Svenska Bibeln 1917 - findbible.net

velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo
att det var om dem som han hade talat i denna liknelse. 20 Och de vaktade
på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga
män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de
skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld. 21 Dessa
frågade honom och sade: »Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt
och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är. 22 Är
det lovligt för oss att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt? »23 Men
han märkte deras illfundighet och sade till dem: 24 »Låten mig se en penning.
Vems bild och överskrift bär den? » De svarade: »Kejsarens. »25 Då sade han
till dem: »Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.
»26 Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket,
utan förundrade sig över hans svar och tego. 27 Därefter trädde några
sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa
frågade honom28 och sade: »Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att
om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin
broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder. 29 Nu voro här sju
bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös. 30 Då tog den andre i
ordningen henne31 och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de
dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig. 32 Slutligen dog
ock hustrun. 33 Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till
hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru. »34 Jesus svarade dem:
»Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och
hustrur givas åt män; 35 men de som bliva aktade värdiga att få del i den
nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att
varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män. 36 De kunna ju ej heller
mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit
delaktiga av uppståndelsen. 37 Men att de döda uppstå, det har ock Moses,
på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar
Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'; 38 Och han är en
Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla. »39 Då svarade
några av de skriftlärde och sade: »Mästare, du har talat rätt. »40 De dristade
sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom. 41 Men han sade
till dem: »Huru kan man säga att Messias är Davids son? 42 David själv säger
ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
43 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.’ 44 David kallar
honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son? »45 Och han sade till
sina lärjungar, så att allt folket hörde det: 46 »Tagen eder till vara för de
skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade
på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna
vid gästabuden --47 detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för