till 15,5 gånger användas. Andra alternativ kan vara 

att stereotolka direkt mot datorns bildskärm med hjälp av specialutrustning och särskild 

programvara. 

Ett geografiskt informationssystem med goda lösningar för skärmdigitalisering behövs. 

Detta är ofta fallet med vektorbaserade GIS som exempelvis MapInfo och ArcView. 

Metoden förutsätter en viss grundkunskap i programvara för GIS-bearbetning, t.ex. 

ArcView. Baskunskaper i GIS underlättar också förståelsen för vad som görs i de olika 

stegen i arbetet. Man ska också vara kunnig i att tolka flygbilder och ha erfarenhet av att 

klassa biotoper, men avancerade ekologiska kunskaper är inte nödvändiga. 


I kostnaderna ingår flygbilder, befintliga digitala bilder, GIS-programmet, mjukvara och 

tiden som går till fältbesök. 

Vilken tid en tolkare behöver är mycket individuellt. En som precis börjat tolka med en 

uppsättning klasser tar naturligtvis längre tid på sig jämfört med en tolkare som är van vid 

klassindelningen. Men även mellan vana tolkare skiljer sig hastigheten. Grovt sett bör en 

van tolkare hinna med minst 30 km närmiljö på en dag, inklusive pauser och bildbyten. 

Detta är endast en ungefärlig siffra och olika tolkare kommer att hamna både under och 

över denna längd. Har man inte tillgång till en bra arbetsställning vid tolkningen bör man 

inte sitta mer än maximalt en halv dag och flygbildstolka, alternativt tolka korta intervall 

under en hel dag. 

47


Resultatet presenteras i form av digitala kartskikt och tabeller med data. 

Följande figur visar ytor med olika jordarter som faller innanför närmiljöer med 

Hygge/plantskog identifierade med hjälp av ArcView’s Select by Theme-funktion. 

Figur 6: Ytor med olika jordarter som faller innanför närmiljöer med 

Hygge/plantskog i Tyreså. 

De 27 närmiljöklasserna kan slås ihop på olika sätt beroende på vad man vill använda 

materialet till. I följande exempel på presentation av markanvändningen längs sjösystemets 

stränder har den finare indelningen i t.ex. olika typer av våtmarker tagits bort. 

Berg i dagen/blockmark 

Barrskog 

Blandskog 

Lövskog 

Hygge 

Åkermark 

Halvöppen mark 

Hedmark/öppen gräsmark 

Myr/våtmark 

Bebyggelse/anlagda ytor utan vegetation 

Bebyggelse/anlagda ytor med vegetation 

Figur 7: Tårtdiagram som visar markanvändningen längs stränderna i hela 

Tyresåns sjösystem. 

48





använda? 

Modellen finns hos Länsstyrelsen i Stockholm och på Tyresåsamarbetet. Tryckta och 

digitala rapporter är tillgängliga och distribueras till kommunerna som deltar i Tyresåsamarbetet. 

Tyresåsamarbetet samt Länsstyrelsen i Stockholms län ansvarar för utvecklingen. 

Kontaktperson är Göran Andersson på Länsstyrelsen. 

En eventuell utveckling är att jämföra de nya flygbilderna (1999) med bilder tagna på 

t.ex. 1970-talet (samma höjd och tidpunkt). Genom en jämförelse får man en bättre översyn 

över utvecklingen och kan skydda eventuellt högutvecklade områden. 

Vem/vilka kan använda modellen? Finns det en handbok eller 


Möjliga användare är kommuner och länsstyrelser, och alla som vill få en snabb översikt 

över strandlinjer och stränder. Bilaga 1 av rapporten ”Inventeringsmetodik för stränder 

tillämpad på Tyresåns sjösystem” (Länsstyrelsen Stockholm, 2003) innehåller en handbok 

för kartering av strandmiljöer. 


Metoden är fritt tillgänglig. 


Styrkor: Metoden ger en generell bild av ett vattensystem eller ett större område som kan 

vara ett underlag till utveckling eller studie som görs av kommuner eller länsstyrelsen. 

Metoden är billig och enkel att använda. Karaktäriseringen av vattendrag enligt vattendirektivet 

ska vara klart år 2004. För detta arbete fordras en enkel och generell metod. 

Svagheter: Metoden ger ingen detaljbedömning. Det är också svårt att göra en vattenvegetationsbedömning 

med metoden. Tidpunkten av tagningen av flygbilderna är avgörande. 

Eventuella skuggade områden är omöjliga att bedöma. 

Det är omöjligt att kartlägga vattendrag med metoden. Metodens upplösning är ganska 

låg. 

49



Stockholms Universitet: 

GIS-modell för grunda skärgårdsvikar 

Verktyget som håller på att utvecklas på Stockholms Universitet syftar till att kartlägga 

effekterna av vågexponering och närsaltsavrinning på vegetationen. Det är mer ett modelleringsverktyg 

än ett kartläggningsverktyg. Metoden kombinerar datamodeller med GISverktyg. 


Syftet med projektet var att hitta en metod för att beskriva bottenvegetationens 

beskaffenhet i grunda skärgårdsvikar så att hänsyn kan tas till naturvärden förknippade 

med dessa vikar i samband med planeringen av kusten. Efter metodutveckling ska naturvärden 

i skärgårdsvikar kunna kartläggas i GIS-format enbart utifrån kartparametrar. 

Naturvärdena kartläggs med hjälp av kriterierna fosforkoncentrationen och vågexponering. 

Arbetet har i huvudsak bestått av två examensarbeten, som dels bygger på en omfattande 

inventering från SUCOZOMA-projektet, dels på tidigare GIS-studier vid Botaniska 

institutionen, Stockholms universitet. Här följer korta sammanfattningar av examensarbetena. 

Det första examensarbetet “Using GIS to simulate and examine the effects of wave 

exposure on submerged macrophyte vegetation in shallow inlets in the Stockholm 

archipelago” (Sundblad, 2004) försöker att kartlägga effekterna av vågexponering på 

vegetationen i ett antal vikar i Stockholms skärgård. Undersökningsområdet är beläget i 

Stockholms skärgård och omfattar 20 vikar, varav flertalet är belägna inom Värmdö 

kommun. Huvuddelen av arbetet har skett i GIS-miljö. 

Det andra examensarbetet ”Effects of phosphorous load by water run-off on submersed 

plant communities in shallow inlets in the Stockholm archipelago” (Smaaland, 2004) 

syftar till att kartlägga effekter av närsaltsavrinning på vegetationen i vikarna. Vid eutrofiering 

kan ett växtsamhälle som karakteriseras av klart vatten och olika fleråriga alger 

övergå till ett samhälle som karakteriseras av fintrådiga annuella alger och stora mängder 

växtplankton. Det är vid ca 35-45 µg P/l som det kan ske en förändring från ett samhälle 

till ett annat (Dahlgren & Kautsky. 2001). Projektet undersöker huruvida dessa för- 

utsägelser gäller inom undersökningsområdet Värmdö kommun. Arbetet är gjort i GISmiljö 

med programmet ARCVIEW 3.2. 

Än så länge är det individuella studier utförda inom ramen för två examensarbeten. 

Stockholms Universitetet (Martin Isaeus) har beviljats fortsatt finansiering från Stockholms 

läns landstings miljöanslag för att knyta ihop de två delarna till en färdig metod 

(se kommande avsnitt om vidareutveckling av metoden). 


Metoden kan man tillämpa på grunda skärgårdsvikar på kommunal men även på länsnivå. 

Metodiken för vågexponering kan användas var som helst, men fosformodellen fungerar 

bäst vid grunda vikar. 


till antal och innehåll, nödvändiga indata och metod för datafångst 

För vågexponering: sjökartor och en bra bild över land och hav. 

50



För fosformodellen: digitala gröna kartan och terrängkartan. Information om punktkällor, 

permanent- eller fritidshus och nedfall från luft. 



Arbetsinsatsen och resurser är för den här metoden väldigt beroende på datorkapaciteten. 

Vid förutsättningen att modellen ska användas i olika förhållanden, måste man kalibrera 

metoden på nytt. I så fall är den uppskattade tiden cirka en vecka. 

Arbetsinsatsen för att använda fosformodellen är beroende på kvaliteten på indata. Vid 

förutsättningen att alla indata finns, tar arbetsinsatsen för en vik knappt en halv timme. 

För att använda modellen ska man ha en viss GIS-kunskap. Om man måste 

anpassa/kalibrera modellen måste man ha ekologiska kunskaper. 

Uppskattad kostnad för genomförande vid användning av metoden. 

Kommuner och länsstyrelser äger redan en stor del av kartmaterialet. Sjökartor måste 

man troligen köpa, dessa är dyra. Personresurser/arbetstider är den stora delen av 

kostnaderna. GIS-program måste finnas. 


Resultaten från det första examensarbetet visar en minskad täckningsgrad med ökad 

vågexponering. Följande figur visar diagrammen för arten P. Perfoliatus. 

9 

8 

7 

6 

5 

Täck.grad 

Potamogeton perfoliatus 

4 

3 

2 

1 

0 200 400 600 800 1000 1200 

Vågexponering 

51 

Typ: Referens 

Typ: Farled 

Figur 8: Förhållandet mellan täckningsgraden och vågexponeringen i 

Stockholms skärgård. 

Resultatet av fosformodellen är årsmedelvärden för fosfor per avrinningsområde. Data 

kommer i form av en tabell. Användaren får själv göra en bedömning av fosforns påverkan 

på vegetation. Figur 9 visar att antalet arter minskar med ökande fosforkoncentrationer.

antartx2 

220 

200 

180 

160 

140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 

P (ug/L) 

Figur 9: Förhållandet mellan antalet arter och fosforkoncentrationen i 

Stockholms skärgård. 



använda? 

Modellen finns för närvarande på Botaniska Institutionen på Stockholms Universitet 

(Martin Isaeus, Göran Sundblad och John Smaaland). Martin Isaeus ansvarar för utvecklingen, 

och fortsätter forska på NIVA, Norsk Institutt for Vannforskning (www.niva.no). 

En färdig modell (utan den planerade vidareutvecklingen) förväntas år 2004 i form av en 

rapportserie på Naturvårdsverket. Kraven ökar nu på att kommunerna i sitt planeringsarbete 

även tar hänsyn till naturen under ytan. Eftersom naturen under ytan är svårare att 

överblicka och kartera gäller det att hitta metoder för att generalisera arters utbredningsmönster 

utifrån samband mellan omvärldsfaktorer (djup, vågexponering, vattnets fosforhalt 

etc.) och arternas krav/behov. 

Vidareutveckling 

Modellen ska utvecklas för att anpassa GIS-metoden för att predicera naturvärden i 

skärgårdsvikar uteslutande utifrån kartparametrar, med stöd av Landstingets miljöanslag. 

Metoden ska därmed bli allmänt tillgänglig och användbar utan att extra djupkarteringar 

måste genomföras. Det förväntade resultatet är en GIS-modell som med känd säkerhet 

kan förutsäga vegetationen i grunda skärgårdsvikar i regionen och som kan användas av 

kommuner eller andra intresserade som underlag vid kustplanering. Vidareutvecklingen 

förväntas vara färdig i april 2005. 



Metoden kan användas av kommuner och Länsstyrelsen. Det finns ingen handbok eller 

användarmanual men rapportserien ska vara tydlig nog att fungera som handbok. 

52



Kostar det något att få modellen från upphovsmännen, och om ja, 

hur mycket? 

Modellen är fritt tillgänglig i nuläget. 


Styrkor: Metoden är billig och snabb. Metoden tar hänsyn till ovanliga kriterier som 

påverkan av vågexponering och närsaltavrinning på vegetationen. 

Svagheter: Metoden är årstidsoberoende. Man behöver kalibrera för att anpassa modellen 

på ett nytt område. Det krävs därför en specialist för att anpassa modellen. 

53



Naturvårdsverket: Metodik för inventering av 

skyddszoner vid sjöar och vattendrag 


Denna metod är lämplig för inventering av skyddszoner i skogslandskap vid sjöar och 

vattendrag och ingår i LIFE-projektet ”Demonstration av metoder för monitoring av 

uthålligt skogsbruk”. 

Syftet med metoden är att med hjälp av fjärranalys (flygbilder) utveckla en rationell och 

effektiv metod för inventering av skogliga skyddszoner mot sjöar och vattendrag. 


Arbetet har utgått från de kriterier och indikatorer för uthålligt skogsbruk som fastställs 

inom den paneuropeiska processen för att skydda Europas skogar. Det främsta kriteriet 

som varit styrande har varit kriterium 5, ”bevarandet av skogens skyddsfunktioner för 

mark och vatten”. Skyddszonernas omfattning och beskaffenhet är viktiga indikatorer på 

hur kriterierna 4 och 5 uppfylls i ett långsiktigt och uthålligt skogsbruk. 

Tillämpbarheten avseende den här framtagna metodiken gäller dels Sverige, men även 

övriga länder runt Östersjön, dels flertalet övriga EU-länder. 



Valda teckenförklaringar: 

För att man skulle få en uppfattning om huruvida skogsbruket ändrat inriktning vad gäller 

skötseln av skog vid sjöar och vattendrag över tiden, indelas skogsbestånden med en 

medelhöjd under 12 meter i tre klasser: 

o Kalmark och plantskog upp till 1,3 m höjd 

o Plant- och ungskog med en höjd på 1,3-9 m 

o Ungskog med en höjd på 9-12m 

I avsikt att beskriva omfattningen av skyddszonerna, registreras strandlinjens längd i 

meter för varje klass. Dessutom anges zonbredden, som klassas på följande sätt: 

o Ingen skyddszon ( < 1 m) 

o Zonbredd 1 – 5 m 

o 5,1 – 10 m 

o 10,1 – 15 m 

o 15,1 – 20 m 

o 20,1 – 30 m 

o 30,1 – 40 m 

o 40,1 – 50 m 

På det sättet skapas åtta skyddszonsklasser (zonbredder) på landsidan av strandlinjerna i 

ArcInfo. 

Metoden använder flygbilder som utgjordes av normalhöjdsbilder i form av stereomonterade 

svartvita diabilder med stödpunkter för anpassning i stereoinstrumentet. Även 

mätning av trädhöjder kan göras med hjälp av flygbilder. Digitala data för strandlinjer 

erhålls från Lantmäteriverket. 

54



I pilotprojektet användes även data inköpt från LMV (Vällens och Kolarmoraåns 

stränder). 



Ett strandområde inventeras utifrån en zonbredd på landsidan av 50 m från strandlinjen. 

Här registreras om det finns några skyddszoner, d.v.s. skog med en medelhöjd på 12 m 

eller mer, eller om sådana zoner saknas. Om det finns skyddszoner på skogsmark och 

skogbärande impediment registreras zonbredden i åtta olika klasser. Klassningen och 

mätningen utförs med hjälp av stereomonterade svartvita flygbilder (normalhöjdsbilder) i 

en analytisk stereoplotter. Skyddszonsklassarna skapas i ArcInfo. 

Metoden innebär att tidsåtgången för ren produktion är cirka 22 minuter per km strandlinjelängd. 

Om utvecklingsarbetet och bearbetningstiden i ArcInfo inkluderas är tidsåtgången 

cirka 54 min/km. 

Uppskattad kostnad för genomförande vid användning av metoden. 

En kostnadsram om 50 000 SEK var angiven för hela pilotstudien och sammanlagt har en 

70 kilometer lång strandlinje inventerats. 


Resultaten av bearbetningen samlas i en digital kartdatabas. Från denna kan utplottning 

av kartor göras. Statistik tas fram i ArcInfo och överförs till ett specificerat tabellformat. 

Var finns modellen, i vilken form. Vem ansvarar för utveckling? Kommer 

modellen att utvecklas? När finns det en färdig modell att använda? 

Metoden är färdig att använda och finns i form av en rapport, nämligen ”Metodik för 

inventering av skyddszoner vid sjöar och vattendrag” (Naturvårdsverket. 2001. Rapport 

5238). Tommy Löfgren och Stig Ohlsson har utvecklat metoden och finns på Naturvårdsverket 

i Stockholm. 

Vem vilka kan använda modellen? Finns det en handbok eller 


Det finns inte någon användarmanual förutom ovan nämnda rapport. 

Kostar det något att få modellen från upphovsmännen och om ja, 

hur mycket? 


Styrkor och svagheter. Förslag till utveckling 

Styrkor: Metodiken kan utnyttjas vid både totalinventering och stickprovsinventeringar i 

skogslandskapet. Den kan med vissa modifieringar även användas för att beskriva 

skyddszoner mot skogliga impediment och öppen jordbruksmark liksom bebyggelse. 

Svagheter: Genom inventering och mätning via flygbilder kan man få information om 

skogens tillstånd vid tidpunkten för fotograferingen. Däremot går det inte att avgöra om 

skogsägaren har haft avsikt att spara en skyddszon för längre eller kortare tid. Det är också 

svårt att bedöma om ett bestånd har avverkats i sin helhet, eller om avverkningen bara 

har omfattat delar av beståndet. För att registrera andra naturvärden som artförekomst 

m.m. är kompletterande fältinventeringar nödvändiga. 

55



Metoden kan utvecklas för att beskriva olika indikatorer med inriktning mot kriteriet 

bevarade av den biologiska mångfalden (kriterium 4 i den paneuropeiska processen för att 

skydda Europas skogar). 

Tidigare erfarenheter 

En pilotstudie har gjorts inom Vällens demonstrationsområde i Uppsala län och har 

omfattat sjön Vällen samt fyra vattendrag i området. 

56



Beslutsstöd för vattenvård 

DHI: Vattenplanering för avrinningsområden 

och studier av vattendrag, hav, kustvatten, 

stränder, grundvatten, dagvatten, våtmarker 

DHI Water & Environment AB har lämnat uppgifter om följande verktyg: 

Övergripande vattenplanering för avrinningsområden (MIKE BASIN) 

• Studier av strömning och vattenkvalitet i hav, kustvatten och stränder (MIKE 3, 

MIKE 21) 

• Studier av översvämningar och vattenkvalitet i vattendrag (MIKE 11) 

• Studier av hydrologi och grundvatten (MIKE SHE) 

• Studier av dagvattendammar och våtmarker (MIKE 21) 

Fler modeller är under utveckling. 

Modellverktyget MIKE BASIN 

Beskrivning av metod och syfte 

MIKE BASIN är ett modellsystem för 

övergripande integrerad vattenresursmodellering. 

Modellen integrerar GIS 

med vattenresursmodellering och bildar 

ett verktyg för utredningar kring vattentillgångar, 

reservoarers funktioner och 

vattenkvalitet. Syftet är att skapa ett 

enkelt modelleringsverktyg för planering 

och tillsyn. 

I en hydrologisk modell bygger MIKE 

BASIN upp ett avrinningsområde baserat 

på topografi och vattendrag. Punkter 

där biflöden sammanstrålar/förgrenas, 

reservoarer och vattenanvändning 

beskrivs med noder i modellen. 

Figur 10. Exempel på resultat från 

MIKE BASIN. 

Modellen byggs upp helt i GIS-miljö och fungerar tekniskt sett som en massbalansmodell 

med tillägget att flöden i vattendrag beräknas. Grundvattenkomponenterna beräknas 

enligt linjär reservoarteorin. Vattenkvalitetsberäkningar förutsätter att transport sker 

advektivt, dock kan olika former av nedbrytning och processer inkluderas. De ämnen som 

57



inkluderas i vattenkvalitetsprocesserna är DO, BOD, NO3, NH4, PO4, kolibakterier. 

Möjlighet finns även för användaren att själv definiera ämnen såsom tungmetaller etc. 

Grundutförandet av modellen inkluderar 

• Avrinningsområdesbestämning, 

• Grundvatten/ytvatten/vattendrag 

• Vattentransport i vattendrag och floder 

• Vattenuttag och bevattning 

• Reservoarer och funktioner kopplade till dessa 

• Vattenkraftanläggningar 

• Reglering av uttag, reservoarer etc. 

Ett antal tilläggsmoduler finns tillgängliga. Dessa innefattar avrinning från naturmark, 

vattenkvalitetsprocesser och föroreningsbelastning (punktkällor och diffusa källor). 

Användningsområden 

Typiska användningsområden kan vara inom övergripande planering såsom studier av 

vattentillgång i ett område, planering av infrastruktur (bevattning, reservoarer m.m.) och 

vattenkvalitet, samt studier som faller inom ramen för EU:s ramdirektiv för vatten. 

Modellen är användbar för alltifrån studier i mycket stor skala på nationell nivå till liten 

skala såsom dagvattensystemet för en tätort. 

Nödvändig information 

Behovet av indata speglas i valet av detaljeringsgrad och syftet med projektet. 

En uppsättning data för en övergripande studie utan föroreningstransport eller vattenkvalitet 

kan se ut enligt följande: 

• Utsträckning och geometri på vattendrag i horisontalplanet 

• Topografi, data kring delavrinningsområden (storlek, avrinning om den ej 

beräknas i modellen o.s.v.) 

• Placering och storlek på tillflöden och reservoarer 

• Data kring vattenkraftsstationer och reservoarer (flöden, nivåer o.s.v.) 

Förväntade resultat 

Modellen beräknar flöden, nivåer, kvalitetsparametrar osv. i enskilda noder där resultat 

kan redovisas som tidsserier eller tabeller. Kopplingen till GIS medför en illustrativ resultatpresentation. 

Datorprogram 

MIKE BASIN är en kommersiell programvara som kan köpas via DHI Water & 

Environment. 

Styrkor och svagheter 

Styrkor: Den enkla strukturen gör programmet snabbt och enkelt att använda. Goda 

resultat kan uppnås med begränsade insatser vad gäller indata och beräkningstid. 

Modellen är användbar för både storskaliga såväl som lokala projekt. 

58



Svagheter: Programvaran är inte fritt tillgänglig då det är en kommersiell produkt. MIKE 

BASIN genomgår ett generationsskifte och är i övergångsfasen mellan att arbeta i 

ArcView- och ArcGIS-miljö. 

Praktisk erfarenhet 

MIKE BASIN har använts i projekt kring övergripande avrinningsområdesplanering, 

vattenkraft, vattenkvalitet m.m. runt om i världen. Externa utvärderingar finns på DHI 

Danmarks hemsida. På följande hemsida beskrivs ett antal projekt där modellen använts: 

http://www.dhisoftware.com/mikebasin/ProjectRefs/index.htm 

Modellverktygen MIKE 21/ MIKE 3 

Beskrivning och syfte 

MIKE 21 och MIKE 3 är modellsystem för simulering av hydrodynamik, vattenkvalitet, 

sedimenttransport och vågor i öppna vatten, hav och kustområden. MIKE 21 är en tvådimensionell 

modell integrerad över djupet och MIKE 3 är en tredimensionell modell. 

Modellstrukturen för både MIKE 21 och MIKE 3 är indelade i olika moduler. MIKE 21/3 

HD (Hydrodynamics) är kärnan i modellerna och beräknar nivå- och flödesförhållanden 

till följd av storlek på tillflöden, geometri, vind, tidvatten, vågor, turbulens, salinitet och 

densitetsskillnader mm. Ingående ekvationer härrör från Navier-Stokes formler. 

Ett antal olika sätt att bygga upp beräkningsnätet (s.k. grid-nät) finns tillgängliga. 

Grundmodellen använder ett rektangulärt rutnät där indata kan anges specifikt för varje 

beräkningscell. Möjlighet finns också att inom en modell ha ett antal delmodeller med 

högre detaljeringsgrad. Ett ostrukturerat beräkningsnät (flexible mesh) finns även tillgängligt 

för grundmodulerna. 

Följande urval av olika tilläggsmoduler i MIKE 21 och MIKE 3 baseras på HD-modulen: 

• MIKE 21/3 AD – advektion/dispersion och kohesiva sediment 

• MIKE 21/3 WQ – vattenkvalitet 

• MIKE 21/3 EU – eutrofiering 

• MIKE 21/3 MT – sedimenttransport kohesiva sediment 

• MIKE 21 ME – tungmetaller 

• Fem olika vågmoduler 


MIKE 21 är tillämpbart vid studier av ett brett spektrum hydrauliska frågeställningar där 

strömningen kan antas vara homogen över djupet. MIKE 3 är användbar då de tredimensionella 

effekterna är av betydelse. Exempel på användningsområden kan vara: 

• Strömningsförhållanden, tidvatteneffekter 

• Strömning och avskiljning av föroreningar i exempelvis dagvattendammar och 

våtmarker 

• Föroreningsspridning i sjöar och kustområden 

• Värmeutväxling och saltförhållanden 

• Vattenkvalitet 

• Studie av badvattenkvalitet 

59



• Vågpåverkan, rörelser på skepp i hamnar osv. 

• Sedimentförhållanden – deposition och erosion av kohesivt och icke kohesivt 

material 


Behovet av indata speglas i valet av aktiva moduler och syftet med projektet. För övergripande 

studier är indatabehovet lägre än vid detaljstudier. För en fullskalig hydro- 

dynamisk MIKE 21 eller MIKE 3-modell krävs en uppsättning av indata enligt följande: 

• Botteninmätningar ut till högsta vattenstånd, sjökort 

• Placering och storlek på tillflöden 

• Vindmätningar 

• För en applikation i havs- eller kustmiljö krävs data kring tidvatten, eventuellt 

salinitetsmätningar och eventuellt vågdata 

• Nivå- och flödesmätningar, strömros osv. för kalibrering 

• Data kring regleringar som påverkar flödes- och nivåförhållanden 

• Eventuellt temperaturprofiler över djupet (för MIKE 3) 


Resultat från MIKE 21 och MIKE 3 HD kan bestå av tidsserier med beräknade flöden och 

nivåer i enskilda punkter eller för profiler genom modellområdet. Strömningsmönster på 

olika djup kan visas antingen statiskt eller för varje beräkningstidssteg som en animering. 

På samma sätt kan 

transport av föroreningar 

animeras på 

ett illustrativt sätt. 

Andra exempel på 

resultat från en MIKE 

21/3-beräkning är 

våghöjder, transporttider 

för olika typer 

av material eller kemikalier,översvämningsytor 

och avskiljning 

av föroreningar. 

Figur 11. Exempel på resultat från MIKE 21/3. 

Ett antal verktyg för resultatbearbetning och grafiska presentationer finns tillgängliga. 

60

Datorprogram 

MIKE 21 och MIKE 3 är kommersiella programvaror som kan köpas via DHI Water & 

Environment. En kurs rekommenderas innan användning i projekt. 


Styrkor: MIKE 21 och MIKE 3 är flexibla modellsystem som med fördel kan appliceras 

på både små områden såsom en dagvattendamm som ett stort kustområde eller en sjö. Ett 

stort antal tilläggsmoduler gör att programmen kan användas för ett brett spektrum av 

problemställningar. Graden av komplexitet kan även styras i valet av beräkningsmotor. 

Svagheter: Med detaljerade modeller kan simuleringstiderna bli långa. Kopplingen till 

GIS är under vidareutveckling. Utbildning krävs innan användaren själv kan bygga upp 

en modell av god kvalitet. Programvaran är inte fritt tillgänglig då det är en kommersiell 

produkt. 


MIKE 21/3 har använts i projekt runt om i världen. Utomlands har fokus främst legat på 

applikationer i havs- och kustområden. MIKE 3 användes exempelvis framgångsrikt för 

strömnings- och vattenkvalitetsrelaterade studier i samband med projekteringen av 

Öresundsbron mellan Sverige och Danmark. 

I Sverige har programmen använts även för mindre applikationer, såsom studier av föroreningsretention 

och strömning i dagvattendammar och våtmarker samt strömningsstudier 

och föroreningsspridning i insjöar och kustområden. 

I Laholmsbukten har MIKE 3 applicerats i en studie av badvattenkvalitet längs Östra 

Stranden i Halmstad, där kommunen har önskemål att anlägga en ny badplats. Projektet 

innefattar beräkningar av strömnings- och spridningsförhållanden, källor till bakterier och 

nedbrytningen av dessa samt transport och sedimentation av alger i området. 

Utvärderingar för MIKE 21 och MIKE 3 finns på DHI Danmarks hemsida: 

http://www.dhisoftware.com/mike21/Download/Papers_Docs/index.htm 

http://www.dhisoftware.com/mike3/Download/Papers_&_Docs/index_Pap&Doc.htm 

Modellverktyget MIKE 11 


MIKE 11 är ett modellsystem för simulering av hydrologi, hydraulik, vattenkvalitet och 

sedimenttransport i flodmynningar, floder, bevattningssystem och andra öppna vattendrag. 

MIKE 11 är ett användarvänligt endimensionellt modellsystem för både övergripande och 

detaljerade studier av allt från enkla vattendrag till komplexa reglerade flodsystem. 

Modellen löser de icke-linjära differentialekvationerna för öppna vattendrag (Saint- 

Venants ekvationer) under antagandet att flödet är homogent i vertikalled. Både subkritiska 

och superkritiska flöden kan beskrivas genom en numerisk lösning som anpassas 

efter de lokala flödesförhållanden som råder i varje beräkningstidssteg. 

MIKE 11 HD (Hydrodynamics) är kärnan i modellen och beräknar nivå- och flödesförhållanden 

längs vattendraget. Följande tilläggsmoduler baseras på MIKE 11 HD: 

• Avrinning från naturmark (Rainfall-Runoff) 

• Advektion-dispersion 

61



• Vattenkvalitet och eutrofiering 

• Översvämningskartering, prognos- och övervakningssystem 

• Dammbrott 

• Styrning och reglering av strukturer (dammar etc.) 

• Stratifierade vattendrag 

• Sedimenttransport och erosion 

MIKE 11 kan användas integrerat med MIKE SHE för modellering av markdelen i den 

hydrologiska cykeln samt med MIKE 21 för modellering av öppna vatten i två dimensioner. 

Det senare är ett lämpligt angreppssätt vid exempelvis översvämningsstudier med 

betydande översvämningsytor samt i kustområden eller i anslutning till vikar. 


MIKE 11 är tillämpbart på en lång rad vattenresurs- och miljöfrågor relaterade till 

hydraulik i vattendrag och samspelet med naturmarksavrinning, regleringar, dammstrukturer, 

sedimenttransport, vattenkvalitet m.m. 


Behovet av indata speglas i valet av aktiva komponenter och syftet med projektet. 

Följande indata är nödvändig: 

• Meteorologisk data: nederbörd, temperatur och avrinningsområdesdata 

• Utsträckning och geometri i horisontalplanet 

• Topografi för potentiella översvämningsytor 

• Bottenprofiler 

• Bedömning av bottenråheten längs sträckan 

• Placering och storlek på tillflöden 

• Data kring dammar, broar och regleringar som påverkar flödes- och nivåförhållanden. 


Tidsserier med beräknade flöden och nivåer i enskilda punkter eller för profiler längs 

vattendragen samt föroreningskoncentrationer och sedimentation/erosion om dessa 

moduler inkluderats. Ett antal verktyg för resultatbearbetning och grafiska presentationer 

finns tillgängliga, bland andra en koppling till GIS-miljö för att skapa terrängkartor och 

översvämningskartor. 

Datorprogram 

MIKE 11 är en kommersiell programvara som kan köpas via DHI Water & Environment. 

En kurs rekommenderas innan användning i projekt. 


Styrkor: MIKE 11 är ett flexibelt modellsystem som kan appliceras på både komplexa 

och enkla vattendrag. Tillsammans med de olika delmodulerna fås en komplett bild av de 

processer som påverkar förhållanden i ett vattendrag. Modellstrukturen och den grafiska 

arbetsmiljön är enkel och användarvänlig. Möjligheterna till integration med andra 

beräkningsmodeller bidrar till en helhetssyn av de hydrauliska och hydrologiska förhållandena 

i det studerade området. 

62



Svagheter: Det krävs ett visst mått av utbildning för att bygga upp en modell av god 

kvalitet. Programvaran är inte fritt tillgänglig då det är en kommersiell produkt. 


MIKE 11 har använts i ett stort antal projekt runt om i världen. Projekt som genomförts i 

Sverige är bl.a. ett prognossystem för Klarälven med fokus på nivåutvecklingen i 

Karlstad, en prognosmodell över Helge Å med fokus på nivåutvecklingen i Kristianstad 

och sedimentstudie i Svartån genom Örebro. 

Utvärderingar och referenser för MIKE 11 kan hämtas från DHI Danmarks hemsida: 

http://www.dhisoftware.com/mike11/News/MIKE_11_Papers.htm 

Modellverktyget MIKE SHE 


MIKE SHE är ett modellsystem för simulering av geohydrologiska processer både ovan 

och i mark, men sätts kanske främst i samband med grundvattenfrågor. MIKE SHE är 

fysikaliskt baserad och distribuerad, vilket innebär att huvuddelen av indata till modellen 

är av fysikalisk karaktär och ges fördelat över det studerade området. 

De hydrologiska komponenterna, som tillsammans övergriper hela den landbaserade 

hydrologiska cykeln, kan sammanfattas i följande: 

• Interception och evapotranspiration 

• Ytvatten och strömning i vattendrag 

• Omättade zonen 

• Mättade zonen 

MIKE SHE är ett modellsystem 

med en integrerad 

beskrivning av den hydrologiska 

cykeln, från regn till 

ytvatten och grundvatten. 

Uppbyggnaden av modellstrukturen 

och dess indelning 

i komponenter är flexibel och 

kan användas integrerat eller 

separat beroende på tillämpning. 

Modellstrukturen är indelad i 

olika moduler. MIKE SHE 

WM (Water Movement) är 

kärnan i modellen och beskriver 

vattnets rörelse. 

Figur 12. Exempel på resultat från MIKE SHE. 

MIKE SHE WM beskriver grundvattentransport, grundvattentryck, infiltration och perkolation 

ner till grundvattnet, strömning i vattendrag och ytavrinning, utbyte mellan 

akvifär och ytvatten/vattendrag samt avdunstningsprocesser och snösmältning. 

63



MIKE SHE kan användas integrerat med MIKE 11 för beräkning av vattendrag och 

MOUSE för beräkning av ledningssystem. 


MIKE SHE är tillämpbar på en lång rad vattenresurs- och miljöfrågor relaterade till yt- 

och grundvattensystem och samspelet mellan dessa. Modellen har visat sig användbar för 

att beskriva och beräkna effekterna av mänskliga aktiviteter, exempelvis vid föroreningsläckage 

från punktkällor som avfallsupplag och diffusa källor som jordbruk, förändringar 

i vattenuttagsförhållanden, landskap och markanvändning etc. Tillsammans med modeller 

över spillvattennätet (MOUSE) kan detaljerade studier av inläckage/utläckage av grundvatten 

i avloppsnätet göras. Tillsammans med modeller över dagvattennätet (MOUSE) 

kan sambanden mellan ytavrinning, infiltration och ledningsnät studeras i samband med 

översvämningar och åtgärder på ledningsnätet i form av ökad infiltration kan utvärderas. 


Behovet av indata speglas i valet av aktiva komponenter och syftet med projektet. Indata 

till modellen kan anges direkt i GIS-format. Följande indata enligt den hydrologiska 

cykeln är nödvändiga: 

• Meteorologisk data:· nederbörd, temperatur och potentiell avdunstning 

• Topografi 

• Geometri för vattendrag och sjöar 

• Markanvändning och dräneringsförhållanden 

• Karakteristik för växtlighet 

• Jordartskarta 

• Geologisk lagerföljd och hydrauliska egenskaper 

• Vattenuttag och eventuell återinfiltration 

• Uppmätta grundvattennivåer, uppmätta flöden/nivåer i vattendrag - för 

kalibrering 


Ur simuleringsresultaten kan resultat från varje komponent i beräkningen studeras, såsom 

evapotranspiration från växter, ytavrinning, vattenhalt i den omättade zonen och storleken 

på perkolationen till grundvattnet, grundvattentryck i olika lager och akvifärer, utbytet 

mellan grundvatten/ytvatten/ledningsnät osv. 

Datorprogram 

MIKE SHE är en kommersiell programvara som kan köpas via DHI Water & Environment. 

En kurs rekommenderas innan användning i projekt. 


Styrkor: Programmets flexibilitet gör det användbart både för avancerade detaljstudier 

och för övergripande studier med enklare numeriskt angreppssätt. Beskrivningen av de 

olika beräkningskomponenterna och integreringen med andra beräkningsprogram skapar 

en helhetssyn över hela den hydrologiska cykeln. Modelluppbyggnaden och den grafiska 

arbetsmiljön är användarvänlig och följer den hydrologiska cykeln. 

64



Svagheter: Programvaran är inte fritt tillgänglig då det är en kommersiell produkt. 

Modellen kräver en stor mängd indata. Modellen är idag begränsad till att endast inne- 

hålla kvadratiska beräkningsceller. MIKE SHE har genomgått en uppgradering till den 

nya generationens modell, med ett windowsbaserat användargränssnitt. Vissa tilläggsmoduler 

(transportberäkningar och partikelspårning) är idag ej helt implementerade i det 

nya gränssnittet. Utbildning krävs innan användaren själv kan bygga upp en modell av 

god kvalitet. 


MIKE SHE har använts i många grundvattenrelaterade projekt runt om i världen. Två av 

de större projekt som genomförts i Sverige är studie av påverkan på grundvattenförhållandena 

i Malmö till följd av den planerade Citytunneln och dess anslutande 

konstruktioner, samt studie av den stora grundvattenakvifären under Kristianstadslätten, 

bl.a. med avseende på att lokalisera alternativa brunnsfält för kommunens vattenförsörjning 

och säkersställande av akvifärens framtida skydd. Externa utvärderingar av 

MIKE SHE finns på DHI Danmarks hemsida: 

http://www.dhisoftware.com/mikeshe/Reviews/ 

65



IVL Svenska Miljöinstitutet AB: WATSHMAN 


WATSHMAN (Watershed Management System) är ett system för vattenplanering i avrinningsområden. 

Verktyget är utvecklat för att utgöra ett stöd i arbete med EU:s ramdirektiv 

för vatten. Framförallt adresseras de delar av ramdirektivet som rör påverkansanalys, 

övervakning, åtgärdsanalys och utarbetning av förvaltningsplaner. WATSHMAN 

har tagits fram under tillämpade forskningsprojekt samfinansierade av vattenvårdsförbund, 

länsstyrelser, kommuner och Naturvårdsverket. WATSHMAN består av ett 

datahanteringsverktyg (recipientdata och punktkällor), ett modelleringsverktyg för hydrologisk 

modellering och läckagemodellering, ett scenarioverktyg och ett presentationsverktyg. 

WATSHMAN svarar på frågorna: Hur ser belastningssituationen och tillståndet 

ut i vattendragen idag? Vad är orsaken till tillståndet/belastningen (källfördelning)? Vad 

kommer olika typer av förändring i avrinningsområdet få för effekt på belastning och 

vattenkvalitet? Förändringarna kan både vara positiva, d.v.s. av åtgärdskaraktär, men 

även negativa, som exempelvis urbanisering. 


WATSHMAN är lämplig för alla områden där man vill ta ett samlat grepp om belastningssituationen 

på ytvatten, både avseende punktutsläpp, areellt markläckage och 

deposition. Storleken på område är liksom den tidsmässiga upplösningen flexibelt eftersom 

detaljeringsgraden på resultaten främst beror av detaljeringsgraden hos indata. Den 

vanligaste detaljeringsnivån i källfördelnings- och belastningsberäkningen är månatliga 

beräkningar per delavrinningsområde (enligt SMHI:s indelning). Eftersom WATSHMAN 

är modulärt uppbyggt lämpar sig systemet bra även för områden där man främst är 

intresserad av ett verktyg för att strukturera GIS- och tabelldata. 


* Datahanteringsmodulen: Provpunkter i kartformat med tillhörande information samt 

mätdata lagrat i databasen. 

* Modelleringsmodulen: 

– Avrinningsberäkningar: Nederbörd, temperatur, markanvändning, jordarter samt 

avrinningsfaktorer och övriga modellkonstanter 

– Läckageberäkningar: 

• Diffust markläckage: Avrinning (från avrinningsberäkningarna), markanvändning, 

jordart i åkermarkens matjord, grödor, djurtäthet, jordens fosforinnehåll 

samt typhalter för avrinningen från olika markslag och övriga modellkonstanter. 

• Punktkällor: Punktkällornas läge och belastning (koncentration och flöde i 

utgående vatten). 

• Enskilda avlopp: Avloppsanläggningens läge (koordinater), fastighetstyp 

(permanent eller fritid), antal personer som nyttjar avloppet, anläggningstyp samt 

schabloner för bruttobelastning per person och dygn och reningseffekt hos olika 

typer av anläggningar. 

66



– Transport- och retentionsberäkningar: Bruttobelastning per delavrinningsområde (från 

läckageberäkningarna), vattenföring (från avrinningsberäkningarna), sjö- och vattendragsarealer, 

temperatur samt flödesordning mellan delavrinningsområdena. 

* Presentationsmodulen: Kartor, exempelvis över delavrinningsområden, markanvändning, 

sjöar och vattendrag, punktkällor, provpunkter och enskilda avlopp. Valfria 

resultattabeller från databasen kan kopplas till delavrinningsområdeskartan, för 

geografisk presentation av resultaten. 

* Scenariehanteringsmodulen: Delavrinningsområden i kartformat samt data som används 

i modelleringsmodulen i form av grödor, markanvändning, anläggningstyper och 

schablonbelastning för enskilda avlopp. 

Dessutom används kartor över kommun- och länsgränser samt höjddata (DEM). 

Förväntade resultat: Vilka resultat kan man förvänta av modellen och 

vilka begränsningar finns? 

Avrinning (mm), brutto- och nettoläckage (kg) av total mängd kväve (N-tot) och total 

mängd fosfor (P-tot) från varje delavrinningsområde, arealförluster (kg/ha) av N-tot och 

P-tot för olika markanvändningsslag, källfördelning av N-tot och P-tot, retention (kg, %) 

av N-tot och P-tot per delavrinningsområde. Alla resultat är på månadsnivå. 

Samma resultat erhålls efter en scenariestudie, vilket gör att man därefter kan jämföra 

resultaten för samtliga parametrar före och efter scenarieförändringen. De scenarieförändringar 

som kan göras med hjälp av scenarieverktyget är: förändring av markanvändning, 

grödor, reningseffekt hos avloppsanläggning samt anläggningstyp, 

schabloner för belastning från enskilda avlopp (i valda delar av området). Utsläpp från 

punktkällor, förändrad meteorologi mm går också att förändra, fast via operationer direkt 

i databasen. 

Datorprogram: Är datorprogrammet lätt tillgängligt och vilka kunskaper 

måste användaren ha? 

WATSHMAN är en GIS-baserad databasapplikation varför viss erfarenhet från arbete 

med GIS och databaser underlättar arbetet, men det är inte ett absolut krav. WATSH- 

MAN är ursprungligen uppbyggt i Visual Basic med kartkomponenter från Map Objects. 

Som databas används MS Access eller SQL-server. Den nya versionen av WATSHMAN 

som kommer att finnas tillgänglig under hösten 2004 är uppbyggt som en tilläggsmodul 

till ArcGIS 9, med datalagring i geodatabas. En webklient för resultathämtning samt 

import och export av grunddata över internet är också under utveckling. 


Styrkan med WATSHMAN är helhetsgreppet, att samla såväl GIS-data som recipient och 

punktdata på ett och samma ställe. Den GIS-baserade miljön ger möjlighet att utföra 

användbara presentationer och förbereda bra diskussionsunderlag kring vattenvårdsfrågor. 

WATSHMAN -konceptet går helt i linje med EU:s vattendirektiv och ger en bra 

grund för utveckling av förvaltnings- och åtgärdsplaner i avrinningsområden. Modellerna 

är baserade på data som normalt finns tillgänglig för de flesta avrinningsområden. 

Svagheten med Watshman är främst (som i alla modeller) att resultaten är beroende av 

bra indata samt bra data för kalibrering och validering av modellresultaten. Modellen är 

begränsad till att omfatta ytvatten. Grundvattenaspekten är inte medtagen. 

67



Procedur för användning av metoden 

Se ovanstående stycken. 

Praktisk erfarenhet: Har metoden testats och vad var slutsatserna? 

WATSHMAN har hittills använts i 11 svenska avrinningsområden genom fem olika 

projekt. WATSHMAN började utvecklas under 1999-2000 med Svartån (Västerås kommun) 

som testområde. Därefter har WATSHMAN vidareutvecklats och implementerats 

för Tyresåns avrinningsområde i Stockholms län, Sagåns avrinningsområde åt Mälarens 

vattenvårdsförbund, hela Örebro län (åtta huvudavrinningsområden) åt Länsstyrelsen i 

Örebro samt Örekilsälven åt Länsstyrelsen i Västra Götalands län. WATSHMAN har 

även använts inom internationella projekt, för Lake Wuliangsuhai i Kina (SIDA-projekt) 

och som ett av modellverktygen i EU-projektet TWINBAS. 

WATSHMAN har hittills fått ett positivt bemötande hos användarna och vidareutvecklas 

och förbättras ständigt, både med avseende på systemets användarvänlighet och avseende 

tillförlitligheten i modellerna. 

68



KTH: Ett flertal verktyg under utveckling 

Scenariobaserad analys av vattenkvalitet och kvantitet för 

Mälarens avrinningsområde 


En forskargrupp från Stockholms Universitet och KTH presenterade i tidskriften Vatten 

ett generellt men konkret flödesschema för integrerad lokal eller regional vattenförvaltning 

i överensstämmelse med EU:s ramdirektiv för vatten. Flödesschemat (figur 

13) är generellt tillämpbart och integrerar följande typer av beslutsproblem: 

1) framtagande av vattenförvaltningsplaner och åtgärdsprogram, i enlighet med ramdirektivet 

för vatten; 

2) individuella tillståndsprövningar för vattenmiljöstörande/farliga industriella, infrastrukturella 

och/eller socioekonomiska utvecklingsprojekt; samt 

3) åtgärdsbeslut för förorenad mark som påverkar/kan påverka nedströms vattenmiljöer. 

Dessa tre typer av uppgifter och beslutsproblem hanteras idag separat, enligt olika 

principer och utan hänsyn till deras samverkan för en effektiv, integrerad och långsiktigt 

hållbar vattenförvaltning. Det föreslagna flödesschemat och förklarande text (Destouni et 

al, 2003) klargör uppgifternas/beslutsproblemens metodologiska koppling och hur olika 

typer av kvantitativa verktyg, såsom miljöinformationssystem, dynamisk vattenkarakterisering 

(Darracq et al, 2003) och ekonomisk åtgärdsoptimering (Baresel, 2003a), 

kan användas, göras tillgängliga för och systematiskt uppdateras i denna kopplade metodik 

för integrerad vattenförvaltning. Vidare klargör flödesschemat kopplingen mellan 

kvalitativ aktörsinteraktion och kvantitativa verktyg och analyser, i termer av organiserade 

diskussioner och förhandlingar som krävs mellan olika aktörer, och det kvantitativa 

analysunderlag som bör underligga sådana diskussioner och förhandlingar, i olika 

beslutsskeden. I samarbete med andra europeiska forskare har forskargruppen exemplifierat 

hur flödesschemat konkret och praktiskt kan användas som beslutsstöd för hållbar 

hantering av grund- och ytvattenförorening från gruvavfall och gammal gruvmark 

(ERMITE Consortium, 2004). 

69



Dynamisk 

karaktärisering 

Start: 

Huvuduppgifter 

Initial 

optimerings 

analys 

I II III 

Mål: 

Förbättrad 

optimerings 

analys 

Frågor I-III 

Vattenförvaltnings eller handlingplan 

Tillståndsutvärdering 

Åtgärdsplan för förorenad mark 

70 

Miljö- 

Informations- 

System 

Förhandlingsbord 

Aktörsspelplan 

Figur 13: Konkret flödesschema för integrerad lokal eller regional 

vatten-förvaltning i överensstämmelse med EU:s ramdirektiv för vatten. 


Metoden koordinerar ett flertal vattenförvaltningsuppgifter (beslutsproblem 1-3 nämnda 

ovan) vilka idag hanteras splittrat. Koordineringen skapar förutsättningar för ett integrerat 

synsätt på vattenhanteringen och aktivt deltagande av allmänhet och intresseägare i 

vattenförvaltningsbesluten. Metoden bygger på att alla aktörer får tillgång till samma 

information och data via ett allmänt tillgängligt miljöinformationssystem, som även 

fungerar som ett kommunikationssystem med lättförståelig information till alla aktörer. 

Metoden innehåller också information om aktörerna och själva beslutsprocessen. 

Metoden utgår från att varje vattenförvaltningsbeslut kräver svar på följande tre frågor: 

1. Uppfyller vattenmiljön nu, samt förväntas den även i framtiden uppfylla gällande 

vattenmiljökrav utan åtgärder? 

2. Finns det några – och vilka – tekniskt, socioekonomiskt och politiskt genomförbara 

och långsiktigt hållbara åtgärder att vidta för att skydda/återställa vattenmiljön, så att den 

i framtiden kan uppfylla olika möjliga vattenmiljömål? 

3. Vilka av de olika genomförbara/hållbara åtgärderna, som identifierades under fråga 2, 

väljs att ingå i åtgärdsplaner/miljötillstånd för att skydda/återställa vattenmiljön till 

allmänt accepterade vattenmiljömål? 

Svaren på dessa frågor leder fram till vattenförvaltningsbesluten, genom användning av 

en serie kvantitativa analysmetoder: dynamisk karaktärisering (för fråga 1), åtgärdsoptimering 

för olika möjliga utvecklingsscenarier och tolkningar av vattenmiljömålen 

(för fråga 2) och slutlig detaljerad åtgärdsoptimering för valda vattenmiljömål (för fråga 

3). Med dynamisk karakterisering menas i detta sammanhang relevant scenariobaserad 

analys av vattenmiljöns trender och variationer i tid och rum, som uppdateras allt efter-



som ny information tas fram om dagens och möjliga framtida vattenmiljötillstånd i ett 

avrinningsområde. 


Flödesschemat som ett operativt beslutsstödsverktyg i genomförandet av EU:s ramdirektiv 

för vatten kräver en stor mängd indata och underlagsinformation. För dynamisk 

karaktärisering av ett avrinningsområde behövs en stor mängd basdata, såsom relevanta 

hydrologiska, meteorologiska, emissions- och befolkningsdata, samt kunskaper om de 

vattenflödes- och ämnestransportprocesser som är relevanta och dominerande för tillämpningsproblemet 

och avrinningsområdet i fråga. För åtgärdsoptimeringen behövs i tillägg 

kostnadsdata och socioekonomiska processkunskaper för olika möjliga åtgärdsalternativ. 

Förväntade resultat: vilka resultat kan man förvänta av modellen och 

vilka är begränsningarna? 

Flödesschemat är ett strategiskt verktyg för att, med en process som baseras på transparens, 

legitimitet och kostnadseffektivitet, ta fram svar på relevanta frågor för integrerad 

vattenhantering. De ingående delarna miljöinformationssystemet, förhandlingsbordet och 

den informella aktörsspelplanen, kommer att se lite olika ut från fall till fall, och den 

information som tas fram för att stödja beslutsprocessen kommer att bli fallspecifik. 

Exempel på sådana fall och hur informationen kan modifieras ges i Darracq et al (2003), 

Baresel et al (2003a). 

Datorprogram: är datorprogrammet lätt tillgängligt och vilka kunskaper 


Det finns ingen övergripande datormodell för det presenterade flödesschemat. Däremot 

finns det olika möjliga datormodeller som relevanta beräkningsverktyg inom varje 

delkomponent i det föreslagna schemat. De viktigaste delkomponenterna är: 

• Ett allmänt tillgängligt miljöinformationssystem, som kan hanteras med modern 

IT-teknik, samt en tillfredsställande institutionell lösning för den icke-tekniska 

hanteringen av insamlande och spridning av information. GIS- och databasteknik 

är centrala tekniska komponenter för informationssystemet, men SU-KTHgruppen 

har inte utvecklat någon ny och särskild mjukvara för specifik tillämpning 

på det föreslagna flödesschemat för vattenförvaltning. 

• Dynamisk karaktärisering. Gruppen har tagit fram och publicerat i den internationella 

vetenskapliga litteraturen många olika beräkningsverktyg för olika 

typer av dynamisk karaktärisering. Ett relativt nytt exempel på ett sådant beräkningsverktyg 

som SU-KTH-gruppen använt sig av och vidareutvecklat med tilllämpning 

på vattenflöden, kväve- och fosforspridning i Norrströms (Mälarens) 

avrinningsområde, är PolFlow (Pollutant Flow), som är en dynamisk och 

distribuerad substansflödesmodell, som först utvecklades i Holland (De Wit, 

2001). Beräkningsmodellen har till exempel använts för att uppskatta effekter av 

möjliga befolknings- och klimatförändringars påverkan på vatten- och kväve- 

/fosforflöden i Norrströms avrinningsområde under en 40-årshorisont. PolFlow 

bygger på ett rasterbaserat GIS-system, PCRaster, och både PolFlow och PCRaster 

är fritt tillgängliga via nätet, där man även kan hitta online-kurser. För detta 

krävs vissa GIS-kunskaper, men framför allt kunskap om huvudprocesserna för 

vatten- och ämnestransport. PolFlow ska, i likhet med de flesta nu tillgängliga 

dynamiska vatten- och ämnestransportmodeller, ses som ett expertverktyg. 

71



• Ekonomisk åtgärdsoptimering. För optimeringsberäkningar som kopplar dynamisk 

karaktärisering genom hydrologisk vatten- och ämnesflödesmodellering 

med ekonomisk kostnads/vinstanalys för olika möjliga vattenskyddande/ 

återställande åtgärder, har SU-KTH-gruppen använt sig av ett välkänt ekonomiskt 

optimeringsverktyg kallat GAMS. Exempelvis har detta optimeringsverktyg 

använts för kostnadseffektiv minskning av gruvavfallspåverkan inom Dalälvens 

avrinningsområde och för kostnadseffektiv 50 procentig reduktion av kväveutsläpp 

från Himmerfjärdens avrinningsområde till Östersjön. Tillgängliga 

modellverktyg för sådan ekonomisk optimering är expertverktyg som måste 

modifieras för enskilda tillämpningar. 


Styrkor med föreslaget flödesschema för effektiv integrerad vattenförvaltning: 

+ Generell metod som integrerar flera olika vattenfrågeställningar, vilka idag hanteras 

separat och icke-koordinerat, och kan leda fram till kostnadseffektivt genomförande av 

EU:s ramdirektiv för vatten. 

+ Tydliggör och konkretiserar behoven av öppet delad vatteninformation, som en bas för 

förtroende, legitimitet och effektivitet i genomförandet av ramdirektivet. 

+ Tydliggör och konkretiserar behoven av scenariebaserade dynamiska och distribuerade 

analysmetoder och kvantifieringsverktyg och möjliggör därmed relevant organisation och 

framtagande av nödvändig information för åtgärdsoptimering. 

Svagheter: 

Den integrerande metoden i sin helhet (dvs. hela flödesschemat) är ny och ännu inte 

konkret tillämpad och välspridd. Ingående analyser förutsätter expertkunskap för 

utförande. 

Procedurer för användning av metoden 

Proceduren för genomförandet av flödesschemat (Figur 13) baseras på de tre huvudfrågor 

som besvaras med hjälp av de kvantitativa analyserna för dynamisk karaktärisering och 

åtgärdsoptimering, samt de tre huvudkomponenterna: Miljöinformationssystemet, 

Aktörsspelplanen och Förhandlingsbordet, som använder den resulterande kvantitativa 

analysinformationen för beslutsdiskussion och förhandling mellan olika intressenter och 

aktörer. 


Användningen av det metodologiska huvudflödesschemat (Figur 13) har exemplifierats 

för det specifika vattenhanteringsproblemet: långsiktig planering, hantering och kontroll 

av gruvavfallets och gammal gruvmarks vattenpåverkan och dokumenterats i (ERMITE 

Consortium, 2004). 

Olika exemplifierade beräkningsverktyg för nödvändiga kvantitativa analyser 

(karaktärisering och ekonomisk åtgärdsoptimering) inom flödesschemat har tillämpats på 

olika beräkningsproblem, granskats och publicerats i den internationella vetenskapliga 

littera-turen. Exempelvis tillämpades dynamisk karaktärisering på Norrströms avrinningsområde 

och användes för att uppskatta effekter av olika möjliga befolknings- och 

klimat-förändringars påverkan på vatten-, kväve- och fosforflöden under en 40årshorisont 

(Darracq et al, 2003). Liknande beräkningsmetodik för dynamisk karaktärisering 

har även använts för ett flertal avrinningsområden i övriga Europa, t.ex. för floderna 

Rhen, Po, Elbe och Narvas avrinningsområden (De Wit, 1999. De Wit et al, 2000. 

72



Mourad, 2002). Ekonomisk åtgärdsoptimering inom avrinningsområden har exempelvis 

utvecklats och tillämpats för kostnadseffektiv hantering av gruvavfallspåverkan i Dalälvens 

avrinningsområde (ERMITE Consortium, 2004) och kväveflödesreducering i 

Himmerfjärdens avrinningsområde (Gren et al 2000, Gren et al, 2002). 

Gemensamma slutsatser från ovan nämnda exempeltillämpningar och fallstudier var att 

dynamisk karaktärisering, åtgärdsoptimering samt öppna informationssystem är viktiga 

komponenter för effektiv, långsiktig och integrerad vattenförvaltning. 

ECOFLOW 

ECOFLOW är ett verktyg utvecklat för integrerad yt-och grundvattenanalys (Thunvik, 

Sokrut. 2002). Metoden togs fram vid KTH i samband med VASTRA:s tidiga projekt, 

innan arbetet helt fokuserades på ytvatten. 


ECOFLOW är ett verktyg för modellering av yt- och grundvatten, inkluderande 

föroreningstransport, inom avrinningsområden med fokus på grundvattnet. 

ECOFLOW-modellen är ett försök att åstadkomma en bättre beskrivning av relationen 

mellan yt- och grundvattenhydrologin i ett avrinningsområde, för att utgöra ett värdefullt 

stöd i samband med upprättandet av åtgärdsprogram. 


ECOFLOW-modellen kan användas för att beskriva interaktionen avseende såväl flöde 

som transport av lösta ämnen mellan yt- och grundvattnet inom ett avrinningsområde. 

Detta innebär att inverkan på grundvattenkvaliteten hos yt- och grundvattnet till följd av 

förändrade förhållanden, såsom förändrad markanvändning, inverkan från punktkällor, 

ändrade vattenuttag, etc. kan studeras. 


Modellen är integrerad med ett databassystem som innehåller fysikaliska och kemiska 

parametrar hos olika jordarter, föroreningar, etc. 

Modellen kan hantera olika tillgång på data. Data som är obligatoriska är meteorologiska 

data för lufttemperatur, nederbörd och luftfuktighet. De flesta övriga fysikaliska data, 

som K-värden, diverse jordarts- och markanvändningsparametrar, kan inmatas i mån av 

tillgång och behandlas som interna parametrar och kan även kalibreras. 



Utdata från modellen är avrinning, grundvattennivåer samt koncentrationer i olika 

horisonter i markzonen och i vattendragen. 



Som nav i ECOFLOW används GMS (Groundwater Modelling System). GMS är ett 

mycket kraftfullt grundvattenmodelleringsverktyg. Det används dels som preprocessor, 

t.ex. för att bygga upp konceptuella modeller av akvifären och generering av indata till ett 

flertal olika modeller och dels som postprocessor för visualisering och animering av 

resultat. GMS kan också länkas till GIS. 

73


En styrka är att metoden är baserad på avrinningsområden vilket medför att de genererade 

resultat är översiktliga (en ”styrka” under förutsättningen att användaren är ute efter översiktliga 

resultat). 

En svaghet är att metoden inte lämpar sig för detaljstudier av enskilda områden, t.ex. vid 

förtätningsdiskussioner, för till exempel lokal översiktsplanering och detaljplanering. 

Procedurer för användning av metoden 

ECOFLOW baseras på två olika modellsystem. Det ena systemet beskriver den hydrologiska 

cykeln med fokus på yt- och markvattenhydrologin. Det andra systemet beskriver 

enbart grundvattenhydrologin. 

ECOFLOW integrerar två olika modeller, dels den s.k. ECOMAG-modellen, som är en 

modell för kvantitativ beskrivning av den hydrologiska cykeln i avrinningsområden, och 

dels MODFLOW, som är en grundvattenmodell för beskrivning av flöden i akvifärer. 

MODFLOW-modellen är i sin tur kopplad till ett flertal transportmodeller. 


Modellen testades på ett av SLU:s testområden i Vemmenhög i Skåne. Vemmenhög är ett 

område som är starkt dominerat av jordbruk. Området valdes mest av rent praktiska skäl 

eftersom i stort sett alla nödvändiga data fanns lätt tillgängliga. 

Kontaktperson: Roger Thunvik, KTH. 

RiskVariabelmetoden, risk för salt grundvatten 

RiskVariabelmetoden (RV-metoden) används för bedömning av risk för salt grundvatten 

och har tillämpats vid lokala bedömningar över bebyggelseområden i bl.a. Värmdö, 

Nacka, Vaxholms, Östhammars och Göteborgs kommuner. En GIS-baserad metod har 

utvecklats över delar av Norrtälje kommun (bl.a. med stöd från landstingets Miljövårdsfond). 

Metoden finns även som manuell metod samt som Windowsbaserat datorprogram 

för lokal analys. Referens: Lindberg, J., Olofsson, B., 1997. 


RV-metoden har utvecklats för att kunna göra riskbedömningar av förebyggande 

åtgärder, vilka t.ex. kan bestå av restriktioner för grundvattenuttag i särskilt sårbara 

områden. RV-metoden bygger på analys av naturgivna faktorer, tekniska faktorer och 

avståndsfaktorer, vilka statistiskt signifikant ökar eller minskar risken för salt grundvatten. 

Den slutliga riskbedömningen görs genom analys av de sammanlagda riskvärdena 

och osäkerhetsvärdena. 

Syftet med metoden är att kunna utföra areella riskanalyser av salt grundvatten i GISmiljö. 

RV-metoden har utvecklats och manuellt testats på data från terrängen i östra 

Mellan- och Sydsveriges urbergsområden och bör därför kunna appliceras i GIS inom 

bland annat Stockholms län. 


RV-metoden är en metod för bedömning av risk för salt grundvatten och kan användas 

för översiktliga bedömningar av grundvattentillgång och grundvattenbeskaffenhet, för 

användning i kommunal planering. Tillgången på digitala geografiska data har förbättrats 

och GIS har börjat användas som planeringsverktyg i många kommuner. 

74




Den i metoden inbyggda expert-/kunskapsdelen (den förberedande fasen) utgörs av valet 

av parametrar och dess inbördes viktning. Detta förarbete utförs en gång för en region, 

t.ex. östra Sverige. Valet av variabler är baserat på statistiska bearbetningar av analysresultat 

från kemiska analyser av vattenprover tagna ur borrade brunnar registrerade i 

SGU:s brunnsarkiv och från data ur kommunala arkiv och databaser. Variablerna 

inkluderar naturgivna faktorer såsom topografi, hydrologi (nederbörd etc.), geologi (bergart, 

jordart och jorddjup), tekniska variabler (exploateringsgrad, brunnsdjup etc.) och 

avståndsfaktorer (t.ex. avstånd till hav, sjö och vägar som behandlas med salt för 

bekämpning av halka och damm). 



För varje faktor (naturgivna faktorer, tekniska faktorer och avståndsfaktorer) ges ett riskvärde 

(-2 till +2) som adderas med faktorns vikt (+1 till +3) och summeras. På samma sätt 

ges även faktorn ett osäkerhetsvärde som återger osäkerheten i klassificeringen. Den slutliga 

riskbedömningen görs genom analys av de sammanlagda riskvärdena och osäkerhetsvärdena. 

Utöver en riskvärdeskarta ger metoden även en slutlig osäkerhetskarta. Riskkartorna är 

klassade i fem klasser för att underlätta den visuella tolkningen av resultatet. 



Metoden finns som manuell metod samt Windowsbaserat datorprogram för lokal analys. 


Metoden lämpar sig främst för detaljstudier av enskilda områden, t.ex. vid förtätningsdiskussioner, 

bland annat för lokal översiktsplanering och detaljplanering. Metoden är 

tillförlitlig och användarvänlig så att de kan tillämpas i kommunal regi. Den är även lättförståelig 

för beslutsfattare och beslutstagare samt omfatta någon form av osäkerhetsanalys. 

En svaghet är att metoden inte är baserad på avrinningsområden så att metoden inte 

producerar resultaten på en översiktlig nivå. En annan svaghet är att tillgången på och 

kvaliteten på digitala indata är helt avgörande för resultatets tillförlitlighet. 


RV-metoden bygger på en analys av naturgivna faktorer, tekniska faktorer och avståndsfaktorer, 

vilka statistiskt signifikant ökar eller minskar risken för salt grundvatten. Varje 

faktor ges ett riskvärde (-2 till +2) som adderas med faktorns vikt (+1 till +3) och summeras. 

På samma sätt ges även faktorn ett osäkerhetsvärde som återger osäkerheten i 

klassificeringen. Den slutliga riskbedömningen görs genom analys av de sammanlagda 

riskvärdena och osäkerhetsvärdena. 


RV-metoden har i ett tidigare skede testats manuellt på ett antal representativa områden i 

Värmdö kommun (Bucht & Larsson, 1995). Resultatet av denna studie ledde till att 

metoden utvecklades och förfinades med utgångspunkt från de erfarenheter man fått. 

Metoden har därefter tillämpats vid lokala bedömningar över bebyggelseområden i bland 

75



annat Värmdö, Nacka, Vaxholms, Östhammars och Göteborgs kommuner. 


GWBal, grundvattenbalansberäkning 

GWBal är en grundvattenbalansberäkningsmetod för beräkning av vattentillgång i 

bristområden, t.ex. kustzonen. Metoden har använts inom bebyggelseområden, bl.a. i 

Värmdö, Nacka och Göteborgs kommuner (bl.a. i samarbete med WRS i Uppsala och f.d. 

VAI VA-Projekt). Metoden finns som Windowsbaserat datorprogram bl.a. hos KTH och 

SWECO Viak. KTH utvecklar gärna ett GIS-baserat verktyg men har ännu inte haft 

möjlighet. Referens: Olofsson, Bo. 2001. 


Följande metod är en grundvattenbalansberäkningsmetod (GWBal) för beräkning av 

grundvattentillgång i bristområden, t.ex. kustzonen. Metoden är speciellt anpassad för 

akviferer som är mindre och komplexa, som t.ex. berg, där den begränsade faktorn for 

extraktion av grundvatten är magasineringskapacitet. 


Grundvattenbalansberäkningsmetoden kan användas för att beräkna den maximala 

belastningen på ett område eller för att tillsätta de tillåtna sanitära anläggningarna för en 

viss grundvattentillgång. 


Förutsättningen i metoden är att de nödvändiga indata är tillgängliga i befintlig litteratur. 

Indata är hydrometeorologiska data, topografiska och geologiska kartor och officiell samt 

inofficiell information på sanitära anläggningar. 


Programmet beräknar variationer på grundvattenvolymer över viss period. En specifik 

grundvattenbalansberäkning kan genomföras för att beräkna den maximala belastningen 

på ett område eller för att tillsätta de tillåtna sanitära anläggningarna för en viss grundvattentillgång. 

Datorprogram 

Metodens datorprogram har utvecklats som expertsystem för icke- professionella hydrogeologiska 

användare. Datorprogrammet består av ett ”expert system” där hydro- 

meteorologiska och hydrogeologiska data införs av en ”expert”. Användaren av systemet, 

till exempel en kommun, behöver bara införa information angående jordarter, fastighetsägare 

och sanitära anläggningar på området. 

Metoden finns som ett Windowsbaserat datorprogram bland annat hos KTH och SWECO 

Viak. Utvecklaren vill gärna utveckla ett GIS-baserat verktyg men har ännu inte haft 

möjlighet. 


Metoden lämpar sig främst för detaljstudier av enskilda områden, t.ex. vid förtätningsdiskussioner, 

bland annat för lokal översiktsplanering och detaljplanering. Det är en 

typisk kvantitativ metod som ger möjligheten att räkna ut tillgängliga grundvattenmängder. 

Man behöver inte mycket lokala data för att använda metoden. Mycket finns 

redan tillgänglig i den hydrometeorologiska databasen, kartor och litteratur. 

76



En svaghet är att metoden inte är baserad på avrinningsområden vilket inte genererar 

översiktliga resultat. En annan svaghet är att osäkerhetsaspekter i metoden är ganska 

höga. 

Procedurer 

Grundvattenbalansmetoder har använts som beslutsstöd för vattenvård i kommunal 

planering i Sverige sedan 80-talet. Ursprungligen baserades de balanserna på ett enkelt 

”recharge-discharge” synsätt. Den mer avancerade grundvattenberäkningsmetoden tar 

hänsyn till ”recharge, withdrawal and storage capacities”. 


Metoden har använts inom bebyggelseområden bland annat i Värmdö, Nacka och 

Göteborgs kommuner (i samarbete med WRS i Uppsala och tidigare VAIVA-Projekt). 


Jämförelse mellan ECOFLOW, RV och GWBal 

RV-metoden och GWBal skiljer sig från ECOFLOW och metoderna utvecklade inom 

VASTRA. RV och GWBal lämpar sig främst för detaljstudier av enskilda områden, t.ex. 

vid förtätningsdiskussioner, bl.a. för lokal översiktsplanering och detaljplanering. De är 

således inte baserade på avrinningsområden eftersom modeller som spänner över hela 

avrinningsområden tenderar att bli väldigt översiktliga. 

Fler KTH-modeller 

Det finns även andra modeller som håller på att tas fram på KTH, bl.a. kopplade modeller 

för spridning av vägföroreningar till mark och grundvatten, i samarbete med Vägverket. 


SLU och KTH vidareutvecklar en välkänd modell, COUP. COUP är en utveckling av 

SOIL-modellen vilken haft skilda användningsområden i världen. Hos KTH har den 

nyligen använts bl.a. för att studera vatten- och energiutbytet för grönområden i tätort 

samt som metodik för att bestämma hur grustäkter bör återställas. Kontaktperson och 

modellutvecklare är Per-Erik Jansson, professor på Institutionen för Mark- och Vattenteknik 

på KTH. En del av modellerna, bl.a. COUP, kan fritt hämtas från KTHs hemsida. 

Det finns ganska många olika modeller utvecklade på skilda håll som redan används eller 

har använts i kommunala sammanhang. Högskolevärlden är dock dålig på att sprida 

information om verktygen och dessa är också i allmänhet knappast lämpade för direkt 

användning i kommuner. 

77



MARE: Beslutsstöd för kostnadseffektiva 

åtgärder mot eutrofiering av Östersjön 


Det sexåriga forskningsprogrammet MARE (1999—2006), som finansieras av Stiftelsen 

för Miljöstrategisk Forskning, MISTRA, riktar sig till beslutsfattare som arbetar med 

Östersjöns miljö. Inom programmet utvecklas ett användarvänligt beslutsstödssystem 

(Nest). Systemet åskådliggör vad som skulle kunna vara en kostnadseffektiv fördelning 

av de åtgärder som krävs för att uppnå önskad miljökvalitet i Östersjön. Användaren kan 

genom att ändra olika förutsättningar i systemet skapa olika scenarier för möjliga åtgärder 

i olika delar av regionen. 

Syftet med forskningsprogrammet MARE är att utveckla ett användarvänligt beslutsstödssystem 

(Nest) för att kunna beräkna kostnadseffektiva åtgärder mot eutrofieringen 

av Östersjön. Målet är att beslutsfattare som arbetar med Östersjöns miljö skall kunna 

använda resultaten av de beräkningar som gjorts med Nest-systemet som underlag för 

beslut om åtgärder. Hemsida: www.mare.su.se 

Användningsområden av beslutsstödssystemet Nest: under vilka förutsättningar 

kan man använda modellen? 

I Nest-systemet kan användaren ta en önskad miljökvalitet som utgångspunkt, varefter 

programmet beräknar vilka åtgärder som är mest kostnadseffektiva för att uppnå denna 

miljökvalitet. Sexton möjliga åtgärder för att minska näringstillförseln till havet från olika 

samhällssektorer och verksamheter ingår för närvarande i Nest och kan i simuleringarna 

vidtas i samtliga länder runt Östersjön. Den som använder Nest kan ändra förutsättningarna 

för beräkningarna genom att utesluta ett eller flera länder eller åtgärder, liksom 

ändra de kostnader som satts för åtgärderna. På så sätt kan användaren snabbt skapa ett 

flertal scenarier som underlag för beslut. 

Det är främst beslutsfattare inom Helsingforskommissionen (HELCOM) samt de som i 

länderna runt Östersjön arbetar med EU:s Ramdirektiv för vatten som är målgrupp för 

arbetet inom MARE-programmet. 

Både forskare och beslutsfattare skall således kunna ha nytta av Nest-systemet i arbetet 

med att finna kostnadseffektiva sätt att minska belastningen med näringsämnen, därigenom 

minska eutrofieringen och kunna uppnå de miljömål som finns för Östersjön. 

För att kunna fungera som ett sådant beslutsstöd behöver man i Nest-systemet kunna 

beskriva förhållandena mellan miljötillståndet och kostnaderna för att uppnå ett bestämt 

miljömål. Tillståndet i havsmiljön vid olika koncentrationer av näringsämnen (kväve och 

fosfor) behöver kopplas till förhållandet mellan tillförsel (belastning) och halterna av 

näringsämnen i vattnet, samt sedan till kostnaderna för att minska utsläppen (tillförseln) 

från de viktigaste källorna för vattenburna eller luftburna näringsämnen. 


För Östersjöregionen har man tillgång till en stor mängd data om belastning och tillstånd i 

havet och det har byggts upp en stor databas med denna information, se t.ex. 

http://data.ecology.su.se/models/bed.htm. Östersjöregionen är sannolikt unik i mängden 

av data som redan finns. Dock har ett stort arbete genomförts för att syntetisera och 

analysera dessa inom ramen för ett antal forskningsprojekt. 

78



Det finns även ett mycket stort antal publikationer, som utgör grundvalen för formuleringen 

av projektet. 



Resultaten föreslår kostnadseffektiva åtgärder mot eutrofieringen av Östersjön. Målet är 

att beslutsfattare som arbetar med Östersjöns miljö skall kunna använda resultaten av de 

beräkningar som gjorts med Nest-systemet som underlag för beslut om åtgärder. 

MARE arbetar med hela Östersjön, uppdelad i 7 delbassänger och 23 delavrinningsområden, 

en för grov uppdelning för att kunna användas i kommunal planering. 



Datorprogrammet Nest är fritt tillgängligt via nätet. Programmet kan användas på 

följande system: Windows 98 eller senare versioner, Linux, Sun Solaris och Mac OSX. 

Varje gång man startar up programmet kontrolleras mjukvaran och uppdateras automatiskt 

om en ny version är tillgänglig. Den här proceduren gör att man alltid har tillgång 

till den senaste versionen av Nest. 

Användaren bör vara väl insatt i Östersjöproblematiken, men modellerna går att använda 

på olika nivåer: Vetenskapsmän som främst är ute för att testa modellernas kvalité och 

antagandena/data bakom dessa. Experter inom olika kommissioner/departement, verk och 

andra som har ansvar för att ta fram handlingsplaner för en bättre Östersjömiljö, främst på 

internationell nivå (inom Helsingforskommissionen och EU). Slutligen är Nest ett 

pedagogiskt undervisningsinstrument på högskolenivå. 


Styrkor: Effekterna av eutrofieringen i Östersjön är resultatet av att näringsämnen 

transporteras och omvandlas i ett antal olika system. Om man inte förstår kopplingarna 

mellan dessa system är det risk för att man vidtar åtgärder som kostar mycket utan att 

vara tillräckligt effektiva. Beslutsstödssystemet gör det möjligt att peka ut den 

effektivaste åtgärden. 

Svagheter: Modellerna saknar fortfarande tidsberoende; det vill säga hur lång tid det tar 

innan åtgärder får effekt (enbart nytt jämviktsläge). Man arbetar på att få in tidsberoende 

och också mått på osäkerheten i resultaten, dels pga. datakvalitet och dels på grund av 

klimatvariationer. De ekonomiska antagandena och data behöver dokumenteras bättre. 


I systemet använder man sig av modeller där kunskap inom ekologi, fysisk oceanografi, 

biogeokemi och ekonomi kopplas samman för att utveckla ett gemensamt system. 

Meningen är att beslutsfattare inom Östersjöområdet skall kunna använda beräkningar de 

själva gör med hjälp av Nest-systemet som grund för beslut om åtgärder. Det gäller 

främst beslutsfattare inom ramen för arbetet i HELCOM, liksom de som arbetar med att 

genomföra EG: s Ramdirektiv för vatten. 

Följande delar ingår i Nest: 

• Kostnadsberäkningar: Ett verktyg som beräknar och optimerar kostnaderna för 

åtgärder (åtgärden man ska göra inom utvalda sektorer i samhället) för att nå en 

viss önskad förbättring i vattenkvalitet i de sju Östersjöbassängerna. 

79



• Näringsmängder: Här ingår verktyg för att beräkna och analysera effekter på 

flöden och fördelningar av kväve och fosfor i Östersjön som ett resultat av 

minskad näringstillförsel. Förändringar i miljökvalitet i havet som är resultatet av 

en förändring i flöden beräknas också. 

• Belastningar: Här ingår verktyg som beräknar belastningen av näringen till Östersjön 

från olika utsläpp, och de korresponderande hydrokemiska förhållandena i 

havsvattnet. 

• Modellresultat: verktyg för att visa resultatet från olika modeller. 


Beslutsstödssystemet Nest håller fortfarande på att utvecklas. Nest är fortfarande en 

prototyp och skall användas med försiktighet. MARE har nu fått i uppdrag av Helsingforskommissionen 

att testa olika framtida belastningsscenarier. Det är viktigt att vi gör 

dessa arbeten i nära samarbete med beslutsfattare – annars kommer inte resultaten att 

accepteras och användas. En hel del vetenskapliga publikationer finns om delar av 

modellerna – men dessa arbeten fyller snarare behovet att dokumentera och skapa trovärdighet 

mot andra forskare. Mer information och SUCOZOMAs årsrapport kan fås via 

MAREs programdirektör, Sif Johansson på Naturvårdsverket. 

MARE diskuterar för närvarande med bl.a. SMHI om en hierarkisk länkning av Nest till 

mera detaljerade lokala modeller för ett skärgårdsområde. 

80



Regionplane- och trafikkontoret: 

Kartläggning av vattenvärden 


Denna beskrivning gäller det hittillsvarande arbetet utfört av Scandiaconsult år 2003-04 

på uppdrag av Regionplane- och trafikkontoret (RTK), vilket omfattade identifiering och 

definitioner av vattenvärden med hjälp av intervjuer och diskussioner med olika 

intressenter. Arbetet finns beskrivet i Arbetspromemoria nr 5 (RTK, 2004). Under 2005 

genomförs fortsatt utveckling av metodiken av Sweco Viak på uppdrag av RTK. 

Vattenvärden delades in i tre funktionsområden: sociala vattenvärden, naturvärden 

kopplade till vatten samt ekonomiska vattenvärden. Data har hämtats från lämpliga källor 

och sammanställts med hjälp av GIS i en karta per vattenvärde. Med hjälp av kartmaterialet, 

litteraturstudier och synpunkter från referensgruppsmöten utfördes en analys 

av vattenvärden. Vattenvärdena sammanställdes i en karta vilken bl.a. visar att vissa vattenvärden 

samverkar medan andra kan stå i konflikt med varandra. 

Metoden syftar till att stärka hänsynen till vattenaspekter genom utarbetande av bättre 

planeringsunderlag för kommuners och andra intressenters arbete med vattenfrågor i 

samhällsplaneringen. Genom att ha tillgång till bra planeringsunderlag främjas arbetet 

med att nå relevanta nationella miljökvalitetsmål och målformuleringar enligt EU:s 

vattendirektiv. Kartläggning av vattenvärden leder till att värdena synliggörs vilket kan 

bidra till ökad förståelse för bevarande av värdena, och i de fall det är lämpligt framhävande 

av värdena. 


Metodens tänkta användningsområde är vid framtagande av översiktsplaner, fördjupade 

översiktsplaner, åtgärdsprogram eller liknande för mellankommunala avrinningsområden, 

kommunala eller regionala vattenplaner, eller vid avvägning av vattenintressen mot andra 

samhällsintressen. Modellen ska kunna användas för att kartlägga vattenvärden inom 

regionen. 

Underlaget kan komma till nytta för ökad samverkan mellan olika intressenter av vatten. 

Genom att tydliggöras kan olika värden och värdekonflikter öppna upp för diskussion och 

hanteras bättre. 



Inom respektive funktionsområde identifierades ett flertal vattenvärden. Med stöd av 

inhämtade synpunkter formulerades de olika vattenvärdena med hjälp av bakgrund, 

definition, värderingskriterier samt förslag till underlag. 

Följande vattenvärden har definierats inom ramen för de tre funktionsområdena: 

Sociala vattenvärden 

1. Rekreation och aktivitet 

2. Vattenestetik 

3. Kulturhistoria 

81

Naturvärden kopplade till vatten 

1. Naturvärden vid stränder 

2. Naturvärden i vatten 

Ekonomiska vattenvärden 

1. Dricksvattenförsörjning 

2. Yrkesfiske och vattenbruk 

3. Farleder och transporter 

4. Recipient 

5. Energiförsörjning 

Vid Sweco Viaks metodutveckling under 2005 har ansatsen varit att kartlägga anspråk 

som ställs på vatten i samhällsplaneringen. Ett stort antal exempel på olika anspråk fördelades 

inom följande aspekter: Rekreation och friluftsliv, Infrastruktur och boende, 

Arbetsplats, Kulturmiljö och landskap, Vattenkvalitet och vattenkvantitet, Livsmiljö samt 

Flora och fauna. Aspekterna kan i sin tur delas upp i en rad delaspekter. 



Metoden innehåller tre steg: 

1. Datafångst: kartdata över området har behandlats med GIS-programvara från ESRI 

(Environmental Systems Research Institute). En karta per vattenvärde har ritats. Merparten 

av den behandlade informationen har funnits tillgänglig som digitalt kartmaterial. 

Information har även hämtats från rapporter varifrån identifierade vattenvärden har digitaliserats. 

De huvudsakliga källorna till digitalt kartmaterial har varit RTK:s databas 

Navet samt Botkyrka kommun. Andra källor med digitalt kartmaterial har varit SGU och 

Lantmäteriet. 

2. GIS-bearbetning: Materialet har sammanställts med hjälp av GIS i en karta per vattenvärde. 

Konvertering av befintligt material kan vara nödvändigt. 

3. Analys: En bedömning på kvaliteten av vattenförsörjningen görs med hjälp av 

värderingskriterier. En analys utförs av vilka vattentäkter som är värdefulla och vilka som 

inte är det. Ingen bedömning görs av själva risken, bara att den finns. 

Till slut samlas alla värden och visas i en figur. Konflikter och slutresultaten diskuteras. 


Kostnaderna beror mycket på vald detaljnivå, det undersökta området och personliga 

kunskaper. Om man antar att man känner till metodiken är 100 timmar per 700 ha en 

rimlig uppskattning av tidsåtgången. 


Resultatet presenteras dels som kartor i GIS-skick och dels som en rapport som innehåller 

diskussion och analys. Kartorna är indelade i bakgrundskartor (översiktskarta över pilotområdet, 

pilotområde, jordartskarta och naturliga förutsättningar), bedömningskartor 

(sociala vattenvärden, naturvärden och teknisk försörjning) och samlade värden. 

82



Följande figur presenterar de samlade vattenvärden enligt Scandiaconsults analys (RTK, 

Arbetspromemoria nr 5, 2004). Som pilotområde för att kartlägga definierade vattenvärden 

valdes en del av Botkyrka kommun. 

0 1 2 

Kilometers 

83 

Vattenförsörjning 

Riskobjekt för grundvatten 

%2 Avfallsupplag, nedlagd 

!( Grustäkt 

^ Återvinningscentral 

!( Bergtäkt 

!( Grustäkt 

Mellanlager 

#* Förorenade områden, gammal tipp 

#* Förorenade områden, undersökt/riskklassat 

#* Förorenade områden, preliminärt riskklassat 

Tillståndspliktiga verksamheter 

A@ A-anlägging 

A@ B-anläggning 

Transport av farligt gods 

Primär transportväg 

Sekundär transportväg 

@? Källa 

Vattendelare, första rang 

Vattendelare, andra rang 

Vattendrag, storlek på avrinningsområde 

>100 km2 

") 

50-100 km2 

25-50 km2 



Svagheter är att metoden i nuläget inte är överförbar till andra tillämpningar. Fältbesök är 

inte med i metoden. Lokal kännedom förbättrar förutsättningarna för ett bra slutresultat. 

Den höga detaljnivån kan också vara en svaghet. Det finns ingen handbok för metoden. 

Fler styrkor och svagheter diskuteras i Arbetspromemoria nr 5 (RTK, 2004). 

84



RTK, KSL och Länsstyrelsen i Stockholms län: 

Hur väljer man vatten- och avloppslösningar 

där kommunalt VA saknas? 


Metodstudien innebär att VA-problemen i ett specifikt omvandlings-, skärgårds- eller 

glesbygdsområde identifieras och att områdets förutsättningar för småskaliga hållbara 

VA-lösningar klarläggs. Utifrån de naturgivna förutsättningarna bortsorteras omöjliga 

VA-lösningar och möjliga VA-system för detta specifika område utformas. Dessa möjliga 

småskaliga VA-system utvärderas och jämförs med hjälp av ett antal kriterier dels mellan 

varandra, dels med eventuella storskaliga VA-systemlösningar. Därefter kvarstår för 

området lämpligt eller lämpliga VA-system. Arbetsmetodiken omfattar både val av 

vatten- och avloppslösning. Eftersom vatten är vårt viktigaste livsmedel och avgörande 

för människans liv har genomgående vattenfrågorna behandlats före avloppsproblematiken 

i arbetsgången. 

Syftet är att ge kommunernas tjänstemän och boende ett hjälpmedel för att ta sig an de 

komplexa VA-frågorna. 


Arbetsmetodiken ska kunna utnyttjas för olika typer av områden som saknar fungerande 

VA-system. Arbetsmetodiken har utformats utifrån förutsättningarna i Stockholms län, 

men är generell och bedöms vara användbar även i övriga Sverige. 



Arbetsmetodiken består av de tre faserna; inventering, utformning respektive utvärdering 

och jämförelse. 

I inventeringsfasen klarläggs områdets förutsättningar i sex indatagrupper; 

1. Studiens avgränsning 

2. Krav/Policy 

3. Nuvarande bebyggelse – Framtida bebyggelsetryck 

4. Nuvarande VA-förhållanden 

5. Framtida vattenbehov 

6. Naturgivna förutsättningar. 

Arbetet i inventeringsfasen innehåller såväl skrivbordsarbete som fältbesök. Det är fördelaktigt 

om den geografiskt knutna informationen, vilken ofta är omfattande, kan 

hanteras i ett GIS-system. I var och en av de sex indatagrupperna ställs en rad frågor som 

måste besvaras för att områdets samlade problembild korrekt ska kunna klarläggas. 

Ett av stegen i utformningsfasen innehåller bedömning av kapacitet/kvalitet/skala. 

Det finns en hjälptabell för utformning av vattensystem och två hjälptabeller för 

utformning av avloppssystem. 

I utvärderings- och jämförelsefasen sker utvärdering av lämpliga VA-system med hjälp 

av följande kriterier: 

85



1. Vattenkvalitet/Smittskydd 

2. Teknisk robusthet 

3. Resurshushållning inklusive kretslopp 

4. Miljöpåverkan 

5. Ekonomi 

6. Brukaraspekter 

7. Ansvar 

För de sju kriterierna finns förslag till hur olika parametrar bör kvantifieras. 

Arbetsmetodiken har testats i tre testområden i Vaxholms stad, Ekerö och Nynäshamns 

kommuner. De genomförda testerna beskrivs i rapporten och arbetsmetodiken befanns 

vara tillämpbar i alla de tre områdena. 



Arbetsmetodiken består av de tre faserna; inventering, utformning respektive 

utvärdering och jämförelse. 

Figur 15. Metod vid val av VA-system där kommunalt VA saknas 

86



Varje arbetsfas måste avslutas innan nästa fas påbörjas. De naturgivna förutsättningarna 

är direkt avgörande för vilka småskaliga miljöanpassade VA-system som är möjliga för 

ett specifikt område. Därför är det mycket viktigt att de naturgivna förutsättningarna är 

klarlagda i fas 1 innan utformning av möjliga VA-system sker i fas 2. 

Tanken är att arbetsgången, åtminstone på en mer övergripande nivå, ska kunna användas 

av personer som inte besitter specifik VA-teknisk kompetens. Dessa personer, som kan 

vara exempelvis tjänstemän på miljö- och plankontor och boende, ska kunna identifiera 

om området har de naturgivna förutsättningarna för olika typer av småskaliga VA-system. 

För att slutligen utforma, utvärdera, jämföra och välja VA-system kommer i viss mån 

VA-teknisk specialistkompetens att behövas. 

Uppskattad kostnad för genomförande vid användning av metod 

Arbetsinsatsen för de tre faserna är naturligtvis direkt avhängig det studerade områdets 

storlek och komplexitet samt befintligt underlagsmaterial. För att välja lämpligt VAsystem 

för ett litet område, säg ett 20-tal fastigheter, så torde den totala arbetsinsatsen för 

alla inblandade ofta uppgå till 1-2 månader. För större områden med 500-1000 hushåll 

kan arbetsinsatsen uppgå till storleksordningen 6-8 månader. Till dessa arbetsinsatser 

kommer eventuella provtagningar och analyser samt provpumpning av vattentäkt. 

Därefter kan projektering och byggande ske. 


Resultatet presenteras i en sammanfattande rapport där redovisningen sker i text, med 

hjälp av hjälptabellerna och på kartor. Rapporten utgör beslutsunderlag med rekommendation 

till lämplig småskalig VA-lösning för det aktuella området inklusive ekonomisk 

kalkyl. Om möjlighet till storskaliga VA-system finns bör jämförelse och avvägning av 

en sådan lösning också ske. I det fall inga lämpliga småskaliga VA-system har kunnat 

utformas ska även detta redovisas. 



använda? 

Metodiken har tagits fram genom ett samarbete mellan Regionplane- och trafikkontoret, 

Kommunförbundet i Stockholms län och Länsstyrelsen i Stockholms län. Arbetsgången 

beskrivs i en rapport utgiven av RTK, skriven av VAI VA-Projekt AB. Rapporten heter 

”Hur väljer man vatten- och avloppslösningar där kommunalt VA saknas? – En metodstudie” 

(RTK. 2001. Arbetspromemoria Nr 9.) 

Fortsatt utveckling av metoden kan eventuellt ske inom ramen för det regionala miljöhandlingsprogrammet 

för Stockholms län (2004), för vilket RTK, KSL och Länsstyrelsen 

i Stockholms län ansvarar. 



Arbetsmetodiken ska kunna användas av personer som inte besitter specifik VA-teknisk 

kompetens exempelvis tjänstemän på miljö- och plankontor och boende. Den rapport som 

beskriver arbetsmetodiken kan användas som handbok och vägledning. Där finns 

exempelvis hjälptabeller som kan unyttjas vid utformning av småskaliga VA-system. 


Metodiken är fritt tillgänglig. 

87




Arbetsmetodiken är generell och kan användas för olika typer av områden. Arbetsgången 

är fasindelad och fältinventering ingår vilket gör att metodiken är verklighetsförankrad. 

Metodiken är utvecklad för val av småskaliga VA-system men kan också användas för 

jämförelse med storskaliga VA-system. 

Hänsyn måste alltid tas till de naturgivna förutsättningarna och arbetsmetodiken kräver i 

vissa delar VA-teknisk specialkompetens, exempelvis för att slutligen kunna utforma 

förslag till ett lämpligt VA-system för ett specifikt område. 

88



SEAREG 


SEAREG står för Sea Level Change Affecting the Spatial Development in the Baltic Sea 

Region. Projektet fokuserar på utvärdering av socioekonomiska och miljömässiga 

effekter av klimatförändringar i Östersjöområdet, med fokus på vattenståndshöjning och 

ändrade avrinningsmönster hos vattendrag. Dessa kan leda till översvämningar, vilket 

påverkar den fysiska planeringen av städer i regionen och hållbar utveckling i hela Östersjöregionen. 

Projektet ska kartlägga områden som kan komma att översvämmas vid klimatförändringar 

med hjälp av GIS. Hemsida: www.gsf.fi/projects/seareg 


Beslutsstödsverktyget karterar och identifierar riskområden i hela Östersjöområdet när det 

gäller vattenståndshöjningar på grund av klimatförändringar. 


Noggranna höjddata är utgångsläget och för att sedan kunna göra riskanalyser behövs 

geografisk data i form av befolkningsregister, fastighetstaxeringsregister, markanvändningsdata, 

information om var infrastrukturen är lokaliserad mm. 



Det förväntade resultatet är en beskrivning av vad som kan hända när havet stiger på 

grund av klimatförändringar. Noggrannheten i resultatet är helt beroende av noggrannheten 

på indata. Den klimatmodell som SMHI använder beräknar hur mycket vattnet 

kommer att stiga fram till år 2100. Någon analys av hur många människor som kan bli 

drabbade år 2100 görs dock inte, utan läget analyseras utifrån dagens läge. 



GIS-programmen ArcMap och ArcView används med Spatial Analyst som tillägg. För att 

kunna utföra analyserna och använda programmet behövs kunskaper inom GIS. 


Styrka: Metoden gör det möjligt att förutspå riskområden. 

Svagheter: Metoden är beroende av hög kvalitet på indata. 

Procedurer 

SEAREG-projektet utvecklar en beslutsstödsstruktur som kan användas för framtagandet 

av åtgärder med fokus på vattenståndshöjning i hela Östersjöregionen. Beslutsstödsstrukturen 

består av fyra delar som visas i följande figur. 

89



Figur 16. Struktur hos SEAREGs beslutsstöd. 

Projektet består av fem steg: 

1. Datainsamling 

2. Databearbetning 

3. Beräkning 

4. Analys 

5. Resultatredovisning 


Metoden har tillämpats i teststudier i bland annat Estland. Figur 17 visar t.ex. hur mycket 

land man förlorar vid en vattenståndshöjning på 60 cm. 

Figur 17. Preliminär karta över Pärnu i Estland som visar mark som 

kommer att hamna under vatten vid 60 cm höjning av havsnivån. 

90



SEI: Water Evaluation And Planning System 


Water Evaluation And Planning System (WEAP) har utvecklats av Stockholm 

Environment Institute (SEI). Det är ett process- och datorbaserat verktyg för stöd till 

integrerad planering och förvaltning av vattenresurser i avrinningsområden. WEAP syftar 

till att förena kvantitets- och kvalitetsparametrar på ett praktiskt och lättillgängligt sätt. 

Verktygets policyorientering gör det lämpat att använda för situationer där olika intressen 

balanseras mot varandra och där lösningar måste sökas genom dialog och förhandling. 

Enkelt uttryckt är WEAP en datorbaserad försöksbänk där olika alternativa utvecklingsmöjligheter 

vad gäller vattenförhållandena i ett område kan undersökas och ställas mot 

varandra som ett underlag för beslut om åtgärder eller andra förändringar i förvaltningen. 

Modellen byggs upp med noder som var och en representerar tillförsel, förbrukning, eller 

kvalitetsförändring av vattnet i systemet. 

WEAP kan hantera en bred uppsättning frågeställningar gällande t.ex. behovsanalys för 

individuella sektorer, effekter av vattenbesparande åtgärder, vattenrättigheter och fördelningsprinciper, 

föroreningstransport, ekosystembehov och kostnads-/ nyttoanalyser. 

Figur 18: WEAP:s användargränssnitt som gör det enkelt för användaren att 

visualisera det studerade systemet. 

91




WEAP bygger på grundläggande massbalansprinciper och kan användas på alla skalor - 

från små delavrinningsområden upp till komplexa flodsystem. WEAP:s arbetsprocess och 

metod bygger på analys av alternativa scenarier. Scenarier kan användas för att undersöka 

olika policyalternativ gällande t.ex.: 

Förändringar i demografiska eller ekonomiska strukturer, 

Effekterna av vattenbesparande åtgärder, 

Ändrade ekosystembehov vad gäller kvalitet eller kvantitet, 

Ändrad användning av jordbruksmark, 

Grundvattenutnyttjandet, 

Effekterna av förbättrade avloppsreningssystem eller 

Förändringar i hushållens vattenanvändning 


WEAP har inga fördefinierade databehov. Användaren bygger, baserat på de aktuella 

behoven i den specifika situationen, upp en modellrepresentation som beskriver vattensystemets 

tillflöden (t.ex. ytvatten, grundvatten, reservoarer), uttag, överföringar, ekosystembehov, 

vattenanvändning, utsläpp från vattenreningsanläggningar samt andra 

kvalitetspåverkande aktiviteter. Datastrukturen och detaljrikedomen kan anpassas efter 

behoven i en specifik analys och efter datatillgången. Man kan med fördel börja en 

WEAP-baserad process med ett begränsat dataunderlag kompletterat med erfarenhetsbaserad 

information om ett avrinningsområde och efter hand förfina dataunderlaget där 

det behövs för att bättre belysa en aktuell frågeställning. 



Resultaten från en WEAP-analys kan anpassas efter användarens behov och presenteras 

både i tabellform och grafiskt. Resultaten kan exporteras till andra programvaror. 

Figur 19: Resultaten från en WEAP-analys presenteras grafiskt och i 

tabellform. 

92





WEAP har ett grafiskt användargränssnitt som erbjuder möjligheter att konstruera, 

studera, modifiera ett givet system. Vana vid att arbeta med GIS underlättar analysen men 

är inget krav. Systemet är helt klick-och-drag-baserat. Kartor och information från Arc- 

View och andra GIS-standarder kan användas som bas för systemdefinitionen. 


WEAP:s styrka ligger i dess enkla och tydliga uppbyggnad och användarvänlighet som 

gör det enkelt att skapa underlag för dialog och förhandling. Erfarenheterna visar att verktyget 

kan vara mycket användbart för att förbättra kommunikation mellan experter, 

myndighetspersoner, representanter för vattenanvändare och allmänhet för att gemensamt 

finna acceptabla lösningar på vattenproblem. 

En svaghet är att verktyget i sitt grundutförande inte gör egna simuleringar av naturliga 

biogeokemiska processer (t.ex. flöden av näringsämnen från jordbruksmark). 


WEAP har under de senaste 10 åren används i ett stort antal forsknings- och konsultuppdrag 

över hela världen. Några exempel: 

• Tyskland: Modellering och dialog kring nuvarande och framtida vattenanvändning 

i floden Neckars avrinningsområde 

• Kina: Utveckling av scenarier som stöd i en dialog mellan beslutsfattare om 

framtidens vattenförsörjning till Beijing 

• Västra och södra Afrika: Undersökningar av kopplingar mellan vattenresursförvaltning, 

utveckling och fattigdomsbekämpning (med IWMI) 

• Mellanöstern: Utveckling av alternativa scenarier för fördelning och användning av 

vatten tillsammans med både israeliska och palestinska deltagare 

• Indien och Nepal: Undersökning av olika alternativ för att öka tillgången och 

minska efterfrågan på vatten samtidigt som ekonomisk tillväxt åstadkoms 

• Kalifornien, USA: Utvärdering av effekterna av klimatförändringar på regionens 

ekosystem (med US EPA) 

• Aralsjön: Analys and tillgång och efterfrågan på vatten i avrinningsområdet och 

utforskning av möjliga framtida utvecklingsmöjligheter 

WEAP kan fritt användas av icke-vinstdrivande organisationer i utvecklingsländer. 

Övriga användare betalar en symbolisk licensavgift. En provversion av programmet går 

att ladda ner från http://www.weap21.org/. Där finns även mer information om programmets 

egenskaper och prestanda. Kontaktpersoner på SEI i Stockholm är Oskar Wallgren 

och Karl Hallding (www.sei.se). SEI erbjuder också utbildning i hur WEAP används 

i verkliga vattenförvaltningssammanhang. 

93



SMHI: HBV-NP, TRK, kustzon och BIOLA 

Ett flertal modeller har utvecklats av Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut 

(SMHI). Här beskrivs tre modeller och en databas. 

HBV-NP 


HBV står för Hydrologiska Byråns Vattenbalansavdelning. HBV-NP-modellen simulerar 

kväve- (N) och fosfor- (P) transporter och -transformationer på avrinningsnivå (från 1 

km 2 till > 1 000 000 km 2 ). Målen är att uppskatta transporter, retention och identifiering 

av källor, för att separera antropogena konsekvenser från naturliga, och för att utvärdera 

klimatologiska och management-scenarier. Modellen är baserad på den hydrologiska 

HBV-modellen, som successivt har utvecklats med kvävemodellen (Bergström et al 1987, 

Brandt 1990, Arheimer and Wittgren 1994, Arheimer and Brandt, 1998). Fosformodellen 

har nyligen utvecklats inom VASTRA. 

HBV-modellen är en avrinningsmodell som inkluderar numeriska beskrivningar av 

hydrologiska processer på avrinningsområdesnivå. Modellen kan användas till flödesberäkningar 

i de nordiska länderna och andra tillämpningar som vattenresursplanering 

och närsaltberäkningar. 


HBV-NP-modellen kan användas i följande media: vattendrag och floder, sjöar, 

reservoarer, våtmark, grundvatten, översvämningsområden. 


Nödvändiga indata är: subbassängsfördelning, höjd- och landtäckning, tidsserier för 

nederbörd och temperatur, fysiografi, markanvändning och hydrografi, sjödjup, 

atmosfärisk kvävedeposition på vattenytor, emissioner från land och punktemissioner 

(t.ex. reningsverk och industri). 



Modellen beräknar kväve- och fosforförluster från samtliga källor i hela avrinningsområden. 

Modellen kvantifierar utsläpp till och belastning på grundvatten, vattendrag, 

sjöar och kustområden av kväve och fosfor från både diffusa källor och punktkällor, 

fördelat på antropogen och naturlig bakgrundsbelastning. 



Modellen är skriven i FORTRAN och körs i användargränssnittet IHMS (Integrerat 

Hydrologiskt ModellSystem) i Windowsmiljö på PC. Modellen har fram tills nu inte 

använts utanför SMHI. 

En upplärning under två veckor behövs samt baskunskaper i hydrologi och limnologi. 

Mer avancerad GIS-kunskap behövs i uppstartsfasen. En tillämpning av ett avrinningsområde 

tar ungefär två veckor för en erfaren användare om nödvändig indata finns. Datainsamling 

kan ta lång tid. Det är möjligt att få en personlig utbildning på SMHI. 

94


Styrkor: 

Processbaserad modellering på enklaste sätt med relativt kort beräkningstid. 

Integrerar flera skalnivåer och kan tillämpas storskaligt. 

Integrerar flöden, utsläpp och naturlig omvandling av närsalterna inom avrinningsområden. 

Möjlighet till scenarioanalyser. 

Kostnadsberäkningar för åtgärder och analys av komplexa åtgärdspaket. 

Pedagogiskt verktyg för att förstå betydelsen av olika källor/sänkor. 

Validerad modell mot oberoende data för vattenföring respektive koncentration (inte bara 

transporten). 

Vetenskapligt granskad och publicerad metodik. Beprövad i många områden och internationellt 

utvärderad i EU-projekt. 

Svagheter: 

Expertsystem som kräver kompetent modellerare. 

Indatasamlandet kan upplevas som tidskrävande. 

Flera aktörer/institutioner är inblandade i scenariemodellerandet (både SMHI och SLU). 

Fosformodulen är under utvärdering för olika landskapstyper. 

Innehåller interna variabler som inte är validerade pga. brist på data. 

Procedur för användning av modellen 

HBV-NP utgår från den väletablerade hydrologiska modellen HBV och körs i Windowsmiljö 

på PC. Beräkningsområden definieras av användaren och indata till modellen 

(såsom nederbörd, temperatur, markanvändning, altitud, hydrolografi, emissioner) 

sammanställs i indatafiler till respektive område (automatisk genering av indatafiler finns 

kopplat till SMHI:s databaser). Därefter kalibreras och valideras modellen mot uppmätta 

data där sådana finns. Källfördelning och kostnadsberäkningar för åtgärder görs i separata 

program, liksom plotfiler för resultatpresentationer i GIS. 

De olika delmodellerna är: 

• HBV-modellen beräknar vattenbalansen, inkl. markfuktighet, grundvattenbildning, 

avrinning, dämpning i sjöar och vattendrag. 

• Kvävemodulen beräknar läckage från olika markslag till grundvatten. Därefter 

omsättning/transformation i grundvatten bäckar, åfåra och sjöar. Hänsyn tas till 

samtliga källor i ett avrinningsområde samt dess transportvägar genom landskapet. 

• Fosformodulen gör motsvarande beräkning för fosfor, men tar dessutom hänsyn 

till erosion av åkermark (via GIS-modulen DelPi) och strandbrinkar, samt beskriver 

mer detaljerat processer i själva åfåran. 

• Åkerläckage beräknas via separata modeller för åkermark, t.ex. SOILNDB 

(för kväve) och ICECREAM (för fosfor). 

95



• Särskilda GIS-rutiner finns för att hantera indata och presentera resultat från 

modellen 


Följande tabell presenterar några storskaliga kvävekartläggningstillämpningar. 

Southern Sweden (145 000 km2) Arheimer and Brandt, 1998 

Sweden (450 000 km2) Brandt and Ejhed, 2003 

Baltic Sea drainage basin (1 720 000 km2) Pettersson et al., 2000 

Coupling to coastal zone biogeochemical model 

and atmospheric deposition model 

TRK-databasen 

96 

Marmefeldt et al, 1998 

SMHI:s databas TRK (Transport – Retention – Källfördelning) används för redovisning 

av markanvändningens påverkan på fosfor- och kvävebelastning till ytvatten. TRKdatabasen 

använder indata från en rad modeller såsom HBV, HBV-N, SOILNDB och 

faktorer för beräkning av fosforförluster från jordbruket samt kväve- och fosforförluster 

från skog och annan markanvändning. I databasen ingår inga ekonomiska parametrar. 

SMHI:s kustzonsmodell 


SMHI:s kustzonsmodell är ett verktyg för simulering av växtnäringsämnen och 

planktonmängder i kustvatten. I kustzonssystemet ingår också modeller för beräkning av 

tillrinning från landområden och deposition från atmosfären. Kustzonsmodellen är ett 

redskap för undersökningar av förändringar under lång tid (valfria scenarier) genom att 

man för ett antal definierade kustvattenbassänger kan beräkna effekter på halter av kväve 

och fosfor, planktontillväxt, syrgasförhållanden och siktdjup. 

Kustzonsmodellen består av en fysikalisk (PROBE) och en biogeokemisk (SCOBI) 

modell som beräknar salthalt, temperatur, istjocklek, syrgas, nitrat, ammonium, fosfat, 

växtplankton, djurplankton, detritus och bentiska processer. Vattenutbytet och ämnestransporterna 

mellan områdena på olika djup ingår i beräkningarna. Med hjälp av resultat 

från modellen kan man komplettera mätningar både i tid och rum och därmed få en mer 

komplett bild av miljötillståndet. Man kan också analysera processer som omsätter växtnäringsämnen, 

t.ex. primärproduktion och nedbrytning av organiskt material. Kustzonsmodellen 

beskriver tillståndet med bra vertikal upplösning (1 meters skikt eller i ytnära 

vatten ännu mindre) i definierade kustområden. 


Kustzonsmodellen kan användas för undersökningar av eutrofieringsförhållanden under 

långa tidsperioder och för stora områden. Man kan göra valfria scenarier där man testar 

olika tillförselmängder och koncentrationer. 


Nödvändiga indata är tillflöden från landområden, utsläpp i modellområdet, tillförsel från 

atmosfären, meteorologiska data och uppgifter om tillstånd i de havsområden som 

angränsar till modellområdet. Kustzonsbassängernas fysiska avgränsningar i form av djup



och area på olika djup samt area och djup på gränsytorna mellan definierade bassänger 

måste tas fram. För beräkning av tillflöden från landområden måste tillrinningsområden 

för varje definierad kustvattenbassäng kartläggas. Fysiska avgränsningar och databas 

finns för de kustvattenbassänger som är definierade i Svenskt Vattenarkiv (Lindkvist 

m.fl. 2003). 

Förväntat resultat: Vilka resultat kan man förvänta av modellen och vilka 

är begränsningarna? 

För de bassänger som definierats i modellen beräknas tillståndsvariabler som är relevanta 

för bedömning av eutrofieringstillståndet i vattenmassan. Dessa tillståndsvariabler 

beräknas för varje dygn och med god vertikal upplösning (en meter) samt för långa tidsperioder 

(20-30 år). 

En begränsning är att modellen inte kan beräkna eventuella gradienter i horisontell 

utsträckning inom en definierad bassäng. Modellen kan dock beräkna skillnader mellan 

definierade bassänger och matematiskt hantera vatten- och materialutbyten mellan 

bassänger. Finns stora gradienter så kan man också minska bassängstorleken. 



Modellen körs på PC med kompilator för Fortran. I dagsläget installeras och körs 

modellen enbart av experter. 


Styrkor: 

Modellen är relativt enkel att implementera. Om man följer SMHI:s indelning i havsbassänger 

så finns de fysiska avgränsningarna i databaser. 

Processtudier är enkla att genomföra. 

Modellen kan användas för valfria åtgärdsscenarier, t.ex. i kombination med HBV-NP. 

Kväve- och fosforprocesser är kopplade. 

Modellen har hög vertikal upplösning. 

Svagheter: 

Modellen ger ett horisontellt medelvärde för varje delbassäng. 

Systemet kräver experter bl.a. för programmering. 

Modellsystemet utvecklas när det gäller användarvänliga verktyg för presentation och 

analys av resultat. 


Kustvattenbassänger med tillrinningsområden på öar respektive fastland definieras. 

Meteorologiska data (vindhastighet, lufttemperatur, luftfuktighet och molnighet) samt 

uppgifter om vattenstånd beräknas för området från uppgifter i befintliga databaser. 

Resultatet läggs i indatafiler. 

Bassängernas djupförhållanden och gränsytor med varandra definieras. För de bassänger 

som är definierade i SMHI:s havsområdesregister finns information om bassängernas 

hypsografer och gränsytor i en databas (Lindkvist m.fl. 2003). 

Tillrinning från öar och landområden beräknas med HBV-modellen eller om det är 

lämpligt med hjälp av information från vattenföringsstationer. 

97



PROBE kan nu programmeras för området. Vattenutbyten, temperatur och salthalt kan 

beräknas med PROBE. 

Halter för kväve- respektive fosforfraktioner beräknas för den summerade tillrinningen 

till varje bassäng. Detta arbete inleds med en kartläggning av vattendrag, avrinningsområden, 

mätstationer i vattendrag, utsläppskällor och markanvändning inom varje kustvattenbassängs 

tillrinningsområde. Data samlas in och systematiseras för beräkning av 

dygnstransporter av kväve och fosfor till varje bassäng. För varje bassäng divideras 

summerad transport med summerad vattentillrinning och dessa beräknade halter utgör 

indata till SCOBI. 

SCOBI programmeras och kopplas till PROBE. Därmed kan kustzonsmodellen köras och 

kalibreras mot de mätdata som finns i kustvattenområdet. 

Efter kalibrering ger kustzonsmodellen tidsserier för eutrofieringstillståndet i områdets 

alla bassänger. 

Modelluppsättningen kan användas för scenarier t.ex. genom att tillförsel av kväve och 

fosfor ändras. 


Kustzonsmodellen prövades för första gången i Hanöbukten och Blekinge skärgård men 

den versionen har inte uppdaterats och skiljer sig därför relativt mycket från de tillämpningar 

som på senare år genomförts för Östergötlands och Bohusläns skärgårdar. Kustzonsmodellens 

tillämpningar finns redovisade i rapporterna Sahlberg & Olsson (2001), 

Olsson & Årnfelt (2003) samt Marmefelt m.fl. (2004). 

BIOLA, simulering av sjöns omblandning, temperatur och 

vattenkvalitet 


BIOLA är en modell för simulering av en sjös omblandning, temperatur och vattenkvalitet. 

BIOLA simulerar sjön i en vertikal dimension, men flera sjöbassänger kan 

sammankopplas. 

Modellen baseras på ekvationslösaren PROBE (Svensson, 1998) som beräknar blandning 

och temperaturskiktning i en sjö. BIOLA simulerar vertikal fördelning av bl. a närsaltshalter 

och växtplanktonbiomassa i eutrofa sjöar. Modellen kan användas för att simulera 

effekterna av ändrad närsaltsbelastning och andra vattenvårdande åtgärder samt dess 

effekter på sjöekosystem. Modellen är baserad på generella processbeskrivningar (t.ex. 

växtplanktontillväxt, djurplanktonbetning, nedbrytning av organiskt material, närsaltsutbyte 

med sedimentet och denitrifiering) och ekvationer för dessa funna i litteraturen. 

Modellen inkluderar 14 tillståndsvariabler: oorganiska närsalter i vatten och sediment, 

biologiska variabler (växtplankton, djurplankton, makrofyter, fisk), organiskt material i 

vatten och sediment, och syrgasförhållanden. 


BIOLA kan användas för att simulera ändrad närsaltsbelastning och andra vattenvårdande 

åtgärder samt dess effekter på främst eutrofa sjöekosystem. 


Modellen drivs med data på närsaltstillförsel (koncentration och flöden från inflöden, 

punktkällor, atmosfärsdeposition) och observerat väder (lufttemperatur, vind, molnighet 

98



och relativ luftfuktighet) som bestämmer de fysiska förhållandena och omblandnings- 

/skiktningsförhållandena. Därutöver behövs information om sjöns djupförhållanden och 

siktdjup. 

Ett stort antal koefficienter har sammanställts via litteratursökning (Pers, 2002) för att 

skatta lämpliga parameterintervall for kalibrering. Modellen kalibreras mot tidsserier av 

näringsämnen, växtplanktonbiomassa och eventuellt mängden djurplankton och organiskt 

material i sjön. För validering används liknande data för annan tidsperiod eller bassäng 

och eventuellt andra tillgängliga data från studier i sjön. 


Tidsserier med koncentration av näringsämnen, plankton m.m. i sjön, antingen djupprofiler 

eller medelvärden för sjön. 

Datorprogram 

BIOLA är en programkod i Fortran som kompileras och körs via en Fortrankompilator. 


Styrkor: Modellen är baserad på fysikaliska modeller som ger temperaturskiktningen och 

inkluderar de viktigaste interna processerna i eutrofa sjöar. Kväve- och fosforprocesserna 

är kopplade. Modellen kan användas för åtgärdsscenarier. 

Svagheter: Det är svårt och tidsödande att kalibrera manuellt. Modellen kräver mycket 

kalibreringsdata. Modellen kräver experter bl.a. för programmering. 


BIOLA har hittills tillämpats i tre svenska sjöar vilka har simulerats med modellen (Pers 

and Persson, 2003). En manual finns utgiven (Pers, 2003). 

Aktuella projekt och referenser hittas på SMHI:s hemsida: http://www.smhi.se under 

Hydrologi – Forskning och Utveckling. Kontaktperson: Dr. Charlotta Pers, SMHI, Norrköping. 

99



SUCOZOMA: Beslutsstöd för utnyttjande av 

fiskresurser 


Forskningsprogrammet SUCOZOMA (SUstainable COastal ZOne MAnagement) är en 

bred satsning för att lösa viktiga problem i kustzonen. Forskare från olika ämnesområden 

ingår i ett unikt samarbete för att belysa problem ur olika synvinklar och föreslå lösningar 

som är praktiskt genomförbara. Det kustnära havet är produktivt och har en stor biologisk 

mångfald, samtidigt påverkas det av en mängd mänskliga aktiviteter. I SUCOZOMA 

utvecklas kustfisket, prövas nya metoder för att stoppa övergödningen och undersöks 

möjligheterna att förnya beslutsfattandet i kustfrågor, baserat på en bättre kunskap om 

kustens politiska, sociala och ekonomiska förhållanden. Hemsida: 

www.sucozoma.tmbl.gu.se 

De olika projekten i forskningsprogrammet samverkar med varandra. Fiskprojekten är 

integrerade för att kunna ta hänsyn till naturvetenskap, ekonomi, teknik och sociala 

förhållanden. Samhällsvetare och naturvetare samordnar sina studier och väger samman 

sina resultat i slutsatser som presenteras för näringsidkare, politiker och myndigheter. 

Forskningen i SUCOZOMA är resultatinriktad - den skall förändra användningen av 

kustresurser med hänsyn till både kustbefolkningens intressen och ekosystemets gränser. 

Programmet innehåller tre delprogram, nämligen ”Integration och tvärvetenskap i kustplanering”, 

”Näringsbelastning i kustzonen” och ”Mot ett uthålligt kustfiske”. 

Följande SUCOZOMA-projekt har valts ut som relevanta som beslutstöd för vattenvård i 

kommunal planering: 

• Konflikthantering genom lokal resursförvaltning (projekt 1.1). Målet är att 

utveckla modeller för konflikthantering som verktyg för en uthållig förvaltning 

av kustfiskeresurser. 

• Planering för hållbar förvaltning av vattenkvalitet och naturresurser i kustområden 

(projekt 1.3). Målet är att utveckla underlag för verktyg som kan användas 

för adaptiv planering och integrerad förvaltning av kustresurser. 

• Metoder för lokal förvaltning av rekryteringsområden i Östersjöns skärgårdar 

(projekt 3.1). Målet är att ta fram metoder för lokal förvaltning av rekryteringsområden 

för kustfisk i Östersjön. 

Följande beskrivning gäller projekt 1.1. 


Projektets mål är att utveckla metoder för lokal förvaltning av lek- och uppväxtområden 

för fisk. Fokus ligger på abborre, gädda och gös. Instrument utvecklas som kan beskriva 

olika kusthabitats potentiella värde, baserat på teoretiska modeller som sammanfattar 

omgivningsfaktorers inflytande på fiskars rekryteringsprocess (s.k. rekryteringsmodeller). 

Baserat på kritiska omgivningsfaktorer kan dessa värden beräknas av förvaltare och 

utnyttjas som en utgångspunkt i t.ex. fysisk planering. Projektet utvecklar även bevarande 

och restaurerande metoder för dessa miljöer. 

100


Data angående djup för det aktuella kustområdet, temperatur och, om man vill ha högsta 

precision, undervattensvegetationens utbredning och sammansättning. Det senare är dock 

inte nödvändigt. 



Olika kusthabitats potential som lek- och uppväxtområde för varmvattenarter 

(t.ex. abborre, gädda och gös) av fisk i Östersjön. Man får dock inte absoluta mått på ett 

tänkt utfall. 



Något program är ännu inte färdigutvecklat. 


Styrkan är att man ”vid skrivbordet” kan få ett mått på olika habitats naturvärde ur 

fisksynpunkt. 


Exponeringsindex skapas, som ger ett mått på fiskrekryteringskapacitet, baserat på data 

beträffande djup och kustmorfometri med hjälp av datoriserad programvara kombinerat 

med GIS-instrument. 


Metoden har testats och har befunnits ge relevanta värden. Sammanställning för 

publicering pågår. 

101



Sveriges Lantbruksuniversitet: 

The phosphorus index 


Bra hantering av fosfor i ett jordbrukssystem kan förbättra vår förmåga att minska vattenföroreningar. 

Därför har man utvecklat ett beslutsstödssystem som innehåller fosforindex, 

ett expertsystem som gör en diagnos och en föroreningsmodell baserad på diffusa källor. 

Det pekas ut områden som inkluderar många näringskällor och som överlappar med områden 

med hög transportpotential. Därför använder modellen kvalitativa samt kvantitativa 

verktyg. Exempel på sådana metoder är hydrologiska, transport- och föroreningsmodeller, 

GIS och expertsystem. 


Modellen kan användas i ett avrinningsområde som innehåller jordbruksproduktion. 


En stor del av fosforutsläppen kommer från diffusa källor. För att kunna kontrollera och 

hantera diffusa källor måste man ta hänsyn till många faktorer som hydrologi, topografi, 

markanvändning, föroreningskällor och -mängder, samt jordegenskaper. 



Systemet kan identifiera de kritiska fosforkällorna i ett avrinningsområde, göra en 

utvärdering av potentiella orsaker, presentera hur man hanterar ett avrinningsområde på 

ett bättre sätt och testa miljökonsekvenserna. 



Mjukvaran för beräkning av fosforindexen är IMAGINE 8.4 (ERDAS, 1999). IMAGINE 

är rasterbaserad. 

Användaren måste vara insatt i fosforproblematiken, d.v.s. måste kunna ta fram data och 

bedöma osäkerheter. Det krävs även kunskaper i hydrologi, ämnestransport och 

avancerade GIS-kunskaper. 


Styrkor: Man får en helhetsbild som innehåller en diagnos och ett förslag för att på bästa 

sättet hantera situationen. Modellen är flexibel; det är möjligt att välja några delkomponenter 

av modellen vid behov. 

Svagheter: Det krävs en specialist för att köra modellen, på grund av att bedömningarna 

måste göras när man använder modellen. 

En mer användarvänlig utveckling av modellen är under utveckling. 

Procedurer för användning av modellen 

Beslutsstödssystemet inkluderar ett fosforindex, ett expertsystem som gör diagnoser, ett 

expertsystem som föreslår rekommendationer på avrinningsområdesnivå och en till- 

lämpning av GLEAMS-modellen (Ground Water Loading Effects of Agricultural Management 

Systems). 

Fosforindexen: identifierar känsliga områden i avrinningsområdet. 

102



Diagnosexpertsystemet: inkluderar sju möjliga orsaker till fosforförluster, nämligen hög 

fosfornivå i jord, överdriven fosforgödning, hög jorderosion, låg jordtäckning, närhet till 

vattendrag, måttlig erosion och dränering. 

Expertsystemet som föreslår rekommendationer inkluderar tio handlingsplaner med syfte 

att minska fosforförluster. 

GLEAMS: en föroreningsmodell baserad på diffusa källor. 


Beslutsstödssystemet har testats på ett avrinningsområde i södra Sverige. Slutsatserna 

blev att beslutsstödssystemet är bra för att selektera lämpliga avrinningsområdesstrategier 

och för att realisera de positiva långsiktiga effekterna. 

Modellen har testats i Vemmenhög i södra Sverige. Slutsatserna var att man kan selektera 

de områden som är mest känsliga för fosforförluster. På det sättet kan man investera i 

fosforförlustförebyggande åtgärder i de mest känsliga områden. 

103



SWECO VIAK: ”StormTac”, modellering av 

dagvatten och ytvattenrecipienter 


Metaller och näringsämnen är exempel på föroreningar i dagvatten som kan leda till 

toxiska effekter och eutrofiering i vattenrecipienter. Kraftiga intensiva dagvattenflöden 

kan också orsaka översvämningar i urbana områden. StormTac är ett planerings- och 

dimensioneringsverktyg som syftar till att nå ett steg närmare en hållbar dagvattenhantering. 

Modellen beaktar både punktvisa och diffusa föroreningslaster, basflöden och 

atmosfärisk deposition. Modellen integrerar avrinningsområdets och avrinningens egenskaper 

med dagvattenanläggningar och recipientpåverkan. Modellresultaten presenteras i 

flödesschema, i tabeller och diagram. De kan också länkas till andra databaser och GIS. 


StormTac kan användas för att: 

Beräkna dagvattenflöden, koncentrationer och mängder av föroreningar i utsläppspunkterna 

och från olika markanvändning. 

• Jämföra uppmätta/provtagna data med beräknade. 

• Identifiera de största föroreningskällorna och utsläppsplatserna till en recipient. 

• Ställa upp vatten- och massbalanser för recipienter. 

• Uppskatta acceptabla belastningar på recipienter och den föroreningsreduktion 

som fordras. 

• Välja, utforma och dimensionera anläggningar för rening, utjämning och 

transport av dagvatten såsom öppna dammar, översilningsytor, konstruerade våtmarker, 

öppna diken, avsättningsmagasin, fördröjningsmagasin och dagvattenledningar. 

• Uppskatta effektiviteten av den dimensionerade reningsanläggningen. 

• Uppskatta kostnader för anläggningar och provtagningsprogram. 


Modellen fordrar inte mycket indata. Vad som krävs är avrinningsområdets yta (ha) per 

markanvändning (t.ex. villor, vägar och skog). Trafikintensitet (fordon/ dygn) behövs om 

föroreningslaster från större vägar inom avrinningsområdet skall uppskattas. Recipientens 

area och volym behövs för att uppskatta den acceptabla belastningen. De ingående databaserna 

kan hjälpa till att utföra mer tillförlitliga beräkningar genom att ändra andra 

indata såsom nederbörd (mm/månad eller mm/år), avrinningskoefficienter och vattendjup. 

Modellparametrarna kan justeras mot mätdata för att säkerställa att platsspecifika förhållanden 

beaktas. 

I sådana fall behövs även uppmätt flöde (m 3 /år eller m 3 /månad), lokal nederbörd (mm/år 

eller mm/månad) och uppmätta koncentrationer (mg/l eller µg/l). Punktemissioner kan 

behövas vid recipientmodellering. Om användaren väljer att utföra en detaljerad dimensionering 

av en anläggning kan ett antal defaultvärden på parametrarna ändras, t.ex. avrinningskoefficienter, 

markanvändningsareor, permanent vattendjup, reglerhöjd, släntlutning, 

nederbörd, regnets återkomsttid, utflöde, tömningstid och önskad reningseffekt. 

104




vilka är dess begränsningar? 

Följande föroreningar beräknas avseende mängder och koncentrationer i dagvatten, 

grundvatten, basflöde i diken och dagvattenledningar, nederbörd och ytvattenrecipienter: 

fosfor (P), kväve (N), bly (Pb), zink (Zn), koppar (Cu), kadmium (Cd), krom (Cr), nickel 

(Ni), kvicksilver (Hg), olja, suspenderad substans (SS) partiklar, polycykliska aromatiska 

kolväten (PAH) och Bens(a)pyrén (BaP; en PAH). Dessa ämnen kan ersättas av valfria 

ämnen genom att användaren själv kan lägga in schablonhalter för dessa eller genom att 

kopiera över värden från en databas i modellen för andra ämnen. 

Bland övriga resultat kan nämnas att bilder med siffror redovisas över vatten- och massbalanser 

för ytvattenrecipienter samt över dagvattenanläggningar med angivna dimensioner. 

Renings- och utjämningseffekter i anläggningar, resulterande i ändrade halter i 

recipienten p.g.a. anläggningar, internbelastning/ nettosedimentering från/till sedimenten, 

kostnader för provtagning och anläggningar samt yt- och volymbehov för olika anläggningar 

är exempel på resultat som redovisas. 

Modellen är inte dynamisk och resultaten visar alltså inte förändringar med tiden (annat 

än mellan olika år). Syftet är att utgöra ett planerings- och dimensioneringsverktyg och 

inte att simulera dynamiken. Dimensionerande flöden m.m. presenteras dock för olika 

regnvaraktigheter och som ett resultat av olika dimensionerande regnåterkomsttider. 

Regional hänsyn kan tas genom att välja z-värden från en karta vilket påverkar regnintensiteten 

och resulterande utjämningsvolymer. Föroreningarna presenteras på årsbasis 

även om det är möjligt att få dem presenterade för en månad, men då med större osäkerhet. 

Det senare beror på bristande data på schablonhalter och avrinningskoefficienter för 

kortare perioder vilket även gäller andra liknande uppbyggda modeller. 



Programmet är en kommersiell produkt och är tillgänglig hos SWECO och genom 

information på hemsidan www.stormtac.com. För att kunna använda StormTac bör man 

kunna definiera ett avrinningsområde och ha förståelse för hur ett avrinningsområde 

fungerar. Det är fördelaktigt om användaren innehar baskunskaper inom hydrologi och 

limnologi, beroende på hur modellen är tänkt att användas. Programmet använder Excel 

som gränssnitt. Inga avancerade kunskaper inom Excel behövs i och med att en manual 

finns att tillgå och då en specifik StormTac-meny skapas vid öppnande av StormTac i 

Excel, samt då hela arbetet kan ske i ett klickbart flödesschema med indataformulär. 

Avancerade Excel-kunskaper är dock fördelaktiga om användaren ger sig in i mer 

detaljerade beräkningar och väljer att klicka sig in i de olika Excelbladen som finns 

bakom flödesschemat (användargränssnittet). 


En styrka är att gränssnittet är i Excel som många användare har tillång till. Detta ger bra 

möjligheter att exportera och länka resultat till andra program såsom Word, Powerpoint 

och GIS. I en och samma modell inkluderar man alla relevanta delar i avrinningsområdet 

med hänsyn till modellens syfte, t.ex. markanvändningsytor, dagvatten, grundvatten, 

nederbörd, atmosfärisk deposition, recipienten och anläggningen. Användaren får genom 

flödesschemat en översikt över relevanta delar av avrinningsområdet. Modellens uppbyggnad 

och användningsområden gör att den är helt i linje med EU:s vattendirektiv. Den 

är också anpassad till Svenskt Vattens anvisningar för VA-system (P90), är vetenskapligt 

105



granskad och uppdateras kontinuerligt mot nya data. Vid översiktliga beräkningar och för 

en helt ny användare tar det även utan utbildning endast ett par timmar från att ha öppnat 

modellfilen till att resultat erhålls. Detta kan åstadkommas på grund av att all översiktlig 

beräkning sker via ett och samma flödesschema och förutsätter att användaren följer den 

beräkningsgång som presenteras i manualen. Hjälpanteckningar finns sedan i cellerna i 

Excel. Mer avancerade beräkningar tar naturligtvis längre tid och kan kräva mer data. 

Utbildning kan erhållas om så önskas. För översiktliga beräkningar krävs som nämnts 

ovan mycket lite indata om man inte ändrar på defaultvärdena. I övrigt kan olika scenarier 

med t.ex. ändrad markanvändning och ett stort antal områden simuleras i en och samma 

fil. 

En svaghet är att osäkerheterna i resultaten inte redovisas direkt, även om man manuellt 

kan ange olika sannolika min- och maxvärden med hjälp av angivna intervall i indata. En 

mer komplett osäkerhetsredovisning är under utbyggnad. En annan svaghet är att länken 

mellan GIS och modellen inte sker automatiskt utan att man manuellt måste kopiera in 

data till GIS-systemet. Det är förvisso en fördel att man lätt kan kopiera in resultat i 

exempelvis Worddokument men en nackdel är att man inte automatiskt erhåller resultatrapporter 

för utskrift. Man måste välja vad som skall skrivas ut. 


StormTac inkluderar flertalet submodeller för flödes- och föroreningsberäkningar, 

recipientstudier och dimensionering av olika dagvattenanläggningar. Användaren kan 

välja mellan en relativt detaljerad och en snabb, enkel beräkning. Indata skrivs in via 

användargränssnittet som är ett överskådligt flödesschema i vilket man kan zooma in 

valfri submodell och i vilken man kan klicka på boxar för att öppna indataformulär. 

Resultaten presenteras automatiskt och utan märkbar tidsfördröjning vid flödesschemats 

pilar. Resultattabeller och diagram kommer användaren åt genom att klicka på symboler 

vid pilarna. De kan lätt kopieras in till rapporter i Word eller dylikt. De resulterande data 

som erhålls genom att tillämpa olika metoder och genom att ändra parametervärden kan 

lätt studeras och jämföras. 


Modellen har tillämpats på ett stort antal fallstudier (i storleksordning 100 st.), från översiktliga 

utredningar till mer detaljerade studier och slutgiltiga bygghandlingar. StormTac 

har tillämpats t.ex. på följande fallstudier: Nybohov Stockholm (bostadsområde), Essingeleden 

Stockholm (väg), Sätra Stockholm (bostadsområde), Sjön Flaten Salem (bostadsområde), 

Lidingö Stad och kommunerna Tyresö, Sollentuna samt Upplands Väsby. 

Utomlands har modellen bl.a. tillämpats i Norge, Island, Bolivia och Peru (Titicacasjön) 

samt Kaliningrad i Ryssland. 

106



Urban Water: Beslutsstöd för val av urbana 

avloppssystem 


Urban Water-programmet syftar till att utveckla stöd för strategiska beslut vid val av 

framtida uthålliga VA-system i Sverige. Vatten- och avloppssystemens uthållighet har 

diskuterats i Sverige. Nya system, som oftast omfattar lokala initiativ och separata 

tekniker, har utvecklats och tagits i bruk i liten skala som alternativ eller komplettering 

till ett centralt system. Det är viktigt att identifiera framtida möjligheter och begränsningar 

för olika system. Det är också nödvändigt att utveckla riktlinjer för framtida system. 

Ska framtidens uthålliga vatten- och avloppssystem vara förbättrade versioner av dem 

som finns idag, eller måste det ske radikala förändringar? Hemsida: www.urbanwater.org 


Den viktigaste användningen är vid planering av framtida uthålliga VA-system i städerna. 

Men det finns även andra användningsområden t.ex.: 

• De kommunala avloppsplaner som Naturvårdsverket föreslår i utredningen 

”Aktionsplan för återföring av fosfor ur avlopp”. För att kunna göra trovärdiga 

och framåtsiktande avloppsplaner som följer de intentioner som Naturvårdsverket 

har angivit behövs det trovärdiga och testade verktyg i syfte att göra helhetsbedömningar 

av olika handlingsalternativ. 

• Åtgärdsplaner inom ramen för vattendirektivet. Städerna är i många avseenden de 

som mest påverkar vattendrag och sjöar. Om målet god vattenstatus kräver att åtgärder 

vidtas i en stad, måste dessa åtgärder planeras och utvärderas. Olika handlingsalternativ 

kommer att ställas mot varandra och behöver utvärderas. Urban 

Waters metodik och verktygslåda kommer att passa väl för sådana uppgifter. 


Tillsammans med verktygen kommer en handbok till tänkta användare att sättas samman. 

Den skall innehålla rekommendationer om hur man använder verktygen, och också ett 

förslag på en strategi för hur man kan väga samman de olika aspekterna som verktygslådan 

spänner över. 


vilka är begränsningar? 

Dagens VA-system är sedan länge utbyggda och deras värde uppskattas till storleksordningen 

400 miljarder kronor. Förändringar är kostsamma och måste därför vara väl 

motiverade och motsvaras av ökad nytta för människor och miljö. Tanken är att Urban 

Water ska leverera en verktygslåda för praktiker som ska planera vatten och avlopp. Det 

kan vara stadsbyggnadskontor, VA-verk, miljökontor eller bostadsbolag. Verktygslådan 

ska kunna användas när man bedömer VA-systemen med avseende på deras uthållighet. 

Begreppet verktygslåda är en tankefigur som sammanfattar de olika bidrag till stöd för 

strategisk planering av uthålliga va-system som Urban Water-programmet utvecklar. 

Verktygslådan omfattar fem kriterier för uthålliga VA-system som programmet utvecklar, 

nämligen hälsa och hygien, miljö, ekonomi, sociokultur och teknik. Ett mer övergripande 

verktyg har karaktären av ett processtödsverktyg med syfte att stödja och styra en process 

där kunskap av olika slag möts och integreras. Syftet med detta projekt är därför att testa 

metoder för integration av kunskap i dialog med berörda aktörer. 

107





Verktygsprojekten i Urban Water är: 

Substansflöden i VA-systemen, som beskrivs och bedöms med hjälp av URWARE – 

URban Water REsearch model– samt SEWSYS – SEWage SYStem. Det övergripande 

målet med delprojektet är att utveckla systemanalytiska verktyg som möjliggör jämförande 

analys och utvärdering av olika vatten- och avloppssystem med avseende på ekologisk 

uthållighet. 

Mikrobiell riskbedömning: syftet med projektet är att utveckla en modell som möjliggör 

bedömning av årlig infektionsrisk i relation till olika vatten- och avloppssystem. 

Kemisk riskbedömning, som är kritiskt för framtidens uthålliga VA-system. Ett samarbetsprojekt 

mellan Urban Water-programmet och Danmarks tekniska universitet pågår 

för att utveckla ett beslutsstödsverktyg som kommer att ingå i Urban Waters verktygslåda 

för planering av uthålliga VA-system. 

Ekonomisk analys av investering, drift och underhåll samt effekter av olika sätt att 

beskriva och bedöma dessa kostnader utvecklas. Vid kostnadsbedömningar är fokus idag 

ofta på storleken på kostnaderna vid jämförelser mellan olika alternativ i exempelvis en 

planeringsprocess. Fördelningen av kostnaderna mellan olika aktörer har dock stor 

betydelse. Syftet med projektet är att utveckla och testa metoder som möjliggör 

jäm-förande bedömningar av alternativ där fördelning av kostnader också är inkluderad. 

Brukaraspekter och kritiska faktorer för god interaktion mellan brukare, teknik och 

organisation. Ett av syftena med projektet är att utveckla kriterier - kritiska faktorer - 

gällande brukaraspekter i uthålliga VA-system då detta är något hittills relativt ouppmärksammat. 

Organisatorisk kapacitet beskriver organisatoriska och institutionella förutsättningar som 

olika system kräver. I en planeringsprocess med syfte att jämföra olika alternativ för VA 

krävs även kunskap om organisatoriska och institutionella förhållanden. Det finns dock 

lite gjort inom detta område med avseende på uthållighetskriterier och beslutsstödsverktyg. 

Syftet med projektet är därför att utveckla och testa både relevanta kriterier - 

kritiska faktorer - samt att utveckla och testa olika metoder för att kommunicera denna 

kunskap och göra den möjlig att hantera tillsammans med de övriga aspekterna som ingår 

i Urban Waters konceptuella ramverk för systemanalys. 

Processtödsverktyg för syntes av alla ovanstående aspekter i en faktisk planerings- och 

beslutsprocess testas och utvecklas. Ett av målen för Urban Water-programmet är att 

utveckla en verktygslåda till stöd för bedömningar i strategisk planering av framtidens 

uthålliga VA-system. Ett av de ingående verktygen har karaktären av ett processtödsverktyg 

med syfte att stödja och styra en process där kunskap av olika slag möts och 

integreras. Det finns idag ett stort antal metoder för att hantera olika kriterier i en 

planerings- och beslutsprocess. Det finns dock färre metoder som tar det breda angreppssättet 

som Urban Water-programmet har. Syftet med detta projekt är därför att testa 

metoder för integration av kunskap i dialog med berörda aktörer. 

108




Styrkor: Urban Waters verktygslåda ger möjlighet till en unik strategisk VA-planering 

som innehåller alla dimensioner av uthållighet: miljö, hälsa, ekonomi, organisatoriska 

aspekter, brukaraspekter samt teknisk funktion. 

Svagheter: Användningen av verktygslådan kommer att kräva expertkunskap. 


Urban Water har formulerat fem grupper av kriterier som uthålliga VA-system bör möta: 

hälsa och hygien, ekonomi, miljöpåverkan och naturresurshantering, socio- kulturella 

aspekter samt teknisk funktion. För varje aspekt formuleras ett antal kriterier som 

beskriver relevanta krav och faktorer för det uthålliga VA - systemet. Indikatorer av olika 

slag kopplas till varje kriterium för att kunna bedöma i vilken utsträckning kriteriet är 

uppfyllt. 

Figur 20: Urban Waters ramverk. 

Här betraktas VA-systemet som bestående 

av tre subsystem: brukare, teknik 

och organisation. Ett fungerande VAsystem 

är inte bara en teknikfråga utan i 

stor utsträckning en fråga om fungerande 

interaktion mellan subsystemen. Det är i 

stor utsträckning också beroende av brukarnas 

inställning och beteende samt av 

den organisatoriska strukturen. Kriterier, 

indikatorer och metoder hamnar alla i 

Urban Waters verktygslåda . 


Forskarna testar verktygen i några svenska modellstäder genom ett breddat systemanalytiskt 

tillvägagångssätt. Parallellt med forskningsprojekten används verktygen i olika 

utrednings- och utvärderingsuppdrag. Verktygslådan är vid programmet slut tänkt att 

tillgängliggöras via en brukarförening. 

Ett EU-projekt kring dagvatten pågår, kopplat till Urban Water, kallat Daywater. Inom 

projektet ska ett adaptivt beslutsstödsystem tas fram gällande dagvattenrening, omfattande 

bl.a. substansflödesanalys (SEWSYS) av tillförseln av koppar, zink och PAH till 

dagvatten via slitage av bromsar, däck och vägar. www.daywater.org 

109



VASTRA: Beslutsstöd för vattenvårdsarbete 


VASTRA - Vattenstrategiska forskningsprogrammet - är finansierat av forskningsstiftelsen 

MISTRA och bedriver forskning kring strategier för vattenplanering och vattenförvaltning. 

Den första fasen har avslutats och den andra pågår mellan 2002 och 

december 2004. Målet för VASTRA är att bidra till ökad kunskap och utveckling av användbara 

verktyg som väsentligt bidrar till att finna en effektiv och socialt accepterad 

lösning av problemen med övergödning på avrinningsområdesnivå. Problemen med övergödning 

av sjöar, vattendrag och kusthav ska kunna lösas på ett effektivt och socialt accepterat 

sätt. 

I programmet medverkar ca 25 forskare och doktorander från universitet och högskolor i 

Uppsala, Linköping, Göteborg och Lund, samt från SMHI. Programvärd är Göteborgs 

Universitet. Hemsida: www.vastra.org 

De två slutprodukter/verktyg från VASTRA som framhålls i kommunala sammanhang 

är: 

1. Den samhällsvetenskapliga syntes som tagits fram inom VASTRA:s delprogram 2 

publiceras i en bok med titeln: ”Hållbar vattenförvaltning – Organisering, deltagande, 

inflytande, ekonomi”, (Lundqvist, Blomqvist, Galaz, Löwgren, Alkan-Olsson. 2004), ett 

resultat av den samhällsvetenskapliga forskning som bedrivs inom VASTRA. Genomförandet 

av EU: s vattendirektiv kommer att grundligt påverka lokalsamhället och vattenintressenternas 

verksamheter. Därför vill man i boken ge svar på frågor som: 

- Hur kan vattenförvaltning organiseras och skötas genom självförvaltning på lokal nivå? 

- Hur kan brukarnas deltagande och inflytande säkras? 

- Hur kan man beräkna vattnets värde och fördela kostnader för åtgärder mellan olika 

intressenter? 

- Vilka medel kan användas för att åstadkomma önskvärda vattenmål? 

Boken vänder sig främst till dem som på lokal nivå kommer att beröras av arbetet med att 

genomföra vattendirektivet. 

2. De VASTRA-modeller som beskriver kväve- och fosforflöden på avrinningsområdesnivå 

samt effekt av och kostnadseffektivitet hos olika åtgärder för att minska övergödningen 

av våra vatten. VASTRA har tagit fram förbättrade dynamiska modeller för 

beräkning av kväve- och fosfortransport inom avrinningsområden, baserat på SMHI:s 

HBV-modell. Modellerna kommer att kunna användas dels för att analysera hur de 

befintliga förlusterna från olika källor påverkar belastningen på recipienterna och dels för 

att beräkna vilka åtgärder som är effektivast för att minska belastningen av kväve och 

fosfor på vattnet inom ett avrinningsområde. Till dessa har även ekonomiska beräkningar 

kopplats så att olika åtgärders kostnadseffektivitet kan beräknas. Modellverktygen är 

fortfarande i form av expertsystem. Kontakter har dock etablerats med forskare på 

PennState University, USA, för samarbete kring ett användarvänligt scenarieverktyg som 

kan laddas med information från VASTRAs avrinningsområdesmodeller och därefter 

användas direkt av vattenförvaltare på kommuner och länsstyrelser. 

I denna rapport beskrivs CATCH som är ett systematiskt beslutsstödsverktyg som underlätta 

utvärderingen av olika åtgärdsförslag och göra beslutsgången tydlig för alla inblandade, 

d.v.s. för både beslutsfattare och andra intressenter. 

110




När det finns många användare för en naturresurs kan intressekonflikter lätt uppstå då 

åtgärder ska vidtas. För att få legitimitet för beslut och för att försäkra sig om att de 

kommer att genomföras är det därför viktigt att besluten är lokalt förankrade. 


Som underlag till modellen måste man veta hur en positiv förändring av olika samhällsparametrar 

kan påverka andra samhällsparametrar på en regional nivå. 


begränsningar finns? 

Analysen utifrån verktyget ger på så vis beslutsfattarna en strukturerad bild av de 

konflikter som kan uppstå med olika förslag och kan därmed underlätta val mellan olika 

åtgärdspaket. 



Det finns inget enskilt datorprogram framtaget. SMHI:s HBV-modell har dock utvecklats 

av VASTRA för beräkning av kväve- och fosfortransport inom avrinningsområden (kallat 

HBV-NP-modellen). 


Styrkor: Verktyget är en flexibel mall som lätt kan omformas till de specifika villkor som 

gäller i varje enskilt fall. Beslutsfattare förväntas själva ta fram vilka variabler som är 

viktiga i deras fall och göra en analys över hur de olika variablerna påverkas av varandra 

och av föreslagna åtgärder. 

Svagheter: Det krävs handledning och resultatet kan bli påverkat av handledarens egenskaper. 

Man behöver utveckla en användarmanual som man har arbetat fram genom att 

testa modellen med flera grupper. 


CATCH består av ett antal tabeller som ska tjäna som diskussionsunderlag då närsaltsreducerande 

åtgärder ska utvärderas. De åtgärder som valts är utbytbara, liksom samhällsparametrarna. 

Följande figur visar beslutsprocessen i CATCH-modellen. 

Utformning 

Applicering 

Beslut 

Enskilda parametrar utformas 

Bedömning av hur parametrarna 

hänger ihop och påverkar arandra 

Bedömning av hur enskilda 

åtgärder påverkar parametrarna 

Jämförelse mellan olika åtgärdsförslag 

Figur 21. Beslutsprocessen i CATCH. 

111




Metoden har testats på Rönneås avrinningsområde. Syftet med fallstudien var att se hur 

viktig gruppsammansättningen är för utfallet (dvs. hur beroende är resultatet av vem det 

är som är med och jämförelser mellan homogen sammansättning kontra heterogen sammansättning). 

Man fick dock en dålig uppslutning så testet fick genomföras med bara en 

”homogen” grupp. 

112



Andra översyner 

Det finns tre andra översyner som nyligen genomförts och där det finns viss 

kompletterande information till RTK:s översyn av metoder och modeller presenterad i 

denna rapport. De tre översynerna har olika inriktningar och avgränsningar, två av dem är 

inriktade mot beslutstödsmodeller för genomförande av EU:s ramdirektiv för vatten och 

en mot beslutstöd för kunskapsintegration. De tre översynerna är följande: 

• Gävle universitet; Datoriserade beslutstödsmodeller som kan utnyttjas vid 

införande av EU:s ramdirektiv för vatten, 

• SMED & SLU; Metoder, verktyg och modeller för påverkansbedömning av 

ytvatten enligt EU:s ramdirektiv för vatten, 

• Urban Water – MIKA; Metoder för kunskapsintegration. 

Nedan görs en översiktlig beskrivning av de tre översynerna. 

Datoriserade beslutsstödsmodeller som kan 

utnyttjas vid införande av EU:s ramdirektiv för 

vatten 

Gävle universitet har på uppdrag av Naturvårdsverket gjort en översiktlig genomgång av 

de datorbaserade beslutsstödsmodeller som bedöms vara möjliga att utnyttja vid arbetet 

med EU:s ramdirektiv för vatten. Vid denna genomgång identifierades följande modeller: 

• TRK (Transport – Retention – Källfördelning) använder HBV-N och SOILNDB 

som submodeller. 

• SOILNDB 

• rAps 

• IWR-PLAN 

• Jordbruksmodeller: SASM, CAPRI, LENNART, FASSET, ECECMOD, 

PRedICT (AVGWLF watershed modeling system). 

Källa: Collentine, Dennis. Implementation of the WFD in Sweden: Computer models for 

decision support. 2004. Working Paper No 28, University of Gävle. 

Kommentar: I samband med de mer jordbruksinriktade modellerna bör även nämnas modellen 

STANK (Stallgödsel och Näring i Kretslopp) som används för rådgivning och 

modellering av alternativa brukningsscenarier gällande växtnäring på gårdsnivå. Modellen 

har utvecklats av Jordbruksverket. 

Metoder, verktyg och modeller för påverkansbedömning 

av ytvatten enligt EU:s ramdirektiv 

för vatten 

SMED (Svenska Miljö Emissionsdata, ett samarbete mellan IVL, SCB och SMHI) & 

SLU har gjort en sammanställning av metoder, verktyg och modeller för påverkansbe- 

113



dömning av ytvatten enligt EU:s ramdirektiv för vatten. Rapporten fokuserar på föroreningspåverkan 

och dess effekter i form av övergödning samt fysisk påverkan i form av 

flödes- och nivåreglering. Det är ett 20-tal modeller som beskrivits varav följande uppräknade 

modeller bör nämnas då de inte ingår i RTK:s översyn: 

• Fyrisåmodellen 

• Mälarmodellen 

• Bothnian Life kustzonmodeller 

• HIROMB-SCOBI 

• FINECO-1 

• MACRO (SLU) 

• Kritisk belastning (CLRTAP) 

Källa: Wallin, Mats, Olsson, Håkan och Zakrisson, Jessica. 2004. Påverkansbedömning 

för ytvatten enligt EG:s Ramdirektiv för vatten – tillgängliga metoder, verktyg och 

modeller samt utvecklingsmöjligheter för SMED & SLU. SMED och SLU, Institutionen 

för miljöanalys. 

Urban Water – MIKA, 

Metoder för kunskapsintegration 

I forskningsprogrammet Urban Water finns ett projekt som behandlar metoder för kunskapsintegration, 

det vill säga hur olika typer och former av kunskap kan hanteras och 

sammanvägas när man planerar för hållbara VA-system. I detta projekt ingår en litteraturöversyn 

av processorienterade beslutsstöd för val av hållbara VA-system. De beslutsstödsmetoder 

för multikriterieanalys som beskrivs är följande: 

• MAUT 

• SMART 

• PROMETHEE I & PROMETHEE II 

• ELECTRE III 

• REGIME 

• NAIADE 

Urban Water har i sin verktygslåda vidareutvecklat den inom EU framtagna beslutstödsmodellen 

NAIADE. 

Källa: Söderberg, Henriette, och Kärrman, Erik. 2003. MIKA – Methodologies for Integration 

of Knowledge Areas. The Case of Sustainable Urban Water Management. 

Department of Built Environment & Sustainable Development, Chalmers University of 

Technology, Göteborg. 

114



Referenser 

Övergripande metoder och kartläggningsmetoder 

för kustvatten och stränder – 

referenser samt muntliga meddelanden 

System Aqua 

Naturvårdsverket. 1996. System Aqua. Underlag för karakterisering av sjöar och vattendrag. 

Författare: Willén, E., Andersson, B. & Söderbäck, B. Rapport 4553. 

Naturvårdsverket. 2001. System Aqua, naturvärden i vatten. Rapport 5157. 

Willén, E., Andersson, B. & Söderbäck, B. 1996. System Aqua: A biological assessment 

tool for Swedish lakes and watercourses. I Boon, P. J. och Howell, D. L. (eds.) - Freshwater 

Quality: Defining the Indefinable? HMSO, Edinburgh, pp 329-335. 

Naturvårdsverket 

Naturvårdsverkets hemsida, www.naturvardsverket.se, november 2003 och januari 2004. 

Naturvårdsverket. 2003. En basbok om Ramdirektivet för vatten. Rapport 5307. 

Muntlig kontakt med Maria Vidarve, Naturvårdsverket, november 2003, och Tove 

Lundberg, Naturvårdsverket, 12/11-2003. 

Naturvårdsverket. 2001. Metodik för inventering av skyddszoner vid sjöar och 

vattendrag. Demonstration of methods to monitor sustainable forestry EU/LIFEproject 

1998-2001. Löfgren, Tommy, Ohlsson Stig, Delprojekt Vällen. Rapport 

5238. 

SIS (Swedish Standards Institute) - Stanli 

SIS hemsida, www.stanli.se, december 2004. 

Länsstyrelsen Jönköping 

Länsstyrelsen Jönköping. 2000. Biotopkartering – sjöstränder, Metodik för kartering av 

biotoper i och i anslutning till sjöstränder, en rapport från regional miljöövervakning i 

Jönköpings län. Meddelande 2000:24. 

Länsstyrelsen Jönköping. 2002. Inventering av 5 sjöar på Höglandet - enligt metodiken 

Biotopkartering – sjöstränder. PM 02:04. 

Länsstyrelsen i Stockholms län 

Länsstyrelsen i Stockholms län. 2004. Strandexploatering i Stockholms län - Mälaren och 

Östersjön. Rapport 2004:05. 

Länsstyrelsen i Stockholms län. 2003. Exploatering av stränder - metodstudie för övervakning 

av exploateringsgraden II, Vidareutveckling av indikatormetoden. Rapport 

2003:18. 

Länsstyrelsen i Stockholms län. 2001. Fysisk störning av stränder - metodstudier för 

övervakning av exploateringsgraden. Rapport 2001:22. 

115



Länsstyrelsen i Stockholms län. 2000. Fysisk störning av stränder – prov av bedömningsgrunder 

för miljökvalitet. Underlagsrapport U2000:25. 

Nilsson, Å. & Kilnäs, M. 2000. Ett metodförslag för övervakning av stränder och grunda 

bottnar m.h.a. IRbilder/ortofoton och digitalt underlagsmaterial. Koncept. Länsstyrelsen 

i Blekinge län. 

Tullback, Klara. Länsstyrelsen i Stockholms län. Muntlig kontakt, december 2003, och 

skriftlig kontakt 2004 och 2005. 

Länsstyrelsen i Västmanlands län 

Länsstyrelsen i Västmanlands län. 2004. Värdefulla vattenmiljöer i Västmanlands län – 

Arbetssätt för systematisk kartläggning av värdefulla vattenmiljöer. Författare: Alm, Gunilla. 

Rapport Nr 13, version 1. 

Norrtälje kommun 

Norrtälje kommun. 2003. Naturvård i Norrtälje kommun, Kustens strandområde - en 

kartläggning av naturvärden och exploatering. 

Pettersson, Monica. Norrtälje kommun. Muntlig kontakt, november 2003. 

Värmdö kommun 

Länsstyrelsen i Stockholms län. 2005. Bedömning av skyddade grunda havsvikars naturvärden. 

Rapport 2005:03. Stockholm. 

Värmdö kommun. 2003. Ansökan till RTK om bidrag till projektet ”Värmdös stränder i 

kustplanering – en förstudie – metodutveckling för inventering av strandzonen samt framtagande 

av riktlinjer för framtida hantering och bedömning av stränder och strandskydd”. 

Hagström, Ann. Värmdö kommun. Muntlig kontakt, 2003. Skriftligt meddelande, 2005. 

Tyresåsamarbetet 

Andersson, Göran. Tyresåsamarbetet, Länsstyrelsen i Stockholms län. Muntlig 

kontakt, november 2003. 

Länsstyrelsen i Stockholms län. 2005. Vad finns med längs stranden? Inventeringsmetodik 

för stränder tillämpad på Tyresåns sjösystem. Rapport 2005:07. 

RTK:s hemsida www.rtk.sll.se – Seminarier 2003. Presentationsmaterial från seminariet 

”GIS - Bra verktyg vid kartläggning av stränder och kustvatten”, 15 oktober 2003. 

Stockholms universitet 

RTKs hemsida: www.rtk.sll.se – Seminarier 2003. Presentationsmaterial från seminariet 


Smaaland, John. 2004. Using GIS to simulate and examine the effects of wave exposure 

on submerged macrophyte vegetation in shallow inlets in the Stockholm archipelago. 

Arbetsmaterial. Stockholms Universitet. 

Stockholms Universitet. 2004. Ansökan från SU till RTK med titeln ”Tillgängliggörande 

och validerande av GIS-metod för kartering av naturvärden i grunda skärgårdsvikar”, 

30/12-2004. 

116



Sundblad, Göran. 2004. Effects of phosphorous load by water run-off on submersed plant 

communities in shallow inlets in the Stockholm archipelago. Arbetsmaterial. Stockholms 

Universitet. 

Isaeus, Martin, Smaaland, John och Sundblad, Göran. Stockholms Universitet. Muntlig 

kontakt, december 2003. 

Övriga 

Abrahamsson, I. 1997. Naturvärden enligt System Aqua i 23 sjöar i västra Götaland. 

Länsstyrelsen i Älvsborgs län. Meddelande 1997:10. 

Axelsson S. 2003. Kartering av vissa kustbiotoper som utpekas i EU:s Habitatdirektiv. 

Rapport för Naturvårdsverket. 

Eriksson, M. 1997a. En praktisk tillämpning och test av System Aqua - i Nissans vattensystem, 

Jönköpings län. Meddelande 1997:40, Länsstyrelsen i Jönköpings län. 

Eriksson M. 1997b. Förslag till manual för System Aqua. Meddelande 1997:52, Länsstyrelsen 

i Jönköpings län. 

Eriksson, M. 1997c. Kompletterande test av System Aqua-baserat på biotopinventering i 

Nissans vattensystem i Jönköpings län. Meddelande 1997:32, Länsstyrelsen i Jönköpings 

län. 

Ihse, M., Tullback, K., Bråvander, L.-G. 2000. Naturvårdsvärden i skärgården. Metodstudier 

i IR-flygbilder av utvalda naturtyper. Naturvårdsverket. Stockholm. 

Kullberg. 1997. Projektredovisning System Aqua: Skånes slättsjöar (preliminär version). 

Länsstyrelsen i Skåne län och Limnologiska avdelningen, Lunds Universitet. 

Lagerkvist, G. 1997. Hur fungerar System Aqua? En sammanställning och utvärdering av 

projekt inom miljöövervakningens specialprojektområde ”System Aqua”. Meddelande 

1997:54, Länsstyrelsen i Jönköpings län. 

Länsstyrelsen Jönköping. 2000. Biotopkartering – vattendrag, en rapport från regional 

miljöövervakning i Jönköpings län. Meddelande 2000:55. 

Länsstyrelsen Jönköping. 2003. Naturvärdesbedömning sjöar, Motala ström i Jönköpings 

län. Projekt Höglandsvatten information 2003. Meddelande 2003:1. 

Länsstyrelsen Jönköping. 1999. Biotopkartering av fem vätterbäckar, Narbäcken, Röttleån, 

Ölandsbäcken, Vätterslundsbäcken och Huskvarnaån, en rapport från regional miljöövervakning 

i Jönköpings län. Meddelande 1999:44. 

Löfvenhaft K., Ihse M. 1998. Biologisk mångfald och fysisk planering. Landskapsekologisk 

planering i stadsmiljö med hjälp av flygbildsbaserad fjärranalys – metodstudie i 

Stockholm. Stadsbyggnadskontoret, Stockholms stad. Stockholm. 

Naturvårdsverket. 2003. Bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar 

och vattendrag. Rapport 5330. 

Naturvårdsverket. 2001. Handbok för miljöövervakning, undersökningstyp, biotopkartering 

– vattendrag. 

117



Beslutsstöd för vattenvård 

– referenser samt muntliga meddelanden 

Arheimer, Berit. 2004. Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut. Personlig 

kontakt. 

Arheimer, B. and Wittgren, H. B., (1994). Modelling the effects of wetlands on regional 

nitrogen transport. Ambio 23(6):378-386. 

Arheimer, B. and Brandt, M., (1998). Modelling nitrogen transport and retention in the 

catchments of southern Sweden. Ambio 27(6):471-480. 

Baresel, C., Larsén, K., Destouni, G., Gren, I-M. 2003a. Economic Analysis of Mine Water 

Pollution Abatement on a Catchment Scale. ERMITE Report D5. The European 

Commission Fifth Framework Programme, Energy, Environment and Sustainable Development. 

Contract No EVK1-CT-2000-0078, University of Oviedo. 

Bergström, S., Brandt, M. & Gustafson, A., (1987). Simulation of runoff and nitrogen 

leaching from two fields in southern Sweden. Hydrological Science Journal 32(2-6):191- 

205. 

Brandt, M. and Ejhed, H. 2003. TRK-Transport, Retention, Källfördelning. Belastning på 

havet. Swedish Environmental Protection Agency, Report No. 5247. 

Brandt, M. 1990. Simulation of runoff and nitrogen transport from mixed basins in Sweden. 

Nordic Hydrology, 21:13-34. 

Brukheimer, Karl. Forskningsprogrammet SUCOZOMA. Personlig kontakt, 2004. 

Collentine, D., Forsman, Å., Kallner, S., Sokrut, N. and Ståhl-Delbanco, A. 2000. Systematisk 

beslutprocess för ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart vattenavrinningsområde. 

Vatten 56, 169-176. 

Darracq A. 2003. Dynamic Characterization of Nutrient Transport in the Norrström 

Drainage Basin. Master of Science in Environmental Engineering and Sustainable Development, 

KTH. Stockholm. 

Darracq, A., Greffe, F., Hannerz, F., Destouni, G., Cvetkovic, V. 2003. Nutrient transport 

scenarios in a changing Stockholm and Mälaren valley region. Paper presented at the 7th 

International Specialised Conference on Diffuse Pollution and Basin Management, Dublin, 

17th - 22nd August, 2003. 

De Wit, M. 1999. Nutrient fluxes in the Rhine and Elbe Basins. Doctor's dissertation, 

Utrecht University. 

Destouni, G., Hannerz, F., Cvetkovic, V., Frostell, B., Hultman, B. 2003. Ett flödesschema 

för integrerad vattenförvaltning och operativt genomförande av ramdirektivet för vatten. 

Vatten 59:247-258. 

De Wit, M.J.M. 2001. Nutrient fluxes at the river basin scale, the PolFlow model. Hydrological 

Processes 15, 743-759. 

De Wit, M. J. M., Bendoricchio, G. 2000. Nutrient fluxes in the Po basin. The Science of 

the Total Environment, 273 (2000), pp 147-166. 

118



Djodjic F., Montas H., Shirmohammandi A., Bergström L., Ulen B. 2002. A Decision 

Support System for Phosphorus Management at a Watershed Scale. J. Environ. Qual., 

VOL. 31. 

ERMITE Consortium. 2004. Mining Impacts on the Fresh Water Environment: Technical 

and Managerial Guidelines for Catchment-Focused Remediation. In: Younger PL, Wolkersdorfer 

C (eds). Mine Water and the Environment, Suppl. Issue 1. Berlin: Springer: ca. 

80. 

GAMS, http://www.gams.com/, 2004. 

Greffe, F. 2003. Material Transport in the Norrström Drainage Basin: Integration GIS and 

Hydrological Process Modelling. KTH. Stockholm, Sweden. TRITA-LWR Master Thesis 

ISSN 1651-064X LWR-EX-03-1. 

Gren, I-M., Sharin, H., Destouni, G., Byström O. 2000. Cost effective management of 

stochastic coastal water pollution. Environmental modelling and assessment 5:4, 193-203. 

Gren, I-M., Destouni, G., Tempone, R. 2002. Cost effective policies for alternative distributions 

of stochastic water pollution. Journal of Environmental Management 66, 145- 

157. 

Hannerz, Fredrik. Kungliga Tekniska Högskolan. Personlig kontakt, 2003. 

Klein J., Staudt M., Schmidt-Thome P. 2004. Sea Level Change and Spatial Planning in 

the Baltic Sea Region: findings of the SEAREG project. Coastline Reports 2, s. 201 – 

204. 

Larm, Thomas. Sweco. Muntlig kontakt, 2003. 

Lindberg, J., Olofsson, B., 1997. Risk för salt grundvatten – en studie med hjälp av GIS 

över delar av Norrtälje kommun. Rapport. KTH, Institutionen för Anläggning och Miljö, 

Avdelningen för Mark och Vattenresurser. Stockholm. 

MARE. 2003. Nest - a decision support system for management of eutrophication in the 

Baltic Sea. Mare – årsrapport 2002. 

Marmefelt, E., Arheimer, B. och Langner, J. 1998. An integrated biogeochemical model 

system for the Baltic Sea. Hydrobiologia 393:45-56. 

Mourad, D. 2002. Application of GIS-based modelling to assess nutrient loads in rivers of 

the Estonian part of the lake Peipsi basin. Report No. 5.1, MANTRA-East project. 

Utrecht Centre for Environmental and Landscape Dynamics (UCEL), Utrecht University, 

The Netherlands. 

Olofsson, B. 2001. Estimating groundwater resources in hard rock areas – a water balance 

approach. Norges Geologiske Undersökelse Bulletin 439: 15-20. 

PCRaster. http://pcraster.geog.uu.nl/ 2004. 

Pettersson, A., Arheimer, B. and Johansson, B. 2001. Nitrogen concentrations simulated 

with HBV-N: new response function and calibration strategy. Nordic Hydrology 

32(3):227-248. 

Regionalt miljöhandlingsprogram för Stockholms län. 2004. Remissversion. RTK, KSL 

och Länsstyrelsen i Stockholms län. Stockholm. 

RTKs hemsida www.rtk.sll.se – Seminarier 2003. Presentationsmaterial från seminariet 


119



Regionplane- och trafikkontoret. 2004. Kartläggning av vattenvärden. Arbetspromemoria 

nr 5. Stockholm. 

Regionplane- och trafikkontoret. 2005. Fortsatt metodutveckling avseende Kartläggning 

av vattenvärden. Manuskript framtaget av Sweco Viak. 

Regionplane- och trafikkontoret, Kommunförbundet i Stockholms län och Länsstyrelsen i 

Stockholms län. 2001. Hur väljer man vatten- och avloppslösningar där kommunalt VA 

saknas? – En metodstudie. RTK, Arbetspromemoria nr 9. Stockholm. 

Thunvik, R. och Sokrut, N. 2002. ECOFLOW – ett verktyg för integrerad modellering av 

yt- och grundvatten i avrinningsområden. Grundvatten nr 1/02. 

Wulf, F. Personlig kontakt, Stockholms Universitet, januari 2004. 

Zakrisson, Jessica. IVL Svenska Miljöinstitutet AB. Personlig kontakt, 2003. 

Referenser gällande SMHI:s kustzonsmodell 

Lindkvist, T., Björkert, D., Andersson, J. & Gyllander, A. 2003. Djupdata för havsområden 

2003. SMHI Oceanografi nr 73. 

Marmefelt, E., Olsson, H., Lindow, H. & Svensson, J. 2004. Integrerat kustzonssystem 

för Bohusläns skärgård. SMHI Oceanografi nr 76. (finns som pdf på www.smhi.se). 

Olsson, H. & Årnfelt, E. 2003. Kustzonssystemet i regional miljöanalys. SMHI Oceanografi 

nr 74. (finns som pdf på www.smhi.se). 

Sahlberg, J. & Olsson, H. 2001. Kustzonsmodell för norra delarna av Östergötlands skärgård. 

SMHI Oceanografi nr 69. 

Referenser gällande SMHI:s modell BIOLA 

Pers, B.C. 2002. Model description of BIOLA - a biogeochemical lake model (including 

literature review). Report RH 16, SMHI. Norrköping. 

Pers. C. 2003. BIOLA Biogeochemical Lake Model Manual. SMHI Hydrologi Nr 91. 

Pers, B.C. and Persson, I. 2003. Comparison of a biogeochemical lake model in different 

lakes. Nordic Hydrology, 34(5): 543-558. 

Svensson, U. 1998. PROBE - Program for Boundary Layers in the Environment System 

description and Manual. Report RO 24, SMHI. Norrköping. 

120

Skriftliga meddelanden 

Cecilia Ambjörn och Berit Arheimer, SMHI 

Ann Hagström, Värmdö kommun 

Thomas Larm, Sweco 

Lena Ojala, SGU 

Bo Olofsson, KTH 

Klara Tullback Rosenström, Annelie Mattisson och Göran Andersson på Länsstyrelsen i 

Stockholms län 

Susanna Vesterberg, Länsstyrelsen i Västmanlands län 

Maria Vikström, DHI 

Oskar Wallgren, SEI 

Andra översyner 

Collentine, Dennis. 2004. Implementation of the WFD in Sweden: Computer models for 

decision support. Working Paper No 28, University of Gävle. 

Söderberg, Henriette, Kärrman, Erik. 2003. MIKA – Methodologies for Integration of 

Knowledge Areas. The Case of Sustainable Urban Water Management. Department of 

Built Environment & Sustainable Development, Chalmers University of Technology, 

Göteborg. 

Wallin, Mats, Olsson, Håkan och Zakrisson, Jessica. 2004. Påverkansbedömning för ytvatten 

enligt EG:s Ramdirektiv för vatten – tillgängliga metoder, verktyg och modeller 

samt utvecklingsmöjligheter för SMED & SLU. SMED och SLU, Institutionen för miljöanalys. 

Hemsidor 

www.dhisoftware.com 

www.mare.su.se 

www.naturvardsverket.se 

www.rtk.sll.se 

www.sis.se 

www.smhi.se 

www.stormtac.com 

www.sucozoma.tmbl.gu.se 

www.urbanwater.org 

www.vastra.org 

www.vattenportalen.se 

121



Utvärdering av konferensen 

”Verktyg för kommunal vattenplanering” 

I denna sammanställning presenteras resultat av en enkätundersökning som utfördes i 

anslutning till konferensen ”Verktyg för kommunal vattenplanering – finns de?” som 

hölls på Medborgarplatsen 25 den 3-4 februari 2004. Under konferensen hade fem forskningsprogram 

presentationstid i hörsalen, där SUCOZOMA, VASTRA och Urban Water 

hade mest tid till förfogande och fick mest gensvar i utvärderingen. De två andra forskningsprogrammen, 

MARE och MARBIPP, hade mindre tid. Därutöver presenterades en 

mängd andra projekt och verktyg under lunch- och fikapauser, liknande en mässa. Där 

representerades bl.a. Tyresåsamarbetet, Stockholms Universitet, Värmdö kommun, 

Nynäshamns kommun, Baltic Palette och IVL. Dokumentation från konferensen finns på 

hemsidan www.rtk.sll.se under Seminarier. 

Utvärderingen genomfördes för att studera vilken uppfattning och vilka förväntningar 

deltagarna hade på de verktyg som presenterades och hur de såg på fortsatt vattenarbete i 

Sverige. Undersökningen är genomförd av Klas Sandström, Akkadia, på uppdrag av Regionplane- 

och trafikkontoret. 

Av 58 deltagare, närvarande någon eller båda av dagarna, exklusive presentatörer, lämnade 

25 in ifylld utvärdering. Detta innebär en svarsprocent på cirka 43 procent vilket i 

sammanhanget får anses som relativt tillfredställande. Här nedan visas uppgifter över de 

deltagare som svarat på enkäten. 

Utbildning (högsta examen) 

Gymnasium Universitet Forskarutbildning Totalt 

4 % 80 % 16 % 100 %, n=25 

Typ av arbetsgivare 

Kommun Länsstyrelse Staten Privat Univ./Skola Totalt 

64 % 4 % 4 % 8 % 12 % 92 %, n=25 

Yrkesroll 

Miljöinspektör Lärare Utredare Politiker Studerande Handläggare Totalt 

16 % 4 % 8 % 8 % 4 % 56 % 96 %, n=25 

Ålder 

50 Totalt 

24 % 44 % 32 % 100 %, n=25 

Kön 

Kvinna Man Totalt 

72 % 28 % 100 procent 

n=25 

122



Ämnesintressen och förväntningar inför seminariet 

Inom det område som seminariet berörde angav deltagarna att följande ämnen intresserade 

dem (i fallande frekvens): ”verktygen” i sig själva och ”vattenplanering och VAsystem”, 

”dagvatten”, ”vattenkvalitet”, ”vattendirektivet”, ”markanvändning”, ”grundvatten”, 

”kompetensutveckling”, ”näringstransport”, ”fritid & vatten” samt ”kustzonsfrågor”. 

Intressen i andra hand och mer perifera intressen utgjordes i huvudsak av samma ämnen 

som ovan, men med något olika prioriteringar. 

Deltagarnas förväntningar inför seminariet var ämnesvis något mer begränsade till antalet. 

I första hand utgjordes dessa av att ”lära sig mer om verktyg för miljöövervakning”, 

”vad som pågår”, ”forskningsläget”, ”lära sig mer om vattendirektivet”, ”närsaltstransporter” 

och ”GIS”. 

Förväntningar med lägre prioritet utgjordes av ungefär samma som ovan, men med en 

stor och ny klass: ”få kontakter och träffa kollegor”. 

Hur uppfattade deltagarna relevansen av presenterade verktyg? 

Svaren utgjordes av en kombination av generella bedömningar (”Bra relevans”) och 

specifika ämnen som deltagarna angav (t.ex. ”fokusgrupper”, ”tvärvetenskap”). De förra 

dominerade och presenteras nedan. Exempel på de senare presenteras därefter. 

Relevans – generella bedömningar * 

”Ja/ Bra” ”Tveksamt” ”Dålig” Specifika ämnen 

** 

VASTRA 56 % 4 % - 40 % 

Urban Water 44 % 8 % - 48 % 

SUCOZOMA 16 % 8 % 16 % 60 % 

* Endast cirka 60 procent av alla inlämnade enkäter innehöll svar rörande relevans 

** Detta inkluderar också svårttolkade svar. 

Exempel på relevans med avseende på ny kunskap och pågående miljöarbete i Sverige: 

VASTRA: den ”samhällsvetenskapliga kopplingen”, ett ”ytterligare behov av att 

sammanställa och tydliggöra praktiska tillämpningar”, ”användning av fokusgrupper”, 

”kopplingen till miljömål”. 

Urban Water: ”för mycket teknik”, ”dagvattenproblematiken”, ”bra & konkret”, ”små 

avlopp”, ”VA-arbete”. 

SUCOZOMA: ”abstrakt”, ”för akademiskt”. 

Exempel på relevans för den egna yrkesrollen: 

VASTRA: ”fokusgrupper”, ”få idéer och kontakter”, ”tvärvetenskap”, ”om ekonomiska 

resurser finns för fortsatt genomförande”, ”fosformodellering” och ”hur skall man nå 

allmänheten”. 

Urban Water: ”tillämpningar”, ”behöver vara mer konkret”. 

123



SUCOZOMA: ”intressant”, ”kustmodellering av Svealandskusten”, ”skydd av grundvatten”. 

Behovet av forskning och förberedelser inför vattendirektivets införande 

Forskning: Ett stort antal blandade åsikter förmedlades. Dessa inkluderade (med de tre 

första nämnda flera gånger): ”rena dagvatten”, ”hur verktygen skall användas”, ”samrådsformer”, 

samt att ”modellerna bör inkludera fler ämnen”, ”studera effekten av klimatförändringar”, 

”övergödning”, ”skyddsföreskrifter för grundvatten”, ”naturmiljöers sociala 

betydelse” samt ”alternativa VA-lösningar”. 

Vattendirektivets genomförande: En stark dominans av svar som angav att förberedelserna 

är otillräckliga, det är oklart om roller och ansvar och det kommer att bli svårt. Ett 

mindre antal svar antydde att det kan gå, fast det blir inte lätt. 

Avslutande fråga 

Påståenden enligt enkät 

(antal svarande inom parantes) 

Seminariet har uppnått mina förväntningar 

(24). 

Mina specifika ämnesintressen har 

blivit tillgodosedda (24). 

10 0 

80 

60 

40 

20 

0 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

124 

Inte 

alls 

Något För all 

del 

Väl Mycket 

väl 

Inte alls Något Föralldel Väl M ycket väl 

Inte alls Något Föralldel Väl M ycket väl 

En sammanställning av enkätens 10 ämnesrelaterade påståenden återfinns efter sammanfattningen 

av enkätresultaten. 

Sammanfattning av enkätresultat 

Enkäten ifylldes huvudsakligen av välutbildade kvinnor äldre än 30 år och verksamma 

inom kommunal förvaltning som handläggare. Enkäten indikerar att deltagarna uppnådde 

sina förväntningar och tyckte att de egna ämnesintressena ”för all del” var tillgodosedda. 

Å andra sidan, om deltagarnas förväntningar inför seminariet var högt eller lågt ställda är 

okänt. Förväntningarna kan ju bli uppnådda även om de är lågt ställda. 

VASTRA och Urban Water gjorde bra presentationer och förmedlade budskap som uppfattades 

som relevanta för såväl miljöarbete i allmänhet som för enskilda yrkespersoner. 

SUCOZOMA:s bitvis mindre bra presentationsteknik bidrog till att åhörarna upplevde 

informationen som mindre relevant. Övriga presentationer (t.ex. MARE, Tyresåsamarbetet, 

vattendirektivet) omnämndes endast undantagsvis i utvärderingen. 

Nästan alla deltagare angav ett eller flera forskningsfält som borde uppmärksammas. 

Detta är uppmuntrande och visar på en positiv syn på seminariets ämnesfokus.



Ett mycket tydligt budskap angavs med avseende på vattendirektivets genomförande: det 

går för långsamt, vi har inte tillräckliga resurser för genomförandet (vare sig ekonomiska 

eller kompetens) och roller och ansvar är otillräckligt utvecklade. Detta måste uppmärksammas 

mycket mer om direktivet skall genomföras enligt angiven plan. 

Snabbenkäten med att kryssa rutor gav ungefär samma svar som övriga frågor. Positivt 

var att de flesta deltagare förstod vad verktyg för vattenplanering innebär och att dessa i 

huvudsak sågs som praktiskt tillämpbara, samt att en merpart tyckte att inbjudna forskarna 

vet vad ”vi på fältet” sysslar med (den ”dödens dal” mellan forskare och avnämare 

som det refererades till under seminariet verkar därmed inte vara alltför djup). VASTRA 

och Urban Water fick positivt gensvar, SUCOZOMA lite mer tveksamt. Slutligen ansåg 

de flesta att verktyg för vattenplanering är bra för såväl samhällsvetenskapligt som naturvetenskapligt 

arbete inom vattensektorn. 

Många kommentarer och svar var intressanta. Nedan följer en sammanställning av dessa. 

En återkommande kommentar var behovet av praktiskt användbara verktyg och att 

genomföra appliceringar i ”verkligheten”: ”återkom gärna med en presentation där verktyg 

för vattenplanering används i praktiken”, ”det som behövs är en användning av verktygen, 

då kommer säkert utveckling/justeringar att göras”, ”flera av verktygen behöver 

som jag ser det utvecklas vidare och göras mer användarvänliga innan de kan börja tilllämpas 

i större skala” och ”positivt att VASTRA och Urban Water utvecklar verktyg med 

tvärvetenskaplig inriktning”. Samt slutligen, ”det krävs forskning om tillämpningen av 

verktyg”. 

Ett antal deltagare ville se fler seminarier av samma karaktär: ”Håll gärna ett separat 

seminarium om dagvatten. Vi behöver en samsyn inom kommunerna på vilka krav vi 

skall ställa på rening” och ”det finns fortfarande behov av fler verktyg, och i den mån 

dessa tas fram kan de gärna presenteras vid framtida seminarier av liknande typ.” Denna 

åsikt återkom också under den andra dagens slutdiskussion. Då diskuterades också ett 

problem som kommunerna kan få i framtiden, nämligen att välja ”rätt” verktyg/modell 

bland ett stort utbud. Det diskuterades om det behövs någon typ av ”kvalitetssäkring” av 

alternativa verktyg/modeller, samt att det kommer att behövas tydliga och bra beskrivningar 

av när och hur dessa skall användas. 

En deltagare nämnde följande aspekt, ”många rapporter analyserar och studerar, men 

tyvärr finns det alltid för lite utrymme för åtgärder”. En annan deltagare skrev, ”det är 

intressant hur kunskapen används och presenteras för övriga. Att det diskuteras i samråd 

och inte enbart av beslutsfattare”. 

Slutligen, en 50+ årig man skrev följande: ”Unga smarta tjejer hade mer att komma med 

än teknikorienterade män. Det finns en genderdimension i svenskt vattenarbete”. 

125



Påståenden enligt enkät 

(antal svarande inom parantes) 

Jag förstår mig inte på dessa verktyg (23) 

Forskarna lever i en sluten värld – de vet 

inte vad vi på fält jobbar med (24) 

Bristen på samverkan mellan olika 

avdelningar inom samma förvaltning är ett 

stort problem (24) 

Det var praktiskt tillämpbara verktyg för 

vattenplanering som presenterades 

under seminariet (22) 

De av VASTRA presenterade verktyg är 

relevanta för mitt arbete (22) 

De av Urban Water presenterade verktyg är 

relevanta för mitt arbete (22) 

De av SUCOZOMA presenterade verktygen 

är relevanta för mitt arbete (15) 

När verktyg för vattenplanering är klara för 

praktisk tillämpning kommer de att påtagligt 

bidra till en bättre vattenmiljö i Sverige 

(25) 

Jag anser att verktyg för vattenplanering kan 

bidra till en bättre naturvetenskaplig grund 

för vattenarbete i Sverige (25) 

Jag anser att verktyg för vattenplanering kan 

bidra till en bättre samhälls- 

vetenskaplig grund för vattenarbete i Sverige 

(25) 

126 

100 

50 

0 

100 

50 

0 

40 

30 

20 

10 

0 

60 

40 

20 

0 

60 

40 

20 

0 

80 

60 

40 

20 

0 

80 

60 

40 

20 

0 

60 

40 

20 

0 

100 

50 

0 

100 

50 

0 

Helt 

fel 

Fel Kan- 

ske 

Rätt Helt 

Rätt 

Helt fel Fel Kanske Rätt Helt rätt 





Helt f el Fel Kans Rätt Helt r ätt 




Helt fel Fel Kanske Rätt Helt rätt



127

I RUFS påpekas behovet av att stärka hänsynen till vattenfrågorna i 

samhällsplaneringen och att utarbeta bättre planeringsunderlag för 

att kunna avväga vattenaspekter mot exploateringsintressen. 

Ett antal olika metoder för kartläggning av kustvatten och stränder 

samt beslutsstöd för vattenvård finns eller håller på att utvecklas inom 

Sverige. I promemorian besksrivs ett 30-tal metoder översiktligt, i 

syfte att underlätta val av rätt verktyg och sporra till fortsatt 

utveckling av verktygen. 

Dessutom presenteras resultat av en enkätundersökning som utfördes 

vid konferensen ”Verktyg för kommunal vattenplanering” 2004. Under 

konferensen presenterade fem forskningsprogram sina verktyg.

Verktyg för vattenplanering - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?