Motioner 2013 - Socialdemokraterna

Stockholms län 

Distriktskongress 2013 

Sollentuna, 27 april 

Motioner

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 

A ‐ ARBETE .................................................................................................................................................... 5 

Motion A1 ‐ Låt kommunerna i Stockholms län gå före och införa rätt till heltid .............................................. 5 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion A1 ............................................................................... 6 

Motion A2 ‐ Ungdomsarbetslöshet är ett samhällsansvar ................................................................................. 7 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion A2 ............................................................................... 8 

B ‐ Ekonomi ................................................................................................................................................. 10 

Motion B1 ‐ Stoppa ockerräntorna! .................................................................................................................. 10 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion B1 ............................................................................. 11 

Motion B2 ‐ Begränsning av vinstuttag ............................................................................................................ 12 


Motion B3 ‐ Offentlighet för statliga och kommunala bolag ............................................................................ 14 


Motion B4 ‐ Motion om avskaffande av EBO (Lagen om eget boende) ............................................................ 16 


Motion B5 – Om progressiv skatt ..................................................................................................................... 18 


Motion B6 ‐ Ändra lagen om valfrihet (LOV) .................................................................................................... 19 


C ‐ MILJÖ/KLIMAT ....................................................................................................................................... 23 

Motion C1 ‐ Verka för en kommunövergripande samsyn på biogasproduktion av matavfall .......................... 23 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C1 ............................................................................. 24 

D ‐ VÄLFÄRD/OMSORG ............................................................................................................................... 25 

Motion D1 ‐ Kvinnomisshandel pågår 365 dagar om året. ‐ Det är hög tid för ett samhällsansvar som täcker 

årets samtliga dagar. ........................................................................................................................................ 25 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion D1 ............................................................................. 27 

Motion D2 ‐ Diskutera missbruksvårdens fortsatta inriktning och ta ställning till Missbruksutredningens 

förslag! .............................................................................................................................................................. 28 


Motion D3 ‐ Aktivt s‐agerande i fråga om anmälningar om barn och ungdomar som far illa sk 

orosanmälningar i Stockholms län.................................................................................................................... 31 


Motion D4 ‐ Inför tak‐över‐huvudet garanti i hela Stockholms län .................................................................. 33 


Motion D5 ‐ Tvinga kommuner att ge skydd till misshandlade kvinnor ........................................................... 34 


Motion D6 ‐ Vågar vi bli äldre? Ett bättre liv för våra äldre i samhället. .......................................................... 36 


E ‐ SKOLA/UTBILDNING ............................................................................................................................... 39 

Motion E1 ‐ ”Frysning” av tillståndsgivning till nya fria gymnasieskolor i Stockholms län åren 2013‐2018 pga 

vikande elevunderlag ........................................................................................................................................ 39 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion E1 ............................................................................. 40 

2 (87)

Motion E2 ‐ Neutralisera RUT‐bidrag för läxhjälp ............................................................................................ 40 


Motion E3 ‐ Kulturstrategi i skolan ................................................................................................................... 42 


Motion E4 – Utöka anslag till folkbildning särskilt för seniorer ........................................................................ 44 


F – KULTUR ................................................................................................................................................. 46 

Motion F1 ‐ Jag saknar kulturpolitik, jag saknar en offensiv kulturpolitik, jag saknar en socialdemokratisk 

kulturpolitik! ..................................................................................................................................................... 46 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion F1 ............................................................................. 48 

Motion F2 ‐ Avgiftsfria entrépriser på statliga museer ..................................................................................... 48 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion F2 ............................................................................. 49 

G – HÄLSO‐ OCH SJUKVÅRD ......................................................................................................................... 50 

Motion G1 ‐ Läkemedelsbrist hotar patientsäkerhet ........................................................................................ 50 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion G1 ............................................................................ 51 

Motion G2 ‐ Turist och vårdbehov .................................................................................................................... 52 


Motion G3 – Motion om prostataundersökning ........................................................................................... 53 


Motion G4 ‐ Ang. Rättvis läkarförsörjning i hela länet ..................................................................................... 54 


Motion G5 ‐ Rätt till vård på lika villkor ............................................................................................................ 56 


H – KOLLEKTIVTRAFIK .................................................................................................................................. 59 

Motion H1 Effektivisera resandet ‐ låt resenären ta ökat ansvar för färdbiljett. ............................................. 59 

Motion H2 ‐ Slopa spärrarna i tunnelbanan ..................................................................................................... 60 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motionerna H1 och H2 ......................................................... 61 

Motion H3 ‐ Kollektivtrafikförsörjning i en växande region .............................................................................. 61 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion H3 ............................................................................. 62 

Motion H4 ‐ Kroppen – rörelse .......................................................................................................................... 63 


Motion H5 ‐ Färdtjänst – ledsagare .................................................................................................................. 65 


Motion H6 ‐ Tunnelbana till Täby ..................................................................................................................... 67 

Motion H7 ‐ Österåkersborna har rätt till väl fungerande kollektivtrafik ......................................................... 68 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motionerna H6 och H7 ......................................................... 69 

Motion H8 ‐Båttrafik från central plats i Österåker till Stockholm ................................................................... 70 


I – SAMHÄLLSPLANERING/BOSTÄDER .......................................................................................................... 72 

Motion I1 ‐ Satsning på framtidsinriktad regional infrastruktur ...................................................................... 72 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion I1 .............................................................................. 73 

Motion I2 ‐ Främja utvecklingen av regionala stadskärnor .............................................................................. 73 

3 (87)

Motion I3 ‐ Ett regionalt utbildningscenter i Barkarbystaden .......................................................................... 74 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion I2 och I3 ................................................................... 75 

Motion I4 ‐ Bostad, en fråga om välfärd .......................................................................................................... 76 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion I4 .............................................................................. 78 

J – ORGANISATION ...................................................................................................................................... 79 

Motion J1 ‐ En jämställd distriktskongress ska ha hög prioritet och kräver en modern feministisk 

socialdemokrati ................................................................................................................................................ 79 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion J1 .............................................................................. 80 

Motion J2 ‐ Val av ombud till Partikongressen ................................................................................................. 81 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion J2 .............................................................................. 82 

K – ÖVRIGT ................................................................................................................................................. 83 

Motion K1 ‐ Demokrati och jämställdhet råder när alla är delaktiga och deltar på lika villkor i samhällslivet 

och demokratiarbetet ....................................................................................................................................... 83 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion K1 ............................................................................. 84 

Motion K2 ‐ Svensk polis behöver civila utredare ............................................................................................. 85 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion K2 ............................................................................. 86 

4 (87)

A - ARBETE 

Motion A1 - Låt kommunerna i Stockholms län gå före och införa rätt till 

heltid 

Det sägs att ”det börjar i Stockholm”, det gäller trender, ekonomi mm. Det sägs också att vi i 

Stockholm ligger ganska bra till vad gäller möjligheter för kvinnor att arbeta heltid i kommuner, 

om man får tro SKL:s presenterade siffror. Men där missar de den verkliga arbetstiden och 

timanställda! Timanställda missas ofta då vi tar del av offentlig statistik. 

Om vi istället ser på den utredning som Kommunalarbetaren presenterade november 2012 och 

som bygger på siffror om faktiskt arbetstid från SCB med mätperioden oktober 2011. Där ingår 

deltidsanställda, heltidsanställda med partiell tjänstledighet och timavlönade som jobbat mindre 

än 165 timmar. Siffrorna mellan SKL och KA visar på stora olikheter, som beror på hur man 

räknar, både vad gäller män och kvinnor. Exempel för kvinnorna är att i Vallentuna arbetar 880 

personer deltid, alltså 56 % och inte 35 % som SKL:s siffror visar, för Huddinge visar siffrorna 

att 2 200 arbetar deltid, alltså 43 % mot redovisade 21 % enligt SKL. 

Skillnaden mellan siffrorna beror till stor del på att man räknar in timanställda som annars inte 

syns i statistiken. Det är personer som inte kan påvisa att de har ett arbete, då de får det dag för 

dag. Dessa personer står inte med mössan i handen, utan med mobilen. För det är i den som det 

ibland plingar till ett SMS med frågan: Kan du jobba imorgon. Denna typ av anställning ger inte 

rätt till vare sig lån i banken eller möjligheter till att hyra lägenhet. 

Deltidsarbete medför del av lön – hela livet, både för män och kvinnor (även om det är flest 

kvinnor som arbetar deltid). Låg lön under arbetslivet medför låg lön när du pensionär – så 

deltiden blir livslångt, så att säga. 

Deltidsarbete kan medföra ökade belastningsskador, då det inte behövs någon rast om du inte 

arbetar mer än fem timmar, och arbetstiden är förlagd till tider då arbetstrycket är som högst. 

Så kan vi fortsätta redovisningen– men jag ser hellre på framtiden. 

Jag vill att Stockholms läns landsting och kommunerna i Stockholms län ska gå före, så att övriga 

kommuner lär av oss. Det ska börja i Stockholm med rätt till heltid och möjlighet till deltid. Det 

ska börja i Stockholm med färre timanställda och fler med fasta trygga anställningar 

Därför föreslår jag distriktsårskongressen besluta: 

att Stockholms län landsting och kommunerna i Stockholms län verkar för att införa 

heltid som rättighet och deltid som en möjlighet. 

att Stockholms läns landsting och kommunerna i Stockholms län verkar för att minska 

timanställningarna till förmån för mer trygga anställningsformer 

Madeleine Johansson, Stuvsta socialdemokratiska förening 

5 (87)

Styrelsens utlåtande över motionen 

Motionen tar upp en fråga som är angelägen för oss Socialdemokrater, nämligen rätten till bra 

arbetsvillkor. Vi har på olika sätt arbetat för att heltid ska bli en rättighet och deltid en möjlighet, 

eftersom alltför många tvingas till ofrivillig deltidstjänstgöring. 

Motionären hänvisar till en utredning som presenterades i tidningen Kommunalarbetaren alldeles 

nyligen, och som visar på än mer skrämmande siffror på andelen deltider. SCB har tagit fram 

siffror, som visar att om man också tar med dem som är timanställda i statistiken över 

tjänstgöringsgrad, så ökar deltiden till ungefär 50 procent för kvinnor i kommunerna. Även män 

drabbas, och för den enskilde är förstås ofrivillig deltid lika illa oavsett kön. Dock är 

omfattningen ännu större för kvinnor, som alltså fortfarande en bra bit in på 2000-talet inte bara 

drabbas av knapp ekonomi i nuläget, utan också riskerar en sämre pension, precis som 

motionären påpekar. Det är således både en jämlikhets- och jämställdhetsfråga. 

Dessvärre är trenden snarast att deltidstjänster och timanställningar ökar. Utöver de 

konsekvenser det kan ha för arbetstagarna, riskerar det också att påverka kvaliteten i välfärden. 

Som deltidsanställd – och i ännu högre grad för timanställd – är utrymmer för att sätta sig in i och 

engagera sig i utveckling av arbetet mycket mindre, liksom tillgången på kompetensutveckling, 

som ofta är helt obefintlig. 

Det finns alltså många goda skäl till att införa heltid som en rättighet och deltid en möjlighet, och 

att verka för att minska timanställningarna. Styrelsen delar motionärens uppfattning att det är 

viktigt att vi Socialdemokrater i såväl landstinget som länets kommuner arbetar för detta. I 

Huddinge har vi motionerat om detta i kommunfullmäktige, men utan att förslagen bifölls av den 

Moderatledda majoriteten. 

Styrelsen för socialdemokraterna i Huddinge föreslår medlemsmötet besluta 

Att anta motionen som sin egen. 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion A1 

Föredragande: Lars Bryntesson, lars.bryntesson@sigtuna.se 

Motionen behandlar en viktig fråga som handlar både om villkoren i arbetslivet och kvalitet i 

välfärden. Rätten till heltid, och möjligheten till deltid, är en fråga som drivits hårt av partiet 

under en lång rad år, och distriktsstyrelsens bild är att detta också sker idag. I våra fem 

majoritetskommuner finns beslut med denna inriktning och där vi befinner oss i opposition 

driver vi frågan regelbundet. Sättet att formulera kravet kan variera. Ett exempel är uttrycket 

”önskad sysselsättningsgrad” för att tydliggöra att den enskilde medarbetaren ska kunna påverka 

omfattningen, med påföljd att det ibland handlar om att gå upp på heltid, men ibland också kan 

vara frågan om att justera sin arbetstid på annat sätt. 

Samtidigt är det väsentligt att, utöver medarbetarperspektivet, också betona medborgar- och 

arbetsgivarperspektivet. Ur medborgarperspektiv har vi som förtroendevalda politiker ett ansvar 

att säkerställa att medborgarna får bästa möjliga effekt av sina skattemedel, och som arbetsgivare 

måste vi säkerställa detta såväl kort- som långsiktigt, inte minst behovet av framtida 

kompetensförsörjning. Kommunernas förmåga att vara attraktiva arbetsgivare bygger bl a på 

tydliga medarbetarvillkor utifrån uppdraget från medborgarna. 

6 (87)

Frågan om timanställningar bör naturligtvis in i detta sammanhang. Här finns det vissa 

verksamheter där detta tillämpas mer frekvent, och på många håll sker en anmärkningsvärd 

överföring från fasta anställningar till timanställningar. En Socialdemokratisk politik för såväl 

rimliga villkor i arbetslivet som kvalitet i välfärden skulle kunna vara tydligare på denna punkt, 

varför vi instämmer i motionens andra att-sats. Detta har stor betydelse inte minst för de unga 

människor på väg in i arbetslivet som idag ofta drabbas av osäkra arbetsförhållanden och därmed 

svårighet att etablera sig även på bostadsmarknaden. 

Slutligen vill vi också uppmärksamma den kraftiga ökning av visstidsanställningar som sker. 

Denna utveckling, som ofta har samma drivkraft som ökningen av andelen timanställningar, 

skapar också osäkra förutsättningar för många personer. Denna utveckling bör också brytas av 

samma skäl som andelen timanställningar bör minska. 

Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta 

att anse att-sats 1 besvarad, 

att bifalla att-sats 2, samt 

att Stockholms läns landsting och kommunerna i Stockholms län verkar för att minska 

visstidsanställningarna till förmån för mer trygga anställningsformer. 

Motion A2 - Ungdomsarbetslöshet är ett samhällsansvar 

Många pratar om den, men få gör något konkret för att bekämpa den stora ungdomsarbetslöshet 

vi har i Sverige. Ser vi till jämförbara länder som t ex Tyskland och Danmark är problemet 

särskilt stort här. De borgerliga partierna säger att Arbetsförmedlingens statistik är missvisande 

och hänvisar till att många är (sken-) arbetslösa studenter. Samtidigt förtiger man att ett förmodat 

stort antal ungdomar som gett upp sin tro på samhället och därför inte anmäler sig arbetslösa på 

Arbetsförmedlingen. 

Det man sällan pratar om är hur, när och varför ungdomsarbetslöshetsstatistiken växte sig så stor. 

Dagens 19-25-åringar är den grupp där cirka 25 procent är arbetslösa. De föddes mellan 1987 och 

1993, gruppen vars barndom framförallt bestod av en i Sverige samlad arbetslöshet större än 

under 30-talets depression. Ungdomar i åldersspannet 19-25 har i många fall fått uppleva både 

arbetslöshet inom familjen och en förskola och skola som ökade barn- och elevgrupper med 30 

procent, samtidigt som färre vuxna fanns i deras vardag och skola. Skolan de gått i har 

konkurrensutsatts och läromedel har dragits in i spariver, liksom lärartjänster eller andra vuxna 

som t ex speciallärare, skolvärdar, rastvakter och kuratorer. 

Dagens ungdomsarbetslöshet är främst resultatet av att samhället svikit barnens rätt till god och 

omsorgsfylld skolutbildning. Problemet med dyslexi, dyskalkyli och en mängd bokstavsförkortningar 

har kommit till vårt medvetande. Problem som alltid funnits, men som aldrig 

tidigare blivit så tydligt i tiden för besparingsiver och misslyckade besparingar. 

Det inte mer fel på dagens ungdom är det var före den ekonomiska krisen på tidigt 90-tal. De har 

inte sämre begåvning än andra barnkullar, men de har svikits i sin rätt till en god skolgång med 

stöd från samhället. Nu ska priset betalas och samhällets ansvar är att göra annat än att prata om 

problemet. 

7 (87)

Det är dags att ta ansvar för gårdagens och dagens bristande samhällsansvar för ungdomar mellan 

19-25 år, att sätta till konkreta åtgärder som ger ungdomarna möjlighet och tillträde till en bra 

skola, arbete och rätten till ett bra liv. 

Mot bakgrund av detta föreslår jag kongressen besluta att verka för att det i all kommunal 

upphandling av tjänster ska tillföras krav om skyldighet att bereda praktikplats under utbildning 

för gymnasieelever, samt lärlingsanställning om det i yrket förutsätts yrkesutbildning efter 

avslutad gymnasieskola. 

Krister Strömberg 

Solna arbetarekommuns styrelses utlåtande: 

Motionären föreslår att det i all kommunal upphandling av tjänster ska tillföras krav om 

skyldighet att bereda praktikplats under utbildning för gymnasieelever samt lärlingsanställning om 

det i yrket förutsätts yrkesutbildning efter avslutad gymnasieskola. 

Bakgrunden till motionärens förslag är den stora arbetslösheten bland de unga i åldersgruppen 19 

– 25 år och alliansregeringens ignorans av detta problem. 

Det är massarbetslöshet i Sverige. Vi har hört om varsel inom tillverkningsindustrin, 

byggnadsföretagen och handeln. Även kommuner och landsting har signalerat om framtida 

neddragningar av personal. Mindre varsel och tillfälliga anställningar som upphör syns inte i 

statistiken. Regeringen presenterar inga verkningsfulla förslag. Det finns behov av en rad åtgärder 

för att få en aktiv arbetsmarknadspolitik. Motionärens förslag är en av dessa åtgärder som 

behövs. 

Motionen ”Ungdomsarbetslöshet är ett samhällsansvar” är antagen i sin helhet av Solna 

arbetarekommuns medlemsmöte den 21 november 2012. Motionen sänds in till partidistriktets 

årskongress 2013 som arbetarekommunens egen. 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion A2 

Föredragande: Lars Bryntesson, lars.bryntesson@sigtuna.se 

Dagens rekordhöga ungdomsarbetslöshet är ett gissel som allvarligt påverkar såväl dagens som 

morgondagens samhälle. Att börja sitt inträde i vuxenlivet med att inte komma in på 

arbetsmarknaden, att inte vara behövd trots att det finns massor med behov i omvärlden, 

påverkar såväl den enskilde som samhället. 

Sverige ligger idag i toppen i Europa när det gäller ungdomsarbetslöshet. Så är läget trots de 

reformer om bl.a. minskade kostnader för att anställa ungdomar som den moderatledda 

regeringen genomfört. Reducerad arbetsgivaravgift, momsförändringarna inom 

restaurangbranschen och den återkommande diskussionen om lägre ungdomslöner är några 

exempel på vad regeringen åstadkommit. Men resultatet har uteblivit. Ungdomsarbetslösheten är 

alltjämt rekordhög. 

Motionen behandlar frågan främst utifrån ett utbildningsperspektiv, och landar i förslag om att 

ställa vidgade krav vid upphandling. Och visst finns det all anledning att kritisera regeringens 

8 (87)

utbildningspolitik också i det här sammanhanget. Men det viktigaste är en jobbpolitik som skapar 

fler jobb! 

Under den senaste 20-årsperioden har det skett en omfattande överföring av verksamheter från 

tidigare kommunal drift till att drivas i annan form genom upphandling. I och med detta är det 

naturligt att använda upphandlingsredskapet också för sådana politiska syften, t.ex. ökad 

jämställdhet, bättre integration eller underlätta för ungdomar att få arbetslivserfarenhet, som 

tidigare gjordes inom ramen för den kommunalt organiserade verksamheten. 

Upphandling är konkurrensvård. I den politiska retoriken hävdas ofta att upphandlingar inte kan 

genomföras på annat sätt än att strikt väga enbart pris mot kvalitet. Detta är fel. Ibland är det 

beroende på politiska ambitioner men ofta också ett resultat av ren kompetensbrist. Det finns 

idag mycket goda möjligheter, också inom ramen för gällande regelverk, att använda s.k. sociala 

kriterier vid upphandling. EU-kommissionen, som det ofta hänvisas till i sammanhanget, har 

genom meddelanden och på annat sätt t o m efterlyst och uppmuntrat en ökad användning av 

sociala kriterier vid upphandlingar. Därmed kan politiska syften av det slag motionären önskar 

uppnås. 

När det gäller den specifika frågan om att vid upphandlingar ställa krav på att ge ungdomar 

lärlings- och praktikplatser ser vi stora behov av detta inom bl.a. vården. Det är viktigt såväl för 

ungdomar själva som för att underlätta det framtida behovet av arbetskraft. 


att uttala att offentliga upphandlingar (motsvarande) i ökad utsträckning bör innehålla 

krav som bidrar till att fler politiska mål uppnås, t.ex. underlättar för ungdomar att 

komma in i arbetslivet, 

att uppdra till kommunala gruppen att identifiera och sprida goda exempel för 

ändamålet, samt 

att därmed anse motionen besvarad. 

9 (87)

B - Ekonomi 

Motion B1 - Stoppa ockerräntorna! 

Det finns många sätt att bli fattig och skuldsatt för resten av livet på. Ett av de säkraste sätten är 

att nappa på något av de ”generösa” erbjudanden om s.k. snabblån. Lån på dagen, lån direkt till 

ditt betalkort, lån utan säkerhet, amorteringsfria lån etc. Avsaknaden av villkor som kanske skulle 

innebära att du avstod från erbjudandet om lån, lyser med sin frånvaro! 

Det är stor skillnad mot för hur de ”straff” beskrivs som du kan drabbas av, om du inte klarar av 

att betala de räntor och amorteringar och övriga villkor för lånet! De beskrivs med så liten text 

och så krångligt språk att det inte ens överträffas av försäkringsbolagens villkor! 

Det är inte första gången i vår ”mansålder” som alltför lättvindiga låne- och kreditvillkor orsakat 

mycket ont! Vi som är litet äldre, minns väl kreditkortens inmarsch i det svenska samhället och 

hur till sist de fackliga organisationerna med LO och TCO i spetsen fick ”rädda” många av sina 

medlemmar genom s.k. medlemslån! Kreditkortsskulderna löstes med lån med normala villkor och 

medlemmen kunde bli skuldfri inom rimlig tid. 

Hur gick det för dem som inte var med i ”facket”? De som hade tur fick skuldsanering och blev 

fria efter många år på existensminimum. Andra hade inte tur. Trots att begränsningar och 

åtgärder vidtagits tidigare för att stoppa ocker och utnyttjande av människor, så har denna 

verksamhet sökt sig nya vägar och det nu dags att åter försöka stoppa denna halvskumma 

verksamhet! 

Då som nu är det unga människor, ensamstående föräldrar, lågavlönade, människor som ofta 

saknar en fast förankring i arbetslivet, arbetslösa, sjuka, korttidsutbildade, personer med bristande 

språkkunskaper i svenska och människor som tillfälligt eller för längre tid befinner sig i en 

ekonomiskt och kanske också socialt utsatt läge som är måltavla för locktonerna om snabba 

pengar och som lättare faller för dem. 

Jag föreslår distriktskongressen att: 

- våra riksdagsledamöter och EU parlamentariker får i uppdrag att verka för att lånemarknaden 

regleras så att låntagarna uppmärksammas tydligt på alla låns villkor och yttersta konsekvenser 

om man inte klarar sina skyldigheter/åtaganden, (jmf tobak/alkohol reklam/info) 

- våra riksdagsledamöter och EU parlamentariker får i uppdrag att se över och vid behov verka 

för en justering av de lagar som reglera räntesatserna för lån och att 

- verka för att våra rättsvårdande instanser tillämpar de lagar om lån och ocker som redan finns i 

avvaktan på ev. ytterligare lagstiftning. 

Dalarö den 30 oktober 2012 

Krystyna Munthe 

Arbetarekommunstyrelsens yttrande: Motionen belyser bland annat ett problem med den 

marknadsföring banker och kreditbolag ofta använder sig av, där lättheten till snabba lån ofta 

redan på dagen erbjuds. Men där villkoren för lånen ofta har en mindre framträdande eller otydlig 

roll. Haninge Arbetarkommunens styrelse delar uppfattningen att våra riksdagsledamöter och EU 

10 (87)

parlamentariker skall tilldelas i uppdrag att verka för tydligare marknadsföringsregler av lån och 

krediter. Och att vid behov justera lagar som reglerar räntesatser för lån och krediter. 

Arbetarekommunens styrelse föreslår medlemsmötet besluta att motionen skickas till 

distriktskongressen som arbetarekommunens egen 

Haninge arbetarekommun beslutar vid medlemsmöte 2012-11-29, att skicka motionen 

som sin egen till partidistriktets årskongress 2013 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion B1 

Föredragande: Maryam Yazdanfar, maryam.yazdanfar@riksdagen.se 

Motionären tar upp ett allvarligt samhällsproblem; oseriösa kreditgivare som strör ut lån för 

ockerräntor till människor som aldrig kommer att kunna bli skuldfria. För många innebär det att 

de aldrig under sin livstid kan bli ekonomiskt oberoende igen. Kronofogden har beskrivit 

snabblånen som ”en motorväg in i skuldfällan för hela svenska befolkningen”. 

Debatten kring dessa lån blossade upp i samband med att de första sms-låneföretagen började 

marknadsföra sina tjänster. Det första ärendet till kronofogden på grund av obetalda sms-lån 

inkom till myndigheten våren 2006. Sedan dess har över 125 000 betalningsförelägganden för 

obetalda sms-lån inkommit till myndigheten. Trots det stora antalet ärenden till kronofogden och 

trots att flera myndigheter slagit larm om den skuldfälla snabblån inneburit för många människor, 

har regeringen varit minst sagt senfärdig med att få fram och föreslå ett nytt regelverk. 

Lån utan kreditprövning, lån som dessutom är förknippade med mycket höga avgifter och räntor, 

har lett till att allt fler hamnat i en ohållbar ekonomisk situation med betalningsanmärkning som 

följd. Socialdemokraterna har därför vid flera tillfällen lagt fram konkreta förslag för hur 

regelverket kring sms-lånen kan skärpas. Exempelvis har vi lagt fram förslag på att även snabblån 

ska innefattas av kravet på kreditprövning. Detta har konsekvent röstats ned av den borgerliga 

majoriteten i riksdagen. 

Vi socialdemokrater välkomnade att regeringen till slut, hösten 2010, efter ett EU-direktiv valde 

att föreslå riksdagen en ny lagstiftning som innebar att regelverket kring snabblånen nu stramas 

upp i enlighet med våra tidigare förslag. Den nya lagstiftningen innebar just krav på 

kreditprövning, ångerrätt och högre krav på information till konsumenten i marknadsföringen av 

en kredit och i samband med att kreditavtal ingås. Vi ser dock behov av ytterligare insatser för att 

stärka konsumenten och skärpa kontrollen av snabblåneföretagen. 

Konsumenter av finansiella tjänster behöver skydd. I dag krävs tillstånd endast för de 

verksamheter som kombinerar utlåningsverksamhet med inlåning. Många av de företag som 

erbjuder de mest kostsamma lånen står därmed utan tillsyn från Finansinspektionen. Det är inte 

acceptabelt. Det är inte ovanligt att snabblåneföretag framhåller att de är registrerade hos 

Finansinspektionen. På så sätt ges sken av att de också står under inspektionens tillsyn, vilket inte 

är fallet. Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot ett registrerat företag är i princip 

obefintliga. Vi socialdemokrater har länge drivit att alla finansiella institutioner som erbjuder 

krediter till konsumenter ska stå under Finansinspektionens tillsyn. Detta krav håller även 

finansinspektionen med om. Sent omsider har även regeringen hörsammat kravet och vill i 

budgetpropositionen 2013 att finansinspektionen prövar hur sådan tillsyn skulle kunna se ut. 

11 (87)

Vi anser att det är av mycket stor vikt att regelverket följs upp och utvärderas fortlöpande för att 

säkerställa att regelverket svarar upp mot syftet att motverka överskuldsättning. Parallellt med en 

sådan uppföljning bör åtgärder vidtas om så anses nödvändigt. Regeringen bör därför ge berörda 

myndigheter, exempelvis kronofogden, Finansinspektionen och Konsumentverket, i uppdrag att 

följa upp lagen. 


att avslå motionen. 

Motion B2 - Begränsning av vinstuttag 

Det är väl känt att riskkapitalister gör stora vinster inom den offentliga sektorn. Flera skandaler 

har redovisats i media. Det krävs politiska beslut för att ändra på detta. Vinster ska inte plockas ut 

och medel placeras utomlands för att undgå beskattning. Vi vill begränsa riskkapitalisternas 

miljonvinster. Sverige är nog det enda land som tillåter riskkapitalister i offentlig verksamhet 

Vi föreslår att distriktsårskonferensen beslutar 

att verka för en begränsning av vinstuttag i privata företag inom vård, skola och omsorg 

att närmare utreda LOs förslag och dess konsekvenser av begränsade vinstuttag. 

att skärpa kontrollen av vinstuttag och verka för bättre kvalitet inom vård, skola och omsorg 

Saltsjö-Boo 2012-10-30 

Madeleine Wrang Claes Borell 

Styrelsens synpunkter och förslag till beslut 

Nacka arbetarekommunen delar motionärernas uppfattning om vad som anförs i motionen. 

Styrelsen har sedan tidigare bifallit en motion till partikongressen, där styrelsen ställer sig bakom 

att det ska införas ett krav om att externa utförare av offentligt finansierad verksamhet ska lämna 

ekonomisk redovisning per utförarenhet (exempel: förskola, skola, hemtjänst, äldreboende). Att 

kvalitetsinspektioner ska göras för att säkerställa att vi får den kvalité vi betalar för och att 

kommunen ska vara delaktig i tillståndsgivningen vid etableringen av nya friskolor inom den egna 

kommunen. 

Vi sympatiserar också med motionärernas synpunkter i att eventuella vinster från 

skattefinansierad verksamhet inom välfärdsområdet inte får placeras i skatteparadis utomlands för 

att undvika att betala skatt i Sverige. 

Arbetarekommunens styrelse föreslår medlemsmötet besluta 

Att bifalla motionens tre att-satser 

12 (87)


Föredragande: Helene Hellmark Knutsson, helene.hellmark-knutsson@politik.sll.se 

Frågan om vinster i välfärden och hur en reglering på området kan se ut har diskuterats en längre 

tid inom partiet. Den 26 oktober förra året fastställde partistyrelse ett förslag om nationella 

kvalitetslagar som syftar till att få ordning och reda i välfärden. Förslagen är framtagna av en 

utredningsgrupp inom partiet lett av partisekreterare Carin Jämtin. De syftar till att höja och 

säkerställa kvaliteten i välfärden, stärka medborgarnas valfrihet och begränsa vinsterna. Förslagen 

innehåller bl a följande punkter: 

• Ingen vinst på bekostnad av kvaliteten - Ingen vinst ska kunna tas ut på bekostnad av 

kvaliteten, utan kvaliteten ska vara hög och likvärdig i såväl privat som offentlig 

verksamhet. Personaltäthet, personalkostnader eller andra kvalitetsrelaterade kostnader 

regleras, så att de inte kan vara väsentligt lägre i privata verksamheter än i respektive 

kommunal eller landstingskommunal verksamhet. 

• Hårdare krav på vilka som får driva välfärdsverksamhet- Kompetens, seriositet och 

långsiktighet hos ägarna ska vara ett krav för att få tillstånd att starta nya 

välfärdsverksamheter 

• Förhindra onödig resursförbrukning - Det ska finnas tillräckligt med underlag i form av 

exempelvis elever eller vårdtagare för att ny välfärdsverksamhet ska kunna starta. 

• Resurser efter behov – Se över ersättningssystemen inom välfärden, så att de ersätter 

utförare för reella behov och de kostnader som finns. 

• Välfärdsföretag ska betala skatt i Sverige - Ett grundläggande krav i skattelagstiftningen 

ska vara att företag inte tillåts att undandra vinster från beskattning till exempel genom att 

tillämpa orimligt höga räntesatser på internlån mellan koncernbolag och dotterbolag. 

• Lag om investeringsskydd - En ny lag bör införas så att skattefinansierad verksamhet inte 

kan säljas ut till privata ägare till underpris. 

• Skärpt tillsyn - För att garantera kvaliteten i välfärden krävs det en mer utbyggd tillsyn, 

med möjlighet till fler oannonserade inspektioner och med tydliga sanktioner vid brott 

mot reglerna. 

• Garanterad mångfald - Mångfalden inom välfärden är central och valfriheten ett viktigt 

värde. Den kommunala och landstingskommunala välfärden ska hålla hög kvalitet. För att 

garantera verklig mångfald vill vi uppmuntra non profit-alternativ och förhindra 

uppkomsten av privata monopol. 

• Etisk kod - För att långsiktigt utveckla kvaliteten i välfärden vill vi att finansiärer, utförare 

och relevanta fackförbund tillsammans arbetar fram en etisk kod – ett socialt kontrakt – 

för all verksamhet inom välfärden. Den etiska koden bör omfatta 1) Högre kvalitet i 

verksamheterna – utveckla mätmetoder och verkningsfulla uppföljningssystem 

2)Ansvarsfullt ägarskap – inklusive frågan om rimlig avkastning på kapital och 

återinvesteringar i verksamheten 3) Arbetsvillkor i välfärden. Den etiska koden ska 

innehålla krav på kollektivavtal för anställda i välfärdsverksamhet. 

• Öppna böcker - Tack vare den svenska offentlighetsprincipen har missförhållanden inom 

den offentliga välfärden upptäckts och debatterats. Vi vill nu ställa motsvarande krav på 

de privata aktörer som verkar inom den skattefinansierade välfärden. Därtill ska varje 

13 (87)

enskild skola, vårdcentral och motsvarande tydligt redovisa sin ekonomi. Av 

redovisningen ska alla intäkter och utgifter kopplade till den enskilda enheten framgå, och 

därmed även vinsterna som uppstår. Det ska inte längre räcka att ekonomin redovisas på 

koncernnivå. Dessa förändringar bör regleras i lag. 

• Lika regler - Reglerna ska vara desamma inom all välfärd, oavsett huvudman. Därför ska 

Sverige godkänna ILO:s konvention 94. Personal i privat välfärd ska också omfattas av 

meddelarskydd. Även Lex Sarah ska utvidgas så att missförhållanden hos privata utförare 

inom socialtjänstlagens och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrades 

område ska anmälas till oberoende instans. 

Frågan om vinster i välfärden och partiets förslag till nationella kvalitetslagar kommer att 

diskuteras och behandlas vid partikongressen i Göteborg den 3-7 april. De beslut som tas där 

kommer att bestämma partiets ståndpunkt. 


att anse motionen besvarad. 

Motion B3 - Offentlighet för statliga och kommunala bolag 

Apropå förstärkningar inför partikongressen 2013 om frågan om vi kan förbjuda eller inte privata 

storkoncerner att plocka ut kapitalvinster på skattebetalarnas välfärdskonto: Från partiledningen 

förs nu (hösten 2012) fram alternativet att lagstifta om insyn på enhetsnivå i privata företags 

bokföring. 

Utan att välja sida i stridsfrågan ovan borde kanske den offentliga sektorns problem att uppfylla 

den unika svenska grundlagsfästa offentlighetsprincipen åtgärdas om vi ska våga ge oss in på det 

revolutionerande ingreppet i den privata äganderätten som partiledningen föreslår. 

Med tanke på att statliga bolag inte omfattas av offentlighetsprincipen — vilket dock kommunala 

bolag gör — bör den utsträckas till att omfatta även dessa. 

När det gäller de kommunala bolagen känner vi alla till hur dålig efterlevnaden av reglerna 

om offentlighet är. På detta område bör straffriheten avskaffas. 

Att bryta mot grundlagar ska inte vara gratis! 

Jag föreslår att Socialdemokraternas i Stockholms län kongress 2013 beslutar 

att partidistriktet ska verka för att straffriheten för kommunala bolag och dessas 

företrädare som bryter mot offentlighetsprincipen avskaffas och att straffen 

ska vara kännbara 

att partidistriktet ska verka för att offentlighetsprincipen utsträcks till även statligt 

ägda bolag. 

Sollentuna 25 oktober 2012 

ALFONSO RAMÍREZ 

14 (87)

Styrelsens utlåtande 

Motionären tar sin utgångspunkt i de förslag som nu kommer fram om att minska möjligheterna 

för privata aktiebolag att ta ut stora vinster eller på annat sätt ta ut ekonomiska resurser ur 

skattefinansierad, men privat utförd välfärdsverksamhet och vill koppla det till sitt förslag att 

utvidga rätten till insyn i statliga aktiebolag. 

Offentlighetsprincipen är en mycket viktigt del av grundlagen varför alla inskränkningar av denna 

bör bekämpas likaså bör de som underlåter sig att följa den få en rättslig påföljd. 

För att få kunskapsstöd i ämnet har vi stämt av regelverken med en jurist inom kommunen. 

Enligt offentlighets- och sekretesslagen gäller offentlighetsprincipen för kommunala, 

landstingskommunala och statliga myndigheter. Kommunala och landstingskommunala bolag 

jämställs med myndigheter. 

Kommunala bolag står inte under tillsyn av JO och kan därmed inte granskas av JO. Undantaget 

gäller, såsom vi fått det uttolkat det, vid bolagens hantering av offentlighetsprincipen, då de ska 

jämställas med kommunala myndigheter. Brott mot denna kan ge straffpåföljd, som är den böter 

eller fängelse upp till 2 år. 

För statliga aktiebolag gäller inte däremot inte offentlighetsprincipen, där gäller aktiebolagslagen. 

Men statliga aktiebolag är heller inte begränsade till att vara verksamma inom välfärdssektorn 

utan inom olika andra delar av näringslivet. Många agerar på en marknad, i internationell 

konkurrens etc, där den svenska offentlighetsprincipen för myndighetsutövning skulle gen dem 

omöjliga förutsättningar att bedriva sin verksamhet. Exempel på sådana är Telia-Sonera, LKAB 

och Vattenfall AB. 

Arbetarekommunens styrelse anser därför att den andra att satsen inte kan antas i befintligt skick 

och att den första att satsen inte avspeglar det faktiska rättsläget, även om vi delar motionärens 

åsikt att alltför många kommunala bolag agerar som om de vore undantagna från 

offentlighetsprincipen, så bättre uppföljning krävs. 

Arbetarekommunens styrelse föreslår arbetarekommunens medlemsmöte 

att motionen skickas vidare till distriktskongressen som enskild 

Beslut 

Sollentuna arbetarekommuns möte den 26 november 2012 beslutade att motionen skickas vidare 

till distriktskongressen som enskild. 

Bjarne Isacson Siv Gustavsson 

Ordförande Sekreterare 



Motionen behandlar den svenska öppenhetens grundbult, offentlighetsprincipen. 

Offentlighetsprincipen regleras i Sverige i grundlag, tryckfrihetsförordningen, andra kapitlet 1§: 

”Till främjandet av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk 

15 (87)

medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar. Kort sagt har medborgare rätt att ta del av 

alla handlingar som inte omfattas av sekretesslagstiftningen. 

Precis som motionären skriver omfattas även helägda kommunala bolag av 

offentlighetsprincipen. Vidare skriver motionären att efterlevnaden av regelverket brister. Visst 

finns uppmärksammade fall där motionärens beskrivning stämmer. Samtidigt vill 

distriktsstyrelsen generellt ändå säga att den allra största merparten av tjänstemän i offentlig 

sektor gör sitt yttersta för att följa lagen och dess intentioner. Görs inte detta kan tjänstemannen 

åtalas för tjänstefel. 

Slutligen vill motionären att offentlighetsprincipen även ska gälla alla statliga bolag. Här menar 

dock arbetarekommunen att det skulle vara ofördelaktigt då många av dessa bolag agerar på 

marknadsmässiga grunder i en konkurrensutsatt internationell miljö. I detta avseende håller 

distriktsstyrelsen med arbetarekommuner och menar att en sådan princip skulle göra det omöjligt 

för många statliga bolag att vara verksamma. 



Motion B4 - Motion om avskaffande av EBO (Lagen om eget boende) 

Idag kan flyktingar som kommer till Sverige välja EBO eller ABO. Väljer man EBO kan man 

bosätta sig var man vill i landet, förutsatt att man kan uppge en adress. Väljer man ABO får man 

med hjälp av Migrationsverket ett boende någon stans i Sverige, först i anläggningsboende och så 

småningom eget boende. 

EBO kom till för att man lättare direkt skulle kunna bosätta sig där det finns jobb och bostäder. 

Istället har det visat sig att man som flykting väljer att bosätta sig hos anhöriga som tidigare 

kommit till Sverige som flykting eller anhöriginvandrare. Det medför att elva av Sveriges 

bostadsområden idag står för merparten av svensk flykting- och anhöriginvandring och dessa 

bostadsområden har stigmatiserats av denna utveckling. 

Det är naturligtvis inte bra, särskilt inte för den enskilda människan som riskerar trångboddhet, 

långvarigt bidragsberoende och framför allt svårighet att lära sig svenska då många andra i samma 

bostadsområde talar samma språk. 

Regeringen har räknat ut att det tar ca sju år för en nyanländ man att komma i egen försörjning 

och ca nio år för en nyanländ kvinna i Sverige. Det betyder massiv segregation och fattigdom i 

några av Sveriges bostadsområden. Segregation och fattigdom som är nästan omöjliga att bryta. 

Det växer idag upp många barn i Sverige som inte lär sig svenska trots att man bott hela sitt liv 

här. Det försvårar vidareutbildning, jobb, försörjning och de livsval de flesta andra svenska barn 

kan göra. 

Det är något Socialdemokraterna borde motverka. Flyktingpolitiken är nationell och 

kommunerna själva kan inte på något sätt påverka antalet flyktingar som väljer EBO trots att det 

är i kommunerna utanförskapet märks mest i form av utslagning, fattigdom och en mängd andra 

konsekvenser. 

16 (87)

Socialdemokraterna i Södertälje föreslår Stockholms läns socialdemokratiska 

distriktskongress att besluta 

att verka för att EBO (eget boende för invandrare) avskaffas 

att verka för att kommuner får ekonomiskt stöd från staten i proportion till hur många 

flyktingar och anhöriga som kommer via EBO-systemet. 

Motionär: Boel Godner, Södertälje 2012-11-18 

Socialdemokraterna i Södertälje 


Föredragande: Mikael Damberg, mikael.damberg@riksdagen.se 

Distriktsstyrelsen delar motionärens uppfattning. EBO fungerar inte och måste avskaffas. Alla 

Sveriges kommuner måste ta ett större ansvar för det flyktingmottagande som riksdag och 

regering beslutar om. 

Dagens utformning av det egna boendet leder ofta till att människor, i synnerhet barn, far illa. 

Alltför många personer bor i samma lägenhet och väldigt många asylsökande väljer att bosätta sig 

i ett fåtal kommuner och enskilda bostadsområden. För att det svenska flyktingmottagandet ska 

fungera med bra bostäder, arbete, skola och tillgång till hälso- och sjukvård behöver asylsökandes 

boende styras mer. 

Möjligheten till eget boende för asylsökande infördes i Sverige i mitten på 1990-talet genom Lag 

(1994) om mottagande av asylsökande för att stimulera boende utanför Migrationsverkets 

anläggningsboende, ABO. Rätten att välja eget boende har utretts ett antal gånger sedan 

införandet med anledning av de problem som uppmärksammats kring boendet så som 

trångboddhet och allmänt osäkra boendeförhållanden. 

Under de senaste åren har andelen personer som valt att bo i boenden anordnade av 

Migrationsverket ökat och ligger på 58 procent (2011). Generellt sett är eget boende vanligast 

bland sökande utan medföljande familj och bland sökande med förhållandevis många landsmän i 

Sverige. I november 2012 fanns totalt 15 253 personer i eget boende enligt Migrationsverkets 

mottagningssystem. I ABO är motsvarande siffra 24 625. 

Lagen om eget boende fungerar inte och bör avskaffas. De kommuner som tar ett stort ansvar 

mottagandet bör kompenseras för detta av staten. För att finna fler och bättre boenden måste 

såväl samverkan mellan kommuner och Migrationsverk utvecklas, men också Migrationsverkets 

möjligheter att öka antalet anläggningsboenden. Det behövs fler bostäder vilket kräver ett arbete 

på bred front där många aktörer bidrar med boenden. Den enskildes önskemål om bostadsort ska 

naturligtvis beaktas, men det ska vara Migrationsverket som avgör bostadsort under 

introduktionstiden, givetvis i samverkan med mottagande kommuner. 


att bifalla motionen. 

17 (87)

Motion B5 – Om progressiv skatt 

Det var ett misstag att avveckla den progressiva skatten. Individens inkomst från tjänst och 

pension bör åter beskattas progressivt. 

Mot bakgrund av ovanstående föreslår undertecknad: 

att partiet skall sätta upp en arbetsgrupp, som får i uppdrag att till nästa valrörelse 

utarbeta ett förslag till mycket progressiv skatt, som inte drabbar vanliga 

medborgare utan endast dem med sjukt höga inkomster. 

att motionen tillsänds länsriksdagsgruppen för åtgärd. 

Stockholm 21 november 2012 

Svante Erhardson 

Socialdemokraterna i Täbys medlemsmöte den 6 december 2012 beslutade att skicka motionen 

vidare som enskild till partidistriktets årskongress 

Annica Gryhed, Ordförande Lars-Göran Nilsson, Sekreterare 



Motionären vill att partidistriktet ska verka för att Socialdemokraterna tillsätter en arbetsgrupp 

som får i uppdrag att utforma förslag på en mycket progressiv skatt som bara drabbar dem med 

sjukt höga inkomster. 

Vår prioritering är glasklar: Välfärden måste sättas före nya stora skattesänkningar. Skatter behövs 

för att kunna finansiera det vi gör tillsammans – till exempel skola, sjukvård, vägar, 

sjukförsäkring, polis och mycket annat. 

Vi vill ha hög kvalitet i välfärden. Det förutsätter att vi betalar skatt. Skatt ska betalas efter 

bärkraft. Välfärd ska fördelas efter behov. Den som har högre inkomster ska bidra med mer än 

den som har lägre, Men alla ska få del av välfärden oavsett inkomst. Detta minskar klyftorna. 

Sverige har stora behov av investeringar i infrastruktur, utbildning och forskning för att klara den 

globala konkurrensen. Trots det handlar regeringens planerade reformer nästan uteslutande om 

skattesänkningar. 

Under den borgerliga regeringen har skatten på stora förmögenheter och de dyraste husen har 

sänkts kraftigt. Skattesänkningarna uppgår till totalt 100 miljarder. Den procent som tjänar bäst 

har fått lika mycket genom regeringens politik som 25 procent av svenska folket har fått 

tillsammans. Män har fått betydligt mer än kvinnor. Pensionärerna har missgynnats. Klyftorna har 

ökat. 

Vår politik tar istället sikte på att öka Sveriges långsiktiga konkurrenskraft genom omställning till 

en modern, kunskapsbaserad ekonomi. Det är bara genom en aktiv, framtidsinriktad 

tillväxtpolitik som vi långsiktigt kan kombinera ambitionen om en välfärd i världsklass med en 

fortsatt stark utveckling av hushållens inkomster. 

18 (87)

Distriktsstyrelsen ser fram emot att socialdemokraterna med denna grund kommer att gå in i 

valrörelsen 2014 med ett genomtänkt och klokt förslag på ny skattepolitik som kommer att vinna 

gehör bland väljarna. 



Motion B6 - Ändra lagen om valfrihet (LOV) 

Enligt lagar och regler är samhället, kommun, landsting och stat, ansvariga för att vi 

tillhandahåller, sjukvård, äldrevård, skolundervisning och barnomsorg i vårt samhälle. Då är det 

också rimligt att medborgarna har möjlighet att alltid välja ett kommunalt alternativ i sk egenregi, 

vare sig det gäller äldrevård, hemtjänst eller skola. Nu är verkligheten inte riktigt så i 

Högeralliansens Sverige. I Täby kommun har den kommunala hemtjänsten lagts ner och därmed 

finns enbart ett antal privata företag att välja mellan. Detta är ett hårt slag mot den som 

förespråkar valfrihet. Vad är den valfrihet värd när det finns bara ett alternativ. Men 

Högeralliansen vill gå längre och tvinga kommunerna, som inte vill ha privata företag, att lägga ut 

verksamheter på entreprenad, med hjälp av LOV. Därmed får vi en i det närmaste fri 

etableringsrätt för privata företag och förflyttar makten längre bort från brukarna. Demokratin 

och inflytandet upphör. Men det är ju kommunerna som har ansvar för verksamheten och den 

måste man återta. Därför måste lagen om valfrihet (LOV) skrotas och en ny lag utformas, som 

garanterar att det alltid finns kommunal verksamhet i egenregi vare sig det gäller hemtjänst, 

äldrevård eller skolan. Upphandlingsförfarandet måste också ses över och förändras, ett 

kommunal veto införas mot nyetableringar. Med hänvisning till ovanstående föreslås 

att distriktskongressen ger distriktsstyrelsen i uppdrag att arbeta för 

att lagen om (LOV) ändras 

att en ny lag tas fram som garanterar att det alltid finns en kommunal 

egenregiverksamhet att välja för medborgarna när det gäller hemtjänst, äldrevård 

skola och barnomsorg, 

att upphandlingsförfarandet ses över och de anställda därvid garanteras lön och övriga 

anställningsvillkor enligt gällande kollektivavtal och dessutom garanteras 

meddelarskydd, 

att kommunal veto införes för nyetableringar 

Täby 2012-10-23 

Jan Aspefjord 

Socialdemokraterna i Täbys medlemsmöte den 6 december 2012 beslutade att bifalla motionen 

och skicka den vidare som sin egen till partidistriktets årskongress 


19 (87)



Från att vård och omsorg tidigare i stor utsträckning endast drivits av kommuner och landsting i 

egen regi tillkom med början under 90-talet ett antal andra utförare. Det var privata företag, 

ideella organisationer och personalkooperativ. I några fall har vi sett att det lett till rena avarter 

med allvarliga brister t.ex. inom särskilt boende för äldre. Men sammantaget kan vi konstatera att 

mångfalden stimulerat till utveckling av verksamheterna. Detta måste vi värna om och det kräver 

politisk vilja. När vi nu ser starka och oroande tendenser till att mångfalden av utförare håller på 

att bytas mot koncentration till några få stora vårdkoncerner är det viktigt att agera. 

Marknadslösningar och fri konkurrens om gemensamma medel garanterar inte kvalitet och allas 

rätt till god service utifrån individens behov och ger inte heller ett effektivt och rättvist 

utnyttjande av resurserna. Vi vill ha en tydligare nationell kvalitetssäkring av 

välfärdsverksamheterna som ska garantera likvärdiga villkor och en verksamhet av hög kvalitet. 

Med nationella uppföljningsbara mål kan medborgarna ställa de lokala och regionala politikerna 

till svars för kvaliteten i verksamheterna. Vi säger ja till medborgarnas valfrihet – inte företagens. 

För att valfriheten ska vara reell behövs en mångfald av alternativ både bland de offentliga 

utförarna och bland de privata. Valfriheten handlar också om att ha möjlighet att påverka och 

vara delaktig samt att verksamheterna utgår från människors behov. Vi säger ja till alternativ och 

mångfald på medborgarnas villkor. Vi vill skapa möjligheter att ersätta lagen om offentlig 

upphandling (LOU) med regler och system som bygger på avtal med tydliga krav från politiken 

och som har en öppen beslutsstruktur där alla aktörer har möjlighet att vara med att bedriva 

offentligt finansierad verksamhet med likvärdiga villkor. Vi anser att alla utförare av offentligt 

finansierade välfärdsverksamheter ska omfattas av samma skyldigheter och samma krav oavsett 

om de är privata eller offentliga. Kvalitet handlar om tillgänglighet, bemötande, professionalitet 

och att verksamheter bedrivs i enlighet med bästa tillgängliga kunskap – där den viktigaste 

kvalitetsfaktorn är personalen. 

Motionären skriver om lagen om valfrihet som innebär att kommuner och landsting/regioner kan 

införa valfrihetssystem enligt en ny lag om valfrihetssystem (LOV) på områdena äldre- och 

handikappomsorg samt hälso- och sjukvård. Om man använder LOV gäller fri etablering för 

vårdföretagen om de uppfyller de i förväg uppställda kraven. Någon särskild begränsning av 

avtalstidernas längd finns inte i lagförslaget. Privata utförare ges också möjlighet att erbjuda 

tilläggstjänster. Offentliga utförare ges inte någon sådan möjlighet. De skillnader som i dag finns 

vad gäller reglerna för meddelarskydd och offentlighet mellan privata och offentliga ändras inte. 

Kommunal upphandling fungerar mycket väl på många områden som t.ex. snöröjning och 

sophämtning. Men vi anser det olämpligt att använda upphandling när det gäller hälso- och 

sjukvård liksom för äldre- och handikappomsorg. Det leder till en stark koncentration till ett fåtal 

internationella vårdkoncerner, svårigheter för politikerna att styra mot kvalitet, och vi har sett 

många exempel på hur jakten på lägsta pris gått ut över vårdtagarna. Det har under många år varit 

möjligt att ha andra utförare inom skolan och förskolan utan att använda upphandling. 

Vi är för medborgarnas rätt att välja. Vi är därför positiva till att det utvecklas lagstiftning för 

valfrihetssystem som möjliggör för kommuner och landsting/regioner att använda andra 

modeller än egen regi eller upphandling i äldre- och handikappomsorgerna och i hälso- och 

sjukvården. 

Vi stöder utarbetandet av en lagstiftning som möjliggör valfrihetssystem där landstinget/regionen 

respektive kommunen certifierar de utförare som man vill använda inom hälso- och sjukvården 

eller omsorgen och sätter upp de krav som ställs på verksamheten och fastställer 

20 (87)

ersättningsmodeller som är neutrala mellan olika utförare. Då blir det patienten/medborgaren 

som har möjlighet att välja utförare samtidigt som landstinget/regionen/kommunen har kvar det 

fulla ansvaret för kvaliteten och tillgängligheten. En sådan ordning skulle med all säkerhet göra 

att mindre, personaldrivna eller idéburna aktörer skulle ha större möjligheter att hävda sig i 

konkurrensen mot stora, internationella vårdbolag som nu utgör lejonparten av entreprenörerna 

inom vård och omsorg. Det betyder inte att stora vårdföretag ska diskrimineras. Under 

förutsättning att de accepterar offentlig reglering och insyn kan de vara med och driva 

utvecklingen framåt genom att tillföra ny kunskap och nya tjänster. 

Lagen om valfrihet som den borgliga regeringen drivit igenom har många brister. Vi anser att det 

är felaktigt att det ska vara obligatoriskt med fri etablering för företagen om en kommun/region 

väljer att använda reglerna om valfrihetssystem. Det måste vara möjligt för dem som ansvarar för 

och finansierar systemet att styra resurser och lokalisering dit de bäst behövs. LOV innebär att 

kommuner och landsting/regioner blir tvungna att tillåta vårdföretag att etablera sig där de finner 

det mest lönsamt utan att ta hänsyn till var de behövs. När resurserna är ändliga, som de alltid är, 

måste individuella önskemål prövas mot andra alternativ och konsekvenserna för andra individer 

och verksamheter bedömas. Resurserna måste fördelas utifrån flera kriterier än det fria valet, 

såsom kvalitet, behov, nytta, tillgänglighet och effektivitet. Med fri etablering och samma 

ersättning till alla utan hänsyn till de stora skillnaderna i behov kommer utbudet av 

välfärdstjänster bero på hur kostnadskrävande eller lönsamt det är att bedriva verksamheten i 

olika områden och för olika grupper. I mer kostnadskrävande områden eller på landsbygden blir 

utbudet mer begränsat eller av låg kvalitet. Det är oacceptabelt i offentligt finansierad verksamhet 

där generella krav på kvalitet måste ställas och behoven ska vara styrande för resursfördelningen. 

Vi kan aldrig acceptera att fördelningen av de gemensamma resurserna bestäms av marknaden på 

det sättet. Det måste alltid vara ett samhälleligt ansvar att se till att såväl tillgänglighet som 

fördelning av gemensamma resurser sker utifrån aspekter som tillgodoser människors behov och 

likabehandling liksom att säkra att resurserna används effektivt. Därför måste en lag på detta 

område tydligt ge kommunerna möjlighet att upprätta olika system i olika delar av en kommun 

för att nå målet om att tillgodose människors behov. 

Vi vill att kommuner och landsting ska kunna ta med medborgarnas behov, 

tillgänglighetsaspekter och ekonomiska överväganden vid val av de utförare som ska bedriva 

skattefinansierad välfärdsverksamhet. Det kräver regler och system som bygger på avtal med 

tydliga krav från politiken och en öppen beslutsstruktur där alla aktörer, privata såväl som 

offentliga, ideella organisationer, personalägda enheter och kooperativ i realiteten kan vara med 

att bedriva offentligt finansierad verksamhet med likvärdiga villkor. 

Vi anser att det är fel att göra det möjligt för privata utförare i valfrihetssystemen att 

tillhandahålla tilläggstjänster till brukarna samtidigt som tilläggstjänster inte ska få utföras av 

offentliga utförare. Frågan om tilläggstjänster behöver gås igenom på nytt. Vi är i grunden 

negativa till en utveckling med allt fler tilläggstjänster inom ramen för den offentligt finansierade 

omsorgen. Det finns en uppenbar risk att det blir ett incitament till att dra ned på den offentligt 

finansierade servicen. Detta kan ske med hänvisning till att medborgarna i valfrihetssystemet har 

möjlighet att få utökad service om de är villiga att betala. Detta riskerar att skapa ett osolidariskt 

system där offentliga och privata pengar blandas, och slutresultatet blir att det uppstår 

serviceskillnader mellan brukarna som beror på hur mycket pengar de har snarare än på vilket 

behov av service de har. Skulle systemet med privatfinansierade tilläggstjänster användas på 

hälso- och sjukvårdens område är det inte bara en reell risk utan ett steg bort från vårt solidariska 

välfärdssystem. 

Vi anser att regelverket kring valfrihetssystem aldrig får utformas så att det leder till att man 

ställer lägre krav på arbetsgivaransvaret hos privata utförare. Kollektivavtal ska gälla i all 

21 (87)

verksamhet, personalens meddelarfrihet och rätt till kompetensutveckling och även i övrigt goda 

arbetsvillkor måste säkerställas. Vi föreslår att meddelarskydd ska omfatta alla anställda inom alla 

offentligt finansierade vård- och omsorgsverksamheter. När företag och organisationer väljer att 

delta i upphandlingar eller andra system för att tillhandahålla skattefinansierade tjänster inom 

välfärdens områden måste de vara införstådda med att det är andra regler och krav på insyn och 

öppenhet som gäller än enbart konkurrens och de villkor som gäller på en privat marknad. 



22 (87)

C - MILJÖ/KLIMAT 

Motion C1 - Verka för en kommunövergripande samsyn på biogasproduktion 

av matavfall 

Tänk om fler kommuner gjorde bio- och fordonsgas av sitt matavfall. Då skulle rekordmånga 

bussar i kollektivtrafiken drivas på miljövänlig biogas och fler privatpersoner överväga köpa bilar 

som drivs på biogas. 

Matavfallets väg från sopa till biogas är en intressant fråga för oss socialdemokrater att engagera 

oss i. En miljövänlig hantering av matavfallet är helt i linje med idéerna kring det Gröna 

Folkhemmet som varit Socialdemokraternas signum i nästan tio års tid. Med biogasen från en 

påse fylld med matavfall kan en bil köra drygt 2 kilometer. Materialet som blir över efter 

rötningen tas tillvara och används som biogödsel på lantbruk och skogsmarker. 

Det finns goda exempel på kommuner som agerar miljövänligt. Södertäljebor har i flera år 

sorterat matavfall i gröna påsar som delas ut till hyresgäster, villaägare och 

bostadsrättsinnehavare. Processen sedan från matavfall till bio- och fordonsgas är enkel: 

1. Soppåsarna hämtas av en sopbil som kör dem till en återvinningsanläggning och tömmer dem i 

en sorteringsanläggning. 

2. En kamera läser av alla påsar och sorterar ut de som är gröna. Alla andra påsar går till 

förbränning för att bli till värme eller el. 

3. De gröna påsarna mals ner i en stor kvarn. Det finmalda materialet blandas med vatten till 

flytande biomassa som pumpas in i stora tankar. 

4. Biomassan transporteras vidare till rötning. Metangasen som bildas under rötningen omvandlas 

till fordonsgas som distribueras till tankstationer. 

(Källa: Gröna Påsen) 

Mer ambitiös än Södertälje är Eskilstuna kommun där de olika förpackningstyperna, matavfallet 

och den brännbara restfraktionen sorteras i sex olikfärgade påsar och slängs i den vanliga 

soptunnan. Erfarenheterna från Södertälje, Eskilstuna och många fler kommuner runtom i 

Sverige visar att det går att återvinna sopor. Det är hög tid för alla kommuner i Stockholms län 

att följa färg och bli föregångare i miljöpolitiken. 

Målet med denna motion är att Socialdemokrater i samtliga kommuner i Stockholms län 

motionerar (om de är i opposition) eller verkar (om de är i majoritet) för att göra 

biogasproduktion av sitt matavfall. 

Socialdemokraterna i Södertälje föreslår Stockholms läns socialdemokratiska distriktskongress att 

besluta 

att Socialdemokraterna i Stockholms län ställer sig positiva till produktionen av 

miljövänliga drivmedel i Stockholms län. 

23 (87)

att Socialdemokraterna i Stockholms län enas om en kommunövergripande samsyn i 

biogasfrågan. 

Motionär: Nina Unesi, Södertälje 2012-11-18 


Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C1 

Föredragande: Åsa Westlund, asa.westlund@europarl.europa.eu 

Distriktsstyrelsen delar motionärens uppfattning om att det behövs fler insatser för att bättre ta 

tillvara matavfallet och öka mängden biogas. Efterfrågan på biogas är stor och vi 

socialdemokrater vill därför ha en nationell biogasstrategi. 

Den största potentialen för biogas finns inom lantbruket. När naturgödsel rötas bildas en flytande 

gödselprodukt som har samma gödslande effekt som naturgödsel men som läcker väsentligt 

mindre kväve och fosfor till omgivande vattendrag. Att stimulera till biogasproduktion är med 

andra ord mycket viktigt i kustområdena. Men precis som motionären anför finns det också 

mycket att vinna på att bättre ta tillvara matavfallet. 

Runt om i landet ser systemen för avfallshanteringen olika ut. Frågan om hushållsnära sortering 

kompliceras av att förpackningsindustrin har fått utforma sitt ansvar för att återvinna 

förpackningar på ett sätt som innebär ett parallellt system vid sidan av den vanliga 

sophanteringen för hushåll. I olika delar av vår region har man ändå valt att testa system med 

hushållsnära sortering av såväl matavfall som till exempel förpackningar av glas, plast och papper. 

Det är viktigt att vi socialdemokrater i alla sammanhang verkar såväl för att minska mängden 

avfall som att öka återvinningen av det avfall som ändå uppstår och på så sätt också få fram mer 

biogas. Det vore bra om socialdemokraterna i Stockholms län enades om en samsyn i 

biogasfrågan utifrån detta, samt utifrån de olika erfarenheter och förutsättningar som finns i varje 

kommun. 

Distriktsstyrelsen menar också att det behövs en nationell strategi för ökad biogasproduktion och 

att vår region ska medverka till att driva på för detta. Denna strategi bör innefatta också andra 

aspekter än ökad insamling och rötning av matavfall. 



24 (87)

D - VÄLFÄRD/OMSORG 

Motion D1 - Kvinnomisshandel pågår 365 dagar om året. - Det är hög tid för 

ett samhällsansvar som täcker årets samtliga dagar. 

Trots att mäns våld mot kvinnor eskalerar under sommarperioden stängs ett stort antal ideella 

kvinnojourers verksamheter ned under denna period. Våldet är en stor tragedi för de drabbade 

kvinnorna och deras barn och något som vårt samhälle inte har råd med. Stockholms län är 

Sveriges mest befolkade region med 2,1 miljoner invånare. Vi måste ta ansvar för att finna en 

lösning. 

• Kvinnojourerna har nyligt rapporterat att mer än var tionde kvinnojour stängdes under 

sommaren 2012 och att var fjärde jour trappade ned på sin verksamhet. 

• Brottsförebyggande rådet, –Brå, visar i sin statistik att antalet anmälningar om *grov 

kvinnofridskränkning i snitt ökar med sex procent perioden juni, juli augusti. 

• Kvinnor som söker hjälp hos kvinnojourer under semesterperioden möts vid 14 procent 

av landets 151 jourer av beskedet; att de har stängt på grund av semester. 

• Flertalet rapporter visar att mäns våld mot kvinnor ökat över tid; trots riktade insatser 

från regering och organisationer. Under år 2010 anmäldes 27 200 fall av misshandel mot 

kvinnor, jämfört med 24 097 anmälningar år 2005. 

• Under en tioårsperiod har antalet anmälningar om våld mot kvinnor ökat med 24 

procent. Sedan 1990 har polisanmälningar av sexualbrott mer än fördubblats. Mörkertalet 

anses vara mycket stor. Uppemot 80 procent, av våld mot kvinnor i nära relationer; 

kommer aldrig till polisens kännedom. 

• Våld som utövas av en partner, innebär ofta att även barn drabbas, där flertalet av barnen 

själva blir slagna. Ungefär 10 procent av alla barn har upplevt våld i hemmet. Och 5 

procent av alla barn har ofta upplevt våld i hemmet. 

(*Kärnan i grov kvinnofridskränkning är systematiskt och upprepat våld såsom misshandel, olaga 

hot, olaga tvång, sexuellt eller annat ofredande samt sexuellt utnyttjande och det av en man som 

kvinnan är gift med, varit gift med eller bott tillsammans med under äktenskapsliknande former. 

Enligt lagens mening är det tillräckligt att de åtalade handlingarna tillsammans utgjort en 

upprepad kränkning av kvinnans integritet och varit ägnade att allvarligt skada hennes 

självkänsla.) 

Trots att Världshälsoorganisationen - WHO i mitten av 1990-talet utnämnde förebyggande arbete 

och forskning om våld, särskilt mot kvinnor och barn, som ett prioriterat folkhälsoområde, ser vi 

en ökning av våld och ohälsotal bland våldsutsatta kvinnor och barn. Även när det gäller de 

drabbade kvinnornas fysiska och psykiska ohälsa bör man utgå från att mörkertalet är mycket 

stor. 

25 (87)

• I Sverige ser vi idag att mellan 12 000 och 14 000 kvinnor söker öppenvård för fysiska 

och psykiska skador; som en följd av våld från en partner. Förutom fysiska och psykiska 

skador som i varierande grad riskerar att bli kroniska, drabbas kvinnorna av sociala 

konsekvenser som arbetslöshet, ekonomiska problem, sjukskrivning och isolering m.m. 

Allvarligt är att kvinnor som utsätts för våld kan hindras från att söka hjälp från 

exempelvis sjukvården. 

• De samhällsekonomiska kostnaderna för våld mot kvinnor, uppskattades av 

Socialstyrelsen år 2006, vara mellan 2,7 och 3,3 miljarder per år. Därav stod direkta 

sjukvårdskostnader för 38 miljoner. 

Samhällsstrukturer och individuella faktorer hos förövaren påverkar risken för partnervåld. Det 

kräver en aktuell samhällanalys. Våld mot kvinnor är ingen kvinnofråga eller familjefråga utan ett 

stort samhällsproblem. 

Idag är det främst ideella organisationer med en orimlig arbetsbörda som bär ett tungt ansvar för 

att praktiskt hantera en situation där våld mot kvinnor bevisligen ökar. Trots riktade insatser från 

regering och organisationer, ökar även ohälsa kopplat till våld och hot mot kvinnor. Ökningarna 

talar för att insatser och kompetens inte står i verklig proportion till eller helt överensstämmer 

med dagens behov, skador och kostnader. 

Frånvaron av en rätt anpassad finansiering och stabil organisering för att möjliggöra anställningar 

och kompetens som säkrar upp de faktiska behoven 365 dagar om året; signalerar att kvinnors 

demokratiska och frihetliga rättigheter sätts på spel. 

Jag vill understryka att problemet är en bred maktordningsfråga men också en rättvise-, och 

folkhälsofråga. Garanten för att individen kan frigöras är här ett solidariskt ansvarstagande. 

Flertalet färska rapporter oberoende av varandra, visar att problemet ökar över tid. Det är hög tid 

för oss socialdemokrater att skyndsamt initiera en utredning som med all tydlighet, tar grepp om 

utformning och kvalitetssäkring av ett samhällsansvar för 2000-talet som täcker årets 365 dagar; 

gällande våld och hot om våld mot kvinnor. 

Med hänvisning till ovanstående föreslår jag distriktskongressen år 2013, besluta att anta motionen 

att motionen distribueras som underlag för åtgärder i motionens anda till Partistyrelsen 

och S-riksdagsgruppen samt samtliga socialdemokratiska Landstingsgrupper och 

Arbetarekommuner i landet 

att distriktskongressen ger de socialdemokratiska Arbetarekommunerna i Stockholms 

län i uppdrag att kraftfullt verka för att tillräckliga anslag och resurser finns; för att 

kommunerna ska kunna bedriva kvinnojourer 365 dagar om året 

att socialdemokraterna i landstinget verkar för att andra berörda myndigheter och 

institutioner vid behov kan erbjuda adekvat och evidensbaserad rehabilitering till 

kvinnor som utsatts för våld och hot om våld 

Marina Andersson, Handens Socialdemokratiska förening 

Arbetarekommunstyrelsens yttrande: Motionären tar upp ett mycket allvarligt samhällsproblem. 

Arbetarekommunens styrelse delar helt motionärens syn att misshandlade kvinnor självklart 

måste få hjälp och skydd under alla årets dagar. Att kvinnojourer tvingas dra ned sin verksamhet 

under sommarperioder är givetvis en ohållbar situation. Arbetarekommunens styrelse stödjer 

26 (87)

därför motionens andra och tredje att-sats utan förbehåll. Däremot är styrelsen tveksam om 

distriktsårskongressen har mandat att besluta om att-sats ett. 





Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion D1 

Föredragande: Tove Sander, tove.sander@telia.com 

Motionären belyser ett mycket allvarligt samhällsproblem. I Sverige utsätts varje dag tusentals 

kvinnor för våld från en partner. Dessa kvinnor har många gånger levt i åratal under ett förtryck 

som för de flesta av oss är obegripligt. Att lämna relationen och förövaren är många gånger 

förenat med stor skräck och kanske har det tagit många år att äntligen våga ta steget. Uppbrottet 

sker ofta abrupt, kanske som följd av att hotbilden förstärks eller att någon i kvinnans nätverk 

reagerar och agerar. När beslutet väl är fattat finns ingen återvändo, en placering i skyddat 

boende kan inte vänta. För de här kvinnorna är inte en eller ett par nätter hos en vän eller anhörig 

ett alternativ eftersom det är de platser som förövaren först letar på. 

Precis som motionären skriver är det ideella organisationer som bär ett tungt ansvar för att 

hantera det ökade våldet mot kvinnor. En stor del av kvinnojoursverksamheten bygger på 

jourkvinnornas ideella arbete. Många kvinnojourer har också anställd och avlönad personal, men 

fortfarande drivs många enbart av de ideella jourkvinnorna. De kvinnojourer som har anställd 

personal har många gånger svårt att bemanna jouren under sommarmånader och skollov 

eftersom ekonomin inte räcker till för att ta in vikarier när den ordinarie personalen har semester. 

Likaså är det avgörande för de kvinnor som utsatts för våld att de får de insatser de behöver från 

sjukvården vilket givetvis är ett landstingsansvar. Motionärens tredje att-sats är enligt 

distriktsstyrelsens mening onödigt snävt formulerad då såväl landstingets som länets samtliga 

kommuner bör verka för att de våldsutsatta kvinnorna erbjuds adekvat och evidensbaserad 

rehabilitering och att andra berörda myndigheter och institutioner är delaktiga i detta arbete. 

Vad gäller att-sats ett och två ligger det inte inom distriktskongressens mandat att fatta beslut 

vare sig om att distribuera motioner till arbetarekommuner eller landstingsgrupper utanför 

Stockholms län eller att distribuera motioner till partistyrelsen. Vad gäller S-riksdagsgruppen faller 

det endast inom distriktskongressens mandat att distribuera motioner till länsbänken. 

Distriktskongressen kan inte heller ge uppdrag till den enskilda arbetarekommunen gällande vilka 

politiska frågor som ska drivas. Däremot kan distriktskongressen ge ne kraftfull uppmaning när 

man finner det befogat. 

Distriktsstyrelsens uppfattning är att kunskapen om våld mot kvinnor måste öka på alla nivåer i 

samhället och vi som parti har ett stort opinionsbildande ansvar vad gäller kvinnofridsfrågan. Det 

är en fråga som är allför viktig för de drabbade för att vi ska tillåta att den borgerliga alliansen ska 

få använda den som ett massmedialt lockbete. Distriktsstyrelsen vill därför uppmana samtliga 

länets arbetarekommuner att lyfta kvinnofridsfrågan högt på den politiska dagordningen. 

27 (87)


att avslå att-sats 1, 

att anse att-sats 2 besvarad, 

att bifalla att-sats 3, samt 

att för egen del överlämna motionen jämte utlåtandet länsriksdagsgruppen, 

landstingsgruppen och till länets samtliga arbetarekommuner. 

Motion D2 - Diskutera missbruksvårdens fortsatta inriktning och ta ställning 

till Missbruksutredningens förslag! 

Missbruksutredningen lade fram sitt betänkande 27 april 2011. Sedan dess har den legat på 

Socialdepartementet och samlat damm. Det är nog inte så konstigt att utredningen blev liggande. 

Tunga remissinstanser som Socialstyrelsen, SKL (Sveriges kommuner och landsting) m fl var 

kritiska till det mest ingripande av de åtta reformförslagen, det som handlade om förändring av 

huvudmannaskap. 

Utredningsförslag och remissvar 

Förslaget går ut på att vård- och behandling av personer med missbruksproblem inte längre ska 

vara kommunernas (socialtjänsten) ansvar utan landstingens (hälso- och sjukvården). En stor del 

av ansvaret föreslås ändå ligga kvar på kommunerna, dvs. det som kallas psykosociala insatser: 

uppsökande verksamhet, motivationsarbete, sysselsättning, bostadsförsörjning, stöd i boende och 

till fritidsaktiviteter. Förslaget går i samma linje som psykiatrireformen för ett antal år sedan. Där 

har man efter många års arbete ännu inte nått bästa samarbetsnivå i den förändrade 

organisationen, trots flera års ansträngningar. Svårigheten att särskilja vård och behandling från 

psykosocial behandling och därmed bestämma vem som ska göra vad, landsting eller kommun, 

gör inom den psykiatriska verksamheten fortfarande att människor med behov av insatser från 

både landsting och kommun kommer i kläm mellan verksamheternas penningpåsar. 

I remissvaren talades om det utvecklingsarbete som pågår bl a genom SKL (Sveriges kommuner 

och landsting) via Kunskap till praktik för att utveckla samverkan mellan kommuner och 

landsting. Det har på många ställen i landet varit framgångsrikt i att ge bra vård till dem som 

behöver den. Farhågor var att detta utvecklingsarbete skulle komma att avstanna i och med de 

stora organisatoriska förändringar som förslaget skulle leda till. I samband med psykiatrireformen 

noterades sådana effekter och ingenting talar för att det skulle fungera bättre med en stor 

förändring inom missbruksvården. 

Remissinstanserna ställde sig i stort sett eniga bakom flera slutsatser och förslag i utredningen 

som vikten av tidiga insatser, att underhållsbehandling med subutex/metadon ska finnas 

tillgänglig i hela landet och att abstinensbehandling (avgiftning) ska skötas av sjukvården, inte av 

kommunerna. De var också positiva till förslaget om särskild verksamhet för forskning och 

kompetensutveckling inom missbruksområdet. Det är bra förslag som jag anser att man 

skyndsamt kan genomföra. 

Missbruksutredningen har inte sett kommunernas uppgift inom missbruksvården som särskilt 

värd att nämnas. Utredningen har redan från början haft ett tydligt fokus på hälso- och sjukvård 

och har inte bemödat sig om att ta fram kunskapsunderlag från den kommunala 

28 (87)

missbruksvården. Av de forskare och specialister, som utredningen vänt sig till, är det få som haft 

direkt förankring i den kommunala missbruksvården och kommunernas arbete har avfärdats i 

svepande ordalag. 

Man har talat om den stora grupp människor, som inte vill vända sig till den kommunala 

missbruksvården, men som har behov av vård och skulle kunna få den genom en utbyggd 

landstingsverksamhet. Det är nog riktigt att den vård och behandling och övriga sociala insatser, 

som kommunerna hittills haft ansvar för, har nått personer med den mest omfattande 

problematiken. Flera remissinstanser uttryckte en stor oro för att dessa personer inte längre skulle 

få den vård de behövde, då landstingens verksamhet inte är anpassad till att arbeta med långa 

behandlingsinsatser i samverkan med andra verksamheter. Landstingens styrka är medicinering, 

terapi och korta behandlingsprogram och är därmed bättre anpassat för att nå personer där 

missbruk inte fått de sociala konsekvenser som man arbetat med inom den kommunala vården. 

Det är också min oro då jag läser hur man tänker sig att vården ska fungera i en förändrad 

organisation. 

Ekonomi 

En stor summa pengar ska enligt Missbruksutredningens förslag föras över från kommuner till 

landsting. Kommuner som räknat på konsekvenserna av denna pengaväxling har kommit fram till 

att det i så fall inte kommer att finnas särskilt mycket pengar kvar till de omfattande psykosociala 

insatser, som även fortsättningsvis skulle förbli kommunernas ansvar. 

Det är rimligt att tillföra mera pengar, öronmärkta för vård och behandling av personer med 

missbruk/beroende, till landstinget så att de på alla nivåer från primär- till sluten vård kan 

utveckla sina verksamheter för stöd till personer med missbruksproblematik i ett tidigare skede än 

idag. Men det är inte rimligt att ta dessa pengar från kommunernas missbruksvård. Där kommer 

fortfarande att finnas stora behov av resurser. Sjukvården ska snabbt kunna ge medicinska 

insatser och behandling så att missbruket inte gått för långt innan hjälp ges. Det är troligt att man 

därigenom på sikt skulle spara pengar inom andra områden inom hälso- och sjukvården, då 

många vårdas på grund av följdverkningar av missbruk. 

Varför har det varit så tyst? 

Jag har sökt information om hur vårt Socialdemokratiska parti tagit ställning i denna fråga. 

Kanske är det för svårt att tala om missbruksvård på ett sätt som inte stannar vid moraliska 

pekpinnar. Ändå är det uppenbart att många problem vi har i samhället hänger ihop med 

överkonsumtion av alkohol och droger. Alla känner eller har känt någon eller några med problem 

och vet att dessa problem får mycket svåra konsekvenser för närmast berörda. Vi har läst om hur 

barn far illa, pga. fattigdom och hemlöshet. Många ungdomar mår psykiskt dåligt idag, ibland 

kanske som en följd av föräldrarnas missbruk. De vuxna mår inte bättre de heller. De jag mött 

kämpar för att komma ifrån sitt missbruk/beroende men behöver mycket stöd på vägen. 

Forskning visar att även missbruk bland äldre har ökat. Allt detta personliga lidande har 

ekonomiska konsekvenser inte bara för dessa enskilda personer utan för hela samhället. Förutom 

kommuner och landsting har polis, kriminalvård, rättsväsende och försäkringsbransch årligen 

stora kostnader på grund av situationer som uppstått då människor druckit för mycket eller tagit 

droger. Vi har alltså allt att vinna på att satsa på hjälp till de människor som behöver vård pga. 

missbruksproblematik. 

29 (87)

Förslag 

Med hänvisning till ovanstående föreslår jag distriktskongressen besluta 

att lyfta frågan om hur missbruksvården ska se ut i framtiden till diskussion i 

motionens anda på alla nivåer inom partiet, i föreningar och bland politiskt 

förtroendevalda. 

att man i stället för en gigantisk skatteväxling mellan kommun och landsting arbetar 

för att både kommuner och landsting får medel så att de i nära samverkan kan 

fortsätta utveckla lokala mottagningar där båda huvudmännen utifrån vars och ens 

kompetens erbjuder en samordnad vård för personer med missbruksproblem. 

Handen 18 november 2012 

Margareta Enochsson, Handens socialdemokratiska förening 

Arbetarekommunstyrelsens yttrande; Motionären analyserar Missbruksberedningen på ett mycket 

insiktsfullt sätt. Det är onekligen märkligt att regeringen inte givit några signaler om hur förslagen 

i utredningen ska behandlas. Av regeringens dokument ”Planerade propositioner och skrivelser 

2012/13” framgår att regeringen inte planerar någon proposition utifrån Missbruksutredningen 

innan januari 2014. Med anledning av de oklarheter som för närvarande råder om regeringen 

avser lägga en proposition utifrån Missbruksutredningen under mandatperioden vill 

arbetarkommunens styrelse inte avslå motionen. Arbetarekommunen menar dock att det för 

närvarande är svårt att förhålla sig till motionens att-satser innan det finns ett konkret förslag från 

regeringen på en ny missbrukspolitik. 

Arbetarekommunens styrelse förslår medlemsmötet besluta att skicka motionen som enskild 


som enskild till partidistriktets årskongress 2013 


Föredragande: Anna Ljungdell, anna.ljungdell@nynashamn.se 

Missbruksutredningen presenterade sitt förslag till förbättrad missbruksvård i april 2011 med 

många konkreta förslag. Frågan om förändrat huvudmannaskapet har, som motionären mycket 

riktigt påpekar, ifrågasatts av tunga remissinstanser, men det finns många andra bra förslag i 

betänkandet som har ett brett stöd. Det finns många komplicerade frågor som behöver 

diskuteras inom ramen för missbruksvården, både vad gäller huvudmannaskapsfrågan, men även 

frågor kring tvingande lagstiftning, den enskildes integritet och den enskildes medinflytande. Den 

förra socialdemokratiska regeringen noterade redan i början av 2000-talet att det fanns brister i 

vårdkedjan mellan kommun och landsting och att detta var både kostsamt och ledde till 

misslyckanden för den enskilde. Den slutsats som då drogs var att huvudmannaskapet inte 

behövde förändras, men att det behövdes bättre instrument och incitament för samverkan. Vi 

genomförde då reformen Kontrakt för livet, som i korthet innebar ett samhällskontrakt mellan 

stat, kommun och landsting kopplat till statliga stimulansmedel i syfte att bättre koppla ihop de 

olika aktörernas ansvar från avgiftning och/eller tvångsvård till en egen bostad och sysselsättning. 

Detta var en framgångsrik politik som den nuvarande regeringen skrotade när de kom till makten. 

Nu noterar vi en oroväckande utveckling inom området, både vad gäller narkotikarelaterad 

dödlighet och andel som brukar narkotika, men Distriktsstyrelsen menar att det är regeringens 

30 (87)

ansvar att presentera ett förslag till riksdagen utifrån betänkandet och Socialdemokratiska 

ledamöter har avkrävt Socialtjänstminister Maria Larsson (KD) svar på när en sådan kan landa på 

riksdagens bord. Fram tills en sådan finns presenterad utgår Distriktsstyrelsen från att 

diskussionen om hur missbruksvården kan förbättras pågår i det dagliga arbetet på kommunal 

och landstingsnivå och i de samarbetsorgan som redan finns. 



Motion D3 - Aktivt s-agerande i fråga om anmälningar om barn och 

ungdomar som far illa sk orosanmälningar i Stockholms län 

I Barnkonvention står ”att barn har rätt att växa upp i en miljö fri från våld. Alla barn har rätt till 

en trygg och säker miljö och skall skyddas från alla former av övergrepp, utnyttjande, kränkningar 

och diskriminering. Barn har, liksom vuxna, samma rättigheter och lika värde” – se vidare 

nedan*). 

Sverige har ansetts som ett föregångsland vad gäller barns trygghet och omvårdnad. Idag är detta 

inte ett självklart faktum när vi erfar att barnfattigdom ökar liksom arbetslösheten och 

socialförsäkringssystemen urholkas. Klasskillnaderna är påtagliga och ojämlikheten ökar. Allt 

detta drabbar också barn och ungdomar. 

Ökat antal anmälningar om barn och ungdomar som far illa i Stockholms län och övriga 

Sverige. 

Anmälningar om barn, ungdomar som far illa ökar har Socialstyrelsen rapporterat i flera år och 

att det gäller Stockholms län och för övrigt hela Sverige. Rädda Barnen har de senaste åren gjort 

kartläggningar i kommunerna och påtalat stora brister vad gäller barn och ungdomars 

uppväxtvillkor. 

I Haninge kommun har antalet anmälningar ökat. År 2009 var antalet anmälningar drygt 2.300 

och för år 2010 är antalet över 3.700. Siffrorna för 2011 är 2.395 och för hittills i år tom 121031 

är motsvarande antal anmälningar 2.532. Det bör påpekas att det kan vara flera anmälningar för 

ett och samma barn men å andra sidan bör det kanske uppfattas som en allvarligare situation för 

det enskilda barnet/ungdomen. 

Ökat antal anmälningar om barn och ungdomar som far illa i Stockholms län 

Även i flera kommuner i Stockholms län har antalet anmälningar om barn och ungdomar som far 

illa ökat under ett antal år. Detta är självfallet mycket allvarligt och kräver uppmärksamhet och 

nolltolerans på kommunnivå men även ett samfällt agerande mot centrala instanser från länets spolitiker 

för att hejda och stoppa denna utveckling. 

Jag föreslår därför med hänvisning till ovan; 

att Stockholm läns Partidistrikt uppmanar Arbetarekommunerna och dess s-politiker i 

resp socialnämnd och kommunstyrelse att noga följa frågan och agera för att denna 

utveckling skall hejdas och minska drastiskt. 

Carina Röjdner, Handens Socialdemokratiska förening 

31 (87)

* Den som arbetar i en myndighet som berör barn och unga eller i sitt yrke kommer i kontakt med barn eller 

unga ska genast anmäla till socialnämnden om han eller hon misstänker att ett barn eller ung person far illa eller 

riskerar att fara illa. Samma skyldighet gäller också den som arbetar inom privat verksamhet som berör barn och 

unga samt personal i vård och omsorg. 

Yrkesgrupperna ovan har också en uppgiftsskyldighet. Det betyder att de ska lämna uppgifter som kan ha 

betydelse för socialtjänstens utredning 

Även allmänheten kan – och bör – göra en anmälan till socialtjänsten om den känner till missförhållanden som 

gäller barn. 






Distriktsstyrelsen delar motionärens oro över att så många barn och ungdomar far illa i 

Stockholms län och i övriga Sverige. Men med en ökande arbetslöshet och allt tuffare villkor för 

många föräldrar, så är det nog en trend som vi nog får räkna med håller i sig. Distriktsstyrelsens 

uppfattning är att länets arbetarekommuner och dess förtroendevalda bör lägga fokus på ungas 

uppväxtvillkor och prioritera tidiga insatser för att öka barn och ungdomars trygghet. 

Distriktsstyrelsen delar dock inte motionärens syn på hur detta ska gå till. Att antalet 

orosanmälningar till socialtjänsten ökar kan endast ses som ett reellt misslyckande om den enda 

orsaken är att barn och ungdomar har fått sämre livsvillkor. Men så är inte fallet. Därför menar vi 

att det ökade antalet orosanmälningar, i praktiken, är bra. Det visar nämligen att personal på 

förskolor och i skolor, idrottsledare, hälso- och sjukvårdspersonal och andra vuxna som möter 

dessa barn och ungdomar äntligen har förstått att de har skyldighet att anmäla och att det nu 

finns verktyg för att hantera den skyldigheten. 

Men verkligheten är sällan svart eller vit. Orsaken till att antalet orosanmälningar dock ökar är 

sannolikt en kombination av såväl försämrade livsvillkor som ökad anmälningsbenägenhet i 

samhället generellt. Distriktsstyrelsen menar därför att vår största utmaning ligger i arbetet med 

de bakomliggande orsakerna till att barn och unga far illa och inte i själva antalet 

orosanmälningar. 



32 (87)

Motion D4 - Inför tak-över-huvudet garanti i hela Stockholms län 

Enligt Socialstyrelsen finns det 2012 över 8 300 personer i Stockholms län som är hemlösa. 

Socialstyrelsen delar in begreppet hemlöshet i fyra kategorier: 

1. personer som är hänvisade till skyddade boenden eller sover utomhus. 

2. personer som är intagna eller inskrivna på anstalt eller behandlingshem. 

3. personer som har boendelösningar som kommunen har ordnat för att de inte kan ta sig in 

på den ordinarie bostadsmarknaden. 

4. personer som bor tillfälligt eller kontraktslöst hos olika människor, till exempel bekanta. 

Mörkertalet uppskattas vara stort. Mer än var tredje hemlös har barn under 18 år. För oss 

socialdemokrater är det en självklarhet att ingen människa ska behöva leva i hemlöshet. Ändå är 

det enbart tre kommuner i länet som i dag kan garantera sina invånare tak över huvudet: Värmdö, 

Täby och Stockholm. 

Jag yrkar därför: 

Att Socialdemokraterna i hela Stockholms län aktivt driver frågan om att införa taköver- 

huvudet garanti i samtliga kommuner i länet. 

Maria Fridstjerna 


Med hemlöshet följer ofta arbetslöshet, missbruksproblem, sjukdom etcetera. Oavsett vad 

orsaken är har alla rätt till en bostad. Att sakna bostad gör det också svårare att få arbete, att 

bedriva studier och att överhuvudtaget få ordning på sin sociala situation. Frågan om tak-överhuvudet 

garanti handlar om människors lika värde och är viktig för oss Socialdemokrater att driva 

på olika nivåer. 


Att bifalla motionen 

Att skicka motionen som arbetarekommunens egen 


Föredragande: Boel Godner, boel.godner@sodertalje.se 

Bostadsbristen i framför allt Stockholmsregionen är alarmerande. Det måste byggas fler bostäder 

för att den snabbt växande regionen ska kunna blomstra och ge tillväxt inte bara för regionen 

utan för hela Sverige. 

Vid sidan av bostadsbristen växer fattigdom med svåra konsekvenser för många människor. 

Utförsäkring av sjukskrivna, långvarigt behov av försörjningsstöd och svårt att få arbete är några 

av orsakerna. Ibland går det så långt att man förlorar sin bostad för att man inte kan betala för 

den. Andra orsaker kan vara psykisk sjukdom eller missbruk. 

Även barn drabbas, då familjen vräks och antalet barn som är inblandade i vräkningar har enligt 

Kronofogdemyndigheten ökat de senaste åren. 

33 (87)

Socialdemokraterna arbetar för att bostad åt alla ska vara en självklarhet. Bostadsbeståndet i 

landet ska vara varierat och tillräckligt att täcka det behov av bostäder som finns. 

Tak-över-huvudetgaranti är inte lösningen på bostadsproblemet. Härbärgen med tillfälliga 

övernattningar är ett skummande på ytan av ett stort problem och aldrig en bra lösning till 

exempel för barn. Det är möjligheten till egen bostad som måste vara målet. Tryggt boende kan 

också i en del fall vara det som motiverar till att ta sig ur missbruk och att ta sig ut på 

arbetsmarknaden. 

En tydlig och kraftfull bostadspolitik behöver vara den socialdemokratiska vägen till trygghet och 

minskad hemlöshet. 

Det betyder inte att man stillasittande ska se på när människor inte har ett hem att gå till. I de 

flesta kommuner bedrivs också ett enormt arbete för att i samverkan med fastighetsägare, ideella 

organisationer och socialtjänst se till att fånga upp framför allt barnfamiljer som vräks från sina 

bostäder. Det behöver fortsätta. 


att anse motionen besvarad, 

att strategin ”Bostad först” ska tillämpas. Målsättningen måste alltid vara att individen 

ska leva ett värdigt liv, med den frihet som ett eget boende medför, samt 

att överlämna motionen och motionssvaret till kommunala gruppen, 

landstingsgruppen och länsriksdagsgruppen. 

Motion D5 - Tvinga kommuner att ge skydd till misshandlade kvinnor 

”Ibland brukade det vara så här att när jag inte ville passa min lillasyster skriker han på mig och då sa min mamma 

’skrik inte på henne, hon är trött’. Då började han skrika på henne. Och sen brukade han slå henne efter det... Så då 

tänkte jag ’varför passade jag henne inte?’” (Ida, 10 år) 

Ida, som intervjuas av en forskare på Ersta Sköndal Högskola, är förstås ett påhittat namn. Men 

flickan bakom har fått bevittna något som ingen flicka ska behöva se. Hon har tagit på sig en 

skuld som inget barn ska behöva ta på sig. Mäns våld mot kvinnor förtär vårt samhälle. 

Vi kommer från en värld där kvinnan alltid – i alla samhällen – har betraktats som mannens 

ägodel. Vid 1900-talets början hade ingen lagstiftande makt någonstans någonsin förbjudit 

våldtäkt inom äktenskapet. 

Sverige gjorde det 1965. North Carolina gjorde det 1993. I 33 av USA:s delstater anses det 

fortfarande vara ett lättare brott. I ett stort antal länder är det fortfarande inte kriminaliserat. 

Kvinnors rätt till den egna kroppen har stärkts men är tyvärr inte självklar. Alltför ofta ifrågasätts 

kvinnors rätt att slippa få den egna kroppen våldtagen eller blåslagen av sin egen make. Den 

kvinna som utsätts för våld, eller det barn som tvingas bli vittne, drabbas förstås allra hårdast. 

Men psykologiprofessorn Steven Pinker har på ett tydligt sätt beskrivit hur hela samhället 

drabbas: 

34 (87)

”Feminization is the process in which cultures have increasingly respected the interests and values of women. Since 

violence is largely a male pastime, cultures that empowers women tend to move away from the glorification of 

violence and are less likely to breed dangerous subcultures of rootless young men.” 

Sverige har kommit långt när det gäller kvinnors och barns formella rättigheter. Men i det 

kommunala självstyrets namn ger vi som samhälle inte det stöd som vi borde ge. Alla förlorar på 

detta. 

Fler än 10 000 personer i Sverige lever idag med skyddad identitet. En stor andel av dessa är 

kvinnor på flykt från män som givit dem blåmärken. Många är dessutom barn som sett våld eller 

som själva blivit slagna. Det är kvinnor och barn som sökt samhällets stöd och hjälp och som 

ofta varit tvungna att bryta upp från hela sitt sociala liv och börja om på en ny ort, med en ny 

identitet och hitta nya vänner. En situation så skör så att det omgivande samhällets stöd måste 

vara klanderfritt. 

Tyvärr är det inte det. När personalen på socialtjänsten söker en ny ort för någon att etablera sig i 

får de alltför ofta ett nekande svar. Ibland fungerar allt enkelt, när den skyddsbehövande har råd 

och möjlighet att omedelbart köpa sig ett nytt boende. Men tyvärr är det alltför sällan denna 

möjlighet finns för en kvinna som kanske måste lämna sitt jobb och som haft en make som 

kontrollerat hennes ekonomi. 

De mottagande kommunerna skyller alltför ofta på att de saknar möjlighet att ordna med bostad. 

Kommuner som säljer ut sin allmännytta säljer i samma stund ut sitt sociala ansvar. 

De som drabbas är modiga kvinnor som flytt från en vidrig och destruktiv miljö samt deras barn. 

Personalen på socialtjänsten beskriver att en placering i en annan kommun tar minst ett halvår. I 

värsta fall nästan ett år. För varje dag fördjupas det sår som uppbrottet givit och försvåras 

chansen att etablera ett nytt liv på en ny ort. 

Det kommunala självstyret är en hörnsten i den svenska samhällsmodellen. Men det blir ett 

problem när det kommunala självstyret innebär att kommuner kan säga nej till att ta sitt ansvar 

för att erbjuda den som blir slagen en fristad. När det gäller denna specifika fråga måste vi göra 

ett avsteg och införa en tvingande lagstiftning som säkerställer skydd för kvinnor och barn som 

utsatts för våld som är så farligt så att de behöver vistas på en ny ort. 

Alla kommuner bör kunna tvingas att ta en skyndsam och proportionerlig del av ansvaret för att 

ge fristäder åt de som hotas. Endast så kan vi säkra kvinnans rätt till hennes egen kropp. 

Det handlar om frihet. 

Socialdemokraterna i Södertälje föreslår Stockholms läns socialdemokratiska 

distriktskongress 2013 att besluta 

att en utredning tillsätts med syfte att ta fram en modell för hur kommunexterna 

placeringar av personer som utsatts för våld i en nära relation kan ske effektivt och 

proportionerligt spritt över Sverige 

Motionär: Elof Hansjons, Södertälje 2012-11-18 


35 (87)



Motionären belyser ett mycket allvarligt samhällsproblem. I Sverige utsätts varje dag tusentals 

kvinnor för våld från en partner. Dessa kvinnor har många gånger levt i åratal under ett förtryck 

som för de flesta av oss är obegripligt. Att lämna relationen och förövaren är många gånger 

förenat med stor skräck och kanske har det tagit många år att äntligen våga ta steget. För de 

våldsutsatta kvinnorna och deras barn är det av yttersta vikt att de så fort som möjligt kan återgå 

till ett liv som är så normalt som bara är möjligt för den som lever på flykt. 

Att leva med skyddad identitet på flykt undan en partner, som kanske innebär ett hot för livet, 

kommer givetvis att prägla såväl kvinnans som barnens liv för många år framåt. För att kvinnan 

och barnen ska kunna påbörja en rehabilitering måste hon känna sig trygg på bosättningsorten, 

men lika viktigt är att hon får möjlighet att förvärvsarbeta eller studera, att hon får bygga upp 

bilden av sig själv och att hon får känna att hon är en förebild för sina barn. För barnen är det, 

förutom skyddet och att mamma mår bra och kan utöva föräldraskapet på ett sätt som är tryggt 

för barnet, viktigt att få gå i förskola eller skola. Efter att ha ryckts upp från såväl sitt hem, sina 

anhöriga och sina kamrater är det av yttersta vikt att barnet får möjlighet att etablera nya 

kamratrelationer och att få behålla dem. Det är därför helt orimligt att barnen återigen tvingas 

flytta efter tiden i skyddat boende vilket blir fallet om det inte erbjuds boende på den ort där 

placeringen gjorts. Det är av stor betydelse att det, i det akuta skedet, är möjligt att placera 

kvinnor på en annan ort än bosättningsorten. Men lika viktigt är att placeringsorten efter den 

akuta placeringen i skyddat boende har möjlighet att erbjuda bostad så att en ytterligare flytt kan 

förhindras. 

Distriktsstyrelsen delar motionärens uppfattning att det bör tillsättas en utredning med syfte att ta 

fram en modell för hur kommunexterna placeringar av personer som utsatts för våld i en nära 

relation kan ske effektivt och proportionerligt spritt över Sverige. En sådan utredning bör ske på 

nationell nivå och bör ske i nära samverkan med Sveriges kommuner och landsting. Då 

distriktskongressen inte har mandat att fatta beslut om att tillsätta statliga utredningar menar 

distriktsstyrelsen att motionen bör överlämnas till länsriksdagsgruppen för vidare hantering. 


att anse motionen besvarad, samt 

att överlämna motionen jämte utlåtandet till länsriksdagsgruppen. 

Motion D6 - Vågar vi bli äldre? Ett bättre liv för våra äldre i samhället. 

Vårt liv är indelat i olika epoker, spädbarnstiden då vi mest tas om hand av våra föräldrar, 

barndomen då vi går på dagis (nattis), förskola, grundskola osv. Samhället har här att ställa upp 

med sina resurser. 

Även under den tid vi är i arbetslivet kan det inträffa att samhället måste in och hjälpa till, 

exempelvis vid längre arbetslöshet där försörjningsstöd måste till. 

Efterhand når de flesta av oss pensionsåldern och vi har att göra det bästa av denna tillvaro. 

36 (87)

Eftersom vi blir allt fler pensionärer och lever allt längre blir samhällets kostnader också högre. 

En prioritering måste ske för den som behöver bo på ett vård- och omsorgsboende. Vi som blir 

pensionärer måste därmed tänka på att själva ordna med ett bra liv för oss. Dock kan samhället 

vara behjälpligt med förebyggande åtgärder. Små kostnader som gör att den äldre klarar sig allt 

längre och längre själv. 

Jag måste som pensionär se till att jag har ett boende där jag har möjlighet att bo till hög ålder, det 

vill säga boende i ett plan, marknära i eget hus eller i hus med hiss. Bland annat de kooperativa 

bostadsbolagen erbjuder speciella seniorboende med gemensamhetsutrymmen. Kan kommun 

och stat på något sätt vara med och minimera kostnaden för dessa boenden så är det en bra 

boendeform. Dags att återinföra subventioner och räntelättnader för denna typ av byggande. 

Vi läser allt oftare om att läkarna får skriva ut motion på recept! Vi äldre har ett ansvar att hålla 

oss i form, så att vi inte onödigtvis drar på oss vällevnadssjukdomar. Kommunens ansvar måste 

vara att se till att det finns möjlighet till rekreation i form av motionsanläggningar passande olika 

åldersgrupper, bad och gym som lätt kan nås med allmänna kommunikationer. 

Den sista tiden av livet innebär oftast ensamhet, sjukdom och lidande och det blir ett vård- och 

omsorgsboende som blir vår sista anhalt. Vi har alltid tidigare under livet tagit egna beslut om 

boende och så måste det även vara att få flytta till detta sista boende. Det är mitt beslut, inte 

någon biståndsbedömares! 

På liknande sätt måste det vara i all äldreomsorg: Pensionärerna måste själva få bestämma 

innehållet i omsorgen, vad jag vill att hemtjänsten ska hjälpa mig med, på vad slags och vilket 

äldreboende vill jag bo och så vidare. Det är viktigast att man har valfrihet om vad man vill ha 

gjort och vad innehållet ska vara. Att få välja vem som ska utföra tjänsterna eller vem som driver 

verksamheten, vilket debatten mest kommit att handla om, är klart mindre betydelsefullt. Viktigt 

är dock att de som är anställda inom vården har en specialiserad utbildning för att ta hand om de 

äldre och de specifika problem de kan ha. För att göra arbetet mer attraktivt måste en 

befordringstrappa införas. 

Vi är en stor grupp i samhället och med rätt satsade resurser kan vi tillföra samhället mer än vad 

vi kräver! 

Vi yrkar därför på 

att en satsning sker på speciella seniorboende med gemensamhetsutrymmen, 

att subventioner och räntelättnader för byggande av seniorboenden införes, 

att kommunerna ges ett ansvar att se till att det finns möjlighet till rekreation för äldre 

att de äldre har valfrihet om vad man vill ha gjort och vad innehållet ska vara inom 

hemtjänsten, samt 

att personal inom äldrevården får en utbildning med möjlighet till befordran 

Motionär: NilsErik Eriksson för (S)töttepelarna i (S)ödertälje, Södertälje 2012-11-21 

37 (87)

Socialdemokraterna i Södertälje beslutar 

att sända motionen till Socialdemokraterna i Stockholms läns distriktskongress 2013 

som enskild. 


Föredragande: Anna Ljungdell, anna.ljungdell@nynashamn.se 

Andelen äldre i befolkningen blir allt fler och detta beror i huvudsak på att vi lever längre, en i 

grunden positiv utveckling. För oss Socialdemokrater är det självklart att ingen ska behöva vara 

rädd för att åldras och då måste samhället rustas för att våra äldre ska kunna fortsätta att leva 

självständiga liv så länge som möjligt. Äldre är inte en enhetlig grupp. Alla är unika med olika 

behov och drömmar. Vår politik tar sin utgångspunkt i att äldre ska få bestämma själva över sitt 

liv och sin vardag, oavsett om det handlar om deltagande i samhällslivet eller vilken typ av 

omsorg man väljer. 

Motionären yrkar att det sker en satsning på speciella seniorbostäder med 

gemensamhetsutrymmen och att det införs subventioner och räntelättnader för att åstadkomma 

detta. Distriktsstyrelsen kan konstatera att detta redan finns sedan 2007. Därutöver yrkar 

motionären att Distriktskongressen ger kommunerna ett ansvar att se till att det finns rekreation 

för äldre, detta krav finns redan i Socialtjänstlagen. Även om kommunerna har stor frihet att 

utforma insatserna inom ramen för Socialtjänstlagen borde det ligga i varje kommuns intresse att 

uppmuntra och stödja verksamheter som riktar sig till äldre eftersom aktiva äldre också håller sig 

friskare. 

Motionären yrkar vidare på större valfrihet för den äldre vid biståndsbedömningen. 

Distriktsstyrelsen håller med motionären om att all biståndsbedömning ska ske med 

utgångspunkt från individens behov och att den ska ske i samråd med berörd person. Även här är 

Socialtjänstlagen tydlig att all vård och omsorg ska präglas av respekt för individens integritet och 

självbestämmande och att biståndet ska utformas och genomföras tillsammans med den enskilde. 

Motionärens sista yrkande handlar om att personalen inom äldreomsorgen ska ha rätt utbildning 

och möjlighet till befordran. Distriktsstyrelsen anser att frågan är större än så. Arbetsvillkoren 

och personalens möjlighet till kompetensutveckling kommer att vara avgörande både för 

omsorgens kvalitet, och våra möjligheter att rekrytera framtidens medarbetare inom 

omsorgsyrkena. Det handlar både om att rekrytera personal med rätt kompetens, erbjuda 

möjlighet till kompetensutveckling och möjlighet till specialisering, men också om arbetsvillkor så 

som rätten till heltid. I september 2011 antog partistyrelsen programmet Ett hållbart arbetsliv, 

som både handlar om förhållandena på arbetsmarknaden generellt, men också ett antal förslag 

kring vår arbetsgivarpolitik. De förslagen motsvarar mer än väl motionärens intentioner. 



38 (87)

E - SKOLA/UTBILDNING 

Motion E1 - ”Frysning” av tillståndsgivning till nya fria gymnasieskolor i 

Stockholms län åren 2013-2018 pga vikande elevunderlag 

Antalet gymnasielever beräknas sjunka ytterligare två år och nå sin lägsta nivå 2015. Elevantalet 

beräknas börja gå uppåt igen 2016 och förväntas vara tillbaka på dagens nivå 2017. Det första 

året då elevantalet skulle kunna vara högre än dagens är i så fall 2018. 

Var femte gymnasieplats står tom idag, vilket är orsaken till de ekonomiska svårigheter som de 

flesta gymnasieskolor har idag. 

Det finns 18 nationella program med varianter att välja emellan och i Stockholms län finns det 66 

kommunala gymnasieskolor och 119 fria gymnasieskolor (Statistik: SVD 16 nov 2012). Några 

linjer, kanske skolor, får ge upp sin verksamhet innan elevantalet åter har stigit tillräckligt för att 

ge lönsamhet. 

Eftersom kommunala gymnasieskolor är skyldiga att ta elever från de fria gymnasieskolor som 

avslutar sin verksamhet är det viktigt att kompetensen i de kommunala gymnasierna upprätthålls 

och uppsägningar av personal undviks så långt som möjligt. 

Teoretiskt, enligt ovanstående resonemang, behövs det en 25 % ökning av sökande jämfört med 

dagens nivå för att fylla de studieplatser som är lediga idag. Och detta kommer att ske tidigast 

2018. 

Om inga nya friskolor startas 2013-2018 kommer alla de skolor som överlever förhoppningsvis få 

elever så att de kan utveckla sin verksamhet till det bättre. Det blir lättare för skolorna att 

organisera sitt pedagogiska förbättringsarbete om man vet att arbetsro råder och att det finns 

tillräckligt med elever även för kommande år. Lärarnas anställningar blir också säkrare vilket 

underlättar skolornas kontinuerliga kvalitetsarbete. 

Med 119 friskolor mot 66 kommunala skolor torde valfriheten för eleven vara säkrad. 

Jag föreslår 

att Socialdemokraterna i kommunerna i Stockholms län verkar för att stoppa starttillstånd till nya 

friskolor i Stockholms län under perioden 2013 – 2018. 

att Socialdemokraterna i kommunerna i Stockholms län verkar för att kommunala skolor har kvar 

program som behöver finnas som ”back upp” för friskolor inom kommunen. 

2012-11-16 Marja Väisänen, För Socialdemokraterna i Handen 

Arbetarekommunstyrelsens yttrande: Skolinspektionen prövar och godkänner nyetablering av 

friskolor, innan beslut skickas förfrågan till berörd kommun som kan lämna synpunkter. I varje 

kommun bör man pröva om den nya skolan är en komplettering till befintlig utbildning som 

efterfrågas av kommunens ungdomar och lokala näringsliv eller om den nya skolan blir en 

konkurrent om elever som riskerar att båda skolorna får alldeles för lågt elevunderlag. 

Alla kommuner är skyldiga att erbjuda ungdomar plats i skolan och måste därför ha en viss 

beredskap för att friskolor kan läggas ner. Är det för rimlig tid och normalt eftersökta program 

39 (87)

kan kommunala skolor under perioder ha kvar program vilande eller med minskade 

undervisningsgrupper. 




Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion E1 

Föredragande: Robert Noord, robert.noord@haninge.se 

Motionären anser att Socialdemokraterna i kommunerna i Stockholms län ska verka för att 

stoppa starttillstånd till nya friskolor i Stockholms län under perioden 2013-2018 och att 

Socialdemokraterna i kommunerna i Stockholms län verkar för att kommunala skolor har kvar 

program som behöver finnas som ”back up” för friskolor inom kommunen. 

Styrelsen delar motionärens uppfattning att det sjunkande elevantalet inom gymnasieskolan ställer 

till problem för planeringen och därmed möjligheterna att erbjuda en utbildning av god kvalitet i 

hela Stockholms län. Det största problemet är dock inte antalet friskolor utan det faktum att 

eleverna i stor utsträckning söker sig till de mer centrala delarna av Stockholm. Det kan då också 

handla om kommunala gymnasieskolor. 

Vi socialdemokrater vill se över hur etablering och dimensionering av gymnasieskolan sker. 

Möjligheten för elever att kunna välja olika utbildningar är viktig. Samtidigt måste utbudet vara 

relevant för såväl dagens som framtidens behov på arbetsmarknaden. Överetablering bör 

undvikas och därför ska företag, branscher, parterna på arbetsmarknaden involveras och alla 

skolor omfattas av arbetet. 

På senaste partikongressen beslutades att vi socialdemokrater ska verka för att ett obligatoriskt 

samråd mellan kommunen och huvudmannen när en fristående skola vill etablera sig ska införas. 

Detta för att stärka kommunernas roll och inflytande över processen. De problem som 

motionären lyfter fram är särskilt angelägna att lyfta i ett sådant samråd. 

Vad gäller motionärens önskan att socialdemokraterna i alla kommuner ska verka för att ha kvar 

program som backup anser styrelsen att det måste vara upp till varje enskild arbetarekommun att 

avgöra lämplig omfattning och nivå. 



Motion E2 - Neutralisera RUT-bidrag för läxhjälp 

Den borgerliga regeringen har lagt fram förslag om att införa RUT avdrag för läxhjälp. Det är 

helt fel väg att gå för att fler elever ska klara studieresultaten i grundskolan. Idag styrs elevers 

studieresultat till stor del av föräldrars utbildningsbakgrund och bostadsort. I områden med låga 

studieresultat kan samband ses mellan elevers resultat samt respektive föräldrars 

utbildningsbakgrund. Således förefaller den socioekonomiska och sociokulturella bakgrunden 

40 (87)

spela en avgörande roll för elevers resultat i skolan. Det är dock inte i dessa områden och av 

dessa grupper som RUT tjänster används flitigast. Läxhjälp ska naturligtvis ges till de som bäst 

behöver den, utan att det ska kosta. Plattformen som samhället erbjuder ska vara lika och skapa 

likartade förutsättningar för alla elever i skolan, vilket också styrks av den nya läroplanen: 

En likvärdig utbildning 

Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande 

och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper. 

Vidare: En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen ska utformas på samma sätt överallt eller att 

skolans resurser ska fördelas lika. Hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns också 

olika vägar att nå målet. 

Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för 

utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla. Skolverket (2011). 

Det är helt fel att samhället skapar strukturer som grundlägger skillnader redan i unga år och som 

på så sätt försvårar för individer att lyckas som samhällsmedborgare. Vi socialdemokrater måste 

med kraft motverka detta och ge förslag till hur vi kan erbjuda alla elever läxhjälp så att varje 

skolan ska vara bäst för alla elever. Vi kan inte tillåta att skolresultaten blir beroende av föräldrars 

inkomster och möjlighet att köpa läxhjälp för halva priset med bistånd från skattebetalare. 

Socialdemokraterna i Riksdagen har lagt fram bra förslag – men de kommer tyvärr inte att bli 

verklighet med den majoritet som nu råder. Vi behöver därför samla oss och driva på frågan i alla 

länets kommuner samt skapa motkrafter som kompenserar eleverna för det borgerliga sättet att 

”hushålla” med våra gemensamma resurser, vilka kan användas till mer behövande projekt. 

Skolan börjar mer och mer bli en sorteringsskola. Med mer ojämlika förutsättningar för hjälp 

med undervisning kommer skillnaden mellan de som har ekonomiskt och kulturellt välbärgade 

föräldrar och de som inte har bli än större. Detta gynnar vare sig individerna eller vårt 

gemensamma samhälle. Dessa frågor bör bli ledande i den kommande valrörelsen. 

Jag föreslår därför 

Att socialdemokraterna i Stockholms län på sin distriktsårskongress beslutar att verka för 

att det införs möjligheter till läxläsning för alla elever i alla kommunala skolor i vårt län 

Att socialdemokraterna på alla nivåer i Stockholms län verkar för att finna 

kompensatoriska alternativ till de borgerliga förslaget om RUT avdrag vid läxläsning för 

att åstadkomma mer jämlika förutsättningar för varje elev att ta till sig skolans kunskap. 

Maria Bergius, Socialdemokraterna i Huddinge 


Arbetarekommunens styrelse delar uppfattningen i motionen att skolpolitiken mer än i dag måste 

ta sikte på att kompensera för de skiftande förutsättningar som barn och ungdomar har med sig 

hemifrån. En jämlik skola som ger alla barn chansen är ett självklart mål utifrån våra värderingar, 

men också utifrån att en sådan skola är mer framgångsrik och är till större nytta för det övriga 

samhället än en ojämlik sorteringsskola. 

Styrelsen delar också motionärens kritik mot att möjligheten att göra avdrag på skatten vid köp av 

läxhjälp nu utvidgas. Det motverkar ambitionen att skolan ska bli mer jämlik. Vidare håller 

styrelsen med om att Socialdemokraterna i de olika kommunerna bör verka för en politik som går 

41 (87)

i motsatt riktning och som ”neutraliserar” skatteavdraget för läxhjälp. Det handlar i första hand 

om att den allmänna skolan ska hålla allra högsta kvalitet - alla barn och föräldrar ska kunna lita 

på att skolan ger eleverna det de behöver. Även läxhjälp som erbjuds på skolan, lovskolor och 

andra metoder kan fylla samma funktion. 

Styrelsen för socialdemokratern i Huddinge föreslår medlemsmötet besluta: 

Att anta motionen som sin egen 


Föredragande: Robert Noord, robert.noord@haninge.se 

Motionären anser att Socialdemokraterna i Stockholms län på sin distriktskongress beslutar att 

verka för att det införs möjligheter till läxläsning för alla elever i kommunala skolor i vårt län. 

Vidare föreslår motionären att Socialdemokraterna på alla nivåer i Stockholms län verkar för att 

finna kompensatoriska alternativ till de borgerliga förslaget om RUT avdrag vid läxläsning för att 

åstadkomma mer jämlika förutsättningar för varje elev att ta till sig skolans kunskap. 

Styrelsen delar helt motionärens uppfattning att det är helt fel väg att gå att införa RUT-avdrag 

för läxhjälp. Detta är ett förslag som kommer förstärka de orättvisor som vi redan kan se inom 

skolans område. De kommuner i Stockholms län som gör flest och högst avdrag är de kommuner 

som också har de högsta skolresultaten. De kommuner där behovet av läxhjälp är som störst är 

de kommuner där invånarna har minst möjligheter att göra dessa avdrag. 

Istället för skatteavdrag för privatundervisning bör resurserna gå till skolan så att alla elever kan 

ges bättre förutsättningar att få den kunskap de faktiskt har rätt till. Socialdemokraterna vill 

investera i skolan och har i sitt budgetalternativ utöver regeringens alternativ föreslagit ytterligare 

tre miljarder kronor till skolan. Av dessa är 110 miljoner kronor särskilt avsatta för läxhjälp till 

eleverna. 

Dessa resurser kommer inte räcka till allt utan förutsätter att även kommunerna prioriterar 

läxläsning. Stöd i skolarbetet ska inte vara förunnat bara några få elever utan tillgängligt för alla. 

Skolor som ger elever läxor ska också se till att eleverna ges möjlighet till läxläsning. Vi 

socialdemokrater kommer vara tydliga med vårt löfte att i Stockholmsregionen ska alla elever, 

oavsett föräldrarnas inkomst, ha möjlighet till läxhjälp. Vi socialdemokrater ser gärna att detta 

sker i samarbete med ideella organisationer. 



Motion E3 - Kulturstrategi i skolan 

Forskning pekar på att både elevernas egen konstutövning och en estetisk skolmiljö ökar 

elevernas inlärningsförmåga. Trots detta är kunskapen och investeringarna på kultur i skolan 

ytterst begränsade i alla aspekter, förutom eventuellt den inlärning som kontrolleras av läroplaner. 

Vi tror att avsaknaden av ett strategiskt verktyg och tänkande kring kulturfrågor har gjort att 

kulturen i skolan idag tillämpas allt för ad-hoc och faller allt för ofta mellan stolorna. Vi tror att 

42 (87)

en kulturstrategi med en ansvarig kulturstrateg i varje skola skulle kunna lyfta kulturfrågornas 

värde och prioritering i skolan. 

En obligatorisk kulturstrategi i skolan skulle enligt oss förbättra möjligheterna för att skolorna att 

arbeta mer samordnat kring kulturfrågorna, genom att en enhet ansvarar för långsiktig 

kulturplanering, uppföljning av de nationella, regionala och kommunala kulturmålen samt 

ansvarar för att samlingslokaler inom skolan frigörs och används för kulturutövningar. Vi tror 

även att möjligheterna för elevinflytande över kulturen i skolan kommer att öka och förbättras 

när frågorna lyfts fram i agendan och samordnas på ett bättre sätt. 

Mot bakgrund av ovanstående yrkar vi att distriktskongressen beslutar: 

Att verka för att en kulturstrategi skall finnas i varje skolan 

Att verka för att det skall finnas en kulturstrateg i varje skola 

Mika Metso Bim Eriksson 

Järfälla Botkyrka 

Stockholm den 24 oktober 2012 

Järfälla arbetarekommuns utlåtande: Motionen ”Kulturstrategi i skolan” är antagen i sin 

helhet av Järfälla arbetarekommuns medlemsmöte den 24 oktober 2012. Motionen sänds in till 

partidistriktets årskongress 2013 som arbetarekommunens egen. 


Föredragande: Jens Sjöström, jens.sjostrom@botkyrka.se 

Distriktsstyrelsen delar motionärernas syn på behovet av kulturens roll i skolan såväl av 

pedagogiska och didaktiska skäl som att kulturen skapar en ytterligare dimension hos individen. 

Kultur är i sig en relation i att förstå sig själv, sin omgivning, relationen med densamma och att 

pröva samt fördjupa sig i konstnärliga uttryck. Det handlar därmed såväl om att söka och stärka 

sin egen identitet som att fungera i och ha respekt för andra i det sociala samspelet. 

René Descartes tvåkroppsmodell mellan de han ansåg var praktiker och de som var teoretiker 

delar fortfarande idag in vårt samhälle i bedömningen av yrkesstatus, val av utbildning och 

påföljande ekonomisk, social och politisk status. Tvärtom pekar stor del av skolforskningen på 

behovet av att förena teori och praktik. Under lång tid har läroplaner och kursplaner talat om just 

detta behov och till viss del har också förändring skett. Vi kan också se att arbetsmarknaden idag 

också efterfrågar flera kompetenser inom ramen för samma tjänst. 

I Läroplanen för grundskolan framgår av kapitel 2.2 Kunskaper bland annat följande: ”Skolan ska 

ansvara för att eleverna inhämtar och utvecklar sådana kunskaper som är nödvändiga för varje 

individ och samhällsmedlem.” vidare står i målen att ”Skolan ska ansvara för att varje elev efter 

genomgången grundskola kan använda kunskaper från de naturvetenskapliga, tekniska, 

samhällsvetenskapliga, humanistiska och estetiska kunskapsområdena för vidare studier, i 

samhällsliv och vardagsliv” vidare ”kan använda och ta del av många olika uttrycksformer såsom 

språk, bild, musik, drama och dans samt har utvecklat kännedom om samhällets kulturutbud”. 

Enligt läroplanen har läraren ett ansvar enligt följande: ”Läraren ska ge utrymme för elevens 

förmåga att själv skapa och använda olika uttrycksmedel”. 

43 (87)

Med andra ord finns det idag en tydlighet i Riksdagens direktiv via Läroplanen att Kultur såväl 

har ett egenvärde i sig som skolans undervisning ska stärka som att kulturen som uttryckmedel 

har en roll i det didaktiska arbetet. 

Distriktsstyrelsen menar att det därför är viktigt att inte kulturen enbart blir en egen 

”sidoverksamhet” utan implementeras starkt i skolans undervisning. Mot bakgrund av det ser vi 

hellre att Skolverk och kommuner nogsammare följer upp skolornas egna undervisningsplaner 

för att uppfylla såväl Läroplaner som kursplaner. Distriktsstyrelsen menar också på samma sätt 

att alla pedagoger och skolledning måste bära ett tydligt ansvar för Kulturens roll i skolan. Detta 

uppdrag finns men uppföljning och genomförande måste stärkas. 



Motion E4 – Utöka anslag till folkbildning särskilt för seniorer 

Folkhögskolan ger kunskaper och sociala kontakter som är betydelsefulla för en pensionär för att 

följa med och vara delaktig i samhället. Ett aktivt liv med kunskaper och sociala kontakter ger 

stor livskvalitet. Folkbildning och sociala kontakter är betydelsefulla när man blir äldre. Platserna 

på nuvarande folkhögskolor räcker inte till. Seniorer ska inte behöva ta ungdomars och 

arbetslösas platser. Anslagen till skolorna måste utökas så skolor har råd med seniorkurser 

Regeringen bör utöka anslagen till folkbildning allmänt och eventuellt öronmärka anslag till 

folkhögskolans lärarledda kurser för seniorer 

Mot bakgrund utav ovanstående yrkar jag följande: 

att Socialdemokraterna i Stockholms län verkar för att Folkbildningsrådets riktlinjer 

ska beakta och utöka anslag till folkhögskolor så folkhögskolan har möjlighet att 

fördela anslaget till lärarledda kurser även för seniorer. 

att Socialdemokraterna i Stockholms län verkar för att anslag öronmärks gällande 

seniorutbildning och i riktlinjer påtala för skolans ledning vikten av att även lägga in 

kurser för seniorer. 

Birgitta Fröling 

Arbetarekommunens yttrande 

Utbildning genom hela livet är viktigt och att man även som pensionär kan fortsätta bilda sig och 

lära nya saker. 



Sundbybergs arbetarekommun beslutade att bifalla motionen 

44 (87)



Distriktsstyrelsen delar motionärernas syn på behovet av at det statliga stödet till folkbildning 

måste öka inför kommande år. Den ökning som nyligen gjorts är starkt riktad till 

Studiemotiverande folkhögskolekurs i kortkursformat och kan inte anses som en förstärkning till 

själva folkbildningen i bred mening. 

I statens förordning om statsbidrag till folkbildningen framgår Statsbidragets syften vilka är att 

stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin, bidra till att göra det möjligt 

för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i 

samhällsutvecklingen, bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och 

utbildningsnivån i samhället, och bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i 

kulturlivet. 

Vidare beskrivs följande: ”Verksamheter inom följande områden utgör i särskilt 

hög grad motiv för statens stöd: 1. den gemensamma värdegrunden; alla människors lika värde 

och jämställdhet mellan könen, 2. det mångkulturella samhällets utmaningar, 3. den demografiska 

utmaningen, 4. det livslånga lärandet, 5. kulturen, 6. tillgängligheten och möjligheterna för 

personer med funktionsnedsättning, och 7. folkhälsa, hållbar utveckling och global rättvisa. 

Utifrån denna förordning, dess syfte och inriktning agerar sedan Folkbildningsrådet så som 

myndighet. Den nuvarande regeringen har under sin tid vid makten undanlåtit att prioritera 

Folkbildningen och den senaste stora anslagsökningen skedde år 2006. Distriktsstyrelsen menar 

att det mot bakgrund av det stora behovet av fler utbildningsplatser måste vara prioriterat att öka 

antalet folkbildningsplatser generellt. Däremot är distriktsstyrelsen tveksam till att gå in och ge 

direktiv till Folkbildningsrådet om att prioritera särskilda åldersgrupper inom ramen för det 

generella statsbidrag som man idag erhåller. Detta skulle göra att den lilla flexibilitet som idag 

finns mot bakgrund av den bristande medelstilldelningen ytterligare skulle minskas. 

Distriktsstyrelsen delar alltså i sak motionärernas vilja om ökade resurser och tror att det i sig är 

själva lösningen på den motsättning som idag finns mellan olika målgruppers möjlighet att erhålla 

plats på folkhögskola. 



45 (87)

F – KULTUR 

Motion F1 - Jag saknar kulturpolitik, jag saknar en offensiv kulturpolitik, jag 

saknar en socialdemokratisk kulturpolitik! 

Vi lever sedan 2006 i ett Sverige som snabbt håller på att förvandlas! Även många av Sveriges 

kommuner och landsting fick borgerlig majoritet samma år och ännu fler 2010! 

Landet har en kultur- och idrottsminister som uppfattar kultur som ”underhållning” som också 

helst skall vara lönsam för både utövare och arrangörer. Redan många år innan dess, så slog 

många av länets kommuner, kanske de flesta eller rent av alla länets kommuner ihop sina 

kulturnämnder med sina fritidsnämnder. Varför? Förklaringarna som lämnats kanske är lika 

många som sammanslagningarna, men sannolikt har det tyngst vägande argumentet varit att spara 

pengar! Och det har man säkert gjort i de flesta fallen. Kulturverksamheten ute i kommunerna drabbades 

hårt! 

En kortfattad presentation av vad som förväntas av modern biblioteksverksamhet: Bibliotek skall 

gratis tillhandahålla för lån skönlitteratur, facklitteratur, tidningar, tidskrifter, andra media, 

internetmedia och samhällsinformation samt förmedla media från andra bibliotek. Man har rätt 

att ta betalt för porto och förseningsavgifter. Böcker, tidningar och övriga medier skall vara 

anpassade för olika åldrar och intressen samt språk. 

Under 70-80 talen skedde en omfattande utveckling av kulturlivet runt om i landet. Bibliotek, 

kommunala musikskolor, fria teater- och musikgrupper, studieverksamhet i cirklar, utställningar 

och konstverkstäder m.m. Samtidigt gav vuxenutbildningen och nya villkor för högskolestudier 

nya möjligheter till de som tidigare inte haft, eller tagit chansen. Och Sverige skördade 

framgångar internationellt på många områden däribland kulturområdet. Bl.a. blev musik en stor 

exportframgång. Detta stora arbete initierades och inspirerades av det program för en 

socialdemokratisk kulturpolitik som tagits fram! Flera s-styrda kommuner i länet utarbetade 

ambitiösa lokala kulturpolitiska program. 

Den hastiga och stora konjunkturnedgången hösten 1990 och därefter de allt kortare perioderna 

med konjunkturuppgångar, urholkade ekonomin och mycket fick stå tillbaka i samhället. Värst 

drabbades de verksamheter som ej var reglerade i lag: kultur- och fritidssektorn. 

Många biblioteksfilialer läggs ned. Arbetsplatsbiblioteksverksamhet upphör, stödet till 

studieförbunden minskas och men kostnaden för deltagande i studiecirklar ökar upp till 1000% 

eller 10 falt. Det som finns kvar av teater- musik- och konstverksamheten finns centraliserat till 

en eller ett par större orter per kommun. Förskolor, skolor, äldreverksamhet och liknande 

verksamhet på mindre orter och i glesbygd får i bästa fall service med utbyte av böcker mm via 

en bokbuss en till två ggr per månad. En torftig ersättning för ett kommundelsbibliotek med 

sagostunder och ”bokprat” för olika åldrar, information om det totala kulturutbudet och om 

övrig kommunal verksamhet m.m. 

Den kommunala musikskolan fick avsevärt minskade resurser och tvingades höja avgifterna i 

klass med hur studieförbunden tvingades höja cirkelavgifterna! Resultatet lät inte vänta på sig, 

antalet elever minskade kraftigt! Att fortsätta att berätta om hur den mödosamt uppbyggda 

kulturverksamheten ute bland ”vanligt folk” nedmonterades och hur fritids- och ungdoms- 

verksamhet lades ned, behöver inte upprepas mer. 

46 (87)

Omkring millennieskiftet började skolresultaten sjunka. Skolresultaten fortsatte att försämras och 

nu även i s.k. socio-ekonomiskt starka områden även om det var tydligt att söderkommunerna 

och s.k. miljonprogramområden var värst drabbade. 

Allt fler elever avslutar den 9-åriga grundskolan med ofullständiga betyg eller ej godkända 

kunskaper i kärnämnena. Skolk, avhopp och linjebyten på gymnasiet ökar oroväckande. Det visar 

sig att det inte bara handlar om barn och ungdomar som inte vistats i Sverige så lång tid och som 

har andra modersmål. Det handlar också om barn och ungdomar som vuxit upp i Sverige, om 

barn som har svenska föräldrar och som trots det har svårt att förstå vad de läser! 

1996 kom bibliotekslagen som slog fast att varje kommun skulle ha minst 1(ett) bibliotek och att 

lån av böcker och andra media skulle vara avgiftsfria. Denna lag har sedan kompletterats och 

omarbetats 2004 och nu kommer en ny lag som skall träda i kraft den 1 juli 2013. Sedan 2011 är 

det lag på att eleverna skall ha tillgång till bibliotek, i eller i nära anslutning till sin skola. 

Skolbiblioteken skall innehålla skön- och facklitteratur, informationsteknik och andra medier, 

vara anpassade till elevernas ålder och främja språkutveckling och läsintresse! Lagen om 

skolbibliotek kan innebära ett rejält steg framåt. Jag skriver ”kan” därför att skolbiblioteken är, 

som alla andra verksamheter, avhängigt av att de sköts med kompetens och får tillräckliga 

resurser! Det vill säga, för biblioteksverksamhet utbildad personal och tillräckligt med resurser för 

media och informationsteknik. Skolbibliotek kan med fördel kombineras med folkbibliotek. En 

kombination som båda verksamheterna ”tjänar på” genom effektivare resursanvändning och 

ökad kvalité genom att människor i olika åldrar kan mötas. Biblioteken kan återta sin naturliga 

roll som lokala kulturcentra och sin funktion av grund för upplevelser och kunskap. 

Vi står nu sannolikt inför en djup lågkonjunktur efter en längre period av samhällsdemontering 

och en omfattande arbetslöshet som sannolikt kommer att öka kraftigt. Särskilt är unga 

människor, korttidsutbildade och invandrare drabbade av arbetslösheten. 

Det tar tid att dra upp riktlinjer, utarbeta strategier och formulera mål och delmål för framtidens 

socialdemokratiska kulturpolitik. Det är hög tid att börja nu! 

Jag föreslår distriktskongressen besluta: 

att aktualisera behovet av ett förnyat kulturpolitiskt program hos partistyrelsen och 

att föreslå partistyrelsen att tillsätta en arbetsgrupp för att förbereda ett brett upplagt 

kulturpolitiskt rådslag som underlag för det fortsatta arbetet med att ta fram ett modernt 

kulturpolitiskt program till nästa ordinarie partikongress efter valet. 

Dalarö den 20 november 2012-11-20 

Krystyna Munthe 



Haninge arbetarekommun beslutar vid medlemsmöte 2012 11 29, att skicka motionen 


47 (87)

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion F1 


Distriktsstyrelsen delar motionärens uppfattning såväl av analysen vad gäller de negativa 

konsekvenserna av den borgerliga regeringens kulturpolitiska syn. Redan i den Kulturpolitiska 

utredningen hopade sig problemen och sprickorna blev tydliga med bland annat avhopp från 

utredningen som följd. De nationella kulturpolitiska målen som föreslogs och senare beslutades i 

regeringens proposition 2009/10:3 innehåller förvisso viktiga aspekter men täcker knappast upp 

en ökad ambition av kulturens roll och vikten av densamma i det nya samhälle som växer fram. 

Snarare har regeringens agerande i praktiken minskat ambitionen i hur det offentligas delaktighet 

ska ske. Idag kan vi se många havererade processer som ligger och väntar på att få fungerande 

lösningar. Pensionsfrågorna inom scenkonsten, ett kortsiktigt filmavtal utan ambitioner för hur 

svensk film ska få en stabil med tydliga ekonomiska spelregler och en politik för museer som 

snarare leder till minskade besökstal är bara några exempel. 

Dessvärre tycks det även som att våra egna reformambitioner inom kulturområdet står still. 

Förvisso kommer även kulturpolitiken att debatteras på partikongressen men många frågor 

kräver svar om framtiden. Frågan är kanske inte främst, även om det också är viktigt, hur våra 

stöd ska se ut till kulturinstitutioner, fria grupper, enskilda konstnärer etc utan hur vi ser på rollen 

och vikten av dessa. Frågorna kring de kulturella och kreativa näringarna är också en viktig del att 

möta med en offensiv och bejakande politik. Kulturens roll i skolan och förskolan, äldreomsorg 

och sjukvård samt i den moderna stadsbyggnadsmiljön kräver också sina förtydliganden. 

Då inte distriktskongressen genom beslut brukar uppmana partistyrelsen till åtgärder föreslås 

istället att distriktsstyrelsen får uppdraget att initiera frågan hos partistyrelsen. Detta kan såväl ske 

genom de ledamöter som representerar oss i partistyrelsen som genom formell framställan. 



att ge partidistriktets styrelse i uppdrag att initiera frågan hos partistyrelsen om behovet 

att ta fram en ny modern och offensiv kulturpolitik i bred dialog såväl internt som 

externt. 

Motion F2 - Avgiftsfria entrépriser på statliga museer 

Under den förra socialdemokratiska regeringen infördes avgiftsfria entrépriser på de statliga 

museerna. Syftet var att möjliggöra för alla att ta del av kulturupplevelser, utan att det skulle bli en 

kostnadsfråga för individen eller familjen. Reformen som pågick i två år ansågs vara väldigt 

lyckad, då besöken på museerna ökade med över 150 procent under den perioden. Inte minst för 

barnfamiljerna var införandet av avgiftsfria museer en stor lättnad, då kostnaderna under den 

avgiftsbelagda perioden kunde uppgå till fler hundra kronor per familj och därmed gjorde 

kulturupplevelserna till en kostnadsfråga. 

När Alliansen övertog makten år 2006 avskaffades de avgiftsfria entrépriserna nästan helt och nya 

avgifter för infördes för besökande av de statliga museerna. Resultatet blev att besöken på 

museerna minskade igen kraftigt. 

48 (87)

En reform för återinförandet av avgiftsfria entrépriser beräknas kosta 80 miljoner kronor. En 

liten kostnad för att uppnå de kulturpolitiska målen om att alla skall garanteras delaktighet i 

kulturlivet och till kulturupplevelser. 

Mot bakgrund av ovanstående yrkar vi att distriktskongressen beslutar: 

Att Socialdemokraterna bejakar frågan om kostnadsfria entrépriser på statliga museer i 

budgetprocessen. 

Att distriktskongressen skickar vidare motionen till länsriksdagsgruppen för behandling i 

Riksdagen. 

Mika Metso Bim Eriksson 

Järfälla Botkyrka 

Stockholm den 24 oktober 2012 

Järfälla arbetarekommuns utlåtande: Motionen ”Avgiftsfria entrépriser på statliga museer” är 

antagen i sin helhet av Järfälla arbetarekommuns medlemsmöte den 24 oktober 2012. Motionen 

sänds in till partidistriktets årskongress 2013 som arbetarekommunens egen. 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion F2 


Distriktsstyrelsen delar till fullo motionärernas syn på att statliga museer ska ha avgiftsfri entré. 

Denna uppfattning har även fastslagits av tidigare partikongress och ingick också i valmanifestet 

inför förra valet. Detta är även ett krav som fortfarande finns aktivt och framhålls såväl vid 

debatter som via partiets hemsida vad gäller våra ställningstaganden i olika politiska sakfrågor. 



49 (87)

G – HÄLSO- OCH SJUKVÅRD 

Motion G1 - Läkemedelsbrist hotar patientsäkerhet 

Apoteksutredningen kom med sitt första delbetänkande 31 oktober 2012 ”Pris, tillgång och 

service - fortsatt utveckling av läkemedels- och apoteksmarknaden” (SOU 2012:75). Där 

konstateras att Sverige har fått över 300 nya apotek sedan apoteksomregleringen. Samtidigt visar 

flera undersökningar att konsumenter upplever att apotekens lagerhållning försämrats. Det 

drabbar bl.a. grupperna äldre, reumatiker, individer med psykisk ohälsa och Alzheimers sjukdom. 

Konsumenterna – patienterna har omtalat att det blivit allt vanligare att välbehövliga läkemedel 

inte finns eller har tagit slut i apotekens lager. Ibland kan viss typ av läkemedel saknas i flera 

veckor. Så var det till exempel den gångna våren då långverkande kärlkrampsmedicin Imdur 30 

mg inte gick att få tag i under flera veckor. Apoteken saknade dessutom ersättande preparat i 

samma styrka och verkan. I praktiken innebar detta att framför allt äldre personer med kärlkramp 

fick ökade besvär och fick nöja sig med att inte ha tillräckligt med skydd mot en eventuell 

hjärtinfarkt. Det kan inte accepteras. När apoteken inte uppfyller sina uppgifter är 

patientsäkerheten hotad! 

Apoteksutredningen säger att det finns skäl att förtydliga och skärpa regelverket i syfte att skapa 

förutsättningar för ytterligare förbättringar av leveranserna och tillhandahållandet. Men det är 

bråttom med en stramare lagstiftning om inte fler patientgrupper ska bli lidande. Vidare föreslår 

utredningen att ett gemensamt söksystem ska utvecklas där kunder, apotek och förskrivare kan se 

vilka apotek som har ett visst läkemedel i lager. De påtalar också att Apoteken ska vara skyldiga 

att rapportera till söksystemet om man har ett visst läkemedel i lager. 

I avvaktan på en ny lagstiftning bör åtgärder vidtas snarast. Landstinget har som vårdgivare 

ansvar för patientsäkerheten i vårt län. För att leva upp till ansvaret gäller det att ha kontroll på 

hela kedjan, alltså även vad gäller tillgång till föreskrivna läkemedel. Jag anser därför att 

Stockholms läns landsting bör gå i täten och snarast utveckla ett databaserat söksystem så att 

konsumenterna snabbt kan få information var i länet föreskrivna läkemedel kan erhållas, oavsett 

vilket apotek de besöker. 

När sedan lagstiftningen finns på plats föreslår jag att länets riksdagsledamöter ska bevaka så att 

betydligt strängare krav ställs på apotekens lagerhållning och att Apotekens brist på viktiga 

läkemedel skall innebära vite för apoteksbolaget i fråga. 

Jag föreslår kongressen besluta: 

att Stockholms läns landsting snarast utveckla ett databaserat söksystem för 

information om tillgängligheten på läkemedel 

att den kommande lagstiftningen bör innehålla strängare krav på lagerhållning och 

bestämmelser om vite för apoteksbolag vid läkemedelsbrist 

Bugra Merdol, Socialdemokraterna i Huddinge 


Sedan den borgerliga regeringen privatiserade en stor andel av apoteken har som motionären 

framhåller stora problem uppstått vad avser lagerhållning och tillgänglighet på mediciner. Som 

många befarade har inte de nya aktörerna tagit det ansvar som Apoteksbolaget tidigare tog. Med 

50 (87)

fler aktörer på marknaden finns inte heller ett gemensamt system där tillgången på läkemedel vid 

olika apotek kan sökas. Detta är på alla sätt en helt ohållbar och oacceptabel situation. 

Styrelsen delar motionärens syn att det krävs en skärpt lagstiftning på området. Detta är en 

nödvändighet för att långsiktigt komma till rätta med den rådande situationen. I väntan på ny 

lagstiftning har landstinget en viktig roll i att hantera den akuta situationen. En del i detta handlar 

om att skapa ett söksystem för tillgängligheten på läkemedel. 

Styrelsen för socialdemokraterna i Huddinge förslår medlemsmötet besluta: 

Att anta motionens om sin egen 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion G1 

Föredragande: Lars Dahlberg, lars.dahlberg@politik.sll.se 

Redan vid avregleringen av apoteksmarknaden pekade vi socialdemokrater på risken för sämre 

service och kvalitetsproblem. Det handlade i första hand om situationen i glesbygden, men också 

farhågor om att Apoteket AB:s höga ambitionsnivå skulle påverkas negativt i en situation där 

privata apoteksbolag konkurrerar med en snävare och mer kundorienterad inriktning. Idag kan vi 

konstatera att bristande lagerhållning förekommer i en oacceptabel utsträckning, samtidigt som 

det på sina håll råder en överetablering som leder till små vinstmarginaler inom branschen. 

Tillgången till läkemedel får inte fallera. Läkemedel är den vanligaste behandlingsmetoden inom 

hälso- och sjukvården och dess betydelse kommer att öka i takt med att befolkningen blir äldre 

och nya behandlingsmetoder utvecklas. 

Det är inte alltid apotekens fel när ett visst läkemedel inte finns i lager, för det blir allt vanligare 

att mediciner restnoteras hos leverantören och inte går att beställa hem. Apoteket AB redovisade 

i oktober 2012 att 57 olika artiklar var restnoterade och för hälften av dem kunde leverantören 

inte säga när de skulle kunna beställas igen. Av de 17 olika läkemedelsföretag som var inblandade 

stod Meda, Sandoz och Astrazeneca för flest produkter som inte gick att beställa. 

Enligt Apoteket AB var den vanligaste förklaringen produktionsproblem. Den näst vanligaste 

förklaringen var ingen alls – leverantören talade inte om varför varan inte kunde levereras. Det är 

inte bara i Sverige som man har problem med att få leveranser från läkemedelsföretagen. Bristen 

på läkemedel uppmärksammas även i många andra länder världen över. 

En av orsakerna är att läkemedelsföretagen har koncentrerat tillverkningen till ett fåtal fabriker, så 

om en fabrik får kvalitets- eller råvaruproblem blir effekten större än tidigare. De extrema 

kostnadsbesparingarna gör också att det finns mindre utrymme för lagerhållning, enligt 

branschens experter. 

Arbetet med att säkra läkemedelsförsörjningen handlar alltså inte enbart om apoteken. 

Distriktsstyrelsen delar dock motionärens uppfattning om att strängare krav måste ställas på 

apotekens lagerhållning. Apoteksutredningen föreslår en rad skärpningar av lagstiftning inom 

området, att träda ikraft 1 juli 2014. Bl a föreslås angående lagerhållning en skyldighet att 

lagerhålla läkemedel i den omfattning som krävs för att säkerställa en god tillgång till 

konsumenterna. 

Förslaget om att ålägga landstinget att utveckla ett databaserat söksystem är felriktat. Uppgiften 

borde istället åläggas apoteksbranschen. 

51 (87)


att avslå att-sats 1, samt 

att anse att-sats 2 besvarad. 

Motion G2 - Turist och vårdbehov 

Ska du besöka släkt och vänner i Sverige och är medborgare i ett land utanför EU behöver du i 

de flesta fall ett visum. För att du ska bli beviljad ett visum så finns det några olika krav, och ett 

av kraven är följande: 

’’en individuell medicinsk reseförsäkring som täcker de kostnader som kan uppstå i samband med akut 

läkarhjälp, brådskande sjukhusvård eller transport till hemlandet av medicinska skäl.’’ 

Som turist har man rätt till vård i Sverige men priset kan variera något. Tillexempel, om du som 

patient behöver akut vård i Sverige och kommer från ett EU-land behöver du visa upp ett giltigt 

EU-kort alternativt ett intyg om innehav av EU-kort. Om du inte kan uppvisa detta kort/intyg 

betalar man fullt pris, 1700 kr. 

Om vården du har fått bedöms som nödvändig av ditt försäkringsbolag i hemlandet så kan man 

få ersättning, och för att försäkringsbolaget ska godkänna en ersättning så kräver de en 

journalanteckning på engelska och kvittot man har fått i Sverige. 

Problemet som uppstår här är att i Sverige får patienten bara ett enkelt kvitto (på svenska), och 

om man kräver en journalanteckning så får man inte den på plats, man måste ringa och beställa 

den, och gör man det så är den också på Svenska. Ber man om engelsk översättning, så hänvisar 

sjukhuset dig till ett auktoriserat företag man själv måste kontakta som översätter texten, och det 

tar dem betalt för, ca 2-3:- per ord som skrivs i journalanteckningen som patienten själv måste 

betala när man istället borde få den på engelska från första början. Och den 

’’översättningssumman’’ betalar inte försäkringsbolaget tillbaka, utan bara själva vårdkostnaden. 

Med ovanstående inledning, föreslår vi, 

-att en turist/besökande i Sverige får en journalanteckning på engelska från första början utan att 

behöva gå igenom olika processer samt slippa behöva betala för den. 

Parvane Ahmadi (S) Farid Ahmadi (S) 

Nynäshamn, 20120822 

Utlåtande över motionen” Turist och vårdbehov” 

Socialdemokratiska föreningen Solidaritet beslutade vid sitt medlemsmöte den 20 november 2012 

att bifalla motionen samt 

att överlämna den till Arbetarekommunen 

Thomas Johansson, Sekreterare 

52 (87)

Nynäshamns Arbetarekommun beslutade 2012-11-27 

att anta motionen som sin egen samt 

att överlämna den till partidistriktskongressen 

Tommy Söderblom, Ordförande 



Den byråkrati som präglar den ekonomiska hanteringen av vårdinsatser för turister är delvis 

avhängig de försäkringsbolag som svarar för reseförsäkringar i olika länder. Distriktsstyrelsen har 

svårt att bedöma hur omfattande problemen är med journalföringen, men delar uppfattningen att 

det är rimligt att journalanteckningar för turister ska ske på engelska. 

Frågan behöver dock undersökas ytterligare. Möjligen kan problemet lösas med en 

rekommendation till behandlande läkare att använda engelska vid dokumentation av vårdinsatser 

för turister. Det återstår att se. 



att överlämna motionen och jämte utlåtandet till landstingsgruppen och 

länsriksdagsgruppen. 

Motion G3 – Motion om prostataundersökning 

Äldre män löper stor risk att få bekymmer med sin prostata. Den allvarligaste sjukdomen i 

prostatan är cancer. 

I dag får varje man själv uppsöka sjukvården för att kontrollera sin prostata. 

Det finns två sätt idag att kolla sin prostata. Ett är ett enkelt blodprov, s.k. PSA, det ger inte 

riktigt 100 procent korrekt resultat. Det andra är läkarbesök, där läkaren genom ultraljud kan 

bedöma om prostatan är förstorad och angripen av cancer. Tekniken är billig, enkel och ofarlig. 

Det är därför ett förstahandsalternativ vid utredningar av många sjukdomstillstånd. 

Min motion går ut på att männen skall få samma undersökningsmöjligheter som kvinnor får för 

bröstcancer. Idag kallas alla kvinnor som fyllt 40 år (t o m 69 år), vart annat år till en mammografiundersökning. 

Jag förslår därför: 

- att alla män över 55 år, skall enligt ovan bli kallade vart annat år för undersökning av prostatan. 

Nynäshamn 2012 10 29 Whille Karlsson 

53 (87)







Frågan om screening för att möjliggöra tidig upptäckt av cancer och andra livshotande sjukdomar 

är högaktuell. Motionären tar upp undersökning av prostata och föreslår obligatorisk screening 

vartannat år för män över 55 år. Det är ingen tvekan om att det är angeläget att screening ger 

möjlighet att hitta fler sjukdomsfall i ett tidigt skede. 

Screening av stora grupper människor kräver en hel del resurser och måste alltid följas upp på ett 

godtagbart sätt i de fall testerna visar att sjukdom kan föreligga. Metoderna för undersökning av 

prostata har de senaste åren fått allt mer kritik. Bland urologer i Sverige råder oenighet om PSAprovets 

värde och träffsäkerhet. Orsaken är framför allt osäkerheten i testen. Felaktiga besked har 

t ex inneburit att patienter opererats i onödan. Forskning pågår för att utveckla och förbättra 

tillförlitligheten. 

Distriktsstyrelsen delar motionärens starka önskemål om att förbättra insatserna för tidig 

upptäckt av prostatacancer. Men i nuläget är inte metoderna för screening tillräckligt bra för att ta 

steget till ett omfattande åtagande i hälso- och sjukvården. Samtidigt bör understrykas att män 

som vill göra en undersökning har rätt till detta. 



Motion G4 - Ang. Rättvis läkarförsörjning i hela länet 

Enligt de i Stockholms Läns Landsting gällande reglerna för vårdvalet skall alla medborgare i 

länet lista sig i någon vårdcentral och även ha möjlighet att välja en s.k. husläkare. Därmed har 

man i teorin tryggat kontinuiteten och säkerheten i sjukvården. 

Men verkligheten visar upp en helt annan bild. I vissa delar av länet, som t.ex. ekonomisktsvaga 

områden eller ytterområden råder det en skriande brist på läkare, vårdcentralerna kan helt enkelt 

inte rekrytera fast personal. Stafettläkare är det man har att förlita sig på, vilket innebär högre 

kostnader och följaktligen lägre personalstyrka och sämre kvalité. 

Vad detta innebär för patienterna är inte svårt att förstå. Någon kontinuitet är det i varje fall inte 

fråga om. Skräckexemplet är en patient som fick träffa 18 olika läkare under ett år. Självfallet blir 

kvaliteten och patientsäkerheten lidande i ett sådant system. Olika läkare kommer fram till olika 

diagnoser och skriver ut olika mediciner. Den läkare som tar proverna eller remitterar till en 

54 (87)

specialist bedömer inte resultatet o.s.v. De mest utsatta är de med de största behoven, de äldre, de 

multisjuka och de ekonomsikt svagaste i samhället. Stockholms läns landsting lever inte upp till 

hälso- och sjukvårdslagen. 

Förtroendet för sjukvården sviktar minst sagt påtagligt i min kommun. Det är som en (be)sviken 

patient skriver i lokaltidningen” ska jag som patient veta mer än vad doktorn gör?” 

Den solidariskt finansierade sjukvården är en viktig byggsten i det socialdemokratiska 

välfärdsbygget och medborgarnas förtroende och tillit till systemet får inte äventyras. 

Med hänvisning till denna korta realistiska beskrivning av tillståndet inom läkarförsörjningen i 

vissa delar av landstinget hemställer jag till distriktskongressen att ge landstingsgruppen i uppdrag 

att med kraft arbeta för en genomgripande förändring så att en rättvis läkarförsörjning 

i hela länet kan säkerställas 

Stephanie Listerdal, Nynäshamn 

Styrelsen för socialdemokratiska föreningen Solidaritet beslutade vid sitt möte 2012-11-20 

att bifalla motionen samt att skicka den vidare till Arbetarekommunen 

Johan Augustsson, Ordförande 


att anta motionen som sin egen samt att överlämna den till partidistriktskongressen 




Motionären tar upp viktiga ideologiska och fördelningspolitiska frågor när det gäller hälso- och 

sjukvården i Stockholms län. Det är av stor vikt att behoven av vård styr hur resurserna fördelas 

och att landstinget bedriver ett ambitiöst arbete med kompetensförsörjningen i hela länet. 

Vi socialdemokrater har sedan Vårdval Stockholms införande uppmärksammat och ifrågasatt 

konsekvenserna av reformen. I första hand handlar vår kritik om att resurserna till primärvården 

inte fördelas efter behov. Konsekvenserna av Vårdval Stockholm har blivit att ett flertal 

vårdcentraler i områden med stor ohälsa fått minskade resurser. Under 2012 gjorde den 

borgerliga majoriteten en uppgörelse med Miljöpartiet om ett antal förändringar i Vårdval 

Stockholm. Detta har dock endast fått marginella effekter och orättvisorna kvarstår. 

Den borgerliga majoriteten bagatelliserar problemen med resursfördelningen och det är bara att 

konstatera att det enda sättet att få ordning på detta är ett maktskifte i landstinget. 

Motionen åskådliggör också svårigheterna att klara av läkarförsörjningen i vissa delar av 

Stockholms län. Det är tyvärr ett återkommande problem. Vårdcentraler som inte klarar av att 

55 (87)

ekrytera läkare har som regel mycket svårt att upprätthålla en kvalitativ vård med bra kontinuitet, 

och alltför ofta får en vårdcentral med svag läkarbemanning ett negativt rykte som är mycket 

svårt att förändra, både bland patienter och läkare. 

Den socialdemokratiska landstingsgruppen har uppmärksammat problemen på en rad olika sätt 

de senaste 15-20 åren. Grundläggande för en bra läkarförsörjning är att utbildningen av 

allmänmedicinska specialister har tillräckligt många platser och tillräckliga många läkare som 

väljer denna typ av specialiseringen. Antalet utbildningsplatser har ökat, men det är fortsatta 

bekymmer med att göra utbildningen attraktiv. 

Ett initiativ som tagits på senare tid är införandet av s k akademiska vårdcentraler, vårdcentraler 

som ges särskild resurser till forskning och som har ett utvecklat samarbete med Karolinska 

Institutet. Detta är ett konkret exempel på vad som behöver göras för att förbättra 

läkarförsörjningen. 

Genom Sveriges kommuner och landsting har initiativ tagits för att minska beroendet av 

bemanningsföretagen. Distriktsstyrelsen vet av tidigare erfarenheter att ett minskat utrymme för 

bemanningsföretagen ger landstinget bättre förutsättningar att rekrytera läkare. Utöver detta är 

det också viktigt att landstinget aktivt skapar förutsättningar för att fler specialistläkare ska ges 

möjlighet att arbeta i primärvården eller på specialistmottagningar utanför de stora sjukhusen. 

För den socialdemokratiska landstingsgruppen är kompetensförsörjningen en av de mest 

prioriterade frågorna inom hälso- och sjukvården. Det kommer tas en rad initiativ under året och 

den ansvariga borgerliga majoriteten kommer avkrävas såväl åtgärder som tydliga besked i dessa 

frågor. Distriktsstyrelsen har uppfattningen att arbetet kommer svara upp mot de problem som 

motionären lyfter fram. 



Motion G5 - Rätt till vård på lika villkor 

Rätten till hälso- och sjukvård står inskrivet i de mänskliga rättigheterna. Mänskliga rättigheter 

som Sverige förbundit sig att respektera. Trots det så existerar det tio tusentals människor i 

Sverige som nekas denna mänskliga rättighet. Idag har papperslösa, människor som vistas i 

Sverige utan tillstånd, endast möjlighet till akut sjukvård - som de dessutom är tvungna att betala 

för. Denna lagstiftning har gjort Sverige till ett av de länder i Europa där papperslösa har sämst 

tillgång till vård och kritik har framförts av FN. 

Under förra året gjorde Regeringen tillsammans med Miljöpartiet en uppgörelse om vård för 

personer som vistas i Sverige utan tillstånd. Uppgörelsen innebär att papperslösa barn, från och 

med sommaren 2013, kommer att ha samma rätt till hälso- och sjukvård som bosatta barn. Vuxna 

papperslösa får rätt till subventionerad vård som inte kan anstå. Dessa förbättringar är ett steg i 

rätt riktning, men inte tillräckliga. Vuxna papperslösa har efter lagändringen fortfarande inte rätt 

till vård på samma villkor som bosatta i Sverige. 

En lagstiftning som särbehandlar eller utestänger vissa grupper är inte förenlig med 

grundläggande mänskliga rättigheter om lika värde och icke-diskriminering. Inte heller är det 

56 (87)

värdigt ett modernt välfärdsamhälle som Sverige att begränsa utsatta människors rätt till hälso- 

och sjukvård. 

Socialdemokraterna har en lång tradition av solidaritet med utsatta grupper av människor. Arbetet 

med att stå upp för de svagaste i samhället måste fortsätta. Socialdemokraterna borde vara det 

parti som går i bräschen för att Sverige ska ha en lagstiftning där vård ges efter behov – inte legal 

status. 

Därför yrkar jag: 

Att Socialdemokraterna i Stockholms Län tar ställning för att personer som vistas i Sverige utan 

tillstånd, så kallade papperslösa, och asylsökande, både vuxna och barn, ska få tillgång till hälso- 

och sjukvård på lika villkor som övriga invånare i Sverige. 

Motionär: Sara Kukka-Salam 

Solna arbetarekommuns styrelses utlåtande: 

Motionären lyfter upp en central fråga som berör många människor i vårt samhälle. Sverige har 

förbundit sig att respektera de grundläggande mänskliga rättigheterna. En av dessa är rätten till 

hälso- och sjukvård. Med dagens reglering är inte ens alla barn i Sverige garanterade hälso- och 

sjukvård, exempelvis papperslösa barn som inte tidigare varit asylsökande. 

Situationen som den ser ut idag strider mot Barnkonventionens krav på att rätten till hälso- och 

sjukvård skall omfatta alla barn utan åtskillnad. Barn lider även skada när närstående vuxna nekas 

vård. Särbehandlingen av papperslösa och asylsökande innebär också att svensk hälso- och 

sjukvårdspersonal utsätts för ett orimligt dilemma, när de tvingas frångå principen om att ge vård 

utifrån behov. Detta strider mot sjukvårdspersonalens yrkesetiska grundregler. 

En rimlig slutsats är att vård på lika villkor är en för samhället kostnadsbesparande åtgärd. 

Erfarenheten från de landsting som fattat beslut i sådan riktning är också att kostnaderna för vård 

för papperslösa blivit förvånansvärt låga och betydligt lägre än budgeterat. 

Solna arbetarekommuns utlåtande: Motionen ”Rätt till vård på lika villkor” är antagen i sin 

helhet av Solna arbetarekommuns medlemsmöte den 21 november 2012. Motionen sänds in till 

partidistriktets årskongress 2013 som arbetarekommunens egen. 



Frågan om vård för papperslösa har debatterats livligt i Sverige de senaste åren. Precis som 

motionären redovisar finns en nationell överenskommelse som ska tillgodose papperslösas behov 

av vård. Vuxna personer som håller sig undan verkställighet av beslut om avvisning eller 

utvisning och vuxna som befinner sig i Sverige utan att ha ansökt om nödvändiga tillstånd för att 

vistas i landet, ska av det landsting inom vars område de vistas, erbjudas vård i samma omfattning 

som vuxna asylsökande personer ska erbjudas enligt lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt 

asylsökande m.fl. De ska således erbjudas vård som inte kan anstå inklusive tandvård samt 

mödrahälsovård, vård vid abort och preventivmedelsrådgivning. 

Stockholms läns landsting har följande riktlinjer för vård av papperslösa. 

57 (87)

”1. Grundläggande är att SLL tolkar lagen så att papperslösa har rätt till akut och omedelbart 

nödvändig vård (Hälso- och sjukvårdslagen §4). 

2. Behövlig vård av akut sjukdom ges liksom medicinskt nödvändiga återbesök för samma 

åkomma. 

3. Som omedelbart nödvändig vård definieras vård för destruktiva, progredierande sjukdomar 

vilka obehandlade leder till påtagligt försämrad prognos för patientens fortsatta liv, oavsett var 

detta kommer att levas. Här innefattas nödvändig behandling för cancer och andra progressiva 

systemsjukdomar. Vidare ingår akut psykiatrisk vård såsom vård enligt LPT, akuta psykoser och 

depressionssjukdom med suicidalitet. Bedömning görs av vårdansvarig läkare i enlighet med Prop 

1981Ä/82:97 och Socialstyrelsens Allmänna Råd 1995:4. 

4. Konsekvenserna av utebliven kontroll under graviditet i form av akutiserade förlossningar och 

undvikbara komplikationer för mor och barn gör att mödrahälsovård ska bibringas på samma 

villkor som för övriga blivande mödrar. 

5. All vård journalföres. Reservnummer användes. 

6. Uppgifter till Polismyndighet och Migrationsverket lämnas endast vid anmodan och bara då 

enligt lagen LYHS 1998:531, kap 2 paragraf 11. 

7. Avseende patientavgifter tillämpas samma regler som för övriga utländska patienter. 

8. Ovanstående riktlinjer delges så många av vårdens medarbetare som möjligt är, vid 

arbetsplatsträffar och dylikt. Väsentligt är då att påpeka att knepiga fall alltid kan lösas i efterhand 

avseende betalningsansvar och att administrativa svårigheter inte får hindra att en patient 

bibringas akut och/eller nödvändig vård.” 

Dessa riktlinjer torde svara upp mot respekten för mänskliga rättigheter i enlighet med FNstadgans 

intentioner och andan i motionen, även om det inte fullt ut innebär att motionens 

förslag tillgodoses. Sveriges kommuner och landsting har uttryckt farhågor om svårigheter att 

leva upp till kraven och oklarheter kring finansieringen. Det är viktigt att följa upp utvecklingen, 

och om de papperslösas vårdsituation inte förbättras bör ytterligare åtgärder diskuteras. 



58 (87)

H – KOLLEKTIVTRAFIK 

Motion H1 Effektivisera resandet - låt resenären ta ökat ansvar för färdbiljett. 

Efter ett besök i Wien blev jag övertygad om att det bästa för Stockholms kollektivtrafik och för 

miljön skulle vara att avskaffa spärrarna och bussförarens ansvar för biljettkontrollen. 

Under 2012 har det skrivits och diskuterats mycket kring de nya spärrarna till tunnelbana och 

pendeltåg. Jag anser att det nuvarande systemet är både dyrt och onödigt. Under den korta tiden 

som de nya spärrarna existerat har ett antal resenärer skadat sig. Själv har jag varit med när 

personen framför mig plötsligt stannade och jag blev klämd. Systemets syfte måste ha varit att 

stoppa dem som inte betalat biljett, men det har visat sig vara fortsatt lätt att ”planka”. 

Det är också ett stort problem med dagens system när resenärerna ska kliva på bussen och visa 

färdbiljett, bussföraren har idag kontrollansvar vid påstigning. Detta gör att bussen står stilla för 

länge vid stationen och det leder ibland till att det är svårt att hålla tidtabellen. Jag har själv varit 

med om att det tog flera minuter på en enda station, vilket gör det svårt för SL att beräkna tiden 

och det blir en stressig arbetsmiljö för föraren. Förutom brister i tidsanpassning och 

arbetsmiljöproblem blir det stora CO 2 utsläpp i onödan. Kan ”depå” tiden kortas ner, så kan SL 

minska CO 2 med stora mängder. 

Jag föreslår att det, precis som i dag, ska krävas giltigt färdbevis för att nyttja kollektivtrafiken. 

Men att dagens system med spärrvakter och spärrar på tunnelbana och pendeltåg avskaffas och 

att antalet kontroller, stationsvärdar och vakter istället ökas. På bussar bör det sätts upp 

biljettautomater vid varje dörr och oregelbundna kontroller bör ökas. 

Jag anser att det finns vinster med mitt förslag. Det kommer att minska de totala kostnaderna, 

förbättra arbetsmiljön för de anställda och minska klimatpåverkan. 

Därför yrkar jag: 

att Socialdemokraterna initierar frågan i landstinget med i första hand en studie om 

konsekvenserna av mitt förslag och 

att vid positivt resultat av studien, driver på för att genomföra detsamma. 

Yossi Sigal 

Socialdemokraterna Segeltorp, Huddinge 


Som motionären konstaterar satsar SL stora summor på nya spärrar. Syftet är att antalet plankare 

ska minska. Som motionären framhåller skapar detta på olika sätt problem för resenärerna, bland 

annat uppstår köer som skapar förseningar. Motionären föreslår att det bör utredas om det inte är 

mer lämpligt att satsa resurser på ökad närvaro av personal, bland annat kontrollanter, i 

kollektivtrafiken. 

Styrelsen ser motionärens förslag som intressant och ser det inte som osannolikt att det skulle 

kunna innebära såväl bättre service som smidigare inpassering. Dock kan det finnas negativa 

59 (87)

effekter i form av t ex minskade biljettintäkter. Inte minst den senare frågan måste belysas i den 

utredning som motionären föreslår. 

Styrelsen för socialdemokraterna i Huddinge föreslår medlemsmötet besluta: 

att anta motionen som sin egen 

2012 11 29, att skicka motionen som sin egen till partidistriktets årskongress 2013 

Motion H2 - Slopa spärrarna i tunnelbanan 

För tio år sedan genomfördes ett försök med slopade spärrar i tunnelbanan. Utvärderingen visade 

att mot slutet av försöket var antalet ”fuskåkare” – efter en liten uppgång i början – tillbaka på 

samma nivå som när försöket inleddes. Antalet kontrollanter hade ökat och fångat in dem som 

inte ville betala för sig. 

För oss som åkte tunnelbana – i mitt fall via Slussen – var det en verklig lättnad att slippa köa vid 

spärrarna. Dessutom innebär slopandet av spärrarna en attitydförändring. Tomas Rudin, idag 

borgarråd i opposition i Stockholm, har jämfört det med den självskanning som man har infört i 

matbutikerna och TV-avgiften. Vi visar en större tillit till våra medmänniskor. 

Genom att satsa resurserna på fler kontrollanter ute blad de resande får man också en större 

närvaro där resenärerna är. Mer kontroller och höjda straffavgifterna för dem som fuskar kan 

säkert få ner fusknivån. 

Jag föreslår att landstingsgruppen får i uppdrag 

Att utreda hur ett slopande av spärrarna skulle kunna genomföras utan att SL:s intäkter minskar. 

Kaj Nyman 

Motionen behandlad vid medlemsmöte med Sicklaöns socialdemokratiska förening den 28 

november 2012. 


Det finns många problem med spärrar i tunnelbanan, till exempel långa köer, skador etcetera. 

Arbetarekommunens styrelse delar motionärens uppfattning om spärrarna och föreslår 

medlemsmötet besluta 


Att skicka den vidare som arbetarekommunens egen motion 

Motionen som enskild till partidistriktets årskongress 2013 

60 (87)

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motionerna H1 och H2 

Föredragande: Erika Ullberg, erika.ullberg@politik.sll.se 

Att resa kollektivt ska vara enkelt och tryggt. Motionärerna efterlyser metoder för att göra 

biljettviseringen mer effektiv. Det är en angelägen fråga då trängseln och köerna ökar. Att hitta 

sätt att korta tiden för av- och påstigning eller passering genom spärrar är mycket viktigt i en 

modern kollektivtrafik. På tvärbanan och lokalbanorna så finns rörlig person som viserar 

biljetterna. I andra storstäder så finns så kallad öppen spärrlinje till all trafik så resenärerna själva 

ansvarar för att ha giltig biljett. Men inte sällan så är också kontrollerna då långt fler än i 

Stockholm och biljettkontrollanterna har delvis andra befogenheter. 

Baksidan med en så kallad öppen spärrlinje är de återkommande kontrollerna och det eventuella 

obehag som upprepande kontroller av uniformerad personal kan ge. Vi menar också att ett 

slopande av zonerna är den viktigaste åtgärden för att få en rättvis och attraktiv kollektivtrafik. 

Att införa öppen spärrlinje och kraftigt höjda straffavgifter, samtidigt som SL-trafiken har 

zongränser anser vi inte är möjligt. 

Vi socialdemokrater har länge efterlyst mer fakta om vad som är effektiva åtgärder för att stoppa 

fusk och plankare. De nya höga och dyra klämspärrarna som Moderaterna beställt har inte visat 

sig vara rätt väg. Tvärtom har de skadat och skrämt resenärer. Efter justeringar så är det nu 

ganska lätt för fuskåkare att forcera även dessa spärrar. Att plankare lägger sig som en ryggsäck 

på betalande resenärer när de passerar spärren skapar obehag. Det är av största vikt att 

kollektivtrafiken upplevs attraktiv och betalningsmoralen är god. 

Vi socialdemokraterna har en mängd förslag för att både bygga ut kollektivtrafiken, minska 

utgifterna och korta restiderna. Vi vill slopa zonerna, skapa en fungerande biljettkontroll, samt se 

över förutsättningarna för att fler bussar att ha biljettvisering vid alla dörrar. Vi delar också 

motionärernas åsikt att en förutsättningslös utredning bör titta på ett system för slopade spärrar 

utan att SL:s intäkter minskar. Intäktssäkring är A och O när vi jobbar med förslag för effektivt 

resande och kortare restider. 


att bifalla motionerna H1 och H2 

. 

Motion H3 - Kollektivtrafikförsörjning i en växande region 

I den regionala utvecklingsplanen RUFS 2010 beräknas Järfälla växa med mellan 20 000 och 30 

000 invånare till år 2030, vilket motsvarar en av de större tillväxterna bland länets kommuner och 

ger en procentuell befolkningsökning som är betydligt större än för regionen som helhet. 

Bedömningen att Järfälla får en så stor tillväxt beror på den stora potentialen i den regionala 

stadskärnan Barkarby-Jakobsberg men naturligtvis också på närheten till Stockholm och det 

Mälarnära läget med fina naturområden. 

I dagsläget är befolkningstillväxten större än vad man tidigare har beräknat i både RUFS 2010 

och i kommunens egna befolkningsprognoser. För att klara den befolkningstillväxt som beräknas 

i RUFS 2010 behöver det byggas mellan 450-500 bostäder per år i Järfälla fram till år 2030. Enligt 

de nya beräkningarna så skulle det behövas 250-300 ytterligare per år, dvs ca 750 bostäder per år 

behöver byggas. 

61 (87)

Idag pendlar ungefär en tredjedel av kommunens invånare över kommungränsen. Jakobsbergs 

station är en av de största tågstationerna i stockholmsregionen, med omkring 10 000 påstigande 

per vardag. Järfällas tre pendeltågsstationer - Barkarby, Jakobsberg och Kallhäll - ger i dagsläget 

bra kollektiva förbindelser till centrala Stockholm. När det gäller förbindelser till grannkommunerna 

och Arlanda har kollektivtrafiken dock svårt att konkurrera med bilen då bra 

tvärförbindelser saknas. Och vid s k ”rusningstrafik” är kollektivtrafikens kapacitet redan idag 

otillräcklig. 

För att kunna planera för fortsatt utbyggnad av bostäder, i bl a Barkarbystaden,, är kommunen 

beroende av en utökad och förbättrad kollektivtrafik. Med en utbyggnad av Barkarby station till 

en ny knutpunkt kommer stationen att trafikeras av både pendeltåg och fjärrtåg. Därutöver krävs 

att T-banan förlängs till Barkarby station och även till Jakobsberg. 

Vid Barkarby handelsplats behöver kollektivtrafikens förutsättningar förbättras för att den ska 

kunna bli en starkare konkurrent till bilen. En förlängning av T-banan bidrar till en sådan 

förbättring och då med en egen uppgång alternativt hållplats. Att bygga ut spårväg mellan 

Barkarby station och Kista/Akalla via Barkarbystaden kan ses som ett komplement eller en 

alternativ lösning för en förbättrad kollektivtrafik. 

Nu är det inte enbart i Järfälla kommun som det kommer att krävas att fler bostäder byggs. Alla 

kommuner i Stockholm berörs av befolkningstillväxten. Enligt RUFS 2010 så kommer 

befolkningsökningen i Stockholmsregionen att motsvara ett Göteborg fram till år 2030. 

Kollektivtrafiken måste därför ta marknadsandelar för att minska trängseln och det krävs en 

kollektivtrafik som är attraktiv och tillgänglig för alla. 

Mot bakgrund av ovanstående yrkar vi, Järfälla arbetarekommuns bostadspolitiska arbetsgrupp, 

att distriktskongressen beslutar 

Att landstingsgruppen får i uppdrag att verka för att T-banan förlängs till Jakobsberg 

via Barkarby station och Barkarby Handelsplats/Barkarbystaden. 

Solveig Byberg Christian Bengtzelius 

Allgun Wilhelmsson Eva Dazley 

Lars Jonsson Johnny S Cedergren 

Björn Jangeborg Bengt Schröder 

Järfälla arbetarekommuns utlåtande: Motionen ” Kollektivtrafikförsörjning i en växande 

region” är antagen i sin helhet av Järfälla arbetarekommus medlemsmöte den 24 oktober 2012. 

Motionen sänds in till partidistriktets årskongress 2013 som arbetarekommunens egen. 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion H3 


Ambitiösa bostadsplaner kräver en ambitiös kollektivtrafikutbyggnad. Detta gäller inte minst för 

Barkarbystaden. Att planera bostadsområden med kända kollektivtrafikförutsättningar ger goda 

förutsättningar för både optimalt och maximalt antal bostäder. Busstrafik och spårvägar kräver en 

viss typ av stadsstruktur, utrymme av gatan och platser för hållplatser. En tunnelbana under mark 

62 (87)

ger helt andra förutsättningar för bostadsplaneringen. Att bostadsköparna känner till vilken 

kollektivtrafik som kommer att finnas i området påverkar bostadspriserna. Om kollektivtrafiken 

dessutom fungerar väl när man flyttar in så påverkas bilberoendet och behovet av exempelvis 

parkeringsplatser och garage. 

Den nya Barkarbystaden med ca 5000 bostäder och 6000 arbetsplatser förutsätter bra 

kollektivtrafik. Vi Socialdemokrater har länge drivit på för en utbyggd tunnelbana till Barkarby på 

blå linje Akalla/Hjulsta. Nya tunnelbanestationer är bra för kringboende och för att hela 

tunnelbanenätet ska fungera bättre. Men exakt hur förlängningen till Barkarby ska se ut måste 

studeras i en skyndsam förstudie. 

Barkarby är en av flera platser i länet som behöver en utbyggd tunnelbana. Om och i så fall när 

även Jakobsberg ska knytas samman med tunnelbanenätet är idag omöjligt att säga. Vi 

socialdemokrater har lagt förslag om en strategisk tunnelbaneutredning för att sammantaget se 

hela länets behov av nya stationer, linjer och tvärförbindelser. Det har Moderaterna röstat emot. 

Vi är även kritiska till majoritetens stomnäts- och spårvägsstrategi som tydligt nedprioriterar 

tunnelbanans betydelse för regionen. 

Genom barnafödande och inflyttning blir vi snabbt fler i Stockholms län. Det behövs långt fler 

nya bostäder än vad som faktiskt har byggts de senaste åren. För att klara den snabba 

befolkningsökningen så måste vi bygga ut kollektivtrafiken. I annat fall väntar trafikkaos, sämre 

luftkvalitet, längre restider, sämre förutsättningar att arbetspendla och minskad tillväxt. 

Barkarbystaden står klar om tio år och har redan börjat byggas. Om det ska bli någon utbyggnad 

av tunnelbanan så krävs finansiering och vilja till snabb projektering. Denna vilja saknar 

Moderaterna, men vi socialdemokrater har den i högsta grad vilket också motionärerna visar. 



Motion H4 - Kroppen – rörelse= 

Människans kropp är gjord för rörelse, regelbunden motion förbättrar hälsan och minskar risken 

för sjukdomar. 

Tyvärr tas inte detta på allvar av alla människor, men de vill samtidigt ha en frisk hälsa. 

Det finns alltid bortförklaringar på att man inte har tid, jobbar, familj, skola osv. Men som sagt, 

det är bortförklaringar. ALLA har tid att röra på sig! 

Men hur man än gör så finns det folk som slingrar sig ur och rör inte på sig, därför kan man 

indirekt få dem att röra på sig för att få sin vardagliga motion för att i längden vara friskare samt 

hålla hälsan i välbehåll. 

Idag finns det människor som går framochtillbaka till jobb/skolan, men det är för att de har 

möjligheten att göra det. Hur gör vi med dem som åker tåg/buss till jobbet/skolan? 

Förslaget är att vid varje pendeltågsstation så skriver man på elektroniska skyltar att om man går 

den sträckan framochtillbaka X-antal gånger under tiden man inväntar tåget så har man helt 

plötsligt gått en X-antal meter/kilometer utan att man har tänkt på det på det sättet. 

63 (87)

Hur kan man få folk att veta att t.ex X-antal vändor är X-antal meter/kilometer? Man kan sätta 

upp elektroniska skyltar där det står ex. ’’Visste DU att om du går längs perrongen 5 vändor så 

har du gått 1 kilometer och är på god väg till en bättre hälsa?’’ – Man kan även ha med hur det 

påverkar hälsan när man motionerar. Och på så sätt kan man motivera folk att börja röra på sig. 

Om detta skyltandet ska ske via SL så måste det gå via Landstinget, men om det förslaget avslås 

så kan kommunen själva gå in och sätta upp skyltar, eller att man markerar på marken på 

perrongen, t.ex varje 50m så är det en markering så att man kan räkna själv. 

Det kan i början verka löjligt/fånigt för vissa, men om några börjar följa dessa skyltar och börjar 

gå längs perongen så kommer det att smitta av sig och även andra kommer haka på. 

Fördelar med motion/rörelse: 

• Man förbättrar hälsan 

• Minskar risken för sjukdomar 

• Man blir inte lika stressad 

• Folk som har haft bortförklaringar till att inte röra på sig får nu en anledning/motivation 

till att göra det 

• Överviktiga minskar i vikt 

• Bättre humör 

• Mer energi 

• Starkare immunförsvar 

• Bättre sömn 

Med ovanstående inledning, föreslår jag, 

-att man tar kontakt med SL så att de skriver på deras skyltar längs alla peronger. 

-att kommunen själva sätter upp elektroniska tavlor vid alla peronger med information. 

-att man på marken markerar t.ex varje 50meter och skriver en stor skylt ang. hur motion 

förbättrar hälsan. 

Farid Ahmadi (S) 

Nynäshamn den 20120812 

Utlåtande över motionen ”Kroppen- rörelse 

Socialdemokratiska föreningen Solidaritet beslutade vid sitt medlemsmöte den 30 oktober 2012 

följande: 

Initiativet är gott men vi ifrågasätter huruvida det fungerar rent ekonomiskt. Kommunen äger 

inte, utan SL, beslutet och skickar därför motionen vidare till Arbetarekommunens styrelse utan 

eget ställningstagande. 

Stephanie Listerdal, Mötessekreterare 

64 (87)

Nynäshamns Arbetarekommunen beslutade 2011-11-27 

att bifalla att- sats 1 

att avslå att- satserna 2 och 3 samt 

att överlämna motionen till partidistriktskongressen 




Motionen hanterar ett mycket viktigt och aktuellt ämne – nämligen folkhälsa. Precis som 

motionären beskriver är just motion, rörelse nycklar till förbättrad folkhälsa. Motionären anser att 

man genom information och skyltar på SL:s perronger och andra utrymmen kan uppmuntra 

människor till att motionera mera. 

Redan idag finns otaliga positiva initiativ för en ökad folkhälsa. Bland annat Hälsans stig, säkra 

cykelvägar, utomhusgym och god tillgång till idrottslokaler. Såväl kommunerna som landstinget 

gör idag mycket för att medborgarna ska bli medvetna om hur mycket stillasittande drabbar och 

hur viktigt det är med motion. Det handlar både om kunskap och goda förutsättningar genom 

låga avgifter och närhet till exempelvis fotbollsplaner, skidspår och isar. 

När det gäller SL:s uppgift handlar den snarare om att erbjuda en säker, pålitlig och attraktiv 

kollektivtrafik till fritidsaktiviteter, arbete och annat. På skyltar, skärmar och pratorer vid 

perronger och busshållplatser ska det i första hand finnas resenärsinformation. Mer text och fler 

skyltar än nödvändigt i anslutning till kollektivtrafiken ställer snarare till det i en miljö där SL 

redan idag har svårt att nå ut med aktuell och väsentlig information vid exempelvis förseningar 

och inställda tåg. 

Det finns även en poäng i att antalet skyltar och text begränsas, då det annars kan ställa till med 

problem för bland annat synskadade. 

Kommunen och landstinget är mer än välkommen att informera om de positiva effekterna av 

motion vid gångstråk, bostadsområden, skolor och vårdcentraler. När det gäller perronger och 

busshållplatser anser vi dock att fler skyltar än nödvändigt gör mer skada än nytta. 



Motion H5 - Färdtjänst – ledsagare 

Vissa människor som har ett visst behov och har beviljad färdtjänst är oftast beviljade till X-antal 

ledsagare när de ska åka färdtjänst. 

Detta är väldigt bra, så att den personen som har ett behov av hjälp ska kunna få den hjälp den 

behöver. Men det finns ett problem i detta när det gäller att åka kommunalt med färdtjänstkortet. 

65 (87)

När en person som har rätt till t.ex fler än en (1) ledsagare ska åka taxi, så fungerar det alltid lika 

bra utan problem. 

Men när man ska åka kommunalt så är det alltid tvärtom. Det skapas alltid problem för dem som 

har fler än en (1) ledsagare med sig, med tanke på att det inte står på kortet att man får ha mer än 

en (1) person med sig. Och det spelar ingen roll om man har beslutet med sig att man är beviljad 

till X-antal ledsagare, kontrollanterna bryr sig inte. 

Men som tidigare nämnts så får den personen med ett behov av flera ledsagare bara ha en (1) 

person med sig när den åker kommunalt, vad händer då med de andra två (2)? De måste köpa 

sina egna biljetter, det blir tjaffs på tåget/bussen/pendeln med kontrollanterna som jobbar där. 

Med ovanstående inledning, föreslår vi, 

-att det står på färdtjänstkortet ’’Ingen ledsagare’’ eller ’’X-antal ledsagare’’ för att underlätta för 

både de som jobbar på de kommunala färdmedlen och även innehavaren av färdtjänstkortet samt 

ledsagarna. 

Parvane Ahmadi (S) Farid Ahmadi (S) 

Utlåtande över motion ” Färdtjänst- ledsagare” 

Socialdemokratiska föreningen Solidaritet beslutade vid sitt medlemsmöte den 30 oktober 2012 

följande. 

Föreningen Solidaritet bifaller motionen samt sänder den för vidare behandling till 

Arbetarekommunen med begäran att den skickas vidare till distriktskongressen. 

Stephanie Listerdal, Mötessekreterare 







Ledsagning och färdtjänst är en viktig del för att få livet att fungera för många människor med 

funktionsnedsättning. Enligt socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa 

funktionshindrade, kan personer med funktionsnedsättning beviljas ledsagning respektive 

ledsagarservice. Syftet är att den enskilde med hjälp av en ledsagare ska kunna leva ett aktivt liv 

som andra. Tanken är att bryta den isolering som annars kan bli följden av att ha en nedsatt 

funktionsförmåga. 

Att leva ett aktivt liv som andra innebär också att med så små begränsningar som möjligt kunna 

använda sig av kollektivtrafiken. Att kunna resa i den reguljära tidtabellsförlagda trafiken ökar 

66 (87)

friheten för den enskilde. Tillgänglighetsarbetet inom kollektivtrafiken är angeläget och gynnar 

alla resenärer. 

Vi socialdemokrater upplever att det finns flera brister i dagens system och har lagt en motion i 

landstinget i frågan. Där driver vi bland annat att all ny trafik inom färdtjänst självklart ska 

uppfylla alla tillgänglighetskrav. Vi driver också frågan om en reell valfrihet för brukarna, men 

också möjligheten att slippa välja och ändå vara garanterad en resa med god kvalitet. Att alla 

förare utöver taxiförarlegitimation ska ha utbildats i bemötandefrågor och ha kunskap om 

funktionshinder. Att införa enhetstaxa inom färdtjänsten, och därmed slopa tremilsgränsen, är en 

fråga vi driver idag. Vi vill dessutom se en förutsättningslös utredning kring möjligheter och 

kostnader för ett helt behovsstyrt färdtjänstresande. 

Precis som motionärerna skriver finns idag en begränsning av antalet ledsagare som kan åka med 

på färdtjänstkortet. När det gäller färdtjänstresor med taxi kan färdtjänstresenären idag ta med sig 

mer än en ledsagare om denna har detta beviljat. Men när det gäller resor med kollektivtrafiken så 

får däremot endast en ledsagare åka med på färdtjänstkortet. Ledsagarhjälp i SL-trafiken 

tillhandahålls efter behov till alla med färdtjänstkort av SL, via ledsagarhjälpen. 

Vi förstår den frustration som kan uppstå för det fåtal individer som har flera ledsagare och vill 

resa med dessa inom SL-trafiken. Distriktsstyrelsens principiella inställning är att det i möjligaste 

mån ska fungera likadant i SL-trafiken som när färdtjänstresan görs med taxi. Är mer än en 

ledsagare beviljad bör också färdtjänstkortet vara giltigt för dessa. Det borde också vara möjligt 

att lösa detta genom att visa det tilldelade ledsagningsbeslutet. Att visa det är förmodligen en 

bättre lösning än att ändra på färdtjänstkortets utseende. Fördelar och nackdelar med ett 

förändrat kortutseende måste prövas. Målet är att den som är i behov av mer än en ledsagare 

under kollektivtrafikresa också ska få det. 



Motion H6 - Tunnelbana till Täby 

På 1970-talet drev vi från fackföreningsrörelsen via LO-sektionen Nordost kravet på en 

tunnelbanelinje till Täby och Arninge. Men Centerpartiets dåvarande grönavågen kampanj fick 

andra partier att backa och att komplettera riksdagsvalet med en omröstning för eller emot en 

tunnelbana kontra roslagsbanan. 

Tyvärr vek socialdemokraterna ner sig och ville satsa på både och. Ett olyckligt beslut som 

medverkade tilltunnelbanans nederlag. Detta har kostat täbyborna dyrare och sämre 

kommunikationer då såväl buss som roslagsbana innebär byte till T-bana om skall komma till 

Stockholms city. 

Nu har glädjande nog kravet på T-bana kommit tillbaka. 

Roslagsbanans och bussarnas kapacitet kommer inte att räcka till och därför behövs T-banan till 

ett växande Täby. Vi får större kapacitet och vi kommer direkt utan byte till Stockholms city. 

67 (87)

Med hänvisning till ovanstående föreslås: 

att Partidistriktet i Stockholms län med kraft driver kravet på utbyggd T-bana och att 

T-bana till Täby får hög prioritering. 

Täby 2012-09-01 

Jan Aspefjord 




Motion H7 - Österåkersborna har rätt till väl fungerande kollektivtrafik 

Österåker är en kommun i stark tillväxt. I år blev vi 40 000 invånare i Österåker, om tjugo år 

räknar vi med att vara ca 60 000 invånare. Det ställer krav på politiskt förtroendevalda i alla 

partier att vara framsynta och att anta det utmaningar som en stark befolkningstillväxt innebär. 

För oss socialdemokrater i Österåker är utbyggd kollektivtrafik en av de viktigaste 

landstingspolitiska frågorna. 

Roslagsbanan är viktig för oss i nordost och i Österåker. Man kan säga att den utgör en livsnerv 

för alla de invånare som varje dag pendlar med tåget till och från sina arbetsplatser i och kring 

Stockholm. 

Därför är dubbelspårsutbyggnaden efterlängtad och inger hopp om att tågen skall komma i tid, 

och att tågen skall komma fram i tid. Många pendlare åker med tidigare tåg än vad de skulle 

behöva för att minimera risken att komma för sent till sin arbetsplats. Många gör det ändå när 

tågen har driftsstörningar. I takt med att dubbelspåren byggs ut blir situationen bättre. Därför är 

vi angelägna om att dubbelspårsutbyggnaden sker efter hela Roslagsbanans sträckning ändå fram 

till slutstationen i Österskär. För att underlätta att människors vardagspussel går ihop och för att 

minska den dagliga stressen är det viktigt att det går att lita på att de kollektiva färdmedlen 

fungerar. Det gäller givetvis kollektivtrafik i Österåkers samtliga utvecklingsområden. 

Med den starka utbyggnad som sker i Österåker och i nordostkommunerna med 100 000 nya 

invånare fram till 2040, räcker inte Roslagsbanan utan det krävs även en T-banan till Arninge i 

Täby försedd med långtidsparkering och med matarbussar till och från Arninge och Österåker 

(med fler nordost kommuner). Viktigt är att det går att åka kollektivt även tvärs över länet (Västöst) 

som till exempel till Arlanda i ett sammanhållet kollektivtrafiksystem. 

I samarbetet mellan Nordostkommunerna har vi enats om en vision för tillväxt. Ett av flera mål i 

den är ”en ökad kollektivtrafikandel och minskad belastning på trafikvägnätet för att begränsa 

klimatpåverkande utsläpp och reducera buller och partiklar”. Visionen bygger på utbyggd 

Roslagsbana och T-banan till Arninge i Täby. 

Österåkers arbetarekommuns styrelse föreslår därför distriktskongressen besluta 

Att beakta de stora behov av utbyggd kollektivtrafik som finns i Österåker 

68 (87)

Att Socialdemokraterna i Stockholms län tydligt ska driva krav på en välfungerande 

kollektivtrafik i hela Stockholms län, så även i nordost. 

Österåkers arbetarekommun styrelse genom 

Anders Pettersson ordförande i Österåkers arbetarekommun 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motionerna H6 och H7 


De flesta kommunerna i nordost växer snabbt och har långtgående planer på att öka ännu 

snabbare. Samtidigt är kollektivtrafikandelen orimligt låg. Det måste bli enklare för fler att resa 

kollektivt från och till, samt inom nordöstra delen av länet. Det behövs som motionärerna skriver 

fokus på såväl busstrafiken som Roslagsbanan och en tunnelbana till Täby/Arninge. Valet står 

inte längre om Roslagsbanan eller tunnelbanan – båda behövs. 

Det sker nu viktiga satsningar på Roslagsbanan fram till 2015 för att få partiellt dubbelspår, 

pålitligare trafik och jämn kvartstrafik. Detta kallas etapp 1 av upprustningen av Roslagsbanan. 

Tyvärr agerar enskilda markägare på ett sätt som kan försena och fördyra dessa viktiga satsningar. 

Vi är övertygade om att upprustningen för att få jämn och pålitlig kvartstrafik på Roslagsbanans 

alla grenar är viktig. Huruvida det är rätt att efter etapp 1 dra igång nya trafikavstängningar och 

investera ytterligare mångmiljardbelopp för att få jämn 10-minuterstrafik, är idag inte tillräckligt 

väl utrett. Buller- och säkerhetsproblematiken måste få en tillfredsställande lösning. Vi måste 

också genom fördjupade studier se vilka nya stationer och utbyggnader av Roslagsbanan 

och/eller tunnelbanan i nordost som eventuellt bör gå före den så kallade etapp 2 av 

Roslagsbanans upprustning. Landstingets revisorer har i skarpa ordalag kritiserat kostnaderna på 

omkring 8 miljarder kronor och de illa förankrade åtgärderna. Socialdemokraterna i landstinget 

har krävt att alla kostnader tydliggörs och att investeringsbeslut fattas demokratiskt och 

transparent i landstingsfullmäktige. 

Roslagsbanan är viktig men räcker som motionärerna skriver inte till. Socialdemokraterna i 

landstinget är som motionärerna övertygade om att en utbyggd tunnelbana till Täby i någon form 

kommer att visa sig samhällsnyttigt rätt. Alltför långtgående investeringar i Roslagsbanan kan 

undandra resurser och fokus från en nödvändig tunnelbaneutbyggnad. Men vi vet inte idag vad 

en tunnelbana till Arninge skulle kosta, vilken sträckning den borde ha eller vilka anslutande 

trafikinvesteringar som behövs. Vi vill därför låta den fördjupade idéstudien som nu genomförs 

bli klar innan vi fattar beslut om exempelvis etapp 2 av Roslagsbanan. Nordost måste få en 

kapacitetsstark kollektivtrafikutbyggnad som gör att bilberoendet kan minska och 

framkomligheten öka. Det handlar om att få korrekta beslutsunderlag för att bedöma vad som är 

rätt trafikslag, på rätt plats, i rätt tid, till rätt pris. 

Den starka befolkningsökningen kräver en utbyggd kollektivtrafik, inte minst en kapacitetsökning 

och utbyggnad av tunnelbanenätet. Moderaterna i landstinget har haft beröringsskräck när det 

gäller tunnelbanan. De startade en stomnäts- och spårvagnsstrategi, de stoppade utbyggnaden av 

tunnelbanan till Hagastaden och de har röstat nej till socialdemokraternas förslag om en strategisk 

tunnelbaneutredning. Vi beklagar den moderatledda majoritetens njugga ointresse för länets mest 

kapacitetsstarka och populära trafikslag. Nu har retoriken förändrats och Moderaterna talar 

åtminstone inte längre högt om att ”tunnelbanan är färdigutbyggd”. Vi hoppas att förändrad 

retorik också ska följas av handling. Hagastaden, Nacka, Barkarby, samt Täby/Arninge borde 

69 (87)

tillhöra de platser i länet som inom rimlig tidshorisont inkluderas i ett välfungerande 

tunnelbanenät. 


att bifalla motionerna H6 och H7. 

Motion H8 -Båttrafik från central plats i Österåker till Stockholm 

Som ett komplement till övrig traditionell kollektivtrafik dvs. tåg och bussar och till och från 

Stockholm skulle båttrafik kunna vara en möjlighet. 

Det har funnits båttrafik tidigare från bryggan vid Margretelunds Reningsverk till Stockholm för 

många år sedan, men då det krävdes bil för att ta sig till bryggan blev båtlinjen inte ett rimligt 

alternativ för tillräckligt många. 

Nu planeras i Österåker för en ny stadsdel Kanalstaden, ett område lika stort som Södermalm, 

där detaljplanen för den första etappen nu är antagen och byggstart för de första kvarteren sker 

inom kort. Det gör att möjligheten för båtar av den typ som Waxholmsbolaget kör, kommer att 

kunna anlägga mer centralt i Åkersberga. 

Vi är ute i god tid, men vi vet också att den här typen av båttrafik kräver lång planeringstid. 

Österåkers arbetarekommuns styrelse föreslår Distriktskongressen besluta 

Att landstingsgruppen ser över möjligheten att bygga ut båttrafiken som ett komplement till övrig 

kollektivtrafik till och från skärgårdskommunen Österåker 

Österåkers arbetarekommun styrelse 

genom Anders Pettersson ordförande i Österåkers arbetarekommun 



Skärgården och skärgårdstrafiken är en attraktiv och viktig del av vår huvudstadsregion. Att 

kunna färdas på vatten mellan Stockholms alla öar och kustkommuner är en stor turistmagnet 

och ett kulturarv att vara rädda om. 

Vad gäller båtpendling till och från Täby har förslaget testats förut men visat sig för långsam och 

oattraktiv. Vi ser därför inte ett behov av att i ett nuläge göra den investering som krävs för att få 

en reguljär pendlarlinje per båt till Österåker. 

Stora investeringar och kapacitetsförstärkningar görs just nu i Roslagsbanan. Vi tror också att den 

fördjupade idéstudien för kapacitetsstark kollektivtrafik i nordost kommer att peka på behovet av 

fler attraktiva busslinjer och en tunnelbanelösning till Täby/Arninge. För att nå ett ökat kollektivt 

resande och ett minskat användande av bil, som är ett av våra övergripande politiska mål för 

70 (87)

kollektivtrafiken, måste vi som parti snarare prioritera snabba enkla resvägar när så är möjligt. Bra 

busslinjer och spår ger naturligt en större andel kollektivtrafikresenärer till och från Österåker än 

båt. 

Båtresorna inom och mellan skärgårdskommuner likt Österåker har dock enormt stor betydelse. 

Vi vill slå vakt om och gärna utöka den fantastiska trafiken som Waxholmsbolaget och dess 

entreprenörer bedriver. Att öka tillgängligheten till öarna inom Österåkers kommun kan gynna 

det lokala näringslivet likväl som berika Stockholm som turist- och rekreationsplats. 



71 (87)

I – SAMHÄLLSPLANERING/BOSTÄDER 

Motion I1 - Satsning på framtidsinriktad regional infrastruktur 

Stockholmsregionen växer snabbt och behovet av såväl bostäder som arbetsplatsområden ökar i 

snabb takt. För att möta framtiden och stå beredd att utan allt för stora trafik- och 

kommunikationsproblem klara den förväntade tillväxten är det av största vikt att alla delar av 

Stockholmsregionen beaktas och görs väl tillgängliga för ändamålet. 

I den framtida tillväxten av Stockholmsregionen bör Södertörn med trafikaxeln Älvsjö – 

Nynäshamn få en central roll. Dels finns det i regionen stora möjligheter till tillskapande av 

synnerligen attraktiva boendemiljöer – natur- och vattennära, dels kommer den planerade 

hamnen i Nynäshamn att vara av största vikt för näringslivsutvecklingen och för nya 

företagsetableringar på såväl Södertörn som i hela Mälardalsområdet. 

Med tanke på den centrala roll som Södertörn och axeln Älvsjö – Nynäshamn kommer att inta är 

det därmed också av största vikt att se till att regionen får goda kommunikationer, inte bara mot 

centrala Stockholm utan också till andra delar av Stockholmsregionen i form av väl utbyggda 

tvärförbindelser i form av såväl vägar som till det regionala trafiknätet ansluten spårbunden trafik 

till Haninge och Tyresö. Det är också av betydelse att få till stånd en väg- och järnvägsutbyggnad 

där gods från hamnen i Nynäshamn kan nå stambanan och E 4 utan att behöva fraktas genom de 

mer tätbebyggda delarna av södra Stockholmsregionen. För den framtida utvecklingen och för en 

väl balanserad tillväxt inom Stockholmsregionen måste utbyggnaden av infrastrukturen på 

trafiksidan betraktas som synnerligen högprioriterad. 

Mot bakgrund av ovanstående föreslår undertecknad: 

Att: Distriktskongressen ger partiets företrädare i kommuner, landsting och riksdag uppgift att 

verka för en utbyggnad av den regionala infrastrukturen i enlighet med det i motionen anförda. 

Västerhaninge den 29 oktober 2012 

Jaan Ungerson 

Arbetarekommunstyrelsens yttrande; Motionen pekar på behovet av utökad infrastruktur i 

Södertörn vilket är angeläget. Bland det som föreslås är bl.a en ny väg- och järnvägsutbyggnad 

mellan Nynäshamn och E4:an och stambanan. Styrelsen menar att det finns mer angelägna 

satsningar i närtid. Dit hör Södertörnsleden och att spårväg Syd binder samman Haninge med 

Flemingsberg /Kungens kurva. 

Spårväg Syd och utvecklingen av Södertörn behandlas också i motion 2. 


Haninge arbetarekommun beslutar vid medlemsmöte 2012 11 29, att skicka motionen som 

enskild till partidistriktets årskongress 2013 

72 (87)

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion I1 

Föredragande: Helene Hellmark Knutsson, helene.hellmark-knutsson@politik.sll.se 

Motionären lyfter angelägna och viktiga frågor. Den snabba befolkningstillväxten i kombination 

med höga miljöambitioner gör att vi behöver bygga ut kollektivtrafiken. Detta gäller inte minst på 

Södertörn där förbättrad infrastruktur kan bidra till en positiv utveckling och binda samman flera 

regionala kärnor. 

Vissa viktiga utbyggnader sker eller har skett området. Dubbelspårsutbyggnaden på Nynäsbanan 

är ett arbete som inleddes genom att den dåvarande Socialdemokratiska landstingsledningen 

förskotterade medel till Trafikverket för att komma igång. Väg 73 är äntligen färdigställd och 

under 2013 kommer arbetet att påbörjas med Södertörnsleden. 

Mer kan behövas men investeringar i spårbunden trafik är förenat med stora kostnader. Den kan 

ändå vara samhällsekonomiskt lönsam i stråk med högt antal resande och i kombination med 

exploatering. För att möjliggöra prioriteringar mellan olika objekt krävs gedigna 

samhällsekonomiska beräkningar. Alla intressenter måste vara med och bidra och avtal om 

exploatering samt genomförande bör upprättas med berörda kommuner innan beslut fattas. För 

att möjliggöra en snabb utbyggnad av Spårväg syd krävs t.ex. långt mer omfattande planer på 

bostäder, arbetsplatser och andra etableringar än de som ansvariga borgerliga politiker hitintills 

har lyckats presentera. 

Hamnen i Norvik skapar nya behov av transporter. Det är av betydelse att gods från hamnen i 

Nynäshamn kan nå stambanan och/eller E 4. Distriktsstyrelsen delar den uppfattningen men 

anser att man innan ställningstagande behöver ta fram en bredare idéstudie vad gäller transporter 

av gods i hela regionen där samtliga hamnbehov och inkommande transporter på väg kan ses 

utifrån ett helhetsperspektiv. En sådan övergripande översyn hos Trafikverket är mycket 

önskvärd. 



Motion I2 - Främja utvecklingen av regionala stadskärnor 

Idag bor det över 2,1 miljoner människor i Stockholmsregionen, och redan år 2050 förväntas vi 

ha en befolkning på över 3,2 miljoner människor. Även om många som söker sig till 

Stockholmsregionen vill bo och verka så centralt som möjligt, så kan inte alla människor bo runt 

Stureplan eller ens innanför tullarna. För att klara av tillväxten av människor är det nödvändigt att 

Stockholm växer geografiskt. 

För att kunna utveckla Stockholmsregionen ytterligare har ett antal stadskärnor pekat ut. Dessa är 

Barkarby-Jakobsberg, Kista-Sollentuna-Häggvik, Arlanda-Märsta, Täby-Arninge, Kungens kurva- 

Skärholmen, Flemingsberg, Haninge centrum samt Södertälje. 

Ska vi klara av Stockholmsregionens tillväxt krävs det att alla aktörer på alla nivåer lever upp till 

målsättningen att skapa de regionala stadskärnorna. Detta gäller såväl landstinget som 

kommunerna och staten. Det är viktigt att alla aktörer redan nu verkar för att bygga ut 

Stockholmsregionen, både vad gäller planering av bostäder, kommunikationer, arbetstillfällen, 

73 (87)

sjukvård samt skolor. Det är av vikt att få en större spridning på bebyggelse, verksamheter, och 

kommunikation som fungerar mellan städskärnorna. 

Bland annat måste staten ta sin del av ansvaret genom att tydliggöra att bland annat högskolorna i 

regionen måste växa på ett sätt som underlättar regionens tillväxt. Det fungerar inte att 

koncentrera sin verksamhet på ett fåtal ställen utan utbildningen bör spridas på de regionala 

stadskärnorna. 

Regionen bör ta ett tydligt ansvar genom att se till att det finns avancerad sjukvård i de regionala 

stadskärnorna och att kollektivtrafiken fungerar mellan stadskärnorna. Sjukhus ska även byggas i 

de regionala stadskärnorna. 

Likaså har regionen ett ansvar för att kollektivtrafiken fungerar. Att tunnelbanan kan byggas till 

Nacka är välkommet men ett lika stort ansvar är att fullfölja spårväg syd och inte minst dess 

förlängning till övriga stadskärnor. 

Distriktsårskongressen förelås därför besluta: 

att partidistriktet ställer sig bakom andan i motionen, i syfte att främja utvecklingen av 

de regionala stadskärnorna. 

Arbetarekommunens styrelse 



Haninge arbetarekommun beslutar vid medlemsmöte 2012 11 29, att skicka motionen som sin 

egen till partidistriktets årskongress 2013 

Motion I3 - Ett regionalt utbildningscenter i Barkarbystaden 

Järfälla kommun nordväst om Stockholm är en kommun som kraftigt växer, liksom regionen i 

övrigt. Utvecklingen av Barkarbystaden som började med IKEA och Barkarby Outlet, fortsätter 

nu med bostäder för olika behov och i olika upplåtelseformer. Mer handel, kontor och 

livsmedelsbutiker är också planerade. För oss socialdemokrater är det viktigt att Barkarbystaden 

inte bara blir handel och bostäder, utan också ett område för rekreation, kultur och inte minst 

utbildning. 

I den regionala RUF:sen pekas bland annat Barkarby-Kista ut som ett av få kärnområden i 

regionen för fortsatt utveckling. Detta är viktigt inte bara för Järfälla kommun utan för alla 

norrkommuner och Stockholms kommun. 

Socialdemokraterna i Järfälla konstaterade för några år sedan att det i kommunen saknades en 

samlad strategi för de egna gymnasieskolorna. Vi såg också andra behov och projektidén vidgades 

till att innefatta samverkan med högskolan, ökade näringslivskontakter, anpassning till 

Barkarbystadens utveckling samt skolans behov av att integrera sig med det omgivande samhället. 

Under denna tid hade det parallellt utvecklats något som heter Teknik College. Detta hade 

initierats av arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer inom industrin (inte minst IFMetall) för att 

attrahera fler elever till industriutbildningar. Tanken är att gymnasieprogram och eftergymnasiala 

utbildningar ska kunna samverka nära näringslivet. Det finns också en önskan att det ska finnas 

74 (87)

ett Teknik College i varje region, exempelvis en i södra delen i Stockholms län och en i norra 

delen. I den södra delen finns ett Teknik College etablerat i Södertälje men inget finns i den norra 

delen av regionen. Regeringen har dessutom inrättat en yrkeshögskola med ansvar för bland 

annat kvalificerade yrkesutbildningar (KY) som ytterligare understryker behovet av 

eftergymnasiala utbildningar vid sidan av högskolan. 

Mot bakgrund av detta motionerade socialdemokraterna i Järfälla om att kommunen skulle satsa 

på att utveckla ett utbildningscenter ”Barkarby College” i Barkarbystaden. Detta bifölls av den 

moderatledda kommunen och en förstudie har gjorts. 

Socialdemokraterna i Järfälla vill att ”Barkarby College” blir ett regionalt utbildningscenter med 

inriktning på industri och handel på gymnasial- och eftergymnasial nivå. Utbildningen ska drivas i 

nära samverkan med näringslivet i regionen. 

Järfälla Arbetarekommun föreslår därför: 

Att partidistriktet verkar för att ”Barkarby College” blir verklighet 

Agneta Karlsson Eva Ullberg 

Ordförande i Järfälla AK Gruppledare i Utbildningsnämnden 

Järfälla arbetarekommuns utlåtande: Motionen ”Ett regionalt utbildningscenter i 

Barkarbystaden” är antagen i sin helhet av Järfälla arbetarekommuns medlemsmöte den 24 

oktober 2012. Motionen sänds in till partidistriktets årskongress 2013 som arbetarekommunens 

egen. 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion I2 och I3 

Föredragande: Helene Hellmark Knutsson, helene.hellmark-knutsson@politik.sll.se och Robert 

Noord, robert.noord@haninge.se 

Haninge arbetarekommun har i en motion föreslagit att partidistriktet ska ställa sig bakom andan 

i en motion som syftar till att främja utvecklingen av de regionala stadskärnorna. Järfälla 

arbetarekommun har skrivit en motsvarande motion där de föreslår att partidistriktet ska verka 

för att Barkaby College blir verklighet. 

Stockholm växer så det knakar. Varje dag växer regionen med över två fulla busslaster och redan 

2050 förväntas vi ha en befolkning på över 3,2 miljoner människor. För att klara av denna tillväxt 

har åtta regionala stadskärnor pekats ut. Dessa är Barkarby-Jakobsberg, Kista-Sollentuna- 

Häggvik, Arlanda-Märsta, Täby-Arninge, Kungens kurva-Skärholmen, Flemingsberg, Haninge 

Centrum samt Södertälje. 

En bärande tanke med dessa kärnor är att där ska det finnas tillgång till bostäder, handel, 

arbetsplatser, högre utbildning, kulturupplevelser m m. Det ska helt enkelt inte vara nödvändigt 

att ta sig in till centrala Stockholm för att arbeta, studera eller bara ta del av ett aktivt nöjes- och 

kulturliv. 

75 (87)

Det är de berörda kommunerna som har huvudansvaret för att se till att de regionala 

stadskärnorna blir verklighet, men både regionen i form av landstinget och staten har ett särskilt 

ansvar. Det ligger i allas intresse att Stockholm kan fortsätta växa och utvecklas. 

Vad gäller Järfällas tankar om ett Barkarby College så är dessa mycket intressanta och 

partidistriktet intar en positiv hållning till att kunna medverka till att detta blir förverkligat. 

Även Haninges arbete med att skapa en regional stadskärna är angeläget och viktigt och även här 

är partidistriktet berett att på olika nivåer medverka till att planerna och ambitionerna 

förverkligas. Det kan bland annat handla om att bidra till att förverkliga planerna på 

Haningeterrassen med bland annat specialistcentrum för vård och en ny modern bussterminal. 

Ett Socialdemokratiskt styrt landsting är även beredda att utveckla smarta busslösningar mellan 

de regionala stadskärnorna Haninge och Flemingsberg, exempelvis genom fler direktbussar eller 

någon form av BRT-lösning (Bus rapid transit). Längre fram kan det bli aktuellt att spårväg syd 

förlängs från Flemingsberg till Handen. Detta förutsätter mer omfattande planer på bostäder som 

kan säkra betydande medfinansiering från såväl kommunerna som exploatörerna. För Järfällas del 

har partidistriktet sedan länge pekat ut en förlängning av tunnelbanan till Barkarby som en viktig 

del av utvecklingen mot en tydligare regional kärna. 


att bifalla motion I2 och I3, samt 

att motionerna jämte utlåtandet ska sändas till både kommunala gruppen och 

landstingsgruppen. 

Motion I4 - Bostad, en fråga om välfärd 

Bostadsbristen är på flera håll i landet akut. Bara i Stockholms län behövs ca 20 000 nya bostäder 

byggas, varje år, för att bemöta det växande behovet. Tyvärr är det verkliga bostadsbyggandet 

långt ifrån detta mål. År 2011 påbörjades endast 8000 nya bostäder i länet. 

Bristen på bostäder i storstäderna är problematiskt både socialt och ekonomiskt. Möjligheten att 

flytta hemifrån i storstäder som Stockholm har kommit att bli en svåruppnåelig dröm. Det som 

tidigare setts som en självklarhet har kommit att bli få förunnat. Enligt Boverket lämnar unga 

kvinnor och män i storstäder och förorter föräldrahemmet allt senare jämfört med ungdomar i 

övriga delar av landet. För den som vill arbeta eller studera i någon av de största städerna är 

bostadssituationen ett hinder. Genom den borgerliga förda politiken har de allmännyttiga 

bostadsbolagen i Stockholms län tvingats att ombilda hyresrätter för att slippa möta de stora 

renoveringskraven. Det gör att antalet hyresrätter sjunker samtidigt som efterfrågan ökar. Den 

minskade tillgången försämrar ungas möjlighet att skaffa ett förstahandsboende. Bostadsrätt eller 

andra- alternativt tredjehandskontrakt har kommit att bli de främsta alternativen för den som vill 

ha en lägenhet i Stockholm. Det är ett dyrt och oftast osäker sätt att leva på. Det är ovärdigt att 

ungdomar i våra storstäder måste leva med den ständiga rädslan att ej veta om man kommer att 

ha kvar sitt boende den kommande månaden. 

För att möta det enorma bostadsbehovet krävs rejäla investeringar. Dock inser vi att 

bostadsbristen samt renoveringskraven är så pass stora att våra kommunala bostadsbolag ensamt 

76 (87)

ej klarar av att möta behoven. Kommuninvest har uppskattat att upprustningen av 

miljonprogrammen kostar mellan 50 och 275 miljarder kronor. Andra har satt ännu högre siffror. 

Historien visar att ägande av hyresfastigheter är ett effektivt sätt att få en stabil och god 

avkastning på investerat kapital. Hyresrätter ger en stabil och långsiktigt god avkastning på 

investerat kapital och dessutom med låg risk. Vi anser därför att AP-fonderna bör öka sina 

investeringar i hyresrätter. Det skulle vara en stabil investering av pensionspengar samtidigt som 

framtidens pensionsinkomster skulle ge människor bostäder redan idag. 

Utöver investering i bostadsbyggande anser vi det vara en självklarhet att alla, oavsett ekonomisk 

bakgrund, ska ha möjlighet att ställa sig i en bostadskö. Idag är det flera kommuner vars 

bostadsköer erhåller någon form av avgift. För den ungdom som har det sämre ställt ekonomiskt 

kan avgiften betyda att ungdomen inte kan ställa sig i kö, vilket kraftigt försämrar dess framtida 

inträde på bostadsmarknaden. Därför anser vi att bostadsköer bör vara avgiftsfria. 

Därför yrkar vi: 

att Socialdemokraterna i Stockholms län ser rättigheten till bostad som en självklar del 

av välfärden 

att Socialdemokraterna i Stockholms län verkar för att de allmänna bostädsköerna i 

Stockholmsregionerna är avgiftsfria 

att Socialdemokraterna i Stockholms län driver en lagändring där en eller flera APfonder 

får uppdrag att öka sin andel av det samlade kapitalet som placeras i 

bostadsinvesteringar 

Alexandra Völker och Jesper Lindholm Stockholms läns SSU distrikt 

Arbetarekommunens yttrande 

Motionären lyfter en viktig och angelägen fråga. Styrelsen delar motionärens syn på att 

bostadsbristen är ett akut problem som Socialdemokraterna i Stockholms län bör arbeta aktivt 

mot. Vi delar även synen på att de allmänna bostadsköerna bör vara avgiftsfria. 

De allmänna pensionsfonderna, AP-fonderna är genom sina fastighetsbolag redan idag stora 

fastighetsägare. Till exempel äger man Sveriges största fastighetsbolag Vasakronan AB (första, 

andra, tredje, fjärde och sjätte AP-fonden) samt Rikshem (fjärde AP-fonden och AMF). Rikshem 

förvaltar drygt 18 000 lägenheter, varav drygt 4 000 är studentlägenheter. Bara under 2012 har 

Rikshem förvärvat allmännyttiga lägenheter i bland annat Kalmar, Nyköping och Umeå. Det 

behövs alltså ingen lagändring för att AP-fonderna ska öka sina investeringar i bostäder. APfondernas 

uppdrag är att långsiktigt maximera avkastningen på det förvaltade pensionskapitalet 

och har som främsta mål att över tiden minimera de negativa konsekvenserna på framtida 

pensioner av att "bromsen" (den automatiska balanseringen) i pensionssystemet aktiveras. Om 

man dessutom skulle ge AP-fonderna en viktig roll i bostadsförsörjning finns det en stor risk att 

det förvaltade pensionskapitalet äventyras och leda till lägre pensioner i framtiden. 

Arbetarekommunen anser att detta vore olyckligt. 

77 (87)

Arbetarekommunens styrelse föreslår medlemsmötet besluta: 

att bifalla första och andra att-satsen 

att anse tredje att-satsen besvarad 

att sända motionen vidare till Distriktskongressen 

Sundbybergs arbetarekommun beslutade att bifalla styrelsens förslag 

Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion I4 

Föredragande: Leif Nysmed, leif.nysmed@byggnads.se 

Distriktsstyrelsen delar motionärernas syn att Bostadspolitiken är en oerhörd viktig politisk fråga, 

som tyvärr allt för länge fått stå i skymundan i debatten. Bostadspolitiken har förskjutits från att 

ha varit en fråga där politiken ställs till svars varför inte tillräckligt med bostäder byggs till att det 

är mer eller mindre en fråga som var en får klara av själv. De förslag som motionärerna lyfter upp 

är intressanta. AP-fonderna är, precis som Sundbybergs arbetarekommun skriver, redan stora 

aktörer inom fastighetsmarknaden. Det uppdraget som AP-fonderna har, att långsiktigt maximera 

avkastningen på det förvaltade pensionskapitalet, ser vi, till skillnad mot Sundbybergs 

arbetarekommun, kan mycket väl stämma överens med de investeringar som behövs med 

nyproduktion av hyresbostäder samt förvaltning av befintliga hyresbostäder i tillväxtområden. 

Investeringar i bostadsmarknaden är inte osäkrare än i exempelvis aktiemarknaden, utan som vi 

ser det en väldigt långsiktigt trygg investering med dessutom en stor samhällspolitisk nytta. Dock 

är distriktsstyrelsen osäker kring att lagändringar är nödvändiga för att detta ska ske. Vi tror att 

med en politisk viljeyttring visa på att med den inriktningen kan AP-fonderna öka sina 

investeringar inom bostadssektorn samtidigt som deras uppdrag att långsiktigt förvalta 

pensionskapitalet inte riskeras. 

Distriktsstyrelsen anser till skillnad från motionärerna att det nödvändigt med en avgift i 

bostadsköerna för att motverka att alla ställer sig i köerna i fall att man skulle behöva en lägenhet 

i framtiden. Dock anser distriktsstyrelsen att avgiften ska vara i en nivå som ändå möjliggör för 

alla att ha råd att stå i bostadskön. 


att bifalla att-sats 1, 

att avslå att-sats 2, samt 

att anse att-sats 3 besvarad. 

78 (87)

J – ORGANISATION 

Motion J1 - En jämställd distriktskongress ska ha hög prioritet och kräver en 

modern feministisk socialdemokrati 

Högst centralt i socialdemokratisk politik är att vi utlovar att kämpa för och leverera jämställdhet. 

Ett ojämnställt könsbaserat mönster betyder ett inbyggt legitimitetsproblem för en trovärdig 

feministisk politik, och bör således motverkas vid val av kongressombud. 

Det socialdemokratiska partiet är i grunden ett feministiskt parti och hela vår politik bygger på 

grundvalen att vi strävar efter ett samhälle utan klyftor i makt. Detta framgår med all tydlighet i 

våra politiska riktlinjer och vårt partiprogram. En demokratisk målsättning i våra stadgar är ett 

samhälle utan under- och överordningar. Detsamma måste gälla för vår egen rörelse. 

Trots partiets målsättning om ett samhälle utan sociala skillnader mellan kvinnor och män och 

trots att vi har en jämställd lista till riksdagen (verkställandet), finns det svaga punkter i 

jämställdhetstanken gällande antalet ombud till distriktskongressen. Av kongressombud kan 

samtliga vara män eller kvinnor eller ha vilken annan sammansättning. 

• Partiets högst beslutsfattande organ är kongress. Såldes bör vi slå vakt om och värna om 

jämställdheten även där. Ett partisystem som bäddar för strukturell över- och 

underordning mellan kvinnors och mäns representation vid distriktskongress, är en tydlig 

akilleshäl. Partiet riskerar att tappa viktigt internt och externt förtroendekapital. 

• Att vi har varannan kvinna och varannan man på riksdagslistan, blir ytterst en symbolisk 

representation; i fall vi inte kan förmå oss att varva listorna till distriktskongressen. 

Gällande val av kongressombud och listkompositionen måste partiet ta ett brett grepp 

om och ansvar för; att motverka exkluderingsmekanismer och underrepresentation på 

grund av kön. 

En socialdemokratisk feministisk grundsyn betyder i praktiken krav och ansvar; både inom och 

utom partiet. Ett modernt parti på 2000-talet behöver visa på förmåga till ständig 

nutidsorientering, initiativtagande och självkritiskt utvärdering av den egna organisationen. En 

ojämn könsfördelning där många viktiga politiska beslut diskuteras och fattas, påverkar 

riktningen för beslutens nutida och framtida effekter. Ur ett könsmaktsperspektiv är ett sådant 

politiskt system oacceptabelt. En ojämn könsmässig uppdelning bland partiets kongressombud 

reflekterar ett fasthållande av ett stagnerat och föråldrat samhällsbygge. Vidare begränsar det 

livsvillkor och samhällsutveckling; där kvinnor och män låses fast i föråldrade roller. 

Vi socialdemokrater slår fast att all makt måste utgå ifrån de människor som gemensamt bildar 

samhället. En central fråga bör vara: Hur påverkas partiets interna och externa 

jämställdhetspolitik om det främst är en socialt konstruerad makthierarki med t ex "manliga" 

normer, intressen och perspektiv som bejakas vid våra kongresser? Vi socialdemokrater måste 

nyfiket söka svaret på; vilka samhälleliga konsekvenser får en ojämn könsfördelning beträffande 

ombuden, på de politiska beslut som fattas på kongress? Vår genuina stadgeenliga och 

partipolitiska målsättning om ett samhälle utan under- och överordningar måste beslutsamt 

vidareutvecklas; för att fullt ut gälla i praktiken för vår egen rörelse. 

79 (87)

Jag föreslår distriktskongressen besluta att anta motionen 

att socialdemokraterna i Stockholms län stadgefäster att anslutna Arbetarekommuner skall utse 

sina ombud enligt principen "varvade listor" alltså "en kvinna en man" 


Arbetarekommunstyrelsens yttrande: Jämställdhet är en fråga som på goda grunder lyfts fram 

i flera sammanhang. Det handlar om att kvinnors och mäns samlade perspektiv gör bilden mer 

hel. Det tar sig många uttryck i vår politik men det blir extra påtagligt när vi socialdemokrater går 

till val med varvade listor i allmänna val. 

I Haninge arbetarekommun har vi varvade listor i allmänna val (så långt det räcker), försöker 

skapa och upprätthålla en jämn könsfördelning när det gäller olika uppdrag i kommunen, ombud 

till distriktskongresser etcetera. 

Ambitionen att skriva in detta i distriktsstadgarna kan kännas lovvärt på många sätt. Det kanske 

är görligt vad gäller ombud till distriktskongressen, vilket är en fråga som hanteras 

arbetarekommunvis. Det skulle kanske också kunna lösas genom en rekommendation till 

arbetarekommunerna att de bör tänka på att eftersträva en jämn könsfördelning i sina 

delegationer. Samtidigt pågår diskussioner kring även andra perspektiv som på olika sätt måste 

lyftas fram och att konklusionen riskerar att bli att en delegation bör vara allsidigt sammansatt. 

För Haninges del består delegationen för 2013 av XY män och XX kvinnor. 

Motionen kan också läsas som att detta också borde gälla partiets kongress och den frågan är 

dock svårare att lösa på ett sätt som skulle tillfredsställa motionären. Dels finns det faktum att 

varje förening har nomineringsrätt. I Haninge har vi försökt arbeta med en mjukare linje och 

istället efterfrågat förslag inför ett möte som kan ta ställning till arbetarekommunens nominering 

och därpå följande rekommendation. Senast innehöll arbetarekommunens förslag och 

rekommendation två män och tre kvinnor. 

Val av kongressombud sker i valkretsar tillsammans med ett antal andra arbetarekommuner. 

Kandidaterna placeras på valsedeln i alfabetisk ordning, på efternamn. Därefter är det upp till var 

och en medlem, att lägga sin röst på kvinnor, män, någon man känner, något nytt ansikte eller på 

vilket sätt som var och en väljer att utöva sin rättighet att välja vem de tycker ska företräda denne 

på kongressen. 

I år kan vi konstatera att Stockholms läns kongressdelegation är sammansatt av 10 män och 16 

kvinnor. 




Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion J1 

Föredragande: Lotta Håkansson Harju, lotta.hakansson@jarfalla.se 

Principen om varvade listor är nu 20 år (beslut på partikongressen 1993) och borde vara väl 

inarbetad som princip på samtliga nivåer i hela partiet. 

80 (87)

Så här i backspegeln kan man ändå tycka att principen med varvade listor borde kommit ännu 

tidigare som ett beslut på central nivå. I Stockholms län var Järfälla arbetarekommun först ut och 

redan 1976 tillämpade de varvade listor i kommunalvalet, mest känt som varannan damernas, och 

detta fick så småningom spridning i resten av länet och landet. 

Motionären vill nu att vi ska stadgefästa varvade listor när vi väljer ombud från 

arbetarkommunerna till distriktskongressen och precis som Haninge arbetarkommun skriver i sitt 

utlåtande så kan man vid första anblicken sympatisera med den tanken. Men eftersom det inte i 

något annat sammanhang återfinns i våra stadgar om varvade listor på någon nivå tycker 

distriktsstyrelsen inte att vi kan ställa oss bakom ett sådant krav. Det finns många kloka 

resonemang i motionen om att det fortfarande återstår en hel del arbete i vårt parti för att leva 

upp till jämställdhet och att vara ett feministiskt parti vilket distriktsstyrelsen håller med om. Att 

uppnå varvade listor med kvinnor och män löser inte allt. Utöver det finns också fler aspekter att 

ta hänsyn till som ålder, erfarenhet och bakgrund mm. 

Det måste vara upp till varje arbetarkommun att ta beslut om hur man utser sina ombud, 

självklart med principen om varvade listor som just en vägledande princip. 



Motion J2 - Val av ombud till Partikongressen 

Vårt partidistrikt, Stockholms län, har till kongressen 26 ombud som har valts av de olika 

arbetarekommunerna. Av förståeliga skäl måste flera AK slås samman, men att som gjorts i år till 

samma valkrets ta 10 AK för att välja 5 ombud är obegripligt. Om man sedan tittar på det 

geografiska läget uppstår flera frågetecken, vidare har ingen presentation gjorts. Detta innebär att 

medlemmarna i de olika AK, inte ens de som är eller har varit politiskt aktiva, känner till de som 

är upptagna på valsedeln. Hur är tanken bakom denna uppdelning? Det spridda geografiska läget 

och den knappa tiden (16 dagar inräknat alla röda dagar 22/10-7/11 )omöjliggjorde alla former 

att skaffa någon närmare kunskap om var de olika ombuden står i de olika frågorna som skall 

behandlas på kongressen. Inte ens deras ålder presenterades. 

Vår valkrets bestod av Danderyd, Ekerö, Lidingö, Nykvarn, Salem, Täby, Upplands-Väsby, 

Upplands-Bro, Vallentuna och Vaxholm om man tar en titt på kartan över vårt län så slås man av 

att även med våra mått mätt så är det ganska långt mellan Salem och Vallentuna och inte de allra 

bästa kommunikationerna. Min besvikelse är stor när jag ser att vi inte valt ett enda ombud men 

rötter utanför Sverige. 

Till nästa kongress föreslår jag 

Att man för det första använder sig av länskartan 

Att varje föreslaget ombud får göra en viss presentation ålder och sysselsättning 

Att vi får lite längre tid till ombudsvalen 

Gun Fjällström, Täby 2012-12-05 

81 (87)

Socialdemokraterna i Täbys medlemsmöte den 6 december 2012 beslutade att bifalla 

motionen och skicka den vidare som sin egen till partidistriktets årskongress 


Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion J2 

Föredragande: Leif Nysmed, leif.nysmed@byggnads.se 

Distriktsstyrelsen förstår motionärens tankar, men vi anser att den modell som använts, inte 

enbart i detta val utan även i tidigare val, är mer rättvist. Att, som motionären föreslår använda 

sig av länskartan när vi delar upp valkretsarna skulle vara ofördelaktigt för mindre 

arbetarekommuner då de skulle ha mycket svårt gentemot större arbetarekommuner som då 

skulle hamna i samma valkrets. I den nu använda modellen samlas arbetarkommuner som är 

storleksmässigt lika, av den enkla anledningen att även mindre arbetarekommuner ska ha en 

chans att få med ombud. Distriktsstyrelsen anser att det är viktigt att vår kongressdelegation 

speglar hela länet i så stor omfattning det är möjligt. Det bästa sättet för en arbetarekommun att 

få med fler delegater till kongresser är: 1. Värva fler medlemmar, fler medlemmar ger distriktet 

fler mandat till kongresserna. 2. Arbeta för att alla i sin arbetarekommun faktiskt också röstar. 

Det kan ske genom att tillåta brevröstning inom arbetarekommunen, det underlättar för många 

som har svårt att ta sig till en speciell lokal eller ett särskilt möte för röstningsförfarandet. Man 

kan också aktivt kontakta de personer som inte röstat för att påminna och uppmana dom att 

faktiskt rösta innan röstningsförfarandet avslutas. 

Det är upp till varje arbetarekommun att faktiskt mobilisera varje medlem inför omröstningarna. 

Återigen, för att inte de mindre arbetarekommunerna ska bli överkörda av de stora 

arbetarekommunerna så har distriktsstyrelsen valt att dela upp arbetarekommunerna utifrån 

medlemsantal och inte utifrån geografin. 

Vad det gäller kandidatpresentationer så instämmer distriktsstyrelsen i att det är viktigt att få veta 

vilka personerna är och vad de har för politiska hjärtefrågor då man ska välja dessa till 

kongressen. Av den anledningen fick kandidaterna göra en presentation av sig själva som sedan 

har lagts upp på partidistriktets hemsida. Detta kan naturligtvis utvecklas, det kan vara i form av 

ett utskick till alla medlemmar eller att en kandidatpresentation ska finnas tillgänglig i respektive 

arbetarekommun inför ombudsvalen. 

Däremot stämmer inte påståendet att inget av ombuden har rötter utanför Sverige, det måste vara 

ett missförstånd, men där kan vi bli bättre på den punkten. Med en bra kandidatpresentation så 

kan andra medlemmar, än redan kända, få chansen att bli valda till ombud för Stockholms läns 

partidistrikt. 

Distriktsstyrelsen kommer inför kommande kongressval att åter pröva valkretsindelningarna. 

Bara för att valkretsarna sett ut på ett visst sätt under tidigare kongressval innebär inte att det per 

automatik ska likadant vid nästa kongressval. I distriktsstyrelsen har olika alternativ diskuterats 

innan man fastställde nuvarande ordning. Även frågan om snäva tidsramar kommer att lyftas i 

distriktsstyrelsen samt med arbetarekommunerna. 



82 (87)

K – ÖVRIGT 

Motion K1 - Demokrati och jämställdhet råder när alla är delaktiga och deltar 

på lika villkor i samhällslivet och demokratiarbetet 

Diskriminering är ingen naturlag. Trots detta har det, mer eller mindre i det tysta, fått utvecklats 

till en manifest och i många fall normaliserad samhällsnorm. Kön, etnicitet, sexuell läggning, 

funktionshinder, ålder och klasstillhörighet är historiskt sett väl kända diskriminerande faktorer. 

2000-talets Sverige är ingen rättvis plats att leva på. Enligt GGG:s statistik (Global Gender Gap) 

backar Sverige sedan år 2006 in mot det ojämlika samhälle som var rådande före demokratins 

genombrott. (GGG - statistisk redovisning som görs varje år om jämställdhet i världen). Mätvariablerna i 

rapporten är makt, utbildning, ekonomi och hälsa. 

Att förhålla sig passiv eller senfärdig inför en ojämställd samhällsutveckling som ökar 

klassklyftorna bidrar till att ge legitimitet till en maktordning som inskränker människor frihet och 

livspotentialer. Vi socialdemokrater behöver aktivt och engagerat mobilisera en politisk motmakt 

för att mota detta orättfärdiga samhällskontrakt som bygger på ett strukturellt förtryck utifrån en 

diskriminerande och hierarkisk indelning av människor. Rättvisa har legitimitet när den inkluderar 

alla samhällsmedborgare. 

Alla borde ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. När det gäller kvinnlig 

representation och inflytande inom den politiska och offentliga sfären, har forskning visat att för 

svenska förhållande har detta påverkat och förändrat den traditionella synen på könsroller. Man 

har även påvisat att politiken påverkats innehållsligt; kvinnor lyfter i större utsträckning än män, 

fram jämställdhets- och omsorgsfrågor. Vidare har man sett att svenska kvinnliga väljares åsikter 

representerats bättre av kvinnliga riksdagsledamöter, än av manliga dito. 

Men när det gäller ett ”kroppsligt medborgarskap” har kvinnor idag i förhållande till män, fortsatt 

mindre kontroll över sina egna kroppar, vidare har de lägre inkomst, mindre egendom och 

mindre inflytande över sina egna liv. Forskningsresultaten talar sammantaget för att; vad som ska 

representeras och relationen mellan den som representerar och den som representeras bör ur ett 

jämställdhetsperspektiv betraktas utifrån en medvetenhet om en normativ och strukturell 

maktordningsprincip. Principer som genom historien bidragit till att osynliggöra de 

diskriminerande faktorer; - som vi alla bör erkänna och ta ansvar för att förändra. I praktiken bör 

detta vidare resultera i att den socialdemokratiska riksdagsgruppen verkar kraftfullt för en 

likvärdig representation av båda könen i ledningen för myndigheter och institutioner. 

Flertalet av ovanstående ojämlika livsförutsättningar har inom forskning visat sig generera en 

negativ och kostsam inverkan på folkhälsan. Tillstånd av ojämställdhet i samhälle och människans 

omgivning påverkar stressnivåerna hos såväl hög- som låginkomsttagare. Två av flera allvarliga 

folkhälsoeffekter som visat sig är rubbningar i immunsystem och matsmältningssystem. 

Studier oberoende av varandra har visat på ett samhälleligt positivt utfall när samhället undanröjer 

diskriminerande faktorer och en könsmaktsordning som hindrar kvinnor att forma sitt liv på 

jämlika villkor och bidrar till att främja deras frihet som t ex att kunna gå i en jämlik skola 

oberoende av socioekonomisk bakgrund. Utfallet blev att kvinnor i högre utsträckning än män 

investerade sina nyförvärvade inkomster på ett sätt som gynnade kommande generationer. 

83 (87)

Ökad jämställdhet ger ekonomisk självständighet, skapar ökad trygghet och breddar kvinnors 

frihet, vilket i sin tur bidrar till att bekämpa barnfattigdom på ett verkningsfullt och rättfärdigt 

sätt. Ett jämställt samhälle främjar en hållbar utveckling för kollektivet, stärker folkhälsan och gör 

Sverige till en rättvisare och jämlikare plats att leva på. 

Jag föreslår distriktskongressen besluta att anta motionen 

att distriktskongressen beslutar översända motionen till Partistyrelsen med hemställan 

att Partistyrelsen ger den socialdemokratiska riksdagsgruppen i uppdrag att i 

Riksdagen väcka en motion i enlighet med innehållet i denna motion 

at motionen översändes till de socialdemokratiska riksdagsledamöter som företräder 

Stockholms läns valkrets 

att partidistriktet tillsätter en utredning och arbetsgrupp för att ta fram reformpolitiska 

program till valåret 2014; för ett jämställt samhälle 






Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion K1 

Föredragande: Ann-Christine Furustrand, ann-christine.furustrand@osteraker.se 

Socialdemokraterna har som grundläggande politisk princip att alla människor är lika mycket 

värda oavsett ursprung, klasstillhörighet eller kön. För oss är det självklart att kvinnor och män 

ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter i hela samhället. Distriktsstyrelsen delar 

motionärens beskrivning av vilka effekter som kan ses i samhället som visar att det finns 

samhällsstrukturer som delar upp människor. En tydlig sådan struktur är den som delar upp oss i 

kvinnor och män och där kvinnornas villkor är annorlunda än männens. Det visar sig i sämre 

löner och mindre makt och inflytande. Vi uppfostras till vad som är kvinnligt och manligt och i 

hur vi ska bete oss. Det begränsar både kvinnor och män. Dessa könsstrukturer finns i alla 

samhällsklasser. 

Vi socialdemokrater tror att vi kan vidga möjligheterna för alla människor att leva ett rikare liv 

genom att bryta dessa strukturer. Vi tror att det skapar ett annat och i djupaste mening mera 

mänskligt samhälle. Med den grundsynen är Socialdemokraterna ett feministiskt parti. 

Det är enkelt för oss alla att säga att vi vill skapa ett jämställt samhälle. Som parti måste vi gå 

vidare och inte bara tydligt visa på våra insikter om samhällets ojämlikheter utan också visa vilka 

åtgärder som vi tror bäst bidrar till ett mer jämlikt samhälle och vilka åtgärder vi är beredda att 

genomföra och hur det skall ske. Vår egen länsriksdagsgrupp kan här ta initiativ till att lyfta 

jämställdhetsfrågorna och väcka debatt. 

84 (87)

Distriktsstyrelsen anser att det är betydligt starkare om vi som parti tar fram ett reformpolitiskt 

program för vårt partis jämställdhetspolitik, än att partidistriktet på egen hand arbetar fram ett 

regionalt jämställdhetsprogram. 


att ge distriktsstyrelsen i uppdrag att till partistyrelsen föreslå att partistyrelsen tillsätter 

en utredning och en arbetsgrupp för att ta fram ett reformpolitiskt program till 

valet 2014 för ett jämställt samhälle, samt 

att i övrigt anse motionen besvarad. 

Motion K2 - Svensk polis behöver civila utredare 

Vittnesmålen om problemen inom Polisen har avlöst varandra under senare år. Kritiken kretsar 

ofta kring ineffektivitet och bristande utredningskvalitet. Rikspolisstyrelsen egna mätningar visar 

oroväckande resultat när det gäller andelen uppklarade brott. Faktum är att statistiken inte sett så 

dyster ut sedan millenniets början. Den interna regeringspromemoria som refererats av media 

under hösten stryker under bilden. Trots mer pengar och fler poliser tycks problemen snarast ha 

ökat. 

Polisen har en unik ställning i samhällsapparaten. Är det någon av statens verksamheter som 

måste fungera så är det denna. Mot bakgrund av hur läget ser ut framstår det närmast som en 

skyldighet för beslutsfattare att aktivt fundera över möjliga reformer av polisväsendet. 

Idag förekommer civila utredare med olika bakgrund inom Polisen. Det kan handla om anställda 

med en examen inom juridik, ekonomi, system- eller samhällsvetenskap. När det gäller sådant 

som ekonomisk, familjerelaterad, miljö- eller IT-brottslighet är deras kompetens ofta avgörande. 

Att arbeta integrerat mellan olika yrkesgrupper hör framtiden till. Vid Ekobrottsmyndigheten är 

själva konceptet att civilt anställda och poliser arbetar tillsammans i särskilda utredningsteam. 

Även inom Skattemyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen bidrar specialutbildade 

yrkeskategorier i den brottsutredande verksamheten. 

Det är hög tid att på allvar modernisera svensk polis genom att anställa fler civila utredare och 

samtidigt förstärka deras befogenheter. Av den oberoende granskning som skett – bland annat 

Riksrevisionens – vet vi att de civilanställda utredarna regelmässigt lyfts fram som goda exempel. 

Civila utredare bidrar till att bredda och komplettera polisernas traditionella kompetens. Därför 

behövs fler sådana utredare men också bättre förutsättningar för dem att verka i vardagen. 

Det saknas i dag en naturlig karriärväg för civila utredare att bli chefer och 

förundersökningsledare. Detta hör i sin tur ihop med dagens lagstiftning, eftersom enbart poliser 

får fatta beslut i en brottsutredning eller verkställa olika utredningsåtgärder. Nya karriärvägar kan 

underlättas genom att tillåta konkurrens på lika villkor i den brottsutredande verksamheten. 

Principen bör vara att alla brottsutredande åtgärder som inte omfattar våldsanvändning kan 

utföras av civila utredare. 

85 (87)

Samhället blir gradvis mer komplext samtidigt som brottsligheten blir grövre och mer 

specialiserad. Polisen får inte bli ett skråväsende. All betänklig kompetens behöver mobiliseras 

för att förbättra möjligheterna att nå resultat i brottsbekämpningen. 

Mot bakgrund av ovanstående yrkar jag att distriktskongressen beslutar: 

att verka för inrättandet av fler civila utredare inom Polisen 

att verka för en lagändring så att alla brottsutredande åtgärder som inte omfattar 

våldsanvändning kan utföras av civila utredare 

att motionen överlämnas till länsriksdagsgruppen 

Magnus Hedberg 

Täby den 30 november 2012 




Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion K2 

Föredragande: Lotta Håkansson Harju, lotta.hakansson@jarfalla.se 

Polisens verksamhet och effektivitet är något som ständigt är aktuellt och föremål för diskussion, 

inte minst i vår region som växer. Sedan början av 2000 har antalet poliser ökat varje år men 

effektiviteten har inte ökat i samma omfattning. Antalet civilanställda har inte ökat i samma 

utsträckning vilket inneburit att många poliser fått ägna sig åt många uppgifter som inte har så 

mycket med varken brottsförebyggande eller brottsutredande att göra. 

Motionen lyfter fram detta på ett mycket tydligt och bra sätt och pekar på vikten av att utöka 

antalet civilanställda inom polisen. Inte enbart för att avlasta poliser från arbetsuppgifter de inte 

primärt ska utföra utan också för att tillföra mer kompetens än vad som idag finns inom 

polisväsendet. 

I det centralt framtagna kriminalpolitiska programmet som kommer att fattas beslut om under 

våren pekas också på vikten av att komplettera polisen med fler civilanställda för att kunna bli 

mer effektiv inte minst på utredningar. 



86 (87)

87 (87)

Motioner 2013 - Socialdemokraterna

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?