Sverige - Klas Eklund

More documents

Recommendations

Info

Euro-zonen Nordic Outlook - November 2006 takt innebär dock fortsatt svagt inflationstryck från lönesidan; enhetsarbetskostnadernas ökningstakt ligger runt 1 procent. Å andra sidan finns vissa indikationer på stigande löneökningar. Tysklands största ståltillverkare (Salzgitter AG och ThyssenKrupp AG) slöt nyligen de högsta löneavtalen på tio år. Det tyder på att förbättringen på arbetsmarknaden kan komma att påverka löneförhandlingarna framöver. Nästa år kommer nya avtal att slutas för nästan 7 miljoner tyska arbetstagare (ca 20 procent av arbetsmarknaden). Höga företagsvinster, Svåra utmaningar för penningpolitiken Ett av de vanligast förekommande argumenten mot den gemensamma valutan var att Västeuropa inte är ett optimalt valutaområde. Den gemensamma penningpolitiken skulle därmed medföra att stabiliseringspolitiken i vissa regioner och länder inte blev den lämpliga. Euro-förespråkarnas motargument var att tilltagande ekonomisk integration skulle ge allt mer synkroniserade konjunkturrörelser i medlemsstaterna. Den gemensamma penningpolitiken skulle därför på sikt passa allt fler medlemsländer bra. Verkligheten har blivit mer komplicerad. Synkroniseringen av de kortsiktiga konjunkturrörelserna har visserligen ökat – men de långsiktiga skillnaderna i tillväxt mellan medlemsländerna tycks inte ha utjämnats; och detta har medfört nya, i vissa avseenden svårare utmaningar för penningpolitiken. De tidigare snabbväxarna – såsom Irland och Spanien – har fortsatt att växa snabbt även med euron. De har haft ett tydligt högre inflationstryck än snittet i Euro-zonen. Men eftersom den gemensamma räntan sätts utifrån de dominerade inflationstrenderna i Euro-området som helhet, har realräntan i dessa snabbväxare hamnat lägre än Euro-snittet. De har därför fått en extra tillväxtskjuts. Samtidigt har de långsamt växande länderna – i synnerhet Tyskland – haft lägre inflation än snittet. Där har realräntan legat klart högre än för Euro-snittet och ytterligare bromsat tillväxten. Innebörden är att penningpolitiken förstärkt tillväxtdivergenserna inom Euro-zonen. Kumulerad BNP-ökning och prisstegring i några utvalda euroländer 1999-2006, procent HIKP BNP Irland 27 50 Spanien 25 30 Tyskland 12 10 Italien Källa: EU-Kommissionen 19 10 Exemplet Tyskland är belysande. Tysk ekonomisk politik har varit inriktad på att återvinna konkurrenskraft. Eftersom detta inte kunnat ske genom nominell depreciering har den enda utvägen varit en real depreciering – dvs att åstadkomma en lägre inflationstakt än övriga medlemmar i valutaunionen. När 20 relativt hög inflation bl a till följd av momshöjningen samt en strävan att kompensera för låga löneökningar på senare år är faktorer som kan bidra till högre löneanspråk i dessa förhandlingar. Olja och moms ger ryckig inflation Inflationen (HIKP) föll till 1,7 procent i september och sedan vidare ned till 1,6 procent i oktober efter att envist ha bitit sig fast en bra bit över 2 procent i nästan två år. HIKP-inflationen har alltså på kort tid gått ned till en nivå som understiger ECB:s detta faktiskt åstadkommits har dock effekten, via ovan beskrivna mekanism, blivit högre realränta och ännu långsammare tillväxt. En i vissa avseenden lyckosam nationell politik har således indirekt bestraffats via den gemensamma penningpolitiken. Tyskland har, trots alla våndor, ändå klarat utmaningen hyggligt. Den starka tyska traditionen att sträva efter låg inflation har fungerat. Men framöver blir problemet betydligt svårare. Italien har svåra tillväxt- och budgetproblem. Grunden ligger i att landets industri under många år tappat konkurrenskraft på grund av svag produktivitetsutveckling och en gammalmodig exportstruktur. Italien har både haft svag tillväxt och relativt hög inflation. Devalveringsalternativet existerar inte. En väg ur problemen blir att försöka upprepa det tyska tricket med real depreciering – men det skall ske i ett Italien utan den tyska inställningen till låg inflation och i en situation där ”belöningen” blir högre realränta. Det ska också ske i en union där Tyskland sedan länge haft låg inflation och Italien med andra ord måste ned klart under de tyska nivåerna för att lyckas. Också i Spanien kan svåra anpassningsproblem väntas, då dagens extremt starka byggkonjunktur mattas och drar ned tillväxten i stället för att driva på den. Även Spanien kommer då att uppleva att en fallande inflation – oväntat – ger högre realränta och en broms på tillväxten. Fallhöjden är sannolikt högre än vad de flesta i dag inser. Också de politiska utmaningarna blir större – liksom kraven att genomföra strukturella reformer för att öka flexibiliteten i ekonomin och minska sårbarheten då tillväxten mattas. Spanien har här visat betydligt större anpassningsvilja än Italien, där Romani Prodis koalitionsregering redan fått se avfall, tvingats till långtgående kompromisser samt fått statsskulden nedgraderad till en nivå som ligger farligt nära ECB:s acceptansnivå. Vår bedömning är att marknaderna inte ännu fullt ut prissatt alla de penningpolitiska komplikationer som Italien står inför, och att riskpremien på italienska statsobligationer därför kommer att stiga. Spreaden gentemot tyska statsobligationer kommer att vidgas.
uppsatta mål om en inflationstakt som ligger nära men strax under 2 procent. Nedgången i inflationen förklaras helt av det snabba fallet i oljepriset. 2.6 2.4 2.2 2.0 1.8 1.6 1.4 1.2 1.0 2005 2006 Källor: Eurostat, SEB Euro-zonen: Inflation Årlig procentuell förändring 2007 Prognos SEB HIKP Kärninflation 2008 Baseffekterna från energin byter inom kort tecken, vilket åter driver upp inflationen. Därtill kommer effekter av den tyska momshöjningen i januari som ökar inflationstakten med 0,3 procentenheter i Eurozonen som helhet, och med drygt 1 procentenhet i Tyskland. HIKP-inflationen stiger till ca 2,1 procent i början på nästa år. Därefter tar återigen baseffekter vid och inflationsförloppet blir därför ryckigt under resten av 2007. I genomsnitt blir HIKPinflationen 2,0 procent nästa år, vilket alltså är marginellt högre än ECB:s mål. Prognosen innebär att ECB får mindre tydliga inflationsargument för en fortsatt ränteåtstramning nästa år. På kort sikt är det dock troligt att bankens ledning kommer att vara konservativ när det gäller nedrevideringen av inflationsprognosen. Enligt ECB:s prognos i augusti skulle HIKP-inflationen hamna mellan 1,9 och 2,9 procent 2007. Mittpunkten i prognosintervallet kommer sannolikt att ligga en bra bit över inflationsmålet även i nästa prognos, som presenteras i början av december. ECB höjer till 4 procent i vår Allt talar för att ECB höjer refiräntan till 3,50 procent i december – den sjätte höjningen med 25 räntepunkter under den här höjningscykeln. Det mest intressanta vid det penningpolitiska mötet blir kommunikationen om den framtida räntestrategin. Den realekonomiska utveckling som presenteras kommer troligen att betona fortsatt stabil tillväxt och stramare arbetsmarknad och därmed ge stöd för fortsatta räntehöjningar. ECB kommer troligen att fortsätta att tona ned spridningseffekterna från den amerikanska nedgången. 2.6 2.4 2.2 2.0 1.8 1.6 1.4 1.2 1.0 21 Euro-zonen Nordic Outlook - November 2006 Penningmängdstillväxten ger inte heller stöd för att avsluta räntehöjningarna. Efter att ha gått ned marginellt i juni och juli som en följd av en långsammare hushållsupplåning till bostäder har M3-tillväxten återigen stigit. I september låg den på 8,5 procent, vilket med god marginal överstiger det referensvärde på 4,5 procent som ECB anser vara förenligt med låg och stabil inflation. Lägre faktisk inflation och något lägre inflationsförväntningar enligt den så kallade ”break-even-inflationen” visar att ECB står inför ett dilemma. Den samlade bedömningen är dock ändå att ECB ännu inte avviker från sin plan att fortsätta höja räntan i takt med att de ekonomiska tillväxtsignalerna blir starkare. Vi tror därför att ECB höjer till 4 procent under första halvåret nästa år. Högre än så är det inte troligt att ECB går, eftersom nedgången i USA och den starkare euron då bromsar såväl inflationen som tillväxten. Riskbilden för vårt räntescenario är symmetrisk. Å ena sidan finns en risk att avmattningen i USA får större konsekvenser än vad som nu ligger i korten och att ECB tvingas beakta detta tidigare. Därtill kan ECB tydligare behöva nedrevidera sin inflationsprognos. 13 12 11 10 Euro-zonen: Krediter och penningmängd Årlig procentuell förändring 9 8 7 6 5 4 3 00 01 02 03 04 05 06 Krediter M3 penningmängd Källa: ECB Uppåtrisker ligger främst i att den reala uppgången i Europa blir ännu mer varaktig. Fortsätter arbetslösheten att falla gör sig förr eller senare utbudsrestriktioner gällande, med bredare inflationstryck som följd. I så fall kommer ECB knappast att avsluta räntehöjningarna under första halvåret 2007 utan fortsatta upp över neutral räntenivå under hösten. 13 12 11 10 9 8 7 6 5 4 3
Page 1 and 2: EKONOMISK ANALYS · SVENSK UPPLAGA
Page 3 and 4: Internationellt 3 Sammanfattning No
Page 5 and 6: Underliggande styrka består Mild
Page 7 and 8: Hur ser Phillipskurvan egentligen u
Page 9 and 10: ken gör dock att Nationalbanken f
Page 11 and 12: omsar fortsatt stora kapitalutflöd
Page 13 and 14: 7,5 7,0 6,5 6,0 5,5 5,0 4,5 4,0 3,5
Page 15 and 16: men kommer att ligga kvar på en h
Page 17 and 18: Okontrollerbar råstyrka Fortsatt
Page 19: egionerna. De historiska erfarenhet
Page 23 and 24: Stark tillväxt med obalanser Allt
Page 25 and 26: Konsumtionsboomen tilltar Hushålle
Page 27 and 28: under potentiell nivå. Styrkan i k
Page 29 and 30: Efterhand börjar dock den inhemska
Page 31 and 32: Vi håller fast vid vår prognos at
Page 33 and 34: Allt hetare Ytterligare ett år me
Page 35 and 36: Tillväxten toppar på hög höjd
Page 37 and 38: SVERIGE Nordiska nyckeldata Årlig
Page 39: CENTRAL- OCH ÖSTEUROPA Internation

Sverige - Klas Eklund

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?