Svenska Bibeln 1917 - findbible.net

slå ned dig till jorden, tillika med dina barn, som äro i dig, och skola icke
lämna kvar i dig sten på sten, därför att du icke aktade på den tid då du var
sökt. »45 Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som sålde
därinne; 46 och han sade till dem: »Det är skrivet: 'Och mitt hus skall vara ett
bönehus.’ Men I haven gjort det till en rövarkula. »47 Och han undervisade
var dag i helgedomen. Och översteprästerna och de skriftlärde och folkets
förnämste män sökte efter tillfälle att förgöra honom; 48 men de kunde icke
finna någon utväg därtill, ty allt folket höll sig till honom och hörde honom.
Lukas 20
1 Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och förkunnade
evangelium, trädde översteprästerna och de skriftlärde, tillika med de äldste,
fram2 och talade till honom och sade: »Säg oss, med vad myndighet gör du
detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet? »3 Han svarade
och sade till dem: »Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den.
4 Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor? »5 Då
överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen' så frågar
han: 'Varför trodden I honom då icke? '6 Men om vi svara: 'Från människor',
då kommer allt folket att stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var
en profet. »7 De svarade alltså att de icke visste varifrån den var. 8 Då sade
Jesus till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör
detta. »9 Och han framställde för folket denna liknelse: »En man planterade
en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid.
10 När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen,
för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men
vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort.
11 Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och
skymfade de och läto honom gå tomhänt bort. 12 Ytterligare sände han en
tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom. 13 Då sade
vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för
honom skola de väl ändå hava försyn.’ 14 Men när vingårdsmannen fingo se
honom, överlade de med varandra och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa
honom, för att arvet må bliva vårt.’ 15 Och de förde honom ut ur vingården
och dräpte honom. »Vad skall nu vingårdens herre göra med dem? 16 Jo, han
skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra. »
När de hörde detta, sade de: »Bort det! »17 Då såg han på dem och sade:
»Vad betyder då detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen
förkastade, den har blivit en hörnsten'? 18 Var och en som faller på den
stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall
den söndersmula. »19 Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna