06.09.2013 Views

Uppsökande arbete med vuxna och unga vuxna

Uppsökande arbete med vuxna och unga vuxna

Uppsökande arbete med vuxna och unga vuxna

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

(1998) ställer denna modell mot ett arbetssätt som<br />

bygger på ”linkage”, det vill säga att uppsökare<br />

efter ett kontakttagande endast för<strong>med</strong>lar vidare<br />

till andra organisationer <strong>och</strong> hjälpinsatser. Beijer<br />

(2001) refererar den här diskussionen <strong>och</strong> talar<br />

om en ”länkningsmodell” i motsats till en ”relationsmodell”.<br />

Samtliga här refererade menar att det är centralt<br />

att uppsökande <strong>arbete</strong> bedrivs utifrån en relationsmodell<br />

<strong>och</strong> man pekar på vetenskapligt stöd<br />

för detta. Bakgrunden här är en undersök ning som<br />

Morse m fl redovisar. Det gäller en studie av ett<br />

antal projekt som arbetat <strong>med</strong> in riktning på hemlösa<br />

<strong>med</strong> psykisk problematik <strong>och</strong> där uppsökare<br />

använt länkningsmodellen. Utvärderingen visar<br />

att resultaten av <strong>arbete</strong>t var mycket dåliga. Morse<br />

m fl menar att det kri tiska i sammanhanget inte<br />

var det sociala stöd man kunde för<strong>med</strong>la i projekten,<br />

utan att uppsökarna inte hade utvecklat en<br />

förtroendefull relation till de människor man försökte<br />

länka vidare. Det ledde till att erbjudanden<br />

inte togs i anspråk. Utifrån länkningsmodellen arbetade<br />

man heller inte <strong>med</strong> någon uppföljning.<br />

Det finns här en parallellitet till de kategorier<br />

Hasenfeldt (1983) arbetar <strong>med</strong> i förhållande till<br />

det han kallar ”Human Service Organisations”.<br />

Hasenfeldt pekar på tre slag av insatser: ”pe ople<br />

processing”, ”people sustaining” <strong>och</strong> ”people<br />

changing”. Här blir då ”outreach work” <strong>och</strong><br />

länkningsmodellen det samma som ”people processing”.<br />

Det är ett <strong>arbete</strong> som i stor ut sträckning<br />

handlar om att få mänskliga behov <strong>och</strong> förhållanden<br />

att hitta rätt i relation till de olika hjälpmöjligheter<br />

som finns. Och omvänt att olika insatser<br />

ska nå ut <strong>och</strong> finna de en skilda <strong>och</strong> grupper de är<br />

avsedda för.<br />

I ”detached work” <strong>och</strong> relationsmodellen handlar<br />

det istället om att hjälpa människor till en värdig<br />

livssituation <strong>och</strong> att försöka att förändra en<br />

situation till det bättre. Det är då detta som Hasenfeldt<br />

kallar för ”people sustaining” respektive<br />

”changing”.<br />

I litteraturen råder i stort sett enighet om värdet<br />

av att uppsökande <strong>arbete</strong> inte bedrivs som en<br />

avskild aktivitet, utan att det ingår i en mer omfattande<br />

strategi där olika hjälp- <strong>och</strong> stödinsat ser<br />

också finns <strong>med</strong>. Det innebär inte att uppsökare<br />

skulle avstå från att länka människor man träffar<br />

till andra verksamheter; tvärtom är det en viktig<br />

del av <strong>arbete</strong>t. Men man begränsar inte <strong>arbete</strong>t till<br />

att endast handla om detta.<br />

Ett par kritiska röster finns dock. Vad gäller<br />

distinktionen mellan ”outreach” <strong>och</strong> ”detached”<br />

i fält<strong>arbete</strong> <strong>med</strong> <strong>unga</strong> har Mark K Smith, som<br />

skrivit mycket om uppsökande <strong>arbete</strong> <strong>med</strong> <strong>unga</strong><br />

i Storbritannien, kallat denna för ”poänglös”<br />

(Smith 2005). Han menar att det i praktiken inte<br />

existerar någon sådan renodling. Det finns också<br />

en risk <strong>med</strong> att ständigt betona fält<strong>arbete</strong> som en<br />

”frikopplad” (’detached’) verksamhet. I själva<br />

verket uppfattar Smith att vad fältar bete går ut på<br />

är att bli ”sammankopplad” (’attached’) till olika<br />

situationer <strong>och</strong> verksamheter. Accentueringen av<br />

fält<strong>arbete</strong>ts frikopplade status riskerar bara att<br />

understödja en alltför vanlig uppfattning om fältarbetare,<br />

nämligen att de är en sorts udda figurer<br />

som flyter omkring helt utan anknytning till andra.<br />

Smiths kritik går alltså inte ut på att ta ställning<br />

för den ena eller andra modellen. Snarare menar<br />

han att uppdelningen bygger på en tankefigur som<br />

inte har bra stöd i praktiken, vad gäller hur uppsökande<br />

<strong>arbete</strong> <strong>med</strong> <strong>unga</strong> faktiskt utformas.<br />

Även Beijer använder begreppen på det här<br />

komplementära sättet i sina båda studier av uppsökande<br />

<strong>arbete</strong> bland hemlösa i Stockholm (1997<br />

<strong>och</strong> 2001). De uppsökare hon studerar utför såväl<br />

länkande som relationsskapande insatser.<br />

En mer grundläggande kritik får då Sam Tsemberis<br />

sägas ha formulerat ifråga om uppsökande<br />

verksamhet riktad till hemlösa. 41 Tsemberis har<br />

varit central i att arbeta fram det amerikanska<br />

programmet ”Housing First” (Bostad först). Utgångspunkten<br />

för detta är att bostad är en so cial<br />

rättighet <strong>och</strong> att stödformer måste utformas i samråd<br />

<strong>med</strong> den det gäller. Därför vänder man sig mot<br />

den insatskedja som de flesta program arbetar utifrån:<br />

man börjar <strong>med</strong> uppsö kande <strong>arbete</strong>, inkluderar<br />

behandling <strong>och</strong> övergångsboende <strong>och</strong> slutar<br />

<strong>med</strong> permanent stödbo ende (s 651). Istället menar<br />

man att uppsökare ska erbjuda bostad redan vid<br />

första kontakten <strong>och</strong> att det stöd som sedan behövs<br />

ska ske i anslutning till boendet. 42<br />

Tsemberis diskuterar inte uttryckligen i förhållande<br />

till länknings- <strong>och</strong> relationsmodellerna, men<br />

innebörden måste rimligen vara att man förflyttar<br />

relations<strong>arbete</strong>t från kontakter i det offentliga<br />

rummet, till det egna boendet. I Rhodes termer,<br />

som jag redovisat ovan, innebär det förskjutning<br />

av tonvikt i det uppsökande <strong>arbete</strong>t från ”fristående”<br />

(’detached’) till ”hemori enterat” (’domicilia-<br />

41 Tsemberis m fl 2004, Kryda & Compton 2009<br />

42 Se också Kryda & Compton a.a. s 145<br />

30

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!