Uppsökande arbete med vuxna och unga vuxna
Uppsökande arbete med vuxna och unga vuxna
Uppsökande arbete med vuxna och unga vuxna
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
(1998) ställer denna modell mot ett arbetssätt som<br />
bygger på ”linkage”, det vill säga att uppsökare<br />
efter ett kontakttagande endast för<strong>med</strong>lar vidare<br />
till andra organisationer <strong>och</strong> hjälpinsatser. Beijer<br />
(2001) refererar den här diskussionen <strong>och</strong> talar<br />
om en ”länkningsmodell” i motsats till en ”relationsmodell”.<br />
Samtliga här refererade menar att det är centralt<br />
att uppsökande <strong>arbete</strong> bedrivs utifrån en relationsmodell<br />
<strong>och</strong> man pekar på vetenskapligt stöd<br />
för detta. Bakgrunden här är en undersök ning som<br />
Morse m fl redovisar. Det gäller en studie av ett<br />
antal projekt som arbetat <strong>med</strong> in riktning på hemlösa<br />
<strong>med</strong> psykisk problematik <strong>och</strong> där uppsökare<br />
använt länkningsmodellen. Utvärderingen visar<br />
att resultaten av <strong>arbete</strong>t var mycket dåliga. Morse<br />
m fl menar att det kri tiska i sammanhanget inte<br />
var det sociala stöd man kunde för<strong>med</strong>la i projekten,<br />
utan att uppsökarna inte hade utvecklat en<br />
förtroendefull relation till de människor man försökte<br />
länka vidare. Det ledde till att erbjudanden<br />
inte togs i anspråk. Utifrån länkningsmodellen arbetade<br />
man heller inte <strong>med</strong> någon uppföljning.<br />
Det finns här en parallellitet till de kategorier<br />
Hasenfeldt (1983) arbetar <strong>med</strong> i förhållande till<br />
det han kallar ”Human Service Organisations”.<br />
Hasenfeldt pekar på tre slag av insatser: ”pe ople<br />
processing”, ”people sustaining” <strong>och</strong> ”people<br />
changing”. Här blir då ”outreach work” <strong>och</strong><br />
länkningsmodellen det samma som ”people processing”.<br />
Det är ett <strong>arbete</strong> som i stor ut sträckning<br />
handlar om att få mänskliga behov <strong>och</strong> förhållanden<br />
att hitta rätt i relation till de olika hjälpmöjligheter<br />
som finns. Och omvänt att olika insatser<br />
ska nå ut <strong>och</strong> finna de en skilda <strong>och</strong> grupper de är<br />
avsedda för.<br />
I ”detached work” <strong>och</strong> relationsmodellen handlar<br />
det istället om att hjälpa människor till en värdig<br />
livssituation <strong>och</strong> att försöka att förändra en<br />
situation till det bättre. Det är då detta som Hasenfeldt<br />
kallar för ”people sustaining” respektive<br />
”changing”.<br />
I litteraturen råder i stort sett enighet om värdet<br />
av att uppsökande <strong>arbete</strong> inte bedrivs som en<br />
avskild aktivitet, utan att det ingår i en mer omfattande<br />
strategi där olika hjälp- <strong>och</strong> stödinsat ser<br />
också finns <strong>med</strong>. Det innebär inte att uppsökare<br />
skulle avstå från att länka människor man träffar<br />
till andra verksamheter; tvärtom är det en viktig<br />
del av <strong>arbete</strong>t. Men man begränsar inte <strong>arbete</strong>t till<br />
att endast handla om detta.<br />
Ett par kritiska röster finns dock. Vad gäller<br />
distinktionen mellan ”outreach” <strong>och</strong> ”detached”<br />
i fält<strong>arbete</strong> <strong>med</strong> <strong>unga</strong> har Mark K Smith, som<br />
skrivit mycket om uppsökande <strong>arbete</strong> <strong>med</strong> <strong>unga</strong><br />
i Storbritannien, kallat denna för ”poänglös”<br />
(Smith 2005). Han menar att det i praktiken inte<br />
existerar någon sådan renodling. Det finns också<br />
en risk <strong>med</strong> att ständigt betona fält<strong>arbete</strong> som en<br />
”frikopplad” (’detached’) verksamhet. I själva<br />
verket uppfattar Smith att vad fältar bete går ut på<br />
är att bli ”sammankopplad” (’attached’) till olika<br />
situationer <strong>och</strong> verksamheter. Accentueringen av<br />
fält<strong>arbete</strong>ts frikopplade status riskerar bara att<br />
understödja en alltför vanlig uppfattning om fältarbetare,<br />
nämligen att de är en sorts udda figurer<br />
som flyter omkring helt utan anknytning till andra.<br />
Smiths kritik går alltså inte ut på att ta ställning<br />
för den ena eller andra modellen. Snarare menar<br />
han att uppdelningen bygger på en tankefigur som<br />
inte har bra stöd i praktiken, vad gäller hur uppsökande<br />
<strong>arbete</strong> <strong>med</strong> <strong>unga</strong> faktiskt utformas.<br />
Även Beijer använder begreppen på det här<br />
komplementära sättet i sina båda studier av uppsökande<br />
<strong>arbete</strong> bland hemlösa i Stockholm (1997<br />
<strong>och</strong> 2001). De uppsökare hon studerar utför såväl<br />
länkande som relationsskapande insatser.<br />
En mer grundläggande kritik får då Sam Tsemberis<br />
sägas ha formulerat ifråga om uppsökande<br />
verksamhet riktad till hemlösa. 41 Tsemberis har<br />
varit central i att arbeta fram det amerikanska<br />
programmet ”Housing First” (Bostad först). Utgångspunkten<br />
för detta är att bostad är en so cial<br />
rättighet <strong>och</strong> att stödformer måste utformas i samråd<br />
<strong>med</strong> den det gäller. Därför vänder man sig mot<br />
den insatskedja som de flesta program arbetar utifrån:<br />
man börjar <strong>med</strong> uppsö kande <strong>arbete</strong>, inkluderar<br />
behandling <strong>och</strong> övergångsboende <strong>och</strong> slutar<br />
<strong>med</strong> permanent stödbo ende (s 651). Istället menar<br />
man att uppsökare ska erbjuda bostad redan vid<br />
första kontakten <strong>och</strong> att det stöd som sedan behövs<br />
ska ske i anslutning till boendet. 42<br />
Tsemberis diskuterar inte uttryckligen i förhållande<br />
till länknings- <strong>och</strong> relationsmodellerna, men<br />
innebörden måste rimligen vara att man förflyttar<br />
relations<strong>arbete</strong>t från kontakter i det offentliga<br />
rummet, till det egna boendet. I Rhodes termer,<br />
som jag redovisat ovan, innebär det förskjutning<br />
av tonvikt i det uppsökande <strong>arbete</strong>t från ”fristående”<br />
(’detached’) till ”hemori enterat” (’domicilia-<br />
41 Tsemberis m fl 2004, Kryda & Compton 2009<br />
42 Se också Kryda & Compton a.a. s 145<br />
30