Svenska Bibeln 1917 - findbible.net

en vind som far bort och icke kommer åter. 40 Huru ofta voro de ej
gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken! 41 Ja, de
frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige. 42 De betänkte icke
vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark. 44
Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur
sina rinnande vatten; 45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och
paddor, som voro dem till fördärv. 46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och
deras arbetes frukt åt gräshoppor; 47 han slog deras vinträd med hagel och
deras fikonträd med hagelstenar; 48 han gav deras husdjur till pris åt hagel
och deras boskap åt ljungeldar. 49 Han sände över dem sin vredes glöd,
förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar. 50 Han gav fritt
lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv
till pris åt pesten. 51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i
Hams hyddor. 52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde
dem såsom en boskapshjord genom öknen. 53 Han ledde dem säkert, så att
de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet. 54 Och han
lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade
förvärvat. 55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till
arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor. 56 Men i sin gensträvighet
frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd; 57 de veko
trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina
beläten. 59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med
harm. 60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland
människorna; 61 han gav sin makts i fångenskap och sin ära i fiendehand. 62
Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt. 65 Då
vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat
dövad av vin. 66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han
komma över dem. 67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke
Efraims stam. 68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden,
som han har grundat för evigt. 70 Och han utvalde sin tjänare David och tog
honom ifrån fårhjordens fållor. 71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och
satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel. 72
Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig
hand.