Rapport, ordinarie version i pdf-format - Handikappombudsmannen

Handikappombudsmannens rapport till regeringen 1998 

Efter fem år med FN:s standardregler. Handikappombudsmannens femte 

rapport till regeringen. Överlämnad till regeringen i mars 1999 enligt förordning 

(1994:949) med instruktion för Handikappombudsmannen. 

FÖRORD 

Handikappombudsmannen inrättades 1994 för att skapa en myndighet med 

uppgift att bevaka rättigheterna för människor med funktionshinder. För drygt 

fem år sedan, i december 1993, antogs FN:s standardregler i syfte att tillförsäkra 

människor med funktionshinder jämlikhet och delaktighet. Sverige stöder 

standardreglerna och Handikappombudsmannen fick till uppgift att övervaka 

och utvärdera efterlevnaden av reglerna samt att sprida kunskap om dem. 

Lagen om Handikappombudsmannen och FN:s standardregler är basen för 

Handikappombudsmannens arbete. Det finns anledning att citera 

portalparagraferna i lagen om Handikappombudsmannen: 

1 § Handikappombudsmannen har till uppgift att bevaka frågor som angår 

funktionshindrade personers rättigheter och intressen. Målet för verksamheten 

skall vara full delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor för 

personer med funktionshinder. 

Handikappombudsmannens verksamhet skall i första hand avse uppföljning och 

utvärdering i frågor som anges i första stycket. 

2 § Handikappombudsmannen skall verka för att brister i lagar och andra 

författningar i fråga om personer med funktionshinder avhjälps. 

Efter fem år med Handikappombudsmannen och FN:s standardregler är det 

angeläget att sammanfatta de erfarenheter som vunnits. Det sker i denna 

rapport. 

I Sverige finns en stark föreställning att vårt land är mycket framstående, "bäst", 

vad gäller åtgärder för att människor med funktionshinder ska få likvärdiga 

villkor. Det är en alltför onyanserad bild. Föreställningen om Sverige är i själva 

verket ett hinder för självinsikt och analys av vad som behöver göras för att FN:s 

standardregler ska förverkligas i Sverige. 

Jag vill här lyfta fram tre nedslående exempel: 

Det allvarligaste är enligt min mening det systematiska domstolstrots som vissa 

kommuner utövar mot sina egna medborgare. Det kan gälla familjer som, med all 

rätt, åberopar lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Vissa 

kommuner anser sig inte kunna följa den lagen. I stället går de till domstol för att 

strida mot funktionshindrade medborgare.

Det finns kommuner där man fullständigt struntar i domar i länsrätt och 

kammarrätt. Det handlar om hundratals domar. I samtliga fall har kommunerna 

dömts att ge olika former av stöd åt människor med funktionsnedsättning. 

Detta skapar en känsla av maktlöshet. Det är också svårt att föreställa sig något 

annat område där domstolstrots av detta slag under så lång tid skulle accepteras. 

Det framstår som en symbolfråga: När det gäller människor med 

funktionshinder behöver inte lagen följas! 

Problemet är varken nytt eller okänt – Handikappombudsmannen har i fem års 

tid krävt att regeringen tar ett initiativ till att införa sanktioner mot kommuner 

som trotsar lagen. 

Barn med funktionshinder är utsatta. En femtedel av anmälningsärendena till 

Handikappombudsmannen gäller barn, liksom ungefär en fjärdedel av samtalen. 

Kunskaperna måste öka om olika funktionsnedsättningar, om vilka konsekvenser 

de kan föra med sig och om hur de kan kompenseras. Det gäller inom samtliga de 

områden som barn med funktionsnedsättning kommer i beröring med. 

Okunskap kan leda till felaktiga beslut och orättvis behandling av barn som har 

funktionsnedsättningar. 

De nationella bestämmelser som styr skolan motsvarar i princip de krav som 

ställs i FN:s standardregler och Barnkonventionen. Men ombudsmannen har 

visat att dessa rättigheter inte kommer barnen tillgodo i praktiken. Det finns 

heller inga instrument för att med rättsliga medel ålägga skolhuvudmän att följa 

de bestämmelser som gäller. Till det kommer att få beslut på skolområdet kan 

överklagas. 

Rättssäkerheten för barn med funktionsnedsättning är med andra ord svag i 

skolan. Den kommitté som ska se över skollagen har i uppdrag att föreslå hur en 

ökad rättssäkerhet för eleverna kan åstadkommas. Handikappombudsmannen 

anser att funktionshindrade elevers rätt till stöd måste garanteras tydligt i 

skollagen. Ett annat område där fortfarande mycket återstår att göra är 

kommunernas tillämpning av FN:s standardregler. Det gäller framför allt 

tillgängligheten. De undersökningar som Handikappombudsmannen, i 

samverkan med SCB, har genomfört 1996 respektive 1998 visar på två saker: 

Människor med funktionshinder utestängs i hög grad från bland annat skolor, 

bibliotek och demokratiskt arbete. 

Trots att en rad kommuner påbörjat ett arbete med att ta fram planer för bättre 

tillgänglighet har i praktiken nästan ingenting hänt mellan 1996 och 1998 som 

förbättrar situationen.

När fullmäktigesalar är stängda för rullstolsburna eller kommunala handlingar 

inte är tillgängliga för synskadade, utestängs grupper av medborgare från 

demokratin. Det gör det demokratiska livet fattigare för alla. 

Handikappombudsmannen har därför tidigare framfört kravet att regeringen 

ska utarbeta standards för tillgänglighet. Årtal för genomförande måste anges 

och sanktioner utdömas om inte anpassningarna genomförts på utsatt tid. 

På andra områden har Sverige varit en föregångare. Det gäller främst LSS och 

LASS. Rätten till personlig assistans har inneburit förändrade livsvillkor för 

människor med stora funktionsnedsättningar. Desto mera beklagligt är det att 

just dessa lagar vid flera tillfällen de senaste åren ändrats i syfte att minska 

personkretsen och inskränka verksamheten. Dessutom har rätten att överpröva 

beslut om avlösarservice, kontaktperson och daglig verksamhet tagits bort ur 

socialtjänstlagen. 

Under de fem åren är det största genombrottet, vad gäller lagstiftning kring 

funktionshindrades situation, att den nya lagen om diskriminering i arbetslivet 

antagits. Den är principiellt viktig eftersom den utgår från att människor med 

funktionshinder har samma rättigheter som andra medborgare och inte får 

diskrimineras på grund av funktionsnedsättning. Det är angeläget att lagen följs 

av en lag om diskriminering i näringsverksamhet. Trots upprepade löften har 

arbetet på en sådan inte påbörjats. 

I en rad kartläggningar har Handikappombudsmannen kunnat såväl påvisa 

allvarliga brister som peka på goda exempel. Det har lett till ett betydande 

genomslag och förändringar. 

Handikappombudsmannen har också bidragit till att skapa större 

uppmärksamhet kring frågor som rör situationen för människor med 

funktionsnedsättning. Detta sker i enlighet med Handikappombudsmannens 

instruktion där det stadgas att ombudsmannen "genom upplysnings- och 

informationsverksamhet eller andra opinionsbildande insatser skall förmedla den 

samlade kunskap ombudsmannen får genom sitt bevaknings- och 

uppföljningsarbete". Detta har ombudsmannen gjort genom omfattande 

mediekontakter, genom att hålla hundratals föredrag per år, genom egna 

seminarier och skriftutgivning. 

Att använda de mycket begränsade ekonomiska resurserna till ett effektivt och 

målinriktat informationsarbete har varit en viktig – och enligt flera 

utvärderingar framgångsrik – verksamhet för Handikappombudsmannen. 

Effekten av opinionsbildningen speglas också i ett betydande mediegenomslag. 

Det är en framgång att myndigheten Handikappombudsmannen har etablerats 

och blivit känd. Antalet anmälningsärenden som väckts hos 

Handikappombudsmannen har ökat från 85 (1995) till 141 (1998). Antalet 

rådgivningsärenden har under samma tid ökat från knappt 500 till 1085.

För många har Handikappombudsmannen kommit att fungera som ombud och 

klagomur på just det sätt som var avsikten. I hundratals fall har också ärenden 

som väckts hos Handikappombudsmannen lett till konkreta förändringar. 

Trots detta tvingas Handikappombudsmannen, som framgår av rapporten, nu 

upprepa en rad av de krav på åtgärder som tidigare ställts. 

Rollen som Handikappombudsman är inte helt okomplicerad. Å ena sidan är 

Handikappombudsmannen en statlig myndighet, beroende av beslut om budget 

och regeringens regleringsbrev. Å andra sidan ska Handikappombudsmannen ta 

emot klagomål och behandla ärenden som berör regeringen och offentliga 

myndigheter. Att bygga in denna typ av efterlevnadskontrollerande instans i 

statsförvaltningen är något av en anomali bland myndigheter och leder lätt till 

missförstånd och motsättningar. 

Normalt bygger statsförvaltningen på samverkan och gemensamma beslut. 

Handikappombudsmannen ska dock bevaka funktionshindrades intressen och 

peka på brister. Enligt lag har Handikappombudsmannen också rätt att begära 

in uppgifter och kalla till överläggningar. Detta är en central och nödvändig del 

av verksamheten, men ovanlig för en myndighet. Genom 

informationsinhämtning, överläggningar och påpekanden har i många fall 

situationen för människor med funktionshinder kunnat förbättras och 

felaktigheter kunnat rättas till. Det är samtidigt inte onaturligt om detta lett till 

irritation hos en del myndigheter och kommuner som hellre skulle vilja se en 

verksamhet som hade större drag av samrådsverksamhet. Detta skulle dock göra 

ombudsmannen mer tandlös och inte vara till fördel för människor med 

funktionshinder. 

Det finns enligt min mening anledning att överväga förändringar för att 

garantera Handikappombudsmannen den självständiga ställning som 

ombudsmannainstitutionen ska ha enligt de så kallade Parisprinciperna som 

antogs av FN 1993. Handikappombudsmannen avviker från Parisprinciperna i så 

måtto att dessa betonar vikten av att ombudsmannainstitutionen är rättsligt och 

politiskt självständig. Detta krav på oberoende är inte uppfyllt i och med att 

Handikappombudsmannen formellt är en myndighet under regeringen och att 

regeringen genom anslagsgivning och regleringsbrev kan styra verksamhetens 

inriktning. Det är angeläget att former skapas för att garantera 

Handikappombudsmannens självständiga ställning. 

Stockholm i mars 1999 

Inger Claesson Wästberg

OMBUDSMANNENS VERKSAMHET 

Handikappombudsmannen bevakar funktionshindrade personers rättigheter och 

intressen. Målet för verksamheten är full delaktighet i samhällslivet och 

jämlikhet i levnadsvillkor. Samma mål finns i FN:s standardregler för att 

tillförsäkra personer med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. En av 

ombudsmannens uppgifter är att följa upp och utvärdera dessa reglers 

genomförande inom olika samhällsområden. 

I Handikappombudsmannens övergripande uppdrag att verka för delaktighet 

och jämlikhet ingår olika slags uppgifter. De rättigheter och intressen 

ombudsmannen ska bevaka är mångskiftande. Att göra utredningar och analyser 

är en central del av verksamheten. Om delaktighet och jämlikhet ska kunna 

skapas måste de underliggande anledningarna till ojämlikheten tas fram och 

analyseras. 

I bevakningsuppdraget ingår att ombudsmannen ska följa och analysera hur 

samhällets kompenserande stöd till personer med funktionsnedsättning fungerar 

i praktiken. Ombudsmannen undersöker hur lagstiftningen tillgodoser 

rättigheterna. Att verka för att brister i lagar och förordningar rättas till är en 

grundläggande uppgift. Även i detta fall är en förutsättning att undersökningar 

är gjorda som visar var bristerna finns. I Handikappombudsmannens 

övergripande uppdrag ingår också att se hur samhället anpassas för personer 

med funktionsnedsättning för att undvika hinder som medför handikapp. 

Utredningsarbetet är även avgörande för ombudsmannens uppdrag att följa upp 

efterlevnaden av FN:s standardregler. 

Att ta emot anmälningar från personer som känner sig diskriminerade är en 

kärnfunktion för en ombudsman. För den enskilde leder en anmälan ofta till en 

positiv förändring. För Handikappombudsmannen är dessa ärenden dessutom 

viktiga indikationer på var problemen i samhället finns. Ärenden kan därför leda 

till att ombudsmannen undersöker ett visst område. 

Det finns en stor mängd lagar och förordningar som gäller funktionshindrade 

personers rättigheter. För den enskilde kan det vara svårt att överblicka 

regelsystemet och få rätt information. Att informera om rättigheter är därför en 

betydelsefull del av Handikappombudsmannens verksamhet. Enskilda kan få 

juridisk rådgivning hos ombudsmannen. 

FN:s generalförsamling antog 1993 de så kallade Parisprinciperna som beskriver 

vad som är kännetecknande för de nationella institutioner som har till uppgift att 

främja och skydda mänskliga rättigheter. I principerna betonas att institutionen 

ska ha ett så brett mandat som möjligt. Mandatet ska framgå av en 

konstitutionell text eller en lagtext som anger institutionens kompetens. 

Handikappombudsmannen är en sådan institution som åsyftas i Parisprinciperna 

och verksamheten är förenlig med dess rekommendationer.

Handikappombudsmannen avviker dock från Parisprinciperna i så måtto att 

principerna betonar vikten av att ombudsmannainstitutionen är rättsligt och 

politiskt självständig. Detta krav på oberoende är inte uppfyllt i och med att 

Handikappombudsmannen formellt är en myndighet under regeringen och att 

regeringen genom anslagsgivning och regleringsbrev kan styra verksamhetens 

inriktning. Det är angeläget att former skapas för att garantera 

Handikappombudsmannens självständiga ställning. 

ANMÄLNINGAR – OMBUDSMANNENS KÄRNVERKSAMHET 

En kärnfunktion för en ombudsman är, som nämnts ovan, att ta emot 

anmälningar från personer som känner sig missgynnade eller diskriminerade på 

grund av funktionsnedsättning. Anmälningar kan exempelvis gälla brister i 

samhället eller i samhällets stöd. Som regel skickas en anmälan för yttrande till 

den som blivit anmäld. Ärendena kan leda till en omfattande skriftväxling eller 

andra kontakter mellan ombudsmannen och den som blivit anmäld. Om den 

anmälde inte på ett tillfredsställande sätt kan bemöta de anklagelser som 

framförts ger Handikappombudsmannen uttryck för kritik. 

Handikappombudsmannen kan också ta initiativ till överläggningar. 

För Handikappombudsmannen är anmälningsärendena en viktig 

informationskälla om missförhållanden och brister i samhället och kan ligga till 

grund för förslag till ändringar i rådande lagstiftning. För den enskilde kan 

kontakten med Handikappombudsmannen innebära att han eller hon stärker sin 

ställning i ett utsatt läge. Detta sker dels genom Handikappombudsmannens 

agerande, dels genom att lokala medier ofta uppmärksammar ärendet. 

Anmälningsärenden kan även få positiva effekter för funktionshindrade 

generellt. 

Antalet anmälningsärenden har ökat från 85 anmälningar 1995 till 141 under 

1998. Se diagram 1. Exempel på anmälningsärenden finns i rutorna till höger. 

Diagram 1: Antal anmälningsärenden hos Handikappombudsmannen 1995- 

1998. 

Handikappombudsmannens agerande ledde till positiva effekter i 46 procent av

anmälningsärendena 1997 och i 54 procent av ärendena 1995 och 1996. Ungefär 

vart annat ärende har alltså lett till förbättringar. En direkt effekt kan vara att 

den anmälda parten ändrar sitt beslut eller i övrigt agerar för att gå anmälaren 

till mötes. En annan att eventuella missförstånd mellan anmälaren och den 

anmälda parten klaras upp. Med generell effekt menas att den anmälda parten 

till följd av anmälningen vidtar åtgärder som gagnar människor med 

funktionsnedsättning. Till generella effekter räknas också fall där ärendet leder 

till att Handikappombudsmannen vidtar generella åtgärder, till exempel skriver 

till utredningar och myndigheter eller kallar till överläggningar. När ett ärende 

inte leder till effekt kan det bero på att lagstiftning saknas eller att ord står mot 

ord. Anmälan kan också vara ogrundad. 

Utbildning 

En döv kvinna blev antagen till en högskoleutbildning men kunde inte påbörja 

den eftersom skolan inte hade råd att bekosta teckentolk. 

Handikappombudsmannen skrev till Utbildningsdepartementet för att påtala 

detta. Regeringen gav sedan Högskoleverket i uppdrag att inventera situationen 

för studenter med funktionshinder vid universitet och högskolor. Högskoleverket 

skulle även lämna förslag på hur hinder skulle kunna undanröjas eller minskas, 

granska hur universitet och högskolor lever upp till FN:s standardregler etc. 

Medicinsk vård och behandling 

En kvinna vars 2-årige son behövde genomgå ögonoperationer i England 

anmälde till Handikappombudsmannen att endast en av föräldrarna fick 

resekostnaderna betalda. Brevkontakter med Bohus Landsting, Hälso- och 

sjukvårdsnämnden i Göteborgs Stad samt Sahlgrenska sjukhuset ledde till att 

Sahlgrenska sjukhuset tog på sig kostnaderna för två medresenärer. 

Tillgänglighet 

Handikappombudsmannen skrev till Posten och Apoteket med anledning av en 

anmälan om diskriminering av synskadade genom visuella könummersystem. 

Apoteket och Posten hänvisade till att man ger personlig service till synskadade 

kunder. Handikappombudsmannen konstaterade att det är glädjande att 

anmälan fått till följd att Apoteket AB och Posten gått ut med påminnelser om att 

kunder med funktionsnedsättning ska ges anpassad service. Akustiska 

turnummersystem är dock den enda långsiktigt godtagbara lösningen för 

synskadade kunder. Bara genom sådana system blir synskadade fullt delaktiga i 

samhället på samma sätt som andra personer som besöker apotek och 

postkontor. 

Arbete 

En kvinna som arbetade som vårdbiträde fick sina arbetstider ändrade. Det nya

schemat tillät henne att även i fortsättningen följa sin son till hans behandling två 

gånger i veckan, men innebar samtidigt minskade inkomster till följd av hennes 

föräldraansvar för ett barn med funktionsnedsättning. Efter skriftväxling med 

arbetsgivaren inleddes ett samarbete med Jämställdhetsombudsmannen. 

Överläggningar mellan ombudsmännen och stadsdelsförvaltningen resulterade i 

att anmälaren återfår sitt gamla schema under förutsättning att en prövotid med 

schemat faller väl ut. 

Tillgänglighet 

En döv kvinna, vars son råkat ut för en allvarlig olycka i skolan, kunde inte 

komma i kontakt med anhöriga, sitt arbete, försäkringskassan etc. på flera dagar 

eftersom Astrid Lindgrens Barnsjukhus saknade texttelefon. Hon anmälde detta 

till Handikappombudsmannen som begärde att sjukhuset skulle yttra sig i 

ärendet. Resultatet blev att sjukhuset köper in en texttelefon. 

Rekreation och idrott 

Två rörelsehindrade män anmälde att de inte fick ställa upp i cykeltävligen 

Vätternrundan eftersom de använde trehjuliga handtrampade cyklar. 

Vätternrundan anförde att cyklarna inte tillåts eftersom de tar för stor plats på 

vägen och är en säkerhetsrisk vid omkörning. En av anmälarna anförde att han 

är en van cyklist och kan framföra sin cykel på ett trafiksäkert sätt. 

Handikappombudsmannen meddelade Vätternrundan sin preliminära 

bedömning att tävlingsreglerna diskriminerar personer som på grund av 

funktionsnedsättning inte kan använda vanliga cyklar. Styrelsen för 

Vätternrundan beslutade att göra ett undantag av medicinska skäl för anmälarna 

och låta dem delta. 

Anmälningarna har främst rört områdena tillgänglighet, utbildning, arbete samt 

stöd och service. Se tabell 1. I tabell 2 presenteras hur anmälningsärendena 

fördelade sig efter ämnesområde under 1998. 

År: 1996 1997 1998 

Tillgänglighet 44 35 50 

Utbildning 7 14 14 

Arbete 17 14 11 

Stöd och service 13 11 7 

Tabell 1: De vanligaste ämnesområdena för anmälningsärenden 1996-1998 i 

procent. 

Ökad medvetenhet 1 

Medicinsk vård och behandling 2 

Rehabilitering 6 

Stöd och service 10

Tillgänglighet 70 

varav: 

tillgänglighet till yttre miljö 24 

allmänna kommunikationer/färdtjänst 20 

tillgänglig information 26 

Utbildning 20 

Arbete 15 

Ekonomisk och social trygghet 1 

Rekreation och idrott 5 

Religion 1 

Kunskap och forskning 1 

Lagstiftning 8 

Handikapporganisationer 1 

Internationellt samarbete 1 

Summa 141 

Tabell 2: Anmälningsärenden 1998 fördelade efter ämnesområden som följer 

FN:s standardregler. 

Barn 

I introduktionen till FN:s standardregler poängteras att barn särskilt ska 

uppmärksammas. Frågor som rör barn har också, enligt regleringsbrevet, varit 

ett prioriterat område i ombudsmannens verksamhet under 1998. Vart femte 

anmälningsärende, 19 procent, har gällt barn. År 1995 utgjorde barnärenden 

endast 9 procent av de totala antalet anmälningsärenden. 

Genderperspektiv 

I FN:s standardregel 13 om kunskap och forskning betonas att staterna 

regelbundet bör samla in statistik som är uppdelad efter kön. Enligt 

regleringsbrevet ska Handikappombudsmannen i sitt uppföljningsarbete om 

efterlevnaden av standardreglerna bland annat prioritera områden som rör 

genderperspektivet. Det innebär till exempel att skillnader mellan könen 

analyseras inom olika områden för att upptäcka och undanröja eventuella 

könsdiskriminerande faktorer. Handikappombudsmannen har tidigare visat att 

män och kvinnor med funktionsnedsättning får olika ekonomisk ersättning och 

ojämlik rehabilitering. 

Under 1998 inkom 45 anmälningsärenden från kvinnor och 60 från män. 

Könsfördelningen bland anmälarna är därmed något mer ojämn än året innan 

då lika många anmälningar inkom från män som från kvinnor. Övriga 36 

ärenden har anmälts av man och kvinna tillsammans (oftast föräldrar till barn 

med funktionsnedsättning), av handikapporganisationer eller av personer som 

skrivit i egenskap av anställda på olika myndigheter. Inga skillnader har 

uppmärksammats mellan könen när det gäller vilka ämnesområden 

anmälningsärendena har gällt.

JURIDISK RÅDGIVNING – ATT INFORMERA OM 

RÄTTIGHETER 

Att informera om rättigheter är en viktig uppgift för en ombudsman. En mycket 

stor mängd lagar och författningar gäller funktionshindrades rättigheter och 

intressen. Behovet av information, stöd och hjälp är därför stort i dessa frågor. 

Handikappombudsmannen ger juridisk rådgivning per telefon och brev samt på 

myndighetens webbsidor. 

Att över tusen personer under 1998 vände sig till myndigheten och bad om hjälp 

visar att det brister på många håll i samhället när det gäller information om stöd 

och rättigheter etc. Många av de som hör av sig har bollats mellan olika instanser 

under en längre tid utan att få svar på sina frågor eller hjälp med sina problem. 

Personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga kan hos 

Handikappombudsmannen få information om rättigheter och hur man går 

tillväga om man vill ansöka om en insats eller överklaga ett beslut. Det är vanligt 

att föräldrar till barn med funktionsnedsättning ringer eller skriver till 

ombudsmannen för att få råd. 

Under 1998 har fler kvinnor än män vänt sig till Handikappombudsmannen för 

juridisk rådgivning. En orsak kan vara att kvinnor oftare än män tar kontakt om 

rådgivning för sina barns räkning. Vart fjärde samtal i den juridiska 

rådgivningen per telefon 1998 gällde barn. Ytterligare en förklaring kan vara att 

kvinnor missgynnas i förhållande till män och därmed har större behov av råd. 

Forskning samt Handikappombudsmannens tidigare uppföljningar tyder på att 

det är så. 

Sedan den 1 november 1997 finns också juridisk rådgivning på 

Handikappombudsmannens webbsidor. Informationen är omfattande och 

beskriver cirka 100 rättigheter och insatser. Det totala antalet besök under 1998 

var 26 471, varav 8 469 avsåg av snittet Juridisk rådgivning. Att lägga ut juridisk 

information på myndighetens webbsidor är ett sätt att möta det ökande behovet 

av rådgivning. Tanken är att informationen ska ge "hjälp till självhjälp" och öka 

användarnas möjligheter att på egen hand ta till vara sina rättigheter. 

Exempelvis finns mallbrev för hur man kan överklaga eller skriva en ansökan. 

En fickfolder om den juridiska rådgivningen på internet har givits ut under året. 

Under 1995 hade ombudsmannen knappt 500 rådgivningsärenden. Under 1998 

var antalet rådgivningsärenden 1085, vilket är en ökning med 37 procent sedan 

1997. Se diagram 2.

Diagram 2: Antal juridiska rådgivningsärenden, skriftliga och per telefon, hos 

Handikappombudsmannen 1995-1998. 

Frågor om stöd och service, tillgänglighet, utbildning, ekonomisk och social 

trygghet samt arbete har dominerat rådgivningen under fyraårsperioden, men de 

har ibland bytt inbördes ordning. Se tabell 3. 

År: 1995 1996 1997 1998 

Tillgänglighet 24 26 10,5 14 

Utbildning 15 9 14,5 11 

Arbete 9 6 11,5 10 

Stöd och service 25 28 22 25 

Ekonomisk och 

social trygghet 11 7 22 20 

Tabell 3: De vanligaste ämnesområdena för den sammanlagda juridiska 

rådgivningen, både skriftlig och per telefon, 1995-1998 i procent. 

UTREDNINGSARBETE – ETT SÄTT ATT FÖLJA UPP 

En central del av Handikappombudsmannens arbete utgörs av undersökningar 

och analyser. Upprinnelsen till en utredning kan vara anmälnings- och 

rådgivningsärenden, överläggningar, remisser eller analyser av lagstiftning. 

Under 1998 har ombudsmannen i delrapporten, Att trampa vatten, utrett om 

psykiskt funktionshindrade mäns och kvinnors behov av stöd och service kan 

tillgodoses av de regler som finns i socialtjänstlagen och LSS. En undersökning 

har också gjorts av handläggningstider för vissa mål och ärenden i länsrätt och 

försäkringskassa/kommun som gäller barn med funktionsnedsättning. Under 

hösten genomfördes en enkätundersökning bland landets kommuner om 

delaktighet och jämlikhet för människor med funktionsnedsättning. Exempel på 

övriga utredningar finns i bilaga 8. 

Remissvar är ett sätt för ombudsmannen att påverka exempelvis utformningen 

av lagar. Myndigheten har lämnat över 150 remissvar och yttranden, varav 54 

under 1998. Under året har flera större offentliga utredningar lämnat

etänkanden som på olika sätt berör situationen för barn med 

funktionsnedsättning. Handikappombudsmannen har därför knutit en stor del av 

arbetet med frågor som rör barn till remissyttranden. Som nämns ovan görs i 

vissa fall utredningar i samband med remissvar. Till Handikappombudsmannens 

yttrande över Läs- och Skrivkommitténs (LÄS-K) slutbetänkande, Att lämna 

skolan med rak rygg, bifogades exempelvis en kunskapsöversikt utarbetad av 

prof. Christopher Gillberg. Handikappombudsmannen besvarade under året 

ytterligare en remiss inom skolområdet, FUNKIS – funktionshindrade elever i 

skolan. Övriga remissvar och yttranden under året, se bilaga 7. 

INFORMATIONSVERKSAMHET – ATT FÖRMEDLA 

KUNSKAP 

Handikappombudsmannen ska enligt sin instruktion "genom upplysnings- och 

informationsverksamhet eller andra opinionsbildande insatser förmedla den 

samlade kunskap ombudsmannen får genom sitt bevaknings- och 

uppföljningsarbete". I myndighetens regleringsbrev står att 

Handikappombudsmannen ska sprida kunskap om FN:s standardregler till 

kommuner, landsting och organisationer. 

För att sprida kännedom om FN:s standardregler har 

Handikappombudsmannen under fem år exempelvis tagit fram omfattande 

informationsmaterial, arrangerat konferenser, föreläst samt genomfört 

informationssatsningar riktade mot kommuner och företag. 

Bland landets kommuner torde kännedomen om FN:s standardregler vara 

relativt god. Bland annat har Handikappombudsmannens kommunenkäter om 

FN:s standardregler 1996 och 1998 bidragit till att uppmärksamma reglerna. 

Handikappombudsmannen har dessutom arrangerat konferenser samt föreläst i 

ämnet. 

För att underlätta kommunernas anpassningsarbete har 

Handikappombudsmannen under 1998, på regeringens uppdrag, tagit fram en 

handbok med FN:s standardregler som utgångspunkt. Handboken, som har titeln 

Tänkte inte på det… – kommunhandbok om hur man skapar ett tillgängligare 

samhälle, beskriver hur en handikapplan kan tas fram. Kommunhandboken 

presenterades under november och december 1998 vid konferenser i Umeå, 

Östersund, Stockholm, Göteborg, Jönköping och Lund. 

Bakgrunden till handboken är att Sverige har förbundit sig att följa FN:s 

standardregler om full delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor 

för personer med funktionshinder, men att Handikappombudsmannens 

kommunenkät 1996 visade på stora brister. Bland annat hade mindre än hälften 

av kommunerna en handikapplan. Resultaten från kommunenkäten 1998 visar 

att mer än hälften av kommunerna fortfarande saknar en handikapplan. Drygt 

80 procent av de som idag inte har någon handikapplan svarar dock att de

planerar att utarbeta och anta en sådan före den 1 januari år 2000. 

Med anledning av 50-årsjubiléet av FN:s deklaration om de mänskliga 

rättigheterna anordnade Handikappombudsmannen och Independent Living 

Sverige i augusti konferensen Lagstiftning för mänskliga rättigheter. 

Representanter från Sydafrika, Finland, Costa Rica, Slovakien, Ungern, USA och 

Storbritannien deltog. Sverige har mycket att lära av andra länder när det gäller 

lagstiftning mot diskriminering. 

Genom medverkan i konferenser, seminarier och utbildningsverksamhet har 

myndigheten kunnat nå ut med sin samlade kunskap. Handikappombudsmannen 

deltog och medverkade under 1998 i 114 evenemang. Se bilaga 11. På grund av en 

ökad arbetsbelastning har Handikappombudsmannen tvingats prioritera bland 

efterfrågningar att medverka och i första hand tackat ja till kommuner. 

Handikappombudsmannen informerar om sin verksamhet, till exempel 

resultaten av undersökningar, via olika kanaler som presenteras nedan. 

Nyhetsbrev. Under 1998 gavs Handikappombudsmannen informerar ut med nio 

nummer. I nyhetsbrevet informerar Handikappombudsmannen om sin 

verksamhet, till exempel rapporter, remissvar och anmälningsärenden. 

Nyhetsbrevet är kostnadsfritt och distribueras även på kassett, på diskett samt 

finns på myndighetens webbsidor. 

Rapporterna till regeringen. Varje år lämnar Handikappombudsmannen en 

rapport till regeringen. Under 1998 har dessutom två delrapporter lämnats, en 

om psykiskt funktionshindrades behov kan tillgodoses av de regler som finns i 

socialtjänstlagen och LSS samt en om handläggningstider för vissa mål och 

ärenden i länsrätt och försäkringskassa/kommun när det gäller barn med 

funktionsnedsättning. 

Hemsida. Handikappombudsmannen har en hemsida på Internet med 

information om verksamheten. Adressen är: www.handikappombudsmannen.se. 

Under året har 32 498 webbsidor levererats vid 8469 besökstillfällen från de sidor 

som innehåller juridisk rådgivning. Dessa sidor omfattar cirka hundra 

rättigheter och insatser samt information om var och hur man kan ansöka och 

överklaga. 

Det totala antalet träffar på Handikappombudsmannens webbsidor under året 

var 261 035. Dessa träffar ägde rum under 26 471 besök. Webbsidorna har 

dagligen nästan 1 000 träffar. Information som varit mycket eftersökt, utöver 

Juridisk rådgivning, är Aktuellt hos Handikappombudsmannen samt FN:s 

standardregler. 

Informationstekniken är betydelsefull för många personer med 

funktionsnedsättning. Den passar också bra för förmedling av information som 

ändras kontinuerligt och därmed snabbt blir inaktuell i tryckt form. Detta gäller 

inte minst Handikappombudsmannens juridiska rådgivning på internet.

En fickfolder som informerar om den juridiska rådgivningen på 

Handikappombudsmannens webbsidor har tagits fram. Den har spridits till 

landets barn- och ungdomshabiliteringar och LSS-handläggare samt delats ut vid 

överläggningar med handikapporganisationerna samt vid konferenser. 

Allt informationsmaterial (utom affischer) som Handikappombudsmannen 

producerar kan fås, eller köpas till samma pris som grundmaterialet, i anpassad 

form. En beställningslista med en förteckning över Handikappombudsmannens 

rapporter, delrapporter, skrifter, affischer och annat material finns i bilaga 15. 

Handikappombudsmannen i media 

Under 1998 uppmärksammades Handikappombudsmannens arbete i drygt 1000 

artiklar och inslag i media. Det är en ökning med 51 procent jämfört med 1997. 

Totalt har Handikappombudsmannen under sina fem år omnämnts nästan 2 500 

gånger i media. Se diagram 3. 

Diagram 3: Omnämnanden av Handikappombudsmannen i media 1994/95-1998. 

Tävlingen Handtaget 

Det är viktigt att hela samhället anpassas. Inte minst gäller detta varor och 

tjänster, liksom anställningsvillkor och rekryteringspolicies. För att öka 

medvetenheten inom näringslivet om människor med funktionsnedsättning, både 

som en viktig konsumentgrupp och som arbetstagare, arrangerar 

Handikappombudsmannen i samarbete med Dagens Industri tävlingen 

Handtaget. 

Tävlingen, som är indelad i tre klasser, genomfördes för första gången 1998. 

Prisutdelning ägde rum på slottet i juni med HM Drottningen som prisutdelare. 

Priset för bästa produkt gick till Electrolux för kylskåpshandtaget Sensa medan 

Europolitan fick priset för bästa tjänst för utvecklingen av Europolitan Mobil 

Texttelefon. Inget förslag var tillräckligt genomarbetat för att få pris för bästa 

arbetsgivarpolicy.

De vinnande företagen hade utvecklat produkter/tjänster som erbjuds i det 

ordinarie utbudet och där anpassning till människor med funktionsnedsättning 

har varit ett led i produktutvecklingen för hela marknaden. Produkter och 

tjänster anpassas så att de blir bättre för alla konsumenter, så kallad design for 

all. 

PSYKE KAMPANJEN 

Enligt regleringsbrevet ska Handikappombudsmannen i sitt uppföljningsarbete 

av efterlevnaden av FN:s standardregler prioritera området psykiska 

funktionshinder. Uppföljningar och utvärderingar visar att psykiskt 

funktionshindrade är en mycket utsatt grupp i det svenska samhället. Exempelvis 

har Socialstyrelsen kunnat påvisa stora brister, i sin uppföljning av 

Psykiatrireformen. En undersökning gjord av Handikappombudsmannen i 

samarbete med SCB visade att människor med psykiska funktionshinder är den 

grupp som diskrimineras mest på arbetsmarknaden. 

Ett viktigt mål i FN:s standardregler är att öka medvetenheten om människor 

med funktionsnedsättning. Ett sätt att nå målet som nämns i reglerna är att ta 

initiativ till och stödja informationskampanjer. Handikappombudsmannen har 

därför ansökt och fått medel från Allmänna arvsfonden för att genomföra 

PSYKE KAMPANJEN. En kampanjstyrelse har bildats med ombudsmannen, 

Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, och Riksförbundet av 

Intresseföreningar för Schizofreni, Riks-IFS. Till kampanjen och styrelsen har ett 

vetenskapligt och konstnärligt råd knutits. Kampanjen kommer att genomföras 

med start hösten 1999 och avslutning våren år 2000. Syftet är att förändra 

attityder till och öka medvetenheten om människor med psykiska 


Under året har Handikappombudsmannen förutom att planera PSYKE 

KAMPANJEN genomfört en intervjuundersökning med föräldrar till gravt 

psykiskt funktionshindrade ungdomar och vuxna. Undersökningen, som visar på 

brister både i utformning och tillämpning av lagstiftningen inom det sociala 

området (socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa 

funktionshindrade), presenterades i delrapporten, Att trampa vatten. 

Handikappombudsmannen föreslår i rapporten förändringar i lagen om stöd och 

service till vissa funktionshindrade (LSS). Se sidan 30. 

Även 1998 års kommunenkät ger viss information om hur FN:s standardregler 

efterlevs för människor med psykiska funktionshinder. Ett stort antal kommuner 

har genomfört personalutbildningar om psykiska funktionsnedsättningar.

LÄGESRAPPORT EFTER FEM ÅR 

– HUR EFTERLEVER SVERIGE FN:S STANDARDREGLER? 

Handikappombudsmannen inrättades i samband med att Sverige åtagit sig att 

följa FN:s standardregler. Målet för myndighetens verksamhet sammanfaller 

med standardreglerna: delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor 

för personer med funktionsnedsättning. 

Två centrala uppgifter för Handikappombudsmannen är att utvärdera 

efterlevnaden av och sprida kunskap om FN:s standardregler. Enligt FN:s 

rapportör Bengt Lindqvist är Sverige det land där reglerna är mest kända. 

Men hur står det till med efterlevnaden av reglerna? Borde inte delaktigheten 

och jämlikheten för människor med funktionsnedsättning vara fullt utvecklad i 

Sverige, när nu standardreglerna är så kända? 

I följande avsnitt ger Handikappombudsmannen en lägesrapport efter fem år 

med FN:s standardregler. Brister och problem belyses inom områdena barn, 

vård och rehabilitering, stöd och service, tillgänglighet, arbete samt lagligt skydd 

mot diskriminering. I förslagen till åtgärder prioriteras de allra viktigaste 

frågorna, men stora förändringar är nödvändiga även på många andra områden. 

Handikappombudsmannen har genomfört ett flertal undersökningar om hur 

FN:s standardregler efterlevs. Trots att standardreglerna nu har funnits i fem år 

visar resultaten att det fortfarande är mycket långt kvar innan de blir verklighet 

i Sverige. 

BARN 

Illustration: 

"Han blev jätteglad när han kom in på skolan, sedan kom han inte in 

på skolan 

Medieprogrammet är Sveriges populäraste gymnasieutbildning. Självklart blev 

Steve Sehlberg glad när hans betyg räckte till och han kom in. Tyvärr räckte inte 

hissarna på S:t Eskils gymnasium till för Steves rullstol. Och trapporna var 

många och oöverstigliga. Därför fick han byta drömutbildningen mot handel & 

administration på en annan skola i stället". 

Bild och bildtext är tagna ur annons om den nya kommunhandboken "Tänkte 

inte på det". Producerad 1998. 

"Jag vill tillägga att NN i dagarna klarat teoriprovet för körkort, utan ett enda

fel! Man hade på körskolan ett program för dyslektiker, nog är det väl 

egendomligt att en körskola kan erbjuda mer pedagogisk hjälp än en skola". 

Citat från ett anmälningsärende hos Handikappombudsmannen. 

Varje dag ringer eller skriver människor till Handikappombudsmannen. Många 

av de som hör av sig behöver råd i frågor som gäller funktionshindrade barns 

situation. Ungefär en fjärdedel av de som ringer har frågor eller synpunkter som 

rör barn. En femtedel av anmälningsärendena som kommer till ombudsmannen 

gäller barn med funktionsnedsättning. 

De som hör av sig ger en tydlig bild av att det finns problem på många håll för 

barn. Även genom ett omfattande arbete med utredningar, konferenser och 

genom överläggningar med handikapporganisationerna får myndigheten starka 

signaler om missförhållanden. 

ATT VARA BARN OCH HA EN FUNKTIONSNEDSÄTTNING 

Det går inte att ge en enkel bild av hur det är att vara barn och ha en 

funktionsnedsättning i Sverige idag. Det beror självfallet på att det finns många 

olika, och olika grad av funktionshinder, men också olika behov av stöd. 

Gemensamt för de allra flesta är ändå att vardagen ofta blir en kamp för att 

övervinna hinder. Okunskap och till och med negativa attityder kan möta barn 

och få stor inverkan på deras vardag. 

En annan typ av kamp handlar om att övervinna hinder som finns i den fysiska 

miljön runt om oss. I de stora undersökningar som Handikappombudsmannen 

gjort om kommunernas tillgänglighet har det kommit fram att det finns mycket 

stora hinder för barn i deras vardagsmiljö kring skolor, bibliotek och 

fritidsanläggningar. 

Knappt hälften av grundskolorna har en minimianpassning för rörelsehindrade. 

Endast en tredjedel av Sveriges kommuner har en minimal anpassning av 

samtliga sina bibliotek. Och i 12 procent av kommunerna finns inga bibliotek 

med ens en minimal anpassning för rörelsehindrade. I endast en femtedel av 

kommunerna är samtliga bibliotek anpassade för personer med allergier. Även 

när det gäller ishallar, simhallar och idrottshallar är bilden mycket dyster. 

Handikappombudsmannen ser mycket allvarligt på att barn med 

funktionsnedsättning inte har möjlighet att leva på samma sätt som sina ickefunktionshindrade 

kamrater. Samhället har ett ansvar för att kompensera 

funktionsnedsättningar och undanröja hinder som handikappar barn. 

Föräldrar beskriver ofta en tudelad kamp – kampen att få information om 

rättigheter och därefter kampen för att verkligen få de insatser man har behov 

av. Många menar att det är svårt att få hjälp: "man får kämpa hårt för varje

liten insats". 

Barn med funktionshinder och deras familjer berörs av en mängd olika lagar. 

Det är ofta svårt för familjer att skaffa sig en överblick över innehållet i 

lagstiftningen. 

För barn med svåra funktionshinder kan antalet kontakter med myndigheter och 

andra instanser vara många. En mamma berättade på 

Handikappombudsmannens konferens, Föräldrar och barn med 

funktionsnedsättning, att familjen haft närmare hundra kontakter med 

anledning av barnets funktionsnedsättning. 

Det är alltså en stor mängd personer som vid olika tillfällen kan komma i kontakt 

med funktionshindrade barn och deras familjer. Många föräldrar till barn med 

funktionsnedsättning beskriver hur de bollas mellan olika myndigheter och 

instanser. Det faktum att det finns så många lagar och myndigheter som har 

ansvar, leder till att ansvarsfördelningen inte alltid är klar. 

Av en enkätundersökning som RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn 

och Ungdomar, gjort framgår att 68 procent av de föräldrar som besvarat 

enkäten är missnöjda med myndigheternas samarbete sinsemellan. Hälften av 

föräldrarna har överklagat ett eller flera beslut. 

Ett exempel på oklar ansvarsfördelning där barn med funktionsnedsättning kan 

hamna mellan två myndigheter gäller rätten till hjälpmedel. Landstingen är 

skyldiga att erbjuda hjälpmedel till människor med funktionsnedsättning för den 

dagliga livsföringen. Det är främst fråga om hjälpmedel som behövs för att den 

enskilde ska kunna tillgodose grundläggande personliga behov, förflytta sig, 

kommunicera med omvärlden, fungera i hemmet och i närmiljön, orientera sig, 

sköta vardagslivets rutiner i hemmet, gå i skolan samt delta i normala fritids- och 

rekreationsaktiviteter. Reglerna om hjälpmedel tolkas olika av olika landsting. 

Särskilda pedagogiska hjälpmedel i skolan faller dock utanför begreppet om 

hjälpmedel för den dagliga livsföringen. Om exempelvis en dator är ett 

pedagogiskt hjälpmedel eller ett hjälpmedel som behövs för skolarbetet är inte 

enkelt att slå fast. Med andra ord är ansvarsfördelningen mellan kommun och 

landsting inte klar, vilket är olyckligt. 

Ett annat exempel på oklar gränsdragning uppstår mellan insatsen rådgivning 

och annat personligt stöd enligt LSS och habilitering enligt hälso- och 

sjukvårdslagen. Regeringsrätten har konstaterat att teckenspråksundervisning 

och logopedinsatser fick anses ingå i den habilitering som landstinget har ansvar 

för och i de aktuella fallen inte var att anse som rådgivning och annat personligt 

stöd. Regeringsrätten har också slagit fast att habiliteringsåtgärder inte ryms 

inom insatsen råd och stöd. Därmed blev det oklart vad insatsen innefattar. 

Rättigheten råd och stöd kan därför sägas ha urholkats eftersom det är oklart 

vad den innebär.

Skolan har en oavvislig skyldighet att ge stöd till alla elever som har svårigheter i 

skolarbetet. För att kunna ge rätt stöd måste skolan utreda barns behov. 

Landstingen har enligt hälso- och sjukvårdslagen skyldighet att ge adekvat vård, 

behandling och habilitering. I det ligger naturligtvis att barn har rätt till 

information om sitt hälsotillstånd genom utredning och diagnos. Ett barn i behov 

av särskilt stöd har alltså rätt att bli utrett av både skola och sjukvård. Denna 

dubbla ansvarsfördelning skapar oklarhet om ansvaret. Barnet riskerar att 

hamna mellan stolarna. 

I olika sammanhang har Handikappombudsmannen gjorts uppmärksam på att 

det finns brister i barn- och ungdomshabiliteringen. Bristerna består i långa 

väntetider för utredning, men också i att habiliteringen är uppbyggd för vissa 

grupper av funktionshindrade – den täcker inte alla barn. Mycket tyder på att 

antalet barn som behöver insatser är mycket större än vad det finns resurser. 

Det är oacceptabelt att endast 30 procent av läkarna och 12 procent av 

sköterskorna inom barnhälsovården är barnläkare respektive 

barnsjuksköterskor. Samverkan mellan olika verksamheter är nödvändig för att 

kunna identifiera problem tidigt och för att underlätta för de barn och ungdomar 

som behöver stöd från olika håll. 

Långa köer för att få hjälpmedel är ett annat problem som 

Handikappombudsmannen uppmärksammats på, bland annat genom 

överläggningar med handikapporganisationerna. Om väntan på en insats är för 

lång finns risken att barnets behov har förändrats när ärendet är klart. Ett barn 

kan ha växt så mycket att ett utprovat hjälpmedel inte längre passar när barnet 

får det. 

I FN:s standardregler betonas att staterna ska ta initiativ till och stödja 

handlingsprogram som syftar till att öka medvetenheten hos människor med 

funktionsnedsättning om vilka rättigheter och möjligheter de har. 

För många barn med funktionsnedsättning och deras familjer innebär en korrekt 

diagnos lättnad och förståelse. En diagnos kan också föra med sig att både 

föräldrar och barn befrias från att känna sig misslyckade eller dumma. Så här 

reagerade en mamma vars som fick diagnosen autism: 

"Det är uppenbart för andra att hans beteende beror på handikapp – inte på att 

han skulle vara bortskämd eller ouppfostrad. Därför var det så oändligt skönt att 

äntligen få diagnosen då han var fyra och ett halvt år. – Jag har känt mig som en 

dålig mamma, misslyckad. Jag klarade inte av att uppfostra honom, tyckte jag. 

Jag älskade honom och ville honom bara väl. Men hur jag än gjorde blev det fel. 

Jag förstod inte hans signaler, varför han plötsligt blev så arg och fick utbrott". 

Enigheten om nyttan av en diagnos är inte total. En del menar – i motsats till 

Handikappombudsmannen – att man "etiketterar" barnet med en diagnos.

Christoffer Gillberg, professor i neuropsykiatri och medlem i 

Handikappombudsmannens råd, anser dock att man inte kan förneka existensen 

av mänskliga funktionshinder och låtsas att alla har likartade förutsättningar. 

Vad man kan skapa genom diagnosen är förståelse. Genom att göra en allsidig 

utredning och en ordentlig analys gör man barnet begripligt för sig själv och sin 

omgivning. Debatten för och emot diagnoser är därför konstlad. Varje barn har 

rätt att få veta vad som orsakar dess svårigheter. En ständigt pågående dialog 

med barnet är viktig eftersom barnet själv besitter stor kunskap om vad som 

fungerar och vilka situationer som är särskilt svåra. Barn som fått 

självkännedom – där utredning och diagnos är en förutsättning – kan bidra med 

erfarenhet om hur omgivning och miljö kan anpassas just efter honom eller 

henne. 

Okunskap kan leda till felaktiga beslut och orättvis behandling av barn som har 

funktionsnedsättningar. Kunskaperna måste öka om olika 

funktionsnedsättningar, om vilka konsekvenser de kan föra med sig och om hur 

de kan kompenseras. Det gäller inom samtliga de områden som barn med 

funktionsnedsättning kommer i beröring med. 

Antoinette Hetzler, professor i sociologi, har i sin forskning om vårdbidrag frågat 

hälften av alla föräldrar till barn med DAMP eller diabetes, som sökt vårdbidrag 

under perioden januari till mars 1998, om deras uppfattning om 

försäkringskassans utredning i det egna ärendet. Undersökningen visar att 62 

procent av föräldrarna till barn med diabetes menade att utredningen inte 

beskrev barnets behov på ett korrekt sätt. Av föräldrarna till barn med DAMP 

ansåg 55 procent att utredningen inte helt och fullt återspeglade barnets behov 

enligt hur de själva upplever barnet. 

Alla personer som möter barn med funktionsnedsättning i skolan måste ha 

kunskap. Bristande kunskap är en vanlig orsak till att elever med 

funktionsnedsättning inte får det stöd de har rätt till. 

I en undersökning av rektorers syn på hur stödet i skolan ska utformas till elever 

med dolda funktionsnedsättningar (som Skolverket genomförde 1997 på initiativ 

av Handikappombudsmannen) angav rektorerna att bristen på resurser var ett 

stort hinder för att kunna ge rätt stöd. En majoritet av rektorerna ansåg sig 

också generellt ha behov av ytterligare kunskap om elever med dolda 

funktionsnedsättningar. 

Även i gymnasieskolan krävs bättre kunskaper. Handikappombudsmannen 

framförde i sitt remissvar över, Den nya gymnasieskolan – problem och 

möjligheter, att lärares kompetensutveckling när det gäller elever med 

funktionsnedsättning bör vara ett prioriterat område. 

Självfallet måste även pedagogutbildningarna förbättras i grunden.

Handikappombudsmannens undersökning från 1994 visade att det faktiskt var 

möjligt att genomgå en pedagogutbildning utan att få någon undervisning om 

dolda funktionsnedsättningar, som till exempel DAMP och dyslexi. 

Hur det är att vara barn och ha en funktionsnedsättning går inte att beskriva i ett 

enda penseldrag. En mycket stor mängd faktorer påverkar om barn med 

funktionsnedsättning ska kunna leva ett liv där vardagen inte behöver bli en 

ständig kamp, och där man inte handikappas i onödan. Kunskaper om barn med 

funktionshinder måste vara goda, den fysiska miljön måste vara tillgänglig, 

skolan måste kunna ge stöd, behov måste utredas, lagar måste fungera som det 

var tänkt etc. 

Barn med funktionshinder är utsatta, och samhället har ett ansvar för att 

kompensera funktionsnedsättningen och anpassa miljön för att minimera 

handikapp. 

I detta avsnitt har beskrivits att samhället inte i alla avseenden uppfyller sitt 

ansvar. Nedan lämnar Handikappombudsmannen förslag för att komma tillrätta 

med hinder och brister som handikappar. 

Förslagen kan sammanfattas: 

– rättigheterna i skolan måste förstärkas 

– elevvårdens och skolhälsovårdens roll förbättras 

– krav på kortare handläggningstider i barnärenden införas 

BARN SKA RESPEKTERAS 

Barnperspektiv och rättighetsperspektiv 

I Barnkonventionen betonas att det ska finnas ett barnperspektiv i samhället. Det 

innebär respekt för barnets fulla människovärde och integritet. Innehållet i 

Barnkonventionen kan sammanfattas i tre ord: barn ska respekteras! 

Som nämns i kapitlet om lagligt skydd mot diskriminering ingår barn med 

funktionsnedsättning i Barnkonventionens artikel som slår fast principen om 

icke-diskriminering (artikel 2). Barnkonventionen innehåller också en 

bestämmelse om det funktionshindrade barnets rätt i olika avseenden (artikel 

23). 

Man kan säga att Barnkonventionen är ett arbetsverktyg för att gradvis 

förbättra barns villkor. Ett sådant arbete är långsiktigt och handlar om att ändra 

attityder och arbetssätt i olika verksamheter i samhället. 

Även i FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med 

funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet lyfts barnfrågor fram. I 

inledningen sägs att syftet med reglerna är att säkerställa att flickor och pojkar

har samma rättigheter och skyldigheter som andra medborgare i samhället samt 

att särskild uppmärksamhet bör riktas mot barn. 

Man kan också notera den grundläggande kopplingen mellan standardreglerna 

och Barnkonventionen. Den politiska och moraliska grunden för 

standardreglerna utgörs av de internationella reglerna om de mänskliga 

rättigheterna, och en av dessa är just Barnkonventionen. 

Det är viktigt att ha ett tydligt rättighetsperspektiv när det gäller barn med 

funktionsnedsätting. Frågor om exempelvis hälsa och utbildning ska diskuteras 

utifrån barnets rättigheter och principen om icke-diskriminering. Det bör 

utredas hur ett förbud mot diskriminering av barn med funktionshinder bäst ska 

tillgodoses i grundlag eller annan lagstiftning. 

En mängd lagar och förordningar reglerar situationen för barn med 

funktionsnedsättning. Barnkommittén konstaterade, efter genomgång av svensk 

lagstiftning, att Sverige väl lever upp till Barnkonventionens anda och 

målsättning. 

Det individuella kompenserande skyddsnätet är väl utbyggt i Sverige. Det är dock 

en annan sak hur lagar tillämpas i praktiken och om grundläggande 

handikappolitiska principer kan sägas genomsyra arbetet i de beslutande 

instanserna. Skyddsnätet kan vara väl utbyggt och rättigheterna tydligt 

specificerade, men för det enskilda barnet och dess familj handlar det om att få 

insatserna i praktiken. Om en kommun vägrar verkställa en länsrätts bifallande 

dom om avlösarservice enligt LSS, om barnet får vänta orimligt lång tid för att få 

hjälpmedel, om barnet inte blir utrett och därmed inte får den hjälp det behöver i 

skolan – då blir rättighetsdiskussionen bara tomma ord. 

Det är därför mycket viktigt att man särskilt beaktar situationen för barn med 

funktionsnedsättning när man gör konsekvensberäkningar av vilka effekter 

besparingar och andra åtgärder får. Enskilda beslut kan få små effekter. Man 

bör dock inte glömma bort att det finns risk att beslut på olika nivåer och olika 

beslut på samma nivåer, men inom olika områden, tillsammans kan få förödande 

konsekvenser för barn och unga med funktionsnedsättning. Vad det handlar om 

är att ha ett barnperspektiv. 

Varje kommun bör upprätta en kommunal barn- och ungdomsplan, som också 

innehåller en plan för Barnkonventionens genomförande. Planen ska visa hur 

hänsyn ska tas till barn och ungdomar med funktionsnedsättning i det 

kommunala arbetet. Den bör uppmuntra till analyser av de konsekvenser som 

kommunala beslut får för barn med funktionsnedsättning och påminna om att 

barn och ungdomar ska ges inflytande och göras delaktiga i planering och 

beslutsprocesser. 

Läs mer om kommunernas arbete i den handbok som Handikappombudsmannen

gav ut hösten 1998, "Tänkte inte på det...". 

Att kunskapen om olika funktionsnedsättningar måste öka bland de som arbetar 

med frågor som rör barn med funktionsnedsättning har sagts ovan. I vissa fall 

kan avsaknaden av kunskap leda till risk för allvarliga kränkningar av barns och 

föräldrars rättigheter. Handikappombudsmannen har uppmärksammats på att 

barn med vissa neurologiska och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, vars 

symptom påminner om beteenden hos barn som blivit sexuellt utnyttjade, 

omhändertagits på felaktiga grunder. I en skrivelse till Socialstyrelsen har 

ombudsmannen därför betonat vikten av att det inom socialtjänsten finns en 

medvetenhet om och förståelse för barn med funktionsnedsättning av detta slag. 

Alla yrkesgrupper som handlägger LVU-mål måste ha en bred kunskap om 

konsekvenserna av olika funktionsnedsättningar. 

Barnet i skolan 

I skolan tillbringar barn en stor del av sin vardag. Den syn på delaktighet och 

jämlikhet som skolan förmedlar till eleverna – alla elever – är betydelsefull. 

Utbildning ska ges enligt principen om lika möjligheter. Det innebär att 

utbildningen ska vara likvärdig och att den ska göras tillgänglig för barn med 

särskilda behov på ett sätt som tar hänsyn till deras behov. Elever som har 

svårigheter i skolarbetet har rätt till särskilt stöd. 

Men skolan klarar inte att ge en likvärdig utbildning till alla elever i behov av 

särskilt stöd. Det finns många och tydliga exempel på att skolor och kommuner 

brister i att ge elever med funktionsnedsättning det stöd de har rätt till. 

Orsakerna är många: rektorer har bristande kunskaper och bristande resurser, 

lärarna har blivit färre och saknar kunskaper, specialpedagogerna har blivit 

färre, elev- och skolhälsovården har drabbats av nedskärningar etc. 

Skolhälsovården och elevvården är särskilt betydelsefulla för barn med 

funktionsnedsättning. Elevvården bör ha olika slags kompetens. Skolhälsovården 

och elevvården kan bidra med värdefull kunskap när det gäller att upptäcka 

svårigheter, utreda behov och utforma stödinsatser. För barnet och dess 

föräldrar kan dessutom skolhälsovården och elevvården fungera som överförare 

av kunskap mellan verksamheter utanför skolan och skolpersonalen. 

För ett barn med blödarsjuka som skadar sig i skolan kan en skolsköterskas 

närvaro innebära att barnet inte måste söka vård på sjukhus. Om barnet 

däremot skadar sig under annan tid än då skolsköterskan tjänstgör kan 

föräldern tvingas rusa från arbetet för att föra barnet till sjukhus. 

På samma sätt kan skolgången underlättas för barn med epilepsi, celiaki, cystisk 

fibros, hjärtfel, diabetes med flera genom att skolsköterskan informerar lärare 

och övrig skolpersonal om vad som krävs i fråga om exempelvis schemaläggning,

gymnastik, måltider och utflykter. 

Skolhälsovårdens och elevvårdens roll i skolan måste förstärkas. En basnivå bör 

innebära att varje skola har tillgång till en skolsköterska som tjänstgör på heltid 

och en skolläkare som tjänstgör på halvtid. Eleven ska självklart ha möjlighet att 

kontakta någon i elevvårdsteamet. När elevvårdspersonal deltagit i utredningen 

av en elevs svårigheter bör de också delta i upprättandet av åtgärdsprogram. 

Handikappombudsmannen har genom åren ägnat mycket uppmärksamhet åt 

hur skolan fungerar för barn med dolda funktionsnedsättningar. Genom 

undersökningar, seminarier och konferenser, remissvar, stöd till 

Dyslexikampanjen, analyser och förslag till förbättringar med mera, har 

ombudsmannens arbete bidragit till att öka kännedomen och kunskaperna om 

dolda funktionsnedsättningar. 

Frågor som berör elever med dyslexi/läs- och skrivsvårigheter behandlades av 

Läs- och skrivkommittén (LÄS-K). Handikappombudsmannen var starkt kritisk 

till betänkandet. LÄS-K ifrågasatte värdet av en diagnos och menade att om 

diagnosen är utgångspunkten för stöd som ges till barn och vuxna med läs- och 

skrivsvårigheter, kan i övrigt resursstarka personer komma att gynnas. Detta var 

ett allvarligt felslut. Skolan har en uppgift att se till att elevers behov blir utredda 

och att åtgärdsprogram med adekvata stödinsatser upprättas. För att skapa en 

optimal skolsituation för elever med läs- och skrivsvårigheter krävs mer än en 

generell pedagogisk ansats. I och med att man inte accepterar att läs- och 

skrivsvårigheterna är en direkt följd av en funktionsnedsättning kan svårigheter 

uppstå när barnet blir äldre. Det var därför beklagligt att LÄS-K avstod från att 

ge förslag som skulle kunna minska problemen i skolan och därmed de 

utbildningsklyftor som finns i samhället. 

Men i proposition 1997/98:94 framgår att regeringen, i likhet med 

Handikappombudsmannen, anser att skolan måste vara medveten om att det 

finns barn och ungdomar med fysiologiskt betingade svårigheter där riktade 

åtgärder behövs. 

Medvetenheten och kunskaperna om vad som krävs för att elever med 

funktionsnedsättningar ska kunna få en utbildning som är likvärdig övrigas 

måste öka. Det behövs en attitydförändring till alla slags funktionsnedsättningar. 

De nationella bestämmelser som styr skolan motsvarar i princip de krav som 

ställs i FN:s standardregler och Barnkonventionen. Men ombudsmannen har 

kunnat visa att dessa rättigheter inte kommer barnen tillgodo i praktiken (se 

bland annat utredningen om tillsynsärenden hos Skolverket gjord 1997). Det 

finns heller inga instrument för att med rättsliga medel ålägga skolhuvudmän att 

följa de bestämmelser som gäller. Till det kommer att få beslut på skolområdet 

kan överklagas.

Rättssäkerheten för barn med funktionsnedsättning är med andra ord svag i 

skolan. Den kommitté som ska se över skollagen har i uppdrag att föreslå hur en 

ökad rättssäkerhet för eleverna kan åstadkommas. Handikappombudsmannen 

anser att elevernas rätt till stöd måste garanteras tydligt i skollagen. Det måste 

finnas nationella garantier, genom överklagandemöjlighet eller liknande, för att 

elever med funktionsnedsättning, som behöver stöd av olika slag, inte ska 

förfördelas. Vidare krävs att Skolverket kan ingripa mot kommuner som 

åsidosätter sina skyldigheter enligt skollagen eller de föreskrifter som utfärdats 

med stöd av lagen. 

Handläggningstider för barn är för långa 

I olika sammanhang har Handikappombudsmannen blivit uppmärksammad på 

att handläggningstider för ärenden som angår stöd till barn med 

funktionsnedsättning varit långa. Ombudsmannen såg allvarligt på detta och 

genomförde därför en undersökning 1998, som bekräftade att signalerna inte 

bara handlat om enstaka fall. 

Undersökningen om handläggningstider i försäkringskassor, kommuner och 

länsrätter visar att barn med funktionsnedsättning och deras anhöriga kan få 

vänta oacceptabelt länge på beslut om vårdbidrag och vissa insatser enligt LSS. 

Att vänta ibland mer än tre år på besked om familjen har rätt till vårdbidrag är 

inte rimligt. Om Sverige ska leva upp till Barnkonventionen och FN:s 

standardregler får handläggningstiderna i ärenden och mål som gäller barn inte 

vara för långa. Familjerna bör inte tyngas ytterligare med den osäkerhet som 

långa handläggningstider innebär. Barn har dessutom ett annat tidsperspektiv än 

vuxna. 

För att komma tillrätta med långa handläggningstider är det nödvändigt att det i 

lagstiftningen införs bestämmelser om att ärenden och mål i försäkringskassor, 

kommuner och domstol ska handläggas skyndsamt. 

SAMMANFATTNING OCH FÖRSLAG 

Barn med funktionsnedsättning och deras familjer möter en rad hinder och 

problem i vardagen. Orsakerna är brist på kunskap, oklar ansvarsfördelning och 

svaga möjligheter att utkräva rättigheter. 

Det borde vara en självklarhet att olika yrkesgrupper som kommer i kontakt 

med barn med funktionsnedsättning har adekvat kunskap om innebörden av 

funktionsnedsättningen. Hur ska annars korrekta beslut kunna fattas? 

Att det finns så många lagar och författningar vars tillämpning är nödvändig för 

att kompensera funktionsnedsättningen innebär en risk för att ingen i praktiken 

tar ansvar för att barn inte handikappas.

Ofta behövs kunskap från olika håll, och olika slags kompetens, för att skapa en 

bra situation för barn med funktionsnedsättning. Det gäller inte minst i skolan. 

Skolan måste ha kunskap om barnets funktionsnedsättning och hur den kan 

kompenseras för att bästa stöd ska kunna ges. För detta behöver all skolpersonal 

generell kunskap om olika funktionshinder. När det gäller det enskilda barnets 

situation kan en utbyggd skolhälsovård och elevvård bidra med den särskilda 

kunskap som behövs för att skapa en fungerande skolsituation. 

Elever har en otvetydig rätt att få stöd i skolarbetet för att nå kunskapsmålen för 

utbildningen. Brist på resurser får aldrig vara en anledning till att inte ge stöd. 

Den enda möjlighet eleven har att få sin rätt prövad är genom Skolverkets tillsyn. 

Skolverket undersöker emellertid inte kvaliteten på de åtgärder som sätts in för 

att stödja eleven. Det finns ingen möjlighet att överklaga. Det finns inga 

sanktionsmöjligheter mot de kommuner som inte följer lagen. 

Rättigheterna måste stärkas för att Sverige ska leva upp till FN:s standardregler 

och Barnkonventionen. 

Handikappombudsmannen föreslår: 

att i skollagen införs garantier, genom möjlighet till överprövning, för att elever 

med funktionsnedsättning får de stödinsatser de behöver. 

att i skollagen införs bestämmelser om nationella mål och en rikstäckande 

basnivå i skolhälsovården och elevvården. 

att i lagen (1962:381) om allmän försäkring införs en bestämmelse om att mål och 

ärenden om vårdbidrag ska handläggas skyndsamt och att det i lagen (1993:389) 

om assistansersättning och i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa 

funktionshindrade infogas bestämmelser om att mål och ärenden där den 

enskilde är under 18 år ska handläggas skyndsamt 

VÅRD OCH REHABILITERING 

Enligt FN:s standardregler ska staterna se till människor med 

funktionsnedsättning garanteras effektiv medicinsk vård, behandling och 

rehabilitering. För att nå dessa mål ska staterna låta upprätta handlingsprogram 

för vård från diagnos till rehabilitering. Alla handikappgrupper bör få egna 

rehabiliteringsprogram. Handikapporganisationerna ska delta i framtagande och 

analys av programmen. 

BAKGRUND 

Under hösten 1998 har Handikappombudsmannen haft överläggningar med 19 

handikapporganisationer. Svårigheten med att få en diagnos är ett av de stora 

problem som flera organisationer tagit upp. Vikten av att diagnosen är korrekt 

och tidig har understrukits. Det har dessutom anmärkts att Socialstyrelsens

arbete med nationella riktlinjer går långsamt och är begränsat till vissa 

sjukdomsgrupper. 

Socialstyrelsen samordnar framtagandet av nationella riktlinjer för kroniska 

sjukdomar med en stor patientkrets där konsensus råder om 

behandlingsmetoderna. Utifrån de nationella riktlinjerna upprättas lokala 

vårdprogram. Därefter ska vårdgivaren sluta individuella överenskommelser 

med patienten. 

I dagsläget finns nationella riktlinjer för kranskärlsjukdomar och för 

diabetesvård. För dessa sjukdomsgrupper synes standardreglernas krav ha 

uppfyllts. Övriga grupper måste också garanteras program för vård, behandling 

och rehabilitering i enlighet med standardreglerna. Flera 

handikapporganisationer har utarbetat underlag till riktlinjer i form av program 

och policies etc. 

PROGRAM FÖR ATT EFTERLEVA FN:S 

STANDARDREGLER 

Fastställda vårdprogram är viktiga. Det är inte tillfredsställande att ansvarig 

läkare får arbeta fram ett program efter eget huvud när ett sjukdomsfall 

upptäcks. Det leder till att vårdnivån inte kan garanteras vid behandling av 

människor med ovanliga funktionsnedsättningar. I vissa fall bör behandling och 

kompetens samlas till något eller några få utvalda centra i landet. Det kan till och 

med vara så att kompetensen bör samlas på nordisk eller internationell nivå för 

att en ordentlig behandlingskompetens ska kunna utvecklas. Patienterna ska 

garanteras likvärdig kunskapsbaserad vård oavsett var i landet de bor. 

Ju vanligare en sjukdom är desto mer spridd är kunskapen om den. Därmed blir 

behandlingen också mer likartad. I arbetet med riktlinjer kan det därför vara 

viktigare att prioritera mer ovanliga sjukdomar. Detta anser såväl flera 

handikapporganisationer som Handikappombudsmannen. När det endast finns 

ett fåtal patienter i landet med samma sjukdom är det dock inte rimligt att 

upprätta riktlinjer som kräver att lokala vårdprogram upprättas överallt. 

Handikappombudsmannen anser att en lösning för dessa fall kan var att 

Socialstyrelsen upprättar program i enlighet med FN:s standardregler som kan 

användas i hela landet. 

Arbetet med program för vård, behandling och rehabilitering måste påskyndas 

så att kraven i FN:s standardregler tillgodoses. 


att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att i enlighet med FN:s 

standardregler ta fram program för vård, behandling och rehabilitering för alla 

handikappgrupper.

STÖD OCH SERVICE 

Enligt FN:s standardregel 4 ska staterna se till att personer med 

funktionsnedsättning får det stöd och den service samt de hjälpmedel de behöver 

för att bli så oberoende som möjligt i sin dagliga livsföring. 

BAKGRUND 

Ungefär en fjärdedel av Handikappombudsmannens juridiska rådgivning har 

gällt stöd och service. Frågorna kring stöd och service utgör därmed den största 

gruppen bland rådgivningsärendena. Mängden frågor kring stöd och service är 

en indikation på att lagarna inte fungerar friktionsfritt. 

Individens rätt till stöd och service regleras i huvudsak av följande regler: 

socialtjänstlagen (1980:620), 

lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), 

lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS) och 

hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). 

Handikappreformen ledde förutom till LSS och LASS även till ändringar i 

socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen. Socialstyrelsen hade regeringens 

uppdrag att utvärdera reformen och tilldelades stora resurser för detta. Vid 

överläggningar med Socialstyrelsen hösten 1994 blev det överenskommet att 

Handikappombudsmannen inte skulle beröra de områden som omfattades av 

Handikappreformen. Detta gick också i linje med vad som skedde internationellt 

med FN:s standardregler där andra områden prioriterades. Från 1998 har 

Handikappombudsmannen dock fått nya prioriteringar i regleringsbrevet, bland 

annat personer med psykiska funktionsnedsättningar. 

Socialstyrelsens utvärdering av Handikappreformen visade att av de 100 000 

personer som beräknades tillhöra LSS personkrets, har inte ens hälften fått 

insatser. Dessutom har ett betydligt mindre antal personer med psykisk 

funktionsnedsättning än förväntat fått insatser enligt LSS. 

Insatser enligt socialtjänstlagen och LSS ska utformas och genomföras 

tillsammans med den sökande. Socialtjänstlagen bildar ett skyddsnät för alla i 

kommunen. LSS är en rättighetslagstiftning och ett extra skyddsnät för personer 

med stora och varaktiga funktionshinder. Vissa insatser finns både enligt 

socialtjänstlagen och LSS. I LASS finns regler om ersättning till vissa 

funktionshindrade för kostnader för personlig assistans. 

Socialtjänstlagen 

I socialtjänstlagen beskrivs kommunens ansvar för att alla i kommunen ska få 

den hjälp de behöver. Kommuninvånare kan få hjälp genom till exempel:

hjälp i hemmet, 

avlösarservice, 

ledsagarservice, 

kontaktperson och 

daglig verksamhet. 

Den 1 januari 1998 inskränktes rätten att överklaga beslut om insatser enligt 

socialtjänstlagen. Beslut om avlösarservice, kontaktperson och daglig verksamhet 

kan inte överklagas. Handikappombudsmannen är kritisk till denna 

inskränkning av rättigheterna. 

LSS 

LSS personkrets omfattar: 1) personer med utvecklingsstörning, autism eller 

autismliknande tillstånd, 2) personer med förvärvade betydande och bestående 

begåvningsmässigt funktionshinder samt 3) personer som har andra varaktiga 

fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt 

åldrande men som är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga 

livsföringen. 

LSS är en rättighetslagstiftning. Den som ansökt om en insats enligt LSS kan 

överklaga ett avslagsbeslut. LSS erbjuder följande insatser: 

rådgivning och annat personligt stöd, 

personlig assistans, 

ledsagarservice, 

kontaktperson, 

avlösarservice i hemmet, 

korttidsvistelse utanför det egna hemmet, 

korttidstillsyn för skolungdom över 12 år, 

olika boendeformer och 


Socialstyrelsens utvärdering av handikappreformen visar att personlig assistans 

har bidragit till avsevärt bättre levnadsvillkor för de som haft insatsen. Trots 

detta har insatsen varit omdiskuterad. En utredning fick i uppdrag att spara 

nästan en miljard kronor. Orsaken var att behoven av insatsen visade sig vara 

större än beräknat. Kostnaderna hade därför blivit högre än vad regering och 

riksdag räknade med när LSS antogs. Följden har blivit att LSS och LASS har 

ändrats i ett par omgångar. Ur individens perspektiv har ändringarna lett till 

försämringar. 

En lagändring den 1 juli 1996 utestängde nästan helt personer med psykiska 

funktionshinder från rätten till personlig assistans. Regeringsrätten har tolkat 

lagändringen i RÅ ref 1997:28. Fallet gällde en man med schizofreni, hjärnskada

och hörselnedsättning som behövde hjälp med att aktiveras. Domstolen ansåg 

honom dock inte berättigad till personlig assistans. 

Även möjligheterna att kombinera personlig assistans med andra insatser enligt 

LSS i skola och förskola har inskränkts. Det ska också observeras att personer i 

personkrets 3 med exempelvis psykiska funktionshinder inte har rätt till insatsen 


FUNGERAR SOCIALTJÄNSTLAGEN OCH LSS 

Genom ändringar i LSS har tillgången till insatserna minskat. Dessutom har 

möjligheterna att överklaga beslut enligt socialtjänstlagen inskränkts. Nedan 

behandlas vad lagstiftningen kan innebära och hur den tillämpas. 

Att trampa vatten 

Att trampa vatten är titeln på en undersökning som Handikappombudsmannen 

genomförde under 1998. Handikappombudsmannen utredde om psykiskt 

funktionshindrade mäns och kvinnors behov av stöd och service tillgodoses 

genom socialtjänstlagen och LSS. Genom intervjuer med föräldrar till psykiskt 

funktionshindrade framkom bland annat att föräldrarna anser att kommunen 

inte uppfyller sina uppsökande och informerande skyldigheter på det sätt som 

föreskrivits i lag. Föräldrarna beskriver det dessutom som oerhört frustrerande 

att de trots otaliga kontakter med myndigheter inte fått hjälp. "Det är som att 

trampa vatten", förklarade en pappa. 

Det är viktigt att psykiskt funktionshindrade personer får inflytande över bistånd 

och insatser som ges. En individuell plan ska ge samordning, helhet och 

kontinuitet i kommunens – och andra huvudmäns – insatser. Kommunerna bör 

åläggas att informera personer som tillhör LSS personkrets om rätten att begära 

en individuell plan. 

Flera föräldrar betonar genomgående att deras barn isoleras eftersom de inte 

erbjuds sysselsättning. I dagsläget finns inte någon rättighet till daglig 

verksamhet enligt LSS för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Denna 

rättighet bör införas. 

Av utredningen framgår att insatsen personlig assistans inte fungerar för vuxna 

med psykisk funktionsnedsättning. Den som har personlig assistans ska vara 

arbetsledare för sin assistent. För en person som behöver hjälp med att motiveras 

är det svårt att fungera som arbetsledare. En lösning kan vara att införa insatsen 

"personlig omvårdnad" där kravet på arbetsledning från den enskildes sida 

tagits bort. Det bör också vara möjligt för anhöriga att få arbeta som sina 

närståendes personliga vårdare.

Rådgivning och annat personligt stöd 

Handikappombudsmannen har genom flera rådgivningsärenden 

uppmärksammats på att det är svårt att få hjälp genom LSS-insatsen rådgivning 

och annat personligt stöd. Tanken var att LSS skulle komplettera andra lagar för 

att garantera rätten till stöd och service. År 1997 slog Regeringsrätten fast att 

habiliteringsåtgärder enligt hälso- och sjukvårdslagen inte räknas in under LSSinsatsen 

rådgivning och annat personligt stöd. Därmed blev det oklart vad 

insatsen innefattar. Socialstyrelsen har föreslagit att insatsen ska byta namn till 

"särskilt expertstöd". Uttrycket "särskilt expertstöd" ger en tydligare bild av att 

insatsen ska omfatta logopedinsatser, teckenspråkundervisning med mera. 

Om insatsen ska få ett nytt namn måste lagändring ske. 

Handikappombudsmannen anser att det måste förtydligas vad insatsen ska 

omfatta när namnbytet sker. Det är viktigt att rätten till kompletterande 

rehabiliterings- och habiliteringsåtgärder förtydligas. 

Handläggarens roll – aktiv och passiv laglydnad, lagtrots 

Under 1998 disputerade Barbro Lewin med avhandlingen Funktionshinder och 

medborgarskap, Tillkomst och innebörd av de två rättighetslagarna 

omsorgslagen och LSS som komplement till socialtjänstlagen och hälso- och 

sjukvårdslagen. (Följande avsnitt bygger på avhandlingens sidor 213- 216.) 

Ett av lagstiftarens mål bakom LSS är jämlikhet i levnadsvillkor. Genom att 

personer inom LSS personkrets prioriteras och får extra stöd ska målet kunna 

nås. Detta ställer krav på handläggarna. Hur mycket hjälp en person får beror 

ofta på den enskilde handläggarens engagemang. 

Den aktive handläggaren ser en förfrågan om stöd som en ansökan enligt LSS 

och frågar sig alltid om en person kan ingå i LSS personkrets. Dessutom bedriver 

den aktive handläggaren uppsökande verksamhet, initierar upprättande av 

individuella planer och samverkar med andra samhällsinstanser för att ge effekt 

åt lagstiftarens intentioner. Den enskildes behov sätts här i centrum. 

Den passive handläggaren ber den som frågar om stöd enligt LSS att själv 

upprätta en ansökan och tolkar rättspraxis och läkarintyg snävt. 

De båda handläggarna ovan har båda hållit sig inom lagens råmärken. De har 

ägnat sig åt aktiv respektive passiv laglydnad. Men när information om stöd och 

insatser inte gärna ges innebär det i praktiken hinder för delaktighet och 

jämlikhet. Nedan beskrivs situationer där handläggarens beteende resulterar i 

direkt lagtrots.

När handläggaren inte uppfattar en förfrågan om stöd som en sådan fattas inget 

beslut och det blir omöjligt att överklaga. Handläggaren kan dessutom 

rutinmässigt välja att tolka en ansökan om stöd som en ansökan om stöd enligt 

socialtjänstlagen eller hälso- och sjukvårdslagen. Då får inte frågeställaren 

information om LSS. Inte heller får personen stöd enligt LSS utan enligt de 

svagare skyldighetslagarna. Då kan det hända att avslagsbeslutet inte heller kan 

överklagas. Den som inte får exempelvis kontaktperson enligt socialtjänstlagen 

kan inte överklaga, medan alla beslut enligt LSS kan överklagas. 

Ett avslagsbeslut kan också fattas på felaktiga grunder som till exempel 

resursbrist. Det innebär lagtrots menar Lewin. Vidare tar det ofta lång tid innan 

ett beslut verkställs. I vissa fall verkställs inte beslut som den egna myndigheten 

eller en domstol fattat. 

Domstolstrots 

LSS föregångare, omsorgslagen, infördes 1985. Alltsedan dess har domstolstrots 

förekommit. Trots det har inga åtgärder vidtagits för att förhindra domstolstrots. 

Detta är oacceptabelt. Lagar är till för att följas. När kommuner inte rättar sig 

efter domstolarnas domar sätts både den lagstiftande och den dömande makten 

ur spel. När en person beviljats en insats enligt LSS och socialtjänstlagen och 

kommunen inte verkställer domen får personen inte sina behov tillgodosedda 

trots lagstöd och trots att behoven fastställts av domstol. Kommuner som 

nonchalerar lagstiftningen är ett hån mot både rättighetslagstiftningen och 

demokratin. 

En rättsstat kan inte acceptera att dess medborgare inte får det skydd som staten 

åtagit sig att ge dem. Sverige har dessutom förbundit sig genom internationella 

och europeiska konventioner att upprätthålla mänskliga rättigheter. 

Regeringen måste ta initiativ till att införa sanktioner mot domstolstrots. 

Bestämmelser härom kan införas i LSS och socialtjänstlagen. Länsstyrelsen kan 

ges befogenhet att vitesförelägga kommuner vid domstolstrots. 

HJÄLPMEDEL 

Handikappombudsmannen har genom sina rådgivningssamtal uppmärksammats 

på problemen med att få hjälpmedel. Ungefär hälften av de 19 

handikapporganisationer som ombudsmannen hållit överläggningar med under 

1998 nämnde också svårigheterna med att få hjälpmedel som ett stort problem. 

Dessa organisationer är Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda 

barn, DHB, Föreningen för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och vuxna, FUB, 

Hörselskadades Riksförbund, HRF, Neurologiskt Handikappades Riksförbund, 

NHR, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, RBU, 

Riksförbundet för Trafik- och Polioskadade, RTP och Reumatikerförbundet.

Beslut om hjälpmedel fattas bland annat av länsarbetsnämnder, 

försäkringskassor, kommuner, rektorer och landsting. Avslagsbeslut angående 

bidrag till arbetshjälpmedel, bilstöd och bostadsanpassningsbidrag kan 

överklagas. Rektors beslut om hjälpmedel till elever i skolan kan däremot inte 

överklagas. Den som får avslag på sin hjälpmedelsansökan hos landstinget kan 

inte heller överklaga. Därför finns ingen enhetlig praxis. Dessutom kan 

ekonomiska avvägningar spela in i besluten. Ett exempel är när ett landsting 

beslutar att hörselskadade endast ska få en hörapparat trots att behovet gäller 

båda öronen. 

Handikappombudsmannen har även i tidigare rapporter till regeringen 

framhållit vikten av att även landstingens hjälpmedelsbeslut ska gå att överklaga. 

De danska och norska hjälpmedelssystemen liknar de svenska och i båda 

länderna kan beslut om hjälpmedel överklagas i flera led. Beslut om individuella 

hjälpmedel till funktionshindrade kan dessutom överklagas i ett antal EU-länder 

utöver Danmark. 


Genom ändringar i LSS har tillgången till insatserna minskat. Dessutom har 

möjligheterna att överklaga beslut enligt socialtjänstlagen inskränkts. Vidare har 

undersökningar visat att varken socialtjänstlagen eller LSS fungerar som de 

skyddsnät de är tänkta att vara. Vissa personer som har klara behov av en insats 

kan inte få den eftersom de uteslutits från lagens definition av berättigade 

personer. Personer med psykiska funktionshinder borde inte uteslutas från 

insatser enligt LSS. 

Ett allvarligt problem är att handläggare inte rättar sig efter de lagar som finns 

och att kommunen kan strunta i att verkställa domstolars domar. Det är 

nödvändigt att införa sanktioner mot kommuner som ägnar sig åt domstolstrots. 

Landstingens beslut om hjälpmedel kan inte överklagas. Möjlighet att överklaga 

beslut om hjälpmedel bör införas. 


att regeringen tar initiativ till att införa sanktioner mot domstolstrots i LSS och 

socialtjänstlagen och att länsstyrelsen ges befogenhet att vitesförelägga 

kommuner vid domstolstrots. 

att bestämmelsen 6 f § om annat bistånd enligt socialtjänstlagen får följande 

lydelse: 

"Med annat bistånd avses stöd och service till äldre och funktionshindrade såsom 

hjälp i hemmet och särskilt boende för service och omvårdnad för äldre eller 

bostad med särskild service för funktionshindrade."

att beslut om hjälpmedel för funktionshindrade i enlighet med hälso- och 

sjukvårdslagen ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. 

TILLGÄNGLIGHET 

Illustration: 

"Han gick dit för att lyssna på kommunpolitikerna, men hörde inte 

ett ord 

Lars Lindberg är hörselskadad och politiskt aktiv sedan många år. Han har varit 

i politiska möteslokaler som helt saknar hörselslinga. Han har varit med om att 

utrustningen varit inlåst och nyckeln borta. Eller att hörselslingan inte fungerar. 

För säkerhets skull släpar han med sig sin egen utrustning som väger 12 kilo. Det 

är ett ansvar som Lars inte ska behöva ta". 



Av standardregel 5 framgår att hinder mot tillgänglighet ska undanröjas, både 

avseende otillgängliga byggnader, kollektivtrafik och utemiljöer. Människor med 

funktionsnedsättning ska också få tillgång till information i anpassad form och 

möjlighet till kommunikation, exempelvis genom tolkar eller datoriserade 

informations- och servicesystem. 

BAKGRUND 

Bristande tillgänglighet är varje år det som anmäls mest till 

Handikappombudsmannen. Under 1998 rörde hälften av anmälningsärendena, 

och en sjundedel av rådgivningsärendena, bristande tillgänglighet. 

Anmälningar om bristande tillgänglighet kan gälla otillgängliga kommunhus, 

otextade TV-program eller en illa fungerande färdtjänst. Ombudsmannen har 

gjort flera undersökningar inom tillgänglighetsområdet. Som exempel kan 

nämnas enkäter till statliga myndigheter 1995 och till landets kommuner 1996 

och 1998. Kunskaper inhämtas också genom överläggningar med 

handikapporganisationer och genom kontakter med enskilda personer med 

funktionsnedsättning. Nedan ges en bild av tillgängligheten för människor med 

funktionsnedsättning i Sverige. De siffror som anges beträffande tillgängligheten i 

kommunerna kommer från kommunenkäten 1998. 

TILLGÄNGLIGHETEN I SVERIGE 

Sverige har sedan 1960-talet haft en lagstiftning som ställer krav på att den

yggda miljön ska kunna användas av personer med nedsatt rörelse- eller 

orienteringsförmåga. Denna lagstiftning gäller vid nybyggnad, vid ändringar av 

byggnader samt i skälig omfattning allmänna platser. Den byggda miljö som 

finns idag har dock till stora delar utformats innan det fanns några specifika 

krav på tillgänglighet i lagstiftningen. Detta har medfört att bland annat 

allmänna platser och publika lokaler ofta är otillgängliga. 

Exemplen är många på hinder som gör miljöer otillgängliga: trappsteg utan 

ramp, cigarettrök, heltäckande mattor, hissar utan punktskrift, trottoarkanter 

utan avfasning, lokaler utan hörselslingor, entréer utan automatiska dörröppnare 

och allmänna platser där det saknas möjlighet att sitta ned och vila. 

Demokrati 

Tillgänglighet är inte minst en fråga om demokrati. Om kommunal information 

inte finns i anpassad form eller om kommunfullmäktige sammanträder i en 

otillgänglig byggnad utestängs en stor grupp medborgare från den demokratiska 

debatten. 

Är den lokal där kommunfullmäktige sammanträder anpassad för 

rörelsehindrade? 

Nej, 27 % 

Ja, 73 % 

Finns hörselslinga i den lokal där kommunfullmäktige sammanträder? 

Nej, 20 % 

Ja, 80 % 

Dövas möjligheter att kommunicera tillgodoses i Sverige genom texttelefoner och 

förmedlingstjänster. I flera anmälningsärenden hos Handikappombudsmannen 

har det framkommit att döva ofta utestängs från telefonsamtal på grund av 

negativa attityder, trots att de tekniska förutsättningarna för delaktighet finns. 

Detta är möjligt därför att det ännu 1999 inte finns någon lag som förbjuder 

diskriminering i näringsverksamhet av människor med funktionsnedsättning.

Finns texttelefon i kommunens växel? 

Nej, 90 % 

Ja, 10 % 

Den snabba utvecklingen inom informationsteknologin innebär stora möjligheter, 

men också hot, för funktionshindrade. Handikappombudsmannen har mottagit 

flera anmälningar som visar på att funktionshindrade missgynnas av den 

tekniska utvecklingen. De nya så kallade talsvarssystemen är till exempel sällan 

tillgängliga för döva och hörselskadade. 

Information i anpassad form kan finnas som kassett, diskett, punktskrift, lättläst, 

videokassett på teckenspråk etc. Muntlig information kan också vara en 

anpassning. Ökade krav på tydlig, muntlig information och information i bild, så 

kallade pictogramsymboler, skulle exempelvis förenkla för personer med 

utvecklingsstörning att orientera sig i offentliga miljöer. En annan anpassning 

kan vara en summarisk översikt av vilken information och dokumentation som 

finns, så att man får en snabb överblick över vilka handlingar som är av intresse. 

Detta underlättar för personer som på grund av exempelvis synskada har svårt 

att få en överblick över ett större material. 

Tar kommunen fram information i anpassad form vid förfrågan? 

Nej, 25 % 

Ja, 75 % 

Information och dokumentation via internet har ökat mellan 1996 och 1998. 

Bland de kommuner som ingår i 1998 års undersökning finns information och 

dokumentation tillgänglig på internet i 63 procent av kommunerna. Motsvarande 

andel i 1996 års undersökning var 20 procent. För andra sätt att göra 

kommunernas information och dokumentation tillänglig, till exempel kassett- och 

diskettversioner, har inga stora förändringar skett mellan undersökningarna

1996 och 1998. 

TV-program är otillgängliga för flera handikappgrupper. Program som inte är 

textade är otillgängliga för döva och personer med hörselskador. Döva med 

teckenspråk som modersmål kan uppfatta även textade program som 

otillgängliga. Utländska TV-program som textas är otillgängliga för synskadade 

men även utvecklingsstörda och dyslektiker kan ha problem att följa dessa 

program. 

Kommunikationer 

Handikappombudsmannen har under hela perioden 1994-1998 fått in en rad 

skrivelser och anmälningar från funktionshindrade resenärer. Det kan gälla 

otillgängliga bussar, tåg, fartyg och flygplan. Överläggningar har bland annat 

hållits med Luftfartsverket om att rörelsehindrade flygpassagerare måste bäras 

upp och ner för flygplanstrappor på ett ovärdigt sätt. 

Är bussar i ordinarie linjetrafik i kommunen anpassade för rullstolsburna så att 

nivåskillnad och avstånd mellan bussens insteg och hållplatsen åtgärdas genom 

någon av följande anpassningar? 

Samtliga bussar: ramp 2 %, lyftplatta 1 %, anpassade hållplatser 3 % 

Vissa bussar: ramp 36 %, lyftplatta 25 %, anpassade hållplatser 29 % 

Inga bussar: ramp 62 %, lyftplatta 74 %, anpassade hållplatser 68 % 

Ombudsmannen har också handlagt många anmälnings- och rådgivningsärenden 

som rör färdtjänst. Det har handlat om olika typer av försämringar av villkoren 

kring färdtjänsten, främst höjda avgifter och införandet av så kallade 

samåkningssystem. Men i många fall har också kvaliteten på färdtjänsten 

ifrågasatts. Den vanligaste bristen rör färdtjänstfordon som varit försenade eller 

uteblivit helt. 

I över en tredjedel av kommunerna är mindre än hälften av trottoarkanterna vid 

markerade övergångsställen avfasade. Avfasade trottoarkanter är vanligare i 

större kommuner än i små.

Skolor och bibliotek 

Är skolorna anpassade för rörelsehindrade? 

Nej, 56 % 

Ja, 44 % 

Är skolorna anpassade för allergiker? 

Nej, 84 % 

Ja, 16 % 

Hur stor andel av biblioteken är anpassade för rörelsehindrade? 

Inga, 12 % 

Vissa, 53 % 

Alla, 35 %

Inventeringar och handikapplaner 

Är inventeringar med avseende på tillgänglighet till lokaler och allmänna platser 

gjorda under 1997 eller 1998? 

Nej, 55 % 

Ja, 45 % 

Bland de kommuner som genomfört en eller flera inventeringar under 1997 eller 

1998 har knappt hälften kopplat ett åtgärdsprogram till inventeringarna. Bland 

kommunerna med åtgärdsprogram är det 39 procent som anger i 

åtgärdsprogrammet inom vilka tidsramar hindren skall åtgärdas. 

Har kommunen ett handikappolitiskt program/handikapplan? 

Nej, 54 % 

Ja, 46 % 

Drygt 80 procent av de kommuner som idag saknar handikapplan svarar i 

enkäten att de planerar att utarbeta och anta en sådan före den 1 januari år 2000. 


Lagstiftningen på tillgänglighetsområdet är inte uppbyggd på samma sätt som 

många lagar på det sociala området. Den enskilde har små möjligheter till rättslig 

prövning. 

Brister i tillgänglighet på ett område får ofta förödande konsekvenser för 

funktionshindrades möjligheter till full delaktighet och jämlikhet på andra 

områden. Om skolan är otillgänglig får eleven med rörelsehinder inte utbildning 

på samma villkor som andra elever. Om talsvarssystem inte är tillgängliga för 

texttelefonanvändare kan service inte användas på samma villkor. Exemplen kan

mångfaldigas. 

Handikappombudsmannen har i samtliga sina tidigare rapporter till regeringen 

föreslagit ett tillägg till plan- och bygglagen med innebörd att enkelt åtgärdade 

hinder för tillgänglighet på allmänna platser och i publika lokaler ska undanröjas 

senast år 2005. Behovet av lagändringen har belysts genom flera undersökningar 

och rapporter men någon lagändring har ännu inte skett. 

I sin första rapport till regeringen 1995 presenterade Handikappombudsmannen 

en inventering av handikappkunskap inom tekniska utbildningar, främst 

utbildningen på de tekniska högskolorna. Inventeringen tydde på att 

utbildningen hade försämrats. Uppgifter i ett anmälningsärende indikerar att 

undervisningen försämrats ytterligare sedan mitten av 1990-talet, åtminstone på 

Arkitekturskolan KTH i Stockholm. 

Kommunenkäten från 1998 visar att många kommuner fortfarande inte arbetar 

med något handikappolitiskt program. Dessa kommuner, och de kommuner som 

är i inledningsskedet av planarbetet, behöver ett verktyg som visar vad som 

måste göras. Handikappombudsmannens kommunhandbok om hur man skapar 

ett tillgängligare samhälle är ett sådant verktyg. 

Under den senaste femårsperioden har frågan om kollektivtrafikens tillgänglighet 

för funktionshindrade varit föremål för både utredningsverksamhet och ny 

lagstiftning. Färdtjänstlagen tillsammans med andra åtgärder på 

kollektivtrafikens område innebär ett steg framåt mot delaktighet och jämlikhet 

för människor med funktionsnedsättning. Reformen lämnar dock ett fortsatt 

utrymme för kommunalt godtycke. Den största bristen i färdtjänstlagen är att 

kommunerna ges fortsatt frihet att bestämma villkor och avgifter för 

färdtjänsten som är sämre än vad som gäller för resor i den reguljära 

kollektivtrafiken. Handikappombudsmannen har fortlöpande mottagit 

anmälningar från funktionshindrade som upplevt att färdtjänsten försämrats 

genom bland annat samåkning, krav på förbeställning av resor och orimligt höga 

avgifter. 

Före 1998, när färdtjänsten reglerades i socialtjänstlagen, var Socialstyrelsen 

tillsynsmyndighet. Den nya färdtjänstlagen saknar tillsynsmyndighet. 

Handikappombudsmannen anser att detta är en stor brist. Ombudsmannen har 

under 1998 mottagit ett flertal skrivelser med klagomål på hur färdtjänsten 

hanteras av kommuner och taxibolag. Dessa klagomål borde hanterats som 

tillsynsärenden. 

Tillgänglighet till information och möjlighet till kommunikation har i mycket 

liten utsträckning varit föremål för utrednings- och lagstiftningsarbete under de 

år som gått sedan FN:s standardregler antogs. Detta har i sin tur medfört att 

stora brister på området kunnat utvecklas eller kvarstå. 

Handikappombudsmannen har visat på stora brister, både i kommunerna och

land statliga myndigheter. Den nya informationsteknologin medför, jämsides 

med stora möjligheter, också nya hinder för funktionshindrades delaktighet och 

jämlikhet. 

Handikappombudsmannens kommunenkät 1998 visar att frågan om 

tillhandahållande av information i anpassad form fått ett genomslag jämfört med 

kommunenkäten 1996. Fortfarande tar dock många kommuner inte fram 

information i anpassad form ens på begäran. En person som inte har möjlighet 

att tillgodogöra sig kommunal information, eftersom den inte tillhandahålls i 

anpassad form, har i praktiken begränsade möjligheter att delta i den 

demokratiska debatten. Detta visar på behovet av rättsliga initiativ från 

regeringens sida. 

Frågan om otillgänglig svensk film har aktualiserats både av 

Handikappombudsmannen och av Filmutredningen som föreslår att ett statligt 

stöd ska utgå till textning och syntolkning av svensk film. 

Handikappombudsmannen anser att frågan om textning bör kopplas till 

filmstödet i allmänhet. Filmer som inte visas i textad version bör inte få del av 

någon av de övriga stödformer som föreslås. 

TV-programmen är i stor utsträckning otillgängliga för många 

funktionshindrade. De regler om tillgänglighet som finns är otillräckliga och 

oprecisa. Handikappombudsmannen anser att ny precis lagstiftning angående 

etermediernas tillgänglighet måste införas. Denna lagstiftning ska inbegripa 

textning, teckenspråkstolkning och anpassning för synskadade. 

Bibliotekslagen har inneburit att bibliotekens ansvar gentemot människor med 

funktionsnedsättning tydliggjorts. Det är emellertid osäkert hur kommunerna 

tillämpar lagen. Hälften av landets bibliotek är inte tillgängliga för 

rörelsehindrade. Handikappombudsmannen anser att en myndighet bör ges i 

uppgift att utöva tillsyn över bibliotekslagen. 

Internationellt har en modell med så kallade standards blivit alltmer använd i 

antidiskrimineringslagar på handikappområdet, framför allt i anglosaxiska 

länder. Modellen med standards går ut på att en norm för tillgänglighet fastställs 

och att det anges inom vilken tidsram normen ska uppfyllas. Om normen inte är 

uppnådd inom stipulerad tid inträder sanktioner. Handikappombudsmannens 

förslag om ett tillägg till plan- och bygglagen är ett exempel på tillämpning av 

standards i ett svenskt sammanhang. I sin förra rapport till regeringen föreslog 

Handikappombudsmannen att standards skulle användas på ett bredare plan, 

bland annat för anpassning av kollektiva transportmedel och skolor. 

Ombudsmannen anser att resultatet av kommunenkäten 1998 understryker 

behovet av standards och upprepar därför förslaget, som hittills inte lett till 

några åtgärder från regeringens sida. 

Mycket måste alltså göras på tillgänglighetsområdet för att målet om full

delaktighet och jämlikhet ska kunna uppnås. Handikappkunskap behöver lyftas 

fram i de tekniska högskolornas läroplaner, bibliotekslagen och färdtjänstlagen 

bör få tillsynsmyndigheter och så vidare. Bland alla de åtgärder som krävs lyfter 

Handikappombudsmannen nedan fram fem punkter med extra hög prioritet. 

Helhetsintrycket är att Sverige ännu inte lever upp till de mål om tillgänglighet 

som anges i FN:s standardregler. De första fem åren med standardreglerna har i 

stor utsträckning varit förlorade år på tillgänglighetsområdet. 


att regeringen utarbetar standards att gälla från år 2000. 

att regeringen föreslår ett tillägg till plan- och bygglagen med följande lydelse: 

"I lokaler där allmänheten har tillträde och på allmänna platser ska före år 2005 

enkelt avhjälpta hinder mot tillgänglighet och användbarhet för personer med 

nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga vara undanröjda i den utsträckning 

som följer av föreskrifter meddelade med stöd av denna lag." 

att statliga myndigheters regleringsbrev ska innehålla krav på att 

myndigheternas lokaler och verksamhet är tillgängliga för människor med 


att regeringen tar initiativ till lagstiftning som skärper tillgänglighetskraven i 

Radio- och TV-lagen. Tillgänglighetskrav ska finnas avseende textning, 

teckenspråkstolkning och anpassning av TV-program för synskadade. 

att regeringen genomför Filmutredningens förslag angående stöd till textning av 

svensk film samt att stödet kombineras med ett krav på att svenska filmer som 

fått statligt filmstöd måste visas för allmänheten i textad version. 

ARBETE 

Illustration: 

"Hon skötte sitt jobb utan att se någonting, det såg inte landstinget 

Anita Johansson är synskadad sedan tidiga barndomen och jobbade som 

läkarsekreterare inom Skaraborgs landsting i 19 år. I november 1998 gick det 

inte längre, på grund av att det nya datasystemet inte fungerade tillsammans med 

hennes hjälpmedel. I upphandlingen hade man helt missat Anitas behov. Idag 

sköter en seende vikarie hennes jobb". 



Enligt FN:s standardregel 7 ska förutsättningar skapas för människor med

funktionsnedsättning att arbeta. 

BAKGRUND 

Samhället satsar årligen stora resurser på arbetslivsinriktad rehabilitering. I de 

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är arbetshandikappade överrepresenterade 

och får mer resurser än andra. Enligt en undersökning från Riksrevisionsverket 

blir arbetsgivare kraftigt överkompenserade vid anställning med lönebidrag. 

Trots detta omfattande och relativt generösa system står en stor del av alla 

personer med funktionsnedsättning utanför arbetsmarknaden. Nästan hälften i 

arbetsför ålder saknar sysselsättning vilket är en betydligt större andel än för 

övrig befolkning. För vissa handikappgrupper som till exempel utvecklingsstörda 

och personer med psykiska funktionsnedsättningar är andelen sysselsatta ännu 

lägre. 

Anmälningar om diskriminering i arbetslivet som kommit in till 

Handikappombudsmannen har visat på behovet av en lag mot diskriminering av 

personer med funktionsnedsättning. Ombudsmannen har föreslagit en sådan 

lagstiftning i samtliga rapporter till regeringen. 

Den av Handikappombudsmannen initierade undersökningen av 

funktionshindrades ställning på arbetsmarknaden visade att personer med 

funktionsnedsättning har en betydligt lägre sysselsättningsgrad än befolkningen i 

övrigt. 

Handikappombudsmannens påföljande undersökning om diskriminering i 

arbetslivet visade att var fjärde person med funktionsnedsättning någon gång 

blivit diskriminerad i arbetslivet på grund av sin funktionsnedsättning. 

Dessa båda undersökningar kom att utgöra ett viktigt underlag för lagen om 

förbud mot diskriminering av funktionshindrade i arbetslivet som riksdagen har 

beslutat ska träda i kraft den 1 maj 1999. 

LAG MOT DISKRIMINERING AV FUNKTIONSHINDRADE I 

ARBETSLIVET 

Nedan presenteras de viktigaste delarna i den nya lagen mot diskriminering av 

funktionshindrade i arbetslivet. 

Lagens personkrets 

Lagen är till för att skydda personer som till följd av en skada eller sjukdom 

förvärvat fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga funktionsnedsättningar. 

Personkretsen – de som omfattas av lagens skydd – är med andra ord mycket vid 

och överensstämmer med definitionen av funktionsnedsättning i FN:s 

standardregler.

All diskriminering – både direkt och indirekt – förbjuds. 

Direkt diskriminering 

Med direkt diskriminering avses att en arbetssökande eller arbetstagare med 

funktionsnedsättning missgynnas genom att arbetsgivaren behandlar 

arbetssökanden eller arbetstagaren mindre förmånligt än han behandlar eller 

skulle ha behandlat personer utan funktionsnedsättning i en likartad situation. 

Missgynnandet ska dessutom ha ett samband med funktionsnedsättningen. 

För att det ska anses vara diskriminering i lagens mening krävs också att den 

arbetssökande befinner sig i en likartad situation med andra arbetssökande. Med 

likartad situation menas att personen med funktionsnedsättning i det här fallet 

kan utföra de väsentligaste arbetsuppgifterna av arbetet och att han eller hon har 

likvärdiga arbetsuppgifter, utbildning och erfarenhet. 

Indirekt diskriminering 

Med indirekt diskriminering menas att arbetsgivaren tillämpar en bestämmelse, 

ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som i 

praktiken särskilt missgynnar personer med funktionsnedsättning. Sådana 

bestämmelser eller förfaringssätt kan dock accepteras om de kan motiveras av 

sakliga skäl och åtgärden är lämplig och nödvändig för att syftet ska uppnås. 

Exempelvis kan krav på körkort utgöra indirekt diskriminering om kravet 

varken är lämpligt eller nödvändigt för att utföra arbetsuppgifterna. 

Skyldigheten att vidta stöd och anpassningsåtgärder 

Arbetsgivaren är skyldig att vidta de stöd- och anpassningsåtgärder som skäligen 

kan krävas. Diskrimineringsförbudet i den här typen av fall är dock begränsat 

till anställning och befordran. Vad som är skäliga krav preciseras inte närmare 

eftersom kraven varierar från fall till fall. 

I vilka situationer gäller diskrimineringsförbudet 

Diskrimineringsförbudet gäller till exempel när en arbetsgivare beslutar i en 

anställningsfråga, tar ut arbetssökande till anställningsintervju, beslutar om 

befordran, tilllämpar löne- eller andra anställningsvillkor, säger upp, avskedar, 

permitterar eller vidtar annan ingripande åtgärd mot en arbetstagare. 

Bevisreglerna 

Den funktionshindrade arbetstagaren eller arbetssökanden måste kunna 

presentera fakta som ger anledning att anta att diskriminering förekommit. 

Därefter övergår bevisbördan på arbetsgivaren som måste visa att 

missgynnandet inte har samband med funktionsnedsättningen hos den som sökt 

arbetet eller är anställd. 

Ingen skyldighet att vidta aktiva åtgärder

Till skillnad från jämställdhetslagen och den nya lagen mot etnisk diskriminering 

innehåller lagen inte några krav på aktiva åtgärder från arbetsgivarens sida. 

Man ställer alltså inga krav på handikapplaner eller andra liknande initiativ från 

arbetsgivarens sida. 

Processförande roll för Handikappombudsmannen 

Lagen ger Handikappombudsmannen befogenhet att föra talan i 

Arbetsdomstolen. 

Handikappombudsmannen får föra talan i Arbetsdomstolen först när den 

enskilde arbetstagarens eller arbetssökandes fackliga organisation beslutat sig för 

att inte föra talan i domstol. 

FUNKTIONSHINDRADES ARBETSMILJÖ 

En anpassad arbetsmiljö är särskilt viktig för personer med 

funktionsnedsättning. Möjligheten att arbeta förutsätter i många fall 

arbetshjälpmedel och andra anpassningar av arbetsplatsen, anpassningar som 

även kan vara av organisatorisk karaktär. 

Av undersökningen om funktionshindrades sysselsättningsförhållanden framgick 

att 28 procent av alla sysselsatta personer med funktionsnedsättning behöver 

hjälpmedel eller annan anpassning för att kunna utföra sitt arbete. Samma 

undersökning visade dock att nästan varannan person (43 %) i den aktuella 

gruppen inte har fått något stöd med arbetsanpassning av sin arbetsgivare. 

En förklaring är att bestämmelserna om individuell arbetsanpassning är relativt 

okända och att yrkesinspektionerna, som har tillsynsansvar för reglernas 

efterlevnad, prioriterar frågor som rör arbetsgivarnas organisering av 

arbetsmiljöarbetet. Handikappombudsmannen anser att det är viktigt att 

Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionerna ökar sin kompetens på området 

och arbetar mer offensivt med funktionshindrades arbetsmiljö. 

Trots påvisade brister i arbetsgivarnas vilja att tillmötesgå krav på en anpassad 

arbetsmiljö är ärenden om individuell arbetsanpassning sällsynta hos 

yrkesinspektionerna. Handikappombudsmannen anser att det är viktigt att 

reglerna om individuell arbetsanpassning blir kända, inte minst bland personer 

med funktionsnedsättning, men även hos arbetstagarorganisationer och 

arbetsgivare. 


att Arbetarskyddsstyrelsen ges i uppdrag av regeringen att prioritera arbetet 

med funktionshindrades arbetsmiljö.

LAGLIGT SKYDD MOT DISKRIMINERING 

Staterna har enligt standardreglerna ansvaret att skapa en rättslig grund för 

delaktighet och jämlikhet för människor med funktionsnedsättning. Detta 

innebär bland annat att lagstiftningen ska innehålla regler om sanktioner mot 

den som kränker principen om icke-diskriminering. Enligt 2 § lagen om 

Handikappombudsmannen ska ombudsmannen verka för att brister i lagar och 

andra författningar i fråga om personer med funktionshinder avhjälps. 

BAKGRUND 

Sverige har valt att skydda mot diskriminering i grundlag, strafflag, med 

civilrättsliga lagar inom arbetslivets område samt med lagar om 

specialombudsmän. 

Den 1 maj 1999 träder lagen med förbud mot diskriminering av människor med 

funktionsnedsättning i arbetslivet i kraft. Det är första gången som 

diskriminering av funktionshindrade människor förbjuds inom en 

samhällssektor (läs mer om lagen i avsnittet Arbete, sidan 43). 

EU:s "grundlag" – Amsterdamfördraget – ger EU möjlighet att bekämpa 

diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller annan 

övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. 

Barnkonventionen innehåller en artikel om barn med funktionsnedsättning 

(artikel 23). Barn med funktionsnedsättning ingår dessutom i artikeln som slår 

fast principen om icke-diskriminering (artikel 2). 

Den svenska grundlagen innehåller inget förbud direkt riktat mot diskriminering 

av människor med funktionsnedsättning. Inte heller bestämmelserna inom 

straffrättens område som syftar till att ge skydd mot diskriminering omfattar 

människor med funktionsnedsättning. 

DISKRIMINERING I NÄRINGSVERKSAMHET 

Handikappombudsmannen har genom anmälningar, massmedia, samtal med 

enskilda och handikapporganisationer blivit varse att det förekommer 

diskriminering i näringsverksamhet. Att funktionshindrade inte blir insläppta på 

restauranger eller inte får teckna en livförsäkring är exempel på sådan negativ 

särbehandling. 

Handikappombudsmannen har tidigare, i fyra årsrapporter till regeringen, 

förordat att brottet olaga diskriminering (Brottsbalken 16:9) utvidgas att omfatta 

även förbud mot diskriminering av människor med funktionsnedsättning i 

näringsverksamhet.

Samtidigt har Handikappombudsmannen pekat på vissa svårigheter och problem 

med att införa bestämmelsen. En svårighet är att avgränsa straffbara gärningar 

från missgynnande på grund av andra hinder och brister i omgivning och miljö. 

Frågan är var gränsen ska dras och hur man tekniskt i lagen löser detta. 

På Handikappombudsmannens konferens om lagstiftning för mänskliga 

rättigheter i augusti 1998 aviserade statssekreteraren på justitiedepartementet att 

regeringens avsikt är att tillsätta en utredning som ska se över brottet olaga 

diskriminering. Samtidigt ska formerna för en reglering av ett förbud mot 

diskriminering av funktionshindrade i näringsverksamhet utredas. 

Erfarenheterna av nuvarande lagstiftning visar att straffbestämmelser inte alltid 

är den mest effektiva åtgärden mot diskriminering. Därför är det inte säkert att 

ett förbud mot diskriminering ska ha straff som sanktion. Utredningen ska 

därför i första hand överväga andra alternativ. 

Handikappombudsmannen anser att det är anmärkningsvärt att det har tagit så 

lång tid att fastställa direktiven. 

DISKRIMINERINGSFÖRBUD I GRUNDLAG 

Till skydd för mänskliga rättigheter finns i regeringsformen ett antal stadganden 

som skyddar medborgarna mot negativ särbehandling. 

För att människor med funktionsnedsättning ska bli delaktiga och jämlika krävs 

att beslutsfattare på alla nivåer tar ansvar inom sina områden. Olika åtgärder 

behövs för att förhindra att människor med funktionsnedsättning särbehandlas 

på ett sätt som är till nackdel för dem. 

Handikappombudsmannen anser därför att införandet av en bestämmelse i 

regeringsformen är en viktig åtgärd för att stärka skyddet mot diskriminering av 


Funktionsnedsättning som diskrimineringsgrund skiljer sig från andra grunder 

eftersom brist på anpassning inom olika områden och verksamheter leder till 

negativ särbehandling. Detta komplicerar införandet av bestämmelser mot 

diskriminering såväl inom näringsverksamhet som i grundlag. Därför är det 

rimligt att samma utredning som ska se över former för reglering av förbud mot 

diskriminering i näringsverksamhet också ser över formerna för en reglering av 

diskrimineringsförbud i grundlagen. 


att den utredning som ska tillsättas för att se över formerna för reglering av 

förbud mot diskriminering av människor med funktionsnedsättning i 

näringsverksamhet också får direktiv att se över formerna för motsvarande 

förbud i regeringsformen.

HANDIKAPPOMBUDSMANNENS SAMLADE FÖRSLAG 

att i skollagen införs garantier, genom möjlighet till överprövning, för att elever 

med funktionsnedsättning får de stödinsatser de behöver. 

att i skollagen införs bestämmelser om nationella mål och en rikstäckande 

basnivå i skolhälsovården och elevvården. 

att i lagen (1962:381) om allmän försäkring införs en bestämmelse om att mål och 

ärenden om vårdbidrag ska handläggas skyndsamt och att det i lagen (1993:389) 

om assistansersättning och i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa 

funktionshindrade infogas bestämmelser om att mål och ärenden där den 

enskilde är under 18 år ska handläggas skyndsamt. 

att regeringen ger i uppdrag till Socialstyrelsen att i enlighet med FN:s 

standardregler ta fram program för vård, behandling och rehabilitering för alla 

handikappgrupper. 

att regeringen tar initiativ till att införa sanktioner mot domstolstrots i LSS och 

socialtjänstlagen och att länsstyrelsen ges befogenhet att vitesförelägga 

kommuner vid domstolstrots. 

att bestämmelsen 6 f § om annat bistånd enligt socialtjänstlagen får följande 

lydelse: 

"Med annat bistånd avses stöd och service till äldre och funktionshindrade så 

som hjälp i hemmet och särskilt boende för service och omvårdnad för äldre eller 

bostad med särskild service för funktionshindrade." 

att beslut om hjälpmedel för funktionshindrade i enlighet med hälso- och 

sjukvårdslagen ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. 

att regeringen utarbetar standards att gälla från år 2000. 

att regeringen föreslår ett tillägg till plan- och bygglagen med följande lydelse: 

"I lokaler där allmänheten har tillträde och på allmänna platser ska före år 2005 

enkelt avhjälpta hinder mot tillgänglighet och användbarhet för personer med 

nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga vara undanröjda i den utsträckning 

som följer av föreskrifter meddelade med stöd av denna lag." 

att statliga myndigheters regleringsbrev ska innehålla krav på att 

myndigheternas lokaler och verksamhet är tillgängliga för människor med 


att regeringen tar initiativ till lagstiftning som skärper tillgänglighetskraven i 

Radio- och TV-lagen. Tillgänglighetskrav ska finnas avseende textning, 

teckenspråkstolkning och anpassning av TV-program för synskadade.

att regeringen genomför Filmutredningens förslag angående stöd till textning av 

svensk film samt att stödet kombineras med ett krav på att svenska filmer som 

fått statligt filmstöd måste visas för allmänheten i textad version. 

att Arbetarskyddsstyrelsen ges i uppdrag av regeringen att prioritera arbetet 

med funktionshindrades arbetsmiljö. 

att den utredning som ska tillsättas för att se över formerna för reglering av 

förbud mot diskriminering av människor med funktionsnedsättning i 

näringsverksamhet också får direktiv att se över formerna för motsvarande 

förbud i regeringsformen. 

Illustration: 

"Vissa böcker kan vara svåra att komma in i, bibliotek kan vara helt 

omöjliga 

Helena Strandberg sitter i rullstol på grund av en fosterskada. Hon har precis 

kompletterat sina gymnasiebetyg genom att läsa historia vid Komvux på Lidingö 

– för att sedan utbilda sig till socionom. Den tyngsta delen av studiearbetet var 

definitivt att få upp dörrarna till biblioteket. Vore inte Helena så stark i armarna 

skulle hon inte tagit sig in överhuvud taget". 



BILAGA 1 

Lag om Handikappombudsmannen 

SFS 1994:749 

1 § Handikappombudsmannen har till uppgift att bevaka frågor som angår 

funktionshindrade personers rättigheter och intressen. Målet för verksamheten 

skall vara full delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor för 

personer med funktionshinder. 

Handikappombudsmannens verksamhet skall i första hand avse uppföljning och 

utvärdering i frågor som anges i första stycket. 

2 § Handikappombudsmannen skall verka för att brister i lagar och andra 

författningar i fråga om personer med funktionshinder avhjälps. 

3 § Handikappombudsmannen skall när det behövs ta initiativ till överläggningar

med myndigheter, företag, organisationer och andra i syfte att motverka att 

personer missgynnas eller på annat sätt utsätts för orättvis eller kränkande 

behandling på grund av funktionshinder. 

Handikappombudsmannen skall även genom informationsverksamhet och på 

annat liknande sätt verka för att ingen missgynnas eller på annat sätt utsätts för 

orättvis eller kränkande behandling på grund av funktionshinder. 

4 § Myndigheter, landsting och kommuner som har skyldighet att fullgöra 

uppgifter som rör personer med funktionshinder, skall på 

Handikappombudsmannens uppmaning lämna uppgifter till ombudsmannen om 

sin verksamhet. De är också skyldiga att på ombudsmannens uppmaning komma 

till överläggningar med denne. 

Vad som sägs i första stycket gäller också den som enligt 11 kap. 6 § tredje 

stycket 

regeringsformen anförtrotts förvaltningsuppgift som rör personer med 

funktionshinder eller som fått bidrag av staten, landsting eller kommun med 

skyldighet att främja funktionshindrades intressen. 

5 § Handikappombudsmannen biträds av ett särskilt råd. Ombudsmannen är 

rådets ordförande och leder dess verksamhet. Regeringen utser ombudsmannen 

och rådets övriga ledamöter för en bestämd tid. 

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 

1994:749 

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. 

Förarbeten 

1994:749 Prop. 1993/94:219, bet. 1993/94:SoU27, rskr. 1993/94:397. 

BILAGA 2 

Förordning med instruktion för Handikappombudsmannen SFS 

1994:949 

Uppgifter 

1 § Handikappombudsmannen har de uppgifter som anges i lagen (1994:749) om 

Handikappombudsmannen. Handikappombudsmannen skall särskilt verka för 

att funktionshindrade personer tillförsäkras självbestämmande samt inflytande 

och delaktighet i samhällslivet, samt att åtgärder för att förbättra 

funktionshindrade personers villkor präglas av kontinuitet och helhetssyn. 

2 § Handikappombudsmannen skall i sin verksamhet bl.a.

1. upprätthålla kontakter med funktionshindrade personer samt med 

organisationer, företag, landsting, kommuner, länshandikappråd, kommunala 

handikappråd och liknande regionala och lokala samarbetsorgan samt med 

andra myndigheter och andra vars verksamhet rör personer med 

funktionshinder, 

2. följa forsknings- och utvecklingsarbete som berör funktionshindrade personer, 

3. följa tillämpningen av lagstiftning som kan ha betydelse för funktionshindrade 

personer och hos regeringen föreslå de författningsändringar eller andra 

åtgärder som behövs för att funktionshindrades rättigheter och intressen skall 

tillgodoses, 

4. regelbundet utvärdera de åtgärder som vidtas för att förverkliga Förenta 

nationernas standardregler om funktionshindrades rätt till full delaktighet och 

jämlikhet, 

5. långsiktigt följa den internationella utvecklingen inom ansvarsområdet och 

särskilt Europeiska unionens insatser och dess konsekvenser för personer med 

funktionshinder, samt 

6. genom upplysnings- och informationsverksamhet eller andra opinionsbildande 

insatser förmedla den samlade kunskap ombudsmannen får genom sitt 

bevaknings- och uppföljningsarbete. 

Ombudsmannen skall som ett led i sin verksamhet årligen hålla regelbundna 

överläggningar med handikapporganisationer. 

3 § Handikappombudsmannen skall senast den 1 april varje år lämna en rapport 

till regeringen om sin verksamhet under det närmast föregående kalenderåret. 

Förordning (1995:504). 

Verksförordningens tillämpning 

4 § Följande bestämmelser i verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på 

Handikappombudsmannen: 

2 § om behörighet att företräda staten vid domstol, 

15 § om revisionsberättelse, 

16 § om medverkan i EU-arbetet, 

18 § om myndighetens organisation, 

24-26 §§ om ärendenas handläggning, 

29 § om inhämtande av uppgifter m.m., 

30 § om ärendeförteckning, och 

31 § om myndighetens beslut. Förordning (1996:622). 

5 § Ombudsmannen har det ansvar för verksamheten och de uppgifter som anges

i 6- -9 §§ verksförordningen (1995:1322). Förordning (1996:622). 

Ärendenas handläggning 

6 § Ärendena avgörs av ombudsmannen. Ärenden som inte är av principiell 

beskaffenhet eller annars av större vikt får dock avgöras av någon annan 

tjänsteman. Hur detta skall ske anges i arbetsordning eller särskilda beslut. 

Handikappombudsmannens råd 

7 § Enligt lagen (1994:749) om Handikappombudsmannen biträds 

ombudsmannen 

av ett särskilt råd. Ombudsmannen är rådets ordförande. Regeringen utser högst 

femton andra ledamöter i rådet. Handikappombudsmannen bestämmer i övrigt 

sin organisation. Förordning (1996:622). 

Överklagande 

8 § Handikappombudsmannens beslut om anställningar överklagas hos 

regeringen. Förordning (1995:504). 

Andra beslut får inte överklagas. 

Övergångsbestämmelser 

1994:949 

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994, då förordningen (1988:1094) 

med instruktion om Statens handikappråd skall upphöra att gälla. 

1995:504 

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1995. Verksamhetsberättelse för tiden 

den 1 juli 1994- -den 31 december 1995 skall lämnas senast den 1 april 1996. 

BILAGA 3 

FN:s standardregler i korthet 

Sverige har förbundit sig att följa FN:s standardregler om delaktighet och 

jämlikhet för människor med funktionsnedsättning. Reglerna ger konkreta 

förslag på hur stat, kommun, landsting och näringsliv kan skapa ett tillgängligt 

samhälle. Se reglerna som en bruksanvisning och en checklista. 

1. Ökad medvetenhet 

Medlemsländerna ska aktivt öka medvetenheten om människor med 

funktionsnedsättning. Om deras rättigheter, behov, möjligheter och om vad de

kan bidra med. 

2. Medicinsk vård och behandling 

Medlemsländerna ansvarar för att effektiv medicinsk vård och behandling finns 

tillgänglig för människor med funktionsnedsättning. 

3. Rehabilitering 

Rehabilitering ska erbjudas människor med funktionsnedsättning för att de ska 

kunna uppnå och behålla största möjliga självständighet och funktionsförmåga. 

4. Stöd och service 

Medlemsländerna ska garantera utvecklingen av, och tillgången till, stöd och 

service. Inbegripet sådana hjälpmedel som bidrar till att människor med 

funktionsnedsättning kan bli mer oberoende i det dagliga livet och utöva sina 

rättigheter. 

5. Tillgänglighet 

Medlemsländerna ska införa handlingsprogram som gör den fysiska miljön 

tillgänglig, oavsett vilka eller hur stora funktionsnedsättningar människor har. 

Medlemsländerna ska också se till att dessa får tillgång till information och 

möjlighet till kommunikation. 

6. Utbildning 

Barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättning ska ha lika möjligheter till 

utbildning på grundskole-, gymnasie- och högskolenivå. 

7. Arbete 

Medlemsländerna ska skapa förutsättningar för produktivitet och 

inkomstbringande arbete – såväl på landsbygden som i städerna. 

8. Ekonomisk och social trygghet 

Medlemsländerna är ansvariga för att människor med funktionsnedsättning har 

social trygghet och tillräckliga inkomster. 

9. Familjeliv och personlig integritet 

Medlemsländerna ska främja möjligheten för människor med 

funktionsnedsättning att leva familjeliv och deras rätt till personlig integritet. 

Lagar får inte diskriminera när det gäller sexuella relationer, äktenskap eller 

föräldraskap. 

10. Kultur 

Medlemsländerna ska se till att människor med funktionsnedsättning kan delta i 

kulturlivet på lika villkor. 

11. Rekreation och idrott 

Människor med funktionsnedsättning ska ha samma möjligheter till rekreation

och idrott som andra. 

12. Religion 

Medlemsländerna ska uppmuntra åtgärder för att skapa jämlika möjligheter för 

människor med funktionsnedsättning att utöva sin religion. 

13. Kunskap och forskning 

Medlemsländerna har det yttersta ansvaret för att kunskap om levnadsvillkor för 

människor med funktionsnedsättning samlas in och sprids, samt för att stöd ges 

till forskning på alla områden. 

14. Policy och planering 

Medlemsländerna ska se till att handikappaspekterna beaktas i alla viktiga 

policysammanhang och i all planering på riksnivå. 

15. Lagstiftning 

Medlemsländerna ska skapa rättslig grund för delaktighet och jämlikhet för 


16. Ekonomisk politik 

Medlemsländerna har det ekonomiska ansvaret för nationella handlingsprogram 

och åtgärder för delaktighet och jämlikhet. 

17. Samordning 

Medlemsländerna är ansvariga för att nationella samordningskommittéer eller 

liknande organ inrättas, som säkerställer att handikappfrågor samordnas. 

18. Handikapporganisationer 

Medlemsländerna ska erkänna handikapporganisationernas rätt att representera 

människor med funktionsnedsättning. De bör också erkänna 

handikapporganisationernas rådgivande roll när det gäller att fatta beslut i 

handikappfrågor. 

19. Personalutbildning 

På alla nivåer ska det finnas lämplig utbildning för personal som deltar i 

planering och genomförande av program och service för människor med 


20. Nationell granskning och utvärdering 

Medlemsländerna är ansvariga för fortlöpande granskning och utvärdering av 

nationella program och tjänster för att tillförsäkra människor med 

funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. 

21. Tekniskt och ekonomiskt samarbete 

Medlemsländerna, både industri- och utvecklingsländer, har ett ansvar för att 

tillsammans förbättra levnadsförhållandena för personer med

funktionsnedsättning i utvecklingsländerna. 

22. Internationellt samarbete 

Medlemsländerna ska aktivt delta i internationellt samarbete. 

BILAGA 4 

ANSTÄLLDA UNDER 1998 

HANDIKAPPOMBUDSMANNENS RÅD 

Anställda under 1998 

Inger Claesson Wästberg 

Rickard Alvarsson 

Torbjörn Andersson 

Hans von Axelson 

Susanne Berg 

Susanne Eriksson 

Åsa Eriksson 

Eva Falkenberg 

Astrid Holm 

Anders Karlsson 

Karin Lundström 

Lars Lundström 

Helena Långström 

Jenny Olausson 

Monica Ragnar-Öberg 

Elisabet Reslegård 

Eva Sandborg 

Johan Ström 

Airi Tamminen 

Handikappombudsmannens råd 

Generaldirektör 

Växeltelefonist (fr.o.m. 23 september) 

Utredare, jur. kand. 

Utredare, jur. kand., kanslichef fr.o.m. 20 

april 

Utredare (projektanställd t.o.m. 10 

oktober) 

Utredare, jur. kand. (t.o.m. 5 december) 

Informatör (vik. fr.o.m. 12 oktober) 

Utredare, jur. kand. (tjänstledig) 

Administratör 

Utredare, jur. kand. (föräldraledig 27 

april – 3 juli) 

Utredare, jur. kand., LLM, (vik. fr.o.m. 

23 november) 

Utredare (projektanställd t.o.m. 13 april) 

Informatör (tjänstledig fr.o.m. 26 

augusti) 

Utredare, jur. kand. (fr.o.m. 14 april) 

Ekonomiansvarig (tjänstledig) 

Projektledare PSYKE KAMPANJEN 

(projektanställd) 

Kanslichef, socionom (tjänstledig fr.o.m. 

20 april) 

Ekonomiansvarig (projektanställd) 

Utredare, jur.kand. (vik. 27 april – 3 juli) 

Handikappombudsmannen biträds av ett råd enligt lagen om 

Handikappombudsmannen. Rådet är en resurs och ett kontaktnät och har ingen

styrande roll. Ledamöterna är utsedda av regeringen för en period av tre år. 

Birgitta Andersson 

Britta Ericson 

Christoffer Gillberg 

Göran Håkansson 

Marianne Jönsson 

Hans Karlsson 

Mats Lederhausen 

Madeleine Leijonhufvud 

Kjell Olsson 

Adolf Ratzka 

Ann Marie Wendelholt 

Liselotte Wågö 

BILAGA 5 

Överläggningar 

Förbundsordförande 

Filosofie doktor 

Professor 

Generaldirektör 

Riksdagsledamot 


Verkställande direktör 

Professor 

Regionchef 

Filosofie doktor 

Verksamhetsledare 


15 juni Socialstyrelsen. 

18 aug Stockholms läns landsting angående hjälpmedelsfrågor. 

8 sep AMS, JämO och DO. 

14 sep SDR, Sveriges Dövas Riksförbund. 

16 sep FUB, Föreningen för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna. 

22 sep NHR, Neurologiskt Handikappades Riksförbund. 

23 sep RTP, Riksförbundet för Trafik- och Polioskadade. 

30 sep Reumatikerförbundet. 

30 sep HRF, Hörselskadades Riksförbund. 

2 okt Hjärnkraft – Riksföreningen för Rehabilitering av Skallskadade. 

2 okt RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar. 

7 okt Riksföreningen Autism. 

7 okt SRF, Synskadades Riksförbund. 

19 okt Föräldraföreningen för Dyslektiska Barn. 

20 okt Diabetesförbundet. 

21 okt Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund. 

27 okt DHR, De Handikappades Riksförbund. 

16 nov SEF, Svenska Epilepsiförbundet. 

17 nov FBIS, Förbundet Blödarsjuka i Sverige. 

17 nov PSO, Svenska Psoriasisförbundet. 

24 nov Utrednings- och statistikkontoret. 

26 nov Astma- och Allergiförbundet. 

26 nov JämO. 

7 dec Handikappinstitutet. 

12 dec Forum – Kvinnor och Handikapp. 

15 dec DHB, Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn.

15 dec ILCO, Svenskt förbund för stomiopererade. 

18 dec SDR, Sveriges dövas riksförbund. 

BILAGA 6 

Rapporter och skrivelser till regering och riksdag 

16 jan Budgetunderlag 1999-2001 till regeringen. 

21 jan Årsredovisning för 1997 till regeringen. 

28 jan Skrivelse till Inrikesdepartementet angående promemoria om förslag till 

vissa ändringar i regleringar om hissar och vissa andra anordningar. 

5 feb Skrivelse till Finansdepartementet angående regeringens 

förvaltningspolitiska program. 

13 feb Handikappombudsmannens rapport till regeringen 1997. 

26 feb Besparingskrav 1995/96 och 1997 till regeringen. 

11 mars Skrivelse till Inrikesdepartementet angående remisser från 

Inrikesdepartementet. 

15 april Skrivelse till Justitiedepartementet angående Uppföljning av 1995 års 

förmyndarskapsreform. 

15 juli Skrivelse till Arbetsmarknadsdepartementet angående Lagrådsremiss – 

Lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med 


7 aug Handikappombudsmannens Delårsredovisning för 980101-980630. 

28 aug Skrivelse till Kulturdepartementet angående TV-programmens 

tillgänglighet för funktionshindrade. 

9 nov Skrivelse till Justitiedepartementet angående anmälningar till 

Handikappombudsmannen. 

21 dec Delrapport till regeringen 1998, "Att trampa vatten" – Intervjuer med 

föräldrar till män och kvinnor med psykiska funktionshinder, En undersökning 

om psykiskt funktionshindrade mäns och kvinnors behov av stöd och service kan 

tillgodoses av de regler som finns i socialtjänstlagen och LSS. 

28 dec Delrapport till regeringen 1998, Handläggningstider för barn med 

funktionsnedsättning – en undersökning av handläggningstider för vissa mål och

ärenden i länsrätt och försäkringskassa/kommun som gäller barn med 


BILAGA 7 

Remissvar och yttranden 

SOU 1997:107 Betänkandet Den nya gymnasieskolan – problem och möjligheter 

(Utbildningsdepartementet) 

SOU 1997:108 Betänkandet Att lämna skolan med rak rygg – Om rätten till 

skriftspråket och om förskolans och skolans möjligheter att förebygga och möta 

läs- och skrivsvårigheter (Utbildningsdepartementet) 

SOU 1997:116 Betänkandet Barnets bästa i främsta rummet 

(Socialdepartementet) 

SOU 1997:119 Betänkandet En tydligare roll för hälso- och sjukvården i 

folkhälsoarbetet (Socialdepartementet) 

SOU 1997:121 Betänkandet Skolfrågor – Om skola i en ny tid 


SOU 1997:154 Betänkandet Patienten har rätt (Socialdepartementet) 

SOU 1997:157 Betänkandet Att erövra omvärlden – Förslag till läroplan för 

förskolan (Utbildningsdepartementet) 

SOU 1997:161 Betänkandet Föräldrautbildning (Socialdepartementet) 

SOU 1997:166 Betänkandet Ohälsoförsäkringen – Trygghet och aktivitet 


SOU 1997:169 Betänkandet Försäkringsmedicinskt centrum – en resurs för 

utredning och metodutveckling (Socialdepartementet) 

SOU 1997:170 Betänkandet Bemötandet av äldre (Socialdepartementet) 

SOU 1997:176 Betänkandet Förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer 

med funktionshinder (Arbetsmarknadsdepartementet) 

SOU 1997:179 Betänkandet Klara spelregler – en förutsättning för samverkan 

mellan offentlig och privat hälso- och sjukvård (Socialdepartementet) 

SOU 1997:189 Betänkandet Ohälsoförsäkringen – Övergångsbestämmelser 

(Socialdepartementet)

SOU 1998:2 Betänkandet Tänder hela livet – nytt ersättningssystem för 

vuxentandvård (Socialdepartementet) 

SOU 1998:31 Betänkandet Det gäller livet – Stöd och vård till barn och 

ungdomar med psykiska problem (Socialdepartementet) 

SOU 1998:34 Betänkandet Företagare med restarbetsförmåga 


SOU 1998:37 Betänkandet Den framtida arbetsskadeförsäkringen 


SOU 1998:43 Betänkandet Hur skall Sverige må bättre? – första steget mot 

nationella folkhälsomål (Nationella Folkhälsokommittén) 

SOU 1998:66 Betänkandet FUNKIS – funktionshindrade elever i skolan 


SOU 1998:69 Betänkandet Lämplighetsprövning av personal inom 

förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg (Utbildningsdepartementet) 

SOU 1998:76 Betänkandet Idrott och motion för livet (Inrikesdepartementet, 

Idrottsutredningen) 

SOU 1998:104 Betänkandet Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar 


SOU 1998:106 Betänkandet Unga i ohälsoförsäkringen – Tid för aktivitet och 

utveckling (Socialdepartementet) 

SOU 1998:107 Främjandelagen – en översyn, Slutbetänkande av Utredningen om 

förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionsnedsättning, 

FUDA (Arbetsmarknadsdepartementet) 

Promemoria om förslag till vissa ändringar i regleringen om hissar och vissa 

andra anordningar (Inrikesdepartementet) 

Promemoria om Fristående förskoleklasser – tillstånd, bidrag, tillsyn m.m. 


Faktapromemoria om förslag från Europeiska kommissionen. Förslag till rådets 

förordning (EG) om ändring i förordning nr 1408/71 med avseende på dess 

utvidgning till att gälla medborgare i tredje land (Socialdepartementet) 

Rapporten 1997:27 Perspektiv på rehabilitering (Socialdepartementet)

Ds 1997:64 Departementspromemorian Amsterdamfördraget – EU:s 

regeringskonferens 1996-1997 (Utrikesdepartementet) 

Ds 1997:65 Departementspromemorian Europarådets sociala stadga. 

Godkännande av en reviderad europeisk social stadga samt av ett 

tilläggsprotokoll till den europeiska sociala stadgan om ett kollektivt 

klagomålsförfarande (Arbetsmarknadsdepartementet) 

Ds 1997:78 Departementspromemorian Gymnasieskolan i ständig utveckling 


Ds 1998:17 Departementspromemorian Företagshälsovård – En resurs i 

samhället (Arbetsmarknadsdepartementet) 

Ds 1998:27 Departementspromemorian PRIV – en ny väg till ett nationellt 

program (Utbildningsdepartementet) 

Förslag till handikapplan (Malmö Stad, Gatukontoret) 

Regeringsuppdrag om funktionshindrades tillgång till kultur (Statens Kulturråd) 

Rapporten Frihet och livskvalitet, en lägesrapport om svenskarna och bilen 

(Svenska Petroleum Institutet) 

Förslag till reviderade allmänna råd om assistansersättning 

(Riksförsäkringsverket) 

Förslag om ändring av övergångsbestämmelser beträffande färdtjänst och 

riksfärdtjänst (Kommunikationsdepartementet) 

Äldre- och Handikapplan 1998-2005 (Salems Kommun) 

Omarbetat Allmänt råd om Handikappersättning (Riksförsäkringsverket) 

Att vägleda samt följa samhällets insatser för ungdomar – förslag till delmål för 

ungdomspolitiken (Ungdomsstyrelsen) 

Förslag till svensk standard för Åskådarutrymmen vid sportevenemang 

(Byggstandardiseringen) 

Disabled passenger boarding equipment (svensk Mekanstandard) 

Förslag till Nya Allmänna Råd om Vårdbidrag (Riksförsäkringsverket) 

Handikappolitiskt program för åren 1998-2001 (Karlskrona kommun, 

Omsorgsförvaltningen)

Vuxenutbildningen i framtiden (Utbildningsdepartementet) 

Plattformhissar (IKH, Kran- och Hisstandardisering) 

Utvärderingsrapport om nationella MR-institutioner (Utrikesdepartementet) 

Policy för stadens stöd till personer med utvecklingsstörning (Borgarrådet för 

Socialroteln) 

Uppföljning av barntoppmötet/UNGAS 2001 – utkast till svenskt positionspapper 

(Utrikesdepartementet) 

Förslag till policyprogram i Handikappfrågor (Högskolan i Halmstad) 

Förslag till Handikapplan för åren 1999-2001 (Stockholms stad) 

Internationella riktlinjer för MR och HIV/AIDS (Utrikesdepartementet) 

Handikappolitiskt program (Landstinget Halland) 

Boverkets rapport om utvärderingen av ändringar i Byggregleringen, 

Byggkontrollen 1997:9 (Inrikesdepartementet) 

Remiss inkommen under 1998 som besvaras under 1999: 

Preliminary Draft Convention on jurisdiction, applicable law, recognition, 

enforcement and co-operation in respect of the protection of adults – 

Konventionsutkast antaget av Specialkommissionen vid Haagkonferensen för 

Internationell privaträtt och förklarande rapport författad av Professor Paul 

Lagarde (Justitiedepartementet). 

BILAGA 8 

Utredningar 

Undersökning om delaktighet och jämlikhet för personer med 

funktionsnedsättning – en enkätundersökning bland Sveriges kommuner (1998). 

Handikappombudsmannen genomförde under hösten 1998 i samarbete med SCB 

en enkätundersökning riktad till landets kommuner. Syftet var att kartlägga om 

kommunernas efterlevnad av FN:s standardregler hade förbättrats sedan 1996 

då en motsvarande undersökning gjordes. Resultaten visade att inte mycket har 

hänt sedan 1996. 

"Att trampa vatten", Intervjuer med föräldrar till män och kvinnor med 

psykiska funktionshinder (1998). Handikappombudsmannen har undersökt om

psykiskt funktionshindrade mäns och kvinnors behov av stöd och service kan 

tillgodoses av de regler som finns i socialtjänstlagen och LSS. Resultaten visar på 

brister både i utformningen och tillämpningen av lagarna. 

Handläggningstider för barn med funktionsnedsättning (1998). En undersökning 

av handläggningstider för vissa mål och ärenden i länsrätt och 

försäkringskassa/kommun som gäller barn med funktionsnedsättning visade 

bland annat att väntetiden kan bli upp till tre år för ett beslut om vårdbidrag. 

De funktionshindrades situation på arbetsmarknaden (1997). 

Diskriminering av funktionshindrade i arbetslivet (1997). På 

arbetsmarknadsområdet har Handikappombudsmannen i två stora 

undersökningar tagit fram nya fakta om situationen för personer med 

funktionshinder. Den första visade bland annat att nästan varannan person med 

funktionshinder är utan sysselsättning, att det är svårt att få arbetshjälpmedel av 

arbetsgivaren och att utbildningsnivån är betydligt lägre bland 

funktionshindrade än i övriga befolkningen. Den andra kartlade i hur hög grad 

och på vilket sätt funktionshindrade diskrimineras i arbetslivet. En fjärdedel har 

någon gång blivit diskriminerade på sin arbetsplats eller när de har sökt ett 

arbete. 

Individuella planer i lag och praktik (1997). 

Den individuella planen är ett viktigt redskap. I en kartläggning som gällde barn 

upp till 12 år har Handikappombudsmannen visat att kommunerna brister i att 

upprätta planer enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade 

(LSS). 

Funktionshindrades ekonomi och levnadsförhållanden (1997). 

I samarbete med Statistiska Centralbyrån, SCB, har Handikappombudsmannen 

gjort en bearbetning av resultat från ULF – SCB:s årliga undersökningar av 

levnadsförhållandena i Sverige – och fått fram statistik om människor med 

funktionshinder. Undersökningen fokuserar på funktionshindrades inkomster i 

förhållande till befolkningen i stort. ULF saknar dock uppgifter om utgifter, det 

vill säga merkostnader på grund av funktionsnedsättning. 

36 frågor och svar om kommunerna och handikappanpassningen 

(1996). 

Handikappombudsmannen genomförde i samarbete med SCB en 

enkätundersökning riktad till landets kommuner. Avsikten var att kartlägga hur 

kommunerna efterlever FN:s standardregler. Undersökningen belyser 

kommunernas förmåga att möta funktionshindrades krav och behov inom 

områdena tillgänglighet, utbildning, arbete, policy och planering, 

handikapporganisationer samt personalutbildning. Det kom bland annat fram att 

mer än hälften av kommunerna inte har något handikappolitiskt program.

Skyddar reglerna i skolan elever med dolda funktionsnedsättningar 

– Undersökning av tillsynsärenden hos Skolverket (1996). 

Handikappombudsmannen samlade in alla beslut i tillsynsärenden som 

Skolverket fattat sedan myndigheten inrättades. Beslut som gällde elever med 

dolda funktionsnedsättningar sammanställdes och analyserades för att se om de 

regler som gäller i skolan ger ett tillräckligt skydd för dessa elever. 

Rektorers syn på arbetet med elever med dolda 

funktionsnedsättningar (1996). 

På Handikappombudsmannens initiativ utvärderade Skolverket hur rektorer ser 

på sitt arbete med elever som har dolda funktionsnedsättningar. Syftet var att 

öka förståelsen för vilka problem rektorer upplever i arbetet med att underlätta 

för elever med dolda funktionsnedsättningar. 

Tillämpas lagen lika av de fyra kammarrätterna? (1996). 

I en utredning gjorde Handikappombudsmannen en jämförelse mellan de fyra 

kammarrätternas praxis för att se om det finns några större skillnader i hur de 

tillämpar olika lagar och förordningar vad gäller människor med 


Enkät till myndigheter (1995). 

192 myndigheter, affärsdrivande verk, högskolor, kulturinstitutioner och vissa 

aktiebolag med statligt ägande ombads besvara en enkät med frågor med 

utgångspunkt i FN:s standardregler. 

Kvinnor med funktionshinder. Enkät Länshandikappråden (1995). 

Handikappombudsmannen gick ut med en förfrågan till sekreterarna i länens 

olika handikappråd eller motsvarande organ. Det som efterfrågades var 

uppgifter om könsuppdelad statistik, synpunkter på vilka åtgärder som borde 

vidtas för att villkoren för kvinnor med funktionsnedsättning skulle 

uppmärksammas bättre samt uppgifter om vilka projekt de kände till som pågick 

inom länet. 

BILAGA 9 

Uttalanden och initiativärenden

28 jan Skrivelse 980128, till Inrikesdepartementet angående promemoria om 

förslag till vissa ändringar i regleringen om hissar och vissa andra anordningar. 

29 jan Skrivelse 980129, till RSMH och Riks-IFS med flera angående ökad 

medvetenhet om människor med psykiska funktionshinder. 

4 feb Skrivelse 980204, till Finansdepartementet angående regeringens 

förvaltningspolitiska program. 

11 mars Skrivelse 980311, till Inrikesdepartementet angående remisser från 

Inrikesdepartementet. 

13 mars Uttalande om hjälpmedel till synskadad (Landstinget Västmanland). 

24 mars Projektet Case-studies på män och kvinnor med psykiska 


6 april Utarbetande av handbok till kommunerna. 

15 april Skrivelse 980415, till Justitiedepartementet angående uppföljning av 

1995 års förmyndarskapsreform. 

24 april Uttalande om domstolstrots med anledning av TV-programmet 

Striptease. 

18 maj Projektet Handläggningstider för vissa mål som gäller barn med 


25 maj Skrivelse 980525, till Arbetsmarknadsdepartementet angående 

lagrådsremiss – lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med 


28 aug Skrivelse 980828, till Kulturdepartementet angående TV-programmens 

tillgänglighet för funktionshindrade. 

21 sept Kommunenkät angående efterlevnaden av FN:s standardregler. 

21 sept Skrivelse 980921, till Högskoleverket angående utbildning för arkitekter. 

28 sept PM om ombudsmannainstitutionen i ett internationellt perspektiv. 

12 okt Skrivelse 981012, till Konsumentverket angående funktionshindrades 

villkor. 

9 nov Skrivelse 981109, till Justitiedepartementet angående möjlighet att teckna

personförsäkring. 

11 nov Projektet Domstolars tillgänglighet. 

BILAGA 10 

Samarbete med handikapporganisationerna 

9 jan Deltagit vid Dyslexifondens möte, Stockholm. 

20 jan Medverkat vid DHR-Ungs konferens om FN:s standardregler, Göteborg. 

25 jan Medverkat vid SIOS, Samarbetsorgan för Invandrares, konferens kring 

invandrare med funktionshinder, Åkers Runö. 

18 feb Deltagit vid RTP:s presskonferens Sverige först med enhetligt 

vårdprogram för whiplashskadade, Stockholm. 

19 mars Deltagit vid De Handikappades Riksförbunds seminarium 

Välfärdsstaten och förmynderiet, Stockholm. 

24 mars Möte med alla statsbidragsberättigade handikapporganisationer. 

25 mars Medverkat vid informationskväll om Americans with Disabilities Act 

arrangerad av HSO i Stockholms län, Stockholm. 

26 mars Medverkat vid möte om LSS och FN:s standardregler arrangerat av 

HSO, Borås. 

26 mars Medverkat vid Arbetsmarknadsstyrelsens konferens för 

kontaktpersoner för Unga Handikappade, Aske kursgård. 

27 mars Medverkat vid De Handikappades Riksförbunds förbundsstyrelsemöte, 

Stockholm. 

2 april Medverkat vid RSMH:s Kvinnliga nätverk i Stockholms län, Stockholm. 

18 april Medverkat vid Handikappförbunden Värmlands årsmöte, Karlstad. 

24 april Deltagit vid Astma- och Allergiförbundets kongress 1998, Djurönäset. 

25 april Medverkat vid Unga RBU-ares ungdomsstämma, Bålsta. 

27 april Medverkat vid Handikappförbunden i Tierps utbildningsdag, Ett 

samhälle för alla, Tierp. 

27 april Medverkat vid referensgruppsmöte, tävlingen Handtaget, Stockholm. 

15 maj Medverkat vid DHR Ungs kongress, Falun. 

16 maj Medverkat vid RBU:s kongress 1998, Hasseludden, Saltsjö-Boo. 

3 juni Deltagit vid De Handikappades Riksförbunds avtackning av Boo 

Fågelberg, Stockholm. 

11 juni Medverkat vid PSYKE KAMPANJENS styrelsemöte, Stockholm. 

22 aug Medverkat vid konferensen, De funktionshindrades tillvaro, anordnad av 

De Handikappades Riksförbund Blekinge läns distrikt, Ronneby. 

14 sep Överläggningar med SDR, Sveriges Dövas Riksförbund. 

15 sep Medverkat vid konferens anordnad av Kungälvs kommun i samarbete 

med HSO, DHR och SRF, Kungälv. 

16 sep Överläggningar med FUB, Föreningen för Utvecklingsstörda Barn, 

Ungdomar och Vuxna. 

18 sep Medverkat vid Kristinaskolans kunskapscenters föräldrautbildning, 

Almåsa kursgård, Almåsa.

19 sep Medverkat vid Sveriges Dövas Riksförbunds torgmöte, Stockholm. 

22 sep Överläggningar med NHR, Neurologiskt Handikappades Riksförbund. 

23 sep Överläggningar med RTP, Riksförbundet för Trafik- och Polioskadade. 

29 sep Medverkat vid PSYKE KAMPANJENS styrelsemöte, Stockholm. 

30 sep Överläggningar med Reumatikerförbundet. 

30 sep Överläggningar med HRF, Hörselskadades Riksförbund. 

2 okt Överläggningar med Hjärnkraft. 

2 okt Överläggningar med RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och 

Ungdomar. 

7 okt Överläggningar med Riksföreningen Autism. 

7 okt Överläggningar med SRF, Synskadades Riksförbund. 

19 okt Överläggningar med Föräldraföreningen för Dyslektiska Barn. 

20 okt Överläggningar med Diabetesförbundet. 

21 okt Överläggningar med Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund. 

22 okt PSYKE KAMPANJEN, Bok- och Biblioteksmässan, Göteborg. 

27 okt Överläggningar med DHR, De Handikappades Riksförbund. 

28 okt Medverkat vid temadag Se oss – Hör oss, Hörselskadades förening i 

Lycksele, Lycksele. 

9 nov Medverkat vid PSYKE KAMPANJENS styrelsemöte, Åkerö Säteri. 

10 nov Medverkat vid Skellefteå kommuns informationsmöte kring PSYKE 

KAMPANJEN med anledning av att Skellefteå utsetts till kampanjkommun, 

Skellefteå. 

12 nov Medverkat vid PSYKE KAMPANJENS styrelsemöte, Stockholm. 

16 nov Överläggningar med SEF, Svenska Epilepsiförbundet. 

17 nov Överläggningar med FBIS, Förbundet Blödarsjuka i Sverige. 

17 nov Överläggningar med PSO, Svenska Psoriasisförbundet. 

26 nov Överläggningar med Astma- och Allergiförbundet. 

1 dec Deltagit vid Öppet Hus anordnat av FUB, Riksförbundet för 

Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna, Stockholm. 

8 dec Invigning av IT-HSO – ett EU-projekt för personer som är arbetslösa och 

har eget funktionshinder, Göteborg. 

15 dec Överläggningar med DHB, Riksförbundet döva, hörselskadade och 

språkstörda barn. 

15 dec Överläggningar med ILCO, Svenskt förbund för stomiopererade. 

17 dec Medverkat vid PSYKE KAMPANJENS styrelsemöte, Stockholm. 

18 dec Överläggningar med SDR, Sveriges Dövas Riksförbund. 

BILAGA 11 

Medverkan vid konferenser, seminarier och utbildningsverksamhet 

8 jan Medverkat vid Lindesbergs kommuns konferens om FN:s standardregler, 

Lindesberg. 

20 jan Medverkat vid DHR-Ungs konferens om FN:s standardregler, Göteborg. 


invandrare med funktionshinder, Åkers Runö.

13 feb Medverkat vid Sveriges Informationsförenings lunch, Socialt ansvar - en 

angelägen fråga, Stockholm. 

17 feb Medverkat vid Sunne och Torsby kommuns seminarium, Från vanmakt 

till vardagsmakt, Sunne. 

19 feb Medverkat vid Juristseminarium anordnat av TCO, Stockholm. 

4 mars Medverkat vid utbildningskurs för tillgänglighetskonsulter anordnad av 

AMU Hadar, Malmö. 

10 mars Medverkat i Livsmedelsverkets Nätverksträff med olika 

handikappgrupper, Uppsala. 

12 mars Medverkat vid 1998 års möte med Landstingens LHRsekreterare/Handikappkonsulenter, 

Stockholm. 

13 mars Medverkat vid Svenska EU-Programkontorets presentation av 

policydokument i handikappfrågor, Stockholm. 

16 mars Medverkat vid Stockholm Östra Rotaryklubbs möte, Stockholm. 

20 mars Medverkat vid hearing på temat Virtuella organisationer i rehabilitering 

anordnad av Spinalis, Karolinska Institutet, Stockholm. 

23 mars Medverkat vid debattkväll kring kulturens tillgänglighet för personer 

med funktionsnedsättning, Stadsmuséet, Stockholm. 

25 mars Medverkat vid seminarium om LSS anordnat av Psykiatriska kliniken, 

Gotlands kommun, Visby. 

25 mars Medverkat vid hearing om reglerna för gode män, förvaltare och 

förmyndarskapsrätt anordnad av Justitiedepartementet, Stockholm. 



26 mars Medverkat vid möte om LSS och FN:s standardregler arrangerat av 

HSO i Borås, Borås. 

26 mars Medverkat vid Arbetsmarknadsstyrelsens konferens för 

kontaktpersoner för Unga Handikappade, Aske kursgård. 

27 mars Medverkat vid De Handikappades Riksförbunds förbundsstyrelsemöte, 

Stockholm. 

30 mars Medverkat vid FYRIS-konferens om utvecklingen av samhällets insatser 

för människor med psykiska funktionshinder, Uppsala. 

31 mars Medverkat vid Stiftelsen vetenskapligt arbete inom barnneuropsykiatris 

konferens Damp 98 , Göteborg. 

2 april Medverkat vid RSMH:s Kvinnliga nätverk i Stockholms läns kvinnoträff, 

Stockholm. 

3 april Medverkat vid seminarium Nya möjligheter i arbetslivet, anordnat av 

Resurscenter Mo Gård AB, Norrköping. 

5 april Medverkat vid Svenska handikappidrottsförbundets förbundskonferens, 

Bollnäs. 

18 april Medverkat vid Handikappförbunden Värmlands årsmöte, Karlstad. 

22 april Medverkat vid Handikappstämma anordnad av Kommunförbundet 

Kronoberg och Länsstyrelsen i Kronobergs län, Växjö. 

22 april Medverkat vid möte om Handikappombudsmannens arbete med 

tillgänglighetsfrågor arrangerat av Handikappinstitutets referensgrupp för 

byggnads- och samhällsplanering, Vällingby.

23 april Medverkat vid informationsdag om FN:s standardregler och 

handikappfrågor arrangerad av Socialförvaltningen, Kiruna kommun, Kiruna. 

23 april Medverkat vid Wigforssinstitutets konferens om tillgänglighet, 

Halmstad. 

23 april Medverkat vid Sandvikens kommuns konferens, Ett jämlikt samhälle, 

Sandviken. 

24 april Medverkat vid Astma- och Allergiförbundets kongress 1998, Djurönäset. 

25 april Medverkat vid Unga RBU-ares ungdomsstämma, Bålsta. 

25 april Medverkat vid Svenska Dyslexiföreningens konferens, Dyslexi på alla 

nivåer – individ, utbildning och arbetsliv, Karolinska Institutet, Stockholm. 

27 april Medverkat vid Handikappförbunden i Tierps utbildningsdag, Ett 

samhälle för alla, Tierp. 

28 april Medverkat vid Svenska Enter rehabilitering AB:s konferens De 

funktionshindrades situation på arbetsmarknaden, Stensta Center, 

Kristinehamn. 

28 april Medverkat vid Riksförsäkringsverkets seminarium om handikappfrågor 

i ett EU-perspektiv, Göteborg. 

6 maj Medverkat vid Rådet för Arbetslivsforsknings seminarium om en 

arbetsmarknad tillgänglig för alla, Stockholm. 

7 maj Medverkat vid Skellefteå kommuns konferens om FN:s standardregler och 

kommunens handikappolitiska program, Skellefteå. 

8 maj Medverkat vid Stiftelsen Activas konferens Ung och funktionshindrad i 

Europa och i Sverige, Örebro. 

11 maj Deltagit vid Barbro Lewins disputation – avhandling om Medborgarskap 

och funktionshinder, Uppsala. 

13 maj Medverkat vid Wigforssinstitutets seminarium om kommunalt 

handikapp-politiskt program, Halmstad. 

13 maj Medverkat vid Sveriges Psykologförbunds barndag, Stockholm. 

14 maj Medverkat vid hearing om samordning mellan olika huvudmän, Spinalis, 

Karolinska Institutet, Stockholm. 

15 maj Medverkat vid From Social Wrongs to Social Rights – the Pathway to 

Inclusion for Visually Impaired People, European Blind Union, Commission on 

Social Rights, Pisa. 

15 maj Medverkat vid DHR Ungs kongress, Falun. 

16 maj Medverkat vid RBU:s kongress 1998, Hasseludden, Saltsjö-Boo. 

20-22 maj Medverkat i International Symposium and Colloquium on Job 

Retention and Return to Work, Washington D.C. 

25 maj Deltagit vid Arbetsgivarverkets avtalskonferens, Stockholm. 

26 maj Medverkat vid konferens om invandrare med funktionshinder, 

Habilitering och Service, Landstinget i Kristianstad, Kristianstad. 

28 maj Medverkat vid konferens arrangerad av Svenska EU-Programkontoret 

för Employment-Horizon projektsamordnare, Stockholm. 

11 juli Medverkat vid Stiftelsen För Kunskaps- och kompetensutvecklings 

symposium, IT At Lisbon – Children who require special support, Lissabon. 

22 aug Medverkat vid konferensen, De funktionshindrades tillvaro, anordnad av 

De Handikappades Riksförbund, Blekinge Läns distrikt, Ronneby.

1-2 sep Medverkat vid Socialdepartementets uppföljningsseminarium om 

utvecklingen av genderarbete, Balingsholms kursgård, Balingsholm. 

2 sep Medverkat vid utbildningsdag om FN:s standardregler, Uddevalla 

kommuns handikappråd, Uddevalla. 

2-4 sep Medverkat vid Europarådets konferens, In Our Hands, Strasbourg. 

7 sep Medverkat vid Högskolan Gävle-Sandvikens seminarium i HSO-FORUM, 

Hand i Hand För Handikapp, Gävle. 



18 sep Medverkat vid Kristinaskolans kunskapscenter föräldrautbildning, 

Almåsa kursgård, Almåsa. 

18-19 sep Medverkat i ett Post-Heliosseminarium om stöd till utvecklingsstörda, 

Sevilla. 

19 sep Medverkat vid Folke Bernadotte International Memorial Conference, Our 

Children – Their Future Children and Young Persons with Disabilities, 

Stockholm. 

19 sep Medverkat vid Sveriges Dövas Riksförbunds torgmöte, Stockholm. 

23 sep Deltagit vid RRV:s informationsmöte om Agresso, Stockholm. 

24 sep Medverkat vid Lika Villkors konferens om diskriminering, Stockholm. 

1 okt Medverkat vid Svenska FN-Förbundets seminarium, Våra Mänskliga 

Rättigheter och Våra Ombudsmän, Stockholm. 

9 okt Medverkat vid Centrum för Handikappforsknings 10-årsjubileum, Uppsala 

Universitet, Uppsala. 

12 okt Medverkat vid Arbetsmarknadsinstitutets temadag, Olika 

funktionshinders konsekvenser inför och i arbetslivet, Örebro. 

13 okt Medverkat vid Göteborgs Handikappråds konferens, Handikappolitiskt 

program, Göteborg. 

28 okt Medverkat vid temadag, Se oss – Hör oss, Hörselskadades förening i 

Lycksele, Lycksele. 

3 nov Medverkat vid Sveriges hotell- och restaurangföretagares seminarium 

kring funktionshindrade, Stockholm. 

4 nov Medverkat vid Slottsbergsgymnasiets seminarium, Utbildning till arbete 

eller vad? – konferens beträffande intellektuellt arbetshandikappades 

möjligheter och rättigheter, Göteborg. 

11 nov Medverkat vid Kristianstads och Malmöhus läns allmänna 

försäkringskassas konferens om FN:s standardregler och tillgänglighet i fysisk 

miljö, Hässleholm. 

11 nov Deltagit vid Justitiedepartementets hearing om modernisering av 

upphovsrättslagen, Stockholm. 

11-13 nov Deltagit vid Allmänna Barnhusets konferens om autism och 

autismliknande tillstånd hos barn och ungdomar, Sätra Bruk. 

18 nov Deltagit i Aidskonferens anordnad av Noaks Ark, Riksdagen, Stockholm. 

18-20 nov Medverkat vid Allmänna Barnhusets konferens, Du som ser så frisk ut, 

om dolda handikapp i skolan, Sätra Bruk. 

3 dec Medverkat vid möte med Barn- och Ungdomshabiliteringen, Östersund. 

8 dec Invigning av IT-HSO – ett EU-projekt för personer som är arbetslösa och

har eget funktionshinder, Göteborg. 

8 dec Deltagit vid Handikappinstitutets uppföljningskonferens om IT för 

funktionshindrade och äldre, Vällingby. 

BILAGA 12 

Samverkan med andra myndigheter m.fl. 

8 jan Medverkat vid Lindesbergs kommuns konferens om FN:s standardregler, 

Lindesberg. 

15 jan Deltagit i Socialstyrelsens konferens, Bostad och boendestöd enligt SoL och 

LSS, Stockholm. 

21 jan Deltagit vid Föreningen för Handikappforsknings seminarium, Diagnosen 

– ett tidstypiskt fenomen? Förklaringsmodeller till barns svårigheter i slutet av 

1900-talet, Stockholm. 


invandrare med funktionshinder, Åkers Runö. 

26 jan Deltagit i seminarium, Förvaltningspolitiskt idéutbyte, Stockholm. 

28 jan Information från Hjärnåret. 

4 feb Deltagit i Svenska Helioskommitténs möte. 

9 feb Deltagit vid GD-föreningens möte, Stockholm. 

10 feb Deltagit i Regeringskansliets konferens, Storstädernas problem och 

möjligheter ur ett sysselsättningsperspektiv, Hallunda/Botkyrka. 

12 feb Deltagit vid Socialdepartementets dialogseminarium angående 

genderfrågor, Stockholm. 

13 feb Medverkat vid Sveriges Informationsförenings lunch, Socialt ansvar – en 

angelägen fråga, Stockholm. 

17 feb Medverkat vid Sunne och Torsby kommuns seminarium, Från vanmakt 

till vardagsmakt, Sunne. 

19 feb Medverkat vid Juristseminarium anordnat av TCO , Stockholm. 

4 mars Medverkat vid utbildningskonferens för tillgänglighetskonsulter 

anordnad av AMU Hadar, Malmö. 

10 mars Medverkat i Livsmedelsverkets Nätverksträff med olika 

handikappgrupper, Uppsala. 

12 mars Medverkat vid 1998 års möte med Landstingens LHRsekreterare/Handikappkonsulenter, 

Stockholm. 

13 mars Medverkat vid Svenska EU-Programkontorets presentation av 

policydokument i handikappfrågor, Stockholm. 

16 mars Medverkat vid Stockholm Östra Rotaryklubbs möte, Stockholm. 

17 mars Deltagit vid Arbetsmarknadsstyrelsens jubileumskonferens 

Yrkesinriktad rehabilitering – arbetshandikappades arbetsmarknad, Malmö. 

20 mars Medverkat vid hearing på temat Virtuella organisationer i rehabilitering 

anordnad av Spinalis, Karolinska Institutet, Stockholm 

23 mars Medverkat vid debattkväll kring kulturens tillgänglighet för personer 

med funktionsnedsättning, Stadsmuséet, Stockholm. 

25 mars Medverkat vid seminarium om LSS anordnat av Psykiatriska kliniken,

Gotlands kommun, Visby. 

25 mars Medverkat vid hearing om reglerna om gode män, förvaltare och 

förmyndarskapsrätt anordnad av Justitiedepartementet, Stockholm. 

26 mars Medverkat vid Arbetsmarknadsstyrelsens konferens för samordnare för 

Unga Handikappade, Aske kursgård. 

30 mars Medverkat vid FYRIS-konferens om utvecklingen av samhällets insatser 

för människor med psykiska funktionshinder, Uppsala. 

31 mars Medverkat vid Stiftelsen vetenskapligt arbete inom barnneuropsykiatris 

konferens Damp 98, Göteborg. 

1 april Deltagit vid Inrikesdepartementets seminarium om ungdomars attityder 

och värderingar, Stockholm. 

3 april Medverkat vid seminarium, Nya möjligheter i arbetslivet, anordnat av 

Resurscenter Mo Gård AB, Norrköping. 

16 april Deltagit vid IVA, Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademiens 

Drottningssymposium, Tillgänglighet för alla – nya marknadsmöjligheter, 

Stockholm. 

22 april Medverkat vid handikappstämma anordnad av Kommunförbundet 

Kronoberg och Länsstyrelsen i Kronobergs län, Växjö. 

22 april Medverkat vid möte om Handikappombudsmannens arbete med 

tillgänglighetsfrågor arrangerat av Handikappinstitutets referensgrupp för 

byggnads- och samhällsplanering, Vällingby. 

23 april Medverkat vid informationsdag om FN:s standardregler och 

handikappfrågor arrangerad av Socialförvaltningen, Kiruna kommun, Kiruna. 

23 april Deltagit vid Institutet för Framtidsstudiers konferens, Det gäller Livet – 

om arbetsförmåga, Stockholm. 

23 april Medverkat vid Wigforssinstitutets konferens om tillgänglighet, 

Halmstad. 

23 april Medverkat vid Sandvikens kommuns konferens, Ett jämlikt samhälle, 

Sandviken. 

25 april Medverkat vid Svenska Dyslexiföreningens konferens, Dyslexi på alla 

nivåer – individ, utbildning och arbetsliv, Karolinska Institutet, Stockholm. 

28 april Medverkat vid Svenska Enter rehabilitering AB:s konferens, De 

funktionshindrades situation på arbetsmarknaden, Stensta Center, 

Kristinehamn. 

28 april Medverkat vid Riksförsäkringsverkets seminarium om handikappfrågor 

i ett EU-perspektiv, Göteborg. 

28 april Deltagit vid Boverkets konferens, Bygg för hälsa och miljö, Stockholm 

5 maj Medverkat vid jurymöte för tävlingen Handtaget, Stockholm. 


arbetsmarknad tillgänglig för alla, Stockholm. 

7 maj Medverkat vid Skellefteå kommuns konferens om FN:s standardregler och 

kommunens handikappolitiska program, Skellefteå. 

8 maj Medverkat vid Stiftelsen Activas konferens, Ung och funktionshindrad i 

Europa och i Sverige, Örebro. 

12 maj Deltagit vid Riksrevisionsverkets möte, Stockholm. 

13 maj Medverkat vid Wigforssinstitutets seminarium om kommunalt

handikapp-politiskt program, Halmstad. 

13 maj Medverkat vid Sveriges Psykologförbunds barndag, Stockholm. 

14 maj Medverkat vid hearing om samordning mellan olika huvudmän, Spinalis, 

Karolinska Institutet, Stockholm. 



26 maj Medverkat vid konferens om invandrare med funktionshinder anordnad 

av Habilitering och Service, Landstinget i Kristianstad, Kristianstad. 

28 maj Deltagit vid Socialstyrelsens konferens, Är vi på rätt väg? om 

psykiatrireformen, Stockholm. 


för Employment-Horizon projektanordnare, Stockholm. 

3-5 juni Deltagit vid Omsorgsnämndens Rikskonferens i Stockholms län, Origo – 

98, I skärningspunkten forskning, praktik och politik angående psykiska 

funktionshinder, Stockholm. 

5 juni Överläggningar med Socialdepartementet. 

12 juni Prisutdelning tävlingen Handtaget, Stockholms Slott. 

12 juni Deltagit vid UD:s upptaktsmöte, Barnets rättigheter och livsvillkor i ett 

globalt perspektiv, Stockholm. 

15 juni Överläggning med Socialstyrelsen. 

11 juli Medverkat vid Stiftelsen för Kunskaps- och kompetensutvecklings 

symposium, IT At Lisbon – Children who require special support, Lissabon. 

9-10 aug Deltagit vid Vadstena-Akademiens föredragsserie om psykiska 

funktionshinder, Vadstena. 

1-2 sep Medverkat vid Socialdepartementets uppföljningsseminarium om 

genderarbete, Balingsholm. 

7 sep Medverkat vid Högskolan Gävle-Sandvikens seminarium i HSO-FORUM, 

Hand i Hand För Handikapp, Gävle. 

8 sep Överläggningar med AMS, JämO och DO. 



19 sep Medverkat vid Folke Bernadotte International Memorial Conference, Our 


Stockholm. 

22 sep Möte med BO. 

24 sep Medverkat vid Lika Villkors konferens om diskriminering, Stockholm. 

30 sep Deltagit vid Utrikesdepartementets sammankomst med anledning av 

utgivningen av boken A Human Rights Message, Stockholm 

1 okt Medverkat vid Svenska FN-Förbundets seminarium, Våra Mänskliga 

Rättigheter och Våra Ombudsmän, Stockholm. 

5 okt Medverkat vid HOFFA – utvärdering av ombudsmannen. 

6 okt Deltagit vid Riksdagens Öppnande. 

8 okt Deltagit vid Gimle, Kunskapscentrum för Byggd Miljös seminarium, 

Tillgänglighet, demokrati och sinnlighet, Stockholm. 

8 okt Deltagit vid workshopen, Effekter av åtgärder riktade mot 

arbetshandikappade arrangerad av Institutet för arbetsmarknadspolitisk

utvärdering, Uppsala. 



9-10 okt Sammankomst med JämO och DO om gemensam handbok. 

10 okt Deltagit vid KK-stiftelsens iD-dagar 1998, Stockholm. 

12 okt Medverkat vid Arbetsmarknadsinstitutets temadag, Olika 

funktionshinders konsekvenser inför och i arbetslivet, Örebro. 

13 okt Medverkat vid Göteborgs Handikappråds konferens Handikappolitiskt 

program, Göteborg. 

15 okt Studiebesök på Hällsboskolan, Sigtuna. 

21 okt Deltagit vid Socialvetenskapliga Forskningsrådets möte om 

forskningsanvändning och kunskapsförmedling hos myndigheter, Att sprida och 

använda forskningsresultat, Stockholm. 

3 nov Medverkat vid Sveriges hotell- och restaurangföretagares seminarium 

kring funktionshindrade, Stockholm. 

4 nov Medverkat vid Slottsbergsgymnasiets seminarium Utbildning till arbete 

eller vad? – konferens beträffande intellektuellt arbetshandikappades 

möjligheter och rättigheter, Göteborg. 

10 nov Medverkan vid PSYKE KAMPANJENS upptaktsmöte i Skellefteå 

kommun, Skellefteå. 

11 nov Medverkat vid Kristianstads och Malmöhus läns allmänna 

försäkringskassas konferens om FN:s standardregler och tillgänglighet i fysisk 

miljö, Hässleholm. 

11-13 nov Medverkat vid Allmänna Barnhusets konferens om autism och 

autismliknande tillstånd hos barn och ungdomar, Sätra Bruk. 

16 nov Möte med samtliga ombudsmannainstitutioner. 

18 nov Deltagit i aidskonferens anordnad av Noaks Ark, Riksdagen, Stockholm. 

18-20 nov Medverkat vid Allmänna Barnhusets konferens, Du som ser så frisk ut 

– om dolda handikapp i skolan, Sätra Bruk. 

19 nov Möte med JämO och Do om handbok. 

24 nov Överläggningar med Utrednings- och statistikkontoret. 

25 nov Medverkan vid PSYKE KAMPANJENS upptaktsmöte i Dalarna. 

26 nov Överläggningar med JämO. 

1 dec Deltagit vid Ljushögtid på Aidsdagen, Jacobs kyrka, Stockholm. 

3 dec Medverkat vid möte med Barn- och Ungdomshabiliteringen, Östersund. 

7 dec Överläggningar med Handikappinstitutet. 

BILAGA 13 

Forsknings- och utvecklingsarbete 

31 mars Medverkat vid Stiftelsen Vetenskapligt Arbete inom 

barnneuropsykiatris konferens, Damp 98, Göteborg. 


arbetsmarknad tillgänglig för alla, Stockholm.

11 maj Deltagit vid Barbro Lewins disputation Medborgarskap och 

funktionshinder, Uppsala. 

6 juni Deltagit vid Claes Hultings disputation, Rehabiliteringsmedicinska 

kliniken, Norrbacka, Karolinska sjukhuset, Stockholm. 

23-24 juni Deltagit vid 3rd Tide Congress, Technology for Inclusive Design and 

Equality, Helsingfors. 

2-6 aug Deltagit vid 14th International Congress of the International Association 

for Child and Adolescent Psychiatry and Allied Professions, Stockholm. 



21 okt Medverkat vid Socialvetenskapliga Forskningsrådets möte om 

forskningsanvändning och kunskapsförmedling hos myndigheter, Att sprida och 

använda forskningsresultat, Stockholm. 

23 okt Medverkat vid The Curt von Euler Honorary Lecture, Stockholm. 

BILAGA 14 

Internationellt arbete 



15-17 maj Medverkat vid From Social Wrongs to Social Rights – the Pathway to 

Inclusion for Visually Impaired People, European Blind Union, Commission on 

Social Rights, Pisa. 




för Employment-Horizon projektanordnare, Stockholm. 

10-16 juni Studiebesök i Washington DC med inriktning på psykiska 

funktionshinder på US Department of Justice, US Equal Employment 

Opportunity Commission, National Council on Disability, US Department of 

Education, US Department of Health and Human Services, Center for Mental 

Health Services, Bethesda Hospital Clinical Center, National Institute of Health. 

23-24 juni Deltagit vid 3rd Tide Congress, Technology for Inclusive Design and 

Equality, Helsingfors. 

11 juli Medverkat vid Stiftelsen För Kunskaps- och 

kompetensutvecklingssymposium, IT At Lisbon – Children who require special 

support, Lissabon. 

2- 6 aug Deltagit vid 14th International Congress of the International Association 

for Child and Adolescent Psychiatry and Allied Professions, Stockholm. 

25 aug Middag för statssekr. Judy Heuman m.fl, Stockholm. 

2-4 sep Medverkat vid Europarådets konferens, In Our Hands, Strasbourg. 

14 sep Studiebesök från Etiopien. 

18-19 sep Medverkat i Post-Heliosseminarium om stöd till utvecklingsstörda, 

Sevilla. 

19 sep Medverkat vid Folke Bernadotte International Memorial Conference, Our


Stockholm. 

16 okt Deltagit i Nordiska Handikappolitiska Rådets konferens, Design för 

tillgänglighet, Stockholm 

23 okt Medverkat vid The Curt von Euler Honorary Lecture, Stockholm 

29 okt Deltagit vid Svenska Unicef frukostmöte med anledning av Unicefs chef 

Carol Bellamy, Agenda for Children Beyond the Year 2000, Stockholm. 

16 dec Deltagit vid lunch för förre libyske socialministern Ibrahim Al Fagih 

Hassan anordnad av Socialdepartementet, Stockholm. 

16 dec Studiebesök av förre libyske socialministern Ibrahim Al Fagih Hassan. 

BILAGA 15 

Handikappombudsmannen – Beställning av material 

Porto betalas av kunden om pris och porto överstiger 25 kr, gäller även 

kostnadsfritt material. Leveranstid: högst 10 arbetsdagar. Kontakta 

Handikappombudsmannen om ni önskar annan anpassning än de som finns 

angivna. Priserna gäller t.o.m. 30 juni 1999. Moms ingår. 

Beställningen skickas till: Svenska Lagerhus Specialdistribution 

Finspångsgatan 51, 163 53 Spånga Eller fax: 08-760 58 95 

E-post: order@special.lagerhus.se Texttel: 08-21 39 39 

Texta, tack! Var vänlig skicka med alla fyra sidorna. 

(Obs: om du e-postar glöm inte att ange antal, artikelnummer och 

leveransadress!). 

RAPPORTER OCH DELRAPPORTER TILL REGERINGEN 

Antal Art.nr Artikel Pris 

1020 Rapport till regeringen hösten 1995 gratis 

1021 kassett gratis 

1022 diskett gratis 

1023 punkt gratis 

1040 Rapport till regeringen 1997 gratis 




1044 lättläst gratis 

1050 Rapport till regeringen 1998 gratis 





2020 Diskriminering av funktionshindrade gratis 

i arbetslivet (1997)





2030 "Att trampa vatten", Intervjuer med föräldrar till gratis 

män och kvinnor med psykiska funktionshinder (1998) 





2040 Handläggningstider för barn med funktions- gratis 

nedsättning (1998) 





2050 Undersökning om delaktighet och jämlikhet för gratis 

personer med funktionsnedsättning – en enkätundersökning 

bland Sveriges kommuner (1999) 





ÖVRIGA RAPPORTER OCH SKRIFTER 


3010 Individuella planer i lag och praktik – en under- gratis 

sökning av sex stadsdelsnämnder i Göteborg (1997) 





3030 Tänkte inte på det... – Kommunhandbok om hur 150 kr 

man skapar ett tillgängligare samhälle 

3031 kassett 150 kr 

3032 diskett 150 kr 

3033 punkt 150 kr 

3040 Juridisk rådgivning på internet gratis 



3043 punkt gratis

MATERIAL OM FN:S STANDARDREGLER 


0020 FN:s standardregler, förenklad version (A4, 32 sid) 20 kr 

Rabatt: vid beställning av minst 100 ex blir priset 10 kr/st. 



0023 punkt 15 kr 

0024 lättläst 15 kr 

0025 stor stil 15 kr 

0030 Utdrag ur FN:s standardregler (i fickformat, 16 sid) 10 kr 

0031 kassett (inläst på samma kassett som 0021) 10 kr 




0040 Utdrag ur FN:s standardregler (Affisch 70 x 100) 15 kr 

0050 FN:s standardregler (OH-bildserie, 7 bilder) 300 kr 

0060 Reportage om FN:s standardregler 60 kr 

(Videofilm, 14 min) 

0070 Samtal om FN:s standardregler (Videofilm, 50 min) 60 kr 

0080 Släpp in oss (Skrift riktad till företag) 30 kr 





AFFISCHER 


0090 Bion – "Ibland är det svårt att se poängen i 15 kr 

svensk film, att höra den är helt omöjligt" 

0099 Samma som ovan på engelska. 15 kr 

0100 Bankomaten – "Claes får ut 25.000 i månaden, 15 kr 

men inte ett öre ur bankomaten" 


0110 Arbetsplatsen – "Med truck kan man flytta på 15 kr 

det mesta, utom fördomar" 


0120 Mataffären – "Torbjörn lägger inte ner mycket 15 kr 

tid på att laga mat, däremot på att hitta den" 


0130 Klädaffären – "Det svåra är inte att komma i 15 kr 

kläderna, det är att komma in i affären" 

0139 Samma som ovan på engelska. 15 kr

4010 "Krogen" (svenska) Ill. Leif Zetterling 15 kr 

4019 "Krogen" (engelska) 15 kr 

4030 "Skolan" (svenska) Ill. Leif Zetterling 15 kr 

4040 "Bussen" (svenska) Ill. Leif Zetterling 15 kr 

4049 "Bussen" (engelska) 15 kr

Rapport, ordinarie version i pdf-format - Handikappombudsmannen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?